INGRID OLSSON ÖNSKA BORT ÖNSKA NYTT
Gilla Böcker www.gillabocker.se © Ingrid Olsson 2012 Omslag: Jonas Lindén Tryckt av Bulls Graphics, Litauen, 2012 ISBN 978-91-86634-28-5
*
En tjej stoppar in skeden i munnen. Vaniljglass och hallonsås. En massa sås bad hon att få. Och massor har hon kvar.
7
Den som spar hon har, tänker tjejen och tittar på Fias bägare. Den är tom. Fia tittar inte tillbaka. Hon tar upp mobilen och säger att det går en buss om en kvart.
8
Tjejen suger på skeden. Det smakar sommar. Röd hallon sommar. – Måste vi? Redan? Fia skrattar och säger att de ändå stänger snart. Gör de? tänker tjejen och tittar sig omkring. Det är bara de två kvar och killen bakom disken som räknar kassan. Med Fia finns ingen tid. Inget som tickar och går runt i magen.
9
– Var inte orolig, säger Fia och skrattar igen. Du hinner äta upp glassen. Tjejen tittar ner i sin bägare. Glassen och såsen är en sörja. Hon rör med skeden. Runt, runt i det rosa kladdet. Snart ska Fia gå, och då måste hon också det.
10
Men först ska Fia ringa. Hem till sin pappa som ska komma och möta henne på busshållplatsen. Pappan som alltid kommer när det är vintermörkt och sent.
11
Tjejen lyssnar när Fia pratar med pappan. Han och mamman har säkert sett en film. En mysfilm med lyckligt slut. De har druckit te, tänt ljus och stjärnorna i fönstren. Och när Fia kommer kan hon också få te om hon vill. – Hej då, puss! säger Fia innan hon lägger på.
12
Tjejen tar på sig jackan. – Ska vi gå? – Du måste också ringa, säger Fia. Jag lovade pappa. Du får inte gå ensam i mörkret. – Det är ingen fara, säger tjejen och går mot dörrarna. – Men jag lovade pappa. Fia skyndar efter och krokar sin arm i hennes.
13
De går över parkeringen. Snart är de framme vid busshåll platsen. Tjejen stoppar ner handen i fickan och känner mobilen. De tydliga plastkanterna. Plast som är lätt men känns så tungt i handen. Fia skrattar och puffar henne i sidan. – Ring då, annars hinner hon inte komma och möta dig.
14
Och nu ringer hon. Ringer hem till huset som är ännu mörkare än ute och hela vägen från busshållplatsen. Huset där det aldrig brinner ljus och där stjärnan i fönstret sällan lyser.
15
Det går fram en signal och en till. Tjejen sneglar på Fia och vet att hon kommer att lyssna när hon pratar med mamma. Hon som aldrig dricker te och som aldrig kommer och möter. En massa signaler går det fram, men mamma svarar inte. Det gör hon aldrig. Men nu låtsas tjejen. Det gör hon alltid. Och säger hon bara rätt ord blir Fia nöjd. – Hej då, puss! säger hon innan hon lägger på.
16
Fia skrattar och pratar hela vägen på bussen. Men tjejen hör inte. Det tickar i magen. Snart går Fia av och om en stund måste hon också det. Bussen bromsar in vid hållplatsen. – Bra att du ringde, säger Fia och kramar om henne. Skicka ett mess när du är hemma. Kramen luktar sommar. Hallonröd sommar.
17
Fia skuttar av. Ingen kliver på. Tjejen är ensam på bussen. Hon tittar ut genom fönstret. Där står pappan. Gatlyktan lyser över honom och han vinkar. Och där hoppar Fia fram och vinkar hon också. Bussen pyser och kör vidare i mörkret. Det svarta där ute som ändå är ljusare än hemma. Tjejen vrider nacken, håller fast Fia med blicken.
*
”Har du ingen som kan komma och hämta dig?” Sköterskan la sin hand på hans axel. Han skakade på huvudet. Hans fingrar rörde vid plastpåsens handtag. Det är där hon ligger, tänkte han. Hon som kunde ha hämtat mig ligger i påsen. En kille med sin mammas saker i en plastpåse, en tjej i en trappuppgång, en ryggsäck som är för tung för en helg i Åre. Ord som inte vill ut, något som tickar i magen, en pappa som inte får finnas. Korta berättelser som fångar hela livsöden.
www.gillabocker.se