9789127139299

MONI NILSSON

På Tsatsikis grekiska ö är ingenting som förr. Pappa Bläckfiskaren är skyldig banken pengar och tänker ­ sälja både sin olivlund och sitt hotell. Det får bara ­­inte hända! Som tur är blir Tsatsiki kompis med Alva.

Hon har en massa bra idéer och är inte rädd för nåt.

Dessutom tar hon med Tsatsiki på de häftigaste äventyren. Men när Per Hammar dyker upp blir det problem. Kan man vara bästis med fler än en?

Nu måste Tsatsiki få sina bästisar att bli kompisar med varandra, och dessutom rädda olivlunden.

Kanske är det redan för sent?

MONI NILSSON

Tsatsiki och Olivkriget är den sjunde boken i serien om Tsatsiki.

ISBN 978-91-27-13929-9

OMSLAG: SARAH SHEPPARD

Tsatsiki_Olivkriget_Cover.indd 2-3

9 789127 139299

2015-11-05 09:09

Tsatsiki och olivkriget.indd 1

2015-10-29 11:17

Innehåll: Världsrekord i långsamkörning 7 Melontjejen 11 Tråkigare än tristast 15 Ä som i Alva 19 Olivlunden 24 Din bläckfiskarpojke 31 Skitfarsan 34 Sorgeskriket 38 Munkar och ägg 44 Kompisar? 51 Melontjuvar 54 Det är att våga som är det läskiga 59 Kärleksmiddagen 63 Skithotellet 69 Stackars, stackars Adonis 78 Stjärnbio 82 Ihop 86 Fuskfotografering 90 Despina 95 Ödestranden 99 Delfinlek 102 Bråket 105 Familjens bläckfiskare 110 Dom är på! 115 Förberedelser 120

Tsatsiki och olivkriget.indd 5

Surprise! 125 Spiken 129 Geir Lygnsved 135 Det är ju du 140 Tsatsikis vlogg 146 Bästa ovänner 149 Välkommen till Agios Ammos 153 Postbussens sista resa 160 Värre än småungar 165 Mellonpallning nummer 2 169 Alla utom Per Hammar 175 Dåligt Hammarvete 178 Dance? Did you say dance? 182 Asbjörn Bakke 188 I krig och kärlek är allt tillåtet 192 En bästa vän 198 Varför dröjde du så länge? 201 Nåt skitdåligt 204 Levande döingar 210 Han hann i alla fall med båten 215 Kär i en annan 219 Livet är som en grekisk dans 223 Tsatsiki the Greek 227

2015-10-29 11:17

Tsatsiki och olivkriget.indd 6

2015-10-29 11:17

Världsrekord i långsamkörning – Hej Hammarn, sa Tsatsiki och log mot mobilen innan han började filma vägen.

– Nu är jag i Grekland. Farmor håller på att ta världsrekord i långsamkörning.Yanis är inte här. Han är visst på nån affärsresa, så jag ska bo hos farmor på tavernan … Ser du bergen där borta? Först måste vi uppför dom. Sen är vi hemma.

Tsatsiki började undra om de skulle komma fram till Agios Ammos innan sommarlovet tog slut.

Farmor hade lånat en moped för att kunna hämta Tsatsiki på flygplatsen, men det var nog länge sen hon kört. Det gick så långsamt att folk kunde promenera ikapp dem. Bakom dem ringlade en lång tutande kö.

Tsatsiki var så sömnig att han knappt kunde hålla 7

Tsatsiki och olivkriget.indd 7

2015-10-29 11:17

ögonen öppna. Jeansen klibbade mot låren och ryggen var stekhet. Han slog armarna om farmor och lutade huvudet mot hennes rygg och slöt ögonen.

Han skulle bara vila lite.

När Tsatsiki vaknade hade de tagit sig över bergskammen och långt där nere kunde han äntligen se havet locka turkost.Vägen kurvade sig nedför bergen och det luktade sött och salt. Det luktade hemma.

Hemma i Agios Ammos. Äntligen svängde farmor av och de skuttade in på den lilla vägen som tog slut högst uppe i byn. Längre än så här gick det inte att köra. Det var tur. Tsatsiki kunde nästan höra rumpan klaga högt. Några hönor pickade i det torra gräset bredvid en gammal rostig postbuss.

Tsatsiki hoppade av moppen och upp på en mur.

Nedanför honom klättrade och klängde husen ner mot havet. Han sträckte upp händerna i luften och gav upp ett lyckoskri som fyllde hela världen och skrämde slag på en liten ödla som satt och solade sig på muren.

Farmor skrattade och Tsatsiki vände sig om.

8

Tsatsiki och olivkriget.indd 8

2015-10-29 11:17

Bredvid farmor stod en flicka och tittade på honom. Under armen bar hon en stor vattenmelon.

Henne hade Tsatsiki aldrig sett förut. Det hade han kommit ihåg. Svart rufsigt hår som hängde ner på ryggen. Brunlen hud. Hon mötte hans blick och höjde retigt på ögonbrynen innan hon försvann in mellan husen.

Tsatsiki hoppade ner från muren och gick fram till farmor som nöp honom i kinden.

– Happy? sa hon.

– Yes, sa Tsatsiki.Very, very happy! För det var han.

Superlycklig att vara här.

Farmor pratade inte så bra engelska och själv pratade han nästan ingen grekiska. Men i sommar skulle 9

Tsatsiki och olivkriget.indd 9

2015-10-29 11:17

han lära sig! Det hade han lovat sig själv. Man kunde väl inte vara grek om man inte pratade grekiska? Eller kunde man det? funderade han när han sprang nedför alla Donky Shit Lanes tusen trappsteg till hamnen.

– Yassou, sa Tsatsiki och log åt Fågelbomannen, som hade en bar bredvid farmors taverna och var världsmästare på att röka.

– Yassou, Tsatsiki, sa Fågelbomannen och lyfte artigt på fågelboet som han hade på huvudet. Så du har kommit till Agios Ammos begravning, sa han på engelska.

– Nej, jag har kommit för att bada och fiska bläckfisk, sa Tsatsiki. Byar kan väl inte dö heller!

Han tog av sig gympadojorna och strumporna och viftade glatt på sina svettiga tår. Snart skulle han kasta sig i havet.

10

Tsatsiki och olivkriget.indd 10

2015-10-29 11:17

Melontjejen Typiskt att just Tassos och Vasilis skulle vara på dykberget. De var de retigaste killarna i hela Agios Ammos. Kanske i hela Grekland. Rätt som det var kunde de ta tag i en och hoppa ner i vattnet fast man inte ville.

Eller så gjorde de bomben och stänkte ner folk. Särskilt mycket stänkte de ner tjejer som låg och solade.

Ibland kastade turister pengar i vattnet som de dök efter. Det tänkte Tsatsiki också göra i sommar. Först skulle han bara lära sig att dyka från högsta klippan.

Tsatsiki krökte tårna runt klipputsprånget och tittade ner. Benen började darra. Om han fick magplask här skulle nog magen spricka och inälvorna trilla ut.

Han kände Tassos blickar och försökte se så obesvärad ut som möjligt när han klättrade ner till en lägre klippavsats och dök i.

11

Tsatsiki och olivkriget.indd 11

2015-10-29 11:17

Vattnet var saltare än han kom ihåg. Det sved i ögonen. Han simmade upp mot ytan och tog ett djupt andetag innan han dök ner mot botten.

Under ytan var det tyst. Fiskar pratar inte lika mycket som människor. Inte vad han hörde i alla fall.

Det var ganska skönt. Och lite läskigt. Som om Tsatsiki var ensam i hela världen. Om en stor bläckfisk kom och slingrade sina armar runt honom nu skulle ingen kunna rädda honom.

När han kom upp till ytan igen och drog efter andan såg han melontjejen stå högst uppe på klippan.

I nästa sekund flög hon genom luften som en fågel.

Det stänkte knappt när hon klöv vattenytan med huvudet före.

– Wow, very good! sa Tsatsiki när hon simmade förbi.

– Thanks, sa hon och log.

Hon satte sig vid Tassos och Vasilis. Tsatsiki slog sig ner en bit ifrån dem. Inte för nära, men lagom nära ifall de ville prata med honom. Det ville de inte.

Typiskt att Per Hammar nödvändigtvis varit tvungen att bryta benet. Om han vore här skulle allt ha 12

Tsatsiki och olivkriget.indd 12

2015-10-29 11:17

varit annorlunda. För om man är två är man aldrig ensam. Då finns det alltid någon som kan hålla utkik efter farliga fiskar eller smörja en på ryggen med solskyddsfaktor. Om man är två kan man skratta högt åt något som ingen annan förstår. Precis som Tassos och Vasilis gjorde. Onödigt högt och tillgjort.

Vem som helst fattade att det var Tsatsiki de skrattade åt. Om de nu inte tyckte att tzatziki som man äter är det roligaste i världen.

Melontjejen såg inte ut att tycka det var lika kul.

Hon satte på sig sina shorts och ett linne och gick.

Killarna såg förvånat efter henne innan de rafsade ihop sina grejer och sprang efter.

Tsatsiki satt kvar och spanade på några fiskebåtar som styrde ut mot öppet hav.Yanis och han brukade också åka ut för att fiska på kvällarna.

Tsatsiki suckade. En bläckfiskare borde väl vara där bläckfiskarna fanns. Och en pappa borde väl vara där hans son är? Vad var det annars för mening?

Solen var på väg ner i havet som en jätteapelsin, och uppe från byn hördes Åsnekvinnan skrika ut sin sorg över sonen som havet tagit för länge sen. Det 13

Tsatsiki och olivkriget.indd 13

2015-10-29 11:17

gjorde hon varje kväll. Och ingen tyckte det var särskilt konstigt.

Håret på Tsatsikis armar reste sig, fast det var varmt.

Så stämde åsnan in. Nån sorgligare sång fanns inte i hela världen.

Det var nog därför Tsatsikis ögon fylldes av tårar, trodde han.

14

Tsatsiki och olivkriget.indd 14

2015-10-29 11:17

Tråkigare än tristast Farmor gjorde allt för att Tsatsiki skulle ha kul. Hon hängde med honom och badade, men hur kul var det att snorkla själv? Hon serverade honom hans älsklingsrätter och hon lärde honom spela Back Gammon. Men utan Elena och Per Hammar var allt tråkigt.

– Jag kommer så fort jag kan, hade Yanis sagt i telefonen.

Det var för över en vecka sen. Yanis verkade ha fullt upp med viktigheter i Aten.

Tsatsiki suckade. Att ha tråkigt var inte så lätt som man kunde tro.

Det roligaste var att hjälpa farmor på tavernan när det kom gäster. Men det gjorde det inte så ofta. Det var som om Agios Ammos hade tagit en evig sies15

Tsatsiki och olivkriget.indd 15

2015-10-29 11:17

ta. Inte ens Tsatsikis favoritaffär var öppen. Den där man kunde köpa allt från knivar och harpuner till glass. Han som hade tänkt köpa en cool kniv till Per Hammar.

Nej, ingenting var som Tsatsiki tänkt. Det var faktiskt så tråkigt att det näst roligaste var att gå till farfars grav. Han gick dit rätt ofta, bara för att ha någon att prata med. Döda bryr sig inte om vilket språk man talar. Tyvärr svarar de inte, men det struntade farmor i. Hon pratade högt med farfar hela tiden. Och med Tsatsiki utan att bry sig om att få något svar.

Tsatsiki stirrade dystert på mobilen. Han var helt enkelt tvungen att ringa Morsan. Hon hade redan ringt flera gånger, men han hade inte svarat. Han fick sån hemlängtan när han pratade med henne.

– Tsatsiki! sa Morsan. Lever du?

– Ja, sa Tsatsiki.

– Vad gör du? frågade Morsan.

– Sitter på kajen och kollar stjärnorna, sa Tsatsiki grumligt.

Han kunde inte hjälpa det.Tårarna började rinna.

– Gråter du? frågade Morsan oroligt.

16

Tsatsiki och olivkriget.indd 16

2015-10-29 11:17

– Nej, varför skulle jag det, grät Tsatsiki. Det är nog bara allt saltvatten i näsan …

– Har du och Yanis fångat några bläckfiskar än?

– Nej, han är kvar i Aten.

– Fortfarande! skrek Morsan.Vilken jävla idiot.

– Är han inte alls, sa Tsatsiki. Farmor och jag har jättekul!

Farmor tittade upp från sin tidning.

– Måste sluta nu, sa Tsatsiki till Morsan. Ska äta.

Tsatsiki log mot farmor, så hon inte skulle bli orolig. Det hjälpte inte, hon såg orolig ut ändå.

– Kan vi inte åka till olivlunden i morgon? frågade han.

– Yes, sa farmor fast Tsatsiki såg att hon inte förstod.

Tsatsiki pekade på några oliver i en skål på bordet.

– More? frågade farmor.

– Nej! Ochi.

Han tog några oliver och låtsades hänga upp dem i trädet. Och sen låtsades han plocka dem.

– Go to olivlund, sa han. Olive trees?

– Ne, olive trees. Endaxi.Tomorrow.Yes! Kalla!

17

Tsatsiki och olivkriget.indd 17

2015-10-29 11:17

Farmor skrattade och nöp honom i kinden. Från fågelbobaren hördes svag bouzoukimusik och man kunde se glöden från Fågelbomannens cigarett. Annars var det så tyst i hamnen att Tsatsiki tyckte att han kunde höra stjärnorna blinka på himlen.

18

Tsatsiki och olivkriget.indd 18

2015-10-29 11:17

Ä som i Alva Klockan var inte ens sex när farmor väckte honom och drog iväg genom hamnen bort mot Father and Son,Yanis hotell. Hon verkade ha bråttom.

Tsatsiki hade fortfarande sovgrus i ögonen? Han fattade inte vad de skulle på hotellet att göra. Det var ju stängt!

– Ella, sa Farmor otåligt och drog med Tsatsiki runt hotellet och ut på stranden. Där höll några kvinnor på att yoga, ledda av en tjejtant med rastahår och hundratals armband. Farmor sparkade av sig sandalerna och gick ner till dem.

Tsatsiki kände igen bagarens fru som sålde bröd i bageriet och lärarinnan och några tanter som brukade sitta och virka utanför sina hus. Nu virkade de inte. Nu pekade de rumporna mot solen och knaka19

Tsatsiki och olivkriget.indd 19

2015-10-29 11:17

de i knäna. Han kunde inte låta bli att fnissa. Farmor tittade strängt på honom och försökte nudda marken med fingrarna. Det var ungefär en meter kvar. Hans farmor var bättre på att laga mat än att köra moppe och yoga.

Tsatsiki sjönk ner i sanden och tittade på dem.

Det såg ganska kul ut faktiskt. Rastaflätorna fick syn på honom och kom och satte sig på huk mitt emot.

Hon sa inget. Tittade honom bara djupt i ögonen så länge att Tsatsiki kände att de gick i kors.

– Yassou, sa han osäkert.

Hon tog hans hand och tittade i hans handflata.

– Jag ser att du har tråkigt och är lite ledsen. Och här ser jag fullt av längtan …

Wow! Hur hon kunde se allt det i hans hand? Och varför förstod han vad hon sa? Så kom han på det.

Hon pratade svenska!

– Men du kommer snart bli gladare, fortsatte hon och följde en annan linje i hans hand. Och titta här, snart kommer du att möta en mörk främling.

– Kommer jag? viskade Tsatsiki.

– Ja, sa rastaflätorna. Du måste vara Tsatsiki.

20

Tsatsiki och olivkriget.indd 20

2015-10-29 11:17

– Kunde du se vad jag heter till och med? frågade Tsatsiki imponerat.

– Nej, är du tokig. Jag heter Durga. Jag är yogalärare och din pappas svensklärare, bland annat. Jag bor här på Father and Son. – Just, sa Tsatsiki generat.Yanis berättade ju det. Att det fanns en svensk på hotellet.

Durga log.

– Kan du inte komma och yoga med oss? Du kan inte ana hur glad man blir av det.

Så där jätteglad tyckte inte Tsatsiki att man blev precis. Det var skitjobbigt. Som att göra armhävningar, fast värre. Farmor tittade uppmuntrande på honom. Själv fuskade hon som bara den.

När Tsatsiki pekade rumpan mot solen såg han melontjejen mellan sina ben. Hon satt på hotellterrassen. Tsatsiki slutade genast att yoga. Hon måste ju tycka att han var värsta tönten som hängde med tanter.

Han reste sig och gick upp på terrassen, men melontjejen var försvunnen. Dörren in till hotellet stod öppen. I den lilla receptionen hängde nakentavlan på 21

Tsatsiki och olivkriget.indd 21

2015-10-29 11:17

Morsan, den som Tsatsiki ritat kläder på när han var liten. Och bredvid den hängde ett porträtt av Tsatsiki. Han såg inte klok ut. Två stora ögon och kanintänder. Tsatsiki förstod verkligen att Yanis inte tjänade så mycket pengar på sina tavlor.

– Tsatsiki, sa farmor bakom hans rygg.

Tsatsiki vände sig om. Där stod farmor, Durga och melontjejen.

– Du är dig lik från tavlan, sa melontjejen retigt.

Tsatsiki kände att han blev röd om kinderna.

– Det här är Älva, sa Durga.

– Jag heter inte Älva, sa Älva irriterat. Jag heter Alva. A. L.V. A. Alva!

– När du blir arton får du byta namn, men till dess är du min lilla Älva, sa Durga och klirrade med sina örhängen och armband. Hon hade till och med armband på fötterna.

– Vadå, är du svensk? sa Tsatsiki.

– Nej, nej! Älva är inte svensk. Hon är världsmedborgare, sa Durga med eftertryck. Det såg ut som om hon tyckte att svensk, det var ungefär det värsta en människa kunde vara.

22

Tsatsiki och olivkriget.indd 22

2015-10-29 11:17

Alva himlade med ögonen.

– Bor ni här båda två? frågade Tsatsiki avundsjukt.

– Vi tar hand om hotellet medan din pappa försöker ordna upp allt, sa Durga.

– Kom då, så sticker vi, sa Alva.

– Vart då?

– Ville inte du till olivlunden, eller?

Tsatsiki tittade undrande på farmor som såg nöjdare än nöjdast ut. Men Tsatsiki förstod ingenting.

Varför ville farmor ha med den där retiga tjejen?

23

Tsatsiki och olivkriget.indd 23

2015-10-29 11:17

Olivlunden De liftade med en lastbil till olivlunden. Farmor satt bredvid chauffören,Tsatsiki och Alva fick sitta på flaket. Det skumpade och fläktade skönt.

– Jag fattar inte vad du ska dit för. Oliverna är ju inte mogna än, sa Alva.

– Om man har en olivlund måste man se efter den, fattar du väl, sa Tsatsiki och sträckte på sig. Även om han inte hade nån kompis här, hade han i alla fall en olivlund. Det hade nog inte hon.

– Mig gör det inget, jag fick tre euro för att tolka, sa Alva när lastbilen stannade för att släppa av dem.

Det kändes som om farmor sålt Tsatsiki och all stolthet han känt försvann i lastbilens avgaser. När de hoppade av flaket höll de dessutom på att bli överkörda av en stor buss.

24

Tsatsiki och olivkriget.indd 24

2015-10-29 11:17

– Idioter! skrek Alva.

– Vad var det där för galning? frågade Tsatsiki.

– Turister, sa Alva. Lyxturister. Allt är deras fel!

– Vadå?

– Vet du inte? frågade Alva.

Tsatsiki skakade på huvudet.

– Du kommer fatta, sa Alva och sprang ikapp farmor som försvann in bland olivträden.

Det fanns ingen vackrare plats på jorden än olivlunden, tyckte Tsatsiki. Åtminstone hade inte han sett nån. Olivträden växte knotigt starka upp mot den blå himlen och tittade ner i Medelhavet med ryggen åt öns högsta berg. Det fanns fortfarande lite snö kvar på toppen.

– Lägg av, sa Alva och såg sig omkring. Är alla dom här träden dina?

– Inte bara, sa Tsatsiki. Men det här är bara mitt träd. Alla som föds i vår familj får ett eget kärleksträd.

Han sprang fram till ett litet träd som Yanis och han planterat den sommaren farfar dog.

Elenas träd stod längre bort och hade fler olivkart än Tsatsikis.

25

Tsatsiki och olivkriget.indd 25

2015-10-29 11:17

– Många barn i er familj, sa Alva och såg imponerat ut över träden.

Farmor stod under farfars träd och klappade på stammen medan hon pratade med honom.

– Vem pratar hon med? frågade Alva.

– Farfar, sa Tsatsiki. Hon tror att han hör henne.

– Coolt, sa Alva. Durga tror också på livet efter döden. Det gör inte jag. Gör du?

– Vet inte, sa Tsatsiki.

Farmor vände sig mot Alva och sa något. Alva nickade.

– Lyssna nu din gamla plantageägare. Din farmor har nåt viktigt att säga …

Farmor såg allvarligt på Tsatsiki och började prata.

Sen väntade hon på att Alva skulle översätta.

– Hon säger att när livet är svårt som det är nu, brukar hon komma hit och få tröst. Och så säger hon att dom här träden har sett onda tider och goda tider komma och gå. Och om jag fattar rätt är det oliverna som har sett till att er släkt typ lever.

Alva tystnade och lyssnade på farmor.

– Shit, nu säger hon att olivträden står här för att 26

Tsatsiki och olivkriget.indd 26

2015-10-29 11:17

påminna dig om vem du är och var du kommer ifrån.

För att det är lätt att gå vilse i världen. Särskilt för såna som du, som är planterad så långt bort.

Farmor smekte Tsatsiki över kinden och log innan hon fortsatte prata.

– Nu säger hon att du inte ska oroa dig, översatte Alva. För så länge du har olivlunden kommer du alltid hitta hem igen.Vad som än händer.

Farmor gick längre in bland träden, men Alva stod kvar. Det såg ut som om hon skulle börja gråta.

– Vad är det? sa Tsatsiki.

– Jag önskar att jag också hade ett olivträd som påminde mig om vem jag är. För ibland glömmer jag bort det.

– Kan man väl inte, sa Tsatsiki.

Alva tittade på sin bruna arm och pussade den.

– Det enda jag vet säkert om min pappa är att han heter Jemal och kommer från Etiopien. Jag har fått mitt snygga skinn och lockiga hår från honom. För Durgas är vitt och rakt.

– Och hans ögon kanske, sa Tsatsiki och kände att han blev röd.

27

Tsatsiki och olivkriget.indd 27

2015-10-29 11:17

– Hur vet du det? frågade Alva.

– För Durga har ju gröna, sa Tsatsiki och fastnade med blicken i Alvas bruna magnetögon.

– What ever, sa Alva och knep ihop dem. Du ska inte tro att du är nån bara för att du har en olivlund.

Tsatsiki såg efter henne när hon gick bort till farmor. Vadå? Det var väl inte hans fel att han hade en olivlund? Förresten var det hon som trodde att hon var nån. En mallig Maria Grynwall-typ. Henne skulle han inte bli kompis med. Även om hon ville. Fast det ville hon nog inte.Tyvärr.

– Ella, Tsatsiki! skrek farmor och vinkade på Tsatsiki. Ella!

Farmor pekade på oliverna i trädet och började prata igen.

– När första regnet i november har kommit och tvättat oliverna rena är det dags att plocka dom, översatte Alva. Men det visste du väl redan. Du som är olivlundsägare.

– Ja, tänk för att jag visste det, sa Tsatsiki.

Farmor såg bekymrad ut när hon fortsatte prata.

– Då kanske du också vet hur ni ska ha råd att hyra 28

Tsatsiki och olivkriget.indd 28

2015-10-29 11:17

Tsatsiki och olivkriget.indd 29

2015-10-29 11:17

MONI NILSSON

På Tsatsikis grekiska ö är ingenting som förr. Pappa Bläckfiskaren är skyldig banken pengar och tänker ­ sälja både sin olivlund och sitt hotell. Det får bara ­­inte hända! Som tur är blir Tsatsiki kompis med Alva.

Hon har en massa bra idéer och är inte rädd för nåt.

Dessutom tar hon med Tsatsiki på de häftigaste äventyren. Men när Per Hammar dyker upp blir det problem. Kan man vara bästis med fler än en?

Nu måste Tsatsiki få sina bästisar att bli kompisar med varandra, och dessutom rädda olivlunden.

Kanske är det redan för sent?

MONI NILSSON

Tsatsiki och Olivkriget är den sjunde boken i serien om Tsatsiki.

ISBN 978-91-27-13929-9

OMSLAG: SARAH SHEPPARD

Tsatsiki_Olivkriget_Cover.indd 2-3

9 789127 139299

2015-11-05 09:09