9789187813177 by Smakprov Media AB

Vad fan ska jag gรถra med mitt liv?

Sanne Aronsson 2

All information om LifeSpider System är upphovsrättsskyddat och inga delar av systemet får användas i privat eller kommersiellt bruk.

Älskade läsare. Vi människor kommer alla till ett vägskäl, en korsning där vi måste välja. Antingen fortsätter vi ljuga för vår egen spegelbild eller så möter vi vår egen blick och erkänner det som verkligen pågår i vårt hjärta. Det är inte lätt att vara helt och hållet sann mot sig själv. Det är inte lätt att vara brutalt ärlig mot den där personen du möter i badrumsspegeln varje morgon. Det är lättare att smita. Alla människor kommer till ett vägskäl förr eller senare. Vi kommer till en korsning där vårt öde avgörs. Väljer du att fortsätta leva i förnekelse kommer du utåt sätt få ett helt okej liv. Du kommer kunna betala räkningar, träffa vänner och åka på semester. Det kommer kanske inte finnas något speciellt att klaga på. Du kommer ha ett okej liv. Räcker det? Känner du att det räcker så är det inte mer med det. Då kan du stänga igen den här boken, ta en kopp kaffe och gå tillbaka till din vardag. No hard feelings. Slå ihop boken och ge den vidare till någon annan. Känner du däremot att NEJ, DET RÄCKER INTE MED OKEJ, JAG VILL HA MER! Ja, då är denna bok för dig. Fortsätt läsa. Väljer du den andra vägen, väljer du att vara brutalt ärlig mot dig själv - ja, då börjar äventyret. Det kommer inte alltid vara enkelt. Du kommer gråta mer, du kommer strida mer. Du kommer tvivla på dig själv och vägen du valt. Du kommer ligga sömnlös och fundera, ifrågasätta,

vrida och vända på dig själv och målet. Du kommer tappa hoppet och självförtroendet. Du kommer få uppleva motgångar och nedslående kommentarer. Du kommer släpa dig upp för långa uppförsbackar som vissa dagar inte har något slut i sikte. Du kommer känna dig ensam. Att börja följa sitt hjärta är inte alltid enkelt. Men det kommer alltid vara värt det. För väljer du den andra vägen - ja, då börjar äventyret. Du kommer ge dig ut på en resa, ut i världen och djupt in i dig själv. Du kommer spänna din båge, hitta din passion och livsmening. Dina vener kommer bränna av livslust och nyfikenhet. Under resan kommer du möta andra äventyrare, andra sökare att slå följe med och lära dig av. Du kommer uppleva djup vänskap och stor kärlek. Många morgnar kommer du studsar ur sängen och sluka dagen med hull och hår. Du kommer uppleva möten som får det att pirra i dina fingertoppar och snurra i ditt huvud. Äventyret kommer aldrig ta slut, för du kommer fortsätta på din resa i resten av ditt liv. Då och då kommer du stanna upp, andas och tänka - Det är precis här jag ska vara. Jag kommer ta med dig på mitt äventyr. Från den första totalt uppriktiga stunden, ner i svackorna och upp på topparna. Jag kommer bli din äventyrsguide. När du läst klart hoppas jag att du vågar packa din väska och ge dig av i jakten på ditt drömliv. Inte för att du redan har alla svaren - utan för att du vill börja leta.

Prolog Himlen, luften, skogen - allt är jämngrått och pressar sig ner över staden. Det är alldeles för sent och mitt tempo är högt, kanske för högt, kroppen protesterar men jag lyssnar inte. Hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen när jag springer uppför ännu en backe. Det är kallt på det där sättet som det bara är en regnig novemberkväll i Göteborg. Luften är rå, fuktig och hur många lager kläder man än har på sig så tränger kylan in genom ben och märg. Mina snabba springsteg tar mig genom Slottskogen, som är upplyst under de mörka vintermånaderna. Mina fötter svänger in på en avskild stig som är lite sämre upplyst än asfaltsvägen jag lämnat. Inne bland mörka, nakna träd hörs ingenting annat än mina egna andetag och pulsen i öronen. Någonting förändras. Världen skiftar till som i dimma men jag fortsätter springa. Snabbare. Regnet piskar mig i ansiktet och det dröjer innan jag förstår att regndropparna som rinner ner för mitt ansikte är uppblandat med tårar. Jag snubblar till och stannar upp mitt i löparspåret. Stannar upp på riktigt. Stannar upp i mig själv och i mitt liv. En hand kramar om mitt hjärta, det värker i min hals och jag försöker hålla tillbaka gråten. Hela världen vinglar, det går inte stå still utan jag kryper ihop till en boll i kanten av stigen. Det gör ont, överallt. I kropp, själ och hjärta. Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte. JAG ORKAR INTE! Där och då rämnar mina murar och masken framför mitt ansikte faller till marken. Andningen kommer stötvis och träden

luftar sig hotfullt in över mig. Jag kan inte fly längre, jag kan inte smita ännu en dag. Kraften är slut. Det tar så mycket energi att spela teater. Att låtsas inför mig själv att allt är bra. Jag orkar inte längre ljuga. Nu är det nog. Det går inte längre. Det går inte att smita längre och jag erkänner smärtsamt för mig själv: JAG ÄR INTE LYCKLIG. I samma sekund börjar jag skämmas. Skammen bränner upp för mina ben, upp i mitt ansikte. Vem är jag att inte vara nöjd? Jag har ju ett perfekt liv! Det finns människor som inte har tak över huvudet och här ligger jag som ett våp och gråter för att jag är missnöjd. Över vad? Vad är det som inte är tillräckligt bra? Ur avgrundsdjupt mörker kommer demonerna fram och skriker på mig. Gälla, hesa röster som sliter i min hud och hår. Skärp dig, skärp dig, skärp dig. Jag andas hetsigt och försöker resa mig upp. Försöker skärpa mig, samla mig och sluta upp med barnsligheterna. Det går inte. Jag lyckas inte ens komma på fötter. Gråten skymmer sikten och trots att jag försöker skärpa mig så slutar inte tårarna rinna. Någonting brister i mig. En mur, en floddämning trasas sönder. Mitt huvud ilar. Det är dags att ge upp. Jag orkar varken slåss mot er eller mig själv. Ta mig då! Slit sönder mig! Ni har vunnit! Jag orkar inte! En stor sorg stiger upp i halsen och ur mig kommer en tung gråt som aldrig tidigare sett dagens ljus. Och jag gråter, gråter, gråter. Försöker inte hindra dem, försöker inte skärpa mig. Jag släpper taget och upp kommer allt det där som skavt i mitt hjärta. Jag gråter tills tårarna tar slut. Och det är tyst. Demonerna är tysta. Vinden viner genom skogen. Hjärtat ömmar. Mitt huvud är tomt som så när på en stilla mening: Jag vill bli lycklig. Jag stapplar hem. Duschar varmt. Jag är värd att vara lycklig.

*** Nu är det dags darling. Du måste bestämma dig. Tiden är mogen att stå upp för dig själv. Att försöka följa den där viskningen i ditt hjärta. Nu är det hög tid att ta steget. Allt handlar om att bestämma sig. Bestämma sig på riktigt. Du behöver inte ha några svar färdiga, du behöver inte veta vilken väg du ska ta. Allt det där kommer du upptäcka på vägen. Däremot behöver du sätta ner foten ordentligt och säga högt för dig själv att NU ÄR DET NOG. För nu börjar något nytt. Från och med nu bestämmer jag mig i min fulla kraft att göra allt jag kan för att bli lycklig. Det finns ingen annan är du själv som kan ta det här beslutet åt dig. Ingen annan som kan sätta ner foten och säga nej. Du måste göra det själv. Inga klara svar behövs, ingen tydlig väg behöver vara utstakad. Det enda du är skyldig dig själv är att verkligen, verkligen bestämma dig. Tiden är inne sötnos. Du behöver inte vänta längre. Bestäm dig. Nu. ***

1. På spisen puttrar en fisksoppa med saffran och doften smyger sig runt genom lägenheten. På köksbordet är tallrikar och vinglas framdukade och bredvid ungen står bröd färdigt för att värmas upp så fort gästerna är på plats. Jag står inne i vår walk-in-closet och drar händerna genom översta raden klänningar. Stannar vid en lätt sommarklänning och suckar, det är långt till sommaren i november. Valet faller istället på en mörkgrön klänning som passar bra till tjocka strumpbyxor. Jag drar klänningen över huvudet och hör Honom klirra med glas i köket, antagligen förbereder han en välkomstdrink. När strumpbyxorna är på tar jag ett varv genom rummen, far med blicken över vårt hem och försöker se om det är någonting vi missat. Allt verkar vara i sin ordning. Jag lever ett drömliv. Mitt i centrala Göteborg, uppe på en kulle strax bakom handelshögskolan, ligger vår fantastiska lägenhet. Lägenheten är ljus och rymlig med både walk-in-closet och balkong. Inte nog med att den ligger tre minuter från restauranger, mysiga barer och små butiker, den är också något så ovanligt som en billig hyreslägenhet som vi tillsammans har förstahandskontrakt på. Jag bor tillsammans med min älskvärda sambo sen tre år tillbaka. Min perfekta sambo och min första stora kärlek. I denna lägenhet har vi byggt oss ett bo, ett hem och vår oas. Utefter vardagsrummets väggar finns flera bokhyllor fyllda med våra gemensamma favoritböcker varav

många vi hittat för en billig peng på loppmarknader. På en annan vägg hänger en stor tung guldtavla som egentligen var för dyr men som vi inte kunde låta bli att köpa hem. En lika guldglittrande gigantisk matta breder ut sig under den djupa beige soffan som välkomnar till mys, samtal och vinkvällar med vänner. Vi är båda två toppstudenter och han tar sig igenom första året på juristlinjen. Jag är stolt som en tupp över hans prestationer och själv pluggar jag på högskolan, går en utbildning som låter både spännande och intressant, hälsocoaching. Mesta av studierna är på distans men en gång i veckan packar jag ihop mig själv och mina böcker och tar tåget upp till Skövde för en heldag av föreläsningar. Jag fattar verkligen ämnet på djupet och kammar lätt hem höga betyg. Klasskompisarna avgudar mig och lärarna ger mig små peppande komplimanger. Det ringer på porttelefonen och jag skyndar mig ut i hallen för att släppa in våra vänner. Kalle och Maja kommer först, strax följda av Jens och Klara. Hallen fylls av skratt och kramar. Min sambo dyker upp med en bricka fylld av cocktailglas och snart är alla jackor upphängda och spriten river lugnande i halsen. Jag gillar dessa kvällar. Visst, det är Han som är vän med Kalle och Jens men nu är de ju även mina vänner. Deras flickvänner är mysiga och trevliga. Jag är mysig och trevlig. Efter en fördrink i vardagsrummet slår vi oss ner vid matbordet i köket. Det är alltid bra energi i ett kök där man har spenderat timmar på att laga mat och så är det även denna kväll. På svarta tjocka hyllor står vackra och praktiska kökstillbehör och kråmar sig i det fladdrande ljuset från de små glaslyktorna. I fönstret står basilikaplantor och trängs med timjan och rosmarin. De ser lite trötta ut så här på höstkanten men jag har bestämt mig för att byta ut dem så många gånger som behövs för att ha levande

kryddväxter hela vintern. Den stora gjutjärnsgrytan med den tjocka brandgula fisksoppan flyttas fram till bordet och snart sprids uppskattande mumlanden och sörplanden runt bordet. Vi är ett bra värdpar som ser till att vinglasen alltid är fyllda och gästerna alltid glada. När vi öppnar den femte flaskan vin förflyttar vi oss till vardagsrummet och grabbarna faller in i en diskussion om politik och juridik medan Maja och Klara sitter i soffhörnet och pratar om Majas förvirrade chef. Jag fastnar i dörröppningen på väg in i vardagsrummet och bilder flashar förbi framför mina ögon. Vår framtid spelas upp, några år framåt i tiden. Kalle har skaffat skägg och är chef på en mediebyrå, Jens har fått en liten gubbmage som han försöker dölja under skjortan, Maja har ett litet barn i famnen och Klara har klättrat högt på karriärstegen i ett multinationellt företag. Min sambo står framför gänget iklädd en dyr kostym och arbetar på en ansedd advokatfirma. Själv har jag en vacker ring på mitt vänstra finger och under klänningen putar en gravidmage fram. Allt är perfekt, vi har kommit dit vi vill. Vi har allt men den enda tanken som dunkar i mitt huvud är: ”Är detta allt? Is this as good as it gets?” Bilderna försvinner och jag står återigen i vardagsrumsdörren med min platta mage och ett glas rött i handen. En våg av äckel forsar över mig. Vi leker vuxna. Vi har tittat på våra föräldrar hur de har haft bjudningar och nu kopierar vi samma sak. Försöker göra det unikt men egentligen upprepar vi precis samma mönster. Dricker oss lulliga på bra vin och pratar om saker som egentligen inte handlar om oss själva. När kvällen är slut kommer våra vänner återvända hem och jag kommer veta vad de har gjort den senaste tiden men jag har fortfarande ingen aning om hur de verkligen mår. Måste jag verkligen slå mig ner och lyssna på samma sorts diskussioner som vi alltid har? Vad hade hänt om jag smitit och bara stuckit här ifrån? Hade de ens

märkt att jag inte var kvar? Är detta verkligen ett fulländat liv? Jag sköljer ner tankarna med två klunkar vin. VAD HÅLLER JAG PÅ MED? Sluta tänka sådär om dina vänner. Du gillar ju dem. Alla ser ju ut att trivas. Du ser ut att trivas. Det är så här livet ser ut när man är vuxen. Hur vill du ha det istället? Djupa filosofiska diskussioner om meningen med livet? Kom igen, det är ingen som gillar sådant. De vill bara slappna av efter en lång vecka. Det är inte dem som är konstiga, det är du. Skärp dig, skärp dig, skärp dig. Okej, okej. Ett djupt andetag. Jag skärper mig, klistrar tillbaka mitt eviga leende och sätter mig bredvid Maja för att skratta åt hennes chefs nya klantigheter. När natten är sen, gästerna gått hem och min sambo redan somnat i rödvinsrus kan mitt hjärta inte lugna sig. Jag drar på mig en stor hoodie över klänningen och går ut på balkongen. Frisk, kall och fuktig luft möter mig och jag vänder upp huvudet mot himlen. Månen leker bland molnen. Vad är det som händer med mig? Jag lever ett drömliv. Jag har gjort det där alla har sagt till mig att jag borde göra för att få ett perfekt liv. Fixat käresta, boende, kompetens och vänner. Jag har tagit alla steg man borde ta efter gymnasiet, varit ute och rest i ett par år, jobbat runt lite innan jag återvände till skolbänken. Bra referenser, bra cv och nu en bra utbildning. Fortsätter det så här kommer jag få ett bra jobb och kunna klättra ordentligt i karriären. Gifta mig och skaffa barn. Livet går som på räls. Jag har allt. Och det känns som att jag ska kvävas.

*** Det kan kännas som att vakna upp i en mardröm. Att titta sig omkring och inte förstå vad som hände. Hur du ens hamnade här. I en vardag som inte gör dig lycklig. Det kan kännas svårt att förstå. Svårt att förstå hur någonting som en gång kändes så bra nu kan kännas instängt och kvävande. Baby, det finns inget färdigt recept för ett lyckligt liv. Ibland kan det verka som att samhället överöser oss med det enda rätta svaret. Var smal, snygg, framgångsrik och hinn med både vänner och familj. Då, då blir du lycklig. Men sötnos, det är inte sant. Du måste en gång för alla göra upp med drömbilderna som inte är dina egna. Titta på vad du tror är receptet för ett lyckligt liv och ge det en ordentlig utvärdering. Vad kommer ingredienserna ifrån? Vem sa egentligen att just dessa delar behövs för ett bra liv? Har du sett det i tidningar, hört det av föräldrar eller tittat på vänner? Ta ansvar för din egen lycka genom att riva sönder gamla idéer, trasa sönder ouppnåeliga ideal. Vad som verkligen gör dig lycklig kan ingen annan än du berätta. Släng iväg alla massproducerade drömliv. Släpp skiten. Börja skissa på ditt eget recept darling. Det är det enda recept som kan göra dig tillfredsställd på riktigt. ***