9789176996775

Bernhard Nordhs lexikon

2

BERNHARD NORDH

BERNHARD NORDHS LEXIKON

3

Utgiven av Bernhard Nordh-sällskapet 2017.

Omslag Lennart Fahlén.

Bernhard Nordh-sällskapet, som bildades år 2000, verkar för att öka intresset för och spridningen av Bernhard Nordhs litterära verk bland läsare i alla åldrar och att stimulera vetenskaplig forskning kring hans författarskap.

ISBN 9789176996775 © Bernhard Nordh l935 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland 4

Utgivarens förord Texterna i den här boken tillkom under åren 1933-35. Fotot på omslaget är från samma tid. Bernhard Nordh hade sex år tidigare beslutat sig för att försöka leva på sitt skrivande och han har själv uttryckt att han ”bombarderade” redaktionerna med noveller och andra texter. Många gånger fick han anpassa sitt skrivande till redaktörernas önskemål om spänning och kärlek, men i sitt ”lexikon” släppte han fantasin fri och fabulerade kring orden och dess betydelser under pseudonymen Lexikus.

Delar av texterna publicerades i många tidskrifter under rubriker som ”Smålänningens lexikon”, ”Svenssons lexikon” och senast i Västerbottens Kuriren som ”Bernhard Nordhs lexikon”.

Lexikonet har aldrig tidigare utgivits i bokform. Utgångsmaterialet till texterna i denna bok utgörs av tidningsurklipp som digitaliserats av Bernhard Nordhs äldsta dotter Ingegerd Petersson. Vissa delar av materialet är daterat andra inte. Vid redigeringen har originalet följts i så stor utsträckning som möjligt och några språkliga justeringar har inte gjorts utom i några enstaka fall.

Ett register har infogats i slutet av boken där orden placerats i bokstavsordning.

Bernhard Nordh, som är en av Sveriges mest lästa författare, skrev sin första roman 1936. Det blev sammanlagt tjugosju romaner. Hans främsta litterära insats är de Norrlandsromaner, som bygger på hans egna vandringar, intervjuer och källstudier.

5

Förord Föreliggande lexikon, ovanligt både till form och innehåll, gör inte anspråk på att vara en produkt av det yttersta vetandet, ty det yttersta vetandet tillhör de evigt förborgade tingen. Lexikonet är inte heller ett vanligt lexikon, ty här kommer man ibland att stöta på ord, som aldrig någonsin kunnat drömma om sådan ynnest. Somt i lexikonet är sanning och somt lögn, somt allvar och somt skämt – sådant livet nu är. Lexikonets huvudsakliga uppgifter äro: 1) att i någon mån roa läsaren, 2) att göra diverse ingrepp på gängse föreställningar, 3) att obarmhärtigt gissla, det gisslas bör, 4) att ge kortare upplysningar om kända personer.

Lexikonet utgives inte i absolut bokstavsföljd, utan läsaren kommer ständigt att få färdas mellan A och Ö för att även det skall ge en föreställning om, hur obeständigt och villsamt allt i denna världen är. Ännu har inte utgivits något lexikon, som inte blivit föremål för anmärkningar. Anmärkningar mot detta lexikon, berättigade såväl som oberättigade, mottagas med största förnöjsamhet under adress: Lexikus, Box 619, Stockholm 1.

6

Kapitel 1.

Adamsdräkt kallas den klädnad, vari Adam vandrade omkring i paradiset. Dräkten användes allmänt även nuförtiden, ehuru man vanligen brukar gömma den under kläder. Sin adamsdräkt får även den mest fattiga individ redan vid födelsen, ty naturen ger dräkten som födelsegåva till såväl fattig som rik. Adamsdräkten har många förtjänster. Den passar precis och har den synnerliga förmågan att kunna växa, allteftersom kroppen blir större. River man ett hål på dräkten, gör det visserligen en smula ont, men man behöver inte sätta över en lapp, ty efter en tid har repan gått ihop och dräkten är som ny igen. Blir adamsdräkten smutsig, tvättas den lämpligen med vatten och tvål. Av denna behandling brukar den vanligen bli något våt, men man behöver därför inte hänga den på tork eller lämna bort den till pressning, ty denna makalösa dräkt kan man utan obehag låta torka på kroppen, varefter den omedelbart kan användas. Det kan förefalla otroligt, men det är bevisat, att adamsdräkten håller, så länge man behöver den, vilket är tur, ty det är förenat med vissa svårigheter att anskaffa en ny. Adamsdräkten är den naturligaste av alla dräkter. Vid sidan om denna äro kläderna endast mer eller mindre misslyckade maskeraddräkter.

Arboga, stad i Västmanlands län, allmänt bekant för sitt margarin och ölet, som kommer efter. Enligt säkra uppgifter lär emellertid numera även ölet i Arboga vara av sådan beskaffenhet, att man endast i rena undantagsfall riskerar att bli liggande och ”komma efter”, om man händelsevis skulle

7

komma på det tokiga infallet att pröva, hur många flaskor öl man är människa att stjälpa i sin stackars, stackars mage.

Barometer är ett instrument för mätning av lufttrycket och tillverkas i två huvudtyper: kvicksilverbarometern och aneroidbarometern. Hur dessa fungera har beskrivits i otaliga lexikon, varför de här inte närmare beröras. Istället lämnas anvisning på en annan absolut tillförlitlig barometer, som är ytterst billig och förvånande lätt att handha. För cirka ett halvt öre inköper man i närmaste affär en tom papperspåse. Ämnar man nu företa en utflykt och vill spörja vädret skall man: 1) öppna ett fönster, 2) hänga ut papperspåsen, 3) låta den hänga omkring två timmar.

Sedan denna tid förlupit har man endast att ta in påsen och granska densamma. Är påsen våt, regnar det. Är påsen torr, kan man lämna sitt hus utan att bli våt och få snuva.

Björn. 1) Den fyrfota björnen är mestadels en hygglig kamrat, som tycker om blåbär och myror och sover snällt under vintern.

2) Den tvåbenta björnen är däremot en bister rackare, som sällan äter blåbär och nästan aldrig myror, varför den är i verksamhet även under den kalla årstiden. Denna björn har den obegripliga egenskapen att kunna komma i ens väg, när man minst anar det. Ehuru den ser ut som en människa, kan blotta åsynen av varelsen försätta mången i hemskaste bävan.

Fästman är den gängse benämningen på mansperson, oftast oerfaren, som ämnar segla ut på det äktenskapliga havet.

Fästmannen är vanligen snäll och beskedlig, stundom poe-

8

tisk, då han gör sig skyldig till saker, som han vid mognare ålder anser fullkomligt uridiotiska. Fästmannen åligger: 1) att kyssa sin fästmö, 2) att cirka en gång varannan minut betyga henne sin eviga och oföränderliga kärlek samt att vara henne underdånig uti allt, 3) att betyga sin blivande svärmor sin allra utmärktaste högaktning.

Det ligger i sakens begripliga natur, att fästman inte är detsamma som äkta man – ett förhållande, som kvinnorna mestadels ha svårt att sätta sig in i, varför det här allvarligen påpekas.

Garbo Greta. Butiksflicka från Stockholm, emigrant och guldplockerska, inte alldeles okänd på den konstiga väv, som kallas den vita duken, hyggligt utseende, gåtfull, uppfinnare av De Trötta Ögonen m.m.

Get. Geten är jordens vackraste djur och symbol för nutida kvinnlig fägring. Det gamla talesättet: ”Mager som en get”, har därför blivit ett skönhetens evangelium, som predikas med andakt och hänförelse. Geten är opålitlig och blir stundom hysterisk. När geten är hysterisk är den fullkomligt oresonlig och angriper då även den stackars bocken.

Hus är ett ”vandrande” ord, som ser ut att gå mot förtappelsen. Engelska House och svenska hus voro i begynnelsen ett och detsamma. Men under det att de konservativa engelsmännen fortfarande anse House som det förnämligaste attribut man kan ge en byggnad, ha vi misskött vårt ”hus” på det bedrövligaste. Som nämnt har ordet haft samma utomordentliga betydelse som det engelska, vilket för övrigt framgår av slottsnamnen Örbyhus, Malmöhus etc. Men

9

någon gång, det är svårt att exakt ange datum, tog sig en högfärdig borgare friheten att kalla sin gård för hus, vadan herremännen betackade sig. Åren gingo, och bönderna tyckte sent omsider, att de mycket bra kunde säga, att de bodde i hus. Med detta sjönk ordet ytterligare, och anständiga borgare ville inte längre kännas vid detsamma. Det arma ”hus” föll vidare mot djupet, och kommer man nu ut på landet och frågar en bonde, var huset är, blir man visad till ett litet obetydligt skjul, dit man beger sig, när man ”ska gå på huse”.

Sjutton är ett räkneord, som befinner sig mellan 16 och 18.

Detta är emellertid inte det mest anmärkningsvärda, ehuru tänkvärt i och för sig, ty sjutton är inte bara ett räkneord utan även det kvinnligt veka namnet på en viss herre, som svenska folket beskylles gärna vilja åberopa. Vilken dag den blötmilda svordomen började användas här i landet är inte med säkerhet utrönt, men med tanke på alltings förgänglighet är det sannolikt att ”fy sjutton!” omsider dör ut och ersättes med annat – med ”fy elva!” eller ”fy trettiofem!” eller vad sjutton som helst.

Snuva. 1) Snuva har man, när man nyser, så det blir dagg under näsan. Snuva erhålles: 1) av att gå våt om fötterna, 2) av att kyssa vackra flickor i portgångar eller sitta på en fuktig sten med armen kring den älskades veka liv, 3) av att leka naken afrikan, när man bor i närheten av nordpolen.

Det finns många medel mot snuva, men intet är effektivare än att förekomma det onda genom att noga akta sin lekamen för ovannämnda.

10

2) Snuva är även den mängd av snus, som en välbildad människa kan placera mellan över- eller underläppen och gommen. Denna snuva kallas vanligen läppsnuva och var förr i tiden särskilt omtyckt av kvinnorna, emedan den gav färg och liv åt den eljest ganska smaklösa kyssen. Nu för tiden blir läppsnuvan mer och mer utträngd av diverse rökverk, som dock inte förmå sätta den nödiga piffen på mötet mellan älskande, varför kvinnorna göra det lilla de kunna i den enfaldiga tron, att deras stackars lilla cigarrett skall hjälpa upp det en smula. Effektivaste medlet att vänja kvinnorna av med ovanan att röka är att männen återgå till den gamla hederliga läppsnuvan med dess kärleksbefruktande stimulanser.

3) I motsats till snuva nr 1, så är snuva nr 3 absolut hälsosam. Denna snuva har något av smisk på stjärten över sig och träffar alltid den skyldige. Om fröken Anna säger: ”Äh, Emy vill ingen dansa med!” Och fröken Annas hemligt utkorade bjuder upp Emy… det blir snuva för fröken Anna.

Tanteri är en sjukdom, som endast angriper människor.

Ehuru tanteri är ett feminint ord, finns det även män, som svårligen anfäktas av sjukdomen. Tanteriet ser ut att mer och mer breda ut sig och hotar bli en allvarlig samhällsfara.

Något effektivt medel mot angripelsen har ännu inte presenterats, men det bör anmärkas, att unga krafter äro i verksamhet.

I mars månad 1933 höllo fyra uppsalastudenter ett förberedande sammanträde, där bl. a. framkom att våra förfäder inte alldeles voro befriade från sjukdomen men att den uppträdde blott i absoluta undantagsfall och så gott som uteslutande i feminin skepnad, att tanteriet först i detta århundrade antagit en farsots karaktär,

11

att sjukdomen ofta uppträder under fint namn, att besmittad vanligen är andligt steril och inpyrd av sjuklig sentimentalitet, som tar sig de mest barocka uttryck, att något måste göras, innan världen blev alldeles snedvriden.

De fyra ungdomarna insågo, att de stodo inför en i det närmaste hopplös uppgift, men voro inte räddhågade pröva ett försök. God och sund litteratur borde göra susen, menade en, men de andra sade, att tanteriet inte accepterar god och sund litteratur. Här måste man först röja väg med den blodiga ironiens skarpa svärdsklinga. Om det medlet enades de, ehuru de visste, att de skulle få betydligt svårare arbete än vad Albert Engström hade med de saligen avlidna ”söndagsbladen”. Och lyckas de i sitt berömliga uppsåt, ha de gjort mänskligheten en tjänst, som kommer göra dem bemärkta i världshistorien. Äkta maka. I och med att en kvinna gifter sig blir hon äkta maka och såsom sådan i det närmaste lik en himmelens ängel. Den äkta makan är ett under av trohet och självuppgivelse – aldrig ett ont ord, aldrig en sur min, ty ständigt glad och god är äkta maka. Om äkta maka före äktenskapet haft tjänst eller anställning, ställer hon alltid sin plats till förfogande åt skaran av arbetslös ungdom, ty ängeln inom henne säger, att detta är den gudomliga lagen, ehuru oskriven. Nu har hon ett hem, ett paradis, som hon helt måste ägna sig åt. Äkta maka vill föda många barn, ty de äro hennes stolthet och lycka, och inte ens i sina vildaste fantasier skulle hon kunna drömma om att låta en barnjungfru överta hennes plikter. Sin mans kärlek behåller hon inte med för så och så många kronor, puder och smink och permanentat hår, ty dessa djävulens påfund ha inte tillträde till hennes lustgård. Älsklig, sund och naturlig äger hon en charm, som inga

12

kemikalier kunna ge henne. Äkta maka är immun mot flört och all annan frestelse från underjorden. Hon dyrkar sin man med en blandning av vördnad och hängivenhet, och aldrig har man hört berättas, att äkta maka givit anledning till skilsmässa. Hennes hår grånar med åren, silvras, och alltjämt är hon den goda och kärleksfulla kvinnan – äkta maka, ängeln på jorden.

13

Kapitel 2 Aber är en otrevlig bekantskap, som har den fula ovanan att presentera sig vid de mest olämpliga tillfällen. Aber kunna uppträda när och var och hur som helst, som exempel kunna uppräknas i det oändliga. När man reser till staden för att hämta en glädjens tår och vid framkomsten finner, att man glömt motboken – ja, då har man råkat ut för ett aber.

Bock. 1) Getabocken är filosofisk och mycket snäll, ehuru han stundom roar sig med att puffa folk någonstans där bak. Det finns de som säga, att getabocken puffas av rent okynne.

Verkliga förhållandet är att getabocken stöter omkull folk i den hyggliga avsikten att lära dem begripa, att stor kan bli liten och att allting har en ända.

2) Sågbocken håller sakta men grundligt på att avlivas av den modernitet, som kallas centralvärme, men finns ännu ganska allmänt på landet. Sågbocken har tiderna igenom haft något av romantik över sig, varför ”Sågbock med gubbe” varit och är ett omtyckt motiv för såväl konstnärer som amatörfotografer.

3) Träbock är det förnuftiga namnet på somliga tvåfotade jordevandrare. Ordet är maskulint, men när man betänker, att kvinnorna i allt söka efterapa männen, förvånar det inte, att det finns ganska många feminina träbockar här i världen. Det mest utmärkande hos träbocken är att träet i honom hindrar varje förnuftig tankeverksamhet.

14

Dask är den hälsosamma och nyttiga uppfostran man förr i tiden använde sig av när man ville göra dugliga människor av okynniga eller en smula vanartiga barn. Nuförtiden – i en tid, då tanteriet allt mera gör sig gällande – säger man, att dask strider mot humanitet, sedlighet, allmän gudsfruktan och vete nu allt. Man skriver långa avhandlingar om saken, medtagande spekulativa komplexer och idiotismer, men glömmande det oförnekliga faktumet, att människan fortfarande är en naturens produkt. En dålig trädgårdsmästare är den som misshandlar sina fruktträd eller också i yttersta vördnad för naturen låter träden följa sina livsprocesser utan att ta till trädsax eller ympkniv, när så behöves. En dålig uppfostrare är den som gör sammaledes med de mänskliga telningarna. Det kan inte nog allvarligt framhållas, att dask är en gudomlig välgärning om man jämför med det samhällsfarliga daltandet – detta tidens onda, vars bittra frukter redan börja smaka oss i munnen.

Frieri är ett giftermålsanbud, högst varierande till fason och beskaffenhet, varför ett uppräknande av alla olika sätt att fria skulle ta en vidunderlig plats. Det finns inte ens utrymme vidröra olika folks seder och bruk inom frieriets område utan beröres endast den förskjutning – den sakta men påtagliga omvälvning – som här gör sig gällande.

I grottmänniskornas tidevarv var det endast mannen, som friade. Han gjorde det enkelt, något drastiskt, men absolut begripligt. När han valde sig en kvinna, tog han henne helt sonika i håret och släpade henne till sin grotta, och tredskades hon, daskade han henne i huvudet med sin klubba, tills hon blev bättre sinnad. Med en begynnande civilisation övergick frieriet från röveri (oftast med den bortrövades goda vilja) till bytes- eller köpeförslag. Denna form av frieri fortlevde i många århundraden och tillämpas öppet ännu

15

idag hos vissa folkstammar – i maskerad form är denna köpenskap inte heller ovanlig inom den s.k. civiliserade världen. Sedan blev frieriet något, som avhandlades mellan de överförståndiga personer, som kallades bönemän, och flickans föräldrar. Först i detta århundrade har frieriet mera allmänt antagit romanernas: ”Jag älskar dig! Vill du bli min hustru?” Ännu för något tiotal år sedan ansågs det föga passande, att en kvinna friade, ehuru hon mången gång gjorde det indirekt. Numera kastar man alltmera dessa hedniska fördomar överbord, och man torde komma sanningen närmast, om man säger, att kvinnan dags dato tar lika verksam del i frieriet som mannen. Utvecklingen skrider alltjämt, och framtidens frieri är ingen större gåta. Kvinnan blir aggressivare för varje dag, och den stunden tör inte vara synnerligen avlägsen, då kvinnan helt övertar frieriet i sina karlavulna änglahänder. Sedan återstår endast utvecklingens sista etapp – när kvinnan i likhet med grottmannen tillägnar sig bytet med våld. Redan nu kan man sommerstans skönja vissa yttringar, ehuru klubban än så länge endast är en brödkavel.

Käring är ett av de vackraste orden i svenska språket och tillhör samma ordtyp som älskling, raring etc.; kär med ändelsen -ing. Käring är emellertid mycket finare än både älskling och raring. Älsklig, älskling kan man säga om och till vilken behagfull varelse som helst, och en liten gris kan mycket väl vara en raring men näppeligen en käring, ty käring är det gudavackra smeknamn man endast ger den man är kär i.

Tyvärr har ordet vandaliserats. När man nuförtiden säger käring, menar man något helt annat. Redan finns det folk, som säger, att de som bygga och bo i Sverige inte äro sinnade för revolutioner.

16