Kom vi gรถr om det Anna Carlsson, Linda Jensen, Annelie Strรถmberg & Linda Warvelin Illustratรถr Moa Graaf
Möt familjen Knaskvist Precis i mitten av vårt avlånga land och in bland några träd så står det ett rött och lite slitet hus. Det är också ett väldigt speciellt hus med en speciell familj. Två av rummen i det är Simons och Tovas. Tillsammans med sin mamma och pappa är det de som är familjen Knaskvist. Tova älskar sitt rum. Mest av allt älskar hon sin dörr. För med den kan hon stänga om sig och få vara ifred ibland. Simon begriper inte vad det är som är så kul med stängda dörrar eller att få vara ifred. Inte när man kan leka och ha roligt tillsammans precis hela dagen. Han är väldigt påhittig – den där Simon. Lekarna blir roliga då. Men ibland suckar huset för att barnens lekar blir på tok för vilda. Gardinerna fladdrar. Kuddarna hamnar på golvet. Simon tjuter så rutorna skallrar. Han slutar inte när Tova säger till. Inte ens när hon skriker på honom att sluta. Hemma hos familjen Knaskvist är det nästan alltid bråk. Simon blir arg på Tova. Tova blir arg på Simon. Mamma blir arg och pappa blir arg. De är arga familjen! Dörrarna i huset är rädda för alla som smäller i dem. Och väggarna är trötta på alla elaka ord som studsar mot dem. Golven är jämt fulla av kastade saker som flyger och far genom rummen. De blåblommiga väggarna i Tovas rum hör henne ibland prata lite för sig själv. Hon tycker att saker blir orättvisa. Som när mamma och pappa nästan alltid blir arga på henne för att det blir bråk. Fast Simon också är dum. Men huset vet att Simon har det extra svårt med sånt som Tova tycker är lätt. Innerst inne vet Tova det också. Så en dag när huset är lite extra trött på familjens bråk, säger huset till mamma och pappa att de faktiskt måste få mindre av allt det där arga. Men hur ska familjen Knaskvist göra för att de inte ska bli så arga på varandra? Mamma och pappa funderar en dag. De funderar på natten också. Sen kommer de på det. De ska göra om allt som inte blir bra.
Kom så gör vi om det!
Duschningen som blev snurrig Det är skola imorgon. Pappa och mamma har bestämt att Simon och Tova ska duscha. Pappa kommer in på Simons rum. Han vill att Simon ska duscha med en gång så det blir gjort. Det tycker inte Simon. Han spelar ju Minecraft. Simon tycker dessutom inte om att duscha. Duschstrålarna gör ont. Han har faktiskt inte heller tid. Han måste laga Minecraft-huset som en creeper förstörde. Det är mycket viktigare! Pappa låter Simon spela en stund till. Tio minuter säger han. Simon säger okej. Men när pappa kommer in igen känner Simon sig ändå inte riktigt klar. Han vill inte sluta nu heller. Simon ser hur pappa blir arg och börjar prata alldeles för högt. – Vi var ju överens! Pappa ger sig inte. Han stänger av spelet och glömmer spara … – Dumma pappa! Du sparade inte! Allt är förstört och jag måste börja om! Simon vill inte se pappa mer. Aldrig någonsin. Simon springer ner. Han gråter och smäller igen badrumsdörren. Det låter högt. Han sätter på kranen. Sen står han vid kanten av duschen. Han skvätter lite vatten på kroppen. Men helt under strålen ställer han sig inte. Länge står han så. Han tvingar sig att skölja håret så det blir blött iallafall. Då tror kanske pappa han tvättat det. Men så kommer pappa in och ska lägga sig i duschningen. – Jag kan själv! skriker Simon. Hans dumma pappa tar schampo både i håret och ena örat ändå. – Jag har redan tvättat håret! ropar Simon argt. Han vet att det inte är riktigt sant, men han vill verkligen inte detta. Simon slår undan pappas händer. Då får han schampo i ögat också.
Varför blir Simon arg? Simon gillar inte alls att duscha. Strålarna gör ont och det är tråkigt att hålla på att klä av sig. Simon blir helt trött av allt duschande och bråk. Ibland går Simon och lägger sig direkt efteråt. De andra äter middag utan honom. Han låtsas då sova när pappa kikar in för att säga godnatt. Pappa stoppar om honom noga. Han fattar inte. Ingen fattar hur mycket Simon hatar att duscha. Ingen.
Vad tycker Tova när Simon ska duscha? Ibland sitter Tova i sitt rum och pysslar när Simon ska duscha. Hon kan då höra hur pappa säger till Simon att det är dags. Det är då hon vet att det kommer att bli skrik och tjafs. Hur kan pappa bara stänga Minecraft – utan att spara? Klart att Simon skriker då. Det hade Tova också gjort. Tova brukar hålla för öronen ibland. Ändå hör hon alltid hur badrums-dörren smälls igen. När det blir tyst tar hon bort sina händer. Hon blir aldrig hungrig när det är bråk. Hennes mage vill ha tystnad istället för mat. Men Tova vill inte bråka om det också. Så hon brukar gå till matbordet i alla fall. Usch, vad illa hon mår! Tova torkar bort tårarna. Varför blir det alltid så här när Simon ska duscha?
Varför vill pappa att Simon ska duscha NU? Tvålen gör att Simon blir ren och luktar lika gott. Det är bättre än fotsvett. Och schampot får bort all smuts ur håret som blir sådär lent och mjukt. Både mamma och pappa gillar att mysa med Simon och läsa godnattsagor när han är så ren och klädd i nytvättade pyjamaskläder. Pappa försöker förklara att Simon måste duscha med det samma för annars blir klockan för mycket. Maten blir kall. Pappa vill gärna att Simon spelar Minecraft, men han vill samtidigt att Simon ska hinna duscha OCH äta. Pappa gillar inte kall mat. Ibland har pappa extra bråttom. För då har han en grej han måste hinna fixa till jobbet också. Men Pappa vill gärna hjälpa Simon att duscha. Då skriker Simon på honom: Jag kan själv! Samma sak varje gång. Efteråt kan Simon gå in på sitt rum istället för till matbordet. Pappa känner sig ledsen över att det alltid blir bråk när det är dags att duscha. Men vad ska han göra?
Kom vi gör om duschningen! Det är söndag och duschdag. Duschdagar är bra. Tova och Simon vet när de ska bli rena. Tillsammans har de bestämt att Tova ska duscha före kvällsmaten. Simon ska duscha efter. Då slipper Simon avsluta något roligt – som att spela Minecraft – för något han inte gillar. Pappa påminner Simon att det är duschdag redan på morgonen. Det är lagom för Tova att duscha nu så att hon hinner innan maten är klar. Simon hör Tova i duschen och vet att det är hans tur senare. På något sätt känns det rättvisare när han slipper börja. Pappa skruvar av duschhuvudet. Han sjunger Simons favoritlåt ”Bada nakna” med Samir och Viktor. Till och med lampan vill gunga i takt. – Men vi ska inte bada, skrattar Simon. Vattnet som kommer ur slangen är mjukt och lagom varmt. Pappa ställer fram schampot och dusch-tvålen som Simon ska använda. Sen går pappa ut. Simon vet att pappa är precis utanför och att det bara är att ropa om han behöver något. Det är skönt och varmt. Att duscha känns ändå okej. Schampot luktar faktiskt gott. Jordgubbe! Och Simon gillar bubblorna i skummet. Han gör lite skumskägg på sig själv. Pappa tittar till Simon. Han tar lite av skummet i sin hand och blåser iväg det. Simon skrattar. Pappa blir glad när Simon är glad. – Det är väl skönt, Simon? frågar pappa. Tänk att först vill du inte duscha alls. Och sen vill du inte sluta duscha. Pappa skrattar. Simon skrattar också. Det är lättare att skratta när man är glad. Det är ingen brådska och det finns ingen mat som kan kallnar. All mat är redan i familjens magar. Även i Simons. Så nu låter pappa Simon leka en stund till med sina Lego-figurer i duschen. Att duscha bli r roligarenär man får leka. Simon saknar inte ens Minecraft just nu. Pappa sätter Timstocken på 20 minuter. Sen piper den. Då vet Simon att han ska sluta leka och han går ur duschen själv. Men pappa kommer och gnuggar Simons hår med badlakanet så snabbt att det står rätt ut på Simon. Han skrattar åt sin spegelbild.
Leken som slutade vara rolig Simon och Tova springer runt och leker pirater. Det är roligt. Simon skrattar högt. Tova skrattar också. De är helvilda. De hoppar i soffan. Soffan är en båt och golvet är hav. Luften går ur soffan som pustar varje gång den får en fot i någon av sina kuddar. Tavlorna försöker väja undan svärdet som viftar och vasen vill flytta lite på sig. Mamma säger åt Simon och Tova att lugna ner sig. Det går inte. Kroppen känns så busig. Det är roligt länge. Men så blir hjärnan som en ångmaskin. Den går snabbare och snabbare. Simon kan inte sluta springa runt. Fast mamma säger till. Inte ens när Tova slutar springa. Han springer och springer. Han hoppar upp på soffbordet och puttar på taklampan. Tova skriker åt Simon att sluta. Mamma skriker också åt Simon att sluta. Tova säger något elakt till Simon. Sen går hon undan på sitt rum. Simon vill leka mer. Simon förstår inte varför Tova går. Det är ju roligt tycker Simon. Då borde väl Tova också tycka det. Han bankar på Tovas dörr. Tova skriker åt honom att sluta. Då bankar Simon ännu mer så att hon förstår att han vill henne något.
Varför kan Simon inte lugna sig? Det är roligt att leka pirater. Men så blir både kroppen och hjärnan helt vilda ibland. Simon kan inte sluta springa runt. Inte när mamma säger till. Inte ens när Tova har slutat springa. Hans ben vill bara springa och springa. Det är som om hjärnan säger åt dem att de måste. När mamma sen blir arg på honom blir Simon minst lika arg. Det arga smittar som vanligt! Då skriker Simons mun arga ord. Armarna blir också arga. De börjar kasta soffkuddar på mamma och de välter ner en vas. För när Simon och Tova leker vill Simon aldrig sluta! Mamma och Tova förstör hela leken för honom med sitt arga och med sitt gnäll.
Varför vill Tova inte fortsätta leka? Tova tycker det är roligt att leka med Simon. Men det är jobbigt när han blir för vild. Då händer det för mycket och för snabbt. Tova hänger inte längre med i svängarna. Ungefär då brukar mamma börja skrika om spridda kuddar och tavlor på sned. Simon skriker tillbaka. När Simon och mamma gastar på varandra är leken verkligen inte kul längre. Ibland skriker Tova att de ska vara tysta. Sen brukar hon går undan till sitt rum. Dörren låser om henne utan att hon märker något. Och kudden förbereder sig på hennes tårar. Simon springer efter. Han vill leka mer. Simon lyssnar aldrig när Tova säger åt honom att hon inte vill leka. Han bankar på Tovas dörr. Sen bankar Simons händer ännu mer. Tova vill inte leka utan bara få vara ifred. Det vill dörren också.
Varför vill mamma att Simon och Tova ska sluta leka? I vilda lekar händer olyckor. Mamma är rädd att Simon ska välta ner saker eller krocka med Tova. Därför säger hon åt Simon att sluta. Mamma blir arg när Simon inte slutar innan något illa händer. Och hon blir ledsen när Simon kastar kuddar på henne. Det gör inte ont men det känns som om Simon inte tycker om mamma. Och när vasen går i bitar blir mamma riktig förtvivlad. Den vasen hade mamma fått av någon hon tycker väldigt mycket om. Någon som inte finns mer. Vasen kan aldrig bli hel igen. Mamma skriker på Simon att sluta banka på Tovas dörr. Till sist säger hon något hon ångrar sen: Fattar du trögt? Din syster vill inte vara med dig!
Till dig som ser barn som har svårare att göra rätt I vissa familjer finns det barn som är mer känslostarka än andra och som har det svårare med att göra rätt. Kanske på grund av att de har diagnoser som autism eller adhd. Det har mer än ett av tjugo barn, och vi som skrivit boken är alla mammor till ett av alla dessa barn. Deras hjärnor tänker på ett lite annorlunda sätt och den reagerar starkare på alla sinnesintryck runt omkring. Deras känslor hinner hjärnan inte alltid stoppa och kanske inte deras handlingar heller. Det är svårt att sätta sig in i hur dessa barn och familjer har det. Och många tar tyvärr avstånd för att de tycker allt blir för jobbigt eller för att de inte vet hur de ska agera. Då är det bara att fråga. Det vill vi! Det kan också vara så att man kanske tycker att barnen är stökiga och ouppfostrade. Det kan vara svårt att se på när man själv tycker att föräldrarna borde sätta gränser. Men ofta hjälper det inte att ”säga ifrån”. Barnen smittas av de vuxnas ilska och situationen förvärras. Det som hjälper är att göra det lättare för barnen att göra rätt – att ligga steget före och vägleda. Alla dessa föräldrar spelar i föräldraskapets elitserie. Och de tränar sina barn på att klara av att göra rätt, men kanske inte just när du ser på eller när risken för en konflikt är för stor. Lär känna även dessa barn och se allt som de kan istället för det som de inte förmår – än. Våga fråga familjen hur de vill att du ska bemöta barnet. Här är några tips på hur du kan hjälpa familjen: • Bjud hem barnet för att leka och fråga om du ska tänka på något. • Skriv i kalasinbjudan vad som händer och äts i rätt ordning. Visa en avskild plats att gå undan till. Ibland kan ett kort extra-kalas bara med det barnet göra det lättare. • Tala bokstavligt och ge instruktioner i förväg istället för att sätta gränser i efterhand. • Tänk på att intryck som ljud, starkt ljus och smaker kan vara jobbiga.