Nationens fiende
1
2
Lars Larsson
Nationens fiende
Om mordet p책 Olof Palme
3
Lars Larsson: Nationens fiende – Om mordet på Olof Palme Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige © Lars Larsson 2016 lars_larsson@outlook.com Utgiven 2016-02-28 Omslag: Emilia Norén Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland, 2016 Första utgåvan FS 26,65,109,112,209,211,213,215,217,219,228,230,234,236,334 ISBN 9789174637120
4
Innehållsförteckning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.................................. 5 PROLOG ................................................................. 9 FÖRORD ............................................................... 11 TT-TELEGRAM..................................................... 19 SKOTTEN ............................................................. 23 JAKTEN ................................................................ 37 MÖRDAREN ......................................................... 69 ÖGONVITTNEN .................................................... 77 Bilburna ögonvittnen ......................................................................79
5
Promenerande ögonvittnen ..........................................................100
SIGNALEMENT .................................................. 125 Allmänt intryck .............................................................................132 Huvudbonad ..................................................................................133 Ytterplagg ......................................................................................136 Byxor ..............................................................................................145 Skor.................................................................................................145 Ålder ...............................................................................................146 Längd..............................................................................................147 Rörelsemönster och kroppstyp.....................................................149 Övriga kännetecken ......................................................................153 Löpstil.............................................................................................154 Ansikte............................................................................................158 Sammanfattande signalement ......................................................160
MORDÖGONBLICKET....................................... 161 STURES FÖRHÖR ............................................. 181 Första förhöret...............................................................................182
6
Andra förhöret...............................................................................188 Tredje förhöret ..............................................................................198
REKONSTRUKTIONEN...................................... 207 STURES FJÄRDE FÖRHÖR .............................. 223 SKANDIA ............................................................ 249 TINGSRÄTTEN ................................................... 255 MEDIA................................................................. 271 MYSTERIET I GRÄNDEN ................................... 283 SLUTSATSER..................................................... 287 EPILOG............................................................... 307 FÖRFATTARENS EFTERORD........................... 313 Källor..............................................................................................313 Namngivning..................................................................................313 Illustrationer och faksimil ............................................................314 Citat ................................................................................................315 Fördjupning ...................................................................................315
7
Författarens tack ...........................................................................318 Kontakt...........................................................................................318
BILAGA 1: TIDSLINJE ....................................... 319 BILAGA 2: FÖRHÖR.......................................... 321 EXTRAMATERIAL: BREVEN ........................... 331 EXTRAMATERIAL: STURES BAKGRUND ...... 343
8
Prolog
Sent på fredagskvällen den 28 februari 1986 sköts Olof Palme ner på öppen gata inför över tjugo ögonvittnen. Mördaren agerade snabbt och effektivt. Efter fullbordad gärning tog han sig springande från platsen utan att lämna minsta spår efter sig. Polisen har lagt ner enorma resurser på att finna mördaren, men vet idag inte mycket mer än vad den gjorde för trettio år sedan. De olika ögonvittnena ger en relativt samstämd bild av vad som hände den där kvällen. Hur mördaren såg ut, vad han gjorde och var han tog vägen efter skotten. Men ett vittne avviker från de övriga på ett markant sätt. Hans berättelse stämmer inte alls med de andras, och dessutom är det ingen som ens har sett honom på platsen. Polisen beslutar sig snart för att avpollettera honom. Mannen kan helt enkelt inte ha varit där. De stämplar honom som mytoman och går vidare med andra vittnen. Men i förhören framkommer en ytterst märklig omständighet. Vittnet som inte ens varit där avslöjar i förbifarten någonting som ingen borde ha kunnat känna till. Förutom mördaren.
9
10
Förord
Världens mest kända och utredda brott är mordet på John F Kennedy. När detta skrivs så är det mer än 50 år sedan han sköts, och tusentals böcker har skrivits i ämnet. Den ena boken har en mer fantastisk lösning på mordet än den andra. Förvisso kan man hävda att mordet faktiskt redan är löst. Lee Harvey Oswald häktades på sannolika skäl misstänkt för mordet på både en polis och Kennedy, men mördades själv av nattklubbsägaren Jack Ruby innan någon rättegång eller ens en egentlig polisutredning kunde inledas. Detta faktum har lämnat fältet fritt för spekulationer om Oswalds roll i mordet. Var han ensam? Vittesuppgifter pratar ju om skott från flera olika håll. Var han verkligen en kommunist och Kennedyhatare? En del hävdar i stället att han var hemlig agent anställd av FBI eller CIA. Var hans motiv politiska, personliga eller professionella? Än idag kommer nya uppgifter om mordet fram, och nya spekulationer torgförs. Trots stora ansträngningar är Kennedymordet fortfarande officiellt olöst och verkar så förbli.
11
Utredningen av Palmemordet är med hänsyn tagen till omfattning och komplexitet inte helt olik Kennedymordet. Den tragiska händelsen på Stockholms gator i slutet av februari 1986 har resulterat i fler hyllmeter utredningsmaterial än något annat kriminalfall i världen, undantaget mordet på John F Kennedy. Palmeutredningen är unik i Sverige oavsett om man ser till dess omfattning av material, kostnad, mängden inblandade utredare, antal gjorda konfrontationer, mediebevakningen, förekomsten av privatspanare, och inte minst den ymniga mängden konspirationsteorier. Den första personen som misstänktes för mordet på Olof Palme var, för att använda dåvarande spaningsledningens raljanta beskrivning, den galne österrikaren. Han är dessutom ett bra exempel på alla närmast otroliga sammanträffanden och tillfälligheter som förekommer i utredningen. Historien är märklig: Österrikaren är av polisen ökänd för att ha för vana att sprida hotelser omkring sig. Två dagar innan mordet på Olof Palme uttalar han ett mordhot mot Hans Holmér. Hans namn är alltså ytterst aktuellt i polishuset, så till den grad att man överväger att öka den allmänna uppmärksamheten. Det blir därför självklart för polisen att redan på mordnatten kontrollera denna Österrikare. Vittnen säger att han har kommit till restaurang Karelia på Snickarbacken, endast 400 meter från mordplatsen, ungefär tio minuter efter mordet. Detta spår blir snabbt så hett att polisen i stort sett uppfattar det som att mordet redan är löst. Beslut tas snabbt: Österrikaren måste tas in. Omhändertagandet sker på natten några timmar efter mordet under stor dramatik. Han dras handgripligen upp ur sängen där han sover med en tillfällig bekantskap vid sin sida. Under förhöret som följer kan han inte lämna någon bra förklaring vare sig till vad han har gjort
12
under kvällen, eller var han har varit innan han kom till restaurangen. Österrikaren passar inte perfekt in på det signalement som de första vittnesmålen beskriver, men det finns naturligtvis ett osäkerhetsutrymme så polisen låter sig inte nedslås. Tvärtom: Han hade uttalat hot, det fanns skäl att anta att han var farlig, och dessutom fanns han på plats i lagom tid efter mordet i gärningsmannens flyktväg. I polisens ögon måste det vara svårt att tänka sig någon annan förklaring än att han är skyldig, tagen med fingrarna just uppdragna och avtorkade ur syltburken. Då händer det obegripliga. Österrikaren får, helt utan egen inblandning, ett fullständigt oslagbart alibi. En polispatrull har klockan 23:20, alltså nästan exakt vid den tidpunkt då mordet sker, av en slump stoppat honom vid Slussen och utfört en rutinkontroll. Uppgifterna om kontrollen kommer fram några timmar efter anhållandet, och polisen kan inte göra annat än att släppa honom. Självklart väcker detta frågor. Hur kan en sådan perfekt gärningsmannakandidat få ett så bra alibi bara några timmar efter anhållandet? Kan vi inte ana oss till en konspiration här? Kanske. Men, mer troligt – kanske inte. Inga andra uppgifter i denna historia står att finna, inget ytterligare har kommit fram. Spåren slutar här. Finns det en konspiration, så är den i så fall väl dold. En annan minst lika fantastisk tillfällighet inträffade på en buss i Kalmar län där en passagerare dagen innan mordet säger till sin kompis: ”I morgon ska jag åka upp till Stockholm och skjuta Palme!” En annan passagerare råkar höra samtalet, och när den hemska nyheten om mordet kommer ut dagen efter så är det inte svårt att förstå tjuvlyssnarens upphetsning: Han vet ju vem som har gjort det!
13
Polisen får in tipset, de utreder, förhör och kontrollerar enligt konstens alla regler. Till sist kan man konstatera att det rör sig om ett skämt. Den presumtive mördaren har ett vattentätt alibi, och det handlar helt enkelt bara om ett – låt vara ytterst smaklöst – skämt. Busspåret är sedan många år av polisen avskrivet som just en ren tillfällighet. Det finns fler exempel på sådana egendomliga tillfälligheter och sammanträffanden, och om även alla dessa är just sammanträffanden eller om de är tecken på en underliggande konspiration är inte lätt att veta. Mängden spår, vart och ett med någon form av trovärdighet är överväldigande. Sydafrika, PKK, Ustasja, Christer P, högerextrema poliser, 33-åringen, EAP, WACL, Sydafrikanska agenter, CIA, Alf E , är alla exempel på spår som på ett eller annat
sätt
varit
aktuella
i
utredningen.
Beroende
på
betraktarens utgångspunkt och personliga uppfattning kan de bedömas som mer eller mindre trovärdiga. Förespråkaren för ett visst spår bygger indiciekedjor, radar upp tillfälligheter som talar för sitt favoritspår, pekar på avsaknad av alibi och presenterar starka motiv. Däremot undviker naturligt nog förespråkaren att peka på det som talar emot spåret och framhäver i stället bara det som talar för. Det är ett helt naturligt beteende eftersom hon vill lansera just sitt spår som det mest trovärdiga. Men rent logiskt går det ju att bevisa att om ett av spåren är sant, så är ju alla de andra falska, oavsett hur trovärdiga de är. Åtminstone så länge som vi inte tänker oss en superkonspiration, där alla spåren tillsammans bildar en komplott av enorma magnituder, och i slutändan går ihop i en sorts konspirationernas moder. Ungefär 130 personer har erkänt att de sköt Olof Palme. De första erkännandena började komma in till polisen redan en
14
stund efter midnatt, alltså strax efter mordet. Om vi accepterar mordplatsvittnenas berättelse om en enskild mördare så måste alltså minst 129 av dessa påstådda gärningsmän ljuga. Mer sannolikt så ljuger alla 130. Polisen har utan större ansträngningar kunnat avfärda flertalet av de självpåtagna mördarna som rena bluffmakare. Kan man lösa mordet? Finns det bevis som till slut otvetydigt skulle kunna peka ut en mördare? Kan någon, polis eller någon annan, till sist hitta det avgörande beviset? Och vad kommer i så fall att krävas av ett sådant bevis för att någon utan rimligt tvivel skulle kunna fällas? Ett erkännande räcker som vi sett uppenbarligen inte. Inte heller ett utpekande av de bäst placerade vittnena skulle räcka, vilket blev tydligt i rättegångarna mot Christer P. Några DNA eller liknande teknisk bevisning finns inte heller att jämföra mot. Innehav av revolvern kan förstås vara bestickande, men utan stödbevisning är inte heller det något som skulle räcka för att kunna sätta någon bakom lås och bom. Sannolikt krävs ett eget erkännande tillsammans med innehav av revolvern, gärna tillsammans bevis på att man varit på plats vid tiden för mordet, och dessutom någon form av likhet med signalement, eller rent av ett utpekande från ett eller flera vittnen. Möjligheten för att detta ska inträffa får betraktas som mikroskopiska. Många så kallade privatspanare har försökt hitta relevanta bevis och de tvärsäkra utpekandena av gärningsmän är många. Med lite god vilja kan man hitta runt 100 böcker som handlar enbart eller till stora delar om Palmemordet. De flesta författare väljer att inte peka ut en gärningsman. Det är inte svårt att förstå, lagen om förtal är tydlig. Det går inte att peka ut folk som statsministermördare hur som helst utan att räkna
15
med påföljder, inte ens om den utpekade gärningsmannen är avliden sedan länge. Trots detta så väljer en del att peka ut och offentligt namnge sin favoritgärningsman och helt enkelt ta risken att bli åtalad. Kanske i hopp om att bli åtalad för förtal så att man i en rättegång kan åberopa, och därmed begära fram, hemligstämplade dokument i ljuset. Om inte polisen kan lösa mordet, hur skulle en journalist, författare eller privatperson i så fall kunna göra det? Polisen sitter ju på enorma resurser och har tillgång till hemligstämplat material och har dessutom information från förhör och andra spaningsresultat – resurser som inte finns tillgängliga för en privatperson. Den tillgången till information och material som utredarna har, är oerhört mycket mer omfattande än vad en utomstående någonsin kan komma i närheten av. Över 150 polisutredare var inkopplade i fallet den första tiden. Polisens enorma resurser utnyttjades till registerslagningar, spaningar, utredande av tips, förhör, och så vidare. Det är deras jobb, de är utbildade och professionella, och det står klart för var och en att de har bäst förutsättningar för att kunna lösa mordet. Så varför finns fenomenet privatspanare överhuvudtaget? Ett uppenbart skäl är att de inte litar på polisens förmåga att lösa mordet. Antingen för att man tror att polisen själv är inblandad i någon form av konspiration och därmed hindrar ett effektivt utredningsarbete, eller för att man tror att polisen av kompetensskäl eller av andra orsaker inte gör allt de kan för att hitta mördaren. Mordutredningen var från 1989 och under flera år framåt helt inriktad på att hitta bevis för att Christer P, trots ett enhälligt frikännande i hovrätten, var rätt man. Detta innebar att endast marginella ansträngningar lades på att hitta
16