tade på honom och insåg att även Bosques sörjde. Hennes mamma och pappa hade varit nära vänner till honom. Hon flyttade närmare, nästan intill honom. Försiktigt tog han hennes hand i sin. Hon lät honom göra det. Bosques harklade sig lite. – Din mamma var en mycket skicklig konstnär. – Abbas berättade det. Jag skulle hälsa från honom. – Han är duktig på knivar. – Ja. – Ska vi gå upp till din pappas hus? – Strax. Olivia vred sig mot vattnet igen och såg hur en enorm våg pulserade fram genom havet därute, alla mörka huvuden som hon hade sett vid vattenytan hävde sig upp på vita surfingbrädor, fångade in vågen med hukade kroppar och forslades bort från den brinnande horisonten med ursinnig fart. Hon reste sig.
15