HISTORIENS ANSIKTE
Carina Rรถnnqvist Hanna Markusson Winkvist
Förord
Tänk om man kunde resa i tiden. Hur skulle dagens människor klara vardagslivet på 1600-talet? Eller hur skulle våra mormödrars farfädrar uppleva vår tids moderniteter? Inom astrofysiken framkastade några forskare för ett par decennier sedan tanken att människor skulle kunna resa i tid genom s.k. maskhål – en förbindelse mellan svarta hål – i rymden. Eftersom förutsättningen var att man skulle färdas snabbare än ljuset har dock teorin avfärdats. Det anses alltså inte möjligt att konkret förflytta sig i tid. Däremot kan man sätta sig in i hur människor levde och tänkte långt tillbaka i tiden genom att läsa, och även uppleva, historia. Även fast man kanske inte tänker på det är historien alltid närvarande. Den finns i de föremål vi har omkring oss, i den mat vi äter, i biografernas utbud, i tidningsretoriken, i konflikter som uppstår mellan människor och stater, etc. Där det finns människor finns det med andra ord också en historia. Kunskap om historien är därför grundläggande för att vi ska kunna förstå både vårt eget och andras samhällen. En viktig utgångspunkt för historiestudierna är insikten i att allt som hänt i det förflutna inte per automatik blir historia. Historia handlar om tolkningar, perspektiv, sammanhang – och nutid. Det innebär att historiestudier måste vara något mer än endast memorering av händelser, personer och årtal. Kanske kan historieämnet i skolan med den insikten bli något annat, något mera lustfyllt. FÖRFATTARNA
Innehåll
Vad är historia? 7 Historia då och nu 15
1400–1600
Historiska verktyg 9
Nya världar och gamla 125 Idén om renässans 127 Territorialstatens olika skepnader 129 Sveriges riksenande 136 Världen ritas om 143
Den äldsta historien 21
Den katolska kyrkan utmanas 149 Människors villkor 155
Människans ursprung 24 Från samlande till jordbrukande 26 Flodkulturerna 28 Från äldre stenålder till bronsålder i Norden 35
Stormakternas Europa 161 1600–1700
10 000–2000 f.Kr.
En svårfångad tid 23
Antikens samhälle och kultur 39
Att vara människa 163 Strider och konflikter 175 Nya perspektiv på rikedom och välstånd 181 Kungen och makten 183 Den vetenskapliga revolutionen 191
Grekland 45 Italien 58
Mot nya tider 195
Norden under järnåldern 74
Europas tillkomst 77
1700–1750
2000 f.Kr.–395 e.Kr.
Medelhavet 41
400–1000
Rörelse och förändring 79
Viljan att förändra världen 197 Tillvarons kontinuitet och förändring 202 Den politiska situationen i Europa 209 Styrelseskick och maktens fördelning 213
Bysans och det romerska arvet 80
Kolonierna och handeln 219
Den islamska världen 82 Frankerrikets expansion 84
Europa i omvandling 227
Riksbildning i norr 86
1000–1400
En dynamisk tid 95 Ett komplext samhälle 97 Kyrkans utveckling 100 Människor och miljöer 106 Idén om gränser 114 Norden i Europa 118
1750–1815
Kristendomen och kyrkan 91
Den tidiga industrialiseringen 229 Det nordamerikanska frihetskriget 238 Den franska revolutionen 243 Ett krigiskt sekelskifte 252 Wienkongressen 258
Det moderna samhället tar form 261 Ett Europa i uppror 269 Reformer för förändring 275
1939–1945
1815–1880
Framväxande ideologier 263
Åren som förändrade världen 371 Mörkret sänker sig 373 Ett andra världskrig bryter ut 375 Kriget vänder 384
Enhetssträvanden och frihetskamp 278
Förhandlingar om fred 389
Konflikter i öst 285
Neutralitet och motstånd 390
Den tysta revolutionen 287
Det systematiserade våldet 394
Den industriella revolutionen 292
Det totala krigets vardag 402
Konflikternas Europa 303 Människan och utvecklingen 311 Europeisk expansion 316
1945–1989
1900–1918
Nationen, människan och historien 305
En polariserad värld 407 Världssamarbete och ett enat Europa 409 Kallt krig och terrorbalans 415 De stora kraftmätningarna 430
Det stora kriget 323
De gamla kolonierna 440
Ryska revolutionen 335
Välfärd och omvärld 446
Tiden mellan krigen 341 De unga demokratierna 346
1989–
1919–1938
Efter det stora kriget 343
Historia i din tid 461 Östblocket faller 463 Efterdyningar i öst 467
Människors liv i orostid 352
Med terrorn som vapen 473
Ekonomisk världskris 356
Integrering och globalisering 476
Totalitära stater 359
Samtidens Sverige 482
Konflikthärdar i väst och öst 367 Register 487
Vad är historia? I vardagligt tal används begreppet historia om berättelser i allmänhet, som när någon berättar en rolig eller kanske otrolig historia. Det används också som en synonym till en berättelse om det förflutna, i motsats till nutid eller framtid. Även inom ämnet historia är det förflutna föremålet för vårt intresse. Inom ramen för historieämnet blir emellertid inte allt som någonsin hänt i det förgångna till historia. Ursprungligen kommer begreppet historia från grekiskan och betyder inhämtande av kunskaper genom undersökning. Den betydelsen gäller faktiskt fortfarande idag även om alla inte tänker på det. Historia är kunskap som ständigt byter ansikte. Ibland för att historiker hittar försvunna eller bortglömda dokument som kan kasta ljus över en viss händelse, men också för att de intresserar sig för nya aspekter av det förgångna. Det förflutna är något som hela tiden omvärderas och omtolkas. Men hur blir då det förflutna historia?
7
8 ANTIKENS SAMHÄLLE OCH KULTUR
Kunskapen om det förflutna skapas utifrån olika källor som brev, almanackor, tidningar och noter.
foto
D
et vi kallar historia är ytterst fragment av kunskap om det förflutna. Olika personer med olika intressen har utifrån ett visst urval av källor sammanställt, tolkat och förmedlat denna kunskap till andra. För att något ska bli historia måste det alltså till att börja med ha väckt en persons nyfikenhet. Därefter måste han eller hon välja ut vad som kan vara intressant samt ha viljan och möjligheten att förmedla den nya kunskapen till andra. Det här innebär att många historiska erfarenheter inte blivit uppmärksammade. Exempelvis dröjde det långt fram i tiden innan historiker tog sig an den svenska statens behandling av den nordiska ursprungsbefolkningen, samerna.
Historia framlänges och inte baklänges För den som skriver eller läser historia är det viktigt att försöka sätta sig in i hur människor tänkte under den tidsperiod som ska studeras. Historieskrivning som utgår från det man idag vet blev resultatet – t.ex. att Tyskland förlorade andra världskriget – riskerar att bli snäv och tillrättalagd. Det går aldrig att frigöra sig helt ifrån den egna förförståelsen, men man bör åtminstone försöka leva sig in i den tid som studeras på ett mer förutsättningslöst sätt. Lika lite som du kan se in i framtiden, kunde historiens människor göra det. Historia måste därför skrivas ”framlänges” och inte baklänges med facit i hand. När samhällsdebattören och författaren Ellen Key under slutet av 1800-talet skrev att det kommande århundradet skulle tillägnas barnet, var 1900-talet framtiden för henne. För oss är 1900-talet förfluten tid. En del i hennes texter kan verka förlegat och egendomligt idag, men då var det etablerade ”sanningar”. Andra av hennes åsikter kan anses självklara idag, som att barnen skulle sättas i centrum, men på den tiden var det något helt nytt. Idag vet vi att barn i Sverige i flera avseenden fick det bättre under 1900-talet. Att läsa Ellen Key nu krä-
9 VAD ÄR HISTORIA?
Historiska verktyg
20 VAD ÄR HISTORIA?
Röda tråden
När du själv möter historia i vardagen eller i skolan är det bra att ha i åtanke att historia alltid är kunskap som har tolkats genom flera led. För det första har själva källmaterialet framställts av olika personer i olika syften. För det andra skrivs historia alltid av en eller flera personer som gör vissa urval och tolkningar. För det tredje kommer läsaren att förstå historien utifrån sin egen bakgrund och sina egna erfarenheter. Historia kan därför ses som en dialog dels mellan olika historiker, dels mellan historiker och dem som tillägnar sig kunskapen. Historia är också kunskap som hela tiden förändras och som ser olika ut i olika samhällen. Dokumentationen av det förflutna har genom historien sett olika ut, beroende på att det funnits olika syften med historieskrivningen och på föreställningar om vad som är relevant för framtiden. Även när du läser denna bok bör du alltså hela tiden ställa dig frågor om hur och varför den historiska kunskapen kommit till, och om det kan finnas alternativa tolkningar. I den här typen av bok, som mycket kortfattat beskriver en väldigt omfattande historia, är det extra viktigt att fundera över själva urvalet av historiska händelser, personer och skeenden. Ur vilket eller vilka perspektiv är de olika avsnitten skrivna? Skulle man kunna göra andra urval och i sådana fall varför? Hur beskriver andra böcker samma händelse? Om du vill lära dig om historia räcker det inte med att bara memorera personer, händelser och årtal. Du måste också sätta dig in i frågor om hur och varför samhällen har förändrats och hur händelser hänger ihop.
Den äldsta historien Under 99 procent av mänsklighetens historia har människan varit samlare och jägare. När hon började odla jorden och hålla boskap, blev hon också bofast. Detta gav på sikt upphov till framväxten av nya större mänskliga gemenskaper, som byar, städer och hela riken. Från ungefär 10 000 år sedan och framåt växte det på flera ställen i världen fram ett antal välorganiserade samhällen. Avgörande för deras uppkomst var bördig jord och närheten till vatten, inte bara som livgivare och för bevattning utan också för transporter. Mycket av den kunskap som utvecklades i dessa tidiga samhällen kom att spridas och leva vidare i förändrade former ända fram till våra dagar, t.ex. konstbevattningen och skrivkonsten.
Forntiden är en historisk epok som är svår att avgränsa exakt i tid. Den sträcker sig från s.k. förhistorisk tid fram till det vi kallar historisk tid. Kunskap om förhistorisk tid baseras i huvudsak på arkeologiska fynd, medan historisk tid tar sin början i och med de första upphittade skrivna källorna. Gränsen mellan förhistorisk och historisk tid ser därför olika ut i olika delar av världen beroende på när skriftspråk började användas. På vissa ställen skedde det för ca 5000 år sedan, medan det på andra ställen som i Norden skedde för drygt 1000 år sedan.
21
302 DET MODERNA SAMHÄLLET TAR FORM
Röda tråden
Napoleonkrigen hade påverkat såväl gränsdragningar som maktbalans mellan Europas stater. Den franska revolutionens politiska och sociala efterspel gav upphov till nya tankar om hur samhällen skulle organiseras och hur beslutsfattandet skulle skötas. Dessa tankar, eller ideologier, lever fortfarande idag kvar som fundament för olika politiska partier. Även nationalismen växte nu fram som idé och gav upphov till enande- och frigörelsesträvanden på flera håll i Europa. Samtidigt ökade befolkningen lavinartat. Industrialiseringen spreds med allt större hastighet och arbetslöshet tillsammans med livsmedelsbrist skapade grogrund för stora uppror och missnöjesyttringar. På sikt ledde protesterna till att regenter godtog att fler män fick mer inflytande över de politiska besluten. Drivande i processen var liberaler och radikala reformvänner. Parallellt med att Europas länder brottades med folkliga uppror om politiskt medbestämmande fortsatte alltjämt maktkampen mellan stormakterna. Det enade Tyskland skulle snart ses som ett stort hot mot den rådande maktbalansen. Den hotbilden utgör en del av bakgrunden till det stora krig som sedan bröt ut år 1914. HELLENISM
DET MODERNA SAMHÄLLET TAR FORM
Det moderna samhället tar form
DEMOGRAFISKA TRANSITIONEN
1830
POLITISK ORO I EUROPA
1871
Italiens enande 1870 Tyskland enas 1871
1800
1850
1900 svensk-norsk union 1814-1905 Utvandringstid
Konflikternas Europa Decennierna kring sekelskiftet 1900 var en period av nationsbyggande, territoriell expansion och teknologisk utveckling. Europeiska nationer tävlade mot varandra om kolonier i andra världsdelar och framtidstron var stark i en tid då kampen för politiskt inflytande och sociala reformer långsamt började ge resultat. I Europa ledde konflikter till alliansbildning och ökade politiska spänningar. Många betraktade en väpnad konflikt som en oundviklig, men inte nödvändigtvis ovälkommen, händelseutveckling. År 1914 drogs konflikterna till sin spets. ”Det stora kriget”, som vi idag känner som det första världskriget, var ett faktum. I det tsarstyrda Ryssland skedde samtidigt dramatiska omvälvningar som på sikt skulle förändra hela världens politiska karta.
303
304 ANTIKENS SAMHÄLLE OCH KULTUR
Det historiska skeendet ifrån kolonialism och imperialism fram till och med första världskriget och dess fasor hade visat mänsklighetens allra mörkaste sidor. De nya insikterna skapade behov av nya konstformer. Under 1900-talets första decennier växte expressionismen fram, en konstart som tillåter konstnären att direkt uttrycka och förmedla känslor utan krav på realistiskt sammanhang. Norske Edvard Munch (1863–1944), som målat detta självporträtt, brukar betraktas som den nordiska expressionismens främste företrädare.
Nationen, människan och historien
305 KONFLIKTERNAS EUROPA
D
© Munch-Museet/Munch-Ellingsen gruppen/BUS 2008
e krig som rasade i Europa under Napoleons tid bidrog inte bara till att idéer om politiska reformer spreds, utan också till att många människor som drabbades av den franska arméns härjningar började solidarisera sig med det egna landet. Nationalismen, dvs. tanken att ett land skulle bestå av ett folk med gemensamt språk, gemensam historia och enhetlig kultur, var till att börja med starkt förankrad bland liberaler, som såg nationens politiska frihet och rätt till självbestämmande i förhållande till andra stater som okränkbar. Så småningom kom även konservativa och socialister att anamma de nationalistiska idéerna. Skapandet av nationell samhörighet var en av de stora ideologiska omvandlingar som ägde rum i slutet av 1800-talet. Symboler som flaggor eller nationalhymner blev nu mycket viktiga. Att låta en kvinnogestalt personifiera nationen var sedan länge en vanlig företeelse, men på 1800-talet skedde ett uppsving för denna typ av allegori. Här syns en kvinna med antika romerska symboler som hjälm, toga, harnesk och treuddigt spjut i handen förkroppsliga Storbritannien.
306 ANTIKENS SAMHÄLLE OCH KULTUR
Slottet Neuschwanstein ligger i de bayerska Alperna och uppfördes under 1800-talets sista decennier på order av den bayerske kungen Ludvig II. Slottet med sina tinnar och torn är byggt med inspiration från medeltida arkitektur och är ett exempel på hur svunna tider gick igen – dock i starkt romantiserad form – i Europa under 1800talet. Ludvig II var nära vän med kompositören Richard Wagner och slottet inreddes med illustrationer ur hans operor.
Att skapa tillhörighet Under 1800-talet utvidgades rösträtten i flera europeiska länder och fler grupper fick representation i de olika ländernas parlament. Människors lojalitet gentemot makthavare och nationalstat ökade eftersom många kände sig delaktiga i besluten. Om nationalismen tidigare i första hand tilltalat politiker och intellektuella uppstod nu ett nationellt medvetande även hos de breda massorna. En del forskare menar att nationalismen användes medvetet av makthavarna för att bevara samhällsordningen, eftersom de tänkte sig att den kunde ha en lugnande inverkan på motsättningar och klasskonflikter. Nationalismen kopplades snart till de romantiska strömningar som vuxit fram bland unga författare och musiker som en reaktion mot upplysningens förnuftsdyrkan. Istället för förnuft och vetenskap betonade romantikerna känslolivet och en verklighet bortom denna värld. Det allmänna politiska klimatet och romantikernas längtan till naturen, svunna tider och avlägsna länder gjorde också att anhängarna stödde uppror och revolt mot det gamla.
307 KONFLIKTERNAS EUROPA
Den nationalism som bredde ut sig under seklets sista decennier fick en annan karaktär än den tidigare liberala inriktningen som hade varit tydligare kopplad till nationell frigörelse och politiska reformer. Nu blev nationen istället ett självändamål – överordnad både individen och mänskligheten. Den nya nationalismen vilade på en auktoritär samhällsuppfattning och skulle utgöra ett av grundproblemen i framtida konflikter.
Att skapa ett förflutet Nationalismens idé byggde i mångt och mycket på tankar om folkens ursprung och landets ärorika förflutna. Den tyske filosofen Johann Gottfried Herder hade under sent 1700-tal burit fram idén om folkets gemensamma själ. I hans tolkning var ett folk en tydligt urskiljbar grupp som förenades genom sitt ursprung och sin kultur. I Europas länder började man nu söka i den ”gemensamma folksjälen” i bondekulturen: i sagor, sägner och sånger, i hantverk och i klädedräkt. Vurmen för det lokala och regionala gav också upphov till starka hembygdsrörelser där inte minst kvinnorna kom att få en framskjuten position. I denna hembygdsälskande anda byggdes bl.a. Skansen i Stockholm. Den egna ”rena folkrasen” ansågs ha kvaliteter som var överlägsna andras, vilket skulle bevisas med arkeologiska fynd och historiska myter. Det faktum att människor genom tiderna mötts, lärt av varandra och uppgått i varandra ägnades ingen uppmärksamhet. Historiker och arkeologer förenades med äventyrare och upptäcktsresande i olika projekt och i hela Europa växte intresset för den ”egna historien”. I så gott som alla europeiska länder grundades museer i nationalistisk anda. Svunna tiders skatter – inte nödvändigtvis enbart det egna landets – fördes över haven till museer i städer som London, Berlin och Stockholm. Den historia som skrevs handlade ofta om nationsbyggande och kamp mellan olika nationaliteter och folkslag. Men
Den här planschen är skapad av den svenske konstnären Gustaf Ankarcrona (1869–1933), som ofta målade motiv hämtade från den svenska landsbygden, gärna i vinterskrud. Han var i mångt och mycket barn av sin tid genom sina nationalromantiska skildringar och sitt engagemang i hembygdsrörelsen.
308 KONFLIKTERNAS EUROPA
1800-talets historiker hade egentligen ett tröstlöst uppdrag eftersom fenomen som ”nation” och ”nationalitet” var förhållandevis nya påfund och därför omöjliga att spåra bakåt i tiden. Historiskt sett har varken folkgrupper eller riken varit oföränderliga. Intresset för ursprung och nationalitet kan dock förklara varför en del av historieskrivningen under 1800-talet ibland resulterade i rena fantasiskildringar. Det historiska intresset kretsade mycket kring forntiden men även senare historiska skeenden och händelser omtolkades och användes i nationalistiskt syfte i de allra flesta av Europas länder. Ärorika segrar, viktiga landvinningar och upphöjda hjältar lyftes fram såväl i historieskrivningen som i konsten, allt för att stärka den nationella självkänslan.
Att göra skillnad Steget mellan nationalism och rasism var inte långt, eftersom rasismens rötter delvis står att finna i den nationalistiskt inspirerade forskning som började bedrivas under 1700-talet. Språkforskare försökte t.ex. kartlägga olika språks släktskap med varandra för att på så sätt finna ursprunget till den europeiska civilisationen. Andra ägnade sig åt att studera olika folkslag och utvecklade teorier kring hur geografi och klimat låg till grund för olika mänskliga karaktärsdrag. Ärftlighetsforskningen, eller rasbiologin, var i slutet av 1800talet inriktad på att dela in mänskligheten i olika raser. Den vite, europeiske mannen betraktades som en idealtyp medan kvinnor och människor av annan härkomst, eller raser som det benämndes, ansågs befinna sig på lägre stadier av civilisationens stege mot fulländning. Precis som barnet måste kvinnan och ”vilden” kontrolleras, tuktas och uppfostras. Samtidigt närdes föreställningen att kvinnor och män hade olika, men lika viktiga, uppgifter i nationsbyggandet. En viktig orsak till att rasismen fick fäste var att komplicerade frågor kunde få enkla svar genom den socialdarwinistiska utvecklingstanken. Konflikter och orostider kunde alltid tolkas utifrån rasistiska förklaringsmodeller. Intresset för kategorisering av människan och hennes egenskaper ledde bland annat till att dåtidens forskare började betrakta människosläktet som sorterbart i fem olika ”raser” – ett synsätt som bland annat innebar att tankar på förädling av vissa raser växte fram.
Att finna syndabockar
Det här vykortet från år 1899 är en karikatyr över hur ryska judar fördrivs från Ryssland – och finner sin fristad i Tyskland. Begreppet ”pogrom” kommer av ett ryskt ord som betyder ”förödelse”, men syftar numer på de våldsamma och systematiska förföljelser som framför allt judar i Ryssland utsattes för i slutet av 1800- och i början av 1900-talet. Bara några decennier senare skulle samma öde drabba judarna i Tyskland och i stora delar av övriga Europa.
KONFLIKTERNAS EUROPA
Antisemitismen, eller hat mot judar, som har en lång och mörk historia i Europa, förvärrades under 1800-talets sista decennier. Eftersom många judar aktivt utövade sin religion, försökte bevara sin kulturella och religiösa historia och dessutom talade ett eget språk, sågs de som avvikare. Något som historiskt sett bidragit till antisemitismen i Europa var att borgare och köpmän inom medelklassen såg sina ekonomiska intressen hotade av judarna. På grund av särskilda näringsrestriktioner hade handel och låneverksamhet sedan långt tillbaka i tiden varit viktiga försörjningar för judar. I Sverige fanns inte särskilt många judar, så det var få svenskar som över huvud taget kommit i kontakt med någon av judisk börd. Ändå fylldes vissa tidningar, litteratur och även skolböcker med samma fördomsfulla innehåll som i andra delar av Europa. Det säger något om styrkan i antisemitismen. Parallellt med den ökande antisemitismen fick sionismen, ett slags judisk nationalism, luft under vingarna. Sionismen hade som övergripande politiskt mål att bilda en egen judisk stat och för vissa judar ansågs den som enda räddningen från antisemitiska krafter.
309
310
De s.k. naturfolken blev föremål för mångas fascination. Åren 1868–71 åkte Lotten von Düben och hennes man Gustav på en vetenskaplig expedition till Lappland för att studera samerna och deras kultur. Hennes foton skulle komplettera makens kranieforskning som utgick från rasbiologiska föreställningar. Här ser vi den 35-åriga ”jentan” Elsa Nilsdotter .
Att anpassa minoriteter I det nya Europas olika länder var ett gemensamt ursprung och en gemensam kultur en viktig sammanhållande faktor. Samtidigt fanns det människor som av olika skäl inte ansågs passa in i den nationella gemenskapen. I vissa länder samlades dessa i rörelser med målsättningen att frigöra sig från den överordnade makten och bilda en egen nation. I andra länder, som exempelvis i Sverige, försökte staten genom lagar och utbildning att omvända och, som man såg det, rädda minoritetsgrupper från deras religion och kultur. Åtminstone från 1600-talet hade den svenska staten genom utbildningsinsatser försökt anpassa såväl människor i erövrade områden, som den samiska minoriteten inom landet, till den svenska normen. Länge var dessa försök i första hand inriktade på att omvända människor till den lutherska religionen, en mission som ofta skedde på de aktuella gruppernas modersmål. Med 1800-talets nationalistiska strömningar skulle grupper som samer och tornedalsfinnar införlivas även språkligt och kulturellt i det svenska samhället. I samband med att folkskolan förstatligades i slutet av 1800-talet, blev viljan att försvenska påtaglig i de finskspråkiga och samiska barnens undervisning. I Tornedalen genomfördes språkbytet från finska till svenska i skolorna relativt snabbt och bryskt, även om makthavarna hävdade att barnen skulle bli tvåspråkiga. Fram till år 1913 undervisades även samebarnen på svenska i klasser med svenska barn. Därefter segregerades skolorna i de nordliga länen och samebarnen fick återigen gå i egna skolor. Detta var inte i första hand ett sätt att värna om den samiska kulturen, utan snarare ett led i den uttalat rasistiska och segregerande politik som utgick ifrån föreställningen att ”lapp ska vara lapp”. Rasbiologerna hävdade att samerna var ”ombytliga, ostadiga och obekväma” och att de var så ömtåliga att de inte skulle överleva de påfrestningar som mötet med det svenska samhället kunde innebära. Den svenska staten bytte därför strategi och såg det som en skyldighet att skydda den samiska befolkningen från ett för starkt svenskt inflytande. Under den här tiden började också samerna arbeta politiskt för att stärka gruppen inåt och för att stå enade mot den svenska staten. År 1904 bildades den första sameföreningen i Sverige, delvis genom inspiration av andra folkrörelser i tiden. Dess syfte var främst att ”förbättra lapparnas ställning i ekonomiskt, kommunalt och politiskt hänseende”. År 1918 arrangerades det första samiska landsmötet i Sverige.
D
et nya Europa andades framtidstro och utvecklingsoptimism. Vetenskapen började framstå som nationens och samhällets stöttepelare. Med dess hjälp skulle civilisationen bli stark och livskraftig. Tekniska uppfinningar och – som man såg det – samtidens enorma framsteg visades upp och hyllades vid stora världsutställningar. Under 1800-talets sista decennier kom ständiga rapporter om nya tekniska landvinningar. Det tycktes inte finnas någon gräns för den mänskliga förmågan.
311 KONFLIKTERNAS EUROPA
Människan och utvecklingen
Inför de världsutställningar som anordnades i detta framstegsoptimismens tidevarv uppfördes byggnadsverk av aldrig tidigare skådat slag. Den 31 mars 1889 invigdes världens då högsta byggnad, Eiffeltornet i Paris, 300 meter högt. Upphovsman var ingenjören Gustave Eiffel och tornet omtalades som “ett nytt underverk” av en del. Andra kallade det “en vederstyggelse och skamfläck”. På detta foto från 1901 syns också luftskeppet – en av de mer spektakulära uppfinningarna.
Röda tråden
340 KONFLIKTERNAS EUROPA
Under de sista decennierna av 1800-talet pågick vad som närmast kan betecknas som en kapplöpning mellan de europeiska stormakterna om kolonier i framför allt Afrika, men även i Sydostasien. På ett praktiskt och ekonomiskt plan hade industrialiseringen varit en förutsättning för den explosionsartade koloniseringen. Genom kolonisering, handel och alliansbildningar knöts världens stater allt närmare samman. De förbättrade möjligheterna till kommunikation gjorde också att flödet mellan olika länder och världsdelar av pengar, varor och information gick allt snabbare. Idémässigt var det nationalistiska, rasistiska och imperialistiska tankar som utgjorde de drivande krafterna och som användes som argument för européernas framfart. Dessa tankar skulle komma att påverka händelseutvecklingen flera decennier in på 1900-talet. Strävandena efter maktbalans kom paradoxalt nog att leda Europa – och världen – in i ett krig som förändrade villkoren för såväl den internationella politiken som vanliga människors vardag. I flera länder inleddes under och efter kriget en period av sociala reformer. Men politisk och ekonomisk instabilitet pekade fram mot ännu ett krig. HELLENISM KONFLIKTERNAS EUROPA
Konflikternas Europa
Tekniska innovationer Stora kriget 1914-1918 Ryska revolutionen 1917 IMPERIALISMEN
1900
1910 Bondetåget i Stockholm 1914
1920
1930
Tiden mellan krigen Efter krigsslutet, mellan åren 1919 och 1923, undertecknades ett antal fredsavtal i Frankrike. Av dessa är det Tysklands fredsuppgörelse i Versailles 1919 som blev avgörande för världsutvecklingen en lång tid framöver. Demokrati var ingen självklarhet i Europa efter freden år 1919, men hade ändå blivit målet för många länders styrelseskick. För människorna var tiden mellan krigen en motsägelsefull tid. Samtidigt som det stora kriget hade visat mänsklighetens fula ansikte och ödelagt många människors liv, fanns ändå en tro på det goda livet.
341
ANTIKENS SAMHÄLLE OCH KULTUR
© Otto Dix/BUS 2008
342
Ä
ldre tiders krig handlade ofta om kontroll över ekonomiskt och politiskt viktiga områden, och lojaliteterna bland de stridande var flytande. Krigets natur förändrades dock i grunden i och med det stora kriget. I det moderna kriget kom ideologier att spela en mycket stor roll, vilket medförde en polarisering mellan ”vi” och ”dom”, mellan de goda och de onda. Konflikterna blev därmed också mer svårlösta.
Versaillesfreden och dess följder Vid fredsförhandlingarna i Versailles, i Paris, efter det stora kriget fanns ett trettiotal stater representerade. Redan i villkoren för vapenstilleståndet den 11 november 1918 utpekades Tyskland som ensamt ansvarigt för kriget. På grund av Tysklands stöd till Österrike-Ungern i samband med krigsutbrottet, ockupationen av det neutrala Belgien och anfallet mot Frankrike ansåg segrarmakterna att skuldfrågan hade ett självklart svar. Däremot gick åsikterna isär om hur Tyskland skulle sona sin skuld och hur en varaktig fred skulle uppnås. Frankrike drev en hård linje gentemot Tyskland medan Storbritannien förespråkade en mildare behandling. Italien å sin sida, hade som främsta mål att Italien skulle få det område som landet hade fått löfte om när det bytte sida i kriget. USA hade kommit in senare i kriget och därmed inte lidit lika stora förluster. President Woodrow Wilson ville se ett ekonomiskt och politiskt stabilt Europa, eftersom det skulle gynna USA. Vid förhandlingarna presenterade han därför ett fredsprogram – känt som Wilsons fjorton punkter – som syftade till att skapa långsiktig fred i Europa. Till skillnad från vid Wienkongressen, då maktbalans hade varit den ledande principen, menade Wilson att tanken om nationell sammanhållning skulle ligga till grund för en stabil fred. På många håll i Europa innebar den optimistiska atmosfären som följde efter freden en frigörelse från gamla traditioner. Inte minst gällde det kvinnors möjligheter. Bland annat hade lika rösträtt nu införts på de flesta håll. Den nyvunna friheten tog sig också uttryck i att många kvinnor klippte håret kort, rökte och tog plats i nöjeslivet – något som tidigare var otänkbart. Den ”nya kvinnan” utmanade normerna.
343 TIDEN MELLAN KRIGEN
Efter det stora kriget
496
Bildförteckning Omslag: Zoran Milich/Masterfile/Scanpix s. 6 Hulton–Deutsch/Corbis/Scanpix s. 8 Cornelius Norbertus Gysbrechts. Statens Museum for Kunst, Köpenhamn. Erich Lessing/IBL s. 11 ö © The Trustees of the British Museum, London s. 11 n Ulf Bruxe/Statens historiska museum s. 15 The Bridgeman Art Library/IBL s. 18 Patrik Österberg/Scanpix s. 22 Egyptian National Museum, Kairo. The Bridgeman Art Library/IBL s. 24 Pascal Goetgheluck/Science Photo Library/IBL s. 27 Sinclair Stammers/Science Photo Library/IBL s. 28 Irak Museum, Bagdad. Erich Lessing/IBL s. 32 © CM/Dixon/HIP/SCALA, Florens. Luxor Museum 2004. s. 34 ©The Trustees of the British Museum, London s. 36–37 Sören Wibeck/IBL s. 37 n Statens historiska museum s. 40 Sandro Vannini/Corbis/Scanpix s. 43 Kevin Schafer/Corbis/Scanpix s. 44 Erich Lessing/IBL s. 46 British Museum, London. Werner Forman Archive/IBL s. 47 Louvren, Paris. The Bridgeman Art Library/IBL s. 48–49 Travel Ink/Alamy/Lucky Look s. 55 National Archeological Museum, Aten. Erich Lessing/ IBL s. 57 Janet Wishnetsky/Corbis/Scanpix s. 58 © SCALA, Florens. Minesterio Beni e Att. Culturali 1990 s. 59 © SCALA, Florens. Museo Nazionale di Villa Giulia s. 61 The Bridgeman Art Library/IBL s. 62 Archaeological Museum Sousse. The Art Archive s. 64–65 Science Photo Library/IBL s. 68 Louvren, Paris. Erich Lessing/IBL s. 69 Archivo Iconografico/Corbis/Scanpix s. 70 Werner Forman/Corbis/Scanpix s. 72–73 © SCALA, Florens. Museo Ostiense, Ostia. s. 74 Silkeborg museum, Danmark. Munoz–Yague/Science Photo Library/IBL s. 78 Alfredo Dagli Orti/The Art Archive s. 79 Erich Lessing/IBL s. 83 Michael S. Yamashita/Corbis/Scanpix s. 85 Instituto da Biblioteca Nacional, Lissabon. The Bridgeman Art Library/IBL s. 88 ö HIP/IBL s. 88 n Werner Forman Archive/IBL s. 90 Sören Hallgren/Statens historiska museum s. 92 Ove Säverman/Scanpix s. 93 Bibliotheque Nationale Paris. The Bridgeman Art Library/IBL s. 96 Dagli Orti/The Art Archive s. 98 Aldrobrandino of Sienna. British Library Images s. 100 Mimmo Jodice/Corbis/Scanpix s. 103 Museum Angewandte Kunst, Wien. Erich Lessing/IBL s. 105 © The Pierpont Morgan Library/SCALA, Florens 2004 s. 106 Palazzo Pubblico, Siena. Erich Lessing/IBL s. 108 University Library, Prag. Werner Forman/IBL s. 110 The British Library. The Bridgeman Art Library/IBL s. 111 Osterreichische Nationalbibliotek, Wien. The Bridgeman Art Library/IBL s. 116 Bibliotheque National, Paris. The Bridgeman Art Library/IBL s. 122–123 Parne Hermansson/Bildarkivet 65 grader N s. 126 Niederwildunger Passionsalter. Bildarchiv Preussischer Kulturbesitz s. 128 Georgio Vasari (1511–73) Palazzo Vecchio, Florens. Erich Lessing/IBL
s. 129 Jan Massys (1508–75) Staatl Kunstsammlungen, Dresden. Erich Lessing/IBL s. 133 Gunter Glücklich/Bilderberg/INA Agency s. 136 Palazzo Vecchio. The Bridgeman Art Library/IBL s. 138–139 Kopparstick efter träsnitt från Antwerpen 1524. Nordiska museets bildförmedling s. 141 André Maslennikov/IBL s. 143 ©SCALA, Florence. Biblioteca Estense, Modena 1990 s. 147 Paulo Fridman/Corbis/Scanpix s. 149 AKG/Scanpix s. 150 Bibliothèque Nationale, Paris. AKG/Scanpix s. 153 John Taylor (1580–1653) The Brigeman Art Library/ IBL s. 155 Lucas van Valckenborch(1535–97). Erich Lessing/ IBL Bildbyrå s. 159 The Bridgeman Art Library/IBL s. 162 Musée du Château de Versailles. Dagli Orti/The Art Archive s. 163 Quiringh van Gerritsz (c. 1620–68) Worcester Art Museum Mass, USA. The Bridgeman Art Library/IBL s. 165 Claude Callot (1620–86) The Bridgeman Art Library/ IBL s. 166 © SCALA, Florence. Annibale Caracci (1560–1609) Galleria Colonna, Rom 1990 s. 168 Museum of London. Heritage Images/IBL s. 169 Musee de la Ville de Paris. The Bridgeman Art Library/IBL s. 171 Sebastien Bourdon (1616–71) Museo del Prado, Madrid. Erich Lessing/IBL s. 173 The Bridgeman Art Library/IBL s. 176 AM Corporation/Lucky Look s. 177 Jacques Callot (1592–1635). Erich Lessing/IBL s. 180 The Bridgeman Art Library/IBL s. 181 Richard T. Nowitz/Corbis/Scanpix s. 185 Laumosnier. Musee de Tesse, Frankrike. Erich Lessing/IBL s. 187 ö Ellen Rooney/Harding Collection/Getty Images s. 188–190 Timothy Millet Collection/The Bridgeman Art Library/IBL s. 189 n Mary Evans Picture Library/IBL s. 192 Joan Blaeu, Atlas Major. Bibliotheque Municipale Auxerre, Frankrike. Erich Lessing/IBL s. 196 Nationalmuseum, Stockholm s. 198 Louvren, Paris. Erich Lessing/IBL s. 200 University Library Geneva. Dagli Orti./The Art Archive s. 203 Giovanni Battista Sandri. University Bologna. Erich Lessing/IBL s. 204 William Hogarth (1697–1794). The Art Archive s. 205 British Museum, London. The Bridgeman Art Library/ IBL s. 207 Gibbet c 1780. Atwater Kent Museum of Philadelphia. The Bridgeman Art Library/IBL s. 208 Philibert Louis Debucourt (1755–1832).Musée Carnavalet Paris. Dagli Orti/The Art Archive s. 211 Heeregeschichtliches Museum, Wien. Erich Lessing/ IBL s. 214 Cornelius Höyer (1741–1804). Nationalmuseum, Stockholm s. 215 Johan Fredrik Martin (1755–1816). Stockholms stadsmuseum s. 216 Elias Martin (1739–1818). Nationalmuseum, Stockholm s. 217 Gustavus Hesselius (1682–1755). The Bridgeman Art Library/IBL s. 220 Royal Danish Naval Museum. Dagli Orti/The Art Archive s. 221 Victoria and Albert Museum, London. Erich Lessing/ IBL s. 224 Culver Pictures/The Art Archive
s. 228 Francisco de Goya (1746–1828). Erich Lessing/IBL s. 231 William Hincks (1752–97). The Bridgeman Art Library/IBL s. 233 AKG Images/Scanpix s. 234 Cheltenham Art Gallery, Gloucestershire, Storbritannien. The Bridgeman Art Library/IBL s. 237 Jernkontoret s. 239 Paul Revere (1735–1818). The Bridgeman Art Library/ IBL s. 240 The Art Archive s. 242 Thomas Davies (1737–1812). The Bridgeman Art Library/IBL s. 243 Biblioteque Nationale, Paris. RMN/IBL s. 245 Erich Lessing/IBL s. 246 Musée Carnavalet, Paris. Roger-Viollet/IBL s. 248 Science Photo Library/IBL s. 250, 252 Jacques Louis David (1748–1825). Erich Lessing/ IBL s. 254 Francisco de Goya (1746–1828). The Bridgeman Art Library/IBL s. 258 Musée Carnavalet, Paris. Giraudon/The Bridgeman Art Library/IBL s. 262 Downey/Hulton Archive/Getty Images s. 263 Gustave Doré (1832–83). RMN/IBL s. 264 Bettmann/Corbis/Scanpix s. 266 M. Egerton. Mary Evans Picture Library/IBL s. 268 IBL s. 271 Bibliotheke Nationale, Paris. The Bridgeman Art Library/IBL s. 272 Landesarchiv Berlin. Bildarchiv Preussischer Kulturbesitz s. 273 Johann Christian Schoeller. Museum Karlsplatz, Wien. Erich Lessing/IBL s. 277 Björn Green/Kungliga Biblioteket, Stockholm s. 279 Tancredi Scarpelli. Viollet/IBL s. 281 Mary Evans Picture Library/IBL s. 282 Musée des Arts Décoratifs. Roger-Viollet/IBL s. 283 Sean Sexton/Corbis/Scanpix s. 286 Roger Fenton/Corbis/Scanpix s. 288 Vincent van Gogh (1853–90). Rijksmuseum Kroeller– Mueller. Erich Lessing/IBL s. 290 Roger-Viollet/IBL s. 293 Johan Christian Berger (1803–71). Nationalmuseum, Stockholm s. 294 Adolph Friedrich Erdmann Menzel (1815–1905). Staatl. Museen Gemaeldegalerie, Berlin. Erich Lessing/ IBL s. 295 Ernst Jones. The British Library/Heritage Images/IBL s. 296 Maurice Delondre. Musée Carnavalet, Paris. The Bridgeman Art Library/IBL s. 297 Jules David (1809–92). The Bridgeman Art Library/IBL s. 299 Roger-Viollet/IBL s. 300 London Stereoscopic Company/Hulton Archive/Getty Images s. 301 Mary Evans Picture Library/IBL s. 304 ©Munch-Museet/Munch-Ellingsen gruppen/BUS 2008. Erich Lessing/IBL s. 305 Lafayette/Hulton Archive/Getty Images s. 306 Ric Ergenbright/Corbis/Scanpix s. 307 Nordiska museets bildförmedling s. 308 Heritage Images/IBL s. 309 The Bridgeman Art Library/IBL s. 310 Lotten von Düben/Nordiska museets bildförmedling s. 311 AKG Images/Scanpix s. 313 Husqvarna Fabriksmuseum s. 315 The Bridgeman Art Library/IBL s. 317 The Bridgeman Art Library/IBL s. 318 Michael Maslan/Corbis/Scanpix s. 320 C. Hentschell. British Library, London. The Bridgeman Art Library/IBL s. 321 Anti-Slavery International/Bildbyrån Silver
s. 322 Gamma/IBL s. 327, 329 Bettmannn/Corbis/Scanpix s. 331 Armin T. Wegner/Hulton Archive/Getty Images s. 332 AKG-Images/Scanpix s. 333 Bonnier Arkiv/Scanpix s. 336–337 The Print Collector/Heritage Images/IBL s. 342 © Otto Dix/BUS 2008. Musee National d´Art Moderne, Paris. Jean-Claude Planchet/RMN/IBL s. 344 Three Lions/Hulton Archive/Getty Images s. 345 Lucien Aigner/Corbis/Scanpix s. 347 © Hannah Höch/BUS 2008. Erich Lessing/IBL s. 349 Scanpix s. 351 Janerik Henriksson/Scanpix s. 352 Karl Sandels saml/IBL s. 353 Otto Ohms saml/IBL s. 355 © El Lissitzky/BUS 2008. Kunstsammlung Nordrhein-Westphalen, Düsseldorf. Erich Lessing/IBL s. 356 Corbis/Scanpix s. 358 Minnesota Historical Society/Corbis/Scanpix s. 360 Slava Katamidze Coll/Hulton Archive/Getty Images s. 361 Scheufler Collection/Corbis/Scanpix s. 362, 366 Bettmann/Corbis/Scanpix s. 367 Roger-Viollet/IBL s. 368 © Succession Picasso/BUS 2008. Erich Lessing/IBL s. 372 Bettmann/Corbis/Scanpix s. 376 IBL s. 378 Corbis/Scanpix s. 380 Rex/IBL s. 383 Eliot Elisofon/Time & Life Pictures/Getty Images s. 384 Corbis/Scanpix s. 386–387 Robert Capa/Magnum/IBL s. 388 Bettmann/Corbis/Scanpix s. 389 The Bridgeman Art Library/IBL s. 391 Scanpix s. 392 Bettmann/Corbis/Scanpix s. 394 Bilderwelt/Violett/IBL s. 397 PAPCAF/Scanpix s. 398 Violett/IBL s. 403 Popperfoto/IBL s. 404 Otto Ohms saml/IBL s. 408 Jacques Pavlovsky/Sygma/Corbis/Scanpix s. 409 Phillip Gendreau/Bettmann/Corbis s. 411 Hulton-Deutsch/Corbis/Scanpix s. 414 Neil Estern. William Manning/Corbis/Scanpix s. 416, 419 Bettmann/Corbis/Scanpix s. 421 Keystone/Hulton Archive/Getty Images s. 424, 425 Bettmann/Corbis/Scanpix s. 428–429 Scanpix s. 432 Kookmin/Getty Images s. 433 Ralph Crane/Time & Life Pictures/Getty Images s. 438 Sobolev/AFP/Scanpix s. 439 NASA s. 442, 444 Bettmann/Corbis/Scanpix s. 447 Magnus Bergström/Scanpix s. 449 Scanpix s. 450 Ericsson/Scanpix s. 452 Ragnhild Haarstad/Scanpix s. 453 Susanne Walström/Scanpix s. 455 Scanpix s. 457 AP/Scanpix s. 458 Arne Jönsson/Scanpix s. 462 Jim Goldberg/Magnum/IBL s. 464 Peter Turnley/Corbis/Scanpix s. 465 Gamma/IBL s. 466 Denis Paquin/UPI/Scanpix s. 468 Dmitry Belyakov/AP/Sanpix s. 471 Joanna Kurosz/Scanpix s. 474 Sipa/Scanpix s. 475 Odd Andersen/AFP/Scanpix s. 480 Jun/Sipa/Scanpix s. 483 Robert Ekegren/Scanpix
497
ISBN 978-91-47-07927-8 © 2009 Carina Rönnqvist, Hanna Markusson Winkvist och Liber AB REDAKTION : Thomas Johansson FORMGIVARE : Eva Jerkeman, Lotta Rennéus BILDREDAKTÖR : Margareta Söderberg, Marie Olsson KARTOR : Stig Söderlind Kartor och diagram PRODUKTION : Thomas Sjösten
Första upplagan 1 REPRO
Repro 8 TRYCK :
Sahara Printing, Egypten, 2009
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Den som bryter emot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt kan bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 92 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se
HISTORIENS ANSIKTE HISTORIENS ANSIKTE A tar som utgångspunkt att allt som hänt i det förflutna inte per automatik blir historia. Historia handlar om tolkningar, perspektiv, sammanhang – och nutid. Historien presenteras kronologiskt – från forntid till nutid – med en tyngdpunkt på utvecklingen i Europa och västvärlden. För att visa på samband och sammanhang inlemmas den svenska historien i den allmänna europeiska historien. På ett liknande sätt integreras ett genusperspektiv i framställningen.
Best.nr 47-07927-8 Tryck.nr 47-07927-8