Page 1

De skrämmer, retar och upprör – antingen de tillhör udda religiösa sekter, motorcykelgäng eller är fotbollshuliganer. Att vinna en tro och förlora sig själv handlar om medlemskapet i grupperna som avviker, grupperna som många gånger ses som ett problem. Det psykologiska skeendet inom en sekt förekommer också inom andra grupper, men påverkan inom sekten blir ofta extra intensiv. Känslan av tillhörighet, som förstärks av en karismatisk ledare, är mycket befriande och stark, även om medlemskapet innebär att den individuella friheten krymper. Med hjälp av religionsvetenskaplig, psykologisk och samhällsvetenskaplig forskning visar Anders Haag hur både individer och grupper påverkas av styrande normer, gemensamma föreställningar och av ledarens utstrålning. Foto: Mia Carlsson

Anders Haag har egen erfarenhet av sektvärlden. Han var under tre år på 1980-talet medlem av Hare Krishna. I dag arbetar han som journalist på Svenska Dagbladet.

”Jag hoppas att denna bok kommer att användas i utbildningar och fortbildningar för allt från kuratorer, teologer, psykologer, lärare och andra som i sina yrken möter livsåskådningsintresserade. Lika stor behållning av boken har alla som undrar över människans andliga behov. Den tillför svensk religionspsykologi en hittills saknad översikt.” Ur förordet av Owe Wikström, författare och professor i religionspsykologi

ANDERS HAAG ATT VINNA EN

TRO OCH FÖRLORA SIG SJÄLV

”Boken är viktig därför att den är fjärran både från svartmålning och sensationslystnad. I stället försöker författaren få oss att se att det är högst normala psykologiska grupprocesser och krafter som ligger bakom dragningen mot sekter. Dessa processer kan förklara både blind lydnad gentemot en ledare eller uppenbarelse och förnekande av allt tvivel.” Owe Wikström

isbn 978-91-27-02673-5

Haag.Attvinna_org.indd 1

09-03-04 14.57.16


Innehåll

Förord av Owe Wikström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  11 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  15 Sektfenomenet väcker många frågor. . . . . . . . . . . . . . . .  17 Grogrunden 1. I begynnelsen var inget annat än sekter . . . . . . . . . . . . . .  25 En opposition som retar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  27 Karismatiskt ledarskap och gemensam tro. . . . . . . . . . . .  31 Åter till den ursprungliga familjen . . . . . . . . . . . . . . . . .  33 2. En vriden spegelbild av oss själva . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  36 En sökare i massornas tid. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  38 Att bowla för sig själv har sina nackdelar . . . . . . . . . . . .  45 Arméer av utstötta pojkar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  50 En lära för livet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  56 3. Gruppen helar och läker. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  64 Utan min grupp faller jag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  68 »Jesus är den bäste läkaren« . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  73

090303 Att vinna.ORIG.indd 5

09-02-26 08.46.32


Personligheten och Inträdet 4. På jakt efter sektpersonligheten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  83 Den neurotiska sökaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  85 Det är du som väljer din sekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  90 Hur i Jösse namn kunde jag bli munk med hårtofs? . . .  95 Om risken att bli tokig i en sekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  110 Den tunna linjen mellan frälsning och galenskap. . . . .  114 Grupptrycket 5. Ingen undgår att påverkas av grupper . . . . . . . . . . . . . . .  123 En i massan på Livets Ord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  127 Vi blir till i mötet med andra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  132 Gruppkraften är som gravitation – uppenbar men osynlig. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  135 6. Så styrs man i sekter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  143 Styrkan 1: Läran . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  143 Styrkan 2: Den skapande och skapade ledaren. . . . . . .  146 Närhet: Ju närmare, desto starkare band. . . . . . . . . . . . .  153 Antalet: Är gruppen liten kan få vara många. . . . . . . . .  157 Individkraft 7. Individen spelar roll i gruppen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  163 Fri som en fågel i bur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  164 Om jagets gränser i en sekteristisk grupp. . . . . . . . . . .  169 Sex, magi och förmågan att säga nej . . . . . . . . . . . . . . . .  175 Freddys »falska« tro fick honom att blunda för lögnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  178

090303 Att vinna.ORIG.indd 6

09-02-26 08.46.32


8. Narcissisten på tronen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  187 Hemma hos en ex-guru . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  188 Förförande psykopat eller förförd pastor? . . . . . . . . .  198 Konflikt och destruktivitet   9. Finns det ett vi måste det finnas ett »dom« . . . . . . . . . .  211 Man blir som dem man hatar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  214 Ingripa eller angripa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  218 10. En sekts vandring mot sin egen undergång . . . . . . . . .  226 Vilseledande karisma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  227 Konflikt som leder till rädsla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  230 Isolering som flykt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  232 Undergångslära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  234 Utträdet 11. Att skiljas från sin rörelse är en process . . . . . . . . . . . .  241 Tvivel, ångest och det svåra beslutet . . . . . . . . . . . . . .  243 Tiden efter avhoppet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  248 Man måste se till hela människan . . . . . . . . . . . . . . . .  253 En krokig väg mot friheten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  261 12. Modet att bli sin egen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  264 Individualismen som fördumning och möjlighet. . .  266 Att bli en individ – på väg mot den totala öppenheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  269 Litteratur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  273

090303 Att vinna.ORIG.indd 7

09-02-26 08.46.32


Förord

I

det tidiga tjugohundratalet ser vi en alltmer uttalad skepsis mot organiserad religion. Detta gäller särskilt i Nordeuropa och framför allt i Sverige. Medlemsantalet i de flesta kyrkor och samfund minskar i detta land. Däremot är det tydligt att intresset för existentiella frågor och mer allmän andlighet ökar. Undersökningar visar att många erkänner en andlig dimension i tillvaron, men att denna vidare andlighet ofta är privat, personlig och kopplad till hälsa och välbefinnande. De längtar efter övningar – många gånger hämtade från asiatiska traditioner – i syfte att bli medvetet närvarande och leva med större mättnad och harmoni. Samtidigt vill de inte få givna svar. De misstror heliga auktoriteter, men vill absolut inte gå in i en grupp, utan själva bygga sin andlighet. Många gör det alltså genom att söka det gudom­liga inom sig. De plockar samman sin tro ur olika traditioner, inte minst är mystik, meditation och kroppsorienterade övningar viktiga i denna välbefinnandets andlighet. Ett annat sätt att förhålla sig till de andliga frågorna är att göra tvärtom, att söka sig till en karismatisk ledare, en andlig mästare med stark utstrålning, och gå in i en grupp med tydliga gränser mot omvärlden men med stark sammanhållning kring en grundläggande tanke eller text. Gruppen uppfattas ge slutligt svar på livets mening och yttersta mål. När man väl är inne i en sådan grupp, har man ofta bränt broarna till sitt tidigare liv och är nästan immun mot tvivel – äntligen slipper man gå runt i tillvaron och söka efter meningen med 11

090303 Att vinna.ORIG.indd 11

09-02-26 08.46.33


stort M. Äntligen har man fått en tydlig identitet och en gemenskap som räcker utanför tidens gränser. Äntligen står man i direkt kontakt med den eviga världen. Äntligen slipper man sin ambivalens och sin kluvenhet. Sekter kan uppfattas som tydliga motkulturer. Samtidens andlighet uppfattas som flummig, förvirrad och motsägelsefull. Just därför finner medlemmarna i dessa grupper stor glädje och trygghet i en stark och känslofylld gemenskap, ensamheten försvinner. De är fjärran från den ofta idealiserade privatiseringen och individualismen. Dessa rörelser drar till sig människor som kanske är svältfödda på gemenskap och som då kan sluta sig tätt samman under en stark idé, ibland med religiösa förtecken, ibland med politiska – men nästan alltid i stark konfrontation med omvärlden. Vi möter dem på stan; upprymda och självsäkra männi­ skor som delar ut flygblad där vi erbjuds räddning genom deras profet. Inte så få blir nyfikna och bevistar några sammankomster, blir kanske alltmer intresserade. Några bryter till slut med sina tidigare liv och går med i rörelsen. Anhöriga blir förtvivlade: Vad händer med mitt barn, med min bror? Det växer fram antirörelser som försöker kidnappa de troende och »rädda« dem från deras idéer. Samtidigt fort­ sätter nya sekter att blomma upp, människor attraheras. Vissa av sekterna är rätt oförargliga och naiva. Andra kräver en underkastelse som är uppenbart destruktiv. Några självutnämnda profeter blandar sexualitet med krav på lydnad, samtidigt som de utlovar frälsning och odödlighet. Politiska rörelser på ytterkanten har likartade drag. Massmediernas bild av sekter har ofta varit förenklad och spätt på fördomar om medlemmar i olika religiösa grupper eller om djupt troende – som om dessa människor skulle ha 12

090303 Att vinna.ORIG.indd 12

09-02-26 08.46.33


en helt annorlunda sorts personlighet, vara förförda eller lättsuggererade individer som har tappat all förmåga till kritik. Antikultrörelser svartmålar dem som är eller har varit med i sekter. Andra har gjort tvärtom genom att ignorera fenomenet, betrakta det som perifert eller inte ta det på allvar. Detta har medfört att de som vill försöka förstå sektens psykologi – utan vare sig religiöst överdriven misstänksamhet eller medialt sensations- och skandalsökande intresse – har haft svårt att göra sig hörda. Att sakligt försöka göra rättvisa åt frågor kring varför människor dras till rörelser, vad som sker inne i dessa grupper, hur människor mår före och efter sin tid i gruppen, vilken roll psykologi och sociologi kan ha för att förklara fenomen som hjärntvätt eller starka upplevelser – allt sådant har länge saknats. Denna bok är unik i meningen att författaren själv har varit aktivt troende under tre år i den slutna rörelsen Hare Krishna, innan han hoppade av som tjugofyraåring. Sedan har han i ett par decennier som journalist intervjuat aktiva eller tidigare aktiva sektmedlemmar och deltagit i sammankomster. Han har dessutom följt forskningen kring karismatiska sekter, intervjuat inte bara Knutby-församlingens olika medlemmar utan dessutom deltagare i ett otal andra rörelser. Boken är viktig därför att den är fjärran både från svartmålning och sensationslystnad. I stället försöker författaren få oss att se att det är högst normala psykologiska grupprocesser och krafter som ligger bakom dragningen mot sekter. Dessa processer kan kasta ljus över såväl blind lydnad gent­ emot auktoritärt ledarskap som det starka motstånd som finns mot tvivel och ifrågasättande. Att vinna en tro och förlora sig själv är dock inte en vetenskaplig forskningsrapport – även om mängder av sociologisk, historisk och psykologisk forskning redovisas. Boken 13

090303 Att vinna.ORIG.indd 13

09-02-26 08.46.33


är snarare en populärvetenskaplig framställning kryddad med personlig erfarenhet och många exempel. Den tar på allvar ett fenomen som annars ofta reduceras av sensationsskriverier. Föräldrar och anhöriga till människor som är aktiva inom karismatiska rörelser känner sig ofta fumliga eftersom de inte riktigt kan känna igen sina kära eller förstå deras livsbeslut. Men starka religiösa övertygelser får inte patologiseras, i stället kan de försöka förstås. Psykologer och psykiatriker har här viktigt stoff att inhämta. Jag hoppas att denna bok kommer att användas i utbildningar och fortbildningar för allt från kuratorer, teologer, psykologer, lärare och andra som i sina yrken möter livsåskådningsintresserade. Lika stor behållning av boken har alla som undrar över människans andliga behov. Den tillför svensk religionspsykologi en hittills saknad översikt. Owe Wikström författare, professor i religionspsykologi, Uppsala universitet

090303 Att vinna.ORIG.indd 14

09-02-26 08.46.33


Inledning

E

xakt klockan sju ljöd det dovt tutande ljud som uppstår då man blåser hårt i en stor havssnäcka. För de boende i Hare Krishna-kollektivet på Korsnäs Gård betydde det att dagens andra gemensamma tempelceremoni just hade börjat. Så hade det gjort även för mig, varje morgon, i tre år. Men just denna dag – den 30 april 1985 – var det en signal som innebar att det nu var dags att lämna denna grupp av människor. Smita iväg, inte helt olikt en skamsen hund, medan alla övriga kollektivmedlemmar var samlade i tempelrummet. Bultande hjärta. Tryck över bröstet. Skyndade mig från den vitrappade huvudbyggnaden till uthuset där munkarna hade sina sovplatser. I den kylslagna luften kunde jag känna den nyss gångna nattens unkna dofter blandas med rökelse. På avstånd hörde jag de genomträngande ljuden från mässans indiska instrument. Rev av mig mina tunna indiska orangefärgade bomullskläder. Satte på mig jeans, en tröja och en jacka. Packade ner mina få tillhörigheter i en liten väska och småsprang på den leriga grusväg som ledde bort från sektens svenska högkvarter. Himlen ovanför mig var tjock av svartgrå moln. Rädd? Kanske. Men mest kände jag ångest. Ångest inför att möta någon medlem inom rörelsen och behöva förklara mig. Ångest inför att lämna den begränsade värld jag hade vant mig vid och kasta mig ut i den materialistiska ocean som jag före­ ställde mig fanns utanför. Skulle jag drunkna? 15

090303 Att vinna.ORIG.indd 15

09-02-26 08.46.33


När väl Korsnäs Gård försvunnit ur min åsyn, sjunkit ner bakom kullarna i det sörmländska landskapet, förändrades min sinnesstämning. Jag blev lugn, glad, ja, lycklig. Kände mig fri. Fick lift med en bil som skulle till Södertälje. I ömsom hagel och ömsom regn tog jag mig denna Valborgsmässoafton så småningom »hem«, hem till barndomsstaden Linköping och mina förvånade föräldrar. Den förlorade sonen, som hade hunnit bli 24 år gammal, satt åter vid köksbordet, och allt verkade som vanligt. Fast naturligtvis var ingenting som vanligt. Tre år i en sluten religiös grupp hade satt sina spår. Periodvis har jag velat glömma min forna tillvaro och identitet, men det har visat sig vara omöjligt. Det förflutna finns alltid närvarande i nuet, och även om identiteten som »krishnabhakta«, hängiven den blå guden Krishna, på många sätt var en främmande kostym, gick den inte att kränga av sig lika enkelt som jag rev av mig munkdräkten. Berodde det på att jag fortsatte att vara under inflytande av gruppens tankekontrollerande krafter, eller på att det fanns en särskild mening med att just jag en gång drogs till den där udda organisationen med rötter i Bengalen? Kanske mitt val att hänge mig sa något om den jag är? I alla händelser tog det många år innan jag kunde forma en identitet som jag kunde kalla min egen. Ja, i ärlighetens namn är det en process som fortfarande pågår. Att skriva en bok om sekter är naturligtvis ett led i denna process, men det rör sig inte om en uppgörelse, en hämnd. Jag är fullt medveten om att ingen grupp vill bli kallad sekt, det har blivit ett skällsord – och typiska sekter ser sig själva som universella, som att de har den ultimata lösningen på hela mänsklighetens problem. I denna bok använder jag be16

090303 Att vinna.ORIG.indd 16

09-02-26 08.46.33


greppet »sekt« i en neutral bemärkelse: Religiösa (oftast små) grupper som »markant avviker från den eller de reli­ giösa huvudlinjerna i ett samhälle … politiska ytterlighetsgrupper o. d.« (Nationalencyklopedins definition). Både religiösa sekter och karismatiska rörelser utmärks av ett karismatiskt ledarskap, vilket i det här sammanhanget betyder att ledarna anses ha mandat »från ovan«. Begreppet »karismatiska rörelser« syftar specifikt på kristna väckelsegrupper som betonar andedop, tungomålstalande, profetior och helande. Om de är att beteckna som sekter beror på hur avvikande de är. Av olika skäl, bara delvis personliga, har jag fortsatt intressera mig för dessa udda och ofta störande grupper.

Sektfenomenet väcker många frågor Det finns många frågor som har gäckat mig allt sedan avskiljandet. Varför gick just jag med? Varför går över huvud taget en ung människa med i radikala rörelser som inte sällan står i strid med den kultur han eller hon vuxit upp i? Kan en helt »vanlig« person gå med? Hur kunde jag stanna så länge, och vara så övertygad anhängare, trots diverse skandaler som inträffade inom rörelsen under min medlemstid? Vad skilde mig, som lämnade gruppen, från dem som blev kvar? Har inte frågor kommit inifrån har de väckts av yttre händelser, som när förut anonyma sekter skapade rubriker: Den japanska Aum-sektens sarinattack i Tokyos tunnelbane­ system. Mord och massjälvmord inom Soltempelorden i Schweiz och Kanada. Medlemmarna i den lilla ufo-sekten Heaven’s Gate som kollektivt »lämnade sina kroppsliga skal« med hjälp av gift och plastpåsar trädda över huvudet. Vi har fått följa dramer som den tragiska upplösningen av FBI:s belägring av David Koreshs bibelfanatiska grupp Branch Davi17

090303 Att vinna.ORIG.indd 17

09-02-26 08.46.34


dians i Waco. Och ännu närmare oss: de spektakulära turerna kring mordet och mordförsöket inom pingstförsamlingen i Knutby. Hur kunde det gå så illa i dessa grupper, medan en tidigare så extrem rörelse som Hare Krishna numera är mer eller mindre rumsren? Vad var det som gjorde att just »min« organisation inte tippade över kanten? Ingen kan undgå det här med sekter. Vi omges ju av dem. Vem som helst kan komma i kontakt med alltifrån fredliga, möjligen enerverande, dörrknackande Jehovas Vittnen till militanta vänsterextremister som ger sig i strid med högerextremister. Även fotbollslagens våldsinriktade så kallade firmor och kriminella mc-gäng kan ses som sekter, för att inte tala om terrorinriktade grupper. Att förstå dem och deras medlemmar kan göra oss mer vidsynta, och klokare. Vill vi påverka dem måste vi veta hur de tänker och fungerar. Många människor likställer skräckexemplen på sekter ovan med sekter över huvud taget – alla är lika dåliga och hemska. Det kommer jag inte göra i den här boken. Grupper som kan betecknas som sekter är i själva verket väldigt olika sinsemellan, trots det som förenar dem. Mina egna erfarenheter var blandade, både negativa och positiva. Samma blandade intryck har jag fått då jag rest runt och besökt olika grupper, pratat med medlemmar och exmedlemmar. Även resultaten från objektiv forskning kring sekter, gjord av religionsvetare och sociologer, påvisar både goda och onda sidor. Eftersom ganska många människor är med i sekter måste det finnas fördelar. Vilka kan de vara? Tidningsartiklar, tv-program och vissa böcker ger van­ ligen en bild av att det inte finns några positiva sidor med grupper som exempelvis scientologerna eller Enighetskyrkan (i folkmun döpt till Moon-rörelsen, efter grundaren Sun 18

090303 Att vinna.ORIG.indd 18

09-02-26 08.46.34


Myung Moon). En sådan spegling gör deras existens helt obegriplig, såvida man inte tillgriper förklaringar som att sekterna använder raffinerade metoder för att värva och hålla kvar sina medlemmar. Fast då dyker en annan fråga upp: Varför är dessa sekter då så små och obetydliga? Den ensidigt negativa stämpel som sekter fått är faktiskt också något som ökat min nyfikenhet. Jag känner inte igen mig i »avhoppares« ofta stereotypa och svartvita berättelser. Varför är det just sådana mörka historier som sprids? Är bittra avhoppare möjligen medaktörer i ett drama som samhället har ett behov av? Är sekter något helt annat, totalt annorlunda från andra grupper? Jag tror att man gör ett misstag om man drar en demarkationslinje mellan sig själv och sektmedlemmar, mellan den grupp eller de grupper man är löst knuten till och sekter. Många ser sig som relativt starka och oberoende. Som en individ, särskild från andra. Ett vanligt synsätt är att sektmedlemmar måste vara ovanligt jagsvaga personer som lätt manipuleras av diktatoriska »knäppgökar«. Stämmer det? Genom att göra sektmedlemmar till »dom« kanske vi blir blinda för att vi alla är påverkade av olika grupper. Det är lätt att glömma att samtidigt som vi lever i individualismens era existerar vi också i massornas tid. Är den som lever för sin egen personliga lycka och söker den i konsumtion av ting och nöjen fri, eller är hon barn av sin tid, styrd av massiv marknadsföring? Har du egna åsikter, eller följer du opinionen? Sekteristiska tendenser finns överallt: Politiska ledare som växer i makt, upphöjs av vissa när de kastar skulden på andra och blåljuger offentligt. Journalister som ger en upphetsande svartvit bild av den komplexa verkligheten. Höga chefer inom näringslivets elit som håller varandra om ryggen och kräver lojalitet av sina anställda. Mödrar eller fäder som ge19

090303 Att vinna.ORIG.indd 19

09-02-26 08.46.34


nom ett manipulerande sätt får ett oerhört starkt och ofta negativt inflytande på övriga familjemedlemmar. Skolelever som blundar för, eller dras in i, mobbningen av en klasskamrat. Vardagsexemplen är många. Grunden för den här problematiken är möjligen vårt djupt liggande behov av gemenskap. Ensam är inte stark, tvärtom. Ensamhet, fattigdom, missbruk och för tidig död hör ihop. Men för att få höra till måste vi göra avkall på vår individualitet. Gemenskapen kräver ett offer. Och finns det ett vi måste det oundvikligen finnas ett dom. Ingen undkommer detta dilemma. I sekter accentueras denna problematik och det är detta som gör studiet av sekter särskilt intressant. Något typiskt mänskligt blir väldigt tydligt. Genom att gå med i en sekt vinner man en tro, en mening, och en stark gemenskap, eftersom tron delas av andra. Samtidigt riskerar man att förlora sig själv, sin avskilda identitet. Frågan är om man kan höra till och samtidigt vara fri, eller är vi dömda till ensamhet om vi vill vara fria? Som en röd tråd i boken löper mina egna erfarenheter, mina känslor, tankar och reflektioner. Jag har också försökt förmedla andras sektupplevelser, både de som hoppat av och de som är kvar. Bilderna av sektlivet är naturligtvis inget annat än ett urval av alla de speglingar man skulle kunna ge. Ärligast är jag om jag deklarerar att de personliga berättelsernas syfte är att illustrera ett typiskt och allmänt sektfenomen. Samtidigt analyserar jag detta subjektiva med hjälp av vetenskapliga teorier och forskningsresultat. Jag har hämtat verktyg ur allehanda discipliner: psykologi i bred bemärkelse, religionsvetenskap, sociologi, etnologi och socialantropologi. Jag vänder mig inte bara till specialintresserade: personer som har eller har haft kontakt med sekteristiska rörelser, psykologer, psykiatrer, socialtjänstemän och andra som be20

090303 Att vinna.ORIG.indd 20

09-02-26 08.46.34


höver information om hur sekteristiska grupper påverkar individen. Min ambition är att den här boken ska kunna läsas med behållning av alla som är intresserade av mysteriet människan och särskilt då människan som gruppvarelse. Vi behöver alla lära oss mer om samspelet mellan individer och grupper och grupper emellan. Att bli en sansad, fri individ som samtidigt känner samhörighet med andra är svårare än vad många av oss tycks tro. Nu är det hög tid att börja vår odyssé i sekterismens värld.

21

090303 Att vinna.ORIG.indd 21

09-02-26 08.46.34


Grogrunden … vad man sår får man också skörda. Galaterbrevet 6:7

090303 Att vinna.ORIG.indd 23

09-02-26 08.46.34


1 I begynnelsen var inget annat än sekter

I

ntet ont anande hade Ted Patrick hyrt en stuga vid Mission Beach i södra Kalifornien. Han arbetade för kommunen i San Diego och brukade fira semestern här med sin fru, fem barn och andra medlemmar av släkten. Men den här sommaren, 1971, skulle något hända som kom att radikalt ändra hans liv. Just på ödesdagen hade han varit tvungen att återvända till sitt arbete för ett brådskande ärende, därför dröjde det många timmar innan han fick del av ett oroande besked: En av hans söner, Michael, samt en brorson, hade gått ner till stranden på morgonen och inte kommit tillbaka till stugan för att äta lunch som avtalat. Ingen hade sett dem sedan dess. Teds fru Ruth var alldeles ifrån sig av oro. Trots att många deltog i sökandet stod pojkarna inte att finna. Sent på kvällen kom de båda pojkarna tillbaka på egen hand. Ted Patrick märkte att något hänt dem. De var sig inte lika. De var lugna, ögonen lyste och de var liksom i en egen värld, svåra att nå. »Erkänn att ni tagit droger«, sa Ted. Men pojkarna nekade till detta. De svor också att de inte druckit alkohol. Nej, det som hade hänt dem var att de träffat några andra ungdomar som var så spännande att de glömt bort tiden. »De var som en familj. De pratade om Jesus på ett sätt 25

090303 Att vinna.ORIG.indd 25

09-02-26 08.46.34


som vi aldrig hört förut, som berörde. De spelade gitarr och vi sjöng tillsammans.« Ted frågade ut pojkarna om vad de visste om den främmande gruppen. De gav honom en broschyr som de fått med sig. Tydligen kallade sig gruppen för »Children of God«. »Kanske det är en täckmantel för kommunisterna«, föreslog Ruth. »Kanske det, det är mycket möjligt«, svarade Ted, som lovade att gå till botten med detta. I sina efterforskningar fann Ted Patrick tecken på att hust­run kanske hade rätt. Ja, Children of God, ledda av en figur vid namn David »Moses« Berg, verkade vara en del av en stor kommunistisk komplott, ämnad att förstöra de goda amerikanska värderingarna och den amerikanska livsstilen. I sin bok Let Our Children Go! (1976) berättar Ted hur Amerika höll på att översvämmas av vad han uppfattade som förvirrade, snedvridna och manipulativa sekter: indiska grupper som Hare Krishna och Divine Light Mission, »pseudo­­kristna« som Children of God och The Love Family, ufo-sekter med många fler. Han tyckte sig kunna se att de använde sig av de metoder som de koreans­ ka kommunisterna använt under Koreakriget på 1950-talet för att hjärntvätta amerikanska krigsfångar. Sektmedlemmarna kunde inte längre tänka, inte känna, påstod Ted Patrick. De hade förvandlats till robotlika zombier som bara var kapabla till att upprepa sin rörelses budskap. Enda sättet att frigöra dem var att kidnappa dem och avprogrammera dem. Och det var just detta han började göra i stor skala. Ted Patrick grundade den första så kallade antikult-gruppen, Free the Children of God, FREECOG. Hundratals föräldrar, som tyckte sig ha förlorat sina barn in i någon udda rörelse, vände sig till honom. Eftersom han ofta använde sig av olagliga metoder, våld och inlåsning, i sin kamp för att rädda de i hans och föräldrarnas ögon vilseförda fick Ted Patrick sitta av flera fängelsestraff och tvingades 26

090303 Att vinna.ORIG.indd 26

09-02-26 08.46.34


ibland betala dryga böter. Men han fortsatte enträget sin kamp. Han blev avprogrammeringens fader och i vissa ögon en hjälte.

En opposition som retar Man må tycka vad man vill om Ted Patrick och hans metoder, men förmodligen var det inte en kommunistisk komplott som låg bakom den formliga explosion av nya alternativa grupper i västvärlden som ägde rum från mitten av 1960-talet och framåt. För min del tror jag att han även missförstod sekternas natur och deras syfte. Samtidigt visar Teds sätt att reagera på något typiskt: sekter upplevs som otäcka, skrämmande och farliga. De tycks krypa upp ur kloakerna, de upprör och fascinerar. Deras blotta existens väcker ofta en motreaktion från samhällets sida. Vad är sekter egent­ ligen för ett underligt fenomen? För att kunna säga något om det måste vi först försöka ringa in vilka typer av grupper vi talar om. Den klassiska definitionen på sekter härstammar från teologen Ernst Troeltsch. I sin ambitiösa historiska studie The social teaching of the Christian churches and Groups (1911/1992) skiljer han mellan kyrkor, som är väl etablerade och oftast allie­ rade med staten och de härskande klasserna, och sekter, som i hög grad försöker undvika staten och det övriga samhället. Sekter är grupper som har brutit sig loss från en kyrka och vill skapa något nytt, något mer fulländat, ett perfekt samhälle i samhället. De har en elitistisk framtoning, anser sig företräda en absolut sanning och ledaren är karismatisk – han bygger sin auktoritet på personliga egenskaper, han har fått makt från ovan. En friktion mellan samhälle/kyrka och sekt är alltså inbyggd i själva definitionen. När friktionen 27

090303 Att vinna.ORIG.indd 27

09-02-26 08.46.35


upphör har den berörda gruppen anpassat sig och är inte längre en sekt. Sedan dess har det gjorts många försök att reformera ­Troeltschs definition. Sociologen Scott Miyakawa fann exempelvis i sin forskning kring 1800-talets kristna utbrytargrupper, som metodister och baptister, att de knappast hamnade i någon konflikt med omgivningen, tvärtom var de uppskattade eftersom de uppmanade sina medlemmar att engagera sig för samhällets bästa. Han noterade dock sam­ tidigt att det ändå uppstod vissa spänningar eftersom dessa sekter (de var ju sekter i sin begynnelse) såg kulturlivet och läsning av viss litteratur som vilseledande och därför något som borde undvikas (Miyakawa, 1964). Bryan Wilson, professor emeritus i sociologi vid Oxfords universitet har påpekat att det finns stora skillnader sekter emellan. I Religiösa sekter (1970) särskiljer han mellan omvändelsesekter (inriktade på att »frälsa« så många som möjligt, till exempel den tidiga pingströrelsen och många nutida karismatiska rörelser som Livets Ord), adventistiska sekter (inriktade på att världen står inför sin undergång, till exempel Jehovas Vittnen), inåtvända sekter (som söker leva isolerat från världen, till exempel Plymouthbröderna) och gnostiska sekter (som menar sig besitta – ofta »hemlig« – kunskap om nya vägar till insikt, hälsa och framgång, till exempel Kristen Vetenskap). En viktig uppdatering av begreppet sekter är att de inte bara är grupper som har brutit sig loss från en etablerad kyrka. Numera handlar det ju oftast om »importerade« religioner (till exempel ISKCON, International Society for Krishna Con­ scious­ness, mer känd som Hare Krishna eller Krishna-rörelsen) och nyskapade religioner (till exempel Scientologkyrkan). Globaliseringen har medfört att det som är en sekt i ett land oftast är en sekt i ett flertal andra länder. Moderna sekter 28

090303 Att vinna.ORIG.indd 28

09-02-26 08.46.35


är många gånger internationella organisationer där medlemmarna inte bara håller kontakt via internet (och värvar nya medlemmar via denna kanal) utan också rör sig över gränserna och periodvis arbetar för sin rörelse i främmande länder (Hexham & Poewe, 1997). Fast det är ju lätt konstaterat att även ovan nämnda variation av sekter befinner sig i eller har befunnit sig i en konflikt med det övriga samhället. Benton Johnson har föreslagit att man kan renodla Troeltschs definition: »En ’kyrka’ är en religiös grupp som accepterar den sociala miljö den befinner sig i. En ’sekt’ är en religiös grupp som förkastar den sociala miljö den befinner sig i.« (Johnson, 1963, min översättning.) Religionssociologerna Stark och Bainbridge (1979) har ­tagit denna definition ett steg till. De menar att man bör överge den traditionella uppdelningen mellan kyrka och sekt. I ett pluralistiskt samhälle där det knappast finnas någon dominerande kyrka i klassisk bemärkelse kan man placera in alla religiösa grupper på en skala från församlingar (eller denominationer, som religionsvetare säger) som har en låg grad av spänning i sin relation till samhället (low-tension denominations) och upp till »högspänningssekter« (high-tension sects). Jag antar att man skulle kunna sätta in politiska grupper på en motsvarande skala. Ju högre spänning, desto mer sekt alltså. Ytterligare andra sociologer har finslipat och utvidgat Starks och Bainbridges definition. Det har exempelvis påpekats att man kan stå i ett spänningsförhållande gentemot det övriga samhället på olika sätt och på olika områden. Vissa grupper befinner sig kanske åsiktsmässigt i vad man skulle kunna kalla den kulturella huvudfåran, men de är avvikande intensiva och överdrivna i sin tro. En del kan vara fundamentalister, de håller fanatiskt fast vid och pläderar för något som de påstår är det »ursprungliga«, det »äkta«. Andra grupper har åsikter och trosformer som majoriteten tycker är galna eller rentav sjuka. 29

090303 Att vinna.ORIG.indd 29

09-02-26 08.46.35


Konflikter kan också uppstå på grund av sektens beteende – deras klädstil, sexualvanor, sätt att missionera eller att de upplevs som ett hot. Här behöver man skilja mellan grupper som har utopiska drömmar om ett framtida världsövertagande och de som faktiskt har användande av våld på sitt program. Man kan säga att det är typiskt sekteristiskt att ha en misstänksam inställning gent­emot samhället och mot andra grupper och andra sekter, men det är inte alls alla som därför har en aggressiv attityd. De kan tvärtom ha extrem fridsamhet som ideal. Ändå kan de bemötas med aggressivitet genom att de ses som udda och konstiga. Historiskt sett kan vi se att sekter ofta har hamnat i en oppositionell ställning som retat omgivningen. I det antika Grekland förföljdes bland andra pytagoréer. Även om det multikulturella antika Rom var relativt tolerant, angreps rörelser, exempelvis Isis- respektive Kristuskulten, som ansågs »främmande« och »antisociala«. Senare gjorde sig den katolska kyrkan känd för att i sin tur slå hårt mot avvikande grupper. Bland annat har korståget 1209 mot katarerna i sydfranska Languedoc gått till historien som ett av de mest brutala övergreppen mot en sekt. Inom islam har ledande sufier (muslimska mystiker) avrättats och den iranska Bahai-rörelsen utsattes för konstant förföljelse tills den drevs ut ur landet. Det motstånd som mött de nya religiösa rörelserna och politiska sekterna i västvärlden under de senaste decennierna är alltså ingen ny företeelse. Vi ska senare se att sekternas typiska spänningsförhållande till omgivningen har betydelsefulla psykologiska implikationer.

30

090303 Att vinna.ORIG.indd 30

09-02-26 08.46.35


Karismatiskt ledarskap och gemensam tro Ironiskt nog är det sällan en sekts intention att hamna på kant med omvärlden. Tvärtom har de flesta religiösa sekter höga ideal och utopiska drömmar om ett underbart samliv i fred och harmoni. Även politiska extremister har fantasier om att existensen tillsammans skulle bli perfekt, bara alla anammade deras idéer. Militanta islamister ser terrorism som ett nödvändigt ont för att paradiset på jorden ska kunna förverkligas. Och ledare för hårdföra mc-gäng påstår att de inte är ute efter att bråka, de vill bara leva sitt liv på det sätt de gillar, tillsammans med »bröderna« och utan att blanda in människor utanför gruppen. Men friktionen är oundviklig. Paul Heelas och Linda Woodhead (2005) beskriver sekter som »fickor av protest« i ett för övrigt hegemoniskt samhälle. Uttrycket är ganska träffande. Vare sig samhällets ideal och accepterade synsätt hålls ihop av kungar i små stadsstater, en dominant religion eller västliga förebilder som demokrati och vetenskapen med stort V, bryter sekter mot det som gäller. Den kristna karismatiska församlingen i Höör, Kingdom Center, är ett bra exempel på en sekt som vill det rätta (i egna ögon), men där det går fel och den ena konflikten avlöser den andra. Jag kursiverar här orsakerna till konflikterna, som också är typiska kännetecken för en sekt. På 1990-talet hette församlingen Kristet Center Syd, KCS, och hade bortåt 350 medlemmar. KCS kännetecknades till en början av stor entusiasm och hängivenhet. Många medlemmar hade extatiska upplevelser och kände sig pånyttfödda. Här började problemen. KCS:arna var för entusiastiska, 31

090303 Att vinna.ORIG.indd 31

09-02-26 08.46.35


och upplevdes som konstiga. Dessutom tillhörde församlingen den Livets Ord-inspirerade paraplyorganisationen Trosrörelsen, och både stilen och delar av trosuppfattningen kunde uppfattas som »amerikansk«, »främmande« och till och med »skrämmande«. Att KCS var en kristen karismatisk grupp innebar att man trodde på andar. Det är inte en avvikelse från kristen tro, men andar är ju inte något man talar högt om inom svensk kristenhet. Även några medlemmar blev illa berörda när tron på onda andar och demonutdrivning betonades alltmer. Den mycket framträdande pastorn, Christer Nilsson, påstod sig kunna se vem som var andebesatt och iscensatte utdrivningar som enligt vittnesmål kunde bli våldsamma. Väldigt karismatiska, och då oftast enväldiga ledare, hamnar alltid förr eller senare i trubbel. I en typisk sekt är trosuppfattningar inte något man kan rösta om, och de delas av alla som vill vara med. Därför valde många som tog illa vid sig och inte kunde acceptera ande­ utdrivningarna att lämna gruppen. Avhoppare har också kritiserat ledningen för att, i den goda trons namn, detaljstyra medlemmarna genom att tala om vilka böcker och filmer­som är acceptabla, genom att fördöma tv-tittande och så vidare. De som stannade kvar följde oftast råden och försvarade förändringarna både mot interna och externa kritiker. Första yttre konflikten uppstod i mitten av 1990-talet. Pastor Nilsson började predika, och utöva, vad han kallade »andligt äktenskap« och han och hans församling uteslöts från Trosrörelsen. KCS hade blivit för avvikande. »Andligt äktenskap« innebar att man kunde ha mycket nära, fast inte sexuella, utomäktenskapliga relationer om äktenskapet var dåligt och slukade snarare än gav energi. Christer Nilsson tog senare efternamnet Segerliv, ställde 32

090303 Att vinna.ORIG.indd 32

09-02-26 08.46.35


sig under ledning av den amerikanske pastorn Sunday Adelaja och församlingen bytte namn till Kingdom Center. Det betydde att sekten blev än mer amerikansk i sin stil. Fler konflikter uppstod. Kingdom Center driver en skola som har fått kritik av Höörs kommun för bristande brandsäkerhet och för fukt och mögel i byggnaden där internatelever bor. Den lokala socialförvaltningen har utrett uppgifter om mobbning på skolan och tvångsarbete på det kommersiella vildmarkscenter som församlingen driver. Skolverket har riktat kritik mot undervisningen på församlingens gymnasium. Oenighet med myndigheter uppstår nästan alltid när en sekt vill ta hand om utbildningen för sina medlemmars barn. Det stora dråpslaget mot Kingdom Center kom 2008 då tv-programmet Existens sände två granskande reportage om församlingen och flera tidningar följde upp. Utöver det som jag redan beskrivit framkom det att en del exmedlemmar hade upplevt engagemanget i församlingen som väldigt krävande, det talades rentav om tvångsarbete. Antingen det var äkta menat eller inte så kände sig Christer Segerliv manad till att offentligen be om ursäkt för begångna fel.

Åter till den ursprungliga familjen Församlingen i Höör lever vidare, om än kraftigt decimerad. Från toppnoteringen 350 medlemmar har antalet sjunkit till 80, och då är en betydande del av dem elever i församlingens skola. Ledningens misstag (eller ska man kalla det vanstyre) och de påföljande konflikterna tycks ha spolierat de ursprungliga utopiska drömmarna om ett nytt »kungarike« där människor kan leva gott i en varm gemenskap, vägledda av gudomliga principer som genomsyrar allt. Här ska vi stanna upp vid denna utopiska dröm, eftersom 33

090303 Att vinna.ORIG.indd 33

09-02-26 08.46.35


den är betecknande för sekternas natur. Som jag redan påpekat kan sekter sinsemellan vara mycket olika, men gör man fältstudier av avvikande grupper under deras mest intensiva och dynamiska begynnelsefas upptäcker man strax likheter med parkärlekens förälskefas. Den täta sammanhållningen, den självklara kontakten med det heliga och den starka tro som alla delar präglar tillvaron för medlemmarna i stort och smått. Utopi eller inte – längtan efter en sådan tillvaro tycks ha djupa rötter. I Cults and new religious movements (Galanter, 1989) ger psykiatrerna Mansell Pattison och Robert Ness ett hisnande historiskt och samtidigt aktuellt perspektiv på sekter. Under den mycket långa period då människan livnärde sig som ­jägare och samlare fanns det inga egentliga sekter, skriver de. Människor levde i små grupper, oftast med inte fler än 25 medlemmar. Dessa grupper utgjorde vad socialantropologer kallar en gemenskap, en kommunitet, med täta band mellan medlemmarna. De psykiska och sociala banden utgjordes inte enbart av ett ömsesidigt beroende av varandra för uppehälle och exi­ stens. Gruppen var inte bara en intressegemenskap, utan också en livsgemenskap. En viktig organiserande princip hos sådana gemenskaper är en gemensam kosmologi, eller religion i bred bemärkelse – en delad tro, gemensamma värderingar, regler för hur man ska bete sig. Sammantagna bildar kosmologin och de mänskliga banden ett tätt sammanvävt komplex. Pattison och Ness kallar detta komplex för »a cosmological constituted communion«, alltså en kosmologiskt konstituerad kommunitet. Att vara en del av en sådan sammanslutning av likasinnade är ett djupt liggande biopsykosocialt behov, menar Pattison och Ness. Därför har människor fortsatt att skapa och söka sig till sådana grupper. 34

090303 Att vinna.ORIG.indd 34

09-02-26 08.46.36


Olika kosmologiskt konstituerade kommuniteter kan ha helt olika kosmologier, ändå har de samma strukturella och funktionella egenskaper, hävdar Pattison och Ness. De beskriver hur sådana sammanslutningar har ökat i antal i takt med att människans samhällen blivit alltmer komplexa. Tidigt uppstod krigiska mannaförbund som senare genererade »brödraskap« och hemliga sällskap. Under antiken uppstod olika kulter som förenade människor som sökte starka religiösa upplevelser. När det europeiska samhället blev feodalt skapades det sekteristiska hantverkargillen och religiösa grupper som inte ville gå i den romerska katolska kyrkans ledband. Övergången till ett industrisamhälle förde med sig slutna ordenssällskap, fackföreningar och ateistiska sekter. Och i dag kan vi finna en bred flora av religiösa sekter, ufogrupper, politiska extremister, självhjälpsgrupper och hälsokulter, fotbollshuliganer och hårdföra mc-gäng, skriver Pattison och Ness. Ur deras perspektiv kan man alltså se nutida sekter som exempel på kosmologiskt konstituerade kommuniteter och anslutningen till en sekt kan uppfattas som ett återvändande till den ursprungliga familjen.

35

090303 Att vinna.ORIG.indd 35

09-02-26 08.46.36


De skrämmer, retar och upprör – antingen de tillhör udda religiösa sekter, motorcykelgäng eller är fotbollshuliganer. Att vinna en tro och förlora sig själv handlar om medlemskapet i grupperna som avviker, grupperna som många gånger ses som ett problem. Det psykologiska skeendet inom en sekt förekommer också inom andra grupper, men påverkan inom sekten blir ofta extra intensiv. Känslan av tillhörighet, som förstärks av en karismatisk ledare, är mycket befriande och stark, även om medlemskapet innebär att den individuella friheten krymper. Med hjälp av religionsvetenskaplig, psykologisk och samhällsvetenskaplig forskning visar Anders Haag hur både individer och grupper påverkas av styrande normer, gemensamma föreställningar och av ledarens utstrålning. Foto: Mia Carlsson

Anders Haag har egen erfarenhet av sektvärlden. Han var under tre år på 1980-talet medlem av Hare Krishna. I dag arbetar han som journalist på Svenska Dagbladet.

”Jag hoppas att denna bok kommer att användas i utbildningar och fortbildningar för allt från kuratorer, teologer, psykologer, lärare och andra som i sina yrken möter livsåskådningsintresserade. Lika stor behållning av boken har alla som undrar över människans andliga behov. Den tillför svensk religionspsykologi en hittills saknad översikt.” Ur förordet av Owe Wikström, författare och professor i religionspsykologi

ANDERS HAAG ATT VINNA EN

TRO OCH FÖRLORA SIG SJÄLV

”Boken är viktig därför att den är fjärran både från svartmålning och sensationslystnad. I stället försöker författaren få oss att se att det är högst normala psykologiska grupprocesser och krafter som ligger bakom dragningen mot sekter. Dessa processer kan förklara både blind lydnad gentemot en ledare eller uppenbarelse och förnekande av allt tvivel.” Owe Wikström

isbn 978-91-27-02673-5

Haag.Attvinna_org.indd 1

09-03-04 14.57.16

9789127026735  

Förord av Owe Wikström ........................... 11 Inledning ......................................... 15 sektfenomenet väcker många fråg...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you