9789175752389

Benjamin kände hur kinderna blossade upp. ”Lägg av.” ”Det här pillret är kanske precis vad du behöver?” ”Du är fan inte klok.”

Men Benjamin visste i samma stund att han så klart skulle testa. Hans nyfikenhet var ju väckt. ”Ja, grattis på födelsedagen då”, sade Mikael och räckte Benjamin pillret. ”Ja, vad fan har man att förlora?” Benjamin tog emot pillret från Mikaels utsträckta hand och slängde snabbt in det i munnen och svalde med en knyck. ”Du ska nog sätta dig ner”, sade Mikael och pekade på skinnfåtöljen. ”Det kickar tydligen in jävligt fort.”

Benjamin som redan började känna sig vimmelkantig, tog sig mödosamt bort till fåtöljen och satte sig ner. Men istället för att känna skinnets skrovliga textur eller höra det välbekanta knarrandet... ...kände han fukt och kyla tränga in genom byxbaken. Han flög förvånat upp från vad han trodde var fåtöljen, men som istället visade sig vara en stor stenbumling täckt av grön mossa.

Han stod som förtrollad och stirrade på stenbumlingen.

Han vågade inte flytta blicken, ville inte se vad som fanns runtomkring honom. Vilket var löjligt, man behövde inte vara ett geni för att fatta att han inte var kvar i lägenheten. Han kunde känna solens varma strålar mot nacken och varje gång han andades in, kände han smaken och doften av jord, mossa och fuktiga löv. Han kunde höra trädgrenar som knarrade, en bäck som porlade och någonstans högt ovanför honom kvittrade fåglar. Vad är det här för knark egentligen? Kan en hallucination kännas så här verklig? Och är man verkligen medveten om att man hallucinerar? Han blev rädd. Men det 8