9789144074665

Ross W. Greene | Vilse

Ross W. Greene, Ph.D är lektor i psykologi vid Harvard Medical School i USA. Han är grundare av och chef för The Collaborative Problem Solving Institute vid Massachusetts General Hospital. Greene har tidigare skrivit boken Explosiva barn och är med­f örfattare till Treating Explosive Kids.

Ross W. Greene är en mycket omtyckt föreläsare runt om i världen och även i Sverige.

Vilse i skolan

Att förstå dessa barn och ungdomar som ofta kallas stökiga, struliga, ouppmärksamma, utmanande och krävande – för att nu nämna några av de epitet de bealstas med – är oerhört viktigt för att vi som lärare och föräldrar ska kunna hjälpa dem att fungera väl i både skolan och senare i vuxenlivet.

i skolan

Ross W. Greene beskriver hur man med empati och ett kognitivt, huma­nistiskt förhållningssätt kan hjälpa ”explosiva” barn och ungdomar att hantera sitt beteende.

Den samarbetsbaserade problemlösningsmodellen (CPS) beskrev Greene i sin första bok Explosiva barn. Nu visar han praktiskt hur man går till väga och hur modellens tre steg – empati, definition och inbjudan – skapar förutsättningar att uppnå ett lyckat resultat.

Boken är översatt av Silvia Klenz Jönsson med förord av Karl Witting, lärare och resurspedagog.

Vilse i skolan ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den första upplagan.

VILSE I SKOLAN Art.nr 33871

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07466-5_01_cover.indd 1

HUR VI KAN HJÄLPA BARN MED BETEENDEPROBLEM ATT HITTA RÄTT

Ross W. Greene 2011-07-08 13.41

Vilse i skolan Hur vi kan hjälpa barn med beteendeproblem att hitta rätt

Ros s W. Gr e e n e

Översättning: Silvia Klenz Jönsson

978-91-44-07466-5_01_book.indd 1

2011-06-27 14.48

Denna titel har tidigare givits ut av Cura Bokförlag och Utbildning AB och utges från och med denna andra upplaga av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller inga innehållsmässiga förändringar jämfört med den första upplagan.

Copyright © 2008 Ross W. Greene Först publicerad av Scribner, a Division of Simon & Schuster, inc. oktober 2008 USA Originaltitel: Lost at School – Why Our Kids with Behavioral Challenges Are Falling Through the Cracks and How We Can Help Them Publicerad med tillstånd av Sane Töregård Agency AB

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUSPresskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33871 iSBN 978-91-44-07466-5 Upplaga 2:5 © Studentlitteratur 2011 för den svenska översättningen www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Silvia Klenz Jönsson Omslagslayout: Lotta Bruhn Omslagsbild: Åke Nyqvist/Nordicphotos Printed by Elanders Beijing Printing Co. Ltd, China 2013

978-91-44-07466-5_01_book.indd 2

2011-06-27 14.48

Många människor har lärare som de minns med värme och glädje. Lärare som trodde på dem och hjälpte dem att utveckla hela sin potential. Den här boken är tillägnad Marshall Stearns, som var min lärare i sjätte klass vid North Miami Elementary School för fyrtio år sedan.

978-91-44-07466-5_01_book.indd 3

2011-06-27 14.48

978-91-44-07466-5_01_book.indd 4

2011-06-27 14.48

Innehåll

Förord 11 Inledning 15 K API T EL 1 De hårda törnarnas skola 19

K API T EL 2 Barn gör rätt om de kan 29

Outvecklade färdigheter 30 Olösta problem 44 Nya linser och nya verktyg 44 Några exempel ur verkligheten 46 Cody 46 Kelvin 48 Elena 49 Rodney 50 Ologiska konsekvenser 52 Frågor & svar 54 Historien fortsätter … 58 K API T EL 3 Plan A, B och C 67

Plan A 68 Plan C 70 Plan B 71 © författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 5

5

2011-06-27 14.48

Innehåll

Frågor & svar 73 Historien fortsätter … 77 K API T EL 4 Nu kör vi igång 93

Empati 95 Definiera problemet 99 Inbjudan 101 Frågor och svar 109 Historien fortsätter … 113 K API T EL 5 Fallgropar 131

Det blev Plan A istället för Plan B 131 Oengagerad empati 132 Överhoppade steg 137 Lösningsduellen 142 Fel ordningsföljd 143 Lita inte blint på Nödplan B 143 Frågor & svar 145 Historien fortsätter … 148 K API T EL 6 Fyll i luckorna 165

Att börja med olösta problem 165 Att börja med färdigheter 170 Att identifiera och uttrycka sina bekymmer 171 Att hitta lösningar 173 Färdighetsfokuserad Plan B 174 ”Individualiserad disciplin” 177 Frågor & svar 179 Historien fortsätter … 186 K API T EL 7 En för alla, alla för en 201

Gemenskapsbyggande 203 Plan B för varje barn 205 Plan B mellan två barn 207

6

978-91-44-07466-5_01_book.indd 6

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

Innehåll

Plan B i grupper 211 Klassrum för specialundervisning 213 Frågor & svar 214 Historien fortsätter … 217 K API T EL 8 Den lärande skolan 247

Drivkraft till förändring 248 Strukturer för stöd och varaktig förändring 253 Samarbete över gränserna 256 Ledarskap 263 Frågor & svar 264 Historien fortsätter … 269 K API T EL 9 Det handlar om liv 297

Historien fortsätter … 298

ALSUP-formuläret 305 Plan för Samarbetsbaserad problemlösning (CPS) 307 Noter 309 Citerade böcker och annan rekommenderad läsning 313 Tack 315 Om författaren 317 Person- och sakregister 319

© författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 7

7

2011-06-27 14.48

978-91-44-07466-5_01_book.indd 8

2011-06-27 14.48

Jag hoppas att vi en dag kommer att inse det oerhörda pris vi alla måste betala för att vi ignorerar eller försummar de människor i samhället som mest behöver vår hjälp.

Domare Sandra Hamilton,

Provinsdomstolen, Alberta, Kanada

The finest hour i have seen Is the one that comes between The edge of night and the break of day …

It’s when the darkness rolls away.

Kate Wolf (visdiktare)

978-91-44-07466-5_01_book.indd 9

ur ”Across the Great Divide”

2011-06-27 14.48

978-91-44-07466-5_01_book.indd 10

2011-06-27 14.48

Förord

I Ross W Greenes nya bok Vilse i skolan beskriver författaren hur en amerikansk pojke i klass 6 med svår beteendeproblematik finner ett sätt att fungera med sin lärare. Läraren ändrar sitt bemötande och hjälper eleven att träna de förmågor som han behöver för att kunna fungera i skolan. Pojken lär sig så småningom att uppföra sig och skolan behöver lägga allt mind­re tid på att reda ut saker som gått över styr. Skolan förvärvar samtidigt ett mer humanistiskt förhållningssätt!

Låter det som en saga? Ja, det gör det nästan. Men författaren låter oss (utanför ramberättelsen) få ta del av alla detaljer om hur man praktiskt går till väga och tankarna och filosofin i modellen som gör det möjligt. Alltså, hur vi kan hantera ”explosiva” barn och ungdomar, och hur de själva kan lära sig att hantera sitt humör. Vi får veta vad som orsakar barns utmanande beteende och hur deras förmågor (och bristande förmågor) direkt påverkar deras uppförande. När vi accepterar den här filosofin tar vi samtidigt till oss ett kognitivt, humanistiskt förhållningssätt. Vi analyserar barn med beteendeproblem på ett nytt vis. Med den här kunskapen kan vi effektivt hjälpa de här barnen att fungera bättre och även hjälpa oss själva och andra att bemöta dem.

Det krävs av oss vuxna att vi ser att vi är en del i växelspelet och att vi måste, för att dessa idéer ska få full kraft, inta en ödmjuk och öppen hållning till människor som har problem med sitt beteende. Missförstå mig inte, vuxna ska fortsätta att vara auktoriteter, vi ska fortsätta att fostra våra barn! Vi ska fortsätta vara tydliga med vad vi vill (och varför vi vill det vi vill) och att vi har förväntningar på våra barn och ungdomar.

Den samarbetsbaserade problemlösningsmodellen (CPS) utgår från hur vi människor interagerar med varandra, inte bara vuxna gentemot barn © författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 11

11

2011-06-27 14.48

Förord

utan även hur barn fungerar sinsemellan och hur vuxna fungerar med andra vuxna. Det gäller såväl hemma som i skolan. Det gäller också andra barn och ungdomar än just de utagerande. Det som gäller i USA på den här punkten gäller så klart även i Sverige!

Efter elva år på skoldaghem/resursskola som lärare för barn med beteendeproblematik kom jag mer eller mindre av en slump att hamna på en föreläsning med professor Ross W. Greene. Hans tankar fångade mig så gott som omedelbart. Efter hand framstod Greenes idéer allt klarare för mig. Jag tycker nu att jag förstår hur några saker vi gjorde på skoldaghemmet var bra, men att många var mindre lyckade. I synnerhet inser jag idag varför vissa av våra barn aldrig blev hjälpta av våra belöningssystem. Och hur galet det var att envisas med system som inte fungerade. Eftersom barn redan vill uppföra sig väl finns det mycket påtagliga begränsningar med att försöka motivera fram ett bra beteende, men det förstod jag inte då!

Jag har använt modellen i grundskolan i Eslöv under två år i mitt arbete som ambulerande resurspedagog. Jag har kunnat handleda enskilda lärare och arbetslag, samtala med föräldrar och elever. Det har blivit så mycket enklare att bemöta elever som har svårigheter att fungera (och deras föräldrar) eftersom modellen så starkt betonar att elever vill uppföra sig väl. Det finns däremot saker som står i vägen för deras möjligheter att sköta sig bra.

Det är då vår uppgift att tillsammans ta reda på vad det är som står i vägen.

I boken kan man läsa hur man gör det. Modellen gör det möjligt att bemöta föräldrar till utagerande barn med samma respekt och ödmjukhet som vi bemöter barnen själva. Föräldrar är i regel lika angelägna att få reda på vad som gör att deras barn inte sköter sig som barnen och lärarna. (Så länge vi inte ensidigt antar att det är föräldrarnas dåliga uppfostran som ligger till grund för elevens problem.) Alla: läraren, arbetslaget, föräldrarna kan arbeta tillsammans för att göra skolsituationen rimligare för ett barn med utmanande beteende och ge eleven förmågorna som hjälper honom eller henne att fungera bättre!

Det är med stor tillfredsställelse jag ser att den här boken nu kommer ut på svenska. Det finns så många barn också i den svenska skolan som idag på grund av sitt dåligt anpassade beteende blir marginaliserade och missförstådda. I och med det så ökar deras frustration, deras beteende försämras ytterligare och de fångas ofta i en ond cirkel av skolk, skadegörelse, aggressivitet och våld. Jag hoppas att många läser den här boken så att de 12

978-91-44-07466-5_01_book.indd 12

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

Förord

stökiga, utagerande barnen blir bemötta med empati och förståelse av fler vuxna. För jag tror att det är en nödvändig utgångspunkt för att lyckas med de här barnen.

Vem bör då läsa den här boken? Jag frestas säga: alla vuxna. Alla tjänar på att lyssna till barnen, att ta hänsyn till deras åsikter (precis som de förväntas ta hänsyn till våra). Vi kan alla dra nytta av att mötas på ett respektfullt sätt för att lösa upp svåra situationer. Det gäller i högsta grad skolans värld. I den här boken visar Ross W. Greene hur vi kan gå till väga.

Till dig som tvekar om du ska läsa vidare vill jag låna några ord från Greene själv: ”Tänker du ibland att krävande och utmanande beteende hos barn är en följd av dålig uppfostran? Att sådana barn saknar respekt för auktoriteter? Att deras beteende är medvetet utstuderat? Att belöning och straff är effektiva sätt att komma till rätta med sådana barns beteende? Tänk en gång till!”

Läs gärna den här boken medan du tänker!

Karl Witting lärare, resurspedagog, Mobila resursskolan i Eslöv

© författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 13

13

2011-06-27 14.48

978-91-44-07466-5_01_book.indd 14

2011-06-27 14.48

Inledning

Det är tragiskt att så många potentiella begåvningar går till spillo. I alldeles för många skolor finns det fortfarande en bristande förståelse för barn med sociala, känslomässiga och beteendemässiga problem som behandlas på ett sätt som fullständigt strider mot det vi numera vet om varför de över huvud taget har blivit så krävande. Den frustration och desperation som lärare och föräldrar upplever är påtaglig. Många lärare känner en enorm stress på grund av beteendeproblem i klassrummet och i kontakten med föräldrar, och får inte det stöd de behöver för att hjälpa sina krävande elever. Hälften av alla lärare slutar under sina första fyra år i yrket, och barn med beteende­ problem och deras föräldrar anges som en av de viktigaste orsakerna.1 Föräldrarna vet att det är problem i skolan, de vet att det är de själva som får skulden och de anar att deras barn blir missförstådda och felbehandlade, men de känner sig maktlösa när de vill göra någonting åt det och kontakterna med skolpersonalen får dem att känna sig avspisade och avskräckta.

Disciplinen i skolorna fungerar inte längre. Den hårda linjen har inte hjälpt, vilket knappast kommer som någon överraskning. En arbetsgrupp inom American Psychological Association har nyligen konstaterat att nolltolerans, som var tänkt att minska våldet och beteendeproblemen i skolorna, istället haft motsatt effekt. En genomgång av tio års forskning visade att den sortens åtgärder inte bara har misslyckats med att göra skolorna tryggare eller mer effektiva i hanteringen av elevernas uppförande, utan har i själva verket ökat antalet beteendeproblem och avhopp.2 Ändå fortsätter låg- och mellanstadieskolor i USA att utdela smått otroliga 110 000 relegeringar och 3 miljoner avstängningar varje år, och till det kommer tiotals miljoner kvarsittningar.3 Bakom statistiken, bakom varje relegering, avstängning och kvarsitt© författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 15

15

2011-06-27 14.48

Inledning

ning finns människor – barn, lärare, föräldrar – som gör så gott de kan med de medel som står dem till buds. Det krävs dramatiska förändringar för att hjälpa dem. Och enligt min erfarenhet behöver inte dessa förändringar bli så smärtsamma och svåra som många befarar. Vi kan inte framhärda med att göra som vi alltid gjort och fortsätta att förlora barn i en omfattning som är rent häpnadsväckande. Den här boken handlar om att göra saker på ett annorlunda sätt.

Varje år träffar jag hundratals stökiga och krävande barn. Barn som inte vill något hellre än att kunna hantera de sociala, känslomässiga och beteendemässiga krav som ställs på dem i skolan och i livet, men de klarar inte av det. Många har haft det svårt så länge att de förlorat hoppet om att någon vuxen någonsin kommer att förstå hur de ska hjälpa dem.

Jag träffar även hundratals lärare varje år. Den stora majoriteten känner djupt för sina elever och lägger ner all den tid och energi de kan på de barn de undervisar. Men de flesta inser snart att deras utbildning inte räcker till för att förstå och hjälpa sina elever, och att de skulle behöva ha omfattande hjälp med en del av barnen och deras föräldrar. Och de flesta är så upptagna med de dagliga undervisningskraven och alla nya idéer som påtvingas dem att de helt enkelt inte har tid att fundera över hur de kan vara till större hjälp för de krävande barnen i klassrummen.

Jag arbetar också med hundratals föräldrar till dessa barn varje år. De flesta är angelägna om att samarbeta med skolpersonalen för att åtgärda sina barns svårigheter på ett effektivt och medkännande sätt, men de vet inte riktigt hur det ska gå till.

För tio år sedan skrev jag boken Explosiva barn som i huvudsak riktade sig till föräldrar. Sedan dess har modellen jag beskrev i boken – Samarbetsbaserad problemlösning (CPS) – inte bara börjat tillämpas i tusentals hem, utan också på dussintals psykiatriska institutioner, ungdomshem, slutna ungdomsvårdsanstalter, kommunala skolor och särskolor. Det stod snart klart att det fanns ett stort behov av en bok som beskrev hur CPS-modellen kan användas i skolorna.

Nu vet du varför jag skrev den här boken och för vilka jag skrev den. Låt oss då tala lite om hur jag skrivit den.

Att hjälpa barn med sociala, känslomässiga och beteendemässiga problem är ingen enkel, slentrianmässig uppgift. Barn är inga robotar, vuxna är inga robotar och att hjälpa dem att arbeta tillsammans är inte en robot16

978-91-44-07466-5_01_book.indd 16

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

Inledning

liknande drill. Arbetet är hårt, stökigt och besvärligt och kräver laginsatser, tålamod och envishet, framför allt med tanke på att man också tvingas ifrågasätta traditionella kunskaper och metoder. Den här boken innehåller mycket material och många exempel för att hjälpa dig att bättre förstå krävande barn, hur man inför CPS-modellen och hur man arbetar tillsammans mot det gemensamma målet att hjälpa dessa barn på ett effektivt sätt.

Men boken innehåller också en återkommande berättelse om några krävande barn, deras lärare, föräldrar och skolledare … och deras stökiga, besvärliga och gemensamma försök att göra saker och ting bättre. Berättelsen har flera syften. För det första hjälper den boken att gå från teori till praktik på ett snabbt och enkelt sätt. För det andra åskådliggör den de svårigheter, den press, de stressfaktorer, tvivel, hinder och ångest som varje deltagare upplever. För det tredje får läsaren ta del av de ord som används i olika situationer. Det händer ofta att människor säger: ”Jag förstår CPSmodellen, men jag vill veta hur den ser ut och låter när den används!” eller ”Jag behöver få en känsla för språket i Samarbetsbaserad problemlösning.”

Och de undrar: ”Är det verkligen realistiskt att tro att en hel skola skulle kunna göra det här?” När det gäller just detta är boken full av dialoger och exempel ur levande livet.

Alla personer i berättelserna bygger på lärare, föräldrar och barn som jag känt och arbetat med, de svårigheter de försökt komma till rätta med och hur de gick tillväga. Vissa av karaktärerna är en blandning av flera individer, och namn och detaljer har ändrats för att skydda deras identitet.

Jag kunde ha presenterat dem i bästa tänkbara ljus, men då hade de inte varit särskilt autentiska. Rektorn i berättelsen är inte alla rektorer, hon råkar bara vara rektor för skolan i berättelsen. Samma sak gäller barn, föräldrar, lärare och andra karaktärer. De är inte stereotyper, och de är inte tänkta att vara representativa … de är helt enkelt karaktärerna jag valt för att visa hur svårt och komplicerat det är att förändra den disciplinära kulturen i ett klassrum och i en skola.

Jag är inte heller särskilt specifik ifråga om vilken typ av skola som beskrivs. Det är uppenbarligen en helt vanlig kommunal skola, och mycket av det som utspelas sker i en sjätteklass, men jag har varit avsiktligt vag ifråga om årskursernas fördelning, den etniska fördelningen och elevernas socioekonomiska status. Sådana detaljer kan visserligen vara intressanta i sig, men de har ingen avgörande inverkan på resultaten när CPS-modellen © författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 17

17

2011-06-27 14.48

Inledning

används. Trots att det finns många flickor som uppvisar störande beteenden i skolan har jag valt att beskriva de krävande barnen i den här boken i första hand som pojkar. Även om boken handlar om barn med sociala, känslomässiga och beteendemässiga svårigheter använder jag termen barn med beteendeproblem och krävande barn (även om jag försöker använda ett språkbruk som sätter människan först) för att täcka in samtliga tre områden. Jag hänvisar också till andra författares verk i olika avsnitt av boken; dessa hänvisningar återfinns också i en särskild del i slutet av boken.

Denna bok handlar inte om undervisning. Det finns gott om nya idéer inom utbildningsområdet som är tänkta att se till att barnen får det de behöver rent studiemässigt. Den här boken handlar om de barn som dessa idéer av någon outgrundlig anledning lämnar utanför.

Den här boken kritiserar inte eller skyller på lärarna. Inte heller kritiserar den eller skyller på krävande barn eller deras föräldrar. Den handlar om behovet att genomföra dramatiska förändringar i ett system som inte fungerar för lärare, föräldrar eller krävande barn och hur man ska gå tillväga för att genomföra dessa förändringar. Tre stora skiften krävs: (1) en dramatisk förbättring av förståelsen för de faktorer som orsakar det störande beteendet hos barn; (2) att utveckla metoder som huvudsakligen är pro­ aktiva snarare än reaktiva för att hjälpa dessa barn; och (3) skapa förutsättningar för att människor ska kunna arbeta med problem på ett samarbetsbaserat sätt.

Olika människor har olika saker att hämta från den här boken. För vissa kommer det faktum att störande beteenden kan spåras tillbaka till outvecklade färdigheter som en nyhet. För andra kan begränsningarna av konsekvenser bli en ögonöppnare. Några kanske fastnar för de specifika ingredienserna i Samarbetsbaserad problemlösning och hur de skiljer sig från (och ofta är mer produktiva än) andra sätt att tala med och bry sig om krävande barn. För ytterligare andra – de som kanske hunnit bli både trötta och cyniska – kan den här boken erbjuda ett nytt perspektiv och nytt hopp.

Och för att få ut så mycket som möjligt av boken krävs det, som alltid, ett öppet sinnelag och förmågan att se möjligheterna.

Ross W. Greene Boston, Massachusetts

18

978-91-44-07466-5_01_book.indd 18

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

K apitel 2

Barn gör rätt om de kan

Barn med sociala, känslomässiga och beteendemässiga svårigheter saknar viktiga tankefärdigheter. Det här är naturligtvis en tankegång som det kan ta tid att vänja sig vid. Låt oss börja med att fundera lite över vår inställning till barn: vad barn är för något, varför de gör som de gör och vad de har på gång (om de nu har något på gång).

Många vuxna reflekterar inte särskilt mycket över vilken inställning de har till barn. Men om man försöker hjälpa barn med beteendeproblem måste man göra det, eftersom det påverkar våra föreställningar om dem och hur vi agerar i umgänget med dem, framför allt när det börjar hetta till.

Den inställning som ligger till grund för den här boken är samma som kapitelrubriken: ”Barn gör rätt om de kan.”

En sådan inställning låter kanske inte så revolutionerande, men när vi jämför det betydligt vanligare alternativet – ”barn kan om de bara vill” – blir innebörden desto tydligare. De här två helt skilda inställningarna får dramatiskt olika följder för våra antaganden om barn och hur vi ska gå vidare när de inte uppfyller våra förväntningar.

När vi tillämpar en inställning som ”barn kan om de bara vill” på ett barn som inte lyckas så bra tror vi att det beror på att det inte vill. Detta mycket vanliga antagande är oftast felaktigt och gör att vuxna blir övertygade om att deras viktigaste funktion i ett krävande barns liv (och målet med deras åtgärder) är att få honom att vilja lyckas bra. Det målet uppnås vanligen genom att man försöker motivera barnet, ger honom anledning att lyckas bra genom att belöna honom när han uppträder på ett funktionellt sätt och bestraffa honom när han uppträder på ett dysfunktionellt sätt.

Inställningen ”barn gör rätt om de kan” utgår däremot från antagandet att om barnet bara kunde göra rätt så skulle det klara sig bra. Om barnet © författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 29

29

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

inte gör det måste det sakna några av de färdigheter som behövs för att hantera livets utmaningar på ett funktionellt sätt. Vilken är den viktigaste roll en vuxen kan spela i ett sådant barns liv? Börja med att utgå ifrån att barnet redan är motiverat, redan vet skillnaden mellan rätt och fel och redan har blivit tillräckligt bestraffat. Ta sedan reda på vilka tankefärdig­ heter han saknar så att du vet vad du behöver lära honom.

Det här kan innebära en omställning för många människor, och nya sätt att tänka kan skapa en del oro. Men överge inte skeppet riktigt än. Det är mycket som står på spel, inte bara för barn med beteendeproblem, utan också för deras klasskamrater, lärare och föräldrar. Det här kapitlet syftar till att göra dig bekant med de färdigheter krävande barn saknar och hur man identifierar dem hos det barn du försöker hjälpa.

Outvecklade färdigheter Om du vet vilka färdigheter ett barn saknar har du betydligt större möjligheter att lära ut de färdigheterna. Du har också större möjligheter att förutsäga de situationer där ett störande beteende sannolikt kommer att inträffa.

Om du inte vet vilka färdigheter som saknas kommer de förmodligen inte att läras in, det kommer att bli mycket svårare att förutse de värsta kriserna, barnets svårigheter kommer att kvarstå (eller förvärras) och det kommer att känna sig alltmer frustrerat, uppgivet och utanför, precis som vi alla skulle göra om vi hade ett problem som ingen tycktes förstå och vi behandlades på ett sätt som bara gjorde problemet värre.

När är det troligast att ett störande beteende uppstår? När kraven på ett barn överstiger dess förmåga att reagera adekvat. Det är naturligtvis under sådana omständigheter som vi alla uppvisar ett dysfunktionellt beteende.

Problemet för barn med beteendeproblem (och alla i deras omgivning) är att de reagerar betydligt mer dysfunktionellt än vi övriga, och betydligt oftare. Det finns nämligen ett helt spektrum av reaktioner som barn upp­ visar när kraven överstiger deras förmåga att reagera på ett funktionellt sätt. En del gråter eller tjurar, gnäller eller drar sig undan – det är den lindriga änden av spektrumet. När vi rör oss mot den gravare änden hittar vi skrik, svordomar, spottande, slag, sparkar, vandalisering, lögner och skolk.

Och när vi kommer till den extrema änden handlar det om självframkallade kräkningar, att barnet skadar sig själv, missbrukar alkohol eller droger eller går till angrepp med knivar och skjutvapen. Men alla dessa beteenden 30

978-91-44-07466-5_01_book.indd 30

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

förekommer under samma omständigheter: när kraven på ett barn överskrider dess förmåga att reagera på ett adekvat sätt. Varför kan då vissa barns reaktioner hänföras till den lindrigare änden av spektrumet medan andras är betydligt gravare? Därför att en del barn har förmågan att ”hålla ihop” när de drivs mot sin gräns medan andra inte har det.

Utifrån det här nya sättet att betrakta krävande barn är mycket av det vi påstår om dem inte längre giltigt. Se här: • ”Han vill bara ha uppmärksamhet.” Vi vill alla ha uppmärksamhet, och därför är den här förklaringen inte särskilt användbar om vi vill förstå varför ett barn har svårt att lyckas bra. Och om ett barn söker uppmärksamhet på ett dysfunktionellt sätt, pekar det då inte på att han saknar förmågan att få uppmärksamhet på ett funktionellt sätt?

• ”Han vill bara få sin vilja fram.” Vi vill alla ha vår vilja fram, och därför är den här förklaringen inte till någon hjälp om vi vill förstå ett barns svårigheter. Att få sin vilja fram på ett funktionellt sätt förutsätter färdigheter som krävande barn ofta saknar.

• ”Han manipulerar oss.” Det här är en mycket vanlig och felaktig beskrivning av barn med beteendeproblem. Att manipulera på ett skickligt sätt kräver olika färdigheter – till exempel framsynthet, planering, impulskontroll och organisationsförmåga – som vanligtvis saknas hos krävande barn. Med andra ord är det oftast de barn som beskrivs som manipulativa som har sämst förutsättningar att lyckas med det.

• ”Han saknar motivation.” Det här är en annan mycket vanlig beskrivning som kan spåras tillbaka till inställningen att ”barn kan om de bara vill”, och det kan leda oss raka vägen till åtgärder som syftar till att ge barnen incitament att göra bra ifrån sig. Men varför skulle inte alla barn vilja göra det? Varför skulle han välja att inte göra så bra han kan om han har förmågan att göra det? Är inte framgång något som alla strävar efter?

• ”Han gör dåliga val.” Är du säker på att han har de färdigheter och den repertoar som behövs för att alltid göra bra val?

• ”Hans föräldrar har ingen pli på honom.” Det här är också ett vanligt sätt att tänka, men det bortser från det faktum att de flesta krävande barn har syskon som klarar sig bra. Att skylla på föräldrarna hjälper inte skolpersonalen att under sex timmar per dag, fem dagar i veckan och nio månader om året handskas med barnet på ett effektivt sätt. © författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 31

31

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

• ”Han har en negativ attityd.” Det hade han förmodligen inte från början. ”Negativa attityder” är ofta ett resultat av att i åratal ha blivit missförstådd och bestraffad av vuxna som inte insåg att barnet saknade viktiga färdigheter. Men barn är tåliga; de bättrar sig om vi börjar göra rätt.

• ”Han är psykiskt sjuk.” Även om han skulle uppfylla de diagnostiska kriterierna för en psykisk sjukdom och till och med ha nytta av psykofarmaka är den här beskrivningen meningslös. Redan för femtio år sedan insåg psykiatern Thomas Szasz att ”mentalt sjuk” var ett inskränkt (och till och med felaktigt och löjeväckande) sätt att beskriva människor med sociala, känslomässiga och beteendemässiga problem. Han förespråkade att man skulle omformulera sådana problem som ”livsproblem”, ett mer passande och produktivt synsätt.

• ”Hans bror var likadan.” Aha, det ligger i generna! Tyvärr kan vi inte göra något åt våra gener, och det är troligtvis så att även brodern saknade några viktiga tankefärdigheter. Även om många av dessa förklaringar är långt ifrån ovanliga är de flesta helt enkelt klyschor som leder vårdnadshavarna in i en återvändsgränd.

När man väl vant sig vid tanken på att krävande barn saknar viktiga tankefärdigheter fyller den här sortens förklaringar inte längre någon funktion.

Faktum är att de ofta får vuxna att betrakta barn med beteendeproblem som ”fiender” och stöter bort dem.

Följande uppräkning är betydligt mer användbar. Det är en lista över många av de färdigheter som ofta saknas hos krävande barn: • Svårigheter att hantera övergångar, växla mentalt från en föreställning eller uppgift till en annan (skifta tankespår) • Svårigheter att uppbåda energi för att genomföra en svår, ansträngande eller tålamodsprövande uppgift • Svårigheter att utföra saker i en logisk eller bestämd ordning • Bristande tidsuppfattning • Svårigheter att överväga flera tankar eller idéer samtidigt (oorganiserad) • Svårigheter att behålla fokus vid målinriktad problemlösning • Svårigheter att förutse de troliga resultaten eller konsekvenserna av det egna agerandet (impulsiv) • Svårigheter att överväga flera olika lösningar på ett problem 32

978-91-44-07466-5_01_book.indd 32

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

• Svårigheter att uttrycka bekymmer, behov eller tankar i ord • Svårigheter att förstå vad som sägs • Svårigheter att hantera känslomässiga reaktioner på frustrationer för att kunna tänka rationellt (särskiljande av affekt) • Kronisk irritabilitet och/eller ångest med påtagligt försämrad problemlösningsförmåga • Svårigheter att se gråskalor/konkret, bokstavligt, svartvitt tänkande • Svårigheter att avvika från regler, rutiner och ursprungliga planer • Svårigheter att hantera oförutsägbarhet, tvetydigheter, ovisshet och nya rutiner • Svårigheter att skifta från en ursprunglig idé eller lösning/svårigheter att anpassa sig efter förändringar i planer eller nya regler/kan vara repetitivt eller tvångsmässigt • Svårigheter att ta hänsyn till situationsbetingade faktorer som kräver en justering av den egna handlingsplanen • Oflexibla och felaktiga tolkningar/kognitiva förvrängningar eller tankefällor (t.ex. ”Alla är ute efter mig”, ”Ingen tycker om mig”, ”Du skyller alltid på mig”, ”Det är inte rättvist”, ”Jag är dum”, ”Det kommer aldrig att fungera för mig”) • Svårigheter att ta till sig och/eller korrekt tolka sociala signaler/bristande förmåga att uppfatta sociala nyanser • Svårigheter att inleda en konversation, gå in i en grupp, skapa kontakt med andra människor/saknar andra grundläggande sociala färdigheter • Svårigheter att söka uppmärksamhet på ett lämpligt sätt • Svårigheter att förstå hur det egna beteendet påverkar andra människor; blir ofta överraskad av andras reaktioner på det • Svårigheter att känna empati för andra, att förstå en annan människas perspektiv eller åsikt • Svårigheter att förstå hur man själv framstår eller uppfattas av andra.

Du kanske märker att den här listan inte innehåller några diagnoser. Det beror på att diagnoser inte ger någon information om de kognitiva färdigheter ett barn kan tänkas sakna. Med andra ord så ger inte ”bipolär störning” någon information om vilka specifika färdigheter ett barn saknar.

Det gör inte heller ”fetalt alkoholsyndrom” eller ”blyförgiftning” eller ”hjärnskada” eller ”Aspergers syndrom” eller ”ADHD” eller ”trotssyn© författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 33

33

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

drom” eller ”asocial” eller ”sociopat”. Det händer alldeles för ofta att vuxna kör fast i sökandet efter rätt diagnos, eftersom de tror att en diagnos kommer att hjälpa dem att ta reda på hur de ska agera härnäst. I själva verket är diagnoser inte särskilt användbara vare sig för att förstå barn med beteendeproblem eller för att hjälpa vuxna att veta hur de ska gå vidare.

Dessutom uppträder barns störande beteenden i allmänhet inte i ett vakuum. Det krävs två för att dansa tango: ett barn som saknar färdigheter och en miljö (lärare, föräldrar, kamrater) som kräver dessa färdigheter. En hållbar, effektiv insats måste både inrikta sig på barnet (som har färdig­ heter att lära in och problem att lösa) och på människorna i barnets miljö (som måste förstå den verkliga orsaken till barnets svårigheter och erbjuda möjligheter för att lösa problemen och att lära ut och tillämpa färdig­ heterna). Diagnoser återspeglar inte den verkligheten, de bara sjukförklarar barnet.

Samtidigt som diagnoser kan få vuxna att ta ett barns svårigheter på större allvar behöver barnet varken en diagnos eller en speciell elevkategori för att ha ett problem. Han behöver bara ett problem för att ha ett problem.

Om skolan kräver en diagnos för att erbjuda barnet hjälp är de flesta psykiatriker naturligtvis glada att stå till tjänst; det är bara det att vi inte bör utgå från antagandet att en diagnos innehåller särskilt mycket användbar information. Ett barn ska inte behöva en diagnos för att få tillgång till hjälp.

Låt oss koncentrera oss på några av de outvecklade färdigheterna i listan för att klargöra sambandet mellan outvecklade färdigheter och hur de kan bidra till ett störande beteende. i fokus

Svårigheter att hantera övergångar, växla mentalt från en föreställning eller uppgift till en annan

Den här outvecklade färdigheten kallas ofta att skifta tankespår, vilket krävs varje gång en människa övergår från en uppgift till en annan (till exempel från att hämta material och böcker från det egna skåpet till att sätta sig och arbeta i klassrummet) eller från en miljö till en annan (från att ha rast till att vara tyst i klassrummet). Varje uppgift eller miljö omfattar olika normer och förväntningar och därigenom ett annat tankespår: ”Under raster är det okej att springa omkring och stoja och umgås med 34

978-91-44-07466-5_01_book.indd 34

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

kompisar” jämfört med: ”Under lektionerna sitter vi tysta i bänkarna och läser och pratar inte med de andra barnen.” Om ett barn har svårigheter med den här färdigheten är risken stor att han tänker och agerar som om han fortfarande är ute på rast långt efter det att lektionen börjat.

När man talar om för ett barn vad det ska göra krävs det också att han växlar in på ett annat tankespår, särskilt om det man vill att han ska göra inte är detsamma som det han höll på med (vanligtvis är det vid sådana tillfällen som barn blir tillsagda vad de ska göra). Paradoxalt nog är det oftast barn som har svårt att växla tankespår som i slutänden blir tillsagda vad de ska göra.

Svårigheter att växla tankespår bidrar till många dysfunktionella beteenden hos barn. Under vilka förutsättningar blir då sannolikheten för ett dysfunktionellt beteende avsevärt högre hos barn som saknar den här förmågan? När miljön kräver att barnet växlar tankespår. Det är som med alla andra inlärningssvårigheter. Barn som har svårt för att läsa har oftast större problem när situationen kräver att de måste läsa. På samma sätt har barn som har svårt för att växla tankespår ofta större svårigheter när det krävs att de ska göra det. En av de viktigaste uppgifterna är att lära ut hur man på ett effektivt sätt växlar spår när omgivningen kräver det. Det är en färdighet som många krävande barn ännu inte tillägnat sig.

Det här betyder inte att vuxna ska sluta tala om för barn vad de ska göra eller helt avstå från kraven på att växla tankespår. Men det betyder att om vi vill hjälpa ett barn vars störande beteende utlöses av kraven på att växla tankespår, har vi en färdighet att lära ut. Hur går det då till att lära ett barn hur man gör detta? Det diskuteras i kapitel 4 och 5. Tills vidare är det viktigast att förstå att barnet inte testar gränserna eller är manipulativt eller kontrollerande; snarare saknar det en viktig färdighet. Och det är också väsentligt att förstå att kvarsittningar, avstängningar och relegeringar inte hjälper ett barn att utveckla den färdigheten. i fokus

Svårigheter att överväga flera tankar eller idéer samtidigt (oorganiserad) Svårigheter att överväga flera olika lösningar på ett problem Svårigheter att förutse de troliga resultaten eller konsekvenserna av det egna agerandet (impulsiv)

© författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 35

35

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

När man ställs inför ett problem eller känner sig frustrerad är den främsta uppgiften att lösa problemet som orsakat frustrationen. För att klara av detta är det tre färdigheter som är helt avgörande. Det beror på att problemlösning kräver en hel del organiserat, strategiskt tänkande.

Låt oss uppehålla oss vid detta ett ögonblick. För att lösa ett problem måste man först identifiera det problem man försöker lösa. Därefter behöver man fundera över olika tänkbara lösningar. Slutligen måste man kunna förutse de troliga resultaten av de olika lösningarna för att kunna välja den bästa. Det är så människor går till väga när de fattar beslut.

Många barn är så oorganiserade i sitt tänkande – de har så stora svårigheter att sortera sina tankar – att de är oförmögna att komma på vad det är som gör dem frustrerade, vilket innebär att problemlösningsprocessen tvärt avbryts, problemet förblir olöst och frustrationen förvärras (vilket ofta utlöser något av beteendena i spektrumet). Många är så oorganiserade att även om de klarar av att förstå vad problemet är, kan de inte hitta mer än en lösning på det. Många är så impulsiva att även om de kan tänka ut mer än en lösning har de redan gjort det som först dök upp i huvudet på dem. De dåliga nyheterna? Vår första lösning är (inte alltid, men ofta) den sämsta. Bra lösningar infinner sig vanligtvis efter att vi lyckats hejda våra mindre bra initiala impulser och övervägt de bättre alternativen på ett mer välorganiserat sätt. Många barn – ofta de oorganiserade och impulsiva – är kända för att ”göra sitt värsta”. Det finns med andra ord många barn som reagerar på livets utmaningar på ett dysfunktionellt sätt eftersom de inte är särskilt duktiga på att organisera sina tankar, hitta alternativa lösningar eller förutse troliga resultat.

Att ta itu med problem på ett organiserat, planerat sätt, överväga olika lösningar och fundera över deras troliga resultat är viktiga utvecklingsmässiga färdigheter. De flesta tvååringar besitter inte de färdigheterna ännu.

Det gör inte heller många krävande barn som – åtminstone kronologiskt – är betydligt äldre.

Det är uppenbart att det finns vissa färdigheter att lära ut. Men om skolans ordningsregler lägger tonvikten vid konsekvenser kommer de inte att läras in. Också här fungerar konsekvenser bara som en påminnelse för barnen om vad vi inte vill att de ska göra och ger dem incitament att istället göra någonting annat, mer funktionellt. Men de vet redan vad vi inte vill att

36

978-91-44-07466-5_01_book.indd 36

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

de ska göra, och de är redan motiverade att göra någonting mer funktionellt. De behöver någonting annat av oss.

För övrigt är det många barn som är oorganiserade och impulsiva som får diagnosen ADHD. Men det viktigaste är inte om ett barn uppfyller kriterierna för ADHD. Om vi vet att barnet är en oorganiserad, impulsiv problemlösare har vi också en tydligare förståelse för hans svårigheter och kan erbjuda mer användbar information om vilka färdigheter vi kan lära honom.

I fokus

Svårigheter att uttrycka bekymmer, behov eller tankar i ord

Det mesta av vårt tänkande och vår kommunikation kräver ett språk, och därför är det ingen slump att många barn med försenad språkutveckling har svårigheter att hantera de sociala, känslomässiga och beteendemässiga krav som ställs på dem. Många barn har till exempel svårt att hitta rätt ord för att beskriva vad som är fel eller vad de behöver. Detta kan utgöra ett stort problem; livet är betydligt lättare om man har de språkliga resurserna att låta människor veta att man ”inte känner för att prata”, att ”någonting är på tok”, att man ”behöver en stund att tänka efter”, att ”man inte vet hur man ska göra”, att man ”behöver en paus” eller att man ”inte tycker om det”. Uppmaningen ”förklara det i ord” är inte till hjälp om ett barn saknar de rätta orden. Det är bristen på ord som ofta bäddar för ett störande beteende. Vissa barn gråter eller drar sig undan när de saknar de språkliga färdigheter som krävs för att klara av umgänget med klasskamrater och lärare på ett smidigt och bra sätt. Naturligtvis befinner vi oss då i den lindrigare änden av spektrumet. Andra barn uttrycker sina känslor eller behov med ”Dra åt helvete”, ”Jag hatar dig”, ”Håll käften”, ”Låt mig vara ifred” och andra ännu färgstarkare uttryck (nu befinner vi oss i den gravare änden av spektrumet). Och det finns ytterligare andra som hoppar över den sortens olämpliga verbala yttringar och istället väljer att uttrycka sig fysiskt (knuffas, slåss, kasta och ha sönder saker, rusa ut ur klassrummet).

Ett viktigt utvecklingssteg tas när barn börjar använda ord för att låta omvärlden förstå vad som oroar dem, vad de behöver och vad de tänker. De sociala, känslomässiga och beteendemässiga svårigheterna hos alltför många barn kan spåras tillbaka till en försenad utveckling inom dessa och © författaren och S tudentl i tteratur

978-91-44-07466-5_01_book.indd 37

37

2011-06-27 14.48

2 Barn gör rätt om de kan

närbesläktade områden. Tyvärr bortser man många gånger från språkliga problem. Vuxna glömmer ofta bort språkförmågan när de försöker förstå varför ett krävande barn är krävande. Och ibland är instrumenten som används vid standardiserade språktester inte tillräckligt känsliga för att registrera vissa av de ”finkornigare” språkproblem som kan finnas; i sådana fall kan testresultatet inte bara misslyckas med att visa på barnets svårig­ heter, utan också dra den helt felaktiga slutsatsen att barnet inte har några språksvårigheter över huvud taget.

Kan barn lära sig att uttrycka sin oro, behov och tankar på ett effektivare sätt? Absolut. Men inte förrän vuxna förstår att det är bristen på dessa färdigheter som ligger till grund för det störande beteendet. i fokus

Svårigheter att hantera känslomässiga reaktioner på frustrationer för att kunna tänka rationellt (särskiljande av affekt) Kronisk irritabilitet och/eller ångest med påtagligt försämrad problemlösningsförmåga

Särskiljande av affekt handlar om förmågan att separera den emotionella reaktionen (affekt) på problem eller frustrationer från det tankearbete man måste göra för att lösa problemet. Även om känslor kan vara mycket användbara för att inspirera eller stimulera människor att lösa problem, är det tänkandet som gör att problemen blir lösta. Barn som har förmågan att bortse från sina känslor brukar ofta reagera på problem eller frustrationer med mer tankearbete än känsloyttringar, och det är bra. Men barn som saknar denna förmåga brukar ofta reagera på problem eller frustrationer med mer känslor och mindre (eller ingen) tankeverksamhet, och det är inte alls bra. Att lära sig hur man lägger sina känslor ”på hyllan” för att kunna tänka rationellt är en viktig förmåga som många krävande barn inte lyckats utveckla.

I den mildare änden av spektrumet kan barn som har svårigheter att skilja mellan tanke och känsla bli mycket oroliga över till exempel ett kommande prov, en ny social situation, att inte förstå en uppgift eller bli generade inför sina klasskamrater. De kanske gråter över ett dåligt betyg, över att inte höra till dem som inte först blir valda till ett lag eller när de känner sig socialt uteslutna. I den mer extrema änden av spektrumet kan deras känslor bli så starka att de skriker, svär, kastar saker, börjar slåss eller ännu 38

978-91-44-07466-5_01_book.indd 38

© författaren och S tudentl i tteratur

2011-06-27 14.48

Ross W. Greene | Vilse

Ross W. Greene, Ph.D är lektor i psykologi vid Harvard Medical School i USA. Han är grundare av och chef för The Collaborative Problem Solving Institute vid Massachusetts General Hospital. Greene har tidigare skrivit boken Explosiva barn och är med­f örfattare till Treating Explosive Kids.

Ross W. Greene är en mycket omtyckt föreläsare runt om i världen och även i Sverige.

Vilse i skolan

Att förstå dessa barn och ungdomar som ofta kallas stökiga, struliga, ouppmärksamma, utmanande och krävande – för att nu nämna några av de epitet de bealstas med – är oerhört viktigt för att vi som lärare och föräldrar ska kunna hjälpa dem att fungera väl i både skolan och senare i vuxenlivet.

i skolan

Ross W. Greene beskriver hur man med empati och ett kognitivt, huma­nistiskt förhållningssätt kan hjälpa ”explosiva” barn och ungdomar att hantera sitt beteende.

Den samarbetsbaserade problemlösningsmodellen (CPS) beskrev Greene i sin första bok Explosiva barn. Nu visar han praktiskt hur man går till väga och hur modellens tre steg – empati, definition och inbjudan – skapar förutsättningar att uppnå ett lyckat resultat.

Boken är översatt av Silvia Klenz Jönsson med förord av Karl Witting, lärare och resurspedagog.

Vilse i skolan ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den första upplagan.

VILSE I SKOLAN Art.nr 33871

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07466-5_01_cover.indd 1

HUR VI KAN HJÄLPA BARN MED BETEENDEPROBLEM ATT HITTA RÄTT

Ross W. Greene 2011-07-08 13.41