9789152632826

Babysång – att musicera med små barn och vuxna

© Maria Lennartsson och Verbum Förlag AB 2009 Omslag och illustration: Eva-Marie Wadman Grafisk form inlaga: Åsa Ulfvebrand Notsättning: Molly Teleman Tryck: Elanders Sverige AB, Mölnlycke 2009 ISBN: 978-91-526-3282-6 Verbum Förlag AB • Box 22543 • 104 22 Stockholm • tfn 08-743 65 00 www.verbum.se Verbum Förlag AB ger ut böcker och musik under namnen Verbum och Cordia.

Innehåll Förord

6

1. Förälderns sång och barnets hörsel 2. Från sång till spel

9

3. Barnets spel på instrument 4. Förebilda

7

11

14

5. Hur är sången uppbyggd?

16

6. Sätta steg och dans till sånger 7. Hur ska vi spela?

18

23

8. Att göra ett terminsprogram

29

9. Trettio minuter babysång

31

10. Triangel och välsignelsen

37

11. Gudstjänstmedverkan och konsert som avslutning 12. Om instrumenten Till sist

40

42

Register över sånger och ramsor

43

38

Förord

Till dig som leder musikgrupper för små barn och föräldrar.

I den här boken finner du grundläggande tankar kring hur man kan utforma det musikaliska mötet mellan barn och vuxen. Min förhoppning är att du kommer att bli bättre rustad för uppgiften. Ta boken i ena handen och dina erfarenheter i den andra. Öva, pröva och se hur det blir!

6

✿

• KAPITEL 1 •

Förälderns sång och barnets hörsel

En grupp föräldrar har kommit med sina små. Jag börjar med att deklarera förälderns betydelse: ”Din röst är för ditt barn den viktigaste i hela världen – bjud på den!” Som ledare utgör jag ett stöd för föräldrarna och skapar enkla förutsättningar för ett gemensamt musicerande. Tillsammans kommer vi att odla ömhet mellan förälder och barn.

Den första sången presenterar jag i ett röstläge som känns bekvämt för de flesta vuxna, ganska lågt. Det skapar trygghet i sången. Men snart är det dags för oss vuxna att inrikta oss på vad barnet har möjlighet att uppfatta. Därför måste vi upp i tonhöjd. Mer energi krävs, mer luft går åt för att sjunga.

Och hur sitter vi? Det finns för- och nackdelar med stolar såväl som med golv. Oavsett vad vi sitter på kan det behövas en liten övning för att få bättre sångställning: Runda ryggen ”som en ostbåge” – räta ut ryggen så den blir mjuk, rak och varm ”som en bit pommes frites”. Ibland behöver vi sjunga starkare. Då visar jag var volymratten sitter, mitt på bröstkorgen, och ber alla vrida på för fullt. Det har hittills alltid gett bättre sång. Så lätt det är att leka när barnen är med!

Varför är det så viktigt att sjunga sångerna i ett högre läge, nästan obekvämt högt? För att barnets hörsel är kopplad till 7

ljud det själv kan frambringa. När barnet föds är stämbandens längd 0-2 mm. Med dem åstadkommer det ljud som är i höjd med tonen ettstrukna h (se notbild). I takt med att barnet blir äldre blir stämbanden längre, och barnet kan uppfatta och sjunga lägre toner. Alla toner vi vuxna sjunger som ligger under barnets hörområde är att betrakta som osorterat buller, och det verkar inte vidare berikande att höra på det. Alltså måste vi upp i tonhöjd så att barnet uppfattar att vi sjunger. Hur blir det för papporna – måste de sjunga i falsett? Nej. Mansrösten klingar en oktav lägre än kvinnorösten. Det beror på att mannens stämband är nästan dubbelt så långa som kvinnans. När man sjunger anspänns stämbanden i samma grad hos mannen som hos kvinnan. Barnet uppfattar anspänningsgraden, och det blir till sång. Det finns alltså ingen anledning att be männen sjunga i falsett.

  Ettstrukna h.

8

• KAPITEL 2 •

Från sång till spel

Jag väljer att musicera med ordsatta sånger. Trallala är också ett ord. Sången är utgångspunkten. Det underlättar musicerandet om det finns ord att följa. Textval är personligt och görs i övrigt efter behov.

Jag förbereder gruppen på spel med små slagverk genom att klappa en rytm (fill-in, se kapitel 5) eller gå i puls på jämna slag. När alla känner till sången är det dags att ta fram instrumenten.

Den metod jag beskriver här går från sång via rörelse till spel. Många föräldrar är ovana vid att musicera, och några till och med lite rädda för att göra fel. Ju bättre jag har förberett spelet, desto tryggare blir det när instrumentet kommer fram.

Barnet härmar den vuxnes ansikte, som en spegel. I sången Kroppsbossa, med textraden ”och tungan kan du räcka ut. Blä!” räcks tungan ut vid ordet blä. Barnet räcker också ut tungan, inte första eller andra veckan, men sedan! Detta påverkar också musicerandet. Barnet kommer igång efter en stund. Det är av vikt att ge barnet tillräckligt lång tid för att det ska hinna svara med en härmning. Barnet uppfattar formen, de olika delarna i sången, och slutet, men det kan inte stoppa eller förändra sin rörelse lika fort som den vuxne kan.

Det gäller att ha tålamod och stanna upp. Ibland behöver jag uppmärksamma föräldrarna på skeendet.

9

Kroppsbossa Kroppsbossa C

 

Dm

 

   

Text och musik: Helena Nyhlén, Elisabeth Molander, Lalle Molander

    



      



1. Nä - san i i, nä - san har du här.

2. Hjär - tat, bom bom, hjär - tat har du här.

G

 

C

   

Ö - rat i i, Ma - gen, bom bom, C7

 

ö ma -

rat har du här. gen har du här.

F

   

      

  

Kin - den i i, kin - den har du här Rum - pan, bom bom, rum - pan har du här G

       

tun -gan kan du rä - cka tun -gan kan du rä - cka

10

C

  

ut. ut.



 Blä!

Blä!

och och

