9789152634653

tradition och liv martin modĂŠus

79

83

86

90

92

94

99

103

FASTETID OCH PASSIONSTID Steg på livets väg • Syndafallet • Fastan – eftertanke och kamp • Passionstiden • Förberedelser för att gripa Jesus • Fastans psalmer • Till eftertanke och bön under fastan • Barnens högtidsbord under fastan och passionstiden INTERNATIONELLA KVINNODAGEN OCH VÄRLDSBÖNDAGEN Jämlikhet och rättvisa • Dagar för bön och kamp • Guds budbärare • Ny skapelse • Psalmer och sånger på internationella kvinnodagen och världsböndagen • Till eftertanke och bön på internationella kvinnodagen och världsböndagen • Barnens högtidsbord på internationella kvinnodagen och världsböndagen JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG En överraskande viktig dag • Våfflorna • Tranor och barfotaspringning • Budskap om en födelse • En stark kvinna • Jungfrufödelsen • Bebådelsedagens psalmer och sånger • Marias lovsång, Magnificat • Herre, behöver du mig?

• Barnens högtidsbord på jungfru Marie bebådelsedag PALMSÖNDAGEN Stilla veckan börjar • Jesus rider in i Jerusalem • In i kampen • Palmsöndagens psalmer • Till eftertanke och bön under palmsöndagen • Barnens högtidsbord på palmsöndagen EN VECKA AV STILLHET In i stilla veckan • Stilla veckans höjdpunkt • Till eftertanke och bön under stilla veckans inledning • Stilla veckans psalmer • Barnens högtidsbord under stilla veckan SKÄRTORSDAGEN Till eftertanke och bön under skärtorsdagen • Barnens högtidsbord på skärtorsdagen • Skärtorsdagens psalmer LÅNGFREDAGEN Jesus dör på korset • Korset – mittpunkten i den kristna tron • Jesus läggs i graven • Långfredagens psalmer • Till eftertanke och bön under långfredagen • Barnens högtidsbord på långfredagen PÅSK – DEN STÖRSTA HÖGTIDEN Sorgen vänds i glädje • Jesu uppståndelse • Påskafton och påskdag • Påskgudstjänst • Påskens mönster • Annandag påsk: möte

med den uppståndne • Påskens psalmer och sånger • Till eftertanke och bön under påsken • Barnens högtidsbord under påsken 108 VÅR OCH VALBORGS MÄSSO AFTON Vinter blir vår • Att känna igen ljuset • Våren, uppståndelsens tid • Valborgsmässoafton • Vem var Valborg? • Våra valborgsmässotraditioner • Berättelsen om Fågel Fenix • Psalmer och sånger under vår och valborgsmässotid • Valborgsmässa • Barnens högtidsbord under våren 113 FÖRSTA MAJ Arbete och rättvisa • Den gömda skatten • Första maj: vila och rättfärdighet • Psalmer och sånger på första maj • Barnens högtidsbord på första maj • Till eftertanke och bön på första maj 116 KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG Himmelsfärden • Friluftsdagen • Närvarande frånvaro • Psalmer på Kristi himmelsfärds dag • Till eftertanke och bön på himmelsfärdsdagen • Barnens högtidsbord på Kristi himmelsfärds dag

121

PINGST Den första pingsten • De vita klädernas högtider • Späda björkar och andlighet • Barnens högtidsbord i pingsttid • Pingstens psalmer • Till eftertanke och bön i pingst 125 HELIGA TREFALDIGHETS DAG På gränsen mellan fest och vardag • Den treenige Guden • Missionsbefallningen • Trefaldighetstiden • Psalmer och sånger på heliga trefaldighets dag • Till bön och eftertanke på heliga trefaldighets dag • Barnens högtidsbord under trefaldighetstiden 129 NATIONALDAGEN Den mångkulturella gåvan • Enighet ger styrka • Nationella symboler • Svenska flaggan • Psalmer och sånger på nationaldagen • Till eftertanke och bön på nationaldagen • Barnens högtidsbord på nationaldagen 135 SKOLAVSLUTNINGEN Barnets perspektiv • Traditionerna som kommit åter • Den blomstertid nu kommer … • Psalmer och sånger vid skolavslutning • Till eftertanke och bön vid skolavslutning • Barnens högtidsbord vid skolavslutningen 139 MIDSOMMAR Sommarsemester och midsommarmystik • Änglarnas fråga • Vuxna barn och små grodor • Visa vid midsommartid • Paradisets glädje och smärta • Aniara, sång 79 • Midsommarstångens kors • Psalmer och sånger vid midsommar • Ur Franciskus solsång • Barnens högtidsbord vid midsommar 145 SEMESTERRESA OCH PILGRIMSFÄRD Semestertider • Paradisets port • 2000-talets pilgrimsresor • Psalmer och sånger på semester och pilgrimsfärd • Till eftertanke och bön vid semester och pilgrimsfärd • Barnens högtidsbord i semestertid 148 HÖSTFESTEN Värmen vänder • Lilla nyår: skolan börjar • Att lämna ifrån sig livet • Höstens psalmer och sånger • Var inte rädd för mörkret • Barnens högtidsbord i höstens tid 150 TACKSÄGELSEDAGEN OCH TACKSÄGELSEDAGARNA Den helige Botvid och Guds goda gåvor • Kräftskivan • Surströmmingsskivan • Älgjakten • Ålagillen •

Mårtensafton • Vem var Mårten? • Bygdens dag • Årets stora händelse • Tacksägelsedagen och tacksamheten • Lejonet och råttan • Psalmer och sånger under dagar av tacksamhet • Till eftertanke och tacksamhet • Barnens högtidsbord under tacksamhetens dagar 158 MIKAELIDAGEN Mickelsmäss • Änglarna och draken • Drakdödarna lever • Psalmer och sånger på den helige Mikaels dag • Till eftertanke och bön på den helige Mikaels dag • Barnens högtidsbord på den helige Mikaels dag 160 VALDAGEN Demokratin växer fram • Den tjänande makten • Samhällets högtidsstund • Frihet, ansvar och medbestämmande • Barnens högtidsbord på valdagen • Psalmer på valdagen • Till eftertanke och bön på valdagen 164 INTERNATIONELLA BARNDAGEN OCH BARNKONVENTIONENS DAG Barnen är vår framtid, vår oro, vår glädje • Att upptäcka och se barnen • Barnens högtidsbord på barndagarna • Psalmer och sånger på barndagarna • Till eftertanke och bön på barndagarna 166 FN-DAGEN En unik tradition • 24 oktober • Fred, frihet och försoning • Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand • Psalmer och sånger på FN-dagen • Barnens högtidsbord på FN-dagen • Redskap för fred 171 ALLA HELGONS DAG OCH ALLA SJÄLARS DAG Förebilder och föregångare • Handlingar till minne • Den himmelska visionen • Alla helgons dag: i helgonens fotspår • Halloween • Psalmer på Alla helgons dag • Fackelmänniskor • Alla själars dag: minne och eftertanke• Barnens högtidsbord på alla helgons dag och alla själars dag• Psalmer och sånger på alla själars dag • Till eftertanke och bön på alla själars dag 177 DOMSSÖNDAGEN Höst går mot vinter • Människosonens dom • Allvar och hopp • Psalmer och sånger på domssöndagen • Till eftertanke och bön på domssöndagen • Barnens högtidsbord på domssöndagen

181

ADVENT I VINTERNS MÖRKER Första advent • Intåget i Jerusalem • Ljus i mörkret • Traditionens tid och förväntans tid • Barnens högtidsbord under adventstiden • Adventstidens psalmer och sånger • Till eftertanke och bön under adventstiden 185 LUCIA Ljusdrottningen • Legenden om Lucia • En ursvensk sed? • Guds leende • Psalmer och sånger på luciadagen • Barnens högtidsbord på luciadagen • Till eftertanke och bön på luciadagen 189 JUL Strålande jul • Julevangeliet: Jesu födelse • En glimt av paradiset • Julgranen • Julkrubban • Maten • Jultomten och julklapparna • Den helige Nikolaus • Gud mitt ibland oss • Staffan och annandag jul • Julens psalmer • Barnens högtidsbord under julen • Till eftertanke och bön i jultid

LIVETS ÅRSDAGAR

202 BYGGA SLÄKT OCH KNYTA VÄNSKAPSBAND 204 FÖDELSEDAG Ja, må hon leva! • En lugn födelsedag • Kung för en dag • Psalmer och sånger på födelsedagen • Till eftertanke och bön på födelsedagen • Barnens högtidsbord på födelsedagen 208 NAMNSDAG Personligt• Namn till stolthet och glädje?• Namnsdagskalaset • Släktnamn och personnamn • Psalmer och sånger på namnsdagen • Till eftertanke och bön på namnsdagen • Barnens högtidsbord på namnsdagen 212 DOPDAG I en stor gemenskap• Kroppen och lemmarna • Fira dopdagen • Psalmer, sånger och böner på dopdagen • Barnens högtidsbord på dopdagen 215 MORS DAG OCH FARS DAG Familj och föräldrar • Omsorgens och arbetets kärlek • Dagar för eftertanke och glädje • Psalmer och sånger på mors dag och fars dag • Till eftertanke och bön på mors dag och fars dag • Barnens högtidsbord på mors dag och fars dag

219 BRÖLLOPSDAG Stilla gemenskap med levande ljus? • Äktenskapets mysterium • Ett liv i gemenskap • Psalmer och sånger på bröllopsdagen • Till eftertanke och bön på bröllopsdagen • Barnens högtidsbord på bröllopsdagen 223 SORGENS ÅRSDAGAR Sorgens gång • Möte med hoppet • Rum för smärta och vördnad • Psalmer vid minnesdagar • Barnens högtidsbord vid minnesdagar • Till eftertanke och bön vid minnesdagar • Över dödens höga bro

VECKAN – RYTM OCH VILA

227 VARDAG OCH ARBETE Vardagens lunk • Skilja tid från tid • Kallelsen • Stenhuggarna 231 GÖRA HELG Veckan går till vila • Den spända bågen • Att inviga helgen • Helgsmålsbön • Psalmer vid helgsmålstid • Till eftertanke och bön när vi inviger helgen • Barnens högtidsbord när vi inviger helgen 235 SÖNDAG Söndagstraditioner • Vila och verksamhet • Paradisdagens glädje • Gudstjänsten • Gudstjänstens fyra delar • Barnens högtidsbord på söndagen 239 ATT INVIGA DAGEN Att bygga sin dag • Till eftertanke inför en hektisk dag • Bönen på morgonen • Morgonpsalmer • Morgonbön 243 MÅLTIDEN Gemenskap och tacksamhet • Mat åt fem tusen • Bordsbönen • Bordsböner • Psalmer som bordsböner 246 ÖGONBLICKSBÖNER – ATT TÄNKA DEN GODA TANKEN Goda tankar föder goda handlingar• Näktergalen • Ögonblicksböner• Böner vid möten och tillfällen 249 ATT ÖVERLÄMNA DAGEN Dagen tar avsked • Den enkla bönen • Aftonbön • Psalmer och sånger på kvällen • Till eftertanke och bön på kvällen

274

279

289

293

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

255 ÖVER GRÄNSER 256 DOP OCH NAMNGIVNING Trygghet och tradition • Dopgudstjänsten • Dopets symboler • En invigning till tjänst • Fadder, gudmor och gudfar • Barnens högtidsbord vid dop • Psalmer och sånger vid dop • Till eftertanke och bön vid dop 265 FÖRSTA SKOLDAGEN Ett nytt kapitel i livets bok • Fy för skolan • Studier och framtid • Psalmer på första skoldagen • Föräldrarnas bön • Barnens högtidsbord på första skoldagen 269 KONFIRMATION Vägar till vuxenliv • Konfirmation • Konfirmationsgudstjänsten • Bekräftelse och myndighet • Barnens högtidsbord i konfirmationstid • Psalmer vid konfirmationen • Till eftertanke och bön vid konfirmationen

296

308

312

STUDENTEN – FRAMTIDEN ÖPPNAR SIG Förberedd för livet? • Minsta uppgift är viktig • ”Ta studenten” • Hoppet är vår vän • Något att leva för • Psalmer när livet öppnar sig • Till eftertanke och bön när livet öppnar sig • Barnens högtidsbord på en examensdag BRÖLLOP Kärlekens gåva • Kärlekens lov • Frieri och förlovning • Ringen • Lysning och hindersprövning • Möhippa och svensexa • Vigselgudstjänsten • Äktenskapet • Barnens högtidsbord på en bröllopsdag • Psalmer och sånger vid bröllop • Vigselordningens bön JÄMNA FÖDELSEDAGAR En höjdpunkt i livet • Den stora festen? • Förändra världen, förändra dig själv • Fest och eftertanke • Psalmer vid jämna födelsedagar • Till eftertanke och bön vid en jämn födelsedag • Barnens högtidsbord på den jämna födelsedagen PENSIONERINGEN Arbete och vila • Erfarenhetens glädje och möjligheter • Psalmer och sånger vid pensioneringen • Till eftertanke och bön vid pensioneringen • Barnens högtidsbord på en pensioneringsdag BEGRAVNING Döden i livet • Sorgens symboler • Dödsannonsen • Kondoleanser • Tacksägelsen • Flaggan • Kyrkobyggnaden • Graven • Kläder • Begravningsgudstjänsten • Ett annat liv • Sorg och tröst • Psalmer och sånger vid begravning • Barnens högtidsbord i dödens tid • Till eftertanke och bön i dödens tid KRIS OCH KATASTROF När det otänkbara händer• Krisens riter• Det levande ljuset • Den symboliska platsen • Minnesgudstjänsten • Det raserade stenhuset • Den Gud som är nära • Barnens högtidsbord i de svåra stunderna • Till eftertanke och bön i smärtan • Psalmer och sånger för svåra stunder BILDREGISTER

Att anv채nda boken

10 TRADITION OCH LIV

SMÅ PRYDNADSSAKER i rummet och ovanlig mat på bordet. Sånger vi sällan sjunger och en särskild stämning. Så märker vi att det är dags för högtid. Genom våra liv och våra samhällen går stråk av traditioner som håller samman tid och liv. Kanske tänker vi inte så mycket på dem – vi är ju så vana vid att de finns där. Traditioner har ingen praktisk betydelse, vi tjänar inte pengar på dem, och de är ofta ganska arbetskrävande. Men visst skulle vi sakna dem om de försvann.

Med utgångspunkt i det svenska samhället beskriver Tradition och liv denna kulturella skatt och antyder de budskap och hemliga rikedomar som finns under traditionernas yta. Här finns också en hel del av de vardagens vanor som kanske inte alltid kallas traditioner, men som ändå på många sätt hör till denna grupp. Där sammanhanget så kräver finns sedernas historiska sidor beskrivna, men detta är ingen bok i traditionernas historia utan en bok om våra liv här och nu, om hur man kan tolka och använda traditioner. Framför allt kan man betrakta Tradition och liv som en samling ”berättelser” om traditioner som används i Sverige i dag.

Bilden är naturligtvis inte på något sätt fullständig, men de helger och högtidsdagar som finns med i boken har en någorlunda bred förankring. Dessutom presenteras högtider som har en tydlig roll i kyrkans år, eftersom de ofta är allmänt bekanta till namn men inte till innehåll. Bokens grundperspektiv är att synliggöra både den kristna aspekten i vardagens och högtidernas traditioner och den allmänmänskliga aspekten i det som på ytan ser ut som renodlat religiösa högtider.

Samtidigt bör vi vara medvetna om att det finns många högtider som firas av större eller mindre grupper av människor i Sverige, som inte täcks in av denna bok. Flera av dessa grupper har funnits i landet under mycket lång tid. Judiska högtider, till exempel, har firats i Sverige i hundratals år, och dessa traditioner är därför precis lika svenska som de som firas av majoritetssamhället. Muslimska högtider, för att ta ett annat exempel, har en lika fast förankring i Sverige som julfirandet, även om det är först på senare tid som de har börjat

synas i det offentliga. Och precis som så många gånger förr kan man anta att somliga av dessa bruk så småningom kommer att sprida sig och välkomnas i vidare kretsar.

Sverige har lämnat enhetssamhället bakom sig för ganska länge sedan, och det mångkulturella är en gåva till samhället. Den inskränkta nationalistiska parentesen är oåterkalleligen avslutad. Tacksamheten för det mångkulturella är ett grundläggande perspektiv i boken. Den mänskliga olikheten är en rikedom. Traditioner och seder vandrar över gränser och är snarare det som förenar oss än det som skiljer oss åt. Svensk traditionsgrund finns i mellanöstern, eftersom det är den kristna traditionsskatten som ligger som bas för hela samhället. Mycket av det har burits till oss från romersk, tysk och anglosaxisk tradition. En stor del av det som vi i dag uppfattar som ”svenskt” kommer alltså från andra länder.

Svenska traditioner är kanske det mest mångkulturella vi har.

Högtidernas mening är att de ska firas och inte förklaras. Den som försökt förklara för någon från ett annat land vad ”Små grodorna” är vet det mycket väl. Men alla som dansat denna groddans varje midsommar känner hur mycket den står för. Firande kommer före förståelse och en förklaring måste komma som ett resultat av firandet och inte tvärtom.

I några fall kommer någon kanske att bli förvånad över att den kristna tron är så tydligt närvarande i så många av traditionerna. Strax under ytan finns den, och högtider, seder och ceremonier är andliga storheter, mitt i allt det lustiga eller konstiga.

I kulturerna utgör traditioner och seder en sorts resurser som står öppna för många olika användningsområden. I mångas medvetande är de positiva symboler för tillhörighet till en kulturgemenskap, för trygghet och stabilitet. Traditioner kan även missbrukas som nationalistiska, nyrasistiska och storsvenska tillhyggen mot det främmande, men i ett mångkulturellt samhälle går de framför allt att använda som inbjudande dörrar till den som vill stiga in i ett nytt sammanhang.

När kulturer och traditionskomplex öppnar sig för varandra

TRADITION OCH LIV –

AT T A N V Ä N D A B O K E N

11

Om traditionerna

Våra traditioner och våra liv

TRADITIONER I MÅNGKULTURELL MILJÖ

Någon har sagt att människan kan vänja sig vid allt utom kaos. Därför är livet ordnat och format i det vi kallar kultur och samhälle. Kultur tar form på många olika sätt, men den syns, levs, känns och upplevs. Det finns något som språket inte räcker till för, som bara handlingar och seder kan förmedla.

I ett mångkulturellt samhälle, som Sverige, måste traditioner vara välkomnande och möjliga att ta del av eller avstå från.

Meningen med traditioner är att de ska stödja och hjälpa på frivillig grund, inte vara tvång eller börda. Därför tar traditioner sig gärna uttryck i fest och avkoppling. Veckans helg kommer med möjlighet till vila, och varje tid på året kommer med sitt ljus och sitt budskap.

Många upplever ändå att man vill ha en viss distans till det traditionsrika livet. I det västerländska samhället vill vi veta varför vi gör det vi gör. Många vill därför motivera varför man utför dessa handlingar, som kan tyckas så omoderna och märkliga. Vi följer helt enkelt traditioner av olika skäl.

Somliga gör det för att känna samhörighet i landet, oavsett

om vi har bott här länge eller en kort tid. Andra gör det för att stärka sammanhållningen i familjen, eller för att känna banden med gångna och kommande generationer. För någon annan är traditioner uttryck för den kristna livskänslan. Invandrare använder ibland de svenska sederna som en väg in i den nya kulturen.

Det viktiga för gruppens, familjens eller folkets gemenskap är inte att vi uppfattar symbolerna på exakt samma sätt, utan att det finns gemensamma handlingar inom vilka var och en kan finna sin egen livskänsla i samklang med omvärlden. Därför har också den kristna tron många ansikten, även om grunden är densamma.

Traditioner uppstår ofta vid skiftet från en tid till en annan.

I årstidernas gång har vi traditioner för vad man ”ska” göra då våren övergår i sommar, då sommaren står på sin höjdpunkt, då vintern är mörkast, och så vidare. I det egna livet firar vi till exempel födelse- och bröllopsdagar. I veckans rytm uppmärksammar vi skiftet från vardag till helg, och många har vanor för att ”göra kväll” och för att skapa morgontrivsel när natten övergår i dag.

Det är nog vid livets höjdpunkter och dess svåra stunder som det blir allra tydligast hur viktigt det är att ha starka och någorlunda gemensamma traditioner. Dopets välkomnande av barnet och begravningens avsked av den döda är kanske de tydligaste exemplen. Vi har traditioner för att uppmärksamma de händelser som förändrar så mycket att vi knappt kan överblicka det. Ceremonierna gör det overkliga verkligt.

Ett annat tillfälle när traditioner uppstår är när vi, medvetet eller omedvetet, vill skapa gemenskap i en grupp, vare sig det handlar om oss som familj, klubb eller vänner. Vid de stora festerna, till exempel, vill vi gärna ha människor runt omkring oss som vi känner och tycker om. Men ”de andra”, de som inte är med, finns ofta underförstådda i våra traditioner.

Detta kan gå så långt att det blir obehagligt att delta i firandet,

TRADITION OCH LIV –

OM TRADITIONERNA

15

eftersom andra kan känna sig utestängda. Under 1990-talet började rasistiska grupper ta över den svenska flaggan. Somliga undvek då att använda flaggan, för att inte bli sammankopplade med rasisterna. Andra gjorde tvärtom och flaggade mera, för att inte flaggan skulle komma i orätta händer. Också när detta skrivs, 2015, står den öppna samhällsgemenskapen under tryck från nationalistiska och nyrasistska grupper. Att hålla traditionerna öppna och välkomnande är viktigt för det mångkulturella samhället.

Många traditioner handlar om tidens gång. Det kan ibland kännas hotfullt med förändring. Kanske vill vi då sätta in livet i ett sammanhang där vi känner oss hemma. Vi sjunger inte ”Nu är det jul” och gläder oss åt att ytterligare ett år har gått, utan vi sjunger ”Nu är det jul igen” och ler i igenkännandets glädje. Gamla traditioner och symboler fungerar som ”bromsar” i tider av snabb förändring. Traditionerna är inte ett sätt att smita ifrån verkligheten, utan att få med ”både och” i livet: både förändring och stabilitet, både utveckling och trygghet.

HUR FORMAS OCH FÖRÄNDRAS VÅRA TRADITIONER?

En tradition måste svara mot ett behov, annars försvinner den, men omvänt innebär det också att alla traditioner som lever svarar mot behov. Det är inte så att man förr firade ceremonier av ”djupa” skäl, men att vi nu bara gör det av gammal vana. Människan försöker alltid förklara sina ceremonier på ett förnuftigt sätt, och då tar man till det som verkar mest begripligt utifrån den egna världsbilden. Förr i tiden verkade det kanske förnuftigt att kalla ceremonierna för ”magi”, och säga att det var farligt att låta bli dem. I dag påstår vi att vi håller fast vid traditionerna ”för barnens skull” eller ”för gamla farmors skull”. Men slutresultatet blir detsamma. Vi lever i de traditioner som magkänslan säger är viktiga. I båda fallen är det alltså fråga om att förklara varför vi fortsätter att göra sådant som vi inte förstår, men som vi ändå inte vill vara utan.

Traditioner uppstår naturligtvis inte ur tomma intet. Ofta

16 TRADITION OCH LIV – O M T R A D I T I O N E R N A

kommer de hit med invandringen, som till exempel seden att tända gravlyktor på alla helgons dag. Ibland nyskapas ceremonierna av någon grupp i samhället och sprider sig sedan till resten av landet. Förändringen kan också vara ett resultat av en enskild persons insats – någon kanske hittar ett nytt sätt att tolka ”poängen” med ceremonin. Man kan också hitta ett nytt sätt att använda traditionen, som när någon under 1900-talets första decennier upptäckte att det vore festligt med ett luciatåg genom staden. Om den nya traditionen svarar mot ett behov kommer den att överleva, annars försvinner den snabbt igen, eftersom firandet av högtider är frivilligt i vårt samhälle.

Vi firar också våra högtider i andra grupper än förr. Till grund ligger de stora gemensamma ceremonierna som hör ihop med den kristna tron, och familjen är – liksom förr – bärare av många traditioner. Men under 1900-talet växte andra centra för att fira högtider fram, till exempel arbetsplatsen, föreningslivet och politiken.

I dag sprider sig nya traditioner snabbare än förr, eftersom vi direkt får kunskap om dem via internet och andra media.

Medias inflytande gör också att våra traditioner lättare kan bli likriktade. Samtidigt ger internet också tillgång till det udda och obekanta, det vill säga möjlighet till större variation.

Nutidens folkomflyttning bidrar också till förändring. Äktenskap över religions- och kulturgränser ger större mångfald i yttringarna. Förr kunde man se liknande fenomen när till exempel en skåning och en norrlänning bildade familj. Då kanske det hamnade rökt ål på surströmmingsbordet. Nu är variationen ännu större. Många tycker det är spännande.

Till förändringen bidrar också att vår tids barn i högre grad än gamla tiders barn uppfostras av föräldragenerationen, vare sig det är förskolepersonal eller föräldrarna själva. Förr var det vanligt att far- och morföräldrarnas generation passade barnen. När den äldre – förmodligen lite mer konservativa – generationen uppfostrade den uppväxande generationen gick samhällsförändringen långsammare.

Nya sätt att leva behöver nya uttrycksformer. Nyskapade traditioner är visserligen svar på nya situationer, men de svarar ofta på det nya genom att hänvisa till det beprövade och bekanta. Därför tjänar gamla miljöer och gamla ceremonier som utgångspunkter när vi vill skapa traditioner för det nya.

Exempel på sådant kan vara kyrkan mitt i byn, torget och våra gamla sånger. Det gamla finns med i det nya.

Traditionerna fungerar ofta som en sorts byggstenar som är igenkännbara från ett gemensamt förråd av bilder och tankar om det förflutna. Varje samhälle har ett sådant förråd.

Med resande i världen och med invandring utvecklas och berikas bildförrådet. Traditioner förändras och påverkas hela tiden av internationella influenser. Även om gamla beståndsdelar återanvänds i nya traditioner så innebär detta inte att det gamla förblir oförändrat.

Då samhället förändras lägger vi in nya betydelser i gamla seder. Det är väl till exempel ingen i dag som på allvar tror att smällarna vid påsk skrämmer bort häxor. Förändring av traditioner behöver alltså inte innebära att deras yttre form ändras. Det räcker att känslan för traditionen ändras.

Trots förändringarna överlever vissa viktiga seder under längre tidsperioder. Kanske är förekomsten av traditioner därför en förklaring till varför kulturer kan bestå under lång tid, även då mycket förändras.

Traditionerna och ceremonierna är ryggraden i religionen, och religion och kultur går egentligen inte att skilja från varandra. Man kan inte säga att ett sätt att handla är ”kulturellt” och mena att detta inte hör till religionen. Möjligen kan man mena att ett visst sätt att handla eller en viss tradition inte hör till den officiella religionen, men det är en annan sak än religionen som livskänsla.

Vi lever i ett traditionsrikt samhälle, ibland utan att själva se det. Många i Sverige är på sitt sätt religiösa, och vi lever ständigt ut vår livshållning i vardagens vanor och högtidernas fester. Religiositet sitter djupare än ord och ideologi.

När någon går till kyrkan på första advent, julens midnatts-

TRADITION OCH LIV –

OM TRADITIONERNA

17

mässa och på allhelgonahelgen beror det inte på att man gjorde det förr, utan på att man faktiskt vill göra det nu. Besöket säger något om de nutida besökarnas livskänsla och inte om deras förfäders.

TRADITIONEN OCH TRADITIONERNA

Även om ett fåtal seder har vuxit fram i Sverige är en stor del av det som vi uppfattar som svenskt inspirerat av och importerat från andra länder. Och det utländska inflytandet över våra högtider och fester har inte på något sätt minskat. Både jultomten och midsommarstången är lån utifrån, liksom nya traditioner som att spöka ut sig till halloween.

Människor som kommer till ett nytt sammanhang eller till ett nytt land använder ofta traditionerna för att skaffa sig fotfäste i det nya. Traditioner kan alltså fungera som kulturella portar för invandrare. Men till sin överraskning kan också svenskar som flyttar till en annan landsända ibland upptäcka att de gamla välkända sederna ser ut på ett annat sätt där.

Och den som flyttar till ett annat land möter visserligen högtider som ser helt annorlunda ut men som firas vid samma tillfällen som våra högtider, och av samma skäl.

De traditioner som vi trodde visade att vi är unika vittnar i själva verket om vårt beroende av andra.

TRADITIONERNA SOM PROBLEM

Kanske kan det av en sådan här framställning verka som om högtider är okomplicerade tillfällen för glädje och samhörighet. Inget kunde, tyvärr, vara mer felaktigt. Runt högtider och seder finns stråk av smärta, utanförskap och frustration.

Redan i de yngsta åren börjar frågorna väckas om vem som ska bjudas på barnkalas och vem som inte ska få komma.

Samma fråga följer oss genom livet och ställs på sin spets vid högtiderna. Hos vem ska vi fira jul? Vilka ska vi bjuda på bröllopet? Vilka vill vi fira nyår tillsammans med? För varje val vi gör väljer vi bort andra alternativ. Högtider och delta-

18 TRADITION OCH LIV – O M T R A D I T I O N E R N A

gande i högtider sorterar människor efter tillhörighet, de spelar upp vardagen i koncentrerad form och tydliggör de sociala och mänskliga gränser som vi annars inte ser så klart.

Högtiden försöker ofta spela upp den fullkomliga lyckan, och det är i många fall positivt och njutbart. Men när scenen inte motsvaras av våra känslor för varandra och verkligheten som den är, slår glädjen kanske över i frustration. För husfridens skull blir vi tvungna att låtsas ett liv som inte finns.

Vi tvingar oss själva att anpassa oss efter reglerna och spela de roller som förväntas av oss. Annars spricker bilden och konflikterna kommer upp till ytan.

Våra sätt att förhålla oss till sederna är också mycket olika. För någon är det livsviktigt att städa hela huset inför jul.

För en annan är avkopplingen viktigare. Det som för den ena är en struntsak är betydelsefullt för den andra – och tvärtom.

Vi kan orsaka mycket ont både genom att tvinga varandra att göra avkall på traditionerna och genom att tvinga varandra att leva i gamla seder.

Kanske är det därför inte konstigt att somliga försöker göra uppror mot sederna genom att fira julen på Kanarieöarna och inte äta ägg på påsken. Men vad gör man då när barnen kommer och begär att få fira jul på Kanarieöarna ”precis som vi alltid har gjort”? ! !!

TRADITION OCH LIV –

OM TRADITIONERNA

19

40 TRADITION OCH LIV – O M T R A D I T I O N E R N A

Den heliga människan

DET FINNS MYCKET i världen som försöker dra ned människovärdet. Därför behöver vi tillfällen då glädjen över vår mänsklighet och eftertanken kring vad det innebär att vara människa får rum att växa. När vi kallar fram det heliga och möter Gud, som är helig, vid avskilda tider och platser lär vi oss att människor är särskilda i vår gemenskap med Gud och med varandra. Människor är inte djur eller växter på samma villkor som allt annat levande, utan skapade till avbild av Gud själv. Av en människa kan man till exempel kräva eftertanke och ansvar, men det kan man inte av ett djur. Vår gemenskap med Gud är speciell och det gäller både kropp, själ och ande.

På samma sätt som vi skapar avskilda tider och särskilda platser och använder heliga ord markerar vi därför också på oss själva när det är dags att fira högtiderna. Vi tar på oss fina kläder och vi använder särskilda kroppsställningar, som till exempel dans, applåder eller knäppta händer. Hela vår kropp blir en skulptur där det särskilda får komma till uttryck.

Alla våra sinnen är inblandade i högtiden och med hela kroppen upplever vi traditionerna. Vörtbrödets sträva sötma och hyacinternas kryddoft berättar för mun och näsa att julen är nära. När vi dansar runt midsommarstången tänker vi inte

i första hand att det är midsommar, utan benen dansar fram festen. När vi ber varandra om förlåtelse eller kommer överens om något viktigt tar vi i hand på det, så att försoningen eller överenskommelsen känns i handflatan.

Det finns också kroppsliga vanor som vi är mindre förtjusta över. Förr i tiden var ”vanligt folk” tvungna att visa vördnad för ”fint folk” genom att hålla mössan i hand, gå köksvägen i stället för huvudingången och niga underdånigt.

Också de förtryckande traditionerna sitter i kroppen. Då talar de inte längre om den heliga människan utan om den fångna människan, hon eller han som inte längre får vara människa fullt ut.

Våra kläder är viktiga medel för att markera var i traditionerna eller festerna vi befinner oss. Genom sorgkläderna tar gråten gestalt på kroppen, och med festkläderna fladdrar glädjen i takt med dansen. Prästernas kläder markerar att det är gudstjänst på gång, och de bär också en rik skatt av symboler för den kristna livshållningen. Ibland klär vi också ut oss så att all värdighet och vanlighet far i väg. Ingen tar fel på att jultomten är något alldeles speciellt. Fast eftersom många av oss är lite blyga föredrar vi ofta att klä ut våra barn. Då har vi något att skylla på när vi vill fira våra högtider.

Vid livets stora höjdpunkter är det vanligt att vi ”tecknar” oss, alltså gör symboliska eller verkliga tecken på kroppen. Vid dopet, till exempel, öser prästen vatten över barnets huvud och ritar korstecken på panna, mun och hjärta. Konfirmanden hänger ofta på sig ett guldkors. Då människor förlovar eller gifter sig växlar de ringar som de sedan bär livet ut.

De riktigt stora upplevelserna vill vi bevara och bära med oss nästan genom att rita in dem i själva huden. Många fortsätter också att använda korstecknet i sina vardagliga liv. Ett korstecken från pannan, till hjärtat, vidare till vänster och till sist till höger axel är en god morgon- eller aftonbön. Korstecknet är inte ett magiskt skydd, men i tider av nöd och fara är det kanske den enda bön om hjälp som jag orkar be. När tankarna är slut ber kroppen genom att teckna sig med korset.

TRADITION OCH LIV –

OM TRADITIONERNA

41

Kroppsliga upplevelser är starkare än tankarnas upplevelser.

Därför nöjer vi oss inte med att tala om våra traditioner. Vi vill göra det som traditionerna bjuder, annars blir de inte meningsfulla.

Om vi vill ta traditionerna på allvar är de alltså möjligheter att få hjälp att alltmer leva sitt liv på djupet. Genom traditionerna, de som ibland verkar vara så ytliga, kan vi träna oss till att bli andliga människor. Andlighet är nämligen inte att tänka stora tankar, utan att låta Guds verklighet prägla kropp och själ.

SÅNGERNA OCH PSALMBOKEN

I musiken sammanfattas människan och världen. Där finns samma spel mellan harmoni, motsättning, spänning och upplösning som i livets spel. Därför finns det nog inga samhällen som saknar musik. Finns det något annat än musiken som så på djupet kan få oss att känna: detta är jag? Här kan alla stämningar komma till uttryck, och våra känslor både lever och utvecklas. Vila, vrede, välbefinnande – allt ryms inom musiken. Många berättar till och med om musikens läkande kraft. När människan upplever att hon faller sönder kan enkla tonslingor eller helande harmonier hålla samman livet tills ljuset kommer åter.

Ingenting kan som musiken skapa en igenkännandets glädje och hjälpa oss att öppna oss för varandra och känna samhörighet. Kanske är det därför som nästan varje tradition och högtid har sin egen musik. Vad vore till exempel en skolavslutning utan ”Den blomstertid nu kommer” och adventstiden utan ”Bereden väg för Herran”? Musiken är en del av traditionernas fästen i kroppen. ”Stilla natt” får oss inte att tänka att julen är här, utan låter kroppen uppleva julens vibrationer.

När Gud skapat människorna frågade han änglarna vad de tyckte om världen. Änglarna svarade att den var värdig Skaparen. Även människan tyckte de var en underbar skapelse. Det enda som fattades var lovprisning, en lovprisning lik den som ständigt hörs i himlen. Därför

42 TRADITION OCH LIV – O M T R A D I T I O N E R N A

skapade Gud musik, fågelkvitter, vindens sus och vattnets porlande.

Hans lov sjungs alltid, och han lade melodin i människans hjärta.

JUDISK LEGEND

Musiken är för många det andliga hemspråket, det mest grundläggande för att uppleva och uttrycka det som vi inte kan tala om på andra sätt. Tonernas språk är en uttrycksform både inom människan och mellan Gud och människa. Genom musiken står därför en väg öppen att bli god vän med både sig själv och med Gud. Kyrkans musik vill, när den är som bäst, möta, uttrycka och bära människors livskänsla och öppna oss för mötet med Gud. Det som är svårt att förstå eller sätta ord på i liv och i tro kommer oss till mötes i musikens form, eftersom musik inte gör intrång på samma sätt som orden kan göra. Tonerna behöver inte förnuftets hjälp. Sådana budskap som vårt förstånd inte klarar av att ta emot blir genom klangerna bevarade i kroppens och själens djup. Så lägger de sig som en skatt i hjärtat, gömda till dess att tiden är mogen. Musiken kan sjunga in Guds kärlek och förlåtelse i en människa som inte med sina tankar kan förstå att Guds kärlek gäller också henne.

Musiken som sådan är tidlös och binder samman barndom med ålderdom och släktled med släktled. Igenkännandets glädje är viktig, vare sig vi dansar runt midsommarstången eller går i kyrkan och vill sjunga välkända psalmer. Därför är man varsam med att förändra den kyrkliga musiken. För många är det nästan en hisnande upplevelse att veta att samma toner har gett uttryck för människors kristna livskänsla i ett och ett halvt årtusende. Sådan musik är som en lång obruten kedja av bön som stiger till Gud. Ibland kan tidlöshet och mänsklig uttrycksförmåga vara svåra att förena i en och samma musik. Därför finns det många uppfattningar om vilken musik som passar i kyrkan.

Men det finns ingen musik som i sig är kyrklig eller okyrklig.

Allt beror på i vilket sammanhang den sätts in.

En viktig del av sångskatten finns i Den svenska psalmboken, där musik för livets alla skeden och för årets, veckans

V책rt gemensamma 책r

Nyår

52 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

GAMMALT ÅR GÅR, NYTT ÅR NALKAS

När vi nyss har passerat vintersolståndet och vet att vi går mot ljusare tider, då sammanfattar och avslutar vi det gamla året. Vi lämnar det gamla och låter det nya året leda oss mot ljuset. Gott nytt år, säger många, förhoppningsvis i vetskap om att andra nyårstraditioner och nyårstider i dag är precis lika svenska, även om de inte uppmärksammas på samma sätt av majoritetssamhället. Att önska varandra gott nytt år av respekt för varandras tradition och bakgrund också vid andra tider på året är ett gott sätt att påminna varandra om att många olika traditionscykler finns i Sverige. Så synliggör vi att vi är ett mångkulturellt samhälle.

Förr var nyåret en viktig tid, då man försökte ta reda på vad som skulle hända i framtiden. Man tog spådomar vid nyår, och nästan allt som hände på nyårsdagen var vägledande för resten av året. Nyår var en sorts kompendium för det kommande året, där framtiden lät sig beskådas av den som visste hur man gjorde.

Alla dagar som är övergångar mellan två tidsperioder betraktades förr som laddade, ja farliga. Då trodde man att närvaron av onda makter kunde vara särskilt stor. Fruktan var framför allt stor för tolvslaget på nyårsnatten, då man trodde att domedagen kunde komma. Om man sov över midnatt visste man inte om man skulle vakna igen. Därför var det viktigt att vaka in nyåret. Också i dag vakar vi in det nya året, fast av helt andra skäl.

FIRA NYÅR

Klockan tolv på natten börjar kyrkklockorna ringa in det nya året, och i radion hör vi domkyrkorna från hela Sverige markera skiftet mellan i går och i morgon. I radions P2 spelas stilla musik till eftertanke, och samtidigt lyfter hundratusentals nyårsraketer landet över och exploderar av glädje över det nya året. Champagneglasens klirr ackompanjerar önskningarna om det Goda Nya Året.

För många är nyårsfirandet en fortsättning av julen, men sätten att fira helgerna skiljer sig tydligt. Om julen är familjefesten i hemmet, så är nyår vänskapskretsens fest. Många firar nyår på andra ställen än hemma, till exempel hos vänner eller på restaurang. Typen av mat skiljer också jul från nyår. Julmaten består egentligen av traditionell husmanskost, nödtorftigt uppiffad som julbord, medan nyårsmaten är mer exklusiv. I matbruket ser vi att julen är ett sätt att skapa band till det förgångna och bygga trygghet i en föränderlig värld, medan vi med nyårshelgen kastar oss i famnen på den okända framtiden.

Som ingen annan helg firar vi själva högtiden genom att titta på teve eller lyssna på radio. Ända sedan 1928 har radion sänt tolvslaget, och med några decenniers undantag har Alfred Tennysons ”Nyårsklockan” varit ett uppskattat inslag i nyårsfirandet från Skansen.

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö …

Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälvande minut.

Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningens till oss som famla.

Kanske är det detta som är mest typiskt för det svenska nyårsfirandet: blandningen av högt och lågt, kyrkklockor och tutor, eftertänksam dikt och schlagermusik, huvudbry och huvudvärk. Nyår är både stillhet och oväsen, eftertanke och glädje. Vi lämnar det gamla och något nytt kommer, en ny skapelse är det nya året.

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

53

SKAPELSEMYTEN

EFTERTANKE OCH NYÅRSLÖFTEN

Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.

När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont. / … / Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. Herren Gud gav detta bud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.”

Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. Då sade mannen: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.”

Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.

Nyårsdagen är en sorts förnyelse av världen. Därför är det lämpligt att läsa skapelseberättelsen i dag. Det nya året är fräscht som en nyskapad värld, en nyfödd morgon, och fullt av möjligheter. Samtidigt lämnar vi på gott och ont något gammalt bakom oss.

I kyrkan firas nyår numera som en fredens dag, som en påminnelse om hoppet om att Gud en dag ska skapa nya himlar och en ny jord där fred och rättvisa råder. Att vända krig till fred och ovänskap till vänskap är i sig en sorts nyskapelse.

Tänk om det nya året verkligen kunde bli ett år av fred både i våra egna liv och i den stora världen.

FÖRSTA MOSEBOKEN 2:4–9, 15–25

54 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida.

Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejonet äter hö som oxen. Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo. Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt, ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten.

JESAJAS BOK 11:6–9

Många glädjeämnen och sorger finns med oss när vi tar farväl av det gamla, och både förhoppningar och fruktan finns med inför det nya. Detta sammanfattas i nyårsdagens tema i kyrkan: I Jesu namn. Människans namn betraktades förr som ett sätt att tala om hela personligheten, så en modern motsvarighet till uttrycket ”i Jesu namn” skulle helt enkelt kunna vara ”i gemenskap med Gud”, eller ”i tryggheten hos Gud”. Här innesluts både våra blandade känslor för året som gått och vår undran inför året som kommer. ”I Jesu namn” är alltså ett uttryck för att lämna sina bekymmer i Guds hand, vare sig det gäller det vi gjort eller det vi inte gjort. Orden säger att vi tar emot förlåtelse för det som inte blivit bra, men också att vi vill ha förtroende för Gud inför det nya året och lita på att Gud kommer att vara med oss, vad som än händer. ! ! !

Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp?

Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.

Fler böner, psa lm exter med a nk ch t n

UR PSALTAREN 121

v.

❦

o er

Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.

Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.

Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt.

Den klassiska nyårsbilden, som många säkert vill ha med på högtidsbordet, föreställer en gammal och en ung människa.

Den gamla bär en skylt med det gångna årtalet och den unga bär en skylt med det nya årtalet. En sådan bild finns till exempel i Elsa Beskows bok Årets saga.

Kanske någon till och med vill lägga en symbol för sitt nyårslöfte på högtidsbordet. Eftersom nyårstiden infaller mitt under julens efterfirningstid får julkrubban stå kvar i centrum, så som den arrangerades inför julafton. Dock kan herdarna vara i bakgrunden, eftersom det var på själva julnatten som de hyllade Jesus. I stället kan de tre vise männen få komma lite närmare, eftersom de ska anlända till krubban vid trettondedagstid.

På sidan 34 finns tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna.

Tradition o oken ch nb li ö B

❦ TILL EFTERTANKE OCH BÖN INFÖR DET NYA ÅRET

❦ BARNENS HÖGTIDSBORD UNDER NYÅRSTIDEN

temat fin ns i

195 O Gud, vår hjälp i gångna år 514 Det gamla år förgånget är Sång till friheten – DEN SVENSKA SÅNGBOKEN En sång om frihet – SJUNG, SVENSKA FOLK Folken på jorden – SÅNGER FÖR SMÅ OCH STORA Mitt eget land – DEN SVENSKA SÅNGBOKEN Vi vill ha fred – SÅNGER FÖR SMÅ OCH STORA

g till nin yt

❦ PSALMER OCH SÅNGER FÖR NYÅRSHELGEN

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

55

Trettondedag jul

56 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

DEN STORA FESTEN SOM BLEV LITEN

Tretton dagar efter jul kommer den dag som i Sverige kalllas trettondedag jul, men som i de flesta andra länder heter epifania. Ordet betyder uppenbarelse. För mycket länge sedan firades epifania som Jesu födelsedag, och i flera österländska kyrkor räknar man fortfarande epifania som julens stora dag.

Genom migrantkyrkorna har detta sätt att fira jul också nått Sverige, vilket gör helgen spännande inför framtiden.

Här har trettondedag jul tappat sin folkliga förankring, men kanske kommer invandringen att ge nya seder att ta upp i vår festtradition. Sådant har hänt många gånger förut.

Epifania har en komplicerad historia, som börjar hos en sekt på 200-talet. Sekten firade Jesu dop denna dag. Men eftersom man ansåg att Jesus ”blivit” Guds son genom dopet, som genom en adoption, så firade man framför allt epifania som Jesu ”andliga födelsedag”.

Kyrkan i öster, där sekten fanns, valde då att fira Jesu födelsedag på samma dag, helt enkelt för att konkurrera ut sekten. Dessutom fortsatte man att fira Jesu dop på samma dag, eftersom man ansåg att epifania verkligen var den dag då dopet i Jordanfloden ägde rum (se nästa sida).

Kyrkan lyckades konkurrera ut sekten och efter hand övergick man i den västliga kyrkan till att fira Jesu födelsedag den 25 december. Firandet av Jesu dop stannade dock kvar på epifania, och än i dag firar vi Jesu dop i nära anslutning till trettondedagshelgen, nämligen på första söndagen efter trettondedagen.

På själva trettondedag jul minns vi de tre vise männens ankomst till stallet för att hylla Jesus med guld, rökelse och myrra.

Enligt legenden hette de tre vise männen – eller de tre stjärntydarna eller konungarna som de också kallas – Kaspar, Melkior och Baltasar. När man ser dem i konsten är de ofta avbildade som härstammande från tre olika kontinenter och av tre olika åldrar: ung, fullvuxen, åldring. Detta är en gammal tids

sätt att uttrycka att hela mänskligheten står i tillbedjan inför Jesus. I vår almanacka har de namnsdag på trettondedag jul.

När de tre vise männen avbildas som män från olika håll i världen är detta också en påminnelse om den gamla berättelsen om Noas tre söner Sem, Ham och Jafet, som enligt Gamla testamentet (Första Moseboken 10:1–32) gav upphov till hela världens befolkning. Sem står för araber och judar, Ham för afrikaner och Jafet för européer. Några fler folkslag kände man inte till när denna tradition växte fram. De tre vise männen står för de tre folkslag som kom av de tre sönerna.

Eftersom de tre vise männen var de första icke-judar som tillbad Jesus, så har man länge tänkt på trettondedagen som dagen då vi firar att Jesus börjar bli känd också utanför det judiska folket. På julnatten var undret att Gud blivit människa känt bara av Maria, Josef och herdarna. Nu blir Jesus känd över världen. Trettondedag jul är därför en dag då Svenska kyrkan samlar in kollekt till sitt internationella arbete. En av missionens centrala uppgifter är ju att göra Jesus känd i världen.

Enligt legenden fann drottning Helena på 300-talet kvarlevorna av de tre vise männen och förde dem till Konstantinopel, varifrån de via Milano år 1164 hamnade i Köln. Där byggdes Kölnerdomen, den stora kyrkan i stadens centrum, över dem, och makthavarna tog tre kungakronor i sitt vapen. Från Köln kom de tre kronorna med Albrecht av Mecklenburg år 1364 till Sverige och vårt riksvapen, enligt en teori. De tre kronorna på ishockeylandslagets dräkt, på Stockholms stadshus och i riksvapnet är i så fall symboler för de tre vise männen.

Under tiden efter jul uppförde man förr spel som handlade om hur de vise männen kom till Jesus och om hur kung Herodes hotade Jesus till livet och tvingade hans familj i landsflykt i Egypten. Spelen var präglade av folklig, mustig humor mer än av historisk pålitlighet. Syftet var helt enkelt tiggeri, antingen för deltagarnas eget bruk eller för att finansiera fester i trettondedagstid.

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

57

82 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

I FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor står det att upprättandet av den nya ekonomiska världsordningen, grundad på rätt och rättvisa, på ett betydelsefullt sätt kommer att bidra till främjandet av jämställdhet mellan män och kvinnor.

Internationella kvinnodagen och världsböndagen JÄMLIKHET OCH RÄTTVISA

I början av mars möter vi två dagar som båda sätter kvinnan och kvinnornas situation i centrum. Världsböndagen infaller första fredagen i mars och internationella kvinnodagen den 8 mars. Båda dagarna är internationella dagar för kvinnor, med kvinnor och om kvinnor. Med dessa dagar vill man uppmärksamma att samhället fortfarande låter det manliga vara alltings mått, och att män i stort sett överallt i världen värderas högre än kvinnor.

Båda dagarna har nästan hundraåriga traditioner. Även om de har sina rötter i helt olika politiska eller religiösa rörelser, så vill man i dag betona det som förenar kvinnor i olika situationer i världen, oavsett politisk eller religiös inriktning.

I den tidiga moderna kvinnorörelsen sade man att ”ingen kvinna är fri förrän alla kvinnor är fria”. Därför behöver alla goda krafter samverka för rättvisa och befrielse. Även om likheterna är stora mellan kvinnors situation i skilda länder, så blir olikheterna tydliga när kvinnor från rika och fattiga länder ska samlas till gemensam handling.

Frågan om rättvisa för kvinnor blir mycket tydligt också en fråga om rättvisa mellan människor i olika delar av världen.

DAGAR FÖR BÖN OCH KAMP

Internationella kvinnodagen och världsböndagen har olika inriktning, men olika organisationer samarbetar allt mer omkring båda dagarna. Politiska och kyrkliga organisationer arbetar tillsammans med Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och invandrarföreningarnas kvinnor på internationella kvinnodagen. Då är det föredrag, utställningar, kabaré, gudstjänst och demonstration som står på programmet. Målet är att fördjupa och sprida kunskap om kvinnors situation och att uppleva glädjen i att kämpa för det gemensamma målet.

På världsböndagen samlas man kring ett program som kvinnor någonstans i världen har ställt samman för sina medsystrar. För världsböndagen är det bönen och gudstjänsten som står i centrum. Kvinnor – och på många platser också män – ber för sig själva och för hela världen om fred och rättvisa mellan könen och mellan alla människor, den fred och rättvisa som vi tror fanns i Guds tanke när världens morgon en gång var ny.

GUDS BUDBÄRARE

I gryningen gick kvinnorna till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

83

på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra.

Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.

LUKASEVANGELIET 24:1–12

NY SKAPELSE

När Jesus uppstår från döden på påskdagsmorgonen är det som en nyskapelse av världen. Guds nya liv föds hos människorna. Om skapelsemyten (se sidan 54) i Bibelns början handlar om skapelse, svek och död så handlar påskens händelser om nyskapelse, trofasthet och liv. Jesus levde sitt jordiska liv så som Eva och Adam borde ha gjort, och med honom vaknar åter det liv som Adam och Eva skulle ha levat. I den nya skapelsens morgon är det kvinnorna som blir de första vittnena, och kvinnorna som får sprida budskapet att Jesus uppstått och att världen är ny.

För oss är det inte så märkligt att kvinnor fick vara budbärare, men på Jesu tid var det inte bara märkligt utan otänkbart. En kvinnas ord räknades inte som pålitligt, och det märker man tydligt på lärjungarnas reaktion. Jesus lyfte fram kvinnorna för att visa att i Guds rike är det avgörande inte om vi är män eller kvinnor. Det är det mänskliga som är viktigt.

Kvinnorna blev inte trodda, utan Petrus ville kontrollera själv. Det som kvinnorna burit fram med förtroende för Gud ledde bara till undran hos Petrus och lärjungarna. På något sätt balanserar denna berättelse mot berättelsen om syndafallet. I syndafallsberättelsen är det kvinnan som förleder mannen till att bryta mot Guds vilja, en händelse som tagits som ursäkt för kvinnoförtryck i många sammanhang.

I uppståndelseberättelsen är det tvärtom. Kvinnorna visar förtroende för Gud, medan männen sviker. ! !!

84 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

❦ PSALMER OCH SÅNGER PÅ INTERNATIONELLA KVINNODAGEN OCH VÄRLDSBÖNDAGEN

85 Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans 292 Jublande lyfter vi här våra händer Befrielsen är nära – DEN SVENSKA SÅNGBOKEN

❦ TILL EFTERTANKE OCH BÖN PÅ INTERNATIONELLA KVINNODAGEN OCH VÄRLDSBÖNDAGEN

Välsignelse från Saras och Abrahams Gud, välsignelse från Sonen, född av Maria, välsignelse från den heliga Anden som vakar över oss som en mor över sina barn vare med oss alla.

LOIS WILSON ❦ Fler böner, psalmer och texter med anknytning till temat

finns i Bönboken Tradition och liv.

❦ BARNENS HÖGTIDSBORD PÅ INTERNATIONELLA KVINNODAGEN OCH VÄRLDSBÖNDAGEN

Låt fastans prydnader (se Barnens högtidsbord på askonsdagen, sidan 77) stå i bakgrunden. Låt barnen berätta hur de tycker att världen borde vara, med särskild tanke på rättvisa och jämställdhet. Barnen kan uttrycka sina tankar i bilder, texter eller böner, som får pryda högtidsbordet under veckan.

På sidan 34 finns tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna.

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

85

En vecka av stillhet

92 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

IN I STILLA VECKAN

STILLA VECKANS HÖJDPUNKT

Snödropparna solar sig i sydsvensk vårsol och läskar sig med skånskt takdropp när stilla veckan börjar. I norr ligger snön fortfarande blåkall över kyrktaken när klockorna ringer in årets allvarligaste vecka.

Ibland kallas stilla veckan också för dymmelveckan.

Namnet kommer av den träklubba, dymmeln, som från onsdagen i stilla veckan – dymmelonsdagen – förr fick ersätta kyrkklockans vanliga kläpp. På somliga orter finns denna tradition också i dag. Under stilla veckan skulle allt vara stilla, och kyrkklockan skulle ljuda med dämpad klang. Även i dag vill vi att allt i kyrkan ska påminna om Jesu väg till korset. Musiken går i moll och gudstjänsterna är stilla och försöker leda oss till eftertanke och inlevelse.

Men stilla veckan har också andra namn som lyfter fram andra sidor än stillheten. I engelska kyrkan kallas den för heliga veckan, och i den ortodoxa kristenheten använder man namnet stora veckan. På dessa namn hör man att denna vecka är en tid som inte är som alla andra, utan en tid då vi firar att Guds verk i världen når en höjdpunkt i händelserna kring Jesus. Stilla veckan är den sista delen av passionstiden, den tid som sträcker sig från palmsöndagen till påskafton. Nu följer vi Jesus till graven.

I kyrkorna firas ofta stilla kvällsgudstjänster, passionsgudstjänster, där man läser bibelberättelserna om Jesu sista vecka. I psalmboken finns evangeliernas berättelser om stilla veckan sammanställda i passionshistorien. Dessa texter återfinns sist i det avsnitt i psalmbokens bakre del som heter Den svenska evangelieboken. Många kyrkor låter också körerna framföra de stora musikaliska verk som framställer Jesu lidandes historia, som Matteuspassionen av Bach.

För Jesus själv var dessa dagar knappast någon stilla vecka. Eftersom han nu var i Jerusalem var ett stort intresse riktat mot honom, och han höll inte någon låg profil.

Hela tiden fanns provokatörer runt honom som försökte få honom att försäga sig så att man skulle kunna arrestera honom.

Under skärtorsdag, långfredag och påskafton når stilla veckans lidandedrama sin höjdpunkt. Händelserna inleds med skärtorsdagens sista måltid, den som också var den första nattvarden. De fortsätter med gripandet av Jesus och sedan korsfästelsen på långfredagen. Sedan börjar en spänd väntan över påskafton, innan påskdagen bryter in. ! !!

❦ TILL EFTERTANKE OCH BÖN

❦ BARNENS HÖGTIDSBORD

UNDER STILLA VECKANS

UNDER STILLA VECKAN

INLEDNING

Ställ fram stilla veckans symboler: ett bröd som påminner om den första nattvarden på skärtorsdagens kväll, korset där Jesus dog på långfredagen och en grav – byggd av flata stenar – som påminner om den tid då Jesus var död.

Placera gärna en vas med knoppande kvistar vid korset som en symbol för våren och påsken, för livets seger över döden.

På sidan 34 finns tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna.

Ur djupen ropar jag till dig, Herre.

Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig!

Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå?

Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig.

Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord.

PSALTAREN 130:1–5

❦ STILLA VECKANS PSALMER

137 Den kärlek du till världen bar 145 När världens Frälsare jag ser 611 Vackra törnrosbuske ❦ Fler böner, psalmer och texter

med anknytning till temat finns i Bönboken Tradition och liv.

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

93

Skärtorsdagen

94 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

FRAM TILL KALENDERREFORMEN 1772 var det skär-

torsdagen och inte långfredagen som var helgdag i Sverige.

Dagens namn kommer av det gamla ordet ”skära”, att rena, eftersom det var denna dag som de botgörare som symboliskt lämnat församlingsgemenskapen på askonsdagen (se sidan 75) återupptogs i gemenskapen.

Skärtorsdagens roll är dubbel i stilla veckan. Farhågorna om lidande och smärta som ständigt varit närvarande under fastetiden börjar nu vändas till verklighet. Men samtidigt är skärtorsdagen en glädjedag, eftersom det var på denna dag som nattvarden instiftades.

På skärtorsdagskvällen skulle Jesus och lärjungarna äta den judiska påskmåltiden. När de var samlade tog Jesus vatten och handduk och tvättade lärjungarnas fötter, en handling som egentligen var tjänarnas uppgift. Jesus bröt mot den sociala ordningen, och inte nog med det: han sade att detta skulle vara ett mönster för mänskligheten. Den som vill vara främst ska tjäna de andra i stället för att skaffa sig fördelar.

Vid måltiden tog Jesus bröd och vin och gav åt sina lärjungar. Så här skulle kyrkan göra i fortsättningen, sade han när han räckte det till sina vänner. Detta var den första nattvarden. Som avskedsgåva fick mänskligheten inte ett föremål av Jesus – det skulle snart ha kommit bort. I stället fick vi en handling att utföra om och om igen. Nattvarden firar vi än i dag i gemenskap med Jesus och med varandra.

Nattvarden är inte en handling till minne av något som en gång var, utan på något sätt blir det som hände då närvarande nu. Jesus är hos oss i kyrkan och vi är med lärjungarna i nattvardssalen. Maten och drycken, livets grundförutsättningar, får i denna handling ytterligare en innebörd.

Orden, de innehållsmättade och kraftfulla, som Jesus uttalade när han tog vinbägaren och brödet, förklarade vad han menade. Ännu i dag läser prästen nattvardens instiftelseord över bröd och vin i nästan exakt samma form som de återges av Paulus i Första Korinthierbrevet 11:23–25.

Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

Nattvarden är ett av kyrkans sakrament, en helig handling som Jesus själv har gett oss. I grunden är nattvarden en glädjemåltid där människa och människa möts tillsammans med Gud. Även om formerna i kyrkan oftast är stillsamma finns det en ton av glädje genom handlingarna och gemenskapen. Själva brödet är en liknelse för gemenskapens närhet. Sädeskornen, var för sig ensamma, har sammansmält till en enhet i brödet.

Det delade brödet är också en solidaritetshandling. Om vi delar det andliga brödet måste vi också vara beredda att dela det jordiska brödet. Annars blir symbolen tom. Nattvarden handlar om hur vi människor hör ihop i en världsvid gemenskap. Hela världen är vårt närområde och alla människors nöd är också vår nöd.

Ingen kristen frågar hur nattvarden ”fungerar”. Den är i grunden ett mysterium som den som vill får ta emot. Tro eller tvivel är inte det som avgör, utan att man räcker fram handen och tar emot Guds gåvor. Att ta emot brödet och vinet kan därför också vara en handling av överlåtelse till Gud. När Jesus och lärjungarna ätit och druckit förskräckte Jesus dem alla genom att berätta att en av dem planerade att förråda honom. Diskret pekade han ut Judas, men försökte inte stoppa honom, utan uppmanade honom tvärtom att snart göra det han tänkt ut. När Judas lämnat rummet fanns det inte längre någon återvändo för Jesus. En liten stund senare tog han med sig sina lärjungar och gick ut i natten.

Han begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med.

När han kom dit sade han till dem: ”Be att ni inte utsätts för prövning.” Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

95

Ägget symboliserar Jesu uppståndelse, och just äggätningen vid påsk är en av de mest internationella traditioner som finns i Sverige. Genom det hårda skalet, en symbol för graven, bryter Kristi nya liv fram. En djup symbol med glimten i ögat är alltså de godisfyllda ägg som många föräldrar gömmer åt barnen.

I det gamla samhället blev det tillåtet att börja äta ägg när fastan avslutats. Nu kunde man alltså använda de ägg som fåglarna började lägga i stor mängd under våren. Förmodligen är det också äggen, eller rättare sagt kycklingarna som kommer ur dem, som har gett påsken dess gula färg.

Kycklingarna, liksom tuppar och hönor, har ju också blivit de vanligaste motiven på påskkort och bonader.

En europeisk sed som har slagit igenom framför allt i södra Sverige är att måla äggen, eller att koka dem med örter för att färga skalen. Rödbetssaft, till exempel, ger röd färg, och lökskal ger gulbrun färg. Den bruna färgen förstärks om man lägger kaffesump i vattnet. Vanligt är också att binda fast löv, växter eller schabloner vid äggen, för att på så vis få mönster på dem. I Sverige är äggmålningen mest ett nöje för barn, men på många håll utanför landets gränser är det en konstart.

Seden att äta lammkött på påskafton eller påskdagen är, med undantag för Bohuslän, inte gammal i Sverige. Traditionen ansluter löst till påskalammet (Andra Moseboken, kap 12) som Jesus och lärjungarna var samlade för att äta på skärtorsdagens kväll, men likheten slutar vid lammet. Den judiska påskmåltiden är en ceremoniell måltid med djupa rötter i historia och religion.

Påskkäringarna knackar på dörren på skärtorsdagen eller påskafton, beroende på var i landet vi bor. Numera är de utklädda barn som tigger godis. Förr tänkte man sig att det övernaturliga var särskilt aktivt under de viktiga helgerna. Häxorna, dessa flygande, ondskefulla människor, reste till Blåkulla på skärtorsdagen och återvände på natten till påskdagen.

Påskkäringarna är kvarlevor av den häxtro som vi i dag betraktar som vidskepelse, men häxtron var gamla tiders sätt att på ett begripligt sätt ge form och innehåll åt den kamp

104 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

mellan ont och gott som vi ständigt märker i världen och i våra egna liv. Årets viktiga helger har ofta budskap som på något sätt berör dessa frågor. Påskens tema, till exempel, är ju kampen mellan ljus och mörker och liv och död. Jesu uppståndelse närmar sig, men då det godas seger är som närmast är ondskans aktivitet som störst.

Påskeldarna är en västsvensk sed. Genom eld och smällare trodde man sig förr kunna skrämma bort ondskan och häxorna som återvände från Blåkulla. Ett annat sätt att försöka skydda sig var att teckna uppståndelsens och livets symbol, korset, på dörrar och dörrposter.

PÅSKGUDSTJÄNST

På natten besöker många påsknattsmässan, en gammal tradition som efter att ha varit borta i många år åter blivit vanlig i Sverige. Påskdagen är Kristi uppståndelses dag, och den vill man möta med så mycket fest och glädje som möjligt.

I många kyrkor gestaltas övergången från stilla veckans sorg till påskens glädje med stor dramatik. Församlingen tågar gemensamt in i den mörka kyrkan efter det stora och vackert målade påskljuset. Ljuset, det enda som är tänt, är en symbol för uppståndelsen. På påskljuset är bokstäverna A och O inristade, den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet, som en påminnelse om att Jesus är början och slutet på allt. Påskljuset placeras vid dopfunten för att lysa vid dopgudstjänsterna. Så nära hör påskens och dopets glädje samman. Vad påsken var för Kristus är dopet för människan: uppståndelse och evigt liv.

Inne i kyrkan tänder vi små handljus, och medan kyrkan blir ljusare och ljusare av de fladdrande lågorna hälsar vi varandra med den urgamla påskhälsningen: ”Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden.” Åter ringer kyrkklockorna efter långfredagens tystnad.

Om församlingen har stängt sitt altarskåp och hängt violetta förhängen framför kyrkans prydnader på passions-

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

105

söndagen (femte söndagen i fastan) och dukat av altaret efter skärtorsdagens mässa, så återställs nu allt detta högtidligt i gudstjänsten på påsknatten eller påskmorgonen. Sedan dukar man altaret, läser berättelsen om uppståndelsen och firar nattvard i stor glädje.

Allt oftare ber människor om att få bli döpta i påsknattens gudstjänst. På samma sätt som i den första kyrkans tid går de först i dopskola under fastan, med samtal och reflektion kring livet och den kristna livshållningen.

Efter gudstjänsten delar många församlingar ut påskliljor. Glädjestrålande gula har de alltmer blivit symboler för uppståndelsen.

PÅSKENS MÖNSTER

Ordet påsk kommer av det hebreiska pasach, ett ord som tolkas som ”bespara” eller ”gå förbi”. För över tretusen år sedan var det judiska folket slavar i Egypten. I den gammaltestamentliga påsktexten (Andra Moseboken 12:21-42) berättas hur Gud ledde folket i en flykt ut i öknen undan förtryck och fångenskap. På flyktdagen dog en stor mängd egyptier, och namnet påsk kommer av att dödens ängel ”gick förbi” judarnas hus. Händelsen var så omvälvande att man har fortsatt att fira räddningen och uttåget varje år sedan dess, och det var under denna judiska påsk som Jesu död och uppståndelse ägde rum.

Sammankopplingen av räddningen ur förtrycket i Egypten och räddningen från döden genom Jesus har blivit ett mönster för fattiga, förtryckta och olyckliga att använda i sina egna liv. En gång besegrade Gud förtrycket. Redan där grundläggs påskens mönster. I kyrkan firar vi påsk i vidgad betydelse: Jesus har besegrat döden, och med den allt som står livet emot.

Påsken är en påminnelse om att ingenting riktigt på djupet kan hota oss människor. Döden, den som ser så slutgiltig ut, finns visserligen kvar inom denna världens ramar, men i slutänden är det Guds liv som vinner. Därför firar

106 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

vi egentligen inte påsk bara en gång om året, utan varje söndag är en påskdag och uppståndelsedag.

Många tror att korset är dödens symbol, men egentligen är den en påminnelse om livet. I en kyrka kan man ibland se tre olika sorters kors. Det första kan man kalla långfredagskorset, eftersom det bär en bild av den döde Jesus. Långfredagskorsets budskap är att Gud låter sig själv drabbas av det onda, och att Gud inte låter det onda gå vidare i hämnd och straff. För oss innebär det förlåtelse och befrielse från skuld.

Det andra korset är påskdagskorset, och det känns igen på att det är tomt. Ibland hänger det ett tygstycke på korset som påminnelse om Jesu tomma liksvepning. Påskdagskorset säger oss att döden inte kunde hålla kvar Jesus, att det finns uppståndelse efter döden också för oss.

Det tredje korset kan vi kalla segerkorset. Kristusbilden som finns på detta kors avbildar inte den döde Jesus utan en Jesus som står upprätt på korsets fotbräda. Ofta är Jesus klädd som en kung och han håller händerna välsignande över oss som står framför. Segerkorset är en påminnelse om att Jesu himmelsfärd inte innebär att Gud tagit sin hand från världen.

Osynlig finns Gud vid vår sida med hjälp och ledning.

ANNANDAG PÅSK: MÖTE MED DEN UPPSTÅNDNE

Annandag påsk berättar om hur fler och fler fick möta den uppståndne Jesus. Uppståndelsen hade alltså många vittnen.

Den som tvivlade på att Jesus verkligen levde kunde fråga någon av dem som mött honom. Det var faktiskt hundratals människor som mötte Jesus efter uppståndelsen. Nu började man också förstå att allt som hänt under Jesu liv varit en uppfyllelse av det som Gud lovat sitt folk och hela mänskligheten.

Om dessa löften kan vi läsa i den del av Bibeln som i kristen tradition kallas Gamla testamentet. !! !

❦ PÅSKENS PSALMER OCH SÅNGER

146 Vad ljus över griften 147 Upp, min tunga, att lovsjunga 153 Livet vann, dess namn är Jesus 154 Dina händer är fulla av blommor 155 Herren lever, våga tro det 156 De trodde att Jesus var borta 612 Uppstått har Jesus Med blommor i håret – SÅNGER FÖR SMÅ OCH STORA

❦ TILL EFTERTANKE OCH BÖN UNDER PÅSKEN

Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått.

Hoppet är framtid, nu är livet, vår möjlighet.

Herren lever, hindren sprängda, hoppet får kraft igen.

Kärleken segrar, fyller dagen och nattens sömn.

❦ BARNENS HÖGTIDSBORD UNDER PÅSKEN

Under påskafton står långfredagens högtidsbord kvar, eftersom Jesus fortfarande befinner sig i graven, men redan på påskaftonens kväll kan man börja ställa glädjesymboler på bordet: knoppande kvistar, ett vackert ägg kanske, och så påskljuset.

På påskdagens morgon fyller man sedan på med påskliljor och rullar undan stenen som täckt gravöppningen sedan långfredagen. Man kan också ställa ett litet tänt ljus på ett fat utanför gravöppningen. Detta ljus kan sedan stå kvar under de fyrtio dagarna fram till Kristi himmelsfärds dag, som ett tecken på att Jesus efter uppståndelsen fanns kvar på jorden under några veckor. Buketter med påskliljor kan gärna pryda bordet, liksom ett påskris med färglagda, urblåsta ägg. Bilder med uppståndelsemotiv passar också på påsktidens högtidsbord.

Under påsken kan vi antingen ha vit eller gul duk på högtidsbordet, beroende på om vi vill följa den kyrkliga traditionen med vitt som glädjens färg eller den folkliga traditionen med gult som påskens färg.

Om man vill ha gräs på påskens högtidsbord bör man så det två till tre veckor i förväg för att det ska hinna växa upp i tid.

På sidan 34 finns tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna.

Herren lever, orden når oss: Se, jag gör allting nytt.

Framtiden väntar, res dig, gläd dig som människa.

GÖRAN BEXELL

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

107

128 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

så man tänker på den. Dessutom undertecknades 1809 års regeringsform den 6 juni, en svensk grundlag som, med vissa ändringar, bestod ända till 1974. År 1983 blev svenska flaggans dag officiell nationaldag och från och med år 2005 är dagen även helgdag.

DEN MÅNGKULTURELLA GÅVAN

Nationaldagen

KRIGET KOM ALDRIG till Sverige, varken under första eller andra världskriget. Sverige har inte behövt frigöra sig ur någon annan nations våld på hundratals år, och det finns inte heller någon folklig resning mot förtryck och diktatur att minnas och fira. Ingen dag och ingen händelse är därför självklar för att fira nationell samling. Ändå vill många ha en nationaldag, och under 1980- och 1990-talen uppstod en önskan om att det som tidigare kallats svenska flaggans dag skulle utvecklas vidare till nationaldag och helgdag.

Svenska flaggans dag växte fram vid sekelskiftet på initiativ av Artur Hazelius, Skansens grundare, och den firades första gången år 1916, mitt under brinnande världskrig. Från början bar festen militär prägel och förknippades med överklassen, men då den socialdemokratiske statsministern Hjalmar Branting år 1922 höll högtidstalet på svenska flaggans dag förvandlades festen mer till hela folkets angelägenhet.

Orsaken till att man började fira svenska flaggans dag just den 6 juni var att Gustav Vasa valdes till kung denna dag år 1523, vilket också innebar att Sveriges union med Danmark tog slut. På något sätt har dagen alltså en anstrykning av självständighetsdag för Sverige, även om det nog inte är

De flesta länder har tre olika nationella festcykler, alltså tre olika typer av fester som ligger fördelade över året. Naturens fester, de som markerar övergången mellan årstiderna eller odlingssäsongerna är den första, medan de fester som hör till den religiösa traditionens historia är den andra. Dessa fester är ofta nära förbundna och sammanblandade med varandra.

Den tredje festcykeln saknas i stort sett i Sverige, nämligen den nationellt historiska, den som påminner om viktiga händelser i nationens liv och skapar samband mellan historia och nutid. Nationaldagen har tillkommit för att på något sätt råda bot på denna brist.

Samtidigt kan man se fröet till en fjärde festcykel spira, nämligen fester som bär internationell prägel. FN-dagen den 24 oktober är ett exempel liksom världsböndagen och internationella kvinnodagen (se sidan 166, 83). Man kan också se att andra religioners festdagar uppmärksammas mer och mer i media. Även om inte alla firar dessa dagar synliggör det att Sverige är ett mångkulturellt land, och att vi ser på det med glädje och tacksamhet.

Sverige har en brett förankrad tradition av att undvika en nationalism och mer eller mindre rasistiska ideologier som tar sig uttryck i ringaktning av andra folk och nationer. I den kristna människosyn som ligger så djupt i den svenska historien finns som en av grunderna Jesu ord: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem (Matteusevangeliet 7:12). Att hylla och uppskatta det egna landet är bra, men det får inte ske på bekostnad av andra. När vi sjunger i nationalsången ”… jag hälsar dig vänaste land uppå jord” är detta ett sätt att uttrycka uppskattning för vårt land

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

129

utan att säga något om grannländerna. På samma sätt säger barnet ”du är världens bästa pappa” utan att därför mena något illa om grannbarnens föräldrar. Orden är en kärleksförklaring.

Under 1990-talet fanns en utbredd rädsla för att rasistiska krafter skulle skaffa sig monopol på flaggan. Detta gjorde att nationaldagen för många började handla om rätten till vår flagga och kampen mot rasism och ringaktning av nya svenskar. Kanske är detta en av orsakerna till att man på många håll hälsar nya svenska medborgare välkomna med ceremonier i rådhus och kommunalhus. Genom välkomstceremonin betonar man samhällets inställning till de nykomna, och den är just välkomnande.

Vid välkomsthälsningen håller någon officiell person tal, och man delar på vissa orter ut svenska flaggor till de nya medborgarna. Till exempel i Stockholm hålls välkomstceremonin på nationaldagen. Genom enighet mellan svenskar av olika ursprung blir utrymmet mindre för dem som försöker bryta sönder samhällsfreden. Nationalismen och de nyrasistiska rörelserna, som romantiserar det fiktiva ”gamla svenska” är mest utslag av historielöshet, för Sverige har alltid varit öppet för influenser från andra länder. Tydligast syns det i våra traditioner som i sig är mångkulturella.

ENIGHET GER STYRKA

Det var en gång en man, som hade sju söner. De var alla mycket envisa och brukade ofta kivas. Pappan hade länge med bekymmer märkt detta och gjort allt möjligt för att få dem eniga och goda, men ingenting hjälpte. En dag kallade han dem till sig och visade dem sju käppar, som han bundit samman i en knippa. Han lovade att ge en stor summa pengar åt den, som kunde bryta av den tjocka knippan.

En av sönerna antog genast utmaningen, fattade knippan och försökte bryta sönder den. Men hur han än ansträngde sig, kunde han inte knäcka käpparna. Nästa son försökte också med lika liten framgång. Så gick det även för de övriga. Slutligen tappade de modet, lämnade tillbaka knippan till pappan och sade: ”Det är omöjligt att bryta av käpparna.”

130 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

Fadern log och sade: ”Ingenting är lättare.” Han lossade nu bandet som höll samman käpparna, och bröt sedan av den ena käppen efter den andra med största lätthet. ”Fusk”, ropade sönerna, ”på det sättet är det ju lätt; det hade till och med den minste av oss kunnat göra.”

Då sade pappan: ”Såsom det är med de här käpparna, så är det också med er; där enigheten är borta, där bor svagheten. Enighet bygger upp, men oenighet bryter ned.”

EFTER AISOPOS

NATIONELLA SYMBOLER

Alla nationer har symboler som skapar samhörighet i fest och vardag och som står som samlande tecken i kristider. Flaggan och nationalsången är kanske de tydligaste tecknen vi har i Sverige. Den intensiva användningen av nationalsymboler som vi är vana vid är dock inte särskilt gammal, utan härstammar från den nationalromantiska vind som svepte över Europa under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Först 1873 hissades flaggan på Stockholms slott, och detta blev kritiserat, eftersom flaggan ansågs vara ett fartygstecken.

Under första världskriget fick flaggan sin nuvarande plats i allmänhetens sinne som en nationell samlingssymbol.

En viktig del av det svenska självmedvetande som vuxit fram i media och debatt i modern tid är det mångkulturella perspektivet. Både flaggan och nationalsången förekommer dock i sammanhang som de flesta inte vill kännas vid, i grupper där intolerans och främlingsfientlighet odlas. I ett modernt och öppet land fyller de nationella symbolerna sin funktion bara när de används som tecken på kombinationen av öppenhet, välkomnande och sammanhållning. När symboler används för att stänga andra ute blir de farliga.

SVENSKA FLAGGAN

Flaggning är ett av de vanligaste sätten för svensken att fira födelse- och högtidsdagar. På de viktigaste nationella helgdagarna är det också allmän flaggdag. Många anser att den

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

131

134 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

BARNETS PERSPEKTIV

Skolavslutningen

Lärjungarna kom fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.

MATTEUSEVANGELIET 18:1–5

TRADITIONERNA SOM KOMMIT ÅTER

VITA KLÄNNINGAR och lätt överdimensionerade kavajer.

Knippen med syrener och en doft av sommar. Körsång, tal och ”Den blomstertid nu kommer”. Många känner nog en klump i magen vid tanken på att kanske inte få träffa kompisarna på hela sommaren – eller kanske inte mer under livet.

Skolavslutningen är här med förhoppningar och oro inför sommar och framtid. Vilket öga är torrt när förväntansfulla förstaklassare samlas för att inleda sitt första sommarlov?

Skolavslutningen har en märklig förmåga att få också de vuxna att för en kort stund se livet ur barnets perspektiv.

Men skolavslutningen är inte bara barnens angelägenhet. Eftersom så många går i skola påverkas livet hos stora delar av befolkningen av att terminen tar slut. Tidningarna rapporterar om skolavslutningen, och festande ungdomar, på gott och ont, syns på stadens gator. Vuxna tar ut semester och familjer åker bort tillsammans. Skolavslutningen är kanske en av de traditioner som tydligast påverkar vårt dagliga liv.

Landet går nu ner på lågvarv. Sommarsverige är nästan som ett annat land, ett land där sol, bad och semester förvandlar många av oss till barn på nytt.

Kanske är mångas hemliga längtan med semestern just att få bli barn på nytt. Och varför inte? Det finns ju sådant i livet som bara syns ur barnets perspektiv.

Under 1970-talet trappades det högtidliga firandet av skolavslutningar ner, framför allt då det gällde studentfirandet.

Den gamla studentexamen var avskaffad och många tyckte att traditioner var något som hörde till det ojämlika samhället.

Då fanns det heller ingen anledning att fira gammaldags fester kring skolavslutningen. Traditionerna och den kristna tron blev symboler för det gamla samhället som nu skulle försvinna.

Men det dröjde inte länge förrän nya ceremonier växte fram och somliga gamla kom tillbaka. Studentmössan, som kommit ur bruk några år, började säljas igen, och de nyutsprungna gymnasieeleverna hämtades i lastbil på skolgården.

Och det blev naturligt på många håll att skolavslutningen skulle hållas i kyrkan. Numera njuter vi av att ta ut svängarna i skolavslutningens traditioner med körsång, björkar och svenska flaggor.

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER …

Psalmen ”Den blomstertid nu kommer” som mer än andra hör ihop med skolavslutningar, handlar naturligtvis inte bara om naturen. På något sätt handlar den också om barnen och deras framtid. Framtiden är ett annat namn på ”blomstertiden”, den tid då de frön som barndomens lek och allvar har sått slår ut i blom, och då lärdomarna från skolan förhoppningsvis kommer till användning.

Människan planterar, vårdar och ansar, men Gud ger

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

135

växten. Livet är ett underverk, och förutsättningarna för tillväxt och mognad är nedlagda redan från födelsen. Men varje barn är skapat unikt, och det går inte att skapa en hyacint av en krokus. Förälderns bön är att kunna se vad barnet behöver för att det ska kunna gå sin goda väg. Kanske kan man ibland känna att ”den blomstertid nu kommer” är hoppfull också för att den talar om hur Gud kan väcka liv också i det som är smärtsamt. ”Med blid och livlig värma till allt som varit dött”, sjunger vi. Även svårigheter i barns och vuxnas liv kan växa till något som blir, om inte glädjefyllt så åtminstone erfarenheter att försöka skapa något gott av.

Genom skolavslutningarna som återkommer varje år förs barnen stegvis in i vuxenlivet. Varje år som går har förberett det kommande, och varje gång barnen tar ett större steg i utbildningen blir det tillfälle för fest. Skolavslutningarna har i hög grad övertagit konfirmationens gamla roll att markera övergången till vuxenlivet, men kyrkobyggnaden är fortfarande platsen som kan ge övergången symbolisk tyngd. Traditioner är redskap för att skapa en högtid som stämmer med storheten i att en ung människa tar steg efter steg på vägen mot det fulla ansvaret i vuxenlivet.

Också den regelbundna återkomsten till kyrkan har sin betydelse. I framtiden kommer barnen och ungdomarna kanske att fira livets höjdpunkter här, till exempel när deras egna barn en dag döps. Här kommer en del av dem att gifta sig. För somliga kommer återseendet av kyrkan också att innebära smärtsamma stunder, vid begravningar och minneshögtider.

Men när man är förtrogen med kyrkorummet och har minnen av glädje och fest därifrån, ger den traditionsmättade atmosfären ett stöd i det svåra. Där jag mötte glädjen och ljuset, dit vill jag också gå i sorgen och mörkret. Kyrkan är platsen där livets viktigaste händelser äger rum. ! !!

136 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

❦ PSALMER OCH SÅNGER VID SKOLAVSLUTNING

199 Den blomstertid nu kommer 200 I denna ljuva sommartid 201 En vänlig grönskas rika dräkt 202 De blomster som i marken bor Du ska inte tro det blir sommar – DEN SVENSKA SÅNGBOKEN

❦ TILL EFTERTANKE OCH BÖN VID SKOLAVSLUTNING

Gud, vi bär fram de unga inför dig, de som står i dörren till framtiden.

Omslutna av din kärlek går de det okända till mötes.

Utrusta dem med glädje och öppenhet inför allt gott och slut deras hjärtan för det ondas inflytande.

Lär dem att genomskåda det som är farligt och skadligt.

Hjälp dem att tänka gott om sig själva, och att inte tappa modet när de möter motgångar.

Du som är kärlekens Gud, utrusta de unga med tro och hopp, kärlek och tålamod och hjärtan som brinner för det goda.

❦ BARNENS HÖGTIDSBORD VID SKOLAVSLUTNINGEN

Barnens högtidsbord kan under dagen behålla den utformning som beskrivits i avsnittet om heliga trefaldighets dag (se sidan 125). En flagga passar också bra på skolavslutningsdagen. Barnen får lägga dit symboler som påminner om skola och sommarlov. Om flera barn i familjen slutar skolan kan varje barn få en egen symbol, anpassad efter ålder och årskurs.

På sidan 34 finns tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna.

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

137

138 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

Midsommar

SOMMARSEMESTER OCH MIDSOMMARMYSTIK

Under den tid då industrisemestern fortfarande var de flesta svenskars sommarledighet stod midsommar som en port till friheten. Fortfarande ser nog många midsommarhelgen, och särskilt midsommarafton, som själva symbolen för svensk sommar, semester och avkoppling.

Mindre känt är att en gammal helgondag, Johannes döparens födelsedag, hör ihop med midsommardagen. Vanligtvis firar man helgonens ”himmelska födelsedagar”, alltså deras dödsdagar, men eftersom Jesu och Johannes döparens födelsedagar hänger så nära samman är ordningen annorlunda just här. Enligt Lukasevangeliets första kapitel var Johannes mor Elisabet gravid i sjätte månaden när de båda kvinnorna möttes vid Marie bebådelse nio månader före jul.

Under medeltiden var Johannes döparens fest en av de stora högtiderna, och så viktig var den att den hade en egen oktavdag. ”Oktav” kommer av det grekiska ordet för åtta, och man utsträckte alltså firandet åtta dagar till att omfatta också nästkommande söndag. Johannes döparens dag var en av de få helgondagar som överlevde reformationen, kanske för att den inföll på en dag som av helt andra skäl hade stark förankring i folkdjupen.

Sommarsolståndets högtid, midsommardagen, är nämligen en urgammal högtid, mycket äldre än kristendomen i Sverige.

Själva högtidsdagen firas inte exakt på dagen för sommarsolståndet (21 juni) utan på den lördag som kommer närmast Johannes döparens dag (24 juni), alltså den lördag som infaller mellan den 20 och den 26 juni. Själva Johannes döparens dag firas dock nuförtiden dagen efter, på söndagen. Motivet är ändå detsamma, och all svensk naturmystik når sin höjdpunkt när markerna myllrar av liv och de sista resterna av vintern försvinner även i de nordligaste delarna av landet.

Midsommarhögtiden är sommarfesten framför andra, en fest som bara måste firas utomhus, och helst på en plats som är så starkt laddad som möjligt med hembygdskänsla och naturromantik.

Blommorna, ja, allt växande vid midsommar ansågs förr ha särskilda krafter, en tanke som ännu lever kvar i den skämtsamma föreställningen att en ung kvinna som under tystnad plockar sju eller nio blommor på lika många platser och placerar buketten under huvudkudden kommer att drömma om den hon ska gifta sig med. Gudstjänsten handlar denna dag om det växande livet och vår vilja att värna om allt levande. Bakom all skönhet finns Gud själv.

Men dagen vill också hjälpa oss att reflektera över hur naturen blivit skadad och är i behov av räddning. I samarbete med Världsnaturfonden firar kyrkan därför midsommardagen som världsnaturens dag. Midsommardagens tema i evangelieboken är Skapelsen. Vi ber för vår yttre och inre miljö.

ÄNGLARNAS FRÅGA

Gud hade skapat världen och allt som finns i den – från den minsta mask i mullen till skapelsens krona, människan.

Allt detta såg änglarna, och de förundrade sig. Det var emellertid en sak som de inte kunde förstå: varför Gud hade skapat människan. Hur de än grubblade över detta, förblev det en gåta för dem. När Gud hade hela himmelen full av änglar behövde han väl inte människan, menade de. Till sist kom de överens om att

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

139

144 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

men ändå inte. Livet öppnar sig på ett nytt sätt, med nya möjligheter. Men möjligheterna innebär också risker. Semestern är inte alltid det paradis vi sökte efter och drömde om.

Semesterresa och pilgrimsfärd

SEMESTERTIDER

För de flesta är det nog självklart att man ska ha semester, men den första svenska semesterlagstiftningen kom inte förrän 1938, och då handlade det bara om två veckor per år.

Semestern i den betydelse vi känner den är faktiskt något nytt i mänsklighetens historia. Under industrialiseringens tid var dagarna långa och hårda, med låga löner och oreglerad arbetstid. Någon semester var inte att tänka på under sådana omständigheter. Ännu längre tillbaka följde man naturens rytm i jordbruket, vilket säkert ledde till att somliga tider var lugnare, medan man under andra arbetade hårt och mycket.

När semestern närmar sig blir vädret det stora samtalsämnet. Kommer solen att värma de dyrbara veckorna också i år? Så fort minsta risk för regn kan skönjas stiger priserna på solresor. Nu köar vi till platser där vi hoppas finna vila och avkoppling, för vare sig vi åker utomlands eller stannar i Sverige vill vi ha det lugnt och skönt – och varmt.

För många växer en ny livsstil fram under semestern.

Vi är samma personer under semestern som under arbetsåret,

PARADISETS PORT

Två munkar fann ett löfte i en gammal bok. På det ställe där de tusen vägarna i denna värld slutar, möts himmel och jord, och där finns paradisets port, stod det i boken. För den som knackar på med rena händer ska porten öppnas, och han skall få gå över tröskeln in i Herrens gudomliga glans.

De båda munkarna bad om lov att gå och söka efter den porten, och så lämnade de sitt kloster.

De vandrade denna världens tusen vägar. De gick igenom livets tusen frestelser och utstod färdens tusen mödor. Under sin vandring blev de gamla och trötta, men längtan efter Guds närhet och glans höll sig ung i deras hjärtan.

Slutligen stod de vid målet. Här var porten. Här var tröskeln.

Här var ingången till Guds närhet och glans.

De vågade dock inte knacka på genast. Först måste det visa sig om deras händer förblivit rena under det långa sökandet.

Sju nätter var de i frestarens våld. Han visade dem uppfyllelsen av alla jordiska drömmar, allt det som de avstått från för löftets skull. Men deras händer förblev rena – de slöt sig inte kring frestarens lockelser utan var öppna för Guds löfte.

Så kom bönhörelsens morgon. Tveksamma, som barn vid julens dörr, knackade de på. Som barn blundade de då dörren öppnades. Som barn tog de varann i hand och steg över tröskeln med slutna ögon.

Så slog de upp ögonen för att skåda Herrens gudomliga glans.

Och se, de befann sig i sin gamla klostercell som de lämnat för så länge sedan! På bordet låg Bibeln uppslagen, och klockorna ringde till morgonbön.

ERNST LANGE, ÖVERSÄTTNING BRITT G. HALLQVIST

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

145

2000-TALETS PILGRIMSRESOR

I semesterdrömmarna längtar vi till det annorlunda. Vi ska få tid med varandra, kanske njuta av solen och kunna vila ut ordentligt. Eller se något helt nytt. Många har sina förväntningar högt ställda, och kanske är det helt enkelt drömmen om Guds paradis som vi odlar. Paradiset är ju symbolen för vila, glädje och gemenskap. Är det en tillfällighet att vi talar om populära semesterorter som ”semesterparadis”?

En gammal kristen tradition, som i hög grad har kommit tillbaka, är att göra pilgrimsresor, alltså att resa till platser där händelser ägt rum som varit särskilt betydelsefulla för kristen tro och livshållning. Genom att besöka dessa platser får de viktiga händelserna betydelse också i mitt eget liv.

Resan görs ofta till fots, vilket ger tid till eftertanke och bön.

Den yttre resan blir också en inre resa.

Lite lekfullt kan man också se våra solresor som pilgrimsresor till paradisdrömmen. Platserna står i fantasin för samma saker som paradiset handlar om: vila, gemenskap och lycka.

Dessutom ägnar många semestern åt att finna sig själv och sitt ursprung. Många väljer till exempel att söka efter sina rötter och återuppleva gamla minnen. Hembygden eller det gamla hemlandet får kanske ett besök, liksom de gamla släktingarna och barndomshemmet. Eller så kör vi sakta förbi utanför och visar barnen var klätterträdet stod och i vilket fönster man kunde sitta uppkrupen och titta på när sopbilen tömde plåttunnan. Gravarna på kyrkogården eller begravningsplatsen får nya blommor och vi samtalar om dem som gått före oss. Vi stiger tillfälligt ut ur den flödande tiden.

När vi ändå är på kyrkogården passar vi på att titta in i kyrkan. Många kyrkor är i dag öppna för visning i vägkyrkans regi. Hembygdsgården serverar kaffe och på kvällarna är det kvällsandakt eller konsert. Att söka fördjupning, kunskaper och erfarenheter, både genom att besöka gamla kända miljöer och genom att vidga sina vyer i nya och okända miljöer, är en vanlig semestersysselsättning. !!!

146 TRADITION OCH LIV – V Å R T G E M E N S A M M A Å R

❦ PSALMER OCH SÅNGER PÅ SEMESTER OCH PILGRIMSFÄRD

617 Vi är ett folk på vandring 297 Härlig är jorden 298 Gud, ditt folk är vandringsfolket Öppna landskap – DEN SVENSKA SÅNGBOKEN Båtlåt – DEN SVENSKA SÅNGBOKEN Jag tror på sommaren – DEN SVENSKA SÅNGBOKEN Min Gud, jag är lycklig och glad – SÅNGER FÖR SMÅ OCH STORA

❦ TILL EFTERTANKE OCH BÖN VID SEMESTER OCH PILGRIMSFÄRD

Gode Gud, du är Herre över både vila och arbete.

Låt mig få glädje och krafter av min semester.

Hjälp mig att med alla sinnen uppleva den underbara värld du har skapat.

Hjälp mig att verkligen komma tillrätta med mig själv.

Du är alltid densamme.

Följ mig vart jag än går, var med mig i både stillhet och oro.

Förnya mig och ge mig trygghet i dig.

K-G HILDEBRAND ❦ Fler böner, psalmer och texter med anknytning till temat

finns i Bönboken Tradition och liv.

❦ BARNENS HÖGTIDSBORD I SEMESTERTID

Som grund för högtidsbordet ligger fortfarande trefaldighetstidens förslag (se sidan 125). Låt barnen pryda högtidsbordet med symboler för det som de vill använda semestern till. Efter semestern hamnar säkert några minnessaker där. Kanske kan man göra en liten ”försmak” av paradiset, till exempel genom att sätta dit en särskilt vacker blombukett.

På sidan 34 finns tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna.

TRADITION OCH LIV –

VÅRT GEMENSAMMA ÅR

147

Dop och namngivning

256 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

TRYGGHET OCH TRADITION

Dopgudstjänstens högtid väcker hos många den djupaste glädjen inför livet. Vi njuter av att se det lilla barnet tillitsfullt sova på mammas eller pappas arm. Kanske ler barnet – och genast sprider sig leendet bland dopgästerna. Kyrkklockorna sjunger, orgeln ljuder, och barnet blir infogat i livets stora sammanhang, denna människo- och gudsgemenskap där människor funnit livets grund i snart två tusen år.

Barnets trygghet i föräldrarnas famn är en bild av tryggheten inför det okända livet, just den trygghet som dopets urgamla symboler talar om. Föräldrarnas känslor inför sitt nyfödda barn, glädje, förväntan och oro, kommer till uttryck vid dopet. Dopet är Guds omfamning av det lilla barnet.

Vuxna, unga och barn kan döpas. Många döps i påsknattsmässans gudstjänst efter en tids undervisning – på samma sätt som man gjorde i den första kyrkans tid. Ofta förknippar vi dopet med nyfödda barn, men det är också vanligt att man döps senare i livet. Somliga föräldrar vill ju vänta med att låta döpa sina barn. Dopet ger tillhörighet till Svenska kyrkan, men om man ändå vill att barnet ska tillhöra kyrkan kan man anmäla barnet som kyrkotillhörigt i väntan på ett kommande dop. När barnet blir äldre och det blir dags för konfirmation väcks frågan om dop igen.

Bara för några decennier sedan döptes barnen på BB som en självklar del av att vara människa i det gamla samhället. Dopet kunde också äga rum hemma i vardagsrummet som familjens egen lilla högtid. I dag har de flesta vidgat cirkeln. Man vill vara i kyrkan, bjuda in släkt och vänner och ställa till med fest. Följande söndag läser prästen upp namnet på det nydöpta barnet, och församlingen ber för honom eller henne. Barnet presenteras inte bara för släkten utan också för samhället och församlingen. En ny medmänniska och medborgare har tagit sin plats i livets många sammanhang. Även om dopet ägde rum vid en särskild dopgudstjänst så innesluts barnet i goda tankar och önskningar av bedjande människor.

Dophögtiden är en välkomsthögtid och en tacksamhetens fest för föräldrarna. Att dopet äger rum i församlings-

kyrkan är viktigt för många. Byggnaden skänker den rätta högtidskänslan åt gudstjänsten, och även om vi inte är vana att gå dit på söndagens högmässa, så sitter det i väggarna att detta är ett särskilt rum, ett heligt rum. Kyrkan ger en stämning av glädjefylld värdighet och värme, som stämmer väl med dopets innersta kärna.

När barnet blir äldre återvänder han eller hon kanske till kyrkan i olika sammanhang. Kanske kommer han eller hon att vara med i kyrkans barngrupper. Skolan kommer kanske att göra regelbundna besök i kyrkan. Då kan barnet peka på dopfunten och säga ”Det var här jag döptes”. Så börjar banden av samhörighet mellan människan och kyrkorummet att knytas, de som kommer att vara till glädje och stöd när vi återvänder till kyrkan i lyckans och sorgens tider.

Dopet hör hemma i ett viktigt sammanhang av traditioner som binder ihop släktena i nuet och det förgångna. Vi fogas in i en lång kedja av föräldrar och barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Bröllopet hör till samma sammanhang, liksom begravning, konfirmation och liknande högtider. För barnet och dess föräldrar är dopet en engångshändelse, men det är också ett tecken på att släkten följer på släkten, och att Gud bevarar dem alla. Vid alla dessa tillfällen hyllar vi den unika människan och känner oss samtidigt som delar i en större helhet.

Helheten vi fogas in i sträcker sig genom generationerna och når därför utanför tiden, in i den andliga verkligheten, den som vi kallar Guds rike eller Guds familj. Guds sammanhang är ju inte bara den svenska och den världsvida samlingen av alla döpta, utan en gemenskap som sträcker sig över tid och rum, i himlen och på jorden. Det är en gemenskap som för oss så nära samman att den ibland jämförs med sammanhållningen i en kropp. Vi kallar då de döptas gemenskap för Kristi kropp.

Dopet är en skatt som vi bär med oss genom livet, en ”vattenstämpel” som inte försvinner bara för att åren går. Att vara döpt är att höra hemma hos Gud. Och det är en gemenskap som inte är beroende av vad som går bra eller dåligt i livet. Att föras in i Guds rike är att föras in i livets djupaste

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

257

dimension, den där Gud och människa hör ihop på det allra innersta sättet. Att bli döpt är att bli räddad, från livets yta till dess djup, från ondskan till det goda och från döden till livet.

Sahak var alldeles uppfylld av lycka över det som han hört berättas och förstod att nu måste han anförtro den andre sin hemlighet, nu kunde han inte hålla inne med den längre. Han såg sig försiktigt omkring för att vara säker på att ingen skulle komma och så viskade han åt Barabbas att han ville visa honom någonting. Han tog honom bort till oljelampan som stod och brann på en avsats i bergväggen och vid det fladdrande skenet från den visade han honom sin slavbricka, som han bar om halsen. Alla slavar bar en sådan bricka, som deras ägares bomärke var inpräglat på. På slavarnas här i gruvan var bomärket den romerska statens, för att de tillhörde den. Men på baksidan av Sahaks kunde de tillsammans urskilja några underliga, mystiska tecken som ingen av dem kunde tyda men som Sahak förklarade betydde namnet på den korsfäste, på Frälsaren, på Guds egen son. Barabbas såg förundrad på de besynnerliga skårorna som verkade som om de hade en magisk innebörd, men Sahak viskade att de innebar att han tillhörde Guds son, att han var hans slav. Och han lät Barabbas själv ta i den. Barabbas stod länge och höll den i sin hand.

PÄR LAGERKVIST

Fäst vid identitetsbrickan fanns inte bara slaveriets tecken utan också Jesu tecken. Det var inristat på djupet och omöjligt att avlägsna. Dopet innebär detsamma: något nytt föds i mitt hjärta, och det går inte att avlägsna sedan. Därför är dopet något att fira, precis som födelsedagar och namnsdagar är tillfällen till fest. Om jag inte tänker på det annars, så får jag åtminstone på dopdagen en påminnelse om att Gud inte glömmer mig även om jag glömmer Gud ibland.

DOPGUDSTJÄNSTEN

Även om det blir allt vanligare att tonåringar och vuxna döps, så är dopet av spädbarn det vanligaste i Sverige i dag.

När klockorna ringer till dopgudstjänst står dopfamiljen

258 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

vid slutpunkten av en tids förberedelser. Dopklänningen är framplockad – med högtidskänsla – ur förrådet, och med en suck av lättnad har man sett att den passade och att fläckarna från förra dopet är borta. Namn och datum för syskonens dop, och kanske till och med från tidigare generationers dop är ditbroderade.

Nu står de där, några familjer samlade till dopgudstjänst på lördag eftermiddag, en av de vanliga tidpunkterna för dop. Stämningen är nervöst förväntansfull. Barnen har nyss fått mat och är lagom simmiga i ögonen. Ska de skrika eller vara lugna?

Kanske är det ett syskon som får i uppdrag att sätta igång kyrkklockorna innan gudstjänsten börjar. I procession går familjerna längs mittgången fram till dopfunten, och sedan kanske alla sjunger ”Tryggare kan ingen vara”. Visst är det naturligt att sedan uttrycka sin tacksamhet för barnen och livet, och att be Gud om hjälp att vara goda föräldrar? Ofta ber någon av föräldrarna tackbönen: Gud, vi tackar dig för våra barn.

Tack för gåvan du har gett och förtroendet du har visat oss.

Ge oss ömhet, fasthet och lugn.

Hjälp oss att ge din kärlek vidare till de barn som vi har fått ansvar för.

I Jesu namn.

Sedan läser någon berättelsen om Jesus och barnen, och man kan nästan se sig själv i situationen. Nu, som då, får föräldrarna bära fram sina barn till Jesus. Nu, som då, får barnen ta plats i hans famn: Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds

rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

MARKUSEVANGELIET 10:13–16 Prästen frågar sedan efter barnets namn. Högtidligt får någon av föräldrarna uttala namnet, den första gång det sägs i ett officiellt sammanhang. Det är inte konstigt att många känner att dopet är tillfället då barnet får sitt namn ”på riktigt”. Här lyfts han eller hon fram som en unik person och individ.

Nu lägger präst och några anhöriga sina händer på barnets huvud och ber. Bönen är en vädjan till Gud om beskydd för allt ont och farligt i världen. Här bär vi fram vår oro inför framtiden och ber om hjälp för det nyfödda barnet.

Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hennes/hans namn i Livets bok och bevara henne/honom i ditt ljus, nu och alltid.

Många präster illustrerar bönen med tre korstecken, ett på barnets panna, ett på munnen och ett på hjärtat. Tankar, ord och handlingar, hela den lilla personen är omsluten av våra böner.

Sedan läser någon missionsbefallningen ur Bibeln (se sidan 126), berättelsen om hur Jesus anförtrodde lärjungarna uppdraget att döpa och undervisa om Guds kärleksfulla vilja för världen.

Då själva dopakten närmar sig hälls dopvattnet – under bön – upp i dopfunten. Kanske är det storasyster som med högtid och allvar lyfter silverkannan med dopvatten. ”O Gud, du som i dopets källa låter det vatten strömma fram som ger världen liv … ” ber prästen samtidigt som vattnet fyller samma dopfunt som storasyster själv döptes i några år tidigare.

Kanske föräldrarna döptes där ytterligare några decennier tillbaka, och farföräldrarna, och …

Församlingen står nu upp och stämmer in i kyrkans dopbekännelse, den som också kallas trosbekännelsen. Den

formulerades redan på 300-talet och används vid varje dop och nästan varje högmässa (se sidan 38). Ibland får föräldrarna därefter med ett ”ja” ge ord åt sin vilja att barnet ska döpas. Prästen tilltalar sedan barnet med barnets alla namn för att göra det tydligt att det är just denna lilla person, i hela hans eller hennes fullhet, som nu ska döpas. Genom att tre gånger ösa vatten på barnets huvud döper prästen barnet I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Här sker dopets mysterium.

Omslutet av allas kärlek lyfts det nydöpta barnet upp högt över församlingen. En ny människa, en ny framtid, ett nytt liv med Gud och andra människor. Här når glädjen sin höjdpunkt.

Efter en bön om en god framtid för barnet avslutas dopgudstjänsten med Herrens bön och välsignelsen (se sidan 38).

DOPETS SYMBOLER

Dopet är ett mysterium i ordets rätta bemärkelse. Ändå vill vi gärna förstå vad det är vi gör. Dopgudstjänsten är därför full av symboler som antyder vad dopet handlar om. Flera av dem är mångtydiga, och fast man ”vet” vad en symbol betyder kan den med tiden avslöja nya hemligheter.

Dopdräkten påminner genom sin rena, vita färg om förlåtelsen och renheten som Gud ger oss. Att ta på sig de vita kläderna är att stiga in i en ny mänsklig roll, förlåten och upprättad av Gud och med nya möjligheter för livet.

Längden på barnets dopdräkt symboliserar att han eller hon behöver hjälp att ta till sig de gåvor som getts i dopet.

Dopet är något att växa i. Framför allt konfirmationstiden är till för att hjälpa unga människor att upptäcka detta. När det blir dags för konfirmation får tonåringen åter ta på sig vita kläder. Konfirmandkåpan är dopdräkten, fast nu i lagom storlek. Prästens vita kläder är också dopdräkten. Egentligen skulle hela församlingen kunna sitta där i sina dopkläder och påminna varandra om hur Guds kärlek omsluter oss.

Sista gången de vita kläderna finns med är i svepningen

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

259

som den avlidna har på sig i kistan. Så blir vi – från vaggan till graven – påminda om hur vi är höljda i Guds kärlek och infogade i Guds gemenskap.

Namnet är en symbol för personen. Genom mitt namn skiljer jag mig från andra, men det visar också att jag hör hemma i ett sammanhang. Efternamnet håller ihop släkten. Kanske kommer också något av förnamnen från den äldre generationen.

Ofta har namn en betydelse som kan utmana. ”Björn” är till exempel ett namn som handlar om styrka. På vilket sätt är jag stark? På vilket sätt är jag svag? Hur använder jag min styrka till andras och egen glädje? Mer om namnets betydelse finns att läsa i avsnittet om namnsdagen (se sidan 208–211).

Dopet handlar om att ”bli till” i både social och andlig bemärkelse, att få ett djup i sin identitet, att få bekräftat att man hör till släkten, samhället och Gud. Därför är det välfunnet att koppla samman dopet och namnet, även om dopets egentliga betydelse inte har med namngivning att göra.

Vattnet är en symbol för själva livets grundförutsättningar. Av vatten lever vi, och vatten finns i och håller samman allt levande på jorden. En gång skulle ett barn döpas vid en friluftsgudstjänst. Någon lade då märke till att himlen speglade sig i dopvattnet. Oändligheten fanns tecknad i livets vatten.

Dessutom är vattnet faktiskt en symbol för det onda i Bibeln. I den äldsta kyrkan sänktes hela människan tre gånger ned i vattnet som en påminnelse om hur Jesus dog (”sänktes ned” i döden tillsammans med allt ont vi gjort) och uppstod (”lyftes upp” till livet och den eviga glädjen). Samma mönster upprepas här med barnet, som följer Jesus från död till liv. Därför får barnet del av just de gåvor – förlåtelse och evigt liv – som hör samman med Jesu seger över ondskan och döden. I dag öser vi av praktiska skäl i stället vatten på barnets huvud, men innebörden är densamma.

Dopljuset är en påminnelse om Jesu ord: Jag är världens ljus.

Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

260 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

(Johannesevangeliet 8:12). Ett levande ljus tänder inom oss känslor av värme, närhet och trygghet, och det är just detta som Gud står för. Detta ”Guds ljus” tänds inom barnet vid dopet, och det brinner sedan där under resten av livet. Man kan gömma det inom sig, strunta i det, glömma det, men aldrig släcka det. Den dag man behöver dess värme och trygghet finns det där.

De presenter som barnen får vid dopet är på sitt sätt påminnelser om dopets betydelse. Hela dopet är en gåva av Gud, en ”doppresent” som består av fyra gåvor: Den första gåvan är att människan genom dopet tar steget in i Guds familj. Dopet är en varm inbjudan: ”Kom och var med!”

Den andra gåvan är ett löfte från Gud att vara med människan på ett nära och personligt sätt. Barnet får del av den heliga Anden. Gud är aldrig långt borta.

Den tredje gåvan är löftet om förlåtelse. Jesu uppdrag på jorden var att bära allt ont som människor ställer till med.

Därför behöver vi aldrig vara rädda för Gud när vi handlat fel.

Gud vill alltid förlåta.

Den fjärde gåvan handlar om livet efter detta. Att Jesus uppstod betyder att döden inte längre har sista ordet. Dopet är tecknet på vårt hopp om det himmelska livet hos Gud. Dopbeviset är ett vackert dokument med barnets namn, datum för dopdagen, faddrarnas namn och kanske också vilka psalmer vi sjöng. Beviset är undertecknat av dopprästen. Pappret är naturligtvis ett bevis för att en människa är döpt, men framför allt är det en påminnelse om att dopet är något att bära med sig som en levande kraftkälla i livet. Några bibelord eller en psalmvers på dopbeviset hjälper oss att komma ihåg vad vi en gång har fått.

På sätt och vis fungerar filmer och fotografier från dophögtiden på samma sätt. Och presenterna – smyckena och prydnadssakerna – har samma uppgift. De är alla tecken som hjälper oss att ta dopet med oss genom livet.

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

261

EN INVIGNING TILL TJÄNST

En viktig sida av dopet handlar om framtid och livsinriktning.

Dopet är en invigning till att vara människa på djupet, till de uppgifter som tillkommer en människa som vill leva i samklang med livet. Det finns en plats i tillvaron som står tom om jag inte vill ta den, och det finns uppgifter som förblir ogjorda ifall jag inte utför dem. Gud behöver människan.

Dopet handlar alltså både om vår likhet med andra människor och om vår olikhet. Jag blir infogad i det stora mänskliga sammanhanget, men jag tar också emot den personliga utmaningen att vara människa på just mitt sätt och att ge till andra av just det som jag fått som mina gåvor.

Genom dopet har jag blivit invigd till tjänst i mänskligheten och i Guds rike. Även om ceremonin med det lilla barnet är ett gyllene minne, så är dopet inte en enskild händelse som bara läggs till en människas historia. Dopet är ett sätt att leva. Den som är döpt har tagit emot invigningen till att leva ett sant mänskligt liv.

FADDER, GUDMOR OCH GUDFAR

I gamla tider var uppdraget att vara fadder stort och betydelsefullt, inte minst på grund av att man trodde att barnet kunde ”ärva” goda eller dåliga egenskaper av faddrarna.

Dopet skulle förr äga rum inom en vecka efter födelsen, men föräldrarna var inte med själva. Modern stannade hemma eftersom hon inte fick gå i kyrkan under de första veckorna efter barnafödandet. Även om fadern följde med till kyrkan gick han sällan med in. I stället var det faddrarna som hämtade barnet och förde det till kyrkan. De frågor som prästen ställde till barnet vid dopet fick faddrarna besvara i hans eller hennes ställe. Faddrarna ledsagade alltså barnet på dess första färd ut i livet. Detta ansvar kom med tiden att växa, så att man ansåg att faddrarna skulle vara med och uppfostra barnet. Inte minst i barnets kristna fostran skulle de spela en viktig roll. Senare kom faddrarna också att få en social uppgift, som de vänner som skulle ta hand om barnet om något hände föräldrarna.

262 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

I dag fungerar fadderskapet inte på samma sätt, men att bli utsedd till fadder är ett hedersuppdrag och ett erkännande som nära vän. Att bli utsedd av nyblivna föräldrar till deras barns följeslagare och vuxenvän – ett större förtroende är svårt att tänka sig. De flesta föräldrar väljer faddrarna i den egna generationen. Ofta är det mammans eller pappans syskon som får uppdraget, men också mycket nära vänner kan bli faddrar. Även om mycket har förändrats kan faddrarna, på samma sätt som för länge sedan, ta en roll som vuxna ledsagare till barnet. Som vuxna vänner visar de vägen ut i livet och finns till hands med stöd och uppmuntran. En viktig uppgift för faddrarna är också att hjälpa barnen att se den sida av livet där Gud är en levande verklighet. Därför ska en fadder själv vara döpt.

Orden gudmor och gudfar betyder ungefär samma sak som ordet fadder. Faddrarnas uppgift är på djupet en andlig uppgift, och det är detta som orden gudmor och gudfar visar.

Det är de som hjälper barnet att leva nära Gud. I dag bär faddrarna/gudföräldrarna ofta fram barnet till dopet, och det är också vanligt att de medverkar i dopgudstjänsten med till exempel textläsning eller ljuständning.

Faddrarna är också ofta med och lägger händerna på barnets huvud när man ber för honom eller henne. Liksom barnet får faddrarna ett dokument, fadderbrevet, som påminnelse om det uppdrag som de fått. Fadderbrevet brukar innehålla uppgifter om tid och plats för dopet, en beskrivning av fadderskapets uppgift och förslag på böner att be för och med fadderbarnet. !! ! ❦ BARNENS HÖGTIDSBORD VID DOP

De symboler som finns på bordet under denna årstid får vara kvar, men låt barnen också ställa dit en symbol för dopet, till exempel en skål med vatten. Efter dopet kan dopljuset, dopbeviset och doppresenterna få pryda barnens högtidsbord, kanske tillsammans med storasyskonens dopljus.

På sidan 34 finns tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna.

❦ PSALMER OCH SÅNGER VID DOP

41 Vem är det som kommer på vägen 68 Jag tror på Gud som med sitt ord 248 Tryggare kan ingen vara 297 Härlig är jorden 383 Med vår glädje över livets under 386 Upp ur vilda, djupa vatten 606 Det gungar så fint 767 Möt mig nu som den jag är – DEN SVENSKA PSALMBOKEN MED TILLÄGG

774 Som när ett barn kommer hem om kvällen – DEN SVENSKA PSALMBOKEN MED TILLÄGG 928 Sov du lilla, sov du gott – PSALMER I 2000-TALET

❦ TILL EFTERTANKE OCH BÖN VID DOP

Barmhärtige Gud och Fader, barnen är vår framtid, vår oro, vår glädje.

Därför ber vi till dig för . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Låt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . få växa upp i trygghet, frihet och gemenskap med andra.

Ge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . den inre styrka som bär också i livets svåra stunder.

Låt glädjen över vad du gett oss i vårt dop prägla hela livet, så att vi alla växer till och mognar i vår tro och en gång får dela den himmelska glädjen hos dig.

UR KYRKOHANDBOKENS DOPORDNING FÖR BARN

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

263

264 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

FY FÖR SKOLAN

Felix ska börja skolan.

Felix är rädd.

Skolan är stor.

Felix är liten.

Första skoldagen

ETT NYTT KAPITEL I LIVETS BOK

En solig augustidag kommer en av de allra största omställningarna i livet. Den mer eller mindre obegränsade leken är över, och arbetets tid är inne. I tolv år framåt kommer skolan att vara barnets dagliga miljö, och därefter väntar yrkesliv och vidareutbildning, fram till pensioneringen. Med en känsla av vemod fattar mamma eller pappa den lilla handen och följer sitt barn till den första skoldagen.

I skolan väntar läraren, och barnen får bänkar, pennor, kritor och allt som kan behövas. Blyga sidoblickar lägger märke till att somliga ansikten är bekanta, andra nya. Med dessa kamrater ska de skratta och bråka i många år framåt. Längs väggarna står stolta föräldrar med kamerorna redo. Med ett öga åt läraren till och ett öga på barnet försöker de uppfatta så mycket som möjligt av det som läraren berättar.

Ett nytt kapitel i barnets liv börjar att skrivas. Även om de flesta barn dagligen varit borta från sitt hem, hos dagmamma eller i förskolan, så är det en annorlunda miljö och nya uppgifter som väntar i skolan.

Felix tycker om att hoppa och skutta.

– När du börjar skolan måste du lära dig att sitta still! säger mamma.

– Fy! tänker Felix.

Felix tycker om att prata.

– När du börjar skolan måste du lära dig vara tyst, säger pappa.

– Fy! tänker Felix.

Felix kan inte knyta skosnören.

– När du börjar skolan måste du lära dig att knyta skosnören, säger mamma.

– Fy! tänker Felix.

Felix vill inte sitta tyst och still och lära sig att knyta skosnören.

Felix vill inte gå till skolan.

– Nej! skriker han när de ska gå.

– Man måste gå i skolan, säger mamma.

– Fy! tänker Felix.

I skolan finns fröken.

Fröken ser snäll och glad ut.

Hon har inga skosnören.

– Så roligt att ni ska börja skolan! säger fröken.

Alla andra barn ser glada ut.

Men inte Felix.

– Vet ni vad vi ska göra i skolan? undrar fröken.

Ingen svarar.

– De vet inte, tänker Felix.

Bäst jag säger det.

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

265

– Jag vet! Vi ska sitta stilla och tysta och knyta skosnören, säger Felix.

Fröken ser förvånad ut.

– Vem har sagt det?

– Mamma och pappa säger det.

– Men Felix! säger mamma.

– Men de visste nog inte vad vi gör i den här skolan, säger fröken.

Vi ska inte knyta skosnören.

Vi ska göra roliga saker.

Måla, sjunga, lära bokstäver, räkna och ha idrott.

På idrotten ska vi hänga i linor och leka med bollar.

På rasten ska vi leka och på lunchen ska vi äta mat.

utbildning skedde i gamla tider inom kyrkan eller i sammanhang som på något sätt hörde ihop med kyrkan. Det är inte svårt att förstå varför. Redan på Bibelns första blad får människan Guds uppmaning att vara förvaltare av jorden och medskapare i Guds värld. Sådana uppgifter kräver kunskap och skicklighet, och studier är vägen till detta. Människans längtan efter att lära känna sin skapare hör nära ihop med hennes längtan efter att lära känna skapelsens mysterier. !!!

❦ PSALMER PÅ FÖRSTA SKOLDAGEN

214 Lär mig att bedja av hjärtat 290 Herre, din dag var också lik en vanlig arbetsdag 606 Det gungar så fint 730 Må din väg gå dig till mötes

Felix vill gärna hänga i linor. ❦ FÖRÄLDRARNAS BÖN

– Jag kanske ska börja i skolan i alla fall, tänker Felix när han går hem.

Jag kan börja lite grann.

HELENA BROSS

STUDIER OCH FRAMTID

Kunskap och inlärning är nog viktigt, men skolan arbetar för människans utveckling på många olika sätt. Även om det krävs mycket kunskap för att förstå samhället är det på många sätt förmågan att förstå andra människor och samarbeta som är avgörande för våra möjligheter att trivas och fungera i livet.

Utbildning är fördomarnas värsta fiende, och tillsammans med kunnighet är vidsyntheten nog det viktigaste som en modern människa kan ha på sin repertoar. Genom studiernas gång ser vi hur barnets utveckling går vidare. Årskurs för årskurs fördjupas barnets utbildning, och vi hoppas att de yttre tecknen motsvaras av en inre mognad.

En stor del av samhällets utveckling i kunskap och

266 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

På den första skoldagen lägger vi framtiden i dina händer, Gud, med alla möjligheter och svårigheter.

Vi ber om ett frihetens rum för barnen, de hoppfulla och oskyddade, de förväntansfulla och rädda.

Låt skolan få bli en port till mognad och nyfikenhet, en källa till vidsynthet och kunskap.

Vi ber för lärare och personal, för gamla och nya vänner till barnen.

Gud, vår egen föräldraoro lägger vi i dina händer och ber om hjälp att stötta utan att kväva, att släppa taget utan att tappa intresset.

Vi ber för våra barn.

❦ BARNENS HÖGTIDSBORD PÅ FÖRSTA SKOLDAGEN

På sidan 34 finns tankarna bakom barnens högtidsbord närmare beskrivna.

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

267

268 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

Konfirmation

VÄGAR TILL VUXENLIV

I det svenska samhället anser vi att människan är barn under lång tid. Så har det inte alltid varit, och så är det inte i alla samhällen. I tonåren väller frågorna om barndom och vuxenliv fram. Barndomstiden håller på att försvinna, och något nytt kommer. Inträdet i tonårstiden sker precis vid den tid då man lärt sig att bygga den perfekta kojan men har förlorat lusten att leka i den. Tonåringen experimenterar med sin kropp, sina känslor, sitt namn, sin handstil. Kroppen förändras, och inte minst den uppvaknande sexualiteten erbjuder nya sensationer. Det är ofta svårt för föräldrarna att förstå den framväxande vuxenidentiteten och att uppskatta det nya behovet av frihet. Tonårstiden blir därför för många de stora konflikternas tid.

Jesu föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade

honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där.

Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.” Han svarade: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” Men de förstod inte vad han menade med sina ord.

LUKASEVANGELIET 2:41–50 Nästan alla kulturer har fester och ceremonier som firar barnets steg in i vuxenvärlden. På många håll är ritualerna så omfattande och innebär så stora förändringar för tonåringen att man nästan kan säga att det är ceremonierna som förvandlar barnet till en vuxen. Att bli vuxen är att gå över en gräns som bara är möjlig att passera i ena riktningen.

Ceremonierna vid övergången till vuxenlivet innehåller också lärande. Barnen ska nu få kunskap om vuxenlivets mysterier och om det ansvar som det nya livet innebär.

Vuxenblivandets ceremonier försöker peka ut vad som är viktigt med att vara människa.

Länge var konfirmationen den stora gränsfesten mellan barndom och vuxenliv. Detta kunde man till exempel se på klädseln. Konfirmationskostymen var sedan finkläder för de unga männen under lång tid framåt. Även presenten framför andra, klockan, bar samma budskap om vuxenlivet: ”Du är gammal nog att ansvara för tiden själv.” Kanske dolde sig ett liknande budskap i att mopeden senare blev en vanlig konfirmationspresent: ”Du är gammal nog att klara dig själv.” Trafiken är ju en av vår tids mest typiska vuxenmiljöer. ”Du är gammal nog att ta ansvar” betyder att ha förtroende att göra det som vuxna gör.

Vid konfirmationen blev ungdomarna förhörda om den kristna grund som samhället byggde på. Prästen frågade och konfirmanderna svarade offentligt. ”Du är gammal nog att svara för dig själv nu” var förhörets underförstådda bud-

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

269

278 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

Bröllop

KÄRLEKENS GÅVA

Har jag valt rätt nu? Har kaka funnit maka? I tysthet ställer sig de flesta sådana frågor när bröllopet närmar sig. En man eller en kvinna ska leva tillsammans med en annan man eller kvinna. Och man har ambitionen att detta ska vara livet ut.

Också många som levt i samboförhållande länge känner att det vilar något definitivt över äktenskapet. ”Kaka söker maka” är ett uttryck som kommer av det gamla bruket att binda samman brödkakor parvis. Äktenskapet innebär ju just att binda sig samman. Vid bröllopet lovar vi: ”Jag vill dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.”

Ofta tror vi att det först är i modern tid som människor lever samman utan att vara gifta, men även förr var det vanligt. Det dröjde dock in i modern tid innan samboskap blev fullt accepterat. I dag är det vanligt att man gifter sig först sedan man fått barn. Då vill vi visa att vi tar ansvar för varandra och för den familj som växer fram.

Att leva tillsammans är kanske den allra främsta levnadskonsten! Ingen ska påstå att det är lätt, men det är meningsfullt och ofta mycket roligt. Kärlekens hemlighet ligger, enligt Bibeln,

i att den är ett överflödande givande. Många som valt att leva som sambo motiverar det med att man inte kan lova kärlek, men kyrkan drar motsatt slutsats av känslornas flyktighet.

Känslolivet har man inte kontroll över, för känslor kommer och går. Däremot har man kontroll över förnuft och vilja. Idén med äktenskapet är att vi fäster vår gemenskap i något som är mer hållbart och pålitligt än flyktiga känslor – i löften till varandra.

När vi i vigselakten lovar att älska varandra lovar vi inte att känna för varandra, utan att satsa på varandra – helhjärtat, hela livet. Är det inte denna ”satsning” som är kärleken? Man väljer en enda och väljer därmed också bort alla andra. Ringen är det synliga tecknet på löftena – skönt att ha när vardagen är gråare än vanligt.

Många som planerar inför sitt bröllop känner vilken kraft det är i det gamla kyrkorummet. De som har haft lyckan att vara förbundna med en särskild kyrka genom dop, skolavslutning, konfirmation och gudstjänst genom åren har säkert inte svårt att välja var de vill gifta sig. Trygghet och glädje kan vakna när vi får återvända till det rum där vi upplevt så mycket gott. Där får man också stöd i sin sorg när de dagarna kommer.

KÄRLEKENS LOV

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

FÖRSTA KORINTHIERBREVET 13:4–7, 13

FRIERI OCH FÖRLOVNING

De innehållsrika och utmanande orden från Paulus ovan, det som kallas kärlekens lov, är en påminnelse om glädjen och ansvaret i att dela livet med en annan människa. När det börjar bli allvar vill många därför markera det genom att förlova sig.

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

279

Ringen är ett tecken på att något är på gång, att det är upptaget för andra, och att paret nu knyter sig närmare varandra. Även om man skulle kunna nöja sig med ett beslut och ett handslag och sedan lita på varandra så väljer de flesta ändå att förlova sig. Paret vill ha det tydliga tecken som ringen är, och det känns bra med det budskap som ringen ger: Vi hör ihop, och vi har planer för framtiden.

Frieriet var ingen privat affär förr i tiden, utan en handling som ställde frågan om släkten och egendomarna på sin spets. I rika familjer kunde männen och kvinnorna inte välja själva vem de ville gifta sig med. Stora ekonomiska värden stod på spel. Som ett försök från kyrkans sida att hindra föräldrar från att utöva press på ungdomarna skriver Kyrkolagen 1686: Föräldrar och förmyndare, skola icke missbruka denna sin myndighet, och antingen för sin egen fördel, eller andra fåfänga orsaker, barnen, till deras stora skada och fara, uppehålla och förhindra ifrån ett lagligt och ärligt äktenskap; fast mindre tvinga dem, att gifta sig med den de ej hava vilja, evad för skäl eljest till giftermålet synas styrka.

Också i dag rör äktenskapet hela släkten, även om det inte längre är föräldrarna utan paret som har sista ordet. Men släkten får de fortfarande på köpet, på gott och ont.

Förr tyckte de flesta att det var mannens ansvar att fria, och det var mer eller mindre en öppen fråga om det skulle bli ett ja. Numera kommer de flesta äktenskap till efter att paret har haft sällskap under en längre tid. Den som friar behöver knappast vara rädd för att ”få korgen”. Uttrycket kommer av en gammal sed att håna den som fått nej genom att sätta en korg utan botten över huvudet på honom, eller att ge en korg fylld med papper eller lump.

RINGEN

Förlovningsringen och vigselringen är synliga tecken på löften.

Jag har lovat att satsa känslor och ansträngningar i förhållandet.

Ringen uppmanar mig på en gång att hålla mitt löfte och att

280 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

lita på att min partner ska göra det. Också för andra är ringarna tecken. De visar att parterna redan har ett förhållande, och de är alltså en uppmaning till andra att respektera detta.

Ringen var naturligtvis förr omgiven av skrock. Exempelvis försökte man förklara dess traditionella plats på fingret med att det från vänster ringfinger går ett blodkärl rakt till hjärtat. En sedvänja som många ännu håller fast vid är att man aldrig ska prova någon annans förlovnings- eller vigselring. Förr trodde många att man skapade osämja mellan makarna genom att prova någon av deras ringar. Dessutom fanns det en föreställning om att den man som köpte en alltför trång ring åt sin brud skulle få det ekonomiskt svårt i sitt äktenskap. Att det fanns så mycket skrock visar att man tog ringens symbolik på djupt allvar.

En sed som blir allt vanligare är att gravera in något mer än namnen i ringarna. Många låter skriva en devis för sitt äktenskap, till exempel ett bibelord. Bibeln innehåller många små meningar och citat som passar som motto för ett liv tillsammans. Eftersom alla bibelord går att skriva som korta hänvisningar till bok, kapitel och vers, så går det att fästa mycket djupa och lödiga uttryck också i en liten ring. Prästen hjälper gärna till med att hitta passande citat. Den som till exempel skriver 1 Kor 13:4–7, 13 i sin ring kommer som devis för sitt äktenskap att bära med kärlekens lov, citerat ovan. Detta är ett av våra allra mest älskade bibelcitat.

LYSNING OCH HINDERSPRÖVNING

Alla har säkert sett i utländska filmer hur prästen under bröllopsgudstjänsten uppmanar ”den som har något att invända mot detta äktenskap”, att säga det nu ”eller annars tiga för evigt”. Någon sådan uppmaning finns inte i den svenska vigselordningen, men också i vårt land kontrollerar myndigheterna före bröllopet att det inte finns några äktenskapshinder. Ända fram till 1969 var lysningen i kyrkan obligatorisk, en rest från den tid då varje hushåll i socknen åtminstone skulle ha en representant i kyrkan vid söndagens högmässa. Lysning

TRADITION OCH LIV –

LIVETS HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER

281

282 TRADITION OCH LIV – L I V E T S

HÖJDPUNKTER OCH DESS SVÅRA STUNDER