9789170281778

– jag vill lära mig magi, sa flickan.

Mästaren såg på henne. Urblekta jeans, T-shirt och det utmanande uttrycket som blyga människor gärna tar till helt i onödan. ”Jag måste vara dubbelt så gammal som hon”, tänkte han. Ändå visste han att framför honom stod hans andra hälft.

– Jag heter Brida, fortsatte hon. Förlåt att jag inte har presenterat mig. Jag har väntat länge på det här ögonblicket och jag är mycket nervösare än jag trodde.

– Varför vill du lära dig magi? frågade han.

– För att besvara vissa frågor i mitt liv. För att lära mig om de ockulta krafterna. Och kanske färdas bakåt och framåt i tiden.

Det var inte första gången någon kom till skogen och bad honom om detta. Det fanns en tid då han hade varit en vida känd och respekterad mästare med djupa kunskaper om traditionen. Han hade sagt ja till flera lärjungar och trott att världen skulle förändras i takt med att han lyckades förändra människorna som omgav honom. Men han hade begått ett misstag. Och en mästare inom traditionen får inte begå misstag.

– Är du inte för ung?

17

081901Brida.ORIG.indd 17

08-05-26 15.36.24

– Jag är tjugoett, sa Brida. Om jag hade velat börja med balett så hade jag redan varit för gammal.

Mästaren gjorde ett tecken att hon skulle följa med honom. De började gå tillsammans under tystnad genom skogen. ”Hon är vacker”, tänkte han medan trädens skuggor föll allt längre och solen redan stod nära horisonten. ”Men jag är dubbelt så gammal som hon.” Det betydde att hon antagligen skulle komma att lida.

Brida var irriterad på hans tystnad. Det sista hon sa hade han inte ens brytt sig om att kommentera. Marken i skogen var fuktig under sitt täcke av torra löv. Även hon lade märke till hur skuggorna föll och hur mörkret tätnade alltmer.

Snart skulle det vara helt mörkt och de hade ingenting att lysa upp mörkret med. ”Jag måste lita på honom”, tänkte hon för att stärka sig. ”Om jag tror att han kan lära mig magi, måste jag väl också tro att han kan leda mig genom en skog.”

De fortsatte att gå. Han tycktes gå helt planlöst, hit och dit, och han bytte riktning trots att det inte fanns något som hindrade honom att gå framåt. Mer än en gång gick de i cirklar och passerade förbi samma plats tre, fyra gånger. ”Han kanske bara vill pröva mig.” Hon var fast besluten att ta till sig den här erfarenheten så långt det gick och försökte visa honom att allt som skedde – inklusive deras trampande i cirklar – var fullkomligt normalt.

Hon hade rest långt och väntat länge på det här mötet.

Till Dublin var det nästan femton mil, och bussarna till byn var obekväma och gick på de mest underliga tider. Hon hade varit tvungen att stiga upp tidigt och resa i tre timmar 18

081901Brida.ORIG.indd 18

08-05-26 15.36.24

och sen fråga efter honom i byn och förklara vad hon ville en så konstig man. Till slut hade någon pekat ut det ställe i skogen där han brukade uppehålla sig om dagarna – men först efter att ha varnat henne att han redan hade försökt förföra en av flickorna i byn. ”En intressant man”, tänkte hon. Nu gick vägen uppför och hon började önska att solen skulle vara kvar lite till på himlen. Hon var rädd att halka omkull på de våta löven som täckte marken.

– Varför vill du just lära dig magi?

Brida var glad att tystnaden var bruten. Hon gav honom samma svar som tidigare.

Men han lät sig inte nöja.

– Kanske vill du det för att magin är någonting mystiskt och ockult. Och för att den har svar som få människor lyckas komma fram till under ett helt liv. Och framför allt, för att den väcker romantiska minnen från förr.

Brida sa ingenting. Hon visste inte vad hon skulle säga.

Hon ville att han skulle återgå till sin vanliga tystnad, eftersom hon var rädd att svara något som han skulle ogilla. till slut, efter att ha gått rakt genom hela skogen, hade de kommit upp på toppen av ett berg. Här var terrängen stenig och trädlös, men mindre halkig, och Brida kunde följa mästaren utan svårighet.

Han slog sig ner allra högst upp och bad Brida att sätta sig bredvid honom.

– Andra har varit här före dig, sa mästaren. De kom för att be mig att lära dem magi. Men jag har redan lärt ut allt 19

081901Brida.ORIG.indd 19

08-05-26 15.36.24

jag ska, jag har redan gett tillbaka till människorna det som jag har fått. Nu vill jag vara ensam, gå i bergen, vårda det växande och kommunicera med Gud. – Det är inte sant, sa Brida.

– Vad är inte sant? Han var förvånad.

– Kanske du vill kommunicera med Gud. Men det är inte sant att du vill vara ensam.

Brida ångrade sig. Hon hade sagt det spontant och nu var det för sent att rätta sitt misstag. Kanske fanns det människor som tyckte om att vara ensamma. Kanske kvinnor behövde män mer än män behövde kvinnor.

Men mästaren verkade inte alls irriterad när han fortsatte: – Jag ska fråga dig en sak, sa han. Du måste vara absolut ärlig i ditt svar. Om du talar sanning ska jag lära dig vad du ber mig om. Om du ljuger ska du aldrig mer komma hit till den här skogen.

Brida andades ut, lättad. Det var bara en fråga. Hon behövde inte ljuga, det var allt. Hon hade alltid trott att mästarna krävde mycket svårare saker för att ta emot sina lärjungar.

Han satte sig till rätta rakt framför henne. Hans ögon blänkte.

– Låt oss säga att jag börjar lära dig vad jag kan, sa han med blicken fixerad vid hennes. Jag börjar visa dig de parallella världarna som omger oss, änglarna, naturens visdom, sol- och måntraditionernas mysterier. Men så en dag går du ner till byn för att köpa lite mat, och där mitt på gatan möter du mannen i ditt liv.

20

081901Brida.ORIG.indd 20

08-05-26 15.36.24

”Jag skulle inte känna igen honom”, tänkte hon. Men hon hejdade sig och sa inget. Frågan var nog lite svårare än hon hade tänkt sig.

– Han upplever detsamma och han lyckas komma dig nära. Ni förälskar er i varandra. Du fortsätter som min lärjunge och jag visar dig den kosmiska visheten på dagen och den andre visar dig kärlekens vishet om natten. Men det kommer till en viss punkt när de här båda sakerna inte längre kan pågå samtidigt. Du måste alltså välja.

Mästaren tystnade ett ögonblick. Redan innan han ställde frågan, var han rädd för Bridas svar. Hennes ankomst den här dagen innebar slutet på en etapp i bådas liv. Han visste det – för han hade kunskap om mästarnas traditioner och syften. Han behövde henne lika mycket som hon behövde honom. Men hon måste tala sanning nu, det var det enda villkoret.

– Svara mig helt ärligt, vågade han till slut be henne. Skulle du ha kastat bort allt du hade lärt dig dittills, alla dina möjligheter och alla mysterier som magins värld kunde ha bjudit dig, bara för att hålla fast vid mannen i ditt liv?

Brida vände bort blicken. Runt omkring dem var bergen och skogarna, och långt där nere började ljusen tändas i den lilla byn. Det stod rök ur skorstenarna och snart skulle familjerna sitta samlade runt sina middagsbord. Folk som arbetade ärligt, fruktade Gud och hjälpte sin nästa. De gjorde allt detta för att de kände kärleken. Deras liv hade en förklaring, de kunde förstå allt som hände i deras värld utan att någonsin ha hört talas om saker som solens och månens traditioner.

21

081901Brida.ORIG.indd 21

08-05-26 15.36.24

– Jag kan inte se någon motsättning mellan mitt sökande och min lycka, sa hon.

– Svara på min fråga. Mästarens blick var stadigt fäst vid hennes. Skulle du kasta bort allt för den mannen?

Brida kände en våldsam lust att gråta. Det var inte bara en fråga, det var ett val, det svåraste valet en människa måste göra i livet. Hon hade redan tänkt mycket på det.

Det fanns en tid när ingenting i världen var viktigare än hon själv. Hon hade haft många förälskelser, hon hade alltid trott att hon älskade var och en av dem, men hon såg alltid hur kärleken helt plötsligt tog slut. Av allt hon hade varit med om dittills var kärleken det svåraste. Just nu var hon förälskad i en man som inte var mycket äldre än hon själv och som studerade fysik och såg på världen på ett helt annat sätt än hon. Och återigen trodde hon på kärleken och satsade på sina känslor, men hon hade blivit besviken så många gånger att hon inte var säker på någonting längre. Det här var ändå den största satsningen i hennes liv. hon undvek att se på mästaren. Hennes blick gick till byn med de rykande skorstenarna. Det var genom kärleken som alla från tidernas begynnelse hade försökt förstå sin värld.

– Ja, det skulle jag, sa hon till slut.

Mannen framför henne skulle aldrig kunna förstå vad som rörde sig i människornas hjärtan. Han var en som kände magins makt och mysterier, men inte människorna.

Han hade gråsprängt hår, han var solbränd och hade en kropp som var van att gå uppför och nerför de här bergen.

22

081901Brida.ORIG.indd 22

08-05-26 15.36.24

Han var definitivt tilldragande med sina ögon som skvallrade om ett inre som hade alla svaren, och han måste mer än en gång ha blivit besviken på vanliga människors känslor. Även hon var besviken på sig själv, men hon kunde inte ljuga.

– Se på mig, sa mästaren.

Brida skämdes. Men hon såg på honom.

– Du sa sanningen. Jag ska undervisa dig.

Det hade blivit alldeles mörkt och stjärnorna glimmade på en himmel utan måne. På två timmar hade Brida berättat hela sitt liv för den här okända mannen. Hon försökte hitta trådar som kunde förklara hennes intresse för magin – som syner i barndomen, föraningar, inre röster – men fann ingenting. Hon längtade efter kunskap, något annat var det inte. Därför hade hon redan gått kurser i astrologi och tarot och talmystik.

– Det där är bara olika språk, sa mästaren. Och det är inte de enda. Magin talar alla språk som finns i människornas hjärtan.

– Men vad är magin? frågade hon.

Trots att det var mörkt kände Brida hur mästaren vände upp sitt ansikte. Han såg upp mot himlen, och han var mycket koncentrerad, kanske sökte han ett svar där.

– Magin är en bro, sa han till slut. En bro som låter dig passera från den synliga världen till den osynliga. Och låter dig lära av bådas visdom.

– Hur lär jag mig att gå över den bron?

– Genom att hitta ditt sätt att gå över den. Varje människa har sitt eget sätt.

23

081901Brida.ORIG.indd 23

08-05-26 15.36.24

– Det var därför jag kom hit.

– Det finns två vägar, svarade mästaren. Solens tradition, som lär dig om det fördolda genom det som omger oss, genom rummet. Och månens tradition, som lär ut det fördolda genom tiden, genom det som finns bevarat i tidens minne.

Brida hade förstått. Solens tradition var den här natten, träden, kylan mot hennes kropp, stjärnorna på himlen.

Månens tradition var mannen framför henne med förfädernas visdom lysande ur sina ögon.

– Jag har lärt mig månens tradition, sa mästaren, som om han hade gissat hennes tankar. Men jag har aldrig varit en mästare inom den. Jag är mästare inom solens tradition.

– Undervisa mig då om solens tradition, sa Brida en aning på sin vakt, för hon tyckte sig ha uppfattat en viss ton av ömhet i mästarens röst.

– Jag ska lära dig vad jag själv har lärt mig. Men solens tradition har många vägar. Man måste lita på vars och ens egen förmåga att lära sig.

Brida hade inte misstagit sig. Det fanns en ömhet i mästarens röst. Och det skrämde henne i stället för att lugna henne.

– Jag är fullt kapabel att förstå solens tradition, sa hon.

Mästaren slutade att titta i stjärnorna och vände sig rakt mot den unga flickan. Han visste att hon ännu inte var redo att lära sig solens tradition. Ändå måste han lära henne den. Vissa lärjungar väljer själva sina mästare.

– Jag vill påminna om en sak före första lektionen, sa 24

081901Brida.ORIG.indd 24

08-05-26 15.36.25

han. När man hittar sin väg får man inte vara rädd. Man måste ha mod att göra felsteg. Besvikelserna och nederlagen och misströstan är verktyg som Gud använder för att visa oss vägen.

– Konstiga verktyg som så ofta får människor att avstå, sa Brida.

Mästaren visste vad hon menade. Han hade redan hos sig själv i sitt inre känt Guds märkliga verktyg.

– Lär mig solens tradition, sa Brida igen. mästaren bad henne lägga sig ner på en klippavsats och slappna av.

– Du behöver inte blunda. Se världen omkring dig och förnim vad du kan förnimma. I varje ögonblick och för var och en av oss visar solens tradition sin eviga vishet.

Brida gjorde som mästaren sa, men det kändes som om han gick alldeles för fort fram.

– Det här är den första och viktigaste lektionen, sa han.

Den uppfanns av en spansk mystiker som förstod trons betydelse. Hans namn var Johannes av Korset.

Han såg på den unga flickan som låg där, hängiven och full av tillit. Ur djupet av sitt hjärta ville han att hon skulle förstå vad han tänkte lära henne. Hon var ju hans andra hälft, även om hon inte visste det än, även om hon var mycket ung och uppfylld av tingen och människorna i världen.

081901Brida.ORIG.indd 25

08-05-26 15.36.25