9789185507887

Vietnamkrigen – Marco Smedberg

historiska media

Vietnamkrigen_6a.indd 3

08-07-07 15.50.23

TIDIGARE UTGIVNING: Om stridens grunder  Om sjökriget  Om luftkriget  Militär ledning  Krigföring  Från Sicilien till Rom  Andra världskrigets utbrott (med Niklas Zetterling) 

Historiska Media Box    Lund www.historiskamedia.se info@historiskamedia.se © Historiska Media och Marco Smedberg  Faktagranskning: David Potter Omslag: Jacob Wiberg Omslagsbilder: Framsida: Tim Page, Corbis/Scanpix Baksida: Scanpix Kartor: Lönegård & Co Sättning: Gyllene Snittet Tryck: WS Bookwell AB, Borgå Finland  Tryckning:          ISBN: ----

Vietnamkrigen_6a.indd 4

08-07-07 15.50.23

Innehåll Kronologi



Inledning



Prolog



. Kolonialepoken – Franska Indokina Mellan världskrigen Japansk ockupation Självständighetsförklaring

    

. Indokinakriget – Återkomsten Motståndarna Ett smutsigt krig Laos Dien Bien Phu Kriget tar slut

      

. Mellanspel – De båda Vietnam Amerikansk vånda Laos och Kambodja Upptrappning

Vietnamkrigen_6a.indd 5

    

08-07-07 15.50.24

. Vietnamkriget – Öppet krig Bomboffensiv Rolling Thunder Markkrig FNL och NVA USA:s allierade Sjö- och flodkrig Luftkrig Laos och Ho Chi Minh-leden Tet-offensiven Hue Khe Sanh

           

. Vietnamkriget – Efter Tet Protester mot kriget Amerikansk kursändring Hamburger Hill Förlorade visioner Kambodja Laos Nordvietnams påskoffensiv Bomboffensiv Linebacker Slutet

          

. Det tredje Vietnamkriget – Kriget fortsätter Offensiv Saigons fall Kambodja Laos

     

. Vietnams krig – Återförening Kambodja ockuperas Krig mot Kina

   

Vietnamkrigen_6a.indd 6

08-07-07 15.50.24

. Avslutning Utveckling Reflektioner

  

Noter



Källor och litteratur



Kartförteckning



Bilaga . Förkortningar Bilaga . Styrkesammansättning av förband Bilaga . Taktik – skisser Bilaga . Svenskar i Vietnam Bilaga . Vietnamfilmer – ett urval

    

Register



Vietnamkrigen_6a.indd 7

08-07-07 15.50.24

Kapitel 

Vietnamkriget – USA – kriget som gick snett Öppet krig I början av  fanns de första reguljära nordvietnamesiska styrkorna om tre regementen på plats i Sydvietnam där det samtidigt var fortsatt politiskt oroligt. I en ny militärkupp i december  hade en ny och yngre fraktion generaler som kallades ”ungturkarna” tagit makten i Saigon. Gruppen styrdes av två generaler. Nguyen Cao Ky var generalmajor och chef för det sydvietnamesiska flygvapnet. Generalmajor Nguyen Van Thieu hade som divisionschef spelat en nyckelroll i kuppen mot president Diem. I februari  tvingade dessa två generaler den styrande general Nguyen Khanh i exil varpå de två i praktiken delade på makten.1 President Johnson tvekade fortfarande att skicka amerikanska stridskrafter till Vietnam men nordvietnamesiska provokationer förändrade läget. I en attack mot den amerikanska flygbasen utanför Pleiku den  februari dog  amerikaner och  sårades. Dessutom förstördes eller skadades  flygplan. Johnson gav tillstånd till ett vedergällningsanfall, operation Flaming Dart. Det genomfördes av  amerikanska marinflygplan från hangarfartyg mot mål strax norr om den demilitariserade zonen.

Den  februari sprängde gerillan ett hotell i Qui Nhon i centrala Sydvietnam, varvid  sovande amerikaner dödades och ytterligare  sårades.

Johnson beordrade nya amerikanska flyganfall, Flaming Dart II, som genomfördes två dagar senare. Denna gång deltog  amerikanska och sydvietnamesiska flygplan från hangarfartyg och flygbaser. Amerikanerna upptäckte också att Hanoi gradvis ökade sina insatser i Sydvietnam. Den  februari sänktes ett mindre fartyg utanför Sydvietnams kust på grunt vatten.

Lasten visade sig vara  ton vapen och ammunition.

Vietnamkrigen_6a.indd 122

08-07-07 15.51.05

Vietnamkriget –

·



Läget i Sydvietnam höll på att urarta. Westmoreland bad om två bataljoner ur marinkåren för att skydda den viktiga amerikanska flygbasen i hamnstaden Da Nang. Ambassadör Taylor avrådde med tanke på risken för en eskalering, men ledningen i Washington tillstyrkte Westmorelands förfrågan. I Saigon fick Taylor order om att skaffa president Diems officiella tillstånd. En stridsgrupp ur . marinkårsdivisionen hade redan lämnat sin bas Okinawa i Japan och lagts i ett utgångsläge utanför Vietnams kust. Anfallsförbanden utgjordes av . och . bataljonen ur th Marines (motsvarade . regementet, inom marinkåren användes inte termen regemente). De förstärkta bataljonerna utgjorde var sin landstigningsgrupp, som var marinkårens grundelement.

Klockan . den  mars kastade amfibiestridsgruppens landstigningsfartyg ankar   meter utanför Da Nang. Nät av rep kastades över fartygssidorna på vilka soldaterna ur . bataljonen klättrade ner i väntande specialfarkoster som tog dem in till stranden. I de grova dyningarna var det besvärligt. De första som nådde stranden strax efter klockan . var grodmän ur en strandsäkringsstyrka. Strax bakom dem landsteg den första vågen av marinkårssoldater. Männen var beredda på allt utom det som hände. De möttes av vietnamesiska skolflickor som blygt hängde blomsterkransar runt halsen på soldaterna. På banderoller kunde man läsa: ”Vietnam välkomnar marinkåren” och ”Vi är glada att välkomna marinkåren som försvarar den fria världens utpost”. I mottagningskommittén väntade stadens borgmästare och pressen. Det hela filmades, inklusive brigadgeneral Frederick J. Karch när han med blommor runt halsen och med allvarlig militär ”tjänstemin” övervakade landstigningen på stranden.

Inom  minuter efter landstigningen började lastbilar hämta tre av bataljonens fyra kompanier och körde dem till den närliggande flygbasen där marinsoldaternas uppgift blev att skydda flygplan. Ett kompani lämnades som säkringsstyrka på stranden. Kvar ombord som reserv fanns den andra bataljonslandstigningsgruppen, /th Marines. På eftermiddagen började stridsgruppens återstående bataljon, /th Marines, att flygas in som förstärkning till Da Nang direkt från Okinawa. Därpå skeppades resten av brigaden, som totalt uppgick till   man, i omgångar till Da Nang. Redan före landstigningen fanns runt   marinsoldater ur brigaden i och runt Da Nang där de skyddade olika helikopterförband och luftvärnsställningar.2 Den något överdrivna landstigningen var en markering till Nordvietnam om att USA nu menade allvar. Da Nangs flygbas blev snart ett av värl-

Vietnamkrigen_6a.indd 123

08-07-07 15.51.05



·

Vietnamkrigen

dens mest trafikerade flygfält och hamnen utgjorde en viktig länk i USA:s sjötransporter till och från Vietnam. I april utökades marinkårsförbandens uppgifter till att söka kontakt med fienden upp till åtta mil från amerikanska baser. Förstärkningar anlände och marinkåren etablerade sig i de kustnära enklaverna, Da Nang, Phu Bai och senare även Chu Lai. När marinkårsstyrkorna växte kallades de III. Marine Expeditionary Force. Den benämningen påminde sydvietnameserna väl mycket om de franska styrkorna varför marinkårsstyrkorna döptes om till III. Marine Amphibious Force (MAF).

Med ett allt sämre läge i Vietnam blev det omöjligt för president Johnson att inte skicka ytterligare förstärkningar. Detta särskilt efter den  mars då en bilbomb närmast totalförstörde den amerikanska ambassaden i Saigon, varvid  amerikaner dog eller sårades. Johnson tog beslut att skicka   man till Vietnam. I slutet av april mötte Johnson och McNamara general Westmoreland på Hawaii. Där beslöts att marinkårens fyra bataljoner i Vietnam skulle förstärkas med ytterligare nio. Totalt innebar det tretton amerikanska, tre sydkoreanska och en australiensisk bataljon. I början av maj anlände det första reguljära förbandet ur den amerikanska armén, . luftburna brigaden.

Westmoreland bad om tillstånd att få utnyttja amerikanska förband i offensiva operationer för att understödja de sydvietnamesiska förbanden, vilket han fick. När sydvietnamesernas förluster ändå ökade ställdes ledningen i Washington inför ett viktigt val. I juli föreskrev McNamara president Johnson tre alternativ. Ett första alternativ var att undvika ytterligare amerikanska förluster genom att ta hem trupperna från Vietnam. Ett andra alternativ var att bibehålla militär närvaro om  bataljoner och   man för att försöka hålla emot. Det skulle senare troligen innebära att man behövde dra sig ur eller skicka mera trupper, vilket då skulle vara för sent.

Det tredje alternativet var att utöka den militära insatsen rejält. McNamara förordade alternativ tre, vilket Johnson också valde och beordrade att  nya bataljoner skulle skickas. Det innebar att de amerikanska styrkorna ökade från   till   man. I slutet av året hade USA skickat   man och Westmoreland planerade för att inom två år disponera upp till   man. På den andra sidan svarade de styrande i Hanoi på de amerikanska insatserna med motsvarande ökningar av sina styrkor i Sydvietnam.3 USA satte även in stora flygstridskrafter. Jämfört med markförband var

Vietnamkrigen_6a.indd 124

08-07-07 15.51.05

Vietnamkriget –

·



det enklare att göra och väckte mindre politiskt motstånd i USA. Flygstridskrafter ansågs vara ett förhållandevis ”billigt” sätt att upprätthålla militär närvaro i omvärlden. Amerikanerna ansåg att deras flygstridskrafter disponerade den slagkraft som krävdes för ett framgångsrikt bombkrig.

Detta trots att flera flygoffensiver under såväl andra världskriget som Koreakriget inte uppfyllt förväntningarna. Dessutom var effekterna av bomboffensiver svåra att utvärdera.

Bomboffensiv Rolling Thunder Inom USAF ansvarade general Curtis LeMay för att planera den kommande bomboffensiven mot Nordvietnam. Han var chef för Strategic Air Command, USA:s kärnvapenbärande flygstyrkor. Under andra världskriget hade han lett bomboffensiven mot Japan. Hans planeringsgrupp gjorde upp listor på viktiga mål och LeMay deklarerade att Nordvietnam skulle ”bombas tillbaka till stenåldern på  dagar”. Med detta menades att motståndet skulle kollapsa om industripotentialen slogs ut men jordbruksnationen Nordvietnam fick bara tolv procent av sin BNP från industrin.4 Flygoffensiven mot Nordvietnam kallades operation Rolling Thunder.

Den hade tre syften:5 ) signalera till ledningen i Hanoi att deras aggression i Sydvietnam skulle kosta dem dyrt, ) försvåra infiltrationen av kommunistiska stridskrafter och underhållstransporter till Sydvietnam, ) höja sydvietnamesernas moral.

Rolling Thunder leddes från Vita huset i Washington. Där bestämde president Johnson i en liten krets med sina närmaste civila rådgivare vad som fick och inte fick anfallas. Inledningsvis undantogs mål i och kring Hanoi och Haiphong för att undvika civila förluster. Dessutom undveks mål i norra Vietnam för att inte provocera Sovjetunionen och Kina. Detta gjorde att nordvietnamesiska flygfält nära den kinesiska gränsen inte anfölls.

Det innebar i sin tur att nordvietnamesiska flygplan bara kunde anfallas i luften, vilket var en begränsning som orsakade bitterhet bland amerikanska piloter. Vidare anfölls inte hamnar på grund av risken att skada neutrala fartyg. I början av operationerna undveks också luftvärnsrobotbatterier för

Vietnamkrigen_6a.indd 125

08-07-07 15.51.05



·

Vietnamkrigen

att inte riskera att döda sovjetiska och kinesiska rådgivare och tekniker som kunde finnas där.

Presidentens beslut gick via försvarsminister McNamara till försvarshögkvarteret Pentagon som i sin tur vidarebefordrade order till CINCPAC på Hawaii. Där fördelades uppdragen mellan US Air Force och US Navy. I Saigon fick MACV föreslå mål men hade ingen beslutanderätt.

Offensiven inleddes den  mars  då  flygplan anföll ett ammunitionsförråd vid Xom Bong drygt  kilometer norr om den demilitariserade zonen. Förrådet skadades svårt men till priset av fem flygplan som sköts ner av luftvärn. I början av Rolling Thunder låstes anfallsdagarna i förväg i Washington och uppföljningsanfall var förbjudna, senare infördes ett system där målen angavs i veckopaket.

Den  oktober  startade  stycken F- ur th Fighter Wing från flygbasen Takhli i Thailand. Via Laos flög attackflygplanen in över Nordvietnam. Anfallsformationen utgjordes av sex grupper med fyra flygplan i varje. Målet var bron Lang Met över floden Rong,  kilometer nordost om Hanoi. Den försvarades av kulsprutor, luftvärnspjäser och luftvärnsrobotar.

När amerikanerna väster om Hanoi passerade Röda floden dök de ner till  meters höjd och började sin inflygning mot målet. För att inte exponera mer än en grupp åt gången över den välförsvarade bron flög de tidsseparerade med fem minuter mellan varje grupp. Varje F- bar en   kilo tung bomb under varje vinge samt en reservtank under flygkroppen.

Kapten Richard McKinney tog ner sin grupp till  meters höjd. Hans hörlurar fylldes av stridsrapporter när de första grupperna nådde målet.

Närmare målet beordrade McKinney sin grupp att fälla reservtankarna och öka farten till drygt   kilometer per timme. På elva kilometers avstånd såg piloterna målet som omgavs av stora rökmoln från exploderande bomber. Fem kilometer från målet steg McKinneys grupp för att sedan dyka mot bron. Ett brospann var redan träffat och McKinney siktade därför på ett av brofästena.

Plötsligt började det slå upp små rökmoln runt flygplanen samtidigt som luften fylldes av röda och orangefärgade spårljus. När McKinney fällde sina två bomber kände han hur flygplanet lyftes av att plötsligen bli drygt , ton lättare. När han vände hemåt och började stiga hörde McKinney nödsignaler i sin radio från piloter på marken. De hade skjutit ut sig i sina katapulter sedan deras flygplan träffats av luftvärnseld.

Vietnamkrigen_6a.indd 126

08-07-07 15.51.05

K I N A

Ha Giang Cao Bang

Lao Cai

Rö

da

flo

Dien Bien Phu

Sv ar

ta

de

Lang Son

n

flo

Kep Hanoi

de

n

Sam Neua

L A O S

Phou Pha Thi Takeo

T O N K I N B U K T E N

Tho Xuan Than Hoa Phuong Dinh H A I N A N D A O

Vientiane ane Yankee Station Demilitariserad zon

Udorn Nakhon Phanom (Underrättelsecentral)

Nam S e

T H A I L A N D

N A M E T V I

Mekong

Korat

D S Y

Kong

Da Nang Ubon

Takhli

Dong Muang Bangkok

Pleiku Stoeng Treng

U-Tapao (B-52)

K A M B O D J A

Kracheh

Kompong Cham Phnom Penh Tay Ninh Sihanoukville (Kompong Saom)

Saigon Dixie Station Ha Tien

S I A M B U K T E N

Rolling Thunder 1965–1968 Amerikanska flygbaser Anfallsprincip 0

Vietnamkrigen_6a.indd 127

100

200 km

08-07-07 15.51.06

Bomboffensiv Rolling Thunder – järnvägsbron vid Phuong Dinh angrips den  september . Bilden är tagen från en A- Skyhawk som syns i bildens överkant.

Vietnamkrigen_6a.indd 128

08-07-07 15.51.13

Notera luftvärnsställningarna ( planen ( ). (US Air Force)

Vietnamkrigen_6a.indd 129

) och de på låg höjd anfallande amerikanska flyg-

08-07-07 15.51.14



·

Vietnamkrigen

Uppdraget tog sammanlagt tre timmar och flygsträckan var drygt   kilometer. Av  F- återvände bara åtta till Takhli. Tre flygplan sköts ner och övriga  flygplan tvingades på grund av skador landa på andra, mera närliggande flygfält. En pilot dekorerades med utmärkelsen Silver Star för att han lyckades ta sig hem med ett så svårt skadat flygplan.6 Flyganfallen mot Nordvietnam genomfördes huvudsakligen med ensitsiga attackflygplan: USAF:s Republic F- Thunderchief (”Thud”) och US Navys Douglas A- Skyhawk. Under  genomförde amerikanerna   flygplansinsatser och förlorade  flygplan. Under  ökade antalet flyganfall trots kortvariga bombstopp. Svårigheten med att verkligen träffa och slå ut mål med konventionella bomber innebar att amerikanerna tvingades upprepa anfallen mot samma mål. Det innebar ökade förluster som år  blev  amerikanska flygplan.7 Genom att bombanfallen huvudsakligen utfördes mot mål i södra Nordvietnam påverkades viktiga områden i norr endast marginellt. Genom olika bombstopp lättade också trycket på Nordvietnam temporärt, som därigenom fick möjlighet att bygga ut sitt luftförsvar. Detta möjliggjordes tack vare omfattande hjälp från Sovjetunionen i form av luftvärnspjäser och luftvärnsrobotar av typen SA- (SAM – Surface-to-Air Missile).

Amerikanerna tvingades ta allt större hänsyn till det allt effektivare nordvietnamesiska luftvärnet. Ökande flygplansförluster innebar samtidigt att de amerikanska restriktionerna minskades och luftkriget hårdnade. Särskilt luftvärnsrobotarna, som hade en räckvidd på  kilometer, upplevdes som ett allvarligt hot. Ofta sköts de i salvor när flygförbanden började sina anfallsdykningar. De amerikanska piloterna kallade dem för ”flammande stolpar”. Man kunde inte veta vilka robotställningar som för dagen var bemannade, eftersom nordvietnameserna både omgrupperade sina robotar och använde skenmål. Amerikanerna satsade omfattande resurser på att utveckla en effektiv teknik- och taktikanpassning.

För att skydda anfallsförbanden inleddes operation Wild Weasel i december . Särskilda attackflygplan utrustades med radarvarnare för att upptäcka fientliga robotar och varna andra flygplan. Våren  fick amerikanerna dessutom ett effektivt vapen i form av radarsökande robotar, Shrike. Dessa hade en målsökare som ”låste” på signalerna från påslagna fientliga radarstationer. Om luftvärnets eldledningsradar slogs ut blev deras robotar ”blinda”. Nordvietnameserna anpassade sig till hotet från Shrike

Vietnamkrigen_6a.indd 130

08-07-07 15.51.15

Vietnamkriget –

·



och slog ofta på sina radarstationer precis innan de avlossade sina robotar. Även om robothotet tog mycket uppmärksamhet i anspråk utgjorde eldrörsluftvärnet, som var effektivt upp till   meters höjd, faktiskt det största hotet. USAF förlorade  stycken F- attackflygplan över Nordvietnam . Av dessa sköts  ner av eldrörsluftvärn,  av SA- och  av fientligt jaktflyg.8 I och runt Hanoi fanns viktiga militära mål som järnvägsbroar, kraftverk och flygfält som började anfallas . De amerikanska piloterna hade order om att undvika civila mål. I stridens hetta fungerade detta inte alltid i praktiken. När bomber missade sina tänkta mål och åstadkom förödelse i omkringliggande områden uppfattades det naturligtvis som terrorbombning av de drabbade på marken. En nordvietnamesisk luftvärnssergeant, Nguyen Van Mo, beskrev stämningen i Hanoi: Människorna i Nordvietnam hatade bomberna och upprördes över flyglarmen. I början bombade amerikanerna noggrant och försiktigt, exempelvis i anfallen mot järnvägsbron ”Pont Doumer” [augusti ] och flygfältet Gia Lam. Vi såg hur träffsäkert anfallen utfördes och hur bra piloterna var på att undvika luftvärnselden och våra robotar. I början anföll de bara militära mål och deras taktik var bra, annars hade vi skjutit ner flera flygplan.

Men senare – och jag förstår inte varför – började de fälla bomber över allt. Invånarna i Hanoi hade vant sig vid att bombfällningarna var träffsäkra och stora grupper brukade stå och titta på under anfallen. Vid ett tillfälle fällde en pilot splitterbomber mot ett område mellan två gator i närheten av fabriken Åttonde mars. Dessa bomber innehöll hundratals med små stålkulor. Ett stort antal civila träffades och dog. Efter det började människorna hata amerikanerna. Om inte lokala myndigheter gripit in hade man lynchat nedskjutna amerikanska piloter.9

Hösten  förfogade nordvietnameserna över   luftvärnspjäser och cirka  robotbatterier. Hanoiregionen hade blivit ett av världens bäst luftförsvarade områden och kallades av de amerikanska piloterna för ”The Center of Hell”. Örlogskapten John McCain var marinpilot och flög Douglas A- Skyhawk från hangarfartyget Oriskany. Den  oktober  deltog han i ett stort anfall mot ett kraftverk i centrala Hanoi. Det var hans :e stridsuppdrag över Nordvietnam och hans första insats mot själva Hanoi:

Vietnamkrigen_6a.indd 131

08-07-07 15.51.15



·

Vietnamkrigen

Jag fällde mina bomber på ungefär   meters höjd och drog styrspaken bakåt för att börja stiga. I ögonblicket innan min A- började reagera sprängde en SAM bort min högra vinge – Jag var ”död”.

Jag visste att jag var träffad. Med en fart av  kilometer i timmen föll mitt flygplan våldsamt spinnande mot marken. I ett sådant läge tar utbildning och reflexer över. Jag kände mig inte rädd eller mera upphetsad än jag var under själva anfallet. Min adrenalinkick var redan våldsam när jag försökte undvika SAM-robotarna och luftvärnselden. Jag tänkte inte – Oj, jag är träffad, vad gör jag nu? Jag reagerade automatiskt i det ögonblick jag träffades och såg att min vinge var borta. Jag ropade ”jag är träffad” i radion och drog i utlösningen till min katapultstol.

När jag sköts ut träffades jag av mitt eget flygplan och bröt vänster arm, höger arm på tre ställen och krossade mitt högra knä. Jag slogs medvetslös av kraften i katapultutskjutningen. Vittnen såg att min fallskärm knappt hann slå ut innan jag föll i vattnet i den grunda sjön Truc Bach. Jag landade mitt i sjön, mitt i staden och mitt på dagen. Att försöka fly hade varit en utmaning. […] När jag för andra gången återfick medvetandet höll jag på att dras i land på två bambustänger av ett tjugotal arga vietnameser.

En folksamling på flera hundra personer samlades omkring mig där jag låg utslagen på stranden. De slet av mig utrustning och kläder, spottade på mig och slog mig kontinuerligt. […] Någon slog en gevärskolv mot min skuldra, som krossades. Någon annan stack en bajonett i min ankel och i mitt mellangärde. En kvinna, kanske en sjuksköterska, började skrika åt folkmassan och lyckades få den att sluta plåga mig. Därefter fixerade hon mitt ben och min högra arm med hjälp av bambupinnar. Det var med lättnad jag såg en armélastbil komma för att föra bort mig från denna hotfulla folksamling som uppenbarligen ville döda mig. Innan jag lyftes upp på lastbilen fick jag en kopp te av kvinnan som räddat mig, vilket några fotografer tog bilder på.10

Samtidigt som amerikanerna fruktade luftvärnet hade nordvietnameserna också problem. Det beskrivs av löjtnant Nguyen Van Thanh: Den värsta dagen var den  augusti . Jag var chef för ett luftvärnsbatteri som försvarade ett underhållsområde. Vi hade  man i tjänst. Klockan . anfölls vi av F- och F-. […] När anfallet var över hade  man i mitt batteri stupat, inklusive två plutonchefer och min ställföreträdare. Både min politiske kommissarie och jag var sårade och tre av våra fyra pjäser var utslagna.

Vietnamkrigen_6a.indd 132

08-07-07 15.51.15

Vietnamkriget –

·



Mitt batteri hade befunnit sig i centrum för anfallet och fått ta emot all fientlig eld. Bredvid mig hade . batteriet sju mans förluster. Bakom oss hade . batteriet bara fyra mans förluster. På min andra flank hade . batteriet fem sårade. De andra battericheferna spelade ett fult spel. När bataljonen fick order att öppna eld skulle i princip alla öppna eld samtidigt. Men de andra batterierna väntade i några sekunder med att öppna eld. Med den tidsfördröjningen kunde det hända att målen försvann. Men genom fördröjningen kunde man dölja sin gruppering. Det batteri som öppnade eld först löpte den största risken. Naturligtvis kunde även de andra batterierna bli upptäckta men det batteri som upptäcktes först utgjorde fiendens viktigaste mål. Nu var det mitt batteri som bombades och besköts.

Jag klagade på detta i bataljonsstaben. Det resulterade i att jag fick en reprimand för ”bristande ledarskap”. Jag hade tur som undgick ett disciplinstraff. I bataljonsledningen förstod man inte vad som pågick och fortsättningsvis använde jag mig av samma trick.11

Den amerikanska ledningen insåg tidigt att Rolling Thunder hade otydliga mål och inte infriade förväntningarna. Hösten  flyttades fokus till kommunikationer, vilket ofta innebar punktmål. Dessa var svåra att slå ut med konventionella vapen, särskilt broar var besvärliga mål. För att överhuvudtaget träffa dem var de amerikanska piloterna tvungna att genomföra sina anfall på låg höjd vilket ökade förlusterna. Samtidigt hejdade en utslagen bro inte nämnvärt de nordvietnamesiska transporterna. Trafiken kunde oftast dirigeras om över reservförbindelser. Transporterna längs Ho Chi Minh-leden hejdades inte utan de ökade tvärtom i omfattning.

Som en konsekvens av detta ändrades åter fokus våren . Amerikanerna inriktade sig i stället på att försöka slå ut Nordvietnams bränsleförsörjning genom att anfalla bränsleförråd runt Hanoi och Haiphong. Härigenom hoppades de amerikanska planerarna att försörjningen av nordvietnamesiska förband i Sydvietnam skulle störas. En drivmedelsbrist borde påverka lastbilskonvojerna längs Ho Chi Minh-leden.

Varnande röster hördes och hävdade att det knappast gick att strypa den begränsade tillförsel som gerillaförbanden i Sydvietnam i praktiken behövde. Men genom att anfalla bränsleförsörjningen hoppades den amerikanska ledningen även kunna tvinga regimen i Hanoi till förhandlingar. Det blev ett trefaldigt misslyckande. Underhållslinjerna till Sydvietnam påverkades inte, ledningen i Hanoi vägrade förhandla och USA drabbades av en negativ världsopinion som upprördes över bombanfallen.

Vietnamkrigen_6a.indd 133

08-07-07 15.51.15