berättelse. Och så kan man fånga sina elevers uppmärksamhet, deras intresse. Det går att hitta en historia i det som ska läras ut, skapa inlevelse kring någon person eller formulera frågeställningar som lockar elevernas intresse: – Vad tror ni faller fortast till marken – en sten som väger ett kilo eller en lika tung bit bomull? Eller: – Vad tror ni händer om man tar ut en uppblåst ballong i kylan? Utan elevernas intresse går undervisningen trögt. Och vi menar att läraren ska undervisa – och använda mer lektionstid än i dag åt detta, mer än vad som har varit praxis i svenska skolan under lång tid. Lärarens roll är att förklara, berätta, skildra och visa för att få eleverna att förstå och lära sig. Det är lärarens uppgift att lägga upp lektionen, strukturera den och att undervisa, undervisa, undervisa! Om eleverna lämnas i sticket här, om de får en kort introduktion för att sedan jobba själva, då används lektionstiden dåligt. Då kommer flera elever att räcka upp handen och vilja ha individuella, tydligare förklaringar, alltmedan tiden går. I den dödtiden blir eleverna alltmer högljudda och börjar gå runt i klassrummet. Det är i så fall lärarens fel.
Följsamhet till regler Det är viktigt med ordning i skolan. Följsamhet till regler är en förutsättning för den arbetsro som måste råda om undervisningen ska fungera. Men ibland kantrar debatten om ordning i skolan. Att få eleverna att följa reglerna skildras då som en kamp, en kraftmätning mellan den ”trotsande” eleven och läraren. Om eleverna vägrar att lyssna, bör läraren ta till hårdare tag, enligt kontentan i denna kantrade debatt. En annan missuppfattning är att det bör vara tyst i ett klassrum. En gång för flera år sedan kom en lärare fram till mig, Thomas, på en personalfest. Läraren berättade att han en morgon städat skåpet i korridoren utanför mitt klassrum, vars dörr stod öppen. Ut till korridoren hördes
35