9789188099174

Liria Ortiz

Hur kan motiverande samtal (MI) vara en hjälpsam metod i samtal om smärta? (eng. Motivational Interviewing – MI) har utvecklat

verktyg, och är en utmärkt metod att utforska motstånd, framkalla och förstärka motivation samt hitta vägar till inre styrka. Vid en lyckad kontakt med patienten är MI en del av såväl bedömningssamtal, behandling och avslutningssamtal.

Den pedagogiska modell som tillämpas i boken är korta teoretiska introduktioner till MI och smärta med konkreta exempel och många autentiska dialoger som visar hur ett MI-samtal om smärta kan förstås och tillämpas.

Boken vänder sig till alla som professionellt arbetar med patienter med smärta såsom hälso- och sjukvårdspersonal inom både öppen- och slutenvård.

Liria Ortiz är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare, utbildningskonsult, föreläsare och författare, hon utbildar och handleder i MI och är medlem av nätverket MINT (Motivational Interviewing Network of Trainers). Hon är också med i flera expertpaneler, bland annat för Insidan i Dagens Nyheter och på Psykologförbundets nätplats Psykologiguiden.

Motiverande samtal i arbete med smärta

MI ett speciellt förhållningssätt och särskilda samtals-

Liria Ortiz

Motiverande samtal i arbete med smärta

!

ISBN 978-91-8809-917-4

9

789188 099174

© 2015 Författare och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-8809-917-4 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm.

Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

Förlagsredaktör: Susanne Bardell Carlbring Omslag, grafisk form och figurer s. 42: Anna Hild Sättning inlaga: Roger Johansson Figurer s. 18, 23 och 25: Rut Bivrin Tryck: Print Best, Estland 2015 Första upplagan, första tryckningen Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se

Förord KAPI TEL 1 Smärta

7

11

Fakta om smärta

14

KAPI TEL 2 MI

– Motiverande samtal

Motiverande samtal och långvarig smärta Evidensstöd för motiverande samtal KAPI TEL 3 Motiverande

samtal – en översikt

Det grundläggande förhållningssättet De grundläggande kommunikationsfärdigheterna Förloppet i ett MI-samtal och samtalsledarens uppgifter När patienten inte är beredd eller vid motstånd KAPI TEL 4 Att

samtala kring smärta

Betydelsen av ett gott bemötande Att kunna ta upp ämnet om att aktivera sig vid smärta Ge information i dialog med U-T-U Hantera motstånd Målet – att framkalla och förstärka förändringsprat Avsluta samtalet

33 34 36

41 41 47 52 57

62 62 63 93 101 108 110

KAP I T EL 5 Långvarig

smärta och samtidig psykisk ohälsa

114

MI i bedömningssamtalet MI under behandlingen MI under avslutningssamtalet MI med andra vårdgivare MI i alla samtal

115 122 133 134 142

KAP I T EL 6 Dialoger

143

Avslutande ord

163

Litteraturtips och inspirationskällor

164

Litteraturtips behandling av smärta

171

Boken har blivit till med hjälp av …

172

Bilagor

173

Förord

H

U R K A N M I vara en hjälpsam metod i samtal om smärta?

Ett uppmärksammat problem vid smärta är att patienternas motivation till att genomgå olika sorts behandlingar och att förändra sitt förhållningssätt till smärtan kan vara låg. Hos dessa patienter finns det ofta en ambivalens. Samtidigt är motivation en ”färskvara”, vilket innebär att man kan behöva arbeta med motivationen både återkommande och tålmodigt. Samtalsmetoden motiverande samtal (eng. Motivational Interviewing – MI) har utvecklat ett speciellt förhållningssätt och särskilda samtalsverktyg för att kunna hjälpa personer, även de som inte är så beredda på en förändring, att orka berätta om hur det är och hantera motståndet till en förändring.

Det är viktigt att betona: MI används inte som behandling av smärta utan som en komplementär samtalsmetod för att motivera innan, under eller efter en utredning, behandling eller någon annan intervention där klientens motivation behövs för att kunna genomföras.

MI används också med anhöriga och då för att framkalla deras motivation att stödja personen som har smärta. Motivera till att de ska ändra sitt förhållningssätt eller sina rutiner.

Den pedagogiska modell som tillämpas i boken är korta teoretiska introduktioner med konkreta exempel, bland annat dialoger som visar hur samtal om smärta kan förstås och tillämpas. Boken M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D S M Ä R TA

7

riktar sig inte till dem som vill ha utförliga teoretiska förklaringar om själva fenomenet smärta. Det finns många bra böcker som redan beskriver detta och flertalet av dem finns i bokens litteraturlista.

Några av texterna och dialogerna som presenteras i boken har tagits fram i samarbete med följande: Enheten för psykosomatisk­ medicin (EPM) i Västerås som arbetar på specialistnivå med smärt­ rehabilitering i Landstinget Västmanland. Enheten har även faktagranskat delar av bokens innehåll.

Rebecca Andersson, legitimerad psykolog, som arbetar vid Sektionen för beteendemedicinsk smärtbehandling, Karolinska univer­ sitetssjukhuset. Rebecca har bidragit med kliniska dialoger inspi­ rerade från sin vardag med barn och vuxna med långvarig och svårbehandlad smärta.

Lisa Bengtsell, legitimerad psykolog, och Anna Thoursie, socionom och legitimerad psykoterapeut inom kognitiv beteendeterapi (KBT), som arbetar med smärta inom specialistpsykiatrin och för Prodest. De har bidragit med fakta om smärta och några dialoger.

Heléne Bivrin, legitimerad psykolog, som arbetar på smärtmottagningen på Södertälje sjukhus har bidragit med kapitlet ”Fakta om smärta”.

Liria Ortiz, Stockholm juni 2015

Liria Ortiz är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare, utbildningskonsult, föreläsare och författare, hon utbildar och handleder i MI och är medlem av nätverket MINT (Motivational Interviewing Network of Trainers). Hon är verksam inom sitt utbildningsföretag och har även uppdrag att utveckla kurser och skriva handböcker inom MI, anpassade till olika yrkesgrupper i Sverige. Hon är ofta anlitad som föreläsare på kurser och konferenser med inriktning mot motivation, motstånd och förändring, och kognitiv beteendeterapi med inriktning på Acceptance and Commitment Therapy – ACT. Hon är också med i flera 8

FÖRORD

expertpaneler, bland annat för Insidan i Dagens Nyheter och på Psykologförbundets nätplats Psykologiguiden.

Liria Ortiz vill gärna få ta del av läsarens erfarenheter av att använda sig av motiverande samtal i arbete med smärta. Mejla gärna och berätta om hur den här boken helt eller delvis har bidragit till att du frågar mer om MI i arbete med smärta eller har börjat arbeta med motivation till förändring.

Hennes webbplats är: www.liriaortiz.com E-post: liria.ortiz@gmail.com

M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D S M Ä R TA

9

KAPITEL 1

Smärta

E

vid smärta är att den som drabbats oftast parkerar livet i väntan på att smärtan ska försvinna. Ett skäl när det gäller brist på motivationsfaktorer hos patienten­är att det saknas en överenskommelse mellan omgivningen och patienten om vad man ska göra när smärtan inte går över. Det finns också svårigheter i att etablera en relation i själva behandlingen samt ett stort antal bortfall och återfall.

Enligt Novy (2004) finns ett antal faktorer som bidrar till följsamhet på lång sikt och som även är en del av MI: • Känslan av att beteendeförändring är ett eget val • Beteendeförändring och överensstämmelse med patientens värderingar och mål • Bra relation med vårdgivaren • Tillförsikt till sin förmåga att göra beteendeförändring T T U P P M Ä R K S A M M AT P R O B L E M

Följande beteenden kan behöva fokuseras på i smärtbehandling: fysisk aktivitetsnivå, sökandet efter en enkel lösning, felaktigt bruk av smärtmedicin, rökning, beroende av alkohol och droger. Dessutom är det viktigt att fokusera på katastroftankar kring smärtan, rörelse­ rädsla, social undandragenhet och ett dysfunktionellt förhållande till mat. Det är inte ovanligt med självmordstankar och ett starkt undvikande av känslor och sensationer. Med tiden kan patienten utveckla tvångsmässighet och magiskt tänkande kopplat till smärtan.

När ingenting fungerar kan man lätt börja hitta samband där inga finns. Kanske hade jag lite mindre ont när jag lutade lite åt höger eller hade den röda tröjan. Bäst att ta den för säkerhets skull.

M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D S M Ä R TA

11

Smärtpatienter upplever ofta ett motstånd mot att ta till sig olika smärthanteringsstrategier. Många beskriver att de hellre håller tanken på hantering av smärtan, snarare än bot, på avstånd eftersom det skulle släcka hoppet. Varför? För att det skulle kännas som en livsavgörande dom, ett erkännande av att det aldrig kommer att gå över.

Eftersom de håller garden uppe har de heller ingen kontakt med det hopp som paradoxalt nog kan finnas i just acceptansen av smärtan som den är.

Många parkerar som sagt livet i väntan på att smärtan ska försvinna samtidigt som det också finns många som beskriver svängningar i motivation för aktiviteter och därigenom utsätter sig för en för stor obalans. En bra dag kan hoppet väckas om att hen ska bli precis som innan och med stor entusiasm tar man sig an det man försummat. När kraften tar slut kraschlandar hen och tappar då helt motivationen till alla aktiviteter. Efter ett antal varv i denna cykel tillkommer dessutom känslan att man måste utnyttja de bra dagarna till max då man vet att man snart blir dålig igen. De här patienterna uttrycker ofta att de periodvis är mycket motiverade till förändring och kan ha svårt att acceptera att det nya livet kräver helt nya strategier och att motivation får en annan innebörd.

Många smärtpatienter är förbluffande starka. De har kämpat länge med smärta och de konsekvenser smärtan fört med sig. De kämpar, slåss, söker bot och förklaring. Som samtalsledare bör vi ha detta klart för oss när vi för acceptans på tal, visa respekt för kampen de fört (uttrycka vår beundran för deras styrka om vi känner så) för att överhuvudtaget kunna tala om acceptans. Flera patienter har uttryckt: ”Jag vet att jag borde acceptera min situation, men jag kan inte.” I en sådan situation kan det vara hjälpsamt för patienten att kunna utforska sina tankar och känslor om exempelvis hur det kommer sig att de tänker att de borde acceptera smärtan eller inte.

En låg grad av motivation hos patienterna är väl känd bland behandlingspersonal. Dessa patienter tenderar att vänta på den perfekta behandlingen eller medicinen som kommer att ta bort smärtan 12

S M Ä R TA

och som en följd har de begränsad motivation till att aktivera sig eller göra livsstilsförändringar.

Det som brukar motivera patienter med smärta att söka hjälp är att de vill få hjälp med att kunna göra saker som de värdesätter. Man vill bli fri från den oro och nedstämdhet som genomsyrar ens liv, men inte ändra förhållningssätt till smärtan. När samtalsledare börjar prata om att oro och nedstämdhet orsakas av patientens kamp för att ha total kontroll över sin kropp, dyker patientens motstånd upp.

Med tiden brukar medvetenheten öka, men det framträder också en rädsla för förändring, känslor av skam, skuld och hjälplöshet. De vill lösa sina problem själva på grund av skamkänslor och rädsla för stigmatisering.

Ambivalensen till att förändras finns ofta hos dem som har smärta; samtidigt som man vill bestämma över sitt liv mår man dåligt, självkänslan påverkas negativt för att man inte orkar göra det man vill.

Samtalsmetoden motiverande samtal (MI) har utvecklat ett förhållningssätt och särskilda samtalsverktyg som syftar till att öka patientens motivation och hantera motstånd till en förändring. Detta innebär att MI är en samtalsstil som är mycket väl anpassad för möten med patienter med smärtproblematik.

Vid smärta är MI av stort värde för att till exempel etablera kontakt, samarbeta i vardagssituationer och utforska patientens behov.

MI kan också hjälpa patienten att berätta om sina tankar, sätta ord på en obearbetad sorg eller olika slags rädslor. Samtalsmetoden kan även användas för att motivera någon till att söka eller ta emot vård och omsorg, samarbeta kring en genomförandeplan, besöka en social verksamhet, förbättra sina vanor, aktivera sig i vardagen, delta i rehabilitering eller ta sin medicin enligt ordination. Slutligen kan MI användas vid handledning, konsultation och samtal med anhöriga. Eftersom professionella upplever att MI hjälper dem att på ett bättre och mer effektivt sätt utföra sitt arbete motverkar MI även stress bland personalen.

M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D S M Ä R TA

13

Fakta om smärta Att läka innebär inte nödvändigtvis att bota. Det kan helt enkelt betyda hjälp till att uppnå en livsstil som är förenlig med personliga förväntningar. Att återupprätta friheten att göra val, även i närvaro av pågående sjukdom.

René Dubos, 1978 (egen översättning)

Vad är smärta?

I vardagstal menar vi att smärta betyder att något gör ont. Vi avser inte andra obehagliga kroppsliga sensationer som sticker eller trycker hårt utan en specifik känsla. Från tidiga år lär vi oss att ordet ”smärta” eller ”ha ont” förekommer samtidigt med en upplevelse av kroppslig skada. Vi lär oss att förknippa smärta med en fysisk skada på kroppen och ofta kan vi till och med se skadan och samtidigt känna obehaget. Vissa reaktioner hos den skadade är snabba i syfte att minimera skadan, till exempel att dra bort den brända handen från den heta spisplattan. Reaktionen kommer först, därefter kan vi processa det vi just gjort; vi har just räddat vår hand. Denna tolkning kommer i efterskott eftersom det är viktigare för kroppen att rädda handen än att förstå varför den var i fara; smärta är ett kraftfullt överlevnadssystem. När vi är små lär vi oss hur vi ska reagera genom att en skadesituation kompletteras med omgivningens reaktioner. Omgivningen står som modell för hur man ska känna när man skadat sig; eftersom den ofta reagerar med rädsla inför skadan blir rädsla naturligt förknippat med en adekvat reaktion på smärta.

Denna inlärning är central för den generella förståelsen av hur vi som människor tolkar vår upplevelse av smärta.

I beskrivningar av upplevelser, oavsett vilka slags upplevelser det gäller, kopplas dessa upp­levelser ofta till olika delar av hjärnan där varje del tolkar sin typ av signal motsvarande en specifik funktion.

Dessa funktioner kan indelas i fyra olika typer: de funktioner som 14

S M Ä R TA

tolkar den fysiska känslan av en kroppsdel, det vill säga var kroppsdelen som smärtar är lokaliserad; de funktioner som försöker förstå det som händer kroppsdelen genom att sätta ord på upp­levelsen, det vill säga vår tanke­verksamhet; de funktioner som gör att vi reagerar känslo­mässigt på upplevelsen, vilket till exempel kan vara att vi blir rädda; de funktioner som startar ett beteende som ett resultat av den smärta vi känner, de beteenden smärtan får oss att göra mer eller mindre av. Dessa beteenden kan vara rent reflexmässiga, som att bli kallsvettig eller dra till sig handen när den blivit bränd. Men de kan också vara mer medvetna, som till exempel att vila mycket efter en operation. Smärta är således en sammansatt upplevelse, sammansatt av kroppens reflexmässiga beteenden, det vi fysiskt känner på ett specifikt ställe i kroppen, vad vi tänker och känner om dessa sensationer samt det vi på ett mer medvetet plan bestämmer oss för att göra när vi har ont.

Den vanligast förekommande definitionen av smärta kommer från International Association for the Study of Pain (iasp-pain.org): Smärta är en obehaglig sensorisk och/eller emotionell upplevelse förenad med vävnadsskada, hotande vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada.

Många har ont trots att smärtan inte direkt kan hänföras till en specifik vävnadsskada. Orsaken till smärtan är oklar. Oklarheten kan exempelvis bero på att smärtan inte känns på samma sätt varje gång.

Det kan göra olika mycket ont vid olika tillfällen, smärtan kan ha olika karaktär över tid och den kan flytta omkring i kroppen. Oklarheten kan också vara att trots att den initiala vävnadsskadan för länge sedan är läkt har personen fortfarande ont. Alla dessa anledningar till varför personen har ont påverkar givetvis både den som har ont och behandlingens utformning. Upplevelsen av smärtan är det centrala i definitionen och den enda som kan uttala sig om dess karaktär är den som upplever den. Perspektivet poängterar personens autonomi och särställning i definitionen. Smärta är en subjektiv upplevelse och det är den som upplever den som bäst vet hur M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D S M Ä R TA

15

det känns. Definitionen är användbar både för behandlingspersonal som behöver förstå och arbeta med smärta, och även för patienter, anhöriga och vårdgrannar som förklaringsmodell för vad smärta är.

Att smärta är en högst individuell upplevelse är också kompatibelt med MI-andan genom att personens upplevelse, tolkningsföreträde och autonomi står i centrum.

I behandlingssammanhang är det nödvändigt att definitionen ovan kompletteras med att lyfta fram beteendets betydelse: ”eller­ beskriven i termer av sådan skada och tar sig uttryck i beteendet” (Linton, 2013). Det är otvivelaktigt så att den som har ont gör många anpassningar i sitt liv för att minimera risken för att uppleva smärta.

Vårt kroppsliga system är designat för att låta smärtan överskugga allt annat. Eccleston och Crombez (1999) beskriver det målande som att smärta kräver uppmärksamhet! Det är med andra ord naturligt att patienter har stort fokus på smärtan, även om omgivningen kan tycka att detta fokus är onödigt stort. Det märks bland annat genom att patienter ofta lägger ner mycket tid på att tänka på och prata om sin smärta och ofta anpassar sitt liv mer och mer efter upplevelsen av att ha ont; personen utvecklar en mängd så kallade smärtbeteenden som svar på smärtan. Typiska smärtbeteenden kan vara att prata om att ha ont, grimasera, ta på stället som gör ont, hålla andan, anpassa – ofta begränsa – rörelsemönstret och vila efter eller inför en ansträngning. Smärtsystemet är ett överlevnadssystem och verkar som sådant starkt styrande på personens beteende. Har vi riktigt ont blir vår upplevelse, vår uppmärksamhet och hela vår organism ockuperad av smärtan i syfte att eliminera och minimera den, vilket framkallar dessa smärtbeteenden. Systemet ställer om organismen från att leva till att överleva. Smärtbeteenden är således i grunden inte viljestyrda utan utgör en del av vår förprogrammerade beteende­ repertoar, men de är ändå påverkbara.

Att beteenderepertoaren påverkas beroende på sammanhang kan vi till exempel notera när man skadar sig bland andra – det är lät­tare att uttrycka sin smärta då än om man är ensam eftersom det inte finns någon att kommunicera sin smärta till. Dessutom hanterar 16

S M Ä R TA

och tolkar olika kulturer smärta på olika sätt, där vissa ser smärta som en nödvändig del av livet medan man i andra kulturer kräver smärtstillande vid livets alla skeden av obehag. I alla kulturer förekommer initiationsriter som övergångsriter mellan olika tillstånd och i vissa kulturer är smärta en väsentlig del av den initiationsrit medlemmarna genomgår för att anses övergå från att vara barn till att vara vuxna. Inom stammen Sateré-Mawé i Amazonas utsätter sig pojkarna för att bli bitna av en svärm pistolmyror på båda händerna under minst tio minuters tid. Pojken anses värdig när han inte fäller en endaste tår under processen, vilket kan ta upp till 20 försök. Det är otvivelaktigt så att kulturen vi lever i har en väsentlig påverkan på hur vi upplever och tolkar smärta, vilket också påverkar hur vi förmår hantera denna upplevelse och vilka resurser vi tolkar att vi har till vårt förfogande.

Den biopsykosociala modellen Synen på att ha ont har inom medicinen utvecklats från en strikt biologisk uppfattning om smärta till den idag rådande och mycket mer komplexa bilden. Den förklaras på ett överskådligt sätt i den bio­psykosociala modellen, se nedan. Modellen beskriver de faktorer som påverkar personens upplevelse av smärta och tar hänsyn till både det som sker hos personen och de faktorer som påverkar personen utifrån.

I den biopsykosociala modellen ses smärtan som ett resultat av en komplicerad interaktion mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer (Dickenson, 2002; Gatchel, 2004; Gatchel et al., 2007; Engel, 2012). Det är själva den komplicerade interaktionen som utgör den biopsykosociala modellen; interaktionen mellan våra biologiska förutsättningar, vår psykologiska sårbarhet och hur livet gestaltar sig i stort. Observera att faktorerna samverkar och påverkar varandra ömsesidigt. Det går inte säga att någon faktor föregår eller orsakar en annan, det är parallella processer. Det är lätt att den psykologiska faktorn missuppfattas som viljestyrd. Det gör att patienten M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D S M Ä R TA

17

kan känna sig skyldig. Skuldbeläggandet leder ofta till destruktiva hanteringsstrategier, att personen till exempel försöker ”skärpa sig”.

Vi väljer inte det sätt vi psykologiskt reagerar på vår smärta, men sättet kan påverkas. Det är det sättet, den psykologiska faktorn, nu och framåt som är en av de saker som kan påverkas för att personen ska få ett bättre liv.

Hur fungerar smärta?

Smärtans funktion för vår överlevnad kan inte nog understrykas (Damasio & Carvalho, 2013), att födas utan förmåga till smärta är associerat med stora risker för skador och sjukdomar (Butler, Flem­ ing & Webb, 2006). Föreställ dig oförmågan att känna att en spisplatta bränner din hand! Smärta är ett system som signalerar att något i kroppen är fel och att något hotar vår hälsa och vårt liv. I samma ögonblick som vi känner smärta gör hjärnan en kalkylering av om det går att göra något åt detta hot. Om personen upplever en obalans mellan tillgängliga resurser för att avvärja hotet och hotet i sig blir 18

S M Ä R TA

resultatet att personen upplever ett obehag. Då inträder tankar om vad som kan hända (katastroftankar), emotionella reaktioner (rädsla), kroppsliga reaktioner (stressreaktioner) och en ökad fokusering på orsaken till hotet. Hela människan sätts i förhöjd beredskap; beredskap till att agera omedelbart och kraftigt för att undanröja hotet.

Denna höjda beredskap ökar upplevelsen av smärtan i sig och bidrar till stresstillståndet (Ljung & Friberg, 2004; Armon, Melamed, Shirom & Shapira, 2010).

Det de flesta associerar till när det gäller smärta är att något yttre skadar huden, det blir ett sår och därför får vi ont. Det är på det sättet vi oftast tänker på smärta och varför man har ont – något har skadat kroppen. Översiktligt kan man säga att signaler skickas från det område som skadats, via ryggmärgen till hjärnan, där upplevelsen av smärta, själva lidandet, uppstår. Det som skickas är alltså elektriska signaler som hjärnan tar hand om och tolkar. Observera att själva obehagskänslan, lidandet och smärtan, uppstår i hjärnan och ingen annanstans (Linton, 2013).

Nociception och nociceptiv smärta Ordet nociception består av delarna noxe (skada) och recipere (uppfånga) på latin, vilket skvallrar om vilken funktion nociceptorn har i vårt sensoriska system. Den fångar upp signaler på en möjlig skada i vår vävnad. Enligt Norrbrink och Lundeberg (2014) är nociceptorer en förutsättning för att vi ska kunna uppfatta smärta alls. Att det finns, eller någon gång har funnits, receptorer – nociceptorer – i det område som utsätts för påverkan. Eftersom det är receptorer behöver de aktiveras för att signaler överhuvudtaget ska skickas vidare. Dessa nociceptorer finns i nervfibrernas yttersta ände och reagerar på till exempel mekanisk skada, temperatur, tryck eller kemiska substanser. Den retning eller stimulans som ges måste vara tillräckligt stark för att nociceptorerna ska börja aktiveras, exempelvis måste värmen vara av tillräckligt hög temperatur för att signaler ska skickas alls.

Notera att de signaler som skickas är av elektrokemisk natur. Den specifika tolkningen av signalen sker i hjärnan. Nociceptorer som M OT I V E R A N D E S A M TA L I A R B E T E M E D S M Ä R TA

19

Liria Ortiz

Hur kan motiverande samtal (MI) vara en hjälpsam metod i samtal om smärta? (eng. Motivational Interviewing – MI) har utvecklat

verktyg, och är en utmärkt metod att utforska motstånd, framkalla och förstärka motivation samt hitta vägar till inre styrka. Vid en lyckad kontakt med patienten är MI en del av såväl bedömningssamtal, behandling och avslutningssamtal.

Den pedagogiska modell som tillämpas i boken är korta teoretiska introduktioner till MI och smärta med konkreta exempel och många autentiska dialoger som visar hur ett MI-samtal om smärta kan förstås och tillämpas.

Boken vänder sig till alla som professionellt arbetar med patienter med smärta såsom hälso- och sjukvårdspersonal inom både öppen- och slutenvård.

Liria Ortiz är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare, utbildningskonsult, föreläsare och författare, hon utbildar och handleder i MI och är medlem av nätverket MINT (Motivational Interviewing Network of Trainers). Hon är också med i flera expertpaneler, bland annat för Insidan i Dagens Nyheter och på Psykologförbundets nätplats Psykologiguiden.

Motiverande samtal i arbete med smärta

MI ett speciellt förhållningssätt och särskilda samtals-

Liria Ortiz

Motiverande samtal i arbete med smärta

!

ISBN 978-91-8809-917-4

9

789188 099174