eller kompensera ägarnas egen brist på närhet och kärlek. Men problemet har egentligen inte varit att dessa hundar fått för mycket kärlek utan snarare för lite respekt. Så kela gärna med din hund och gör det ofta, men varsamt och med urskillning! Kasta dig inte över hunden som om du vore rädd att han eller hon skulle försvinna ur ditt grepp. Ta istället vara på alla de tusen ögonblick då hunden självmant söker ditt sällskap. Smek den med vänlig hand där du kommer åt – över ryggen, på magen, en liten tass, ett vippande öra. Visa hunden att du har mjuka, vänliga händer redo att ge ömhet. Ibland behöver du inte ens röra hunden. Det räcker
3698-0 inlaga nyFamiljehunden.indd 34
med några vänliga, uppmuntrande ord för att den ska känna sig nöjd och trygg. Missa inte dessa underbara tillfällen att ge och få. Men ibland – ytterst sällan – kan du naturligtvis bestämma dig för en stund av närhet, trots att din hund inte riktigt är med på noterna. Det finns en liten poäng i att du ibland faktiskt bestämmer dig för att nu är det ”mysstund”. Det blir då som en stunds omvårdnad där hunden lär sig att acceptera och finna sig i att du vet hur det ska vara. Och har hunden lärt sig att finna sig i att få lite kärlek, har den också lättare att finna sig i att du ska titta på dess tänder, lägga ett tassförband, borsta igenom pälsen eller vad som kan tänkas behövas för stunden.
2012-09-21 14:29