9789185535903

Utöver krönikorna har Hans-Olov skrivit två böcker med fotbollsanknytning: Dödens Planhalva (thriller) och Toppa för att krossa (handbok för ondskefulla knattetränare).

Mer om författaren: www.hansolov.nu

Fullmåne över Söderstadion är ett urval av Hans-Olovs första 150 krönikor som tillsammans ger en god bild av ännu en svängig period i den anrika klubbens historia.

Skämtkrönikor varvas med ironi, smärta, ilska och allt annat som hör bajenlivet till. Och krönikan ”Glöm aldrig Gefle” finns givetvis med.

Hans-Olov Öberg

Hans-OIov Öberg föddes i Skultuna på 60-talet och flyttade till Stockholm 1984. Eftersom det på ett tidigt stadium stod klart för alla inblandade att en karriär som proffsfotbollsspelare inte var aktuell – den ”moderna” fotbollens vänsterbackar med låg tyngdpunkt och hög smärttröskel hade ännu inte slagit igenom – blev han så småningom författare, förläggare, musiker och finansanalytiker i stället. När sonen började i Bajens 95:or gick startskottet för ett engagemang i Hammarby Fotboll som knattetränare, lagledare, krönikör och så småningom även initiativtagare till olika riskkapitalsatsningar som Söderkisar och Investment AB Bajenborgen. Därtill är han idag en lycklig vänstermitt i fotbollslaget FC Kalla Kulor. Hastigheten i löpningarna är inte densamma, men tyngdpunkten har blivit lägre och smärttröskeln om möjligt högre.

Fullmåne Över Söderstadion

Vad är det som händer i Bajen egentligen? Frågan är givetvis omöjlig att besvara. Men Hans-Olov Öberg har ändå gjort ett försök. Med pennan som främsta vapen har han analyserat, betraktat, älskat, avskytt, skrattat åt och förlåtit sitt Hammarby allt som skett under det senaste decenniet. Från början var utgångspunkten knattetränarens, men under resans gång har perspektivet vidgats.

WWW.KALLAKULOR.COM

Fullmåne över

Söderstadion Hans-Olov Öbergs samlade krönikor

Kalla Kulor Förlag, som startades 2001 av bland andra Hans-Olov Öberg och Robert Aschberg är ett smart och snabbväxande förlag med utgivning inom Popkultur, Deckare (i Cosy Crime), Samhällsdebatt och annat som faller förlagsledningen in.

Förlaget är även stolt medlem av Klacksparkens Vänner.

Mer om förlaget: www.kallakulor.com Facebook: www.facebook.com/kallakulor Twitter: @KallaKulor

FULLMÅNE ÖVER

Söderstadion Hans-Olov Öbergs samlade krönikor

3

Fullmåne över Söderstadion Formgivning, omslag och inlaga: Selina Öberg selina.oberg@hotmail.com Omslagsfoto: Petter Ekbäck (c) Hans-Olov Öberg och Kalla Kulor Förlag ISBN 978-91-85535-90-3

Tryckt hos Tallinna Raamatutrükikoja, OÜ,Tallinn 2011 info@kallakulor.com www.kallakulor.com facebook.com/Kallakulor Twitter: @KallaKulor

4

FÅR MAN TA BAJEN MED SIG IN I EVIGHETEN? Det slår mig när jag läser texterna i denna samling hur oerhört mycket Bajen egentligen är. Och hur svårt det där "Bajen" nu är att greppa. Jag bodde på tre olika ställen i Stockholmstrakten innan jag kom till Södermalm och Bajenland. Först i Bromma, därefter på Östermalm och slutligen en längre period i en charmig lägenhet som låg ett inkast från Råsunda. Matchdagar skallrade rutorna när någonting hände på planen. Vi upplevde det snarast som litet otäckt.

För det var inte förrän vi kom till Söder som vi började känna oss hemma och välkomna. Det tog inte många månader innan de grönvita applikationerna smög sig in i hemmet och när så junior började lira i Bajens 95:or, då var det förstås klippt. Efter att ha tillbringat några år längs alla Stockholms grusplaner som tränare och lagledare, blev jag ombedd att skriva några krönikor ur knattetränarperspektiv för den nya, ambitiösa hemsidan under Andreas Bjunérs ledning. Självklart!

Och på den vägen är det.

Frågan är bara vart vägen leder?

Texterna ger inget entydigt svar. Vissa känslor och uttryck är återkommande, naturligtvis. Men det mesta som är Bajen är ett rörligt mål. Vi har mig veterligen ALDRIG mött förväntningarna inför en

5

säsong, oavsett om de varit pessimistiska eller optimistiska. Den som alla gissat på som årets genombrottsman har aldrig slagit igenom. Den som alla litat på har aldrig hållit riktigt. Den som alla hatat har aldrig varit riktigt så bottenlöst usel som vi velat göra honom. Och oavsett om det är glädjeämnen eller sorg, finner Bajen hela tiden nya sätt att överraska oss.

Kanske är det därför vi älskar vår klubb så mycket? Vi blir aldrig klara. Säsongen efter SM-guldet höll vi på att rasa ur. Och sedan blev det några år med stadiga uppgångar och ett drömlag som med backspegeln och facit i hand egentligen hade förtjänat att gå långt ut i Europa. Och sedan den djupa krisen som fick oss alla att ömsom skratta, ömsom gråta, ömsom bara hålla oss i en lyktstolpe och kippa efter andan.

Men mitt i alla de där stora rörelserna, finns ju så många små.

Och nog har vi med hemsidans redaktion, där ju krönikorna får en sorts sammanfattande och förklarande roll, lyckats fånga de där små rörelserna; de minnesvärda ögonblicken och de små stunderna av sällhet?

Skall vi försöka tippa vad de nästkommande 150 krönikorna skall handla om?

Tror inte det, va?

Jag föreslår att vi alla håller varandra i handen och hoppar rakt in i framtiden utan att tänka oss för.

Och följer Bajen in i evigheten.

Södermalm i maj 2011

Hans-Olov Öberg

6

NÄR KNATTARNA SPÖAR A-LAGET 2003-02-12

Tolka mig rätt nu: Jag har absolut ingenting emot Hammarbys Alag och matcherna på Söderstadion och runtom i landet. Tvärtom!

Blotta minnet av, till exempel, matchen mot Helsingborg i slutet av höstsäsongen får omgivningen att anta grönvita nyanser.

Chalalala, liksom.

En sån djävla feeling att promenera hem över Skanstullsbron efter den pärlan! Men det finns andra värden. Livet är inte bara Alagsfotboll. Livet skulle lika gärna kunna vara knattefotboll. Jo, jag är knattelagsledare. Jag är precis lika partisk som alla andra knattelagsledare. Men ändå: Kennedy, Pablo och grabbarna får ursäkta.

När Blommen, Bohlander och Atia väggspelar sig fram genom något motståndargäng i HAIS-cupen så känns det just som en bra kväll på Söderstadion. När Jesper far igenom luften och tippar bollen till hörna, ger det samma sug i själen som om Covic hade gjort det. Spänningen i hallen under en knatteturnering går att skära med kniv, dela upp i småbitar och sälja i souvenirshopen på Hornsgatan. Hör du också det där ljudet? Chalalala, Chalalala...? Även lidandet är identiskt. Vi mötte ett annat lag härom helgen.

Har förträngt vilka det var. Efteråt kunde vi konstatera att vårt försvarsspel varit råddigt, att det var litet strul på mittfältet, att tian spelade under sin normala form och att våra anfallare kunde må bra av att träna skott. Det var, kort sagt, EXAKT samma känsla som satt i maggropen när vi hojade hem efter matchen mot Elfsborg. Så deppa inte om du missade säsongsbiljetten i år igen. Grabbarna spelar nästan varje helg och ’Sanktan’ drar igång ungefär samtidigt med Allsvenskan. Vill du spana in försäsongsformen? Vi har precis lika många träningsmatcher som A-laget. Fast du slipper resorna till Malta, Åland och... Solna.

Just det. Drömmarna finns där, dom med. Fast bara så mycket större. Vuxenlaget ligger ju redan i Allsvenskan. SM-guldet känns inte

7

så avlägset. Vad skall överträffa det? Svaret är enkelt: beskedet om att någon av "våra gubbar" tagits in i A-laget. Dit är det väl tio år.

Då skall vi också stå på Söderstadion, gråsprängda och slitna efter alla söndagsmorgnar i Eriksdalsskolans lilla hall. Och för vår inre syn kommer grabbarna att vara samma små lirare då, som när dom första gången snubblade på en boll på Kanalplans Grus. Mittcirkeln är sluten. Chalalala!

8

VÄLKOMMEN TILL SPERMIE CUP 2005 2003-04-23

Jag läser på UEFAs hemsida om hur den seriösa fotbollsträningen kryper allt lägre ned i åldrarna. Newcastle och Ipswich har upptäckt någonting som Bajen känt till ganska länge. Ipswichs chefsträningsstrateg, eller vad han nu är, Malcolm Moore försöker förklara varför man börjat satsa på strukturerad pojkträning: "The advantage for clubs is that they can begin placing ideas and a professional approach at the start of the boy's development. Without being disrespectful to boys' teams and the local leagues, if we can get hold of a boy at six, seven and eight, there is a good chance that not too many bad habits will have been instilled."

Not too many bad habits i sexåringar alltså. Samme Moore säger senare i intervjun – antagligen därför att utfrågaren har värmt upp honom ordentligt med löspluggsfrågor om gamla fotbollsminnen‌– att det inte är otroligt att man i framtiden "börjar kolla in lirare som fortfarande går i blöjor".

Någonting ligger det i alltsammans. Självklart måste lirare som fostras från barnsben få en bättre känsla för spelet än sådana som helt ocoachade går in i tonåren. Självklart mår grabbarna bra av det. Annars skulle vi inte göra det i Hammarby. Dessutom är det inte mer än rätt att vi ger maximala möjligheter till våra grabbar att utvecklas ordentligt. Kanske kommer det en dag när det viktigaste för tidningar och teve inte är vilka "nyköpingar" som tagits hem via diverse talangagenter från när och fjärran utan vilka EGNA produkter som debuterar i A-laget.

Men det viktigaste måste förstås vara KULFAKTORN – spelglädjen. I annat fall biter inte träningen. I min träningsgrupp "High Five" har vi lagt till en rad i verksamhetsmålen "Vi skall också vara den ROLIGASTE träningsgruppen i åldersklassen -95". Ett tag var det med en fyraåring i ruljansen. Lillebror till en av de ordinarie lirarna. Han hade skitkul och dribblade lattjolajbanslätt bort de vär

9

sta vändkorsen bland de två år äldre killarna. Numera – när han så att säga nått mogen ålder – sprider han skräck och glädje i sin egen åldersgrupp.

Kommer du ihåg fotbollsfilmen "Fimpen"? Om inte, se den igen för dess fantastiska sjuttiotalsscener nerifrån Kanalplan! I filmen blir den lille hjälten nästan världens bästa lirare, men slutar därför att det inte är kul. Kul är inte bara vinnande. Vi har sett det där vinnarlaget från den där klubben som satsar så hårt och rekryterar rekordunga spelare. Dom har inte kul. Små ocharmiga robotar som påminner en hel del om prepubertala tangodansörer. Könlöst, men effektivt. Ty dom vinner.

Men om nu de engelska klubbarna har börjat med ungdomstalanger blir det säkert en trend. Och som allting annat kommer trenden att förlängas. Precis som vi säkert snart kan köpa stringtrosor för treåringar kommer allt yngre spelare att erbjudas seriös träning. Glöm inte bort att det skall vara skojigt bara. Vi ser mycket fram emot Spermie Cup 2005. Slutspelsfritt, Millions-a-siderace med spel mot ett mål. Ingen särskild utrustning krävs, bara att simma på!

10

VÅRT BEHOV AV FOTBOLLSHJÄLTAR 2003-07-16

Det brukar vara såhär års ungefär som statistiken över efterfrågan på olika yrkeskategorier kommer. Jag tänker inte bry mig om den i år heller. Om Jesper, min åttaåring, mot förmodan frågar mig vad jag tycker att han skall bli när han blir stor tänker jag rekommendera honom att bli fotbollshjälte.

Fast egentligen är det helt onödigt. Han satsar ju redan på att komma dit och hans problem tycks snarast vara att välja förebild: Gianluigi Buffon eller Edgar Davids...

Ett smart karriärval, kan tyckas. Efterfrågan på fotbollshjältar kommer alltid att vara så oändligt mycket större än tillgången. Det är inte precis som med kortklippta bibliotekarier i glesbygd, om man säger. 1) Oavsett på vilken nivå vi befinner oss med vårt fotbollsintresse, behöver vi hjältar. I storklubbar som Real Madrid är man beroende av sina hjältar som varumärken. Man pröjsar en tiondel av vad klubben omsätter på ett år för Beckham för att kunna sälja teverättigheter, lagpryttlar och biljetter och möjligen också för att killen är en rätt talangfull spelare. Kanske, om man förvaltar hans marknadsvärde rätt, går det också att sälja honom vidare innan hjälteglorian falnar. I Sverige har vi inte riktigt samma personkult; kanske beror det på att vi säljer våra största stjärnor innan dom blir riktigt stora.

Lirare som Kennedy säljer inte så många tröjor extra att det blir motiverat att slänga upp extradeg för det; i stället får de nöja sig med att behövas för sin spelskicklighet i laget och som förebilder för wannabees, gonnabees och never-gonna-bees.

Efterfrågan på hjältar tar ingen hänsyn till ålder. Även bland knattespelare behövs hjältarna. I vårt lag High-Five 2) har vi en av stockholmstraktens bästa nittiofemmor. Vi kan kalla honom Kalle Bohm, dels därför att han inte heter det, dels för att namnet klingar så härligt ironiskt – som om han skulle Bohma någon målchans!

11

Lille Kalle är en stjärna. Han är en hjälte i laget och trivs med det. Att han är ödmjuk och inte kaxar bara för att han råkat göra sju av åtta mål i en match gör inte saken sämre. Kalle är en förebild. Om man frågar en grabb i High-Five vem han har som förebild är det förmodligen fler som säger "Kalle" än "Beckham".

Ty han går ju, eller springer, mitt ibland oss. Inte sällan tar han på sig lagkaptensrollen och hintar hjälpsamt om var medspelarna gör störst nytta "Viktor, spring upp på vänsterkanten, så får du målpass". Kalle, så liten och hjärtvärmande vänlig han än är, är också en skräck. Ett konkurrerande lags tränare tappade häromsistens topplocket, Big Time, som det heter, när Kalle inom loppet av några minuter hinkade in ett par mål och sedan började närma sig straffområdet igen, självfallet med de långsmala små benen i någon sorts trippel överstegslöpfint som han lärt sig från teve. "Stoppa trean, grabbar, Uuuuut med bollen, jamen vafan GÖÖÖR nåt, då!" skrek vår motståndstränare med paniken formligen plaskande mot gomseglet.

Kalle är också en åtråvärd tillgång för andra lag. Ibland är det något annat gäng och rycker i honom, ty en extra målgörare säger ingen nej till; och det är alltid enklare att rekrytera någon annans duktiga spelare än att träna upp dem själva. Men det finns två saker som vi inte får glömma bort med hjältetitlarna. För det första: Dom är djupt orättvisa. Hur många backar känner du till som har hjältestatus?

Oj, vad tyst det blev!

Okej, lille Bohm är en hjälte. Men vi har faktiskt åtminstone ett par killar till av samma kaliber, som inte har en aning om att dom också borde kunna vara värda ett par hundra mille per huvud om femton år. Fast dom är backar, så dom får bara beröm av oss tränare. För varje mål som våra målspottare gör, avvärjer dom dubbelt så många anfall. Majoriteten av våra anfall, börjar med en av deras genomtänkta spelvändningar. För det andra: jag hatar att säga det, men med hjältetiteln kommer ett visst ansvar också. Lagets hjälte skall inte sitta och grina i tidningsintervjuer om hur svårt det är att bli proffs utomlands. Vad är det för lojalitet mot det nuvarande laget? Och när landslaget kallar, skall inte vår trettioårige hjälte plötsligt börja yra om familjen och hur viktig den är för honom. En gång i tiden var hjälten åtta år, inte 12

mätt på spel, och ville ha publik till cupmatcherna på förorternas grusplaner i snöstorm. Om vi ställde upp för dig då, käre hjälte – får du faen masa dig iväg på landskamp när vi sitter i soffan med varma popcorn för att se dig göra en sju-åtta mål mot San Marino, Polen och Lettland. Och visst, om du fortfarande behöver det, hänger vi gärna med och snyter dig, stoppar till dig dextrosol i halvlek och knyter skosnörena.

1) Artikelförfattaren har ingenting emot kortklippta bibliotekarier i glesbygd. 2) Laget heter formellt Hammarby P95:5.

13

BAJENS NYA SUPERSPELARE 2003-09-17

Jag har hittat liraren – han som kommer att föra Hammarby till SMguld nästa år! Det rör sig om en riktig doldis, men en spelmotor av oanade mått och en potentiellt viktig stöttepelare för laget.

Hur gick det till, undrar du? Jag har hållit ögonen öppna vid varje match. Jag har lyssnat till försnack, undermatchensnack och eftersnack. Under derbyt hade jag tyvärr möjlighet att lyssna även till motståndarsupportrars kommentarer (vem ansvarar för att inte släppa in bortasupportrars på Södra läktaren?). Det var mycket lärorika resonemang, även om de fick sina slutsatser bakfram. Dessutom får man ju som knattetränare rätt snabbt en förmåga att blicka ut över en plan och identifiera de riktigt lovande spelarna.

Bajens blivande superspelare är naturligtvis ett hett villebråd för andra lag också. Jag har hört Djurgårdsfans snacka lyriskt om honom. Gulsvarta Solnabor har nämnt honom med den djupaste respekt. Till och med i min barndoms hemby Skultuna (vi gratulerar förresten SIS till hemmasegern mot IFK Västerås i helgen) var han understundom på tapeten. Det var trettio år sedan, det. Så hans rutin kan man inte heller klaga på.

Spelaren heter "OM". Tycker du att det låter konstigt? Jämför med namnen på några av de senaste rekryteringarna i allsvenskan och tänk, just det: OM. Med OM i laget vinner vi alla matcher. Med honom i laget hade Fjörtoft inte gjort sin ödesdigra "titta, fröken! Jag kan!" gest mot Östra Läktaren i tisdags kväll. Försvarsmissarna vid i stort sett samtliga baklängesmål hade givetvis aldrig inträffat. Och OM Skum Fällström fått sitt första gula vid kapningen av Pohja, hade Karl Oskar inte behövt få sitt första gula. Mina egna knattar – åttaåringarna i träningsgänget "High Five" – skulle ha vunnit bägge sina sanktanmatcher i helgen. OM vi bara inte bytt spelsystem i halvlek... och OM inte motståndarkillen hade haft ett sånt sjudj**la skott från halva planen...

14

MEDIABABE

Med OM i laget hade A-laget backat hem vid 4-3 mot Öster. Med alla elva gubbar. För OM vi hade gjort det, hade vi haft 41 pinnar i tabellen nu. Och OM det bara gått vägen mot det där laget som fick en av sina supportrar uppförd till Kronoberg igår, hade vi haft 44 poäng och lett allsvenskan. OM har lirat i fotbolls-VM också. Tyvärr var han på fel sida då, och låg således bakom bland annat stolpträffen mot Senegal... Tacka mig inte om vi lyckas värva OM. Jag är så nöjd med att få sitta på "tränarläktaren" och se vårt älskade Bajen slita sig så långt upp i tabellen som det bara är möjligt. Och OM vi har OM med oss, är det inte ens kört än i jakten på SM-guldet...

15

VARNING FÖR DEN BRASILIANSKA FÖRBANNELSEN 2004-03-30

I de gamla svartvita skräckfilmerna, (såna där som gick i repris efter tio på kvällen på den tiden som jag inte alls var en lovande knattefotbollspelare), förekom ofta en obehaglig typ från Egypten. Han lunkade runt i skuggorna och väste hotfullheter till de rättrådiga hjältarna. Rätt mycket handlade om moraliserande förbannelser.

Västvärlden skall inte komma till Egypten och knycka guldkarotter och mumier utan att få sitt rättmätiga straff, var nog budskapet.

I dag är det andra nationaliteter som sprider skräck och förbannelser och denna gång är skådeplatsen fotbollsplanerna. Vi har gått från egyptier till brassar. För Bajens räkning är ordet för dagen Marinho. I fjol hette han Dede – en Brasiliansk Förbannelse tillräcklig för att fösa iväg Råsundaspöket. Man anar styrkan i häxbrygden: ställd inför en äkta latinamerikansk gast, framstod Solnasärken vid en jämförelse ungefär som en bakfull korpspelare. Det säger oss någonting, inte sant? Och visst var det någonting lika obegripligt övernaturligt i att Dede valde Kalmar framför Bajen? Jag är inget medium, men nog ligger doften av astralkrafter fortfarande i luften?

Jorå, jag tycker också att det verkar otroligt spännande med ett samarbetsavtal mellan Bajen och Cruzeiro. Den nya anfallaren skall bli skitkul (hoppas jag) att se i aktion. På precis samma sätt skulle jag gilla ett utbyte mellan Bajen och Arsenal, Bajen och Juventus eller varför inte Bajen och Istanbuls stolthet Besiktas? Varför inte allt på en gång? Det är bra med samarbeten och utbyten!

Men det är Brassefebern som nu har kopplat greppet på Den Svenska Fotbollen. Envisa rykten gör gällande att IKEA snart lanserar lavalampan "Brasse" (everybody should have one) och på Ur & Penn framställs nu smyckesserien Pelé med arbetspayoffen: bara svarta 16

pärlor. Den effektiva betalträningsorganisationen Coerver Coaching har redan kört brasiliansk fotbollsvecka för knattar och brasiliansk coaching för oss tränare.

Snart har varje lag i Allsvenskan en brasiliansk profilspelare. Några damlag köper in flera och får kanske paketrabatt. Kalmar sägs inte bli att leka med när deras nyförvärv blir varma i kläderna – om nu klimatet tillåter.

Låt det här fortgå några år, så har vi en särskild position inritad i spelsystemen: Brassen. "Vem vill spela back? Ingen! Vem vill spela ytter? Ingen! Vad vill du spela då, lilleman? Jag vill vara Brasse, för jag stod i mål förra matchen."

Ytterligare några år längre bort efter linjen blir det AllBrasseligan i stället för Allsvenskan. Brassa på bara!

Utvecklingen är bra. Brassar, av alla nationaliteter så att säga, är ju kreativa fantasispelare som ställer till trubbel i anfallszon och gör omöjliga kombinationer, snygga pytsar och läckra finter. Ju flera sådana i stället för svenskt karga ogenomträngliga backlinjer med klonade Sven Dufva vart man än ser, italienska sidspelsmittlås och brittiska bar-room-brawlers, desto roligare blir spelet.

Men vänta nu? Jag är ju tränare, och har ansvar för de killar som skall brassa på i A-laget om tio år. Hur skall jag förbereda mina grabbar så att de blir kreativa Peléspelare snarare än Lucicliknande murblock?

Vi ropar efter kreativitet, importerar den när våra egna tillgångar har tagit slut, men försöker vi odla ny? Hur ser egentligen det svenska spelaridealet ut nuförtiden?

I Stockholm finns ett lag, numera i Solna, som har tagit SM-guld de senaste åren. Hur brasilianskt spelar det? Inte alls. I mina ögon var det en grovarbetande lagmaskin som tuggade, huffade och puffade sig fram till guldet i fjol. Charmlöst men effektivt.

Och om jag går ned på min egen nivå – nioåringarna. Jobbar vi fram kreativa spelare där? Tyvärr är jag inte säker på det heller. De duktigaste pojklagen, och de som därför framhålls som goda exempel, spelar precis som Djurgården. Klockrena passningar, överlägset "grundspel".

17

Tramp, tramp – det är bara marschmusiken som fattas. "Fotboll är en sport i vilken 22 spelare spelar i 90 minuter och Tyskland slutligen vinner", lär Gary Lineker ha sagt. Individuell teknik ingår i drillen. Men individuella initiativ? Tror inte det. Faktiskt. Det är lagmaskineriet som prioriteras. Den okoncentrerade lille kreatören – som inte riktigt vill springa mellan kon A och kon B för att därefter passa med höger fots utsida till back C och sedan göra någonting annat välregisserat – sorteras ofta bort för killar med "bättre inställning". Kanske var det han som med tiden skulle ha utvecklats till en artist. Och kanske kommer de idag duktiga nioåringarna att stå som väldresserade tråkmånsar i något division tre-lags backlinje.

Om vår lille kreatör väljer att stanna kvar i fotbollen, kanske han mognar så mycket att han får vara med till sist. Men om han spelar i Stockholm där kampen om de begränsade platserna i pojklagen och de ännu mer begränsade tiderna för lagen på någon löjligt liten grusplätt är mentalt lika hårdför som kampen om Gazaremsan – är chansen mindre.

Kanske har jag fel. Kanske visar Haris "Lille Skutt" Laitinens underbara oförutsägbarhet att Bajen så småningom kan bli självförsörjande på "brassar". Och kanske rentav exportera till Brasilien i stället. Fast frågan är om någon vill flytta dit då. Killarna i High-Five (Hammarby P95-5) börjar alltmer betrakta Hammarbyhöjdens IP, även känt som "Södra Bergens Risodlingar" som "hemma".

18