9789155260576

skap forsade genom tankarna, fakta och synbilder, minnen av världen och detaljer om hur den hänger ihop. Han föreställde sig snö på träd, att springa på en lövbeströdd väg, äta en hamburgare, månen som kastar ett blekt sken över en gräsbevuxen äng, att simma i en sjö, ett livligt stadstorg med hundratals människor som jäktat håller på med sitt.

Men ändå visste han inte varifrån han kom, hur han hade hamnat i den mörka hissen eller vilka hans föräldrar var. Han visste inte ens vad han hette i efternamn. Intryck av människor fladdrade genom huvudet, men han kände inte igen dem, deras ansikten var utbytta mot spöklika färgfläckar. Han kunde inte komma på någon enda person han kände eller påminna sig något enda samtal.

Hissen fortsatte gungande uppåt. Thomas blev döv för det oupphörliga skramlet från kedjorna som drog den. Det gick en lång stund. Minuter sträcktes ut till timmar, fast han omöjligt kunde vara säker, eftersom varje sekund kändes som en evighet.

Nej. Han var smartare än så. När han litade på sina instinkter visste han att han hade färdats uppåt i ungefär en halvtimme.

Konstigt nog kände han hur rädslan sveptes bort som en myggsvärm som hamnat i blåst och ersattes av stark nyfikenhet. Han ville veta var han var och vad som hände.

Med ett gnissel och sedan en duns stannade det stigande rummet, och den plötsliga knycken stötte Thomas ur hans hopkrupna ställning och kastade honom över det hårda golvet. När han kravlade upp på fötter kände han att rummet gungade allt mindre tills det slutligen blev helt stilla. Allt blev tyst.

En minut gick. Två. Han såg sig omkring åt alla håll men såg bara mörker. Han trevade längs väggarna igen för att hitta någon väg ut. Men han hittade ingenting, bara den kalla metallen. Han stönade av frustration och ekot förstärktes i luften, som en kuslig dödsjämmer. Det tonade bort, och det blev tyst igen. Han skrek, ropade på hjälp, bankade med knytnävarna i väggarna.

Ingenting.

Thomas backade tillbaka in i hörnet, lade armarna i kors och 6