9789144120904

HJÄRNHJÄRNSMART PEDAGOGIK

SMART Stimulera barns lärande, empati, inre lugn och självkontroll

ANETTE PREHN

PEDAGOGIK Översättning: Agneta Eriksson

Stimulera barns lärande, empati, inre lugn och självkontroll

Anette Prehn

Originalets titel: Hjernesmart pædagogik: Stimulér børns læring, empati, indre ro og selvkontrol © Dafolo Forlag och Anette Prehn 2015

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39690 ISBN 978-91-44-12090-4 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Agneta Eriksson Översättning av sångtexter: Christina Sitar Sakgranskning: Anna Hellberg Formgivning: Helena Jansson Omslagslayout och omslagsbild: Helena Jansson Printed by Dimograf, Poland 2018

INNEHÅLL

Förord till den svenska utgåvan 7 Förord 9 Inledning 11

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral 17 Ett barns vredesutbrott 19 De två ”mandlarna” i hjärnan 22 En raket som skjuts i väg: amygdalasången 23 Sju amygdalatriggare 25 När svart fält är vardagsmat 27 Min amygdala som barn 29 Ding, ding, dong! När hjärnan tas som gisslan 30 Fritt val på en hylla av känslor 32 När både den vuxna och barnet tas som gisslan 33 Att förstå sina känslor 34 Amygdalaflaskan: när hjärnan grumlas 35 Barns empati och förståelse för varandra växer 38 Signalen i min hjärna: en sång om att reglera sin amygdala 38 Amygdalaklockan – ger barnen inre ro och balans 39 Alla känslor är ständigt på plats 41 Evidensbaserad externalisering 42 För låg amygdalaaktivitet 44 Vi kan bli bättre på att bekräfta varandra – att bjuda på det där lilla extra! 45 Amygdalatermometern visar den inre temperaturen 46 Den neurala basen för empati 48 Finns det mer som dämpar amygdala? 50 Allt nytt ska tränas in i det gröna läget 52 © S t u d ent l i tterat u r

3

Innehåll

2 Resan till arbetsminnet, hjärnans temporära whiteboardtavla 53 Föråldrad överföringsmodell 54 Endast fyra till sju enheter får plats 55 Barns begränsade arbetsminne 56 Barn med hög arbetsminneskapacitet 57 Gör plats i ditt arbetsminne 58 Hur kan vi använda ”klisterpapper”? 59 Observera skillnaden mellan påverkanscirkel och oroscirkel 60 Den begränsade kapaciteten – illustrerad för barn 62 Stärk barns empati för varandra – med hjälp av kunskap om arbetsminnet 64 Klickarmbandet hjälper barn att återhämta sig 65 Arbetsminnets alldeles egen sång 67 Priming påverkar känslor, beteende och prestation 68 Stärk modet hos ett osäkert barn – framstegstangenten 70 Framstegstangenten i vardagen 71 Hur kan barn stärka sig själva? 73 Utgrupp – ingrupp 74 Kan man träna sitt arbetsminne? 75 Lekar för träning av arbetsminnet 76

3 Resan till frontal­loben, hjärnans beslutsfattarcentrum 79 Hjärnans beslutsfattarcentrum 80 … som också uppför sig som Guldlock 83 Frontallobens utveckling 84 Frontalloben och amygdala – en vippgunga 87 Hur får vi tillgång till frontalloben? Perspektivskifte i vardagen 89 Framestorming som metod 96 Vilka tio spelregler gäller för framestorming? 101 Omtolkning med små barn 104 Robinson Crusoe-metoden 105 Vinn-vinn-lek 107 Att vänta på behovstillfredsställelse – marshmallowexperimentet 109 Frontallobsgymnastik 111

4

© S t u d ent l i tterat u r

Innehåll

4 Resan till hippocampus, hjärnans minnescentrum 117 När hippocampus skadas 119 Hjärnsmart inlärning – ett rikt nätverk med många ingångar 119 Fokusera inte för mycket på lärstilar! 120 Minnescentrums enorma plasticitet 121 Illusionen om det fotografiska minnet 122 Hippocampus hoppdans 123 Hur sker lärandet i hjärnan? Fyra nyckelkomponenter 124 1. Uppmärksamhet 124 2. Hur skapar vi nätverk i hjärnan? 138 3. Känslor 146 4. Spacing 150 Att älska lärande 151

5 Resan till den självstyrande neuroplasticiteten, den evigt föränderliga hjärnan 153 Den femte revolutionen 154 Hjärnan anpassar sig till sin omgivning 156 Tänkande, föreställningsförmåga och beteende förändrar hjärnan 157 De plastiska strukturerna: amygdala, frontalloben och hippocampus 158 Kan förändring gå snabbt? 159 Din plastiska hjärna – en hyllningssång 160 Den konkreta hjärnan 161 Att skifta fokus 163 Plus-meningar att lägga i din verktygslåda 164 Hjärnklumpiga vardagsexempel – lyssna på vägräfflorna 170 Sånger om hjärnans suddgummi 173 Inte-lekar med barn 174 Ta vara på möjligheterna till engagemang och delaktighet! 177 ”Jag vill sluta förebrå mig själv!” 178 Spela med öppna kort? 179 Din minus-/plus-balans 181 Känslor är oerhört påverkbara 182 Hjärnsmart vaneändring – hur gör man? 182 Använd ficklampan klokt 184

© S t u d ent l i tterat u r

5

Innehåll

Efterord: gör hjärnan till medspelare 185 I korthet: lärande, empati, inre lugn och självkontroll 187 Om du vill fördjupa dig 191 Appendix 193 Om författaren 199 Litteraturlista 201 Register 209

6

© S t u d ent l i tterat u r

Kapitel 1

RESAN TILL AMYGDALA, HJÄRNANS LARMCENTRAL

© S t u d ent l i tterat u r

17

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

I det här kapitlet reser vi till amygdala. Amygdala är den del av hjärnan som signalerar när vi känner oss hotade. Vi ska ta reda på hur det kommer sig att amygdala är så viktig för oss och varför alla pedagoger och föräldrar skulle vinna på att ta svart bälte i amygdalahantering.

Efter att ha besökt destination amygdala kommer du att förstå vad nedanstående verktyg – relaterade till amygdala – går ut på. Ja, du kommer faktiskt att kunna använda dem direkt tillsammans med barnen, antingen de är fyra eller sexton år gamla.

• Amygdalasången. Med hjälp av en sång med tillhörande rörelser till en välkänd melodi lär sig barnet vad som är karakteristiskt för amygdala.

• Amygdalaflaskan. En vattenflaska med glitter hjälper barnet att få distans till amygdalas reaktioner och förstå vad som händer i hjärnan när den utsätts för en ”gisslantagning av amygdala”. Den hjälper också barnet att hitta tillbaka till känslomässig balans efter en påfrestande situation.

• Amygdalaklockan och amygdalatermometern. Konkreta föremål hjälper barnet att förstå hjärnans reaktioner, hantera känslor på ett passande sätt och möjliggöra egen ned- och uppreglering av amygdalas reaktioner. Här kommer både brickor, legoklossar och pärlplattor väl till pass. Verktygen ökar också barnets förståelse för andra barn som kan vara i behov av känslomässigt stöd.

• Signalen i min hjärna. Med hjälp av en rörelsesång till en välkänd melodi lär sig barnet tre strategier för att nedreglera sin amygdala.

Jag vill konkretisera det här genom att berätta om en situation på en förskola som använder hjärnsmarta verktyg för att stärka barns motståndskraft (resiliens) och förmåga till återhämtning i vardagen.

18

© S t u d ent l i tterat u r

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

ETT BARNS VREDESUTBROTT Nicklas är sex år. Han ligger hopkrupen på golvet med en grupp pojkar omkring sig. De har kallat på en av avdelningens pedagoger, Katrine. ”Behöver du amygdalaklockan?” frågar Katrine när hon ser Nicklas.

Han nickar. Hon tar fram den. ”Vilken färg tror du din amygdala har nu, Nicklas?” Nicklas svarar inte. Katrine säger: ”Står den kanske på … rött?”

Nicklas kikar upp från golvet. Han tittar under lugg och mungiporna hänger. Han tar amygdalaklockan, vrider upp den helt på det svarta fältet och hänger den sedan kring halsen.

Hon räcker honom handen, han tar den – och så går de tillsammans in på avdelningen.

Nicklas nedreglering har startat.

Jag har turen att vara på plats och filma de nästkommande minuterna.

Under den tiden vrider Nicklas på klockan, steg för steg: från det svarta fältet till det röda till det gula och till sist till det gröna. Åtskilliga gånger tittar han på klockan, känner efter hur han mår och låter klockan stå kvar på den nuvarande färgen. Det är inte förrän han märker att hans tillstånd har förändrats som han vrider på klockan.

Efter bara tre och en halv minut berättar den gröna färgen att han nu har återfått sin känslomässiga balans och är pigg på att börja leka och vara med i gemenskapen igen.

En situation där känslointensiteten eskalerar kan annars kräva många minuter (eller timmar) för att få ner till en lugn och balanserad nivå. Den eskalerade känslointensiteten kan sprida sig och påverka en barngrupp större delen av en förmiddag, men i detta exempel blev det inte så eftersom barnet hade förmåga att lyssna till sig självt. Tre och en halv minut tog det – och pedagogen Katrine är närmast chockad över att förmågan till självreglering har så stora effekter i situationen så snabbt.

© S t u d ent l i tterat u r

19

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

Amygdalaklockan är ett konkret verktyg som jag har utvecklat för att illustrera för barn vad som sker i hjärnan när de exempelvis blir väldigt arga, ledsna, rädda eller helt går i baklås. Vi kommer att utforska amygdalaklockan mer lite senare i det här kapitlet. Innan barnen blir medvetna om själva känslan aktiveras hjärnans larmcentral, amygdala. Och när de – och vi – inser det, börjar vi bemöta varandra på ett nytt sätt.

Efter episoden frågar jag Katrine, pedagogen som hjälpte Nicklas, vad det egentligen är som är annorlunda nu när de arbetar mer ”hjärnsmart” på förskolan.

Hon svarar direkt: Det här är en situation som vi tacklar mycket annorlunda i dag, nu när vi har lärt känna hjärnans spelregler. Förut kunde vi – liksom många andra vuxna – komma på att säga till ett barn, där amygdala ”tagits som gisslan” av en stark aktivering: ”Varför blev du arg?” eller: ”Berätta varför du är ledsen!” eller: ”Om du inte berättar vad det är som är fel så kan jag inte hjälpa dig.”

I dag vet vi att starka amygdalapåslag kan ske på grund av många olika saker.

Att då som vuxen insistera på att barnet verbaliserar och identifierar en orsak till sin vrede … det är faktiskt ganska meningslöst. Många barn kommer kanske att försöka hitta en ”orsak”. Speciellt om de märker att det är det den vuxne är ute efter. Men vad skulle det kunna vara för orsak?

Nu – när jag vet vad jag vet om hjärnan – är det betydligt mycket bättre att hjälpa barnet att inse att amygdala är tillfälligt tagen som gisslan, så att vi kan jobba ihop för att lugna amygdala igen. Här finns mycket att lära. Och om man vill få barnet att förstå vad som eventuellt fick amygdala att reagera starkt så är det bättre att göra det lite senare när barnet har kommit tillbaka till ”grönt”

20

© S t u d ent l i tterat u r

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

igen. Detta är ett nytt och bättre sätt att bedriva pedagogik på. Jag förstår nu vilken stor roll mitt beteende som vuxen har för att trappa upp eller lugna ner en situation.

Många vardagssituationer som går över styr hämtar sin näring ur vuxnas inkompetenta beteende och kommunikation. Vi har ofta goda intentioner, men för de flesta av oss är hjärnans logik fortfarande en välbevarad hemlighet. Och när något är okänt land är det inte heller någon som förväntar sig att man ska ta hänsyn till det. I gengäld ökas – när man väl lär känna och kan använda de hjärnsmarta metoderna – sannolikheten att ens goda intentioner får ett konstruktivt resultat.

För Katrine, som för så många andra pedagoger och föräldrar, har hjärnans spelregler och verktyg fungerat som en aha-upplevelse för utvecklingen av hur man kan närma sig och umgås med barn.

Ett annat exempel på användning av amygdalaklockan är hur den kan stärka barns samarbete och förståelse för varandra i en problematisk situation.

Två åttaåriga flickor har blivit ovänner. Sofia har – när jag kommer – en amygdalaklocka om halsen – ”eftersom Vega retades”. Sofias amygdala stod strax innan på rött, eftersom hon var så ledsen över att ha blivit retad av sin bästa vän. Därför bad hon sin lärare om att få ha amygdalaklockan.

Efter en liten stund framgick det dock att det inte bara var Sofias amygdala som stod på rött. Det var samma sak med Vegas!

Vega insåg med ens att hon hade gjort sin bästa vän riktigt upprörd, och hon var både ledsen och kände sig ångerfull. Det fanns bara en amygdalaklocka i klassen, och Sofia erbjöd sig spontant att låna ut den till Vega en stund, även om hon själv egentligen använde den. Hela situationen utvecklades till ett utmärkt exempel på hur barn, med hjälp av amygdalaklockan, kan hjälpa varandra att komma i känslomässig balans efter en konflikt.

Vi ska utforska amygdalaklockan mer om en stund. Låt oss först försöka förstå vad amygdala egentligen är för något.

© S t u d ent l i tterat u r

21

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

DE TVÅ ”MANDLARNA” I HJÄRNAN Amygdala är två mandelformade strukturer i hjärnans limbiska system, känslo­ systemet. Dess överordnade roll är att vara relevansdetektor, det vill säga att regi­ strera det som är relevant i omgivningen.

Amygdala skannar konstant av sin omgivning och skapar en ”normalbild” av denna. Om något i omgivningen avviker från denna normalbild, ökas amygdala­ aktiviteten och vi upplever en selektiv uppmärksamhetsboost; våra sinnen skärps och vi fokuserar på det vi uppmärksammar medan allt annat tonas ner.

Varje gång amygdala registrerar något relevant i omgivningen, aktiveras den.

Visar man mat för en hungrig person, blir det fart på amygdala. Visar man bilder på människor för en mycket empatisk person, aktiveras amygdala. Om man kunde skanna barns hjärna – antingen de är med på en samling på förskolan, en lektion i skolan eller leker med kompisar – så skulle vi, i den bästa av alla världar, se en viss amygdalaaktivitet. Inte för mycket. Men inte heller för lite.

Förutom att vara relevansdetektor har amygdala en annan funktion: den fungerar som hjärnans larmcentral och reagerar när vi känner oss hotade. Det är faktiskt denna roll som amygdala är mest känd för; den är amygdalas ”varumärke”.

När amygdala uppfattar något som farligt, förbereder den med ljusets hastighet kroppen på våldsam, muskulär aktivitet. Hjärtat börjar slå fortare, socker och syre sugs upp från blodet, långtidsstresshormonet kortisol frigörs och vi andas snabbare och ytligare. Adrenalin pumpas ut i musklerna, och dessa får därmed kraft att förflytta sig – NU!!! Kanske känner du till kamp-, flykt- och frysresponsen (spela död)? Det är amygdala som ligger bakom dessa reaktioner.

Amygdala

Amygdala – hjärnans två små ”mandlar”.

22

© S t u d ent l i tterat u r

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

Möter du till exempel en björn eller en ilsken hund så är denna instinktiva larmberedskap – här upplevd som rädsla – avgörande för din överlevnad. Uppmärksamheten koncentreras och du får kraft att agera. Larmsignalen går i gång när vi står inför en fysisk fara, exempelvis när det kommer en bil i hög fart på vägen vi just ska korsa, eller när vi håller på att snubbla nära ett stup. Här är amygdalas roll viktig: den hjälper oss att säkra vår överlevnad. Amygdala har med andra ord stor evolutionär betydelse. Vi är ättlingar till människor för vilka minsta prassel i busken kunde betyda fara. Och deras reaktion på prasslet i busken var oftast avgörande för deras överlevnad. Amygdala är med andra ord vår vän!

Men det ska tilläggas att en för hög amygdalaaktivitet dränerar övriga hjärnfunktioner, som arbetsminnet (se kapitel 2), frontalloben (se kapitel 3) och hippocampus (se kapitel 4). Amygdala reagerar inte bara på björnar, ilskna hundar och andra fysiska faror. Den reagerar också på det vi uppfattar som symboliska faror 1.

Vissa personer upplever det som hotfullt att skriva prov, att yttra sig i grupp, att bli kritiserad eller utskälld eller att interagera med någon som nedvärderar en. För andra – till exempel yngre barn – kan en oöverskådlig uppgift, att känna sig utanför i leken eller att stå inför en större förändring (att vässa pennan, att börja i förskola/skola, att flytta eller uppleva föräldrars skilsmässa) vara nog för att amygdala ska gå på högvarv.

EN RAKET SOM SKJUTS I VÄG: AMYGDALASÅNGEN När jag kastade mig ut i projektet Hjernevenner för Gentofte kommun, stod det snabbt klart för mig att vi behövde en sång. För att bli hjärnsmart måste både barn och vuxna vara på det klara med vad amygdala är för något – och gärna på samma sätt som de vet att de har en armbåge eller en stortå.

1 Subjektivt uppfattade faror. Sakgranskarens anmärkning.

© S t u d ent l i tterat u r

23

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

Amygdalasången Melodi: ”Lilla snigel” Jag är din amygdala, amygdala, amygdala.

Jag är din amygdala, a-myg-da-la.

En raket som sätter fart, sätter fart, sätter fart.

En raket som sätter fart, sätter, sätter fart.

(Deltagarna startar på golvet och ”sätter fart” mot taket.)

Hjärnan säger: ”ding, ding, dong – ding, ding, dong – ding, ding, dong.”

Hjärnan säger: ”ding, ding, dong – ding, ding, ding, ding, dong.”

Kroppen följer med, ”ding, ding”, med, ”ding, ding”, med, ”ding, ding”.

Kroppen följer med, ”ding, ding – ding, ding, ding, ding, dong!”

(Alla ”ringer” med handen som om de höll i en klocka högt upp i luften vid orden ”ding” och ”dong”.)

Jag kan få dig riktigt vred, riktigt vred, riktigt vred.

Hjärtat bankar som en smed, bankar som en smed.

(Alla hoppar som om de var en smed som bankar.)

24

Skrämmas kan jag riktigt bra, riktigt bra, riktigt bra.

Andningen blir supergla’, super-supergla’.

(Alla hyperventilerar i 2–3 sekunder).

Jag är som en smart pirat, smart pirat, smart pirat.

Kapar dig med väldig fart, väldig, väldig fart.

(Alla tar tag i varandra.)

Snart så blir jag lugn igen, lugn igen, lugn igen.

När du gör mig till din vän, gör mig till din vän.

(Alla ger varandra high-five.)

Andas sedan riktigt djupt, riktigt djupt, riktigt djupt.

Andas sedan riktigt djupt, riktigt, riktigt djupt.

(Alla stånkar och flåsar.) Är det du, amygdala, amygdala, amygdala?

Hej på dig, god dag, god dag – hej, god dag, god dag.

(Alla tar varandra i hand och hälsar.)

© S t u d ent l i tterat u r

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

Det har hänt att femton-, sextonåringar tyckt att det är lite pinsamt att sjunga sången. Men när jag så kommer tillbaka veckan efter och frågar vilka erfaren­ heter de gjort med amygdala, blir svaret oftast något som relaterar till sången, till exempel: • ”När jag blev nervös på matten framme vid tavlan, tänkte jag på sången: Andas sedan riktigt djupt, riktigt, riktigt djupt.”

• ”När jag sitter och skriver ett prov och märker att amygdala går i taket (jag blir orolig, får hjärtklappning och svettas) så ’pratar’ jag med den: ’Är det du, amygdala?’ Och så tänker jag: Jag mår bra – susa du bara vidare – tack för besöket – jag bevarar mitt fokus och mitt lugn!’ Och det gör mig genast lugnare och mer fokuserad.”

Trots att de tycker att det är pinsamt finns det alltså element från amygdalasången som har fastnat.

SJU AMYGDALATRIGGARE I Hjärnsmarta barn presenterar och diskuterar jag grundligt sju olika amygdalatriggare, som samtliga kan sätta amygdala i beredskapsläge. Det är oerhört viktigt att vi vuxna förstår och kan hantera dessa på ett hjärnsmart sätt. Här nämner jag dem dock bara i korthet och utan större fördjupning.

1. STATUSHOT OCH STATUSBALANS Barnet drar det kortaste strået statusmässigt och hen känner sig liten, otillräcklig eller nedvärderad.

En hjärnsmart pedagog uppmärksammar hela tiden barnets status i olika situationer och ser till att barnet inte hamnar i en situation där det riskerar att göra bort sig (särskilt inför publik). Om man är uppmärksam på statusbalansen i klassen eller gruppen har man också möjlighet att – genom uppmärksamhet, uppskattning och mimik – lyfta statusen hos ett eller flera barn, som kanske har lägre status i gruppen. Inte minst bör man uppmärksamma sin egen status. Fördelen är att man då kan växla mellan olika roller och positioner, i stället för att man till exempel hela tiden är antingen allvarlig och tillrättavisande eller flexibel och glad (mer om detta i kapitel 3).

© S t u d ent l i tterat u r

25

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

2. TILLSÄGELSER OCH UPPMANINGAR Barnet, antingen direkt i form av tillsägelser eller indirekt i form av uppmaningar, blir tillsagt vad det ska göra.

En hjärnsmart pedagog har ambitionen att varje enskilt barn ska få komma till sin rätt. Detta är naturligtvis lättare sagt än gjort med kanske upp till trettio elever i klassen. Men när barnet självt får insikter och idéer och ”dribblar med” så förankras lärandet mer aktivt – och man kan ofta neutralisera eventuellt motstånd mot lärande.

3. ALLTFÖR STORA UPPGIFTER En uppgift verkar oöverskådlig och barnet vet varken vad som är början eller slut.

En hjärnsmart pedagog förmår lägga märke till när ett barn verkar ”paralyserat” inför en alltför stor uppgift. Som pedagog måste man ha förmåga att anpassa stora uppgifter så att de blir mindre, överskådliga och intressanta. ”Även en resa på tusen mil börjar med ett steg”, konstaterade den kinesiske filosofen Lao Tzu redan för tvåtusenfemhundra år sedan.

4. OVISSHET OCH OSÄKERHET OM DET SOM KOMMA SKALL Barnet förstår inte vart det är på väg och står därför stilla eller går bakåt i lärandet.

En hjärnsmart pedagog ger konkret feedback och undviker på så sätt ovissheten.

Man framhäver till exempel det som är positivt i en uppgift och skissar konturerna av nästa aktivitet så att barnet känner sig lockat att våga delta.

5. MIKROUTTRYCK 2 SOM SÄNKER Barnet utsätts ibland för mikrouttryck som sänker dess auktoritet och självtillit.

En hjärnsmart pedagog är uppmärksam på mikrouttryck som sprids i en grupp.

Varje individ skickar i väg mellan tvåtusen och fyratusen mikrouttryck per dag – och det säger sig själv att vi dagligen också får ta emot många sådana uttryck från andra. En hjärnsmart pedagog kan anpassa sina egna mikrouttryck för att bygga 2 Mikrouttryck kan beskrivas som de direkta, ofrivilliga och ibland omedvetna ansiktsuttryck som uppstår som en reaktion på en människas omedelbara känsla eller affektpåslag. Sakgranskarens anmärkning.

26

© S t u d ent l i tterat u r

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

upp auktoritet och självtillit hos elever som har särskilt behov av det och vågar också diskutera mikrouttryckskulturen i gruppen – antingen direkt eller indirekt (se även ”Spela med öppna kort” i kapitel 5).

6. ORÄTTVISA OCH SOCIALT UTANFÖRSKAP Barnet upplever något som orimligt eller orättvist eller tycker sig stå utanför gemenskapen.

En hjärnsmart pedagog är uppmärksam på vilken stark drivkraft orättvisa är för oss människor, och hur hårt det är för hjärnan att känna sig utanför – att exkluderas från gemenskapen. Här är utmaningen att kunna eftersträva rättvisa lösningar och våga vara ärlig, när rättvisa inte är möjlig (”You get what you get, and you don’t get upset!” som man säger på engelska), samt att skapa inkludering i gruppen när sådan är självklar och rättvis.

7. NÄR NÅGOT SIGNALERAR FARA Barnet påminns om en situation som en gång i tiden tycktes (eller var) farlig eller obehaglig.

En hjärnsmart pedagog är uppmärksam på att vad som helst, var som helst, kan trigga i gång amygdala. Amygdala sparar nämligen våra känslomässiga minnen – men i lågupplöst form, det vill säga otydligt. Samtidigt känner den igen mönster och matchar nuvarande upplevelser med tidigare erfarenheter. Och när vi upplever något som bara aldrig så lite påminner om en tidigare farlig situation, då triggas amygdala i gång. Det innebär naturligtvis inte att man som pedagog alltid kan ta hänsyn till eller känna till de här mer diffusa amygdalatriggarna. Men man kan i alla fall vara uppmärksam på vilka situationer som kan upplevas som skrämmande för ett barn – och ingjuta mod och tro på den egna förmågan med förslagsvis hjälp av framstegstangenten (se kapitel 2).

NÄR SVART FÄLT ÄR VARDAGSMAT För många barn är amygdalatriggare vardagsmat – ja, de är i det närmaste konstant i gång. För en del barn betyder en hög amygdalaaktivitet att de blir arga, känner sig ledsna och rädda och sitter fast i de här känslorna under mycket lång tid. För andra händer detta mer sällan; kanske är det något som ”bara” händer ett par (eller en handfull) gånger under loppet av en dag – och något de snabbt skakar av sig.

© S t u d ent l i tterat u r

27

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

Men det finns också barn vars omgivning i det närmaste är en enda stor amygdalatriggare. Ändå är det ofta barnen som stämplas som problembärarna.

Det vore bättre om vi vuxna kunde hålla ”en hjärnsmart spegel” framför oss och justera vår repertoar och därmed också den sociala omgivning som barnet lever i och formas av.

I många situationer där barnet tappar kontrollen finns det en logisk förklaring där kontrollförlusten hänger ihop med hjärnans reaktioner i situationen.

Reaktionen följer hjärnlogiken! På det hela taget är det ofta ”hjärnlogiskt” att barnet reagerar som det gör. Den goda nyheten är att det är vi vuxna som i stor utsträckning har nyckeln till att ändra på sakernas tillstånd, och i de allra flesta fall kan vi vuxna designa miljön runt barnet ännu mer hjärnsmart genom att anpassa omgivningen och stimulera på ett ännu bättre sätt.

En del barn föds med en betydligt mer aktiv amygdala än andra. Negativ stress hos en gravid kvinna kan påverka barnets amygdala. Barnet kan födas med extra stor amygdalaaktivitet och bli känsligare på ett sätt som försvårar för barnet att få känna sig tryggt och nöjt. Vart femte barn har en amygdala som är så överaktiv att den går upp i varv i tid och otid. Amygdala är så plastisk, det vill säga formbar och föränderlig, att den kan växa till dubbel storlek när ett barn (eller en vuxen) under en längre tid upplever negativ stress.

Som pedagog, förälder eller annan omsorgsperson möter du barn med de förutsättningar de har. Olika barn har olika erfarenheter av hur ofta och när amygdalapåslaget blir starkt. Det du kan ändra på är • hur ofta ett barn utsätts för amygdalatriggande situationer • hur du i så fall hanterar situationen och möter barnet och gruppen • vilken beredskap barnet har att klara en sådan situation.

En klar fördel är om du kan samarbeta med engagerade föräldrar som tar aktiv del i utformningen av barnens beredskap.

Att vara arg, ledsen, rädd och frustrerad är naturliga känslor som, när de dyker upp till vardags, kan vara friskhetstecken. Men när ett barn fastnar i dessa känslor en längre tid och inte kan hitta vägen tillbaka till lugn och känslomässig balans, finns det goda skäl att hjälpa barnet med att hitta strategier för att kunna reglera sig självt på ett relevant sätt.

28

© S t u d ent l i tterat u r

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

MIN AMYGDALA SOM BARN När jag var barn var min amygdala tämligen överaktiv tämligen ofta. Inte minst varje onsdag klockan tolv. Under grundskoletiden på 1980-talet låg hela tiden kalla kriget i bakgrunden. Varje vecka testade Danmark varningssirener … i fyrtiofem evighetslånga sekunder. Varje onsdag klockan tolv satt den sexåriga, den nioåriga, den trettonåriga Anette med spänd kropp och galopperande hjärta och räknade: ”Ett, två, tre, fyra …” Jag var på den tiden inte på det klara med hur långt och hur snabbt jag skulle räkna, men när sirenen ljudit i något som kändes som en hel evighet (och så var det varje gång) så satt jag där panikslagen och försökte fundera ut om det nu var onsdag på riktigt och om klockan verkligen var tolv eller om krig hade brutit ut. Eller så satt jag, när jag blev äldre, och försökte nedreglera min panik genom att tänka logiskt: ”Är det verkligen sannolikt att ett krig kan starta precis klockan tolv en onsdag – samtidigt med veckans sirensignal?” Jag har personligen inget minne av att det fanns lärare som förberedde oss på att nu kommer larmet eller som utarbetade en lek kring det (turas om med hörselskyddet och ”Vem kan gissa hur lång tid fyrtiofem sekunder egentligen är?”) eller som på något sätt lugnade oss. Jag har också senare träffat på många andra i min ålder som fick starkt amygdalapåslag på ren rutin vecka ut och vecka in.

Jag älskar att lära. Jag älskar att utforska. Jag har, så vitt jag vet, ansträngt mig i de allra flesta ämnen under min skoltid och klarat mig fint. Men de starkaste minnena jag har från klassrummet är de tillfällen då min amygdala stod på rött. Det jag minns bäst från min första skoldag är en (enligt mig) förödmjukande situation med min blivande mattelärare, som inte tyckte att min nyplanterade krukväxt skulle ha mer vatten, något som han proklamerade högt i klassen. Min amygdala var en konstant utmaning under väldigt många år av mitt liv – man skulle nästan kunna kalla det social fobi – och det var inte förrän långt upp i tjugoårsåldern som den blev min vän på allvar.

Förmodligen är det därför jag tycker att det är viktigt att dela med mig av hjärnans spelregler till pedagoger, föräldrar och barn. Det är också ett av skälen till att jag har låtit mig övertalas av mina kunder i chefspositioner till att översätta hjärnans spelregler till det du ser i den här boken och i Hjärnsmarta barn.

Det finns många situationer där ett plötsligt amygdalapåslag helt enkelt skulle kunna undvikas om vi alla i vårt utgångsläge var lite mer hjärnsmarta. Och det finns en lång, lång rad av situationer där aktiveringen av amygdala kan dämpas innan den övergår till egentlig gisslantagning av amygdala (se nästa avsnitt). Likaså kan gisslantagningen av amygdala förkortas när vi har kunskap om hjärnans spelregler. Som jag ser det har vi mycket att vinna på att skona barn från situationer som ger onödigt amygdalapåslag. Som jag ser det har vi också mycket att vinna på att stärka barns förmåga att hantera sådana situationer. Och för mig är det en

© S t u d ent l i tterat u r

29

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

glädje och ämnesmässig tillfredsställelse att skapa enkla, engagerande verktyg som gör stor skillnad.

Av djurstudier vet vi att en hjärna som utsätts för negativ stress påverkas direkt av upplevelsen. I amygdala växer då antalet dendriter (det vill säga mottagare av nervsignaler), medan både hippocampus och frontallobens nervceller kan tillbaka­ bildas. Det är hippocampus och frontalloben som är av så avgörande betydelse för lärande, minnesförmåga och humör och för vår förmåga att koncentrera oss, planera, organisera, prioritera, analysera, minska riskbeteende, styra impulser och reglera känslor. När amygdala får starkt påslag försämras alltså essentiella hjärnfunktioner: koncentration, minne och inlärning. En viss amygdalaaktivitet är bra, men det blir snabbt för mycket och då på bekostnad av vårt fokus.

I en sådan situation – med en ökning av aktiviteten i amygdala – vet forskarna att människor blir mer rigida och mindre flexibla i sina beslutsprocesser. Men plasticiteten i hjärnan (som vi utforskar i kapitel 5) gör också att denna påverkan är reversibel: hjärnan har förmåga att återhämta sig. Om den negativa stressen minskar eller försvinner så krymper nervcellerna och nervförbindelserna i amygdala igen, samtidigt som de växer i hippocampus och frontalloben. Hjärnans strävan mot återhämtning och ökad resiliens (motståndskraft) är ständigt i gång, när det är möjligt, och det betyder också att varje gång amygdala får möjlighet att hanteras klokt och med inre lugn så banar det väg för en liknande, kraftfull och främjande hantering nästa gång.

DING, DING, DONG! NÄR HJÄRNAN TAS SOM GISSLAN När vi blir mycket arga, mycket ledsna, mycket rädda eller mycket nervösa kan vi illustrativt säga att amygdala tagits som gisslan. Amygdala spelar en huvudroll i hjärnan.

Amygdala har en reaktionstid på bara åttio millisekunder. Men det är först efter tvåhundrafemtio millisekunder som vi människor uppfattar att vår amygdala gjort en rivstart. Under den mellanliggande tiden finns det många möjligheter att tas som gisslan av sin amygdala. Precis som en pirat tar amygdala över vår uppmärksamhet och våra resurser och fyller den tänkande hjärnan med information.

Amygdala behåller övertaget så länge det verkar vara viktigt eller till dess vi aktivt lyckas nedreglera den och lugna oss igen.

När vi tas som gisslan av amygdala blir vårt beteende oftast mycket förutsägbart: vi upprepar bestämda beteende- och känslomönster precis som om det fanns ett manuskript som vi fick betalt för att följa. Och varje gång du tas som gisslan av amygdala ökar sannolikheten att du råkar ut för samma sak nästa gång 30

© S t u d ent l i tterat u r

1 Resan till amygdala, hjärnans larmcentral

du kommer i en liknande situation – du känner och reagerar på samma sätt igen.

Varje gisslantagning av amygdala ökar sannolikheten för nya gisslantagningar.

Då och då stöter jag på vuxna som frågar om det inte bara är bra för barnet att alltemellanåt tas som gisslan av amygdala och hamna i starkt affektpåslag. ”Det måste man väl också lära sig?” Och ja, så är ju livet ibland. En del tycker kanske också att det är en fördel att ha ”lite temperament”. Men tyvärr är det inte så enkelt.

Den som har kunskap om hjärnans spelregler förstår att varje gång amygdala tas som gisslan på grund av till exempel ilska så resulterar det i att ilskans stig ”asfalteras” och blir tydligare och längre. Till sist blir det så naturligt för oss att vandra på ilskans stig varje gång vi utmanas att det uppfattas som vårt naturliga jag, vår personlighet. Genom att vara hjärnsmart kan du förkorta tiden på ilskans stig genom att under de kritiska sekunderna välja andra stigar i hjärnan. Mer om detta i kapitel 5.

En av deltagarna på en av mina kurser, Barbara, fick en aha-upplevelse när jag berättade om asfalteringen av ilskans stig. ”Jag kan bli mycket arg. Och jag har märkt att det blir värre med åren; jag blir snabbare arg när jag blir arg. För ett tag sedan blev jag arg när tvättmaskinen krånglade. Och så stod jag där och skrek och svor inför mina barn!” Hennes berättelse är till 100 procent hjärnlogisk. Ilskans stig blir bredare för varje gång du går på den. Om Barbara vill förändra situationen måste hon bestämma vilka alternativa stigar hon vill gå på. Vill hon träna på att hitta sitt inre lugn? Sitt tålamod? Sitt perspektiv? Eller sin humor? Vart och ett av dessa val ser olika ut i praktiken – och hon kan med fördel påminna sig om sina värderingar innan hon väljer en alternativ stig.

Också när ett barn blir taget som gisslan av amygdala går den beteendemässiga plogfåran djupare. När amygdalareaktioner (till exempel ilska, nedstämdhet, osäkerhet eller rädsla) överbemannar barnet, ökar sannolikheten att barnet nästa gång reagerar på samma sätt. Varje gång ett barn till exempel reagerar genom att fara upp i det röda fältet, reagerar barnet sannolikt på samma sätt, med ilska, i en framtida situation. Vårt beteende i nutiden är en generalrepetition för vårt beteende i framtiden. Det är därför som vi vuxna inte bara ska rycka på axlarna åt barn som ofta drabbas av starka amygdalapåslag och tänka att det där är något som härdar. Tvärtom försämras barnets förmåga att hantera svåra situationer på ett lämpligt sätt, och sannolikheten att det nuvarande eskalerande beteendet ska bli barnets ”andra natur” ökar, samtidigt som utvecklingen av konstruktiva och positiva livsmöjligheter begränsas. Enklast just nu kan för oss tyckas vara att låta barnet tappa självkontrollen och hålla fast vid motiveringen att det är ”härdande”.

Men hjärnmässigt gör man både sig själv och barnet en björntjänst.

© S t u d ent l i tterat u r

31

FRITT VAL PÅ EN HYLLA AV KÄNSLOR Då och då får jag också frågan: ”Får man inte vara arg längre?” Självklart får man Anette Prehn är sociolog, prisbelönt utbildare, föreläsare och det. Vi lever ju lyckligtvis i ett fritt land. Känslor kommer och går, och det gäller författare. Mer än 30 000 studerande från hela världen har deltagit också ilska. Men de hjärnsmarta verktygen hjälper till att nedreglera amygdala i i hennes online-kurser. situationer där man känner att detta skulle behövas. Det finns flera fördelar med en nedreglering: 1 Det är inte något behagligt tillstånd att vara arg, rasande, att ”stå på svart”.

Du blir matt och det är svårt att komma ur känslan, eftersom de kognitiva funktioner som skulle kunna hjälpa dig att komma vidare är satta ur spel.

HJÄRNSMART PEDAGOGIK

Stimulera barns lärande, empati, inre lugn och självkontroll

2 En persons ilska skapar ofta en situation där synen på personen kan påverkas negativt, speciellt ompedagogiska det finns andra somi förskola tittar på.och Detta gäller Hur kan hjärnforskningen berika det arbetet förskolegruppen eller i skolan som påhjälpa arbetsplatsen skola?iHur kan kunskap om barns (och lika våramycket egna) hjärnor oss att eller i familjen hemma. Det lätt atti man känner sig bättre liten, dum hantera knepigadär situationer somär uppstår vardagen på ett sätt?och utsatt, och det gör situationen ännu värre för en.

Detta är frågor som utforskas i Hjärnsmart pedagogik, en bok som på ett 3 lättförståeligt omsätter hjärnforskning i praktisk pedagogik. av amygdala Det är ju så,vis som jag nämnde tidigare, att varje gisslantagning Bokenbanar presenterar spelregler och erbjuder mängd det eller väg förhjärnans nästa. Hjärnans spelregel Use it samtidigt or lose it –en”Använd konkreta verktyg, sånger och lekar som stimulerar barns lärande, förlora det” – innebär att de förbindelser som tränas också blir starkare. empati, lugnsom ochdu självkontroll.

Deinre stigar trampar upp blir tydligare och lättare att gå på (ilskans stig blir ”asfalterad”).

Hjärnsmart pedagogik är uppbyggd som en resa till fem ”destinationer” i hjärnan och innehåller många exempel och praktiska redskap som 4 Känslointensiteten smittar ofta snabbt i gruppen.

Många pedagoger vittnar läsaren kan använda sig av för att hitta nya vägar i sitt samspel med barn. om hur barngruppen och stämningen påverkas när ett barn hamnar i svarta och till exempelförskollärare blir riktigt argt.

Hjärnan Bokendet vänder sigfältet till yrkesverksamma och lärare somär receptiv och mottaglig intryck anpassar oss,även bland känslomässigt, efter arbetar med barnför i åldern treoch till vi sexton år, men tillannat föräldrar och 3 andra varandra som i sin vardag kommer i kontakt med som människor.

Så det är heltbarn. naturligt att denna påverkan sker.

Detta är ytterligare ett skäl till att det är motiverat att hjälpa ett barn som befinner sig i det svarta fältet att nedreglera sin amygdala.

5 Forskarna vet att vi människor tycker oss se hot överallt när vi har förhöjd amygdalaaktivitet: • hot i det som sägs • hot i uppgifterna som ges • hot i de sociala vardagssituationerna och så vidare.4

3 För den som vill läsa mer om detta är det fruktbart att söka vidare om begreppet ”affektsmitta”.

Se t.ex.: E. Hatfield, J.T. Cacioppo & R.L. Rapson (1993), Emotional contagion. Current directions in psychological science, 2(3), s. 96–99, och B. Hejlskov Elvén (2009), Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder. Lund: Studentlitteratur. Sakgranskarens anmärkning.

Art.nr 39690 4 Dixon (2010).

studentlitteratur.se