9789144082981

Om vuxenpedagogik och folkbildning Sverige har ett unikt system för vuxnas deltagande i arrangerat lärande inom ramen för kommunal vuxenutbildning, folkhögskola och studiecirklar. Dessa verksamheter står under ständig förändring i fråga om vem som deltar, hur de finansieras, vilket uppdrag de har och vilka pedagogiska ideal som råder.

Denna bok ger en aktuell bild av olika sammanhang för vuxnas lärande med speciellt fokus på vuxenutbildning och folkbildning.

Läs den också för att lära känna den forskning som idag finns om dessa områden. Ämnen är bland annat bokcirklarnas framväxt, framväxten av muslimska studieförbund och folkhögskolor, skönlitteraturens roll inom utbildning, politiska makthavares bildningsvägar, didaktiska perspektiv på undervisning av vuxna och yrkeslärares identiteter.

Lärandets mångfald

| Lärandets mångfald

Lärandets mångfald

Andreas Fejes (red.)

Bokens redaktör är Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet. Övriga medverkande författare är Liselott Aarsand, Song-ee Ahn, Robert Aman, Eva Andersson, Per Andersson, Madeleine Abrandt Dahlgren, Bernt Gustavsson, Eva-Marie Harlin, Bosse Jonsson, Susanne Köpsén, Ann-Marie Laginder, Martin Lundberg, Louise Malmström, Henrik Nordvall, Erik Nylander, Sofia Nyström, Kerstin Rydbeck, Fredrik Sandberg, Jorun M. Stenøien, Per-Olof Thång, Sigvart Tøsse och Gun-Britt Wärvik.

Om vuxenpedagogik och folkbildning

Boken vänder sig till studerande vid lärarprogram, studie- och yrkesvägledarprogram, personalvetarprogram, kurser inom pedagogik, samt till yrkesverksamma lärare, folkbildare, studieoch yrkesvägledare, personalvetare och en intresserad allmänhet.

Art.nr 36381

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08298-1_01_cover.indd 1

Andreas Fejes (red.)

2013-02-27 10.06

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal ­tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av ­a llmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till ­upphovsman/rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 36381 ISBN 978-91-44-08298-1 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin, Signalera Omslagsbild: Staffan Larsson Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2013

978-91-44-08298-1_01_book.indd 2

2013-02-13 14.02

Innehåll

Förord 9 Till Professor emeritus Staffan Larsson 11 Författarpresentationer 13 Del I

Inledning

K apitel 1

Vuxenpedagogik som forskningsfält 19

A n dr e a s F ej e s Vuxenpedagogik i Sverige 21 Vuxenpedagogik eller andragogik? 23 Debatten om vuxenpedagogikens status som disciplin 24 Nutida vuxenpedagogisk forskning 25 Avslutning 31 Referenser 32 Del II Liv och lärande K apitel 2

Det sociala läsandet förr och nu 37

K e r s t i n Ry dbe c k 1800-talets läsargemenskaper 38 1900-talets läsargemenskaper 42 2000-talets läsargemenskaper 45

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 3

3

2013-02-13 14.02

Innehåll

Avslutning 49 Referenser 52 K apitel 3

Varför skönlitteratur i utbildning? 55

Be r n t Gus tavs s on Människan som berättande varelse 56 Berättelsens funktion 57 Skönlitteratur i svensk studiecirkel 59 En studiecirkel i Teheran 60 Som synvända på världen 61 Den etiska motiveringen 63 Skönlitteraturens nytta 65 Avslutning 68 Referenser 70 K apitel 4

Föräldraidentiteter och (själv)disciplineringens dynamik 71

L i se l o t t A a r s a n d Lärande i vardagslivets praktiker 72 Berättelser om föräldraskap 74 Jonas 75 Carolina 79 Föräldraskapets pedagogiska uppfordran 83 Avslutning 85 Referenser 86 K apitel 5

Tid för studier efter sextiofem 89

E va A n de r s s on o c h Sigva rt T ø s se De demografiska förändringarna 90 Internationella studieformer för äldre 91 Ökat politiskt intresse för äldre 93 Livsförlopp och lärande på äldre dar 95 Äldres lärande 96

4

978-91-44-08298-1_01_book.indd 4

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

Innehåll

Äldres motiv för studier 98 Avslutning 102 Referenser 102 K apitel 6

Att lära konsthantverk för njutningens skull 107

A n n-M a r i e L agi n de r o c h Joru n M . S t e nøi e n Konsthantverk i liv och studiecirklar 108 Skaparglädje 109 Flow och njutning 111 Avslutning 116 Referenser 117 Del III Lärande och identitet K apitel 7

Yrkeslärares identiteter 121

Sus a n n e Köp sé n o c h A n dr e a s F ej e s Yrkesutbildning 122 Ett sociokulturellt perspektiv på identitet 123 Rörelser mellan lärarutbildning och läraryrke 125 Att tillhöra en yrkesgemenskap 128 Rörelser mellan skola och arbetsliv 131 Avslutning 135 Referenser 137 K apitel 8

Muslimska bildningsinitiativ, svenskhet och konturer av motstånd 139

Robe rt A m a n o c h M a rt i n Lu n dbe rg Kort om folkbildning 142 Ut med det gamla, in med det nya 145 En bygdens plats 148 Islam som kollektiv gemenskapsgrund 151 Avslutning 153 Referenser 154

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 5

5

2013-02-13 14.02

Innehåll Del IV Lärandets värde och nytta K apitel 9

Validering och det livslånga lärandet 159

Pe r A n de r s s on Vuxenpedagogik och validering 160 Några teoretiska utgångspunkter 161 Validering i olika sammanhang 162 Kritiska perspektiv på validering 167 Validering och lärande 169 Avslutning 171 Referenser 172 K apitel 10

Validering och erkännandets vuxenpedagogik 173

F r e dr i k S a n dbe rg Erkännande och pedagogik 175 Erkännande och kommunikation 177 Erkännande av tidigare lärande 180 En erkännande vuxenpedagogik 185 Avslutning 187 Referenser 189 K apitel 11

Bildning(s)vägar till riksdagen 191

L ou i se M a l m s t röm o c h H e n r i k Nor dva l l Svenska politikers bildningsvägar 192 Högt värderade kunskaper 194 Avslutning 205 Referenser 207 K apitel 12

Vart leder internationaliseringen? 209

E r i k N y l a n de r o c h S ong -e e A h n Globalisering och internationalisering 210 Folkhögskolorna 212

6

978-91-44-08298-1_01_book.indd 6

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

Innehåll

Högskolorna 213 Favoritdestinationer 214 Att värdesätta det internationella 217 Deltagarnas tillbakablickar 220 Avslutning 224 Referenser 227 K apitel 13

Folkhögskolans samhällsnytta 231

B o s se Jons s on Deltagares erfarenheter av folkhögskola 232 Tre teorier om förmåga och välbefinnande 235 Avslutning 241 Referenser 244 Del V Didaktisk a perspektiv på undervisning av vuxna K apitel 14

Didaktik för vuxna i praktiken 247

M a de l e i n e A br a n d t Da h l gr e n Didaktiska särarter inom vuxnas lärande 248 Torget 251 Kliniken 255 Meritagenturen 257 De didaktiska praktikerna 259 Avslutning 263 Referenser 263 K apitel 15

Att se sig själv i lärarrollen 265

E va-M a r i e H a r l i n Folkhögskollärare videofilmar sig själva 266 Vanor som förändras 272 Avslutning 275 Referenser 277

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 7

7

2013-02-13 14.02

Innehåll K apitel 16

Nygamla pedagogiska ideal inom yrkesutbildning för vuxna 281

Gu n-Br i t t Wä rv i k o c h Pe r- Ol of T h å ng Utbildningsteknologi och standardisering 282 Blended learning och standardisering 284 Tre lärarnarrativ om Systematiseringen 286 Är lärarna olydiga och okunniga? 289 Vuxenutbildningens nya språk 290 Gamla ideal – och nya? 291 En ny form av styrning 292 Från ”stelhet” till ”flexibla former” 293 Avregleringens reglering 294 Avslutning 296 Referenser 297 K apitel 17

Sociomateriella perspektiv på vuxenpedagogik 299

S ong -e e A h n o c h S of i a N ys t röm Sociomateriella perspektiv 301 Att se det sociomateriella 306 Avslutning 312 Referenser 313

Person- och sakregister 317

8

978-91-44-08298-1_01_book.indd 8

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

Förord

Denna bok är en samling av bidrag från svenska och till viss del norska forskare inom forskningsfälten vuxenpedagogik och folkbildning. Dagens forskningsfält är inte desamma som för fem, tio eller femton år sedan. Förändringar i det politiska landskapet, både nationellt och inom EU, påverkar den verksamhet som beforskas. Aktuella trender inom den samhällsvetenskapliga- och humanistiska forskningen har givetvis betydelse för hur vi som forskare formulerar våra frågor och vilka teorier och metoder vi använder oss av. Dessutom pågår ett stort generationsskifte inom dessa forskningsfält, där flera professorer har gått i pension de senaste åren.

Att skapa en aktuell bild av svensk och i viss mån norsk vuxenpedagogisk och folkbildningsforskning är därför bokens syfte. Boken ger inte en heltäckande bild av forskningsfälten. Men förhoppningen är att läsaren skall erbjudas en bra utgångspunkt för vidare fördjupning.

Som redaktör är jag mycket tacksam för det stöd jag fått från kollegor som har ingått i en referensgrupp. Varje kapitel har granskats av mig som redaktör samt av en medlem i referensgruppen utifrån de enskilda medlemmarnas specialkompetens. Medlemmarna i referensgruppen har varit biträdande professor Per Andersson, universitetslektor Susanne Köpsén, docent Ann-Marie Laginder, universitetslektor Martin Lundberg samt docent Henrik Nordvall. Alla är verksamma vid avdelningen för pedagogik och vuxnas lärande, institutionen för beteendevetenskap och lärande, ­Linköpings universitet.

Andreas Fejes Ljungsbro, 22 december, 2012

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 9

9

2013-02-13 14.02

978-91-44-08298-1_01_book.indd 10

2013-02-13 14.02

Till Professor emeritus Staffan Larsson

Den här boken är tillägnad professor emeritus Staffan Larsson i samband med hans pensionering sommaren 2012 från sin tjänst som professor i vuxen­ pedagogik vid Linköpings universitet. Texterna är skrivna av kollegor som vill visa sin uppskattning för Staffans bidrag till den vuxenpedagogiska forskningen och folkbildningsforskningen, tillika för hans bidrag till den forskningsmiljö i vuxenpedagogik och folkbildning som han ansvarat för vid Linköpings universitet.

Staffan kom till Linköping och tillträdde formellt professuren 1993 efter att tidigare ha vikarierat på densamma. I samband med detta tog han även över rollen som ordförande i rådet för det nationella programmet för folkbildningsforskning – Mimer. Närmast kom han från Göteborgs universitet där han 1983 försvarade sin sammanläggningsavhandling Studier i lärares omvärldsuppfattning som var skriven inom ramen för INOM-gruppen under ledning av professor Ference Marton. Intresset för fenomenografi utmynnade 1986 i en lärobok på temat som än idag är populär bland studenter. Så småningom skiftade intresset till etnografisk forskning och Staffan kom att introducera och bidra till etableringen av denna forskningsansats i svensk pedagogisk forskning.

Under sin tid som professor vid Linköpings universitet har Staffan rört sig över ett brett spektrum av områden, bland annat studiecirklars demokratiska funktion, folkhögskolans roll som föregångare i att starta nya utbildningar, rekrytering, avhopp och arbetslösas syn på utbildning samt didaktik för vuxna. En av hans styrkor har varit att skriva om teman som det inte finns motsvarighet till, bland annat texter om kvalitet och generaliserbarhet i kvalitativa studier. En annan styrka ligger i hans öppenhet för teoretisk,

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 11

11

2013-02-13 14.02

Till Professor emeritus Staffan Larsson

metodologisk och ämnesmässig bredd, vilket har bidragit till skapandet av en vital och dynamisk forskningsmiljö.

Doktorander som Staffan handlett har bland annat sysslat med frågor om bedömning, sociala rörelser, immigranters deltagande i folkbildande verksamhet, rekrytering av vuxna till studier, iscensättande av undervisning inom vuxenutbildning, konstruktion av den lärande vuxna, yrkesutbildningar inom folkhögskolor och lärande inom facklig verksamhet.

Teoretiskt har doktoranderna bland annat jobbat med texter från Bourdieu, Foucault, ­Giddens, Gramsci, Habermas, Mead och sociokulturella perspektiv på lärande.

Den bredd och den vitalitet som har byggts upp i miljön, inte minst inom ramen för forskningsseminariet, har Staffan haft en stor del i. Dessutom har han varit en framgångsrik ledare som bidragit till miljöns stora framgångar i termer av omfattande publicering, internationellt likväl som nationellt, och i att erhålla externa anslag från forskningsråd och andra finansiärer.

Förhoppningen är att Staffan under kommande år, som omväxling till sitt liv som pensionär och konstnär, fortsätter att vara en del av miljön i sin egenskap av professor emeritus.

Per Andersson, Andreas Fejes, Susanne Köpsén, Ann-Marie Laginder, Martin Lundberg, Henrik Nordvall

12

978-91-44-08298-1_01_book.indd 12

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

Förfat tarpresentationer

Liselott Aarsand är fil.dr i pedagogik och førsteamanuensis vid Institutt for voksnes læring og rådgivningsvitenskap, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet. Hennes forskning uppmärksammar identitet och lärande i vardagliga sociala samspel. Särskilt intresserar hon sig för positionering, förhandling och maktrelationer.

Song-ee Ahn är fil.dr och biträdande universitetslektor i pedagogik vid Linköpings universitet. Hennes främsta forskningsintressen rör internationalisering av högre utbildning med fokus på internationell mobilitet och sociomateriella aspekter i vuxnas lärande.

Robert Aman är doktorand i pedagogik med inriktning mot vuxnas lärande vid Linköpings universitet. Hans författarskap är inriktat mot postkoloniala frågeställningar om modernitet, kunskapsbildning och interkulturalitet.

Eva Andersson är universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Hennes forskningsintressen är folkbildning, vuxenutbildning och yrkes­ pedagogik, främst studerat ur ett deltagarperspektiv på campus- respektive på IKT-stödda distansstudier.

Per Andersson är biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet. Hans forskning handlar främst om kunskapsbedömning och speciellt vali­dering av vuxnas kunskap och kompetens. Han har även intresserat sig för ­IT-användning i folkbildningen och vad det innebär att bli och vara vuxenlärare. © F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 13

13

2013-02-13 14.02

Författarpresentationer

Madeleine Abrandt Dahlgren är professor i medicinsk pedagogik vid Lin­ köpings Universitet. Hennes forskningsintressen rör lärande inom den högre utbildningen med särskild inriktning mot praktiker inom professionsutbildning och professionell verksamhet inom hälso- och sjukvård.

Andreas Fejes är professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet. Hans forskning har till stor del handlat om hur den lärande vuxne konstrueras genom olika styrningstekniker inom utbildning, arbetsliv och vardagsliv. För tillfället intresserar han sig för hur medborgare formeras genom aktiviteter både inom och utanför vuxenutbildning och folkbildning.

Bernt Gustavsson är professor i pedagogisk filosofi vid universitetet i Trondheim. Hans intressen är frågor om bildning, kunskap och demokrati – ämnen han skrivit ett antal böcker i.

Eva-Marie Harlin är fil.lic. och universitetsadjunkt i folkbildningskunskap vid Linköpings universitet. Hon arbetar med bland annat undervisning på folkhögskollärarprogrammet. Parallellt med detta har hon under de senaste åren bedrivit forskarstudier kring folkhögskollärares professionsutveckling.

Bosse Jonsson är fil.dr i pedagogik och lektor i vårdpedagogik vid Mälar­ dalens Högskola. Hans forskningsintresse har främst rört vuxnas lärande i folkbildande verksamheter. Under senare år har han även ägnat sig åt förutsättningar för anställdas lärande i vård och omsorg.

Susanne Köpsén är universitetslektor i pedagogik vid Linköpings universitet där hon har haft ansvar för utveckling av det nya yrkeslärarprogrammet.

Hennes forskningsintresse berör utveckling av yrkeskunskaper i skola och arbetsliv, särskilt undervisning och handledning. Hon har studerat yrkeslärare och forensiker, samt processer av informellt lärande inom fackföreningar.

Ann-Marie Laginder är docent i pedagogik vid Linköpings universitet, programansvarig för Folkhögskollärarprogrammet och 1999–2012 var hon föreståndare för Mimer – nationellt program för folkbildningsforskning.

Hennes forskning har handlat om studiecirklars betydelser för deltagarna och intressestyrt lärande med fokus på folkdans och konsthantverk.

14

978-91-44-08298-1_01_book.indd 14

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

Författarpresentationer

Martin Lundberg är universitetslektor i pedagogik vid Linköpings universitet.

Hans forskning handlar om demokrati, didaktik, folkbildning, mångfald och studiecirklar.

Louise Malmström är socialdemokratisk riksdagsledamot i Utbildningsutskottet sedan 2002. Hon har en yrkesbakgrund inom folkbildningen och en gymnasielärarexamen i svenska och religion och har skrivit en c-uppsats kopplad till forskningsprojektet Bildningsvägar till makten vid Lin­köpings universitet.

Henrik Nordvall är biträdande lektor i pedagogik vid Linköpings universitet, samt docent i pedagogik vid Örebro universitet. Nordvalls forskning är inriktad mot folkbildning och politiska rörelser. Han är också, sedan 2013, föreståndare för Mimer – nationellt program för folkbildningsforskning.

Erik Nylander är doktorand i pedagogik med inriktning mot vuxnas lärande vid Linköpings universitet. Tjänsten är knuten till Mimer – nationellt program för folkbildningsforskning – som har sitt säte vid Linköpings universitet. Nylander intresserar sig för samspelet mellan social bakgrund, utbildning och arbetsmarknad. Hans kommande avhandling Skolning i jazz (arbets­titel) rör rekryteringsmönstren till och karriärvägarna från folkhögskolornas särskilda musiklinjer.

Sofia Nyström är universitetslektor i pedagogik vid Linköpings universitet.

Hennes forskning berör relationen mellan utbildning och arbetsliv med fokus på professionellt lärande och identitetsformering. I sin forskning har hon studerat psykologer, statsvetare, poliser och forensiker.

Kerstin Rydbeck är professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet. Hennes forskning är litteratursociologiskt inriktad och omfattar bl.a. studier kring folkrörelsernas litterära verksamhet, folkbildningshistoria med genusinriktning och bokcirkelverksamhet i Sverige idag.

Fredrik Sandberg är fil.dr i pedagogik med inriktning mot vuxnas lärande och verksam på Linköpings universitet. Han undervisar i kurser med fokus på vuxenpedagogik, vetenskapsteori och forskningsmetod. I sin forskning © F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 15

15

2013-02-13 14.02

Författarpresentationer

intresserar han sig bl.a. för validering och vuxenpedagogik utifrån ett samhällskritiskt perspektiv.

Jorun M. Stenøien är professor i vuxnas lärande vid Institutt for voksnes læring og rådgivningsvitenskap, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet. Hon intresserar sig för intressebaserat lärande, medborgerligt deltagande, praktisk kunskap samt levnads- och lärandebanor.

Per-Olof Thång är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Han har stor erfarenhet av forskning och utveckling inom vuxenutbildning, högre utbildning och under senare år yrkesutbildning på gymnasial och eftergymnasial nivå. Han har också en lång administrativ karriär.

Sigvart Tøsse är fil.dr, forskare och chef för Institutt for voksnes læring og rådgivningsvitenskap vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU) i Trondheim. Hans forskningsintressen rör folkbildning, utbildningspolitik och vuxenundervisningens historiska utveckling.

Gun-Britt Wärvik är fil.dr i pedagogik och universitetslektor vid Göteborgs universitet. Hennes forskning berör frågor om yrkeskunnande, ofta kopplat till utbildningspolitiska aspekter, samt samhällets och organisationers försök att åstadkomma förändring genom att ställa krav på nya kompetenser.

16

978-91-44-08298-1_01_book.indd 16

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

Kapitel 3

Varför skönlitteratur i utbildning?

Be r n t Gustavs s on

Skönlitteratur används på olika vis i olika former av utbildning. Motiven för varför och på vilket sätt den är ett kunskaps- eller bildningsmedel är många.

I det reguljära skolsystemet är det ett enskilt ämne, eller en del av ett ämne, oftast svenska. Så har det varit länge, i stort sett alltsedan skolans uppkomst.

Men det är olika former av litteratur och berättelser som dominerar under olika tider. Under merparten av skolans historia har bibliska berättelser dominerat och ofta då varit en del av ämnet kristendomskunskap, senare religionskunskap. Denna begränsning till att vara en del av ett ämne, eller att ha en marginaliserad ställning i skolan möter kritik och framställning av alternativ.

I Litterära föreställningsvärldar (2005) visar Judith Langer hur litteraturundervisning skulle kunna gå till, om den fick en mer central plats i läroplanerna. Litteraturen hjälper oss att undersöka tillvaron ur olika perspektiv. Genom att utforska horisonter gör man det okända personligt känt och möjligt att föreställa sig. Vid bearbetningen förutsätter det dialoger som ständigt håller horisonterna öppna så att allas röster kan komma till tals, särskilt de marginaliserade. Langer hävdar att litteraturen kan göra oss till bättre tänkare, men det förutsätter öppna kulturella konflikter och att byggandet av föreställningsvärldar får en mer central plats i skolan. De begränsade förhållanden som Langer pekar ut i sina undersökningar om skolan hänvisar oss till den vidare användning och mer centrala ställning som skönlitteraturen har inom alternativa utbildningar.

Vuxenutbildningen följer grund- och gymnasieutbildningarna, skolans tradition, medan folkhögskolor och studiecirklar har en större frihet att välja innehåll. Här har öppenheten och möjligheterna att fritt välja kunskapsoch bildningsmedel varit större. Det tydligaste exemplet är den betydelse © F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 55

55

2013-02-13 14.02

Del II Liv och lärande

skönlitteratur har haft i de svenska studiecirklarna. Den formulerades både till innehåll och form i relation till och delvis mot skolan. Studiecirkeln uppstod i formell form 1902, då folkskolan funnits i drygt ett halvt sekel. Dessa användningar, skolans och studiecirkelns, kan i sin tur jämföras med den mer sentida användningen i olika yrkesutbildningar, vilket uppstår i större skala på 1990-talet.

Vad som intresserar mig här är inte främst hur skönlitteratur används, utan vilka motiveringar man kan finna för läsning och användning av skönlitteratur, både i och vid sidan av formell utbildning. Vilken betydelse har berättelser för oss som människor i existentiell mening? Vilken kunskap och etik förmedlas med skönlitteratur? Vilken slags nytta har den? Vilka möjligheter till frihet öppnar litteraturen för och hur används den mot olika former av förtryck? I relation till dessa motiveringar kan en underförstådd kritik utläsas mot den ställning skönlitteratur har i vår tids utbildningssystem, särskilt i den utveckling som vuxenutbildningen genomgår mot nya krav på effektivitet och begränsning till endast viss form av fackkunskap.

Människan som berättande varelse Människan kan beskrivas som en berättande varelse. Alla människor har sin historia att berätta, om sitt eget liv eller händelser man varit med om. Alla har vi våra återkommande historier om centrala händelser i våra liv. När vi berättar sätter vi samman enskilda händelser till en intrig, ett händelseförlopp som utgör berättelsens kärna. Så berättar vi om våra liv för att komma ihåg och förstå det, både för oss själva och andra. Berättelserna förändras med ålder och tid, allteftersom vi gör nya erfarenheter. Vi kommer efterhand och på distans ihåg det förflutna på ett annat sätt än tidigare. Berättelsen gör att vi tolkar om oss själva och vårt eget liv i en ständigt pågående process. Så kan ett liv ses som en sammanhängande historia som ständigt tolkas och tolkas om. Människans liv är en berättelse. (Ricoeur, 1984).

Berättelser i den vida meningen kan användas på en mängd olika sätt.

Vetenskapligt sett utgör berättelsen området för mening och meningsskapande. Vi kan vetenskapsteoretiskt skilja mellan den materiella, den organiska och den mentala sfären i verkligheten. Varje sådan sfär eller nivå motiveras vetenskapligt på olika sätt. Berättande mening tillhör den mentala sfären. Här organiserar vi enskilda delar av medvetandet till meningsfulla 56

978-91-44-08298-1_01_book.indd 56

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

3 Varför skönlitteratur i utbildning?

händelser i en ständigt pågående aktivitet. Studiet av det mentala området utgår från språket, och metoden för att komma åt denna mening är genom att tolka språket i tal och skrift. Den språkliga förmågan, eller den berättande kompetens som innefattar förmågan att bedöma en historias rimlighet, uppstår hos barn mellan två och tio år. Berättelsen används på olika sätt inom olika vetenskaper, i psykologin på ett sätt, i litteratur- och historievetenskap på ett annat.

Bortom dessa enskilda vetenskaper kommer man ytterst till frågan om hur människans existens, vårt sätt att vara, hänger samman med berättelsen (Polkinghorne, 1988). Att vara mänsklig innebär att vara meningsskapande, att uttrycka mening genom språket. Berättelsen finns i tiden som blir mänsklig genom berättelsen. Berättelsen får sin fulla mening när den uttrycks som temporal erfarenhet, en erfarenhet i tiden. Den mänskliga erfarenheten kan sägas vara trefaldig genom att nuet, det förflutna och framtiden utgör en enhet. Uppmärksamheten i nuet hänger samman med minnet och den förväntan vi riktar mot framtiden. Det nu i vilket vi tolkar och berättar hänger samman med dåtid och framtid. Tiden och erfarenheten är trefaldig.

Människan är en varelse som på det sättet skapar mening, om sitt eget liv och den värld som omger henne. Vi förstår oss själva genom att lära känna världen (Ricoeur, 1984).

Berättelsens funktion En sådan förståelse av människan och berättelsen utgår från att människan är insatt i ett sammanhang i tiden, i sin historia och den allmänna historia vi är en del av. Det innebär att vi också tolkar och förstår oss själva utifrån detta sammanhang. På samma sätt som våra egna liv förändras så förändras historien och vi med den. De bästa självbiografierna sätter in det egna livet i det samhälle och den historia man formats i, och varit med om att utforma.

Denna historia benämns ibland tradition eller kulturellt arv (Gadamer, 1985; Ricoeur, 1992). Den tid och den plats vi växt upp i har format oss som dem vi är. Vi har så ett lokalt, ett regionalt, ett nationellt och ett västerländskt arv med oss. Detta arv utgör de traditioner som blir till delar av våra berättelser och de berättelser vi tar del av, från andra och från de nedskrivna berättelserna, det vill säga skönlitteraturen. Individens egen berättelse hänger samman med de gestaltande berättelser vi kan ta del av i skönlitteraturen. © F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 57

57

2013-02-13 14.02

Del II Liv och lärande

Berättelsen lyfter oss ur det levda livet så att vi får syn på det på ett annat sätt än om vi bara lever på utan att granska det. Kierkegaards berömda formulering att vi lever livet framlänges, men förstår det baklänges, är ett uttryck för att berättelsen fungerar som ett sätt att förstå livet (Garff, 2002).

Men förståelsen baklänges hänger samman med uppmärksamheten i nuet och hur vi lever framlänges. Berättelsen, både vår egen och andras, gör att vi tolkar livet på ett nytt sätt och den ger en distans till det levda liv vi är mitt uppe i. Tillägnelsen av en berättelse gör att vi tolkar om det liv vi lever och förstår det på ett nytt sätt. Därmed kommer vi att tänka, handla och leva på ett annat sätt, än om vi inte hade berättat, läst eller hört berättelsen.

Mening skapas genom denna ständigt fortgående spiral, livet, berättelsen, det berättade och omtolkade liv som levs på annat sätt genom berättelsen.

Med en sådan utgångspunkt kan vi säga att berättelsen är allmänmänsk­ lig. Den tillhör på så sätt själva kärnan av det mänskliga livet. Härifrån närmar vi oss frågan hur dessa berättelser funnit plats i tid och rum, i olika historiska situationer och i olika sociala och institutionella sammanhang.

Redan det vi kallar skönlitteratur, romaner, noveller, drama och poesi, är historiskt utformade. Historiskt sett, och på många håll i världen, berättar man muntligt. De muntliga berättelserna ligger till grund för uppkomsten av de första västerländska berättelserna, liksom till exempel rapen har sitt upphov i afrikanska berättelser. De första nedskrivna berättelserna i den västerländska kulturen är Gamla testamentet i den judiskt-kristna traditionen och Homeros verk i den grekiska. Därefter kan vi följa litteraturens utveckling historiskt. Det är först under andra hälften av 1900-talet som vi i större skala får del av litteratur och berättelser från andra delar av världen.

Jag ska här ge några exempel på skönlitteraturens användning i olika sammanhang i tid och rum. Det första är nära och bekant, den svenska studiecirkeln, men såsom den var i sin uppkomst. Det andra exemplet är en studiecirkel i Teheran under starkt religiöst förtryck. Men vad är det som gör skönlitteraturen aktuell och verksam? Efter att ha beskrivit dessa studiecirklars relation till skönlitteratur kommer jag in på hur skönlitteraturens användning kan motiveras utifrån olika teoretiska eller filosofiska perspektiv. Syftet med detta är att både lärare och elever klarare ska kunna se och motivera, både för sig själva och andra, vad som är själva vitsen med att läsa skönlitteratur och vilken typ av kunskap det tillför.

58

978-91-44-08298-1_01_book.indd 58

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

3 Varför skönlitteratur i utbildning?

Skönlitteratur i svensk studiecirkel Skönlitteratur är den form av litteratur som ligger det mänskliga livet närmast, jämfört med facklitteratur. Den egna erfarenheten i livet kan jämföras med den erfarenhet som gestaltas i litteraturen. Att i grupp gå samman för att gemensamt läsa en text är närmast ett universellt fenomen, som i Sverige för ca 100 år sedan tog sig särskilda former. Att människor samlas i en grupp för att läsa och diskutera en text har förekommit under lång tid i människans historia. Den svenska studiecirkeln har delvis sitt ursprung i bibelläsning.

Från mitten av 1800-talet började människor läsa Bibeln gemensamt inom samfundet. I stället för att prästen i predikstolen lade ut tolkningen av bibeltexten, så började människor själva göra egna tolkningar av den. Detta var under en tid förbjuden verksamhet och pågick i hemlighet. Egen läsning av centrala texter har återkommande av auktoritära och diktatoriska regimer setts som farlig för makten. Det sätt att läsa som tillämpades vid läsningen i hem och bönehus har kallats begrundande läsning (Ambjörnsson, 1988). Den läsarten överfördes vid studiecirkelns formella utformning till de rekommendationer som fanns för läsning av skönlitteratur i de studiecirklar som startades från 1902.

Tidigare fanns informella cirklar sedan lång tid tillbaka. Oscar Olsson, som var medlem av den tidiga folkrörelseverksamheten, nykterhets- och arbetarrörelse lade fram förslaget om studiecirkel på IOGT:s kongress 1902.

Han hade själv prövat cirkeln i praktiken sedan några år. I folkrörelsearkiven finns gott om vittnesbörd om att studiecirkeln tillämpats i stora delar av landet under större delen av 1800-talet. Själva motivet för Olssons förslag var att göra böcker tillgängliga och få tillgång till bibliotek. Det fanns en möjlighet till statsanslag för folkbibliotek vilka sedan en tid funnits i folkrörelsernas arbete, och den möjligheten såg Olsson. Det fanns och finns än idag ett antal regler och rekommendationer för hur cirkeln ska tillgå, som att träffas vid vissa fasta tidpunkter, ett visst minimiantal deltagare etc. Den ideala cirkeln skulle ligga i biblioteket då närheten till böcker var central.

Själva grundtanken var att finna vägen från den egna vardagliga erfarenheten till litteraturen. Skönlitteraturen ansågs ligga den egna erfarenheten närmast och förordades därför som det främsta bildningsmedlet (Gustavsson, 1991).

Vilken slags litteratur som skulle läsas fanns det också rekommendationer för. Alla institutionaliserade, formella, eller informella sammanhang

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 59

59

2013-02-13 14.02

Del II Liv och lärande

har sin kanon, och Olsson hade sin. Den delgav han rörelserna med hjälp av listor på läsvärda böcker (Ambjörnsson, 1988). Det rörde sig om västerländska klassiker, och den realistiska litteraturen stod högt i kurs. Olsson motiverade läsning av skönlitteratur i motsats till dem som hävdade att man skulle lära ”av livet självt”. Detta riskerade att stanna vid dagshändelsernas yta, säger Olsson. De mänskliga värdena kan ”inte meddelas och mottas som skolkunskaper, de måste upplevas för att kunna tillägnas”. Det är den egna läsningen som åstadkommer detta. Därmed förordas självstudier som knyter an till dagliga intressen och sysselsättningar. Cirkeln utgår från att deltagarna läser en text hemma och sedan samtalar om den tillsammans.

Detta ska ske ”i kamrat- och vännekretsen” och det ska ske under hemlika förhållanden (Olsson, 1921). Kamratcirklar är den mest långvariga cirkelformen, som ibland kan sträcka sig över flera årtionden. Meningen med skönlitteraturen är alltså att den länkar den egna erfarenheten till något mer allmänt, till allmänmänskliga erfarenheter. Man begrundar och bearbetar det lästa tillsammans i den egna kretsen. Detta blir ett sätt att lyfta sig över vardagen och få distans till det egna livet samt att knyta sin egen erfarenhet till mer allmänmänskliga erfarenheter, i vilket det individuella och kollektiva förenas. Studiecirkeln kan så säga vara utformad av folk själva i de folkliga rörelserna. Det var, som man uttrycker det i traditionen, en bildning ”icke endast för, utan också genom folket” (Gustavsson, 1991, s. 125ff). Det utmärkande är att människor själva söker, väljer och tolkar berättelserna utifrån sina egna livserfarenheter. På så sätt har studiecirkeln en frigörande potential, som en väg att vidga sin egen erfarenhet, för att på så sätt bli en socialt, politiskt eller kulturellt handlande människa som förändrar sina livsvillkor.

En studiecirkel i Teheran Detta andra exempel har likheter med den svenska studiecirkeln på det sättet att människor fritt och frivilligt går samman för att genom kunskap frigöra sig från förtryck och proklamerade sanningar och söka sin egen sanning. Vi möter den under sent 1900-tal i Azar Nafizis bok, Att läsa Lolita i Teheran, Liv genom böcker (2005). I mullornas Teheran är läsning av västerländsk skönlitteratur förbjuden. Huvudpersonen, som är universitetslärare, bildar en studiecirkel, i huvudsak för kvinnor, som träffas i hemlighet och lånar böcker av varandra. Romanen Lolita är skriven av den ryske författaren 60

978-91-44-08298-1_01_book.indd 60

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

3 Varför skönlitteratur i utbildning?

Nabokov och handlar om en ung kvinna, eller flicka, som hålls fången av en äldre man. Lolita blir bestulen på själva livet av denne förövare. Hans motiv är enligt Nafizis tolkning att ta hämnd på en totalitär regim. Att läsa Lolita i Teheran blir en exempelsamling över hur västerländsk litteratur kan tolkas på annat sätt än den hävdvunna, utifrån en annan tolkningshorisont. Nu ger den en beskrivning av det egna förtrycket och visar på vägar ut ur det, till befrielse. Samtidigt finns stora likheter i själva uttrycket för hur läsning av litteratur motiveras med det som jag tidigare beskrivit.

Vid det första cirkelmötet försöker läraren motivera varför läsning av skönlitteratur kan vara berikande. ”Jag förklarade att de flesta stora alster var avsedda att vidga föreställningsförmågan, att få en att känna sig som en främling hemma hos sig själv” (Nafizi, 2005, s. 118). Skönlitteraturen får oss att ifrågasätta det vi tar för givet. Stelbenta traditioner och förväntningar som tas för givna får genom litteraturen en mer nyanserad bild. När den kvinnliga läraren möter den stelbenta moralen hos en del av de manliga deltagarna säger hon: ”En stor roman skärper ens sinnen och intensifierar lyhördheten för livets och människornas invecklade beskaffenhet, och förebygger den självgodhet som uppfattar moralen som bestämda formler för gott och ont” (Nafizi, 2005, s. 163). Detta befrielsetema, litteraturens förmåga att öppna för frihet, möter vi ständigt återkommande, historiskt och i olika samhällen.

Som synvända på världen Skönlitteratur existerar i dag i ett globalt sammanhang. Det finns en återkommande diskussion om vilken litteratur som kan tilltala människor med olika bakgrunder och levnadsförhållanden. Experter på litteratur har olika ståndpunkter – också beroende på vilken som är deras respektive bakgrund.

Här ska jag, utifrån olika teoretiska perspektiv, ge några exempel på det.

Den i palestinske, i USA verkande professorn i litteratur, Edward Said (1935–2003), motiverade skönlitteratur som ett kritiskt verktyg. I en tid då vi får våra bilder av världen serverade genom nyhetsbyråer och media, behöver vi alternativa beskrivningar av världen. Media går alltid maktens ärenden, sade Said. Vi i västerlandet är instängda i den mediala diskurs som går hand i hand med den ekonomiska och politiska makten. Synen på Orienten, det orientaliska, är skapad av västerländska intellektuella som projicerat sin bild av ”den andre” som underordnad det västerländska förnuftet och © F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 61

61

2013-02-13 14.02

Del II Liv och lärande

upplysningen (Said, 2000). Said var en av föregångarna till den postkoloniala skolbildningen. Under kolonialismens epok dominerades synen på de koloniserade länderna av kolonialmakterna, en maktordning som ligger kvar även idag. Samtidigt som kolonierna började frigöra sig från förtrycket vid andra världskrigets slut publicerades de första skrifterna om den post­ koloniala teorin. Den utgår från det av Hegel skapade begreppet ”den andre” och det som kallas herre-slavdialektiken. Herren och slaven är beroende av varandra och skapar varandras identiteter och det sker i en över- respektive underordning (Hegel, 1807). Arbetare-kapitalist, blev Marx övertagande av tanken, man-kvinna blev Simone de Beauvoirs och kolonisatör-koloniserad blev Franz Fanons, båda verksamma i Paris under 40-talet (Beauvoir, 1947; Fanon, 1952).

Ur det synsättet växer en annan form av skönlitteratur som gestaltar de dubbla erfarenheter som det innebär att vara född i en del av världen och flytta till en annan, från syd till nord, från de koloniserade delarna av världen till Europa eller USA. Centralpunkterna för postkolonial litteratur har varit Indien och Karibien. I den postkoloniala litteraturen finns ett avtäckningsoch befrielsetema. Det innebär att vi vid intensiv läsning tvingas att inta ett annat perspektiv på tillvaron än det vi är vana vid. Underordnande och förtryckande förhållanden blir klarare och vi ser på människor med andra kulturtillhörigheter med en annan bakgrund än den vi själva har på ett nytt sätt. Identiteter och grupptillhörigheter blir i det perspektivet inte längre fasta och oföränderliga, de blir till hybrider, blandningar som motsäger det entydiga. De blir till skillnader som inte ens bör eller kan integreras i en större helhet i vilken majoritetens värden dominerar (Bhabha, 1994).

Den ryske litteraturkännaren Michail Bachtin hävdade den flerstämmiga dialogen, i vilken varje röst talar för sig och är i sin egen rätt. Han fann den i Dostojevskijs romaner och han studerade den karnevalskultur som gav upphov till den rabulistiska, omstörtande litteratur jag ska ta upp längre fram (Bachtin, 1991). Det mest kända och omtalade exemplet är Salman Rushdies Satansverserna. För den boken fick han en fatwa, en mullornas förbannelse, och hans liv har sedan dess varit hotat. Rushdie gestaltar i boken det post­ koloniala begreppet hybriditet. Det är en uppfattning om hur identiteter formas när människor kommer från en del av världen och förflyttas till en helt annan, i det här fallet från Bombay till London. De dubbla erfarenheter människor får som lever så utgör något annat än om man är född, uppväxt 62

978-91-44-08298-1_01_book.indd 62

© F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

2013-02-13 14.02

3 Varför skönlitteratur i utbildning?

och tillbringar sitt liv på endast en plats. Eller rättare sagt, om man har ensidiga och därtill frusna erfarenheter i vilka inga nya perspektiv på tillvaron blir möjliga. Den postkoloniala litteraturen gestaltar på det sättet en rik erfarenhet, ofta med den paradoxala dubbelhet som uppstår mellan det bekanta och det främmande i växelverkan. I den typen av litteratur växlar kritiska perspektiv, både i förhållande till det man kommer ifrån och det man kommer till. Rushdie växlar i Satansverserna ständigt mellan Bombay och London och gestaltar en halsbrytande drift med båda miljöerna.

En av de mest inflytelserika i utbildningsdebatten i USA har varit den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom och hans bok Den västerländska kanon (2000). Här representeras kanon av de stora västerländska klassikerna, från antikens Homeros till 1900-talets Proust och Joyce. Denna skara toppas av Shakespeare, den störste. Jämfört med den bittra instängdhet man finner i Blooms utläggningar gentemot dem som använder litteraturen för befriande ändamål, framstår den typen av litteratur som både berikande och träffande i förhållande till världens tillstånd. Den sudanesiske författaren Tayeb Salihs Utvandringens tid vänder på historien från Mörkrets hjärta, den roman som betecknats som imperialismens stora verk av Joseph Conrad. Färden går från Sudan till London och slutar i samma fasa som Conrad beskriver eller vi kan se gestaltad i filmen Apocalyps now. Om vi utgår från att litteraturens funktion är att berika oss med nya tolkningar, har vi här berättelser som ställer ens invanda och bekanta bild av världen på huvudet. Vi tvingas att se större delar av världen än den vi själva ditintills sett och förstått och detta ger oss en synvända.

Den etiska motiveringen Det finns även en rik diskussion om etik och skönlitteraturens betydelse för att utveckla både kunskap i form av praktisk klokhet och ett etiskt förhållningssätt. Skönlitteratur blir då ett kunskapsmedel av allt större betydelse i olika typer av utbildningar, särskilt i yrkesutbildningar.

En central gestalt i västerländsk filosofi är Aristoteles som levde 300 f.Kr. i Aten. Hans bok, Den Nikomachiska etiken har idag stort inflytande över diskussionen både om kunskap och etik. En inflytelserik filosof idag, amerikanska Martha C. Nussbaum, har starkt bidragit till vad man kan kalla en aristotelisk renässans. Hon förnyar och vidgar diskussionen och förståelsen © F ö rfat tarna och S t ud e n t li t t e rat ur

978-91-44-08298-1_01_book.indd 63

63

2013-02-13 14.02

Om vuxenpedagogik och folkbildning Sverige har ett unikt system för vuxnas deltagande i arrangerat lärande inom ramen för kommunal vuxenutbildning, folkhögskola och studiecirklar. Dessa verksamheter står under ständig förändring i fråga om vem som deltar, hur de finansieras, vilket uppdrag de har och vilka pedagogiska ideal som råder.

Denna bok ger en aktuell bild av olika sammanhang för vuxnas lärande med speciellt fokus på vuxenutbildning och folkbildning.

Läs den också för att lära känna den forskning som idag finns om dessa områden. Ämnen är bland annat bokcirklarnas framväxt, framväxten av muslimska studieförbund och folkhögskolor, skönlitteraturens roll inom utbildning, politiska makthavares bildningsvägar, didaktiska perspektiv på undervisning av vuxna och yrkeslärares identiteter.

Lärandets mångfald

| Lärandets mångfald

Lärandets mångfald

Andreas Fejes (red.)

Bokens redaktör är Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet. Övriga medverkande författare är Liselott Aarsand, Song-ee Ahn, Robert Aman, Eva Andersson, Per Andersson, Madeleine Abrandt Dahlgren, Bernt Gustavsson, Eva-Marie Harlin, Bosse Jonsson, Susanne Köpsén, Ann-Marie Laginder, Martin Lundberg, Louise Malmström, Henrik Nordvall, Erik Nylander, Sofia Nyström, Kerstin Rydbeck, Fredrik Sandberg, Jorun M. Stenøien, Per-Olof Thång, Sigvart Tøsse och Gun-Britt Wärvik.

Om vuxenpedagogik och folkbildning

Boken vänder sig till studerande vid lärarprogram, studie- och yrkesvägledarprogram, personalvetarprogram, kurser inom pedagogik, samt till yrkesverksamma lärare, folkbildare, studieoch yrkesvägledare, personalvetare och en intresserad allmänhet.

Art.nr 36381

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08298-1_01_cover.indd 1

Andreas Fejes (red.)

2013-02-27 10.06