5. Marias födelse
M
aria skådade världens ljus långt efter tvångskristnandet och under en tid då folk av hennes rot och stam inte ens ansågs ha människovärde. Maglena krystade fram sin lilla dotter på risbädden medan hennes snart treåriga flicka Regina, sitter uppburrad som en liten fågelunge med knäna uppdragna till hakan utanför kåtan. Bredvid henne knyter Mattias nävarna varje gång han hör sin kvinnas återhållna skrik. Han fick bud att Maglenas tid var inne och lämnade alla bestyr i vännerna Pers och Saras händer och gav sig brådstörtat av. ”Är du rädd barn lilla?” frågar han Regina. Regina kryper närmare och borrar hjälpsökande ned sitt huvud i hans knä. Mattias stryker henne över håret, en lång, lång stund. Inne i kåtan biter hans hustru på ett tygstycke för att inte skrämma sin lilla flicka som Mor Johanna varligt men bestämt motade ut när värkarna satt in på allvar. Kvinnornas röster inifrån kåtan tränger ut i sommarvärmen. Regina undrar varför hon inte får trösta sin mamma och Mattias lägger armen om henne och berättar om vajan som fick en kalv och tiken som just fått en valp. Regina undrar om mamma snart blir som vanligt igen så att hon får komma in och titta på det nya barnet. I kåtan snubblar Mor Johanna runt för att se till att inga knutar är hårt åtdragna någonstans. Yxan har Mattias skyndsamt avlägsnat från huggkubben. När vattnet går låter Maglena det rinna rakt ned i ett kärl som står berett för ändamålet. Johanna tar noga vara på det. Det lilla flickebarnet föds med segerhuva något som alla ser som ett lyckotecken. Máttaráhkka har vakat noga över Maglenas havandeskap. 29