__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

– B E H Å LL D IN N YA LI V SS TI L


www.collanaforlag.se © 2015 Författaren och Collana förlag AB Utgiven av Collana förlag AB Formgivning: Grandstand Design Redaktion: Kreakalma Korrektur: Hanna Mattsson Första upplagan Tryck: Åtta45, Stockholm ISBN: 978-91-979898-7-9


Balansgång – behåll din nya livsstil


Innehållsförteckning

Augusti – Välkommen vanliga liv

11

September – Dags att börja lita på sig själv

29

Oktober – Den som har lov att synda syndar mindre

53

November – Varför hjärnan är full av dumheter

73

December – Den värsta månaden av alla

89

Januari – Som en orörd utförslöpa med nysnö

109

Februari – Full fart ner i ostdiket

131

Mars – Oskyldigt offer eller i full kontroll?

145

April – Små enkla förändringar mjukar upp motståndet

167

Maj – Komma ut ur viktgarderoben

185

Juni – Varken perfekt eller usel utan balanserad!

203

Juli – Det andra året lider mot sitt slut

217


Förord Att lära sig att gå balansgång har blivit min bild av vad som krävs för att upprätthålla en livsstilsförändring och göra den långsiktigt hållbar. De avgrunder som just jag riskerar att ramla ned i består bland annat av mitt obalanserade förhållande till ost. För dig kanske det handlar om för många arbetstimmar, chips, glass, godis eller bag-in-box. Balansgången omfattar några punkter som jag gång på gång återkommer till och som är mitt budskap med den här boken: • Det är inte så enkelt som energi in – energi ut. Huvudet måste vara med. • Identifiera dina Hjärnspöken och jobba med dem. • Du måste se långsiktigt på din livsstilsförändring. • Lita på dig själv. • Du är värd att må bra. Precis som min förra bok kan den här läsas på olika sätt. Dels som en god vän eller dagbok att följa under ditt eget förändringsarbete, dels att gå tillbaka till och hämta styrka från när det är svårt att balansera och att hålla sig på sin planerade väg mot en hälsosam livsstil.


Balansgång är min andra bok om livsstilsförändring. Den handlar om att lyckas upprätthålla balansen efter att du genomfört en stor förändring och nått ditt mål. Balansgång lär dig förändra tankar och ingrodda föreställningar för att kunna bryta mönster och dåliga vanor. Det stora jobbet i förändringsarbetet är det du gör med huvudet och den viktigaste kroppsdelen i det här sammanhanget – hjärnan. Med den här andra boken vill jag fortsätta att dela med mig av mina erfarenheter. Jag hoppas kunna inspirera till att skapa en balanserad livsstil och att lyckas få förändringarna att hålla i längden. Nu har jag levt mitt nya liv i fyra år. Ett balanserat och hälsosamt liv som jag har kämpat hårt för att nå, efter 30 år som jojo-bantare. Min förra bok Hur jag besegrade mina Hjärnspöken, handlar om hur jag under ett år tog mig från en destruktiv livsstil med övervikt, ständig värk och kläder från herravdelningen i storlek 2XL till en hälsosam storlek 38. Det jag inte visste då var att den egentliga utmaningen skulle börja efter det första omvälvande året. Balansgång tar alltså vid ett år efter att jag startade min livsstilsförändring. Jag hade då varit normalviktig och hållit mig under min målvikt i över åtta månader. Nu började de stora mentala utmaningarna: • Nu när jag trodde att jag att jag var säker i min nya livsstil och i min nya kropp. • Nu när även omgivningen började ta för givet att jag var den som jag såg ut att vara på utsidan, smal och smidig. • Nu när de gamla vanorna knackade på när jag var som minst beredd. Jag insåg att en långsiktigt hållbar livsstilsförändring inte alls bara handlar om att mäta och väga mat eller att springa kilometervis, utan om att lära sig att balansera på en slak lina i verkligheten och vardagen. Den här andra boken, Balansgång, berättar om den fortsatta kampen mot valda sanningar och gamla hjulspår och att


hitta en jämvikt i livet där det finns utrymme för att ta hand om sitt eget välmående såväl fysiskt som psykiskt. Det är förstås inte alltid så lätt att vara en balanserad människa. Min stora matpassion är ost, och den fortsätter att utsatta mig för stora prövningar. Jag trillar ibland dit på just ost, men skillnaden mot alla gånger tidigare är att jag nu inte ligger kvar där hjälplöst och sprattlar. Med hopp om att du i boken ska hitta inspiration och igenkänning, samt kanske ett och annat skratt! Jenny Lindström Enebyberg 2015-07-31


Augusti – Välkommen vanliga liv Nu har det gått ett helt år av mitt nya liv. Det finns statistik som visar att återfallen i en gammal livsstil brukar ske efter ungefär ett och ett halvt år. Jag kan verkligen förstå det. Redan här under det andra årets första månad träffar jag på en del lockelser som är svåra att motstå. Jag inser ganska snart att det kommer att krävas en hel del arbete med att: • upprätthålla motivationen när det stora målet är nått. • acceptera den lite tråkiga vardagen, utan kickarna som kommer från framgångarna i förändringen. Ganska snart inser jag vad som kommer att hålla mig utanför återfallsstatistiken den här gången. Jag tar den mentala biten av förändringsarbete på allvar och börjar: • värdera de nya glädjeämnen som dyker upp i det nya livet. • ställa om mig från att driva ett projekt till att långsiktigt förvalta resultatet. Ett spännande projekt blir istället att ta vara på de nya insikterna och att på allvar försöka att förstå vad som ligger bakom olika beteenden.

11


Augusti – Välkommen vanliga liv

– Den första dagen på det andra året. – Motivation när målet är nått. – Minus 70 kilo. Vilka grymma prestationer! – Livsfarliga lockelser. – Mina bästa måttstockar. – Motionera lite, lite mera. – Motionsmotstånd som sitter i minnet. – Planering. – Sanningens minut. – Luriga frukostar. – Vådan av utsvävningar. – Förskräcklig föredöme – lätt att fördöma. – Åh, vad jag gillar mina nyckelben! – De fiffiga räddningsplankorna. – Dricka kolhydrater. – Lagom är listigt. – Vad doft har med vikt att göra. – Because You´re Worth It. – Hellre något litet än inget alls. – Det är dags för fredagsmys … – Det bästa sättet att gå upp i vikt är att banta.

12


Augusti – Välkommen vanliga liv

Den första dagen på det andra året. Det är så stor skillnad på mitt liv jämfört med för ett år sedan att det är svårt att veta vilken ände jag ska börja i för att beskriva det. Vid den här tiden förra året hade jag ätit min kaloristinna avskedsmåltid och förberedde mig för att träffa min blivande hälsorådgivare Anna på Itrim.

9 aug

• I år har jag istället just noterat gårdagens antal steg som var 14 555 och att jag gjort ett Pulspass, det vill säga sådan styrke och konditionsträning som hör till kategorin träning ombytt till träningskläder. • Min frukost har bestått av en tallrik gröt med hallon, ett kokt ägg, en halv grapefrukt, en bit surdegsbröd med philadelphia ost och skivad gurka, samt ett glas kaffe med lite vispad lätt mjölk i. Det är en av mina vanliga bra frukostar, som jag håller mig mätt på länge. • Jag har lärt mig att vara noga med att äta fyra gånger om dagen och vet att jag blir hungrig och lättledd om jag äter för lite. Ett rejält fruktfat finns alltid hemma och grönsakslådorna i kylen och frysen innehåller minsann just grönsaker. • Kallt, lagom bubblat vatten står alltid i kylskåpsdörren. • En riktigt stor förändring är att jag utan att tveka tar en promenad fram och tillbaka till Enebyängen (3,8 kilometer) eller Täby Centrum (6 kilometer) när jag har ett ärende dit. Det fanns inte på världskartan för ett år sedan. • Att gå ut med hunden är ingen uppoffring, utan ett sätt att samla steg. Har jag inte lyckats med målet 10 000 steg/dag plockar jag fram step-brädan framför Tv:n eller går en promenad mellan hallen, köket och matrummet. Det ger en ordentlig kick för självförtroendet att lyckas genomföra ett så långsiktigt och svårt projekt som att gå ner nästan 25 kilo. Det svåraste av allt har varit att kämpa stenhårt mot mig själv och ibland mot en del av omgivningen. Framgången i det här projektet har också påverkat annat i livet. Jag vet att jag inte är ensam om att allt arbete med det egna psyket avspeglat sig i stora förändringar på andra områden, i både relationer och arbete.

13


Augusti – Välkommen vanliga liv

10 aug

Motivation när målet är nått. Att kämpa för att ta sig mot ett uppsatt mål är betydligt lättare än att hålla upp motivationen när väl det eftertraktade målet är nått. I alla fall för mig: • När jag inte längre hajar till för min spegelbild. • När det inte längre är lika överväldigande att kunna prova och köpa den där lilla skjortan. • När jag inte längre är lika överraskad av att orka ett helt träningspass. • Då det lätt smyger in lite för många små fel och jag blir lite för slapp med att kompensera och korrigera. Men hur ska man klara att hålla uppe motivationen, att verkligen låta det nya bli en permanent livsstilsförändring? Det är ju så många år av det gamla som väger så tungt. Hur ska man kunna bli en av de lyckliga i reklamfilmerna, på plakaten och i tidningarna som glatt meddelar Jag gick ner 23 kilo för två år sedan och har hållit vikten sedan dess? Jag har under många år arbetat med projektstyrning och med utbildning av projektledare. Gemensamt för projekt, oavsett om det gäller miljonprojekt, en kulturproduktion eller en personlig omställning, är att Om målet är tydligt och man har en plan för att ta sig till målet, vet man vart man ska. Man vet även vilken riktning man måste ta om man skulle hamna utanför den utstakade vägen. Det låter ju otroligt enkelt, men vad gör man när man då äntligen befinner sig framme vid målet? Kanske skulle man även i livsstilsförändring kunna tänka kring underhåll, som i andra projekt? När till exempel Globen efter två och ett halvt års byggnation stod färdig att användas 1989 var målet nått. Globen behövde nu en plan för underhåll, för att inte slitas ned, förstöras, få sämre funktion. Kanske är det såhär de nya målen ska målas upp: • Den 3 augusti nästa år tar jag på mig samma vackra klänning som jag skaffade till min 50-årsdag förra året. Jag är bara ännu lite gråhårigare och njuter av att klänningen sitter precis så lagom som idag.

14


Augusti – Välkommen vanliga liv

• I vinter kan jag återvända till skidbacken efter flera år med svaga knän. (Jojo, minsann, det kan man ju kalla det när man åker sönder dem första dagen på sportlovet med sina övervikts kilon.) För att ett mål ska vara så lockande som möjligt ska det gärna fyllas med känsla, doft och färg: Jag känner fartvinden och styrkan i benen som pressar snön åt sidorna under mina skidor.             

Minus 70 kilo. Vilka grymma prestationer! Vad imponerad jag blir av att läsa om människor som gått ner 35 kilo, 50 kilo och till och med 70 kilo. Helt otroliga arbetsinsatser måste förstås ligga bakom de lysande resultaten. Vilka enorma omställningar i både kropp och själ som måste till för att man ska kunna åstadkomma något sådant. Jag funderar då ett ögonblick på att Vem är jag att skriva om mina ynkliga cirka 24 kilo. Usch, så förmätet. Men, så drar jag mig till minnes en reaktion på en artikel jag skrev för M Magasin. Jag träffade en kvinna som berättade att hon tyckte att artikeln var särskilt bra för att hon kände igen sig själv väldigt väl i det jag skrev. Visst ja, anledningen till att jag skriver om mina vedermödor är ju att jag hoppas att någon ska få lite stöd och hjälp att lyckas göra samma sak, just genom att känna igen sig och kanske till och med skratta åt det jag berättar om. Det är trots allt rätt många som går och drar på sådär 15–20 kilo och som, precis som jag, har ägnat större delen av sitt vuxna liv åt att jojobanta och bli tjockare och tjockare och tjockare. I bästa fall kan man hitta en själsfrände i mig och mina påhitt:

11 aug

• Att jag som sexåring gör chokladbollssmet och äter upp allt sammans utan att rulla bollar kan man skratta åt. • Att jag 20, 30 och 40 år senare trycker i mig julens fruktkaka ogräddad kanske är något man känner igen sig i. Och sina konstiga beteenden kan man ändra på – jag lovar!

15


Augusti – Välkommen vanliga liv

12 aug

Livsfarliga lockelser. Det finns några få saker som är helt livsfarliga och alldeles oemotståndliga för mig. Sådant som inte kan finnas hemma i huset. Som måste vara totalt portförbjudet. Sådant som jag inte, hur jag än försöker, kan klara av att ha i närheten. Jag antar att det är som för en inbiten och nyslutad rökare att ha ett paket cigaretter liggande i översta skrivbordslådan. Eller för en spelmissbrukare att ha nätpoker som bakgrund på datorskärmen. Den största lockelsen är ost. Ost som smörgåspålägg får inte finnas i huset. Det finns ett undantag; vanlig hushållsost som är tråkig och plastliknande. Bara make och dotter gillar den och den kan bo i vårt kylskåp utan att antastas av mig. Men Falbygdens Arn, Birger Jarl eller 1878 får inte komma över tröskeln. Då försvinner en halvkilosbit på en dag eller två. Den näst största lockelsen är för närvarande en totalt oemotståndlig Nut & Choco Balance Bar. Den finns i Itrims sortiment av måltidsersättningar och liknande produkter. Jag kan inte på några villkor ha en låda hemma, utan får köpa en enstaka någon gång ibland. För att skydda mig själv har jag låtit personalen få reda på mitt förhållande till denna läckerhet. Det blir då lite extra jobbigt att köpa en, för att inte tala om hur besvärligt det skulle kännas att ta med en hel låda hem.             

13 aug

16

Mina bästa måttstockar. Målsnöret, som ligger på bordet bredvid sängen, är min allra bästa vän. Varje morgon när jag stiger upp håller jag det runt midjan och känner av hur pass det sitter åt (eller ännu hellre inte sitter åt). Igår morse fanns det tyvärr inte något överlapp att skryta om, så jag fick en ordentlig tankeställare. Dags att avsluta sommaren, skulle man kunna säga. Alltså tränade jag ett pass på Itrim, åt väldigt många nävar grönsaker och kände mig ganska duktig. Det blev dock lite pyssel med att få ihop 10 047 steg eftersom det var en dressyrfinal på teve och några timmar i soffan. En annan bra måttstock är mina små kläder. Jag har för första gången i vuxen ålder handlat både ett par byxor och en skjorta i storlek 38. Det finns så mycket känsla i den skjortan. Jag och min syster var nämligen på en resa ett år innan jag startade min livsstilsförändring. När vi besökte Massimo Dutti-butiken i Barcelona fanns det


Augusti – Välkommen vanliga liv

förstås absolut ingenting som ens var möjligt att prova. I juli 2012 kunde jag däremot välja och vraka på rean i just Massimo Duttibutiken härhemma vid Norrmalmstorg. Jag fick då med mig den här ljuvliga tunna skjortan till kanonpris. Jag älskar den verkligen. Den är symbolen för att kunna gå rakryggad i butiken och möta de tjusiga smala expediterna utan en tanke på om de funderar på vad jag har där att göra och varför jag inte håller mig på Almia/Pagelle.             

Motionera lite, lite mera. Hm, jag skrapade bara ihop 8 055 steg igår, så det fick bli en ordentligt skärpning idag. Å andra sidan är det bara en av fyra dagar sedan den 1 juni som jag inte går över 10 000 steg. Det ordnade sig ändå till slut fint med dagens vardagsmotion. Jag hängde med dottern på en ridtur. Hon på sin häst och jag med apostlahästarna, så jag kunde därefter slå mig till ro nu i soffan framför en film. Jag har nog faktiskt varit ganska duktig, trots allt. När det gäller andra sommarpåhitt har det blivit totalt två kulor glass, samt chokladen från en chokladdoppad mjukglass. Där blev jag nöjd med mig själv, som helt sonika slängde hela bägaren med medioker mjukglass efter att jag hade gnagt av det smaskiga chokladhöljet. Vin har varit den stora sommarutmaningen. Min föresats att bara ha halvflaskor hemma och inga bag-in-box grusades direkt efter dotterns studentmottagning då det blev en del rester. Saken blev inte ett dugg bättre av mitt eget 50-årsfirande, varken vid festtillfället eller på själva födelsedagen. Men kan man sköta det mesta på rätt sätt så funkar det att göra en eller annan utsvävning.

14 aug

            

Motionsmotstånd som sitter i minnet. Började som vanligt dagen med att prova målsnöret runt midjan. Idag var det i alla fall ett litet överlapp, så gårdagens skärpning (10 120 steg) gjorde susen på direkten. Jag sprang minsann också, en pytteliten snutt på sådär 100 steg, när jag gjorde sällskap med dotter och häst igår kväll. Men, man får vara nöjd med det lilla man åstadkommer när det gäller stora

15 aug

17


Augusti – Välkommen vanliga liv

och svåra saker. Det har jag lärt mig till exempel genom att lära mig rocka rockring. Jag klarade det när jag kom över mitt totala mentala motstånd, mot att ens försöka. Ett motstånd som visade sig bero på att jag hörde skratten från retsamma ungar på skolgården i lågstadiet ringa i öronen. Nu ser jag fram emot löparskolan som ska starta på Itrim i höst. Vid 50 års ålder ska jag ta mig tusan lära mig att springa!             

16 aug

Planering. En utmaning som jag har är att hitta en vettig matplanering. Det är märkligt att det känns så betungande, trots att jag vet hur viktigt det är! I november och december förra året, när jag var klar med rivstarten på lågkaloridiet, fanns en bra rutin. Då fixade jag en veckomeny varje söndag, skrev samtidigt en inköpslista och veckohandlade direkt därefter eller på måndagen. Nu har jag kommit på att onsdag–onsdag nog är en bättre ordning än att göra veckoplanering på söndagar. Detta främst av två skäl: • Det är rätt korkat att handla färskvaror till kommande helg redan på söndag. • Det är större chans att det finns färskvaror i butiken om man inte handlar på en söndag. Gissar att de flesta tycker att det inte direkt är rocket science att inse detta. Kanske ger det en idé om hur besvärligt det varit för mig att överhuvudtaget planera och handla annat än till dagsbehov. Jag plockade alltså fram min menymall ur datorn och började duktigt fylla i maträtter för den kommande veckan och samtidigt skriva inköpslista. Jag vill nämligen gärna skriva listan i den ordning som varorna finns i butiken. Om man händelsevis har lätt för att plocka med sig bra-att-ha-saker (som inte så sällan ligger utanför bra-fördig-området) kan det vara ett knep för att vara fokuserad när man handlar. Nu åker vi till min pappa och firar hans 79-årsdag. Det är så praktiskt att även min mamma numera går på Itrim och tänker på vad hon stoppar i sig, så det blir pepparrotskött till födelsedagsmiddag – nyttigt och supergott.

18


Augusti – Välkommen vanliga liv

19


”Hjälp, hur behåller jag min nya vikt?” ”Hur ska jag kunna motstå onyttigheter och godsaker?” Frågorna och farhågorna är många efter det att du äntligen nått en hälsosam vikt. Att gå ner i vikt är på sätt och vis inte särskilt svårt. Men att behålla både vikt och livsstil är en rejäl utmaning. Balansgång beskriver de stora mentala utmaningar du möter efter viktnedgång, när du vill behålla din vikt och din nya livsstil. Under ett år, augusti till juli, följer vi Jenny Lindström, som inleder med att fira sitt första år som viktstabil. Men hur ska det gå år två? Balansgång vill inspirera till en balanserad livsstil, men visar samtidigt bergochdalbanan i vardagen – frestelser, dikeskörningar och hur man kommer upp och vidare. Här får du både inblick och stöttning i ditt eget arbete med att hitta en hållbar, hälsosam livsstil. Balansgång är uppföljaren till Hjärnspöken och är Jenny Lindströms andra bok om livsstilsförändring.

KO M M EN TA RE R OM BO KE N: ”Kan bara gratulera blivande läsare av Jennys bok som är HELT UNDERBAR! Jag sträckläste den i början av mitt Itrim-liv och även då o då nu också (23 kilo minus senare) då det är inspirerande att läsa i den var man än är i sin utveckling.” My ”Perfekt med inspiration, det får man aldrig för mycket av! Hon är duktig på att förmedla det!” Melissa ”Den kan jag rekommendera – riktigt bra.” Susanne

Profile for Smakprov Media AB

9789197989879  

9789197989879  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded