ur Sonett 61 francesco petrarca
Han ser henne en vårdag och glömmer henne sedan aldrig. För den italienske diktaren Francesco Petrarca (1304–1374) blev det korta mötet med Laura, som lär ha ägt rum 1327, livsavgörande. Under 40 år skrev han flera hundra kärleksdikter till henne – flickan som han dyrkar men aldrig lär känna och endast beundrar på avstånd. Fanns hon överhuvudtaget i verkligheten? Ingen vet. Oavsett detta fungerade tanken på henne som en stark, inspire rande kraft för Petrarca. I sina dikter skildrar han den berusande glädjen men också smärtan, som den som träffats av kärleks gudens sylvassa pilar kan känna. Som här, i Sonett 61. Välsignad dagen, månaden och året, årstiden, veckan, timmen och minuten, det sköna land, den plats där pilen, skjuten från Amors båge, tillfogade såret som jag i hjärtat bär – välsignad stunden då han den ljuva plågan först mig gav och gjorde mig till denna kvinnas slav, av hennes sköna ögon evigt bunden.
Samtala om texten 1. Vilka tankar och känslor väcker dikten hos dig? 2. Hur skildras kärleken? 3. Varför välsignar diktjaget stunden som gav »den ljuva plågan«?
Välsignade de gånger som jag ropat min härskarinnas namn, av gråt förtärd, och suckarna, begäret i var åder; och mina blad välsignade som hopat beröm åt henne, och min tankes värld där hon allenast, ingen annan råder. Översättning Ingvar Björkeson
96 medeltiden
Amor – Afrodites och Ares kärleksbarn som har skjutit en pil i hjärtat på den som blir förälskad
Skriv Kärlek kan man känna till många och till mycket – till sin familj, sina vänner, sin pojk- eller flickvän, sitt husdjur, sin hobby, sitt land eller sin tro. Välj någon eller något som betyder väldigt mycket för dig och skriv en kärleksförklaring i form av en dikt.
97