KARAVAN PULS
LONDON
Karavan förlag Box 1206
221 05 Lund www.karavanforlag.se
info@karavanforlag.se © Karavan förlag och författarna 2017 Form: Ingrediensen AB
Omslagsbild: Big Ben, London. © Tom Stilwell/Shutterstock Bilder i inlagan: Se s 234
Kartunderlag: © OpenStreetMaps bidragsgivare Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Tryck: ScandBook, Falun 2017 ISBN: 978-91-87239-74-8
Piccadilly Circus.
Innehåll INLEDNING TUSEN STÄDER I EN
En kärleksförklaring av Mia Gahne.
8
HISTORIA STADEN I STÄNDIG FÖRNYELSE
20
TUNNELBANA UNDERBARA UNDERJORDEN
48
PUBKULTUR DET BITTERLJUVA LIVET
74
Dick Harrison, professor i historia, berättar om en metropol som reste sig ur aska, och guidar oss till sina favoritställen i staden.
Följ med författaren Amanda Svensson på en resa genom historien, estetiken och mystiken i världens bästa tunnelbana.
Journalisten och ölskribenten Håkan Engström beställer en pint bitter, känner sig som hemma och listar Londons bästa pubar.
FOTBOLL ARENORNA SOM FÖRSVINNER
Fotbollsjournalisten Olof Lundh besöker gamla arenor som snart kan vara borta, då klubbar renoverar för att dra in mer pengar.
4 INNEHÅLL
106
POLITIK MAKTENS CENTRUM
128
JAMES BOND AGENT 007, VAR BOR DU?
152
MUSIK LONDON KALLAR
176
HEMLIGHETER EN HELT ANNAN HISTORIA
202
Författaren och journalisten Katrine Marçal skildrar det politiska och ekonomiska Storbritannien – parlamentet och City of London.
Filmforskaren och kritikern Michael Tapper går på stadsvandring i Bonds spår, och avslöjar smultronställen för alla fans.
Frilansjournalisten Janne Hallman går på konsert i centrum. Här tvingas många av stadens musikklubbar slå igen.
Författaren och frilansskribenten Gabriella Håkansson tar oss med till platser som rivits, försvunnit eller glömts bort.
SKRIBENTER 230 BILDER 234 REGISTER 235
INNEHÅLL 5
INLEDNING
Tusen städer i en MIA GAHNE Det räcker med en dag i London. En dag är allt som krävs för att fastna. En dag är allt som krävs för att förstå. En dag är allt du behöver för att få en rejäl dos av storstadens mångfald, puls, intryck och kittlande nerv. En dag är allt som ska till för att inse att det inte är som hemma. Oavsett om du börjar dagen med en enkel dubbel espresso på språng i trendiga Shoreditch eller med champagnefrukost på fashionabelt lyxhotell i Aldwych, så vet du att det oväntade väntar. En promenad genom nytvättade gator i Soho en tidig morgon räcker för att bli kär. Inflyttade italienare köar utanför delikatessbutiken för att få sina nybakade croissanter, utfestade rumlare ramlar in på frukostbaren för en återställare, gatsopare röker sin fjärde morgoncigg och brittiska tanter med papiljotter i håret rastar sina mopsar och småpratar med nymornade uteliggare. Två timmar senare är det en helt annan stad. En stad där turister stångas med varandra och bågnar under shopping-
8 INLEDNING
kassarnas tyngd. En stad som går ut på att sälja – både det ena och det andra. En stad med inkastare och utkastare. Men likväl går det att hitta små oputsade pärlor i det ytliga pengagyttret. Ett glas skumt orange naturvin vid bardisken på charmerande Duck Soup medan vinylspelaren snurrar för fullt i hörnet. Bakom en totalt oansenlig dörr vid knökfyllda Leicester Square ligger den råbarkat enkla vinbaren Cork & Bottle i en källare där du kan smutta på brittiskt bubbel som går raka vägen in i hjärteroten. Utanför slåss språkresetonåringar och allehanda lantisar om att köpa de fulaste mobilskalen och fånigaste Big Ben-souvenirerna. London är tusen städer i en. Och alla samsas förvånansvärt väl. Vilket genomsnittligt kontor som helst har anställda från minst tio länder. Svarta som vita som bruna arbetar sida vid sida utan att fundera på att ifrågasätta varandras bakgrund, religion eller huvudbonad. Det är bara så det är. Allting går, allt är möjligt. Rasism är blott ett ord i uppslagsboken. Här går kritvita på dub-klubb i Brixton och nattsvarta dricker afternoon-tea på Regent Street. Det är liksom inget man ens lägger märke till. Ingen utgår från att de vet hur du stavar ditt namn, ingen spekulerar om varifrån du kommer. Man är en Londonbo. Eller inte. Nog sagt. Och utbudet i den ständigt bubblande grytan slutar aldrig att förvåna. Du kan lägga din förmiddag på att beundra Elton Johns privata samling fotokonst från 1900-talets början på Tate Modern och därefter äta gourmetlunch i ett gammalt cykelskjul på en skolgård på andra sidan floden. Du kan fika på en överdekorerad pråm på kanalen och sedan lyssna på Shakespeare-monologer framförda av en överårig svartrockare på British Library. Du kan besöka Londons bästa gindestilleri i ett garage mitt i ett oansen-
INLEDNING 9
ligt radhusområde i Chiswick eller åka militärlastbil till en hemlig bioföreställning i en rå lagerlokal i Rotherhithe där alla klätt ut sig enligt filmens tema. Och är du sugen på en drink kan den lika gärna serveras i en nedlagd skola som inretts med den kompletta scenografin till kultserien Twin Peaks, inklusive Laura Palmers lik på bårhuset. En vanlig kväll i Clerkenwell, liksom. För att inte tala om maten. Att strosa en stund på Whitecross Street i Islington är som att ge sig ut på en salivframkallande jordenruntresa på åtta minuter. Karibisk getcurry, koreanska grillspett, turkiska köttbullar, vietnamesisk macka, brittisk hantverkskorv, franska galetter, mexikanska burritos, indisk kebab, skotska hamburgare, italiensk lasagne och brasilianska böngrytor. Stånd efter stånd, sida vid sida, sprider de sina förföriska dofter. Det enda besväret är att kunna välja vilken nation magen är sugen på. Lyckas man väl bestämma sig är det bara att ta med sin vällagade gatumat till närmsta pub och skölja ner den med en skummig pint. Något som förmodligen skulle vara förenligt med dödsstraff hemma i paragrafryttar-Sverige. Faktum är att hela London är ett enda stort internationellt skafferi. Det är ingen slump att curry är en brittisk nationalrätt i klass med våra köttbullar. Varenda femåring vet om det är läge att beställa en chicken tikka masala eller en rogan josh. Inflytandet från utrikiska grytor är så starkt förankrat i folksjälen att ingen ens reflekterar över det. Det är lika självklart att beställa hem en portion pekinganka som det är att köpa med sig en tidningspappersstrut med fish & chips. Allt finns runt knuten – alltså äter vi det. Samma sak med musiken. Förr eller senare spelar alla här. Oavsett om det sker på en muggig källarklubb i Hox-
10 INLEDNING
ton eller på nackhårsresande pampiga Royal Albert Hall. Vill du gå på jazzklubb hittar du ett hål i väggen med världsvassa namn på repertoaren, gillar du country har du en hel undergroundrörelse till ditt förfogande, arenarocken slutar aldrig rocka och reggaen lär aldrig sluta gunga så länge Union Jack fortsätter vaja. Det bor nästan lika många människor i London som i hela Sverige. Det säger en hel del. Men där vi är likriktade och trendängsliga är Londonbon öppen och mångsidig. Allt handlar om att suga åt sig och dra nytta av alla oändliga möjligheter som bjuds. Det räcker med att gå på gatan för att inse att man befinner sig i en storstad värd namnet. På riktigt. Åldrande män i kritstrecksrandiga kostymer, tvåfärgade brougeskor och med hatten på svaj samsas med ynglingar i turban och basketdojor. Eleganta damer i persikoskära dräkter, äkta pärlor och vita handskar språkar med turkoshåriga toktatuerade tonårspunkare som hämtade från sjuttiotalets gatumode. All världens modeskapare har valt London som sin catwalk. Eftersom andan tillåter det. Ingen höjer på ögonbrynen om du väljer att bära tröjan upp och ner eller färga ögonbrynen neongröna. Det är London. Här gör vi som vi vill. För att vi kan. Fördomar och Brexitanhängare – nej, tack. De lämpas lämpligen av på bagagebandet på Heathrow. MIA GAHNE är matskribent, frilansjournalist, spökskrivare och översättare. Under sexton års tid har hon fnattat fram och tillbaka mellan Sverige och USA, men har numera flyttat från New York och hänger allt oftare i London – eftersom riktiga storstäder är ett beroende som sätter sig i blodomloppet på livstid. Hon älskar Guinness och saltoch-vinäger-chips. Helst tillsammans. Hon har också gett ut guideböckerna Mitt New York och Mitt Florida på Karavan Förlag.
INLEDNING 11
Kensington Gardens.
Emirates Stadium
London
CAMDEN TOWN
100 Club
PADDINGTON NOTTING HILL
Kensington Palace
KENSINGTON
MAYFAIR Royal Albert Hall
National Gallery och Trafalgar Square
Hyde Park
Natural History Museum
The Star Tavern
Buckingham Palace
Ian Flemings bostad
Sir John Soanes Museum
10 Downing Street Big Ben
London Eye
WESTMINSTER
Victoria Station
FULHAM Craven Cottage
Stamford Bridge
MI6-byggnaden
CHELSEA
VAUXHALL
sen
Them
The White Horse
Brixton Academy
BATTERSEA
WANDSWORTH
CLAPHAM BRIXTON
The Shacklewell Arms
HACKNEY
STRATFORD
London Stadium Victoria Park
HOXTON
WEST HAM
BETHNAL GREEN Village Underground
STEPNEY
CITY OF LONDON
London Bridge
Tate Modern och Shakespeare's Globe
Tower Bridge
The Royal Oak
The 02
Themsen Isle of dogs
The en ms
WALWORTH
Cutty Sark National Maritime Museum
PECKHAM
EAST DULWICH
Greenwich Park
LEWISHAM
2 kilometer
Staden i statistik
Med cirka 8,7 miljoner invånare är London den största staden i Europa efter Moskva. Här finns ett stort utbud av fotboll och musikaler, konst och shopping. Kanske är det därför runt 40 000 svenskar valt att bo och arbeta här. De utländska turisterna hittar också hit. 2015 var de 18,6 miljoner, som spenderade 11,9 miljarder pund. London är också staden med flest miljardärer i världen: 77 stycken, räknat i pund.
6 420 395 Så många besökare hittade till British Museum 2016. Det gör museet till Londons mest välbesökta, följt av National Gallery (6 262 839), Tate Modern (5 839 197) och Natural History Museum (4 624 113).
CITY OF LONDON – SÅ MÅNGA BOR OCH ARBETAR DÄR Staden i staden och Storbritanniens finansiella centrum har 8 072 invånare, men 454 700 personer arbetar där (på en yta av 2,9 kvadratkilometer).
16 STADEN I STATISTIK
Totalt
London
LÄMNA OCH STANNA
År 2016 segrade Brexit-sidan när totalt 51,89 procent röstade för att lämna EU. I London ville majori teten – 59,9 procent – stanna.
Runt 37 procent av Londons invånare är födda utomlands.
96
Så hög är Big Ben, mätt i meter. Urtavlorna sitter på 54,9 meters höjd och är 7 meter i diameter. De långa och korta visarna är 4,3 respektive 2,7 meter. Big Ben är inte öppet för turister och tornet saknar hiss, så har man väl lyckats ta sig in är det trappan som gäller – 334 steg. På andra sidan Westminster Bridge ligger London Eye – 135 meter högt. Ett varv tar 30 minuter.
SÅ MÅNGA RESTE VIA HEATHROW
75,7 miljoner passagerare flög till och från Heathrow 2016. 43,1 miljoner reste via Gatwick. För Sveriges största flygplats Arlanda var siffran 24,7 miljoner.
Källor: Ons.gov.uk, cityoflondon.gov.uk, visitbritain.org, alva.org.uk, Omni, Expressen, Wikipedia
STADEN I STATISTIK 17
20 KAPITELNAMNET National Gallery och Trafalgar Square.
HISTORIA TUNNELBANA PUBKULTUR FOTBOLL POLITIK JAMES BOND MUSIK HEMLIGHETER
Staden i ständig förnyelse DICK HARRISON Det är svårt att inte bli personlig när man skall skriva om London. Jag bodde där under ett år på 1990-talet, och det går inte en dag utan att jag längtar tillbaka. Framför allt drömmer jag om skinnfåtöljerna framför Constables mästerverk i National Gallery, där jag tillbringade flera timmar under hösthelgerna och tillät mig njuta på ett sätt som det nästan aldrig blir tid till numera. När jag sett mig mätt på Höskrindan brukade jag promenera till impressionistavdelningen och beundra Renoirs charmiga paraplymålning, eller ta mig bort mot det lilla men oför-
HISTORIA 21
glömliga rummet där Turners och Lorrains dukar möter varandra i en magnifik duell. Bara i London. Men jag längtar också till de gröna vidderna med ekorrar, träd och buskar i Kensington Gardens, till höstens fallande lönnlöv i Green Park, till myllret av människor på Oxford Street, till de oändliga gångarna i tunnelbanesystemet. London är på en och samma gång en charmigt grådaskig regnmetropol och en alltjämt gnistrande diamant i det fallna imperiets krona, en stad du aldrig lämnar i sinnet när du väl levt där, oavsett hur långt bort du flyttar. London lär också vara den utländska stad som de flesta svenskar har en relation till. Varje gång jag är i London slår det mig att jag betraktar den brittiska huvudstaden som en förlängd del av hemlandet. Man hör svenska överallt, inte bara i svenska kyrkan och vid de mest självklara turistmagneterna. Nästan alla har vi varit där – på skolresor, semestrar, weekendar eller affärstripper – och om någon mot all förmodan inte har det kan vederbörande likväl räkna upp stadens huvudsevärdheter på sina fingrar. Big Ben, Towern, Buckingham Palace, Trafalgar Square, Westminster Abbey, Madame Tussauds och St. Paul’s Cathedral ingår som naturliga element i den svenska allmänbildningen. Att skriva om Londons historia är därmed som att söka i sig själv och i den egna självbildens hävder – ungefär som att bedriva släktforskning eller lokalhistoria om någon socken i Småland eller Skåne. Det är så mycket vi känner igen, och ändå inte. Londons historia är en ständigt pågående resa mellan välbekanta oaser, fyllda av igenkännandets och nostalgins förnöjsamhet, och hisnande avgrunder av förvåning och okunskap.
22 HISTORIA