1. Ankomsten till sommarvistet
S
om genom ett trollslag har den envisa vinden just mojnat. Morgonens moln har skingrats och sikten är klar. Bortom dalen reser sig fjälltopparna, den tusenmeter höga vresiga Akkantjakke och de omgivande lite rundare Makkentjakke fjällen. Ur Mattias strupe växer en jojk. Maglena vänder ansiktet emot honom och ler lyckligt. Uppe på fjället går fjällbjörkgränsen och på platån ska de två, Mattias Pålsson och hans hustru Maglena Andersdotter snart ha inrättat det bekvämt och skönt för sin lilla familj alldeles i närheten av en fiskrik sjö. Mot ligger ett stort område med tät gammal lavbeklädd urskog. Vissa granar är upp till trettio meter höga och här växer också rönnen, gråalen och björken. Här är renbetet gott, ängsull och starrgräs växter på de små myrarna i omgivningen. På sjön simmar den smalnäbbade simsnäppan och på hedarna hörs ljungpiparen pipa och fjällripan kvacka. Djurlivet är rikt. I den orörda vildmarken strövar vargen, järven, lodjuret och björnen omkring. Mattias Pålson är 26 år och hustrun Maglena Andersdotter ett år äldre. Familjen tillhör fjällsamerna. Utan eget skatteland får familjens renar beta på andra samers områden i skogslandet utmed Ångermanälven på vintrarna. I slutet av maj månad ska vajorna kalva och Maglena är havande med sitt andra barn. Flytten från skogarna vid kusten var under årets vargavinter ovanligt strapatsrik. Treåringen Regina drogs med envisa förkylningar och var kinkig. De två vuxna stakade sig framåt på sina skarskidor, tjarve-sihpiek-s, ibland gled de fram på vänsterskidan, den som kallas guoute och är tillverkad av talltjurved. På den lättare högerskidan av björk, sågäke, sparkade de sig framåt och uppåt med hjälp av skidstaven längs flyttleden, men ibland hindrade omkullfallna 7