9789147096541

När problem avseende mänskliga rättigheter diskuteras, ligger fokus oftast på vår omvärld och på länder med svag politisk, ekonomisk och social utveckling. Syftet med den här boken är att lyfta fram situationen i Sverige.

Mänskliga rättigheter i svensk belysning ger ett helhetsperspektiv och tar upp såväl juridiska som samhällsvetenskapliga aspekter. Dessutom redovisas gällande rättsregler, som kombineras med fallstudier inom områden som äldreomsorg, invandring, arbetsmarknad, funktionshinder, rättssäkerhet och intersektionalitet.

Den här reviderade upplagan är uppdaterad i förhållande till aktuell lagstiftning på området, framför allt när det gäller diskrimineringslagen.

Boken är lämplig kurslitteratur vid undervisning på universitet och högskolor inom ämnesområden som juridik, rättssociologi, statsvetenskap, sociologi, etnologi och socialt arbete, samt på personalutbildningar och fackliga kurser.

Författare är Annika Staaf (red.), Lars Zanderin (red.), Håkan Hydén, Finnur Magnússon, Birgitta Nyström, Annika Rosén, Eva Schömer, Daniel Silander och Maria Wolmesjö.

Mänskliga rättigheter i svensk belysning Annika Staaf & Lars Zanderin (red.) 2 uppl

Mänskliga rättigheter i svensk belysning

Annika Staaf & Lars Zanderin (red.)

Mänskliga rättigheter i svensk belysning

Best.nr 47-09654-1

Tryck.nr 47-09654-1-00

2 upplagan Manskl rattigh i sv bel - omslag.indd 1

11-02-24 13.19.32

Mänskliga rättigheter i svensk belysning ISBN 978-91-47-09654-1 © 2007, 2011 Författarna och Liber AB Redaktion Liber: Carin Laurin och Carina Blohmé Omslag och formgivning: Fredrik Elvander Upplaga 2:1 Tryckt på miljövänligt papper Sättning: Gyllene Snittet AB, Helsingborg Tryck: Sahara Printing, Egypten 2011

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö Tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Manskl_rattigh_2.indd 2

2011-02-25 14.20

Innehållsförteckning

Förord......................................................................................................................... 5 Författarpresentationer........................................................................................... 6 Introduktion.............................................................................................................. 9 Annika Staaf & Lars Zanderin 1. Mänskliga rättigheter: Svenska regelsystem med ­internationella kopplingar.......................................................................................................... 17 Lars Zanderin 2. Olika perspektiv på mänskliga rättigheter................................................... 23 Håkan Hydén 3. Grundläggande rättigheter i EU-rätten – påverkan på svensk lagstiftning och ­rättspraxis............................................................................. 53 Birgitta Nyström 4. Bäst i klassen? Respekten för mänskliga rättigheter i Sverige 1995–2010.......................................................................................... 79 Daniel Silander Introduktion till bokens ­fallstudier: kapitel 5–10............................................. 99 Annika Staaf & Lars Zanderin 5. Rätten att säga det man tänker – mänskliga rättigheter i ett intersektionellt perspektiv............................................................................ 107 Eva Schömer 6. Likhet och likvärdighet inför lagen............................................................. 127 Annika Staaf

Manskl_rattigh_2.indd 3

2011-02-21 10.55

7. Diskriminering i arbetslivet i ett generellt perspektiv och atypiska anställningsavtal: deltids- och visstidsanställda ...................... 143 Lars Zanderin 8. Diskriminering av personer med funktionsnedsättning.

Full delaktighet och ­tillgänglighet – en mänsklig rättighet.................... 181 Maria Wolmesjö 9. Åldrandets utanförskap................................................................................. 201 Finnur Magnússon 10. Kränka genom att handlägga?...................................................................... 213 Annika Rosén Sammanfattning och ­avslutande kommentarer.............................................. 229 Annika Staaf & Lars Zanderin Referenser.......................................................................................................233 Index...............................................................................................................251

Manskl_rattigh_2.indd 4

2011-02-21 10.55

Förord Boken du håller i din hand har tillkommit i ett samarbete mellan flera forskare som på olika sätt kommit i kontakt med frågor om och behov av diskussioner avseende mänskliga rättigheters uppfyllande och upprätthållande i Sverige. Författarna är kopplade till ämnesområdet, men inom skilda vetenskapliga discipliner, och har i sina respektive arbeten vidareutvecklat perspektivet mänskliga rättigheter och diskrimineringsfrågor, vilket ger denna bok en tydlig tvärvetenskaplig ansats.

Varför fokuserar boken på svenska förhållanden? Frågan har verkligen sitt berättigande. Oftast behandlas, diskuteras och föreslås lösningar på problem avseende mänskliga rättigheter och diskriminering ute i vår omvärld, precis som om inte motsvarande problem och svårigheter existerar i vårt land. Det finns i Sverige – vilket flera undersökningar visat och som vi ser i massmedier dagligen – olika brister i relationer mellan individer, grupper, företag, myndigheter och organisationer. Problem och svårigheter som mycket ofta är relaterade till och förknippade med mänskliga rättigheter och diskriminering. Därför har vi som författare ansett det viktigt att belysa förhållandena i vårt eget land, Sverige, i relation till vår omvärld.

Boken Mänskliga rättigheter i svensk belysning kan med fördel användas i många sammanhang; vid olika utbildningar på universitet och högskolor samt i arbetslivet vid olika former av personalutbildningar och vid utbildningar inom arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer.

Håkan Hydén Annika Rosén Annika Staaf (red.)

Finnur Magnússon Eva Schömer Maria Wolmesjö

Birgitta Nyström Daniel Silander Lars Zanderin (red.)

5

Manskl_rattigh_2.indd 5

2011-02-21 10.55

Författarpresentationer

Författarpresentationer Håkan Hydén är fil.dr i rättssociologi. Han har varit verksam som universitetslektor i handelsrätt, docent i civilrätt och har nu en professur i rättssociologi vid Enheten för rättssociologi, Lunds universitet. Han har skrivit ett flertal läroböcker och har ett stort antal vetenskapliga publikationer bakom sig, bland andra Rättssociologi som rättsvetenskap (Studentlitteratur 2002), Normvetenskap (Socio­ logiska institutionen, Lunds universitet 2002), ”Hur får vi en bättre arbetsmiljö” i Framtidens arbetsmiljö och tillsynsarbete av Johansson m.fl. (Studentlitteratur 2004) och ”Normativa tendenser på miljöområdet” i Samhällsvetenskapliga perspektiv på miljö och hållbar utveckling av Wickenberg m.fl. (Studentlitteratur 2004).

Finnur Magnússon är docent i etnologi och universitetslektor i socialt arbete vid Malmö högskola. Han har framförallt arbetat med frågor rörande åldrande och aspekter på död och döende i det moderna samhället ur kulturvetenskapligt perspektiv. Till detta kommer intresse för arbete med vård- och omsorgsfrågor ur tvärdisciplinärt perspektiv. För närvarande arbetar han med forskningsfrågor rörande kopplingen mellan etnicitet och hälsa. Han har författat flera publikationer om åldrande och etnicitet, bland andra Etniska relationer i vård och omsorg (Studentlitteratur 2002), Janusansiktet. Vård och vardag på ett sjukhem (Carlssons 1996), ”Modern död. Tabun, föreställningar och längtan” i Mångfald och förändring i socialt arbete av Magnússon och Plantin (red.), (Studentlitteratur 2004) och ”Kulturliggörandet av döden” i Hälsans sociala villkor av Kolfjord, Widding och Hedin (red.), (Bokbox förlag 2004).

Birgitta Nyström är jur.dr och professor i civilrätt vid Lunds universitet. Åren 2009–2015 innehar hon Forskningsrådets för Arbetsliv och socialvetenskap (FAS) särskilda professur i svensk och nordisk arbetsrätt i ett europeiskt och internationellt perspektiv. Hon har författat flera läroböcker och ett stort antal vetenskapliga publikationer inom främst områdena svensk arbetsrätt, EU-arbetsrätt och konfliktlösning på arbetsmarknaden. Hon har haft ett stort antal uppdrag både inom och utom universitetet. Hon är bland annat ledamot av Europarådets Sociala Kommitté och av Medlingsinstitutets insynsråd, och hon har varit ordförande i statliga utredningar.

6

Manskl_rattigh_2.indd 6

2011-02-21 10.55

Författarpresentationer

Annika Rosén är socionom och jurist och har arbetat under drygt tio års tid på Migrationsverket som handläggare och beslutsfattande jurist. Sedan några år tillbaka är hon högskoleadjunkt och undervisar i migrationsrelaterad juridik. Parallellt med undervisningen är hon även doktorand i socialt arbete. I hennes avhandling fokuseras begreppet ”seriöst förhållande”, ett begrepp som förekommer i den svenska utlänningslagen och som är centralt för svenska myndigheters handläggning av ansökan om uppehållstillstånd avseende anhöriginvandring.

Annika har gett ut skriften Kan migration regleras? (Hälsa och samhälle, Malmö högskola).

Eva Schömer är jurist och rättssociolog samt fil.dr i handelsrätt. Hon är universitetslektor i rättssociologi vid Lunds universitet samt lektor i juridik vid Linnéuniversitetet. Hon undervisar främst i rättssociologi och genusvetenskap. Hennes forskning är fokuserad på frågor om jämställdhet och mångfald. Under åren 2000–2002 arbetade hon som huvudsekreterare i den statliga utredningen ”Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster”. Hon har skrivit bland annat ”Ett himmelens kulturarv att bära” i 13 kvinnoperspektiv på rätten av Nordborg (red.), (Iustus förlag 1995), Konstruktion av genus i rätten och samhället. En tvärvetenskaplig studie över svenska kvinnors rätt till jämställdhet i ett formellt jämlikt rättssystem (Iustus förlag 1999), Märk – värdig jämställdhet (SOU 2002:30) och ”Jämställdhetens dilemman” i Mer än bara kvinnor och män. Feministiska perspektiv på genus (Studentlitteratur 2003) samt En bok om genus (Växjö University Press 2009).

Daniel Silander är universitetslektor i statsvetenskap med inriktning mot internationella relationer vid Linnéuniversitetet. Hans expertis är främst inom internationella relationer och jämförande politik. Forskningsområden av särskild vikt är demokrati, demokratisering och mänskliga rättigheter, Europeiska unionen som utrikespolitisk aktör samt transatlantiska relationer. Ett nyligen avslutat forskningsprojekt har handlat om politiska regimers heterogenitet i den institutionella utformningen och vilka konsekvenser institutionell variation kan ha på samhällslivet. De två pågående forskningsprojekten sker båda i internationella nätverk; det ena projektet analyserar humanitära interventioner i sönderfallande stater, medan det andra projektet berör sultanistiska och monarkiska regimer i internationell politik.

7

Manskl_rattigh_2.indd 7

2011-02-21 10.55

Författarpresentationer

Annika Staaf är jur.kand. och fil.dr i rättssociologi och universitetslektor på fakulteten Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Hon undervisar främst i offentlig rätt, socialrätt och mänskliga rättigheter. Hon är delvis även knuten till avdelningen för rättsvetenskap på Linnéuniversitetet i Växjö samt Enheten för rättssociologi vid Lunds universitet. Hennes forskning har främst fokuserat på olika aspekter av rättssäkerhet inom det sociala regleringsfältet. Avhandlingsprojektet belyser tvångsvården av personer med missbruksproblem och deras behov av trygghet och säkerhet i vården. Hon har deltagit i statligt utredningsarbete (SOU 2004:3) med en forskarrapport om förstärkt rättssäkerhet för personer med missbruksproblem inom tvångsvård. Därutöver har hon flera publikationer inom offentlig rätt, särskilt socialrätt samt mänskliga rättigheter. Hon deltar i två pågående forskningsprojekt, om ”papperslösas” rätt till hälso- och sjukvård samt om socialtjänsten i Sverige, och hon har nyligen avslutat ett arbete för Socialstyrelsen om mänskliga rättigheter inom socialtjänsten.

Maria Wolmesjö har social omsorgsexamen och är fil. dr och universitetslektor i socialt arbete. Hon är verksam som lärare och forskare vid Institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitetet i Växjö och som avdelningschef och forskare vid Avdelningen för socialt arbete, Linköpings universitet. Hon undervisar i organisation och ledarskap, äldreomsorg, funktionshinder och funktionsnedsättningar samt om professioner och etik. Hennes forskning är inriktad på ledarskap, äldre och åldrande i civilsamhället, personer med funktionsnedsättningar, delaktighet och inflytande, samspelet mellan beslut och verkställighet samt professioner i samverkan.

Lars Zanderin är fil.lic. i statsvetenskap, fil.dr i rättssociologi och universitetslektor i politologi (em.) vid Institutionen för samhällsvetenskaper, Linnéuniversitetet i Växjö. Han undervisar i arbetsmiljörätt, arbetsrätt, förvaltning och organisation och PA/Human resources vid Linnéuniversitetet samt vid flera andra högskolor och universitet i Sverige. Han är som seniorforskare knuten till Enheten för rättssociologi, Lunds universitet, och har skrivit ett flertal böcker och uppsatser i arbetsmiljörätt, arbetsrätt och förvaltning, och han har lång erfarenhet av olika uppdrag inom förvaltning och näringsliv. Han har tillsammans med andra författare, bland annat Annika Staaf, skrivit Förvaltningsrätt (3:e uppl., Liber 2011), Rätt och rättssystem (Liber 2010) och Kommunalrätt (Liber 2010). Vidare Arbetsrätt (5:e uppl., Liber 2011) och Arbetsmiljörätt och rehabilitering (2:a uppl., Liber 2009).

8

Manskl_rattigh_2.indd 8

2011-02-21 10.55

Introduktion av Annika Staaf & Lars Zanderin (red.)

Boken Mänskliga rättigheter i svensk belysning har till syfte att lyfta fram hur olika aspekter av mänskliga rättigheter (MR) blir hanterade i Sverige, med utgångspunkt i frågor om diskriminering. Vi vill i denna bok diskutera förhållanden som gäller vid den praktiska tillämpningen av bestämmelser om mänskliga rättigheter och diskriminering i Sverige och hur de olika medverkande författarna uppfattar svårigheter i förhållande till detta. Det är av vikt att rättsregler rörande mänskliga rättigheter och diskriminering blir kända av tjänstemän inom offentlig förvaltning så att ett rättighetsbaserat arbetssätt kan fortsätta att utvecklas.

Mänskliga rättigheter som begrepp är väl känt och brukar definieras som grundläggande fri- och rättigheter som varje enskild individ kan göra anspråk på mot den offentliga makten.1 Definitionen kan leda vidare till föreställningen att frågor avseende mänskliga rättigheter är företeelser primärt avsedda att elaboreras inom det rättsliga regelsystemet och rättsvetenskapen. Sådana åsikter vilar på antagandet att möjligheten att göra anspråk på rättigheter mot staten är beroende av att rättigheten har preciserats i författningar och för­arbeten. Det leder tankarna vidare mot betydelsen av rättslig reglering vid frågor om mänskliga rättigheter, en betydelse som dock allt mer kommit att modifieras. Numera existerar ämnet mänskliga rättigheter även inom flera andra akademiska discipliner såsom rättssociologi, statsvetenskap, sociologi, etnologi och socialt arbete. Det faktum att många stater valt att fastställa medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter mot det allmänna innebär att det rättsliga inslaget i mänskliga rättigheter är omfattande, men långt ifrån exklusivt.

En trolig anledning till ett utvidgat intresse för frågor om mänskliga rättigheter har att göra med den allt mer omfattande myndighetsinterventionen i och vid rättsligt beslutsfattande och tillämpning av rättsregler som förekommer vid flertalet offentliga förvaltningsorganisationer. Hur stater, organisationer och enskilda hanterar frågor som innefattar mänskliga rättigheter blir därvid av intresse även för andra ämnesdiscipliner än den juridiska.

1 Se t.ex. D. Fisher (2009), H. Strömberg & G. Melander (2010) och G. Danelius (2007).

9

Manskl_rattigh_2.indd 9

2011-02-21 10.55

Introduktion

Diskriminering, en central aspekt av begreppet mänskliga rättigheter, brukar definieras som ett missgynnande av enskilda eller grupper på grund av en kategoriserad grupptillhörighet. I Sverige har diskrimineringsfrågor tidigare huvudsakligen kommit att koncentreras till studie- och arbetslivet. Numera, det vill säga sedan något år tillbaka, omfattas flera andra delar av enskildas liv av ett diskrimineringsförbud och är tänkt att ge ett relativt vidsträckt skydd.2 De rätts­sociologiska och sociologiska inslagen vid studier av diskriminering är betydande eftersom frågor om diskriminering utgår från värderingar och upplevelser som kan vara svåra att fånga i en mer traditionellt rättsvetenskaplig kontext.

Det är bland annat mot ovanstående bakgrund som vi menar att det behövs en bok där såväl juridiska som samhällsvetenskapliga aspekter blandas i ett antal artiklar. För att få ett helhetsperspektiv preciseras i de juridiska artiklarna vilka och hur mänskliga rättigheter kan åberopas, medan de samhällsvetenskapliga artiklarna betonar individens uppfattningar och önskemål om olika mänskliga rättigheter. I förhållande till ämnet diskriminering blir sådana ansatser ännu viktigare. Det måste finnas rättsregler som på olika sätt förbjuder och begränsar diskriminering, samtidigt som individens upplevelser är centrala för förståelsen av hur lagstiftaren ska kunna begränsa diskriminerande effekter genom lag. Rätt och samhälle interagerar tydligt och oundvikligt i hanteringen av frågor som avser mänskliga rättigheter.

Vi kommer i denna introduktion att mer ingående redovisa innehållet i de fyra första kapitlen, eftersom dessa är en grund för de senare delarna. De sex fallkapitlen (kapitel 5–10), i vilka respektive författare fördjupat sig i speciella problemställningar och sakområden av betydelse för mänskliga rättigheter och diskriminering i Sverige, kommer att behandlas i en särskild introduktion.

I kapitel 1 redovisar Lars Zanderin de internationella dokumenten om mänskliga rättigheter med en kortfattad historik. Tonvikten ligger på de svenska regler som tar upp förhållanden som avser mänskliga rättigheter och diskriminering: främst regeringsformen, avtalslagen, straffrättsliga regler, arbetsrättsliga regler och diskrimineringslagen (2008:567).

Håkan Hydén inleder kapitel 2, ”Olika perspektiv på mänskliga rättigheter”, med att säga att han kommer att göra en översikt över inom vilka områden det finns anledning att tala om mänskliga rättigheter och ställer sedan frågan ”varför talar vi inte om rättigheter, rätt och slätt”? Hydén gör inledningsvis en kort betraktelse över mänskliga rättigheter ur ett historiskt perspektiv och redovisar det 2 Se lag (2008:567) om diskriminering, DL.

10

Manskl_rattigh_2.indd 10

2011-02-21 10.55

Introduktion

grundläggande dokumentet eller startpunkten för utvecklingen av mänskliga rättigheter i modern tid: FN:s deklaration (1948) om de mänskliga rättigheterna.

Han fortsätter sedan sin framställning med att redovisa och presentera mänskliga rättigheter som en rättslig företeelse. Det rättssystematiska perspektivet, folkrätten och det mellanstatliga skyddet (grundat på folkrättslig grund) för mänskliga rättigheter är centralt ur ett juridiskt perspektiv, menar Hydén. Han hänvisar i detta avsnitt till bland annat FN och Europarådet.

Hydén ser mänskliga rättigheter ur tre olika perspektiv: statens skyldighet och individens rättigheter (den första generationen av mänskliga rättigheter), ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (andra generationens mänskliga rättigheter) och rätten till en ren miljö med mera (tredje generationens mänskliga rättigheter). Den sistnämnda generationen av mänskliga rättigheter är att hänföra till ett samhällsvetenskapligt perspektiv, och han tar i sin introduktion till den tredje generationens mänskliga rättigheter först upp en diskussion om vad en rättighet är i ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Han inleder med att ta upp Brundtlandkommissionen och kraven på hållbar utveckling, rätten till en ren miljö, och fortsätter sedan med hur implementering och upprätthållande av de mänskliga rättigheterna sker internationellt och i vårt samhälle. Hänvisningar sker bland annat till FN:s olika konventioner om mänskliga rättigheter.

I sina avslutande reflektioner säger Hydén: ”Trots att Sverige i många stycken är ett av världens bästa länder att leva i enligt skattningar av typen Human Development Index så är skyddet för mänskliga rättigheter inte särskilt väl utvecklat i Sverige.” Författaren säger vidare att intresset för mänskliga rättigheter blir allt mer påtagligt i vårt land beroende på den ökade globaliseringen och övergången till ett informationssamhälle (eller vad nu beteckningen kommer att bli i framtiden?). Globaliseringen har redan lett till olikartade förändringar i nationalstaterna. Troligen kommer internationella fora och lokala organ (på olika samhällsnivåer) att få ökad betydelse. Mänskliga rättigheter är ett sätt att decentraliserat skapa möjligheter för människor att reagera om de blir utanför och/eller orättvist behandlade.”

Birgitta Nyström redovisar i kapitel 3, ”Grundläggande rättigheter i EUrätten – påverkan på svensk lagstiftning och rättspraxis”, framför allt ”frågor om icke-diskriminering i EU-rätten och hur dessa regler har påverkat svensk lagstiftning och praxis”. Likabehandling och icke-diskriminering har, enligt Nyström, en stark ställning inom EU och i just de sammanhangen har EU-rätten lett fram till påtagliga förändringar i svensk rätt.

Fortsättningsvis har utvecklingen lett fram till att grundläggande rättigheter

11

Manskl_rattigh_2.indd 11

2011-02-21 10.55

Introduktion

som mera knyter an till ekonomiska och sociala frågor kommit att lyftas fram inom EU. I den fortsatta behandlingen av icke-diskriminering med mera behandlar Nyström några olika teman: ●●

Europakonventionen och EU

●●

Europaunionens stadga om grundläggande fri- och rättigheter

●●

icke-diskriminering och likabehandling i EU-rätten

●●

nationalitetsdiskriminering

●●

jämställdhet mellan kvinnor och män

●●

atypiska anställningar

●●

religion, etnicitet, funktionshinder, ålder, sexuell läggning

●●

den svenska diskrimineringslagen 2008

●●

grundläggande EU-rättigheter och nationell rätt

Under det förstnämnda temat ”Europakonventionen och EU” tar Nyström upp Europarådet som bildades 1949 med huvudsyfte att värna om individens rättigheter och bidra till fred, stabilitet och säkerhet i Europa. År 1950 tillkom den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EU-domstolen, som tolkar EU-rätten, har ända sedan 1970talet haft som utgångspunkt de rättigheter som skyddas i Europakonventionen och som är en del av de rättsprinciper som också gäller för EU-rätten. Enligt Fördraget om den Europiska Unionen (FEU) ska de grundläggande rättigheterna i Europakonventionen ingå i unionsrätten som allmänna principer. Vidare gäller att Unionen enligt FEU artikel 6.2 ska ansluta sig till Europakonventionen.

Enligt rättighetsstadgan (i FEU) ska skyddsnivån i Europakonventionen alltid iakttas. Stadgan innehåller en ingress och sju andra kapitel om värdighet, frihet, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter, rättsskipning och allmänna bestämmelser.

Nyström tar vidare upp nationalitetsdiskriminering som är förbjudet enligt fördraget, och enligt fördraget (i artikel 49 FEU) har medborgare i en annan medlemsstat rätt att etablera sig på en annan medlemsstats territorium inom unionen.

I Sverige har ändringar i den svenska utlänningslagstiftningen företagits för att genomföra EU-reglerna.

Det kanske mest utvecklade området inom EU-rätten rör jämställdhet mellan

12

Manskl_rattigh_2.indd 12

2011-02-21 10.55

Introduktion

kvinnor och män, och redan i Romfördraget 1957 stadgades att varje medlemsstat ska säkerställa och upprätthålla principen om lika lön för lika arbete. Förändringar gjordes sedan i bland annat 1989 års sociala stadga, Amsterdamfördraget och FEU-artikel 153. I den svenska jämställdhetslagstiftningen har gjorts flera omfattande förändringar, bland annat i 1991 års jämställdhetslag och 2008 års diskrimineringslag.

Atypiska anställningar, främst deltids- och visstidsanställningar, tar Nyström upp i ett särskilt avsnitt (3.4.3), liksom uthyrda arbetstagares antagningsförhållanden (direktiv 2008/104/EG: bemanningsföretag).

Innan Nyström presenterar den svenska diskrimineringslagen (2008:567), gör hon en genomgång av de nya reglerna i Amsterdamfördraget 1997 och de därefter utarbetade arbetsplatsdirektiven, direktivet (2000/78/EG och likabehandlingsdirektivet 2000/43/EG. Den svenska diskrimineringslagen trädde i kraft den 1 januari 2009 (3.4.5) och förbjuder diskriminering inom tio olika områden av samhället och på följande grunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.

Nyström avslutar sitt kapitel med att ge några exempel på domar som avspeglar hur grundläggande rättigheter förhåller sig på nationell nivå och EUnivå.

Daniel Silander inleder kapitel 4, ”Bäst i klassen? Respekten för mänskliga rättigheter i Sverige 1995–2010”, med ett uttalande från den svenske utrikesministern i riksdagen 2010: Vår värld står inför stora utmaningar som bara kan lösas i bred samverkan. Bara så kan vi bidra till fred och säkerhet i utsatta länder och regioner. Bara så kan vi verkningsfullt främja utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter i världen …

(Bildt 2010:1).

Den svenska politiska övertygelsen om att främja och värna mänskliga rättigheter i världen gör det lätt att bortse från att brott även begås i länder som generellt visat sig vara ”bäst i klassen”. Bland västvärldens demokratier, däribland Sverige, har det förts en debatt de senaste fem till tio åren om att en rad rättigheter och friheter ansetts ha blivit begränsade. Främst gäller det frågan om individuell integritet och nationell säkerhet: en debatt som särskilt rört medborgarens möjlighet att slippa regleras och övervakas på offentliga platser.

13

Manskl_rattigh_2.indd 13

2011-02-21 10.55

Introduktion

Vidare har också diskriminering av asylsökanden och migranter diskuterats, vilka sägs ha förnekats rättigheter inom välfärdssystemen. Samtidigt som västvärldens demokratier utgör en magnet för folk under ofrihet, har det har funnits ett allmänt gap mellan retorik om mänskliga rättigheter och realitet (Amnesty International årsrapport 2009:34).

Den begränsade analysen och debatten i Sverige om svenska förhållanden leder till en mindre kritisk hållning till hur Sverige lever upp till respekten för de mänskliga rättigheterna. En genomgång av forskning om mänskliga rättigheter i Sverige, utförd av Vetenskapsrådet, visar att denna har en rad svagheter (Vetenskapsrådet 2005:9–11): begränsad forskning, isolerade forskningsmiljöer och svag finansiering. Till exempel saknas forskning kring hur Sverige lever upp till sina internationella förpliktelser avseende de mänskliga rättigheterna. Under 2010 utvärderade FN:s råd för mänskliga rättigheter (som inrättades 2006) för första gången Sverige.

I detta kapitel analyseras de mänskliga rättigheterna i Sverige åren 1995–2010 utifrån tre internationella kritiska granskare: Amnesty International, Europadomstolen och Förenta nationerna. Följande två frågor ska granskarna ge svar på: a) Hur ser situationen ut för mänskliga rättigheter i Sverige? och b) Vilka fall av mänskliga rättigheter har varit mest omdiskuterade i Sverige?

Silander redovisar och presenterar fortsättningsvis suveränitetsnormen och mänskliga rättighetsnormen i en komplex nationell och internationell politisk miljö. Han gör i sin fortsatta framställning en genomgång av hur Sveriges riksdag och regering, förvaltningar och olika ombudsmannainstitutioner agerat i fråga om mänskliga rättigheter och diskriminering, och han betraktar Sveriges agerande utifrån dels Europadomstolens beslut, dels Amnesty Internationals undersökningar. Han pekar på att Europadomstolen (se också Nyströms kapitel) är en internationell aktör med regional förankring i Europa som verkar för att mänskliga rättigheter i Europa efterlevs. Genom den europeiska konventionen, ut­ arbetad av Europarådet och Europadomstolens handlande, förbinder sig de länder som anslutit sig till Europarådet att tillförsäkra sina medborgare grundläggande rättigheter och följa domstolens domar.

Fyra olika områden kan sägas dominera ”den svenska verksamheten” i Europarådet, anser Silander: klaganden om ersättningar från främst Försäkringskassan, frågor i skatte-, bygg och anläggningssektorn, asyl- och uppehållstillståndsfrågor och asylärenden.

Silander fokuserar i sakfrågorna främst på polisvåld, och han tar upp EUtoppmötet i Göteborg 2001, Osmo Vallo-fallet, pingstpastorn Åke Green och

14

Manskl_rattigh_2.indd 14

2011-02-21 10.55

Introduktion

frågan om hets mot folkgrupp samt utvisningen av egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed El Sari från Sverige till Egypten.

Ett avsnitt i kapitlet behandlar ett speciellt nordiskt förhållande: samerna och diskriminering samt ursprungsbefolkningens rättigheter.

Silander visar avslutningsvis att Sverige inte lever upp till de löften och de krav som ställs utifrån internationella och svenska regelsystem på området mänskliga rättigheter.

Kapitlen 5–10 beskrivs, som nämnts tidigare, i en separat introduktion.

Boken avslutas med en sammanfattning och avslutande kommentar av Annika Staaf och Lars Zanderin.

15

Manskl_rattigh_2.indd 15

2011-02-21 10.55

Manskl_rattigh_2.indd 16

2011-02-21 10.55

Kapitel 1

Mänskliga rättigheter: Svenska regelsystem med ­internationella kopplingar av Lars Zanderin

Långt före John Lockes verk Two Treatises of Government (utgiven i England under 1600-talet) gavs det ut flera olika skrifter som behandlade relationen mellan individ och stat. Det verkar dock som om Lockes skrifter med tankarna om invånarnas ”good and the preservation of their property” kan ses som en start vad gäller begreppet mänskliga rättigheter (MR) i Västeuropa. Locke har troligen, förutom det stora genomslag hans skrift haft, inspirerat de två rättighetsstadgor som fastställdes runt 1790-talet: de tio tilläggen till den amerikanska konstitutionen (runt 1790) och den franska förklaringen om medborgerliga och mänskliga rättigheter 1789. Dessa rättighetsstadgor har därefter legat till grund för flertalet efterföljande diskussioner om människans rättigheter.

Under 1800-talet och fram till 1900-talets början togs flera olika initiativ att genom internationell rätt tillerkänna individerna i de olika nationalstaterna vissa okränkbara rättigheter. Framgångarna var mycket små. Vissa initiativ togs genom Brysselkonferensen 1890, skapandet av Nationernas Förbund (NF) efter första världskriget och bildandet av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i samband med fredsslutet 1918. ILO antog under mellankrigsperioden konventioner på arbetslivsområdet med betydelse för mänskliga rättigheter, till exempel förbud mot tvångsarbete, minimiålder för industriarbete, arbetstidsbegränsning och regler om föreningsfrihet.

Efter andra världskriget och Nazitysklands fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter fick Förenta Nationerna, FN, (ombildning av NF 1945) i uppgift att ta fram ett internationellt skydd för individerna i världens olika stater.

17

Manskl_rattigh_2.indd 17

2011-02-21 10.55

1. Mänskliga rättigheter: Svenska regelsystem med internationella kopplingar

Ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC, ett FN-organ) och FN:s Kommission för mänskliga rättigheter (MR-kommissionen) utarbetade olika förslag vilka ledde fram till att FN 1948 kunde anta ”FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna”. Den ”allmänna förklaringen” var ett icke-bindande instrument som flertalet nationer i världen undertecknade. Först år 1966 kunde slutligen två konventioner antas: ”FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter” och ”FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter” (båda konventionerna ratificerades av Sverige 1971 men trädde i kraft först 1976).

Det regionala arbetet med mänskliga rättigheter tog också fart i Europa efter andra världskriget. Europarådet bildades 1949 och hade till uppgift att befrämja mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens princip (se vidare kapitel 3).

Europarådets arbete ledde fram till att en konvention arbetades fram och antogs i Rom 1950: ”Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna” (även kallad ”Europakonventionen”).

Europarådet beslöt 1953 att även en ”social stadga” skulle utarbetas som ett komplement till den tidigare Europakonventionen. År 1961 antogs ”Europarådets sociala stadga”, och 1965 trädde den i kraft. Det föreligger stor överensstämmelse mellan ”FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter” och ”Europarådets sociala stadga”. År 1994 presenterade en reformkommitté ett förslag till reviderad social stadga som antogs 1996 och trädde i kraft 1999 (se också kapitel 3). ”Europeiska unionens stadga för mänskliga rättigheter” proklamerades år 2000 av rådet, kommissionen och parlamentet inom ramen för samarbetet i den europeiska unionen. Den var ett nytt regionalt steg vad gäller utvecklandet av skyddet av de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen. Inom EU tillsattes ett konvent för att utreda frågan om vilken juridisk status EU:s kommande stadga för mänskliga rättigheter skulle få. En slutrapport lämnades i slutet av år 2002.

Konventets förslag till EU-stadga med stadgan om mänskliga rättigheter (Lissabonfördraget) godkändes av samtliga medlemsländer i EU hösten 2009. Fördraget trädde i kraft 1 december 2009.

18

Manskl_rattigh_2.indd 18

2011-02-21 10.55

1. Mänskliga rättigheter: Svenska regelsystem med internationella kopplingar

1.1 Svenska rättsskipande regelsystem Det svenska regelsystemet avseende mänskliga rättigheter med diskriminering i fokus innefattar grundlagsregler, regler i avtalslagen, straffrättsliga regler och arbetsrättsliga regler, som till exempel lagen om anställningsskydd och diskrimineringslagen (2008:567) med regler avseende diskriminering beroende på kön, etnicitet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck (transpersoner) och ålder. Lagen om deltidsarbete och visstidsanställning finns kvar som enskild lag och är inte införd i nya diskrimineringslagen 2009.

1.1.1 Grundlagsregler Regeringsformen (RF) fastslår i det så kallade målsättningsstadgandet 1 kap. 2 § den grundläggande principen om alla människors lika värde. I lagrummet anges att ”den offentliga makten skall utövas med respekt för människors lika värde”.

Det allmänna ska också (RF 1 kap. 2 §) verka för att människor ”skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas tillvara. Det allmänna ska motverka diskriminering på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person”.

Denna princip uttrycks också i regeringsformen 1 kap. 9 §: Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon ”missgynnas därför att han eller hon med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet”. Lag eller annan föreskrift får inte heller meddelas i strid med Sveriges åtaganden (RF 2 kap. 19 §) enligt Europakonventionen (Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna: gäller som svensk lag sedan den 1 januari 1995). Se prop.1994:1129 om införandet av Europakonventionen.

Det anges vidare i RF 12 kap. 5 § 2 st. att endast förtjänst och skicklighet kan användas som befordringsgrunder vid tillsättande av statlig tjänst.

1.1.2 Avtalslagen Avtalslagen (SFS 1915:218) ”ger möjlighet att ogiltigförklara eller jämka rättshandlingar, avtal och avtalsvillkor”. I lagens 36 § anvisar generalklausulen gene-

19

Manskl_rattigh_2.indd 19

2011-02-21 10.55

1. Mänskliga rättigheter: Svenska regelsystem med internationella kopplingar

rella bedömningsgrunder ”som gör det möjligt att åsidosätta eller jämka oskäliga avtalsvillkor”. Om ett avtalsvillkor anses som oskäligt beror på ”avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt”. Om ena avtalsparten är konsument eller intar en på annat sätt underlägsen ställning ska detta tas hänsyn till. I förarbetena till 36 § avtalslagen anges bland annat att jämkning av avtalsvillkor kan komma i fråga. Exempel på ett sådant typfall är diskriminering: om part tillämpar olika avtalsvillkor beroende på motpartens kön, ålder, ras, nationalitet och så vidare. Även vid villkor i kollektivavtal finns möjlighet till åsidosättande eller jämkning, men i förarbetena till 36 § avtalslagen framhålls att det praktiska utrymmet att til�lämpa generalklausulen är mycket begränsat; det föreligger dock möjlighet vad avser enskilda anställningsavtal (prop. 1975/76:81 s. 114).

1.1.3 Straffrättsliga regler Det finns inom straffrätten flera bestämmelser som direkt tar sikte på diskriminering (en del av problematiken gällande mänskliga rättigheter). I brottsbalken (BrB 16 kap. 9 §) finns en bestämmelse om olaga diskriminering. Bestämmelsen fastslår att det är straffbart för ”en näringsidkare att i sin verksamhet diskriminera någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung, trosbekännelse eller på grund av sexuell läggning genom att inte gå honom eller henne till handa på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra”. Detta gäller även personer som är anställda i näringsverksamhet, handlar på en näringsidkares uppdrag, anställda i allmän tjänst och innehavare av uppdrag som omfattas av bestämmelsen.

Särskilda regler finns också i BrB 16 kap. 8 § om brottet hets mot folkgrupp där den som i meddelande som sprids till flera uttrycker missaktning för eller hotar vissa folkgrupper genom anspelning på olika karaktäristika avseende dessa grupper. I anslutning till denna rättsregel finns även en bestämmelse i 29 kap. 2 § avseende så kallade hatbrott i vilken det anses vara en försvårande omständighet när människor utsätts för brott på grund av tillhörighet till ovan definierade grupper.

1.1.4 Arbetsrättsliga regler Enligt lagen om anställningsskydd 7 § och 18 § krävs saklig grund för att säga upp anställda (av personliga skäl) respektive avskeda arbetstagare. Enligt propositionen (SFS 1982:80) och Arbetsdomstolens praxis krävs vid uppsägning av personliga skäl att arbetstagaren misskött sig, är medveten om sitt agerande och 20

Manskl_rattigh_2.indd 20

2011-02-21 10.55

1. Mänskliga rättigheter: Svenska regelsystem med internationella kopplingar

skadat arbetsgivaren. Vid avsked följer av LAS 18 § att ”arbetstagaren grovt åsido­ satt sina åligganden mot arbetsgivaren”. Ytterligare regler finns i LAS 34 och 35 §§.

Enligt principen om god sed på arbetsmarknaden ”kan diskriminerande eller på annat sätt otillbörliga eller oskäliga avtalsvillkor ogiltigförklaras eller jämkas” (prop. 2002/03:65 s. 47). God sed på arbetsmarknaden kan sägas motsvara en viss standard – ”ett allmänt faktiskt praktiserat beteende som representerar en viss yrkesetik eller en allmän moralisk nivå”: en oskriven rättslig princip (prop.

2002/03: 65 s. 47). Se vidare främst Arbetsdomstolens dom 1983 nr 107.

Med kränkande särbehandling avses enligt AFS 1993:17 (Arbetsmiljöverkets föreskrifter) ”återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt, vilka kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap” (se också AFS 2001:1, 2003:4 och 2008:15 Systematiskt arbetsmiljöarbete).

1.1.4.1 Diskrimineringsregler i arbetslivet Diskrimineringslagen (2008:567) är en sammanhållen lagstiftning (ersatte sju tidigare diskrimineringslagar). Lagens ändamål är att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck (transpersoner), religion eller annan trosuppfattning, etnisk tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Lagen är tvingande men det innebär inte att avtal som ger mer omfattande rättigheter, förmåner eller skyldigheter än vad lagen säger, inte kan ingås.

Förbudet mot diskriminering omfattar i princip alla samhällsområden: arbetslivet, utbildning, arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet och yrkesbehörighet, medlemskap i vissa organisationer, varor, tjänster och bostäder med mera, hälso- och sjukvård samt socialtjänst med mera, socialförsäkringssy­ stemet, arbetslöshetsförsäkringen och studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning.

Förbudet mot diskriminering omfattar i princip samtliga diskrimineringsgrunder utom ålder, som endast är tillämpligt på områdena arbetsliv och utbildning. Diskrimineringsgrunderna är sju till antalet, varav begreppet religion eller annan trosuppfattning inte har ansetts behöva definieras: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck (transpersoner), etnisk tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.

Diskrimineringsbegreppet såsom det används i olika EU-direktiv och i tidi-

21

Manskl_rattigh_2.indd 21

2011-02-21 10.55

1. Mänskliga rättigheter: Svenska regelsystem med internationella kopplingar

gare svensk diskrimineringslagstiftning är utformat av EU-domstolen. Kortfattat innebär diskriminering enligt domstolens praxis att olika regler tillämpas i jämförbara situationer eller att samma regler tillämpas i olika situationer. Då olika regler tillämpas i jämförbara situationer används begreppet direkt diskriminering, och då samma regler tillämpas i olika situationer talar man om indirekt diskriminering.

Fem olika former av diskriminering definieras i diskrimineringslagen: direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera.

Begreppet direkt diskriminering är uppbyggt omkring uttrycken missgynnande, jämförelse och orsakssamband.

Den andra formen av diskriminering, indirekt diskriminering, är uppbyggd runt begreppen missgynnande, jämförelse och intresseavvägning.

Den tredje formen av diskriminering, trakasserier, är uppbyggd kring begreppen missgynnande, oönskat, insikt och orsakssamband.

Sexuella trakasserier är den fjärde formen av diskriminering. Den är uppbyggd kring begreppen oönskade beteenden och handlingar och avser ovälkommet uppträdande grundat i kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens integritet.

Instruktioner att diskriminera är den femte diskrimineringsformen och innebär att order eller instruktioner lämnas till någon som är i lydnads- eller beroendeställning till den som lämnar order eller instruktioner eller någon som åtagit sig att fullgöra ett uppdrag för den som lämnar order eller instruktioner.

Det krävs vidare att en missgynnande effekt uppstår.

Lagen (SFS 2002:93) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och arbetstagare med tidsbegränsad anställning trädde i kraft den 1 juli 2003. Den grundar sig på rådets direktiv 1997/81/EG om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE och CEEP (europeiska arbetsgivarorganisationer för privata företag respektive statliga företag) samt EFS (Europeiska Fackliga Samarbetsorganisationen). Deltidsdirektivet och rådets direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete har undertecknats av EFS, UNICE och CEEP.

22

Manskl_rattigh_2.indd 22

2011-02-21 10.55

Kapitel 2

Olika perspektiv på mänskliga rättigheter av Håkan Hydén

2.1 Mänskliga rättigheter ur ett historiskt perspektiv De mänskliga rättigheterna gäller för alla och envar. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situa­ tion.1 Mänskliga rättigheter kan studeras utifrån olika synvinklar. En naturlig utgångspunkt är det historiska perspektivet. Detta fäster avseende primärt vid omständigheterna kring de mänskliga rättigheternas etablering och framväxt. Det handlar helt enkelt om att sätta in mänskliga rättigheter i ett tidsmässigt sammanhang. Det vanligaste är annars att uppfatta mänskliga rättigheter som en rättslig företeelse. I detta perspektiv bestäms innehållet i de mänskliga rättigheterna av befintliga rättsliga dokument. Utgångspunkten är de rättigheter som har med internationella förhållanden att göra. Mänskliga rättigheter kan också uppfattas ur ett samhällsvetenskapligt/rättssociologiskt perspektiv. Då kommer fokus att ligga just på det mänskliga i mänskliga rättigheter. Varför talar vi inte om rättigheter, rätt och slätt? Djurens rättigheter finns i djurskyddslagen, men det är inte därför mänskliga rättigheter ska ställas mot systemens rättigheter.

Mänskliga rättigheter kommer därmed att bli centrala i den konflikt mellan system och livsvärld som Jürgen Habermas lyfter fram som kännetecknande för vår tid. Denna konflikt har i mångt och mycket kommit att ersätta den klassiska konfliktlinjen i industrisamhället mellan kapital och arbete. Mänskliga rättigheter blir därmed hårdvaluta för utsatta grupper i samhället.

1 Se www.manskligarattigheter.gov.se., inledningen till avsnittet ”Fakta om mänskliga rättigheter”.

23

Manskl_rattigh_2.indd 23

2011-02-21 10.55

2. Olika perspektiv på mänskliga rättigheter

Vi ska inleda med att betrakta mänskliga rättigheter ur ett historiskt perspektiv, varvid vissa aspekter blir framträdande. Mänskliga rättigheter tillkom under den tid då industrisamhället formades och användes då den borgerliga staten växte fram. De har samband med den borgerliga revolutionen i Frankrike.

Under inflytande av de oroligheter som utbröt i Paris 1789 då Bastiljen stormades, spred sig upproret i landet. I städerna avsattes de forna ämbetsmännen och nationalgarden bildades, slott brändes och det gamla adelsväldet störtade samman. I syfte att stoppa våldsdåden fattade nationalförsamlingen ett enhälligt beslut om privilegiernas avskaffande; beskattningen och rätten till ämbeten gjordes lika för alla, skråväsendet avskaffades och de så kallade feodala rättigheterna upphörde. Redan här ser vi således att mänskliga rättigheter också kan vara en fråga om att riva murar och rättsliga hinder för mänskliga fri- och rättigheter, något som i stor utsträckning i dag kännetecknar utvecklingen i vad som brukar betecknas som den tredje världen. De argument som under den borgerliga revolutionen användes för att legitimera dessa åtgärder hade en naturrättslig prägel och gick ut på att allmänna medborgerliga rättigheter var givna till människan ursprungligen och därför bör tillerkännas envar. De stod så att säga över det politiska systemet. Till stöd för dessa uppfattningar tillkom den 26 augusti 1789 den berömda förklaringen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna som hade hämtat formuleringar från den amerikanska rättighetsförklaringen (oavhängighetsförklaringen 1776). Denna proklamerades under de bekanta slagorden ”frihet och jämlikhet”, vartill senare fogades ”broderskap”.

Ur naturrätten härledde John Locke, Jean-Jacques Rosseau, Thomas Jefferson med flera naturliga rättigheter som rätten till livet, religionsfrihet och respekt för äganderätten. Skyddet för dessa grundläggande rättigheter ansågs stå över den världsliga makten, ett synsätt som medverkade till att underblåsa elden som uppstått genom den tändande gnista som revolutionen utgjorde i såväl Frankrike som USA. Ända fram till andra världskrigets slut ansågs det dock vara varje stats egen sak hur människor behandlades inom det egna territoriet. Statssuveränitetsprincipen var och är fortfarande starkare än tankarna bakom mänskliga rättigheter. I och med de grymheter som utspelades under andra världskriget, framförallt genom Hitlers förgripanden även på den egna befolkningen, kom man emellertid att så småningom inse att det inte går att oinskränkt hävda principen om statssuveränitet om mänskliga rättigheter samtidigt ska ha någon betydelse.

Därför har sedan andra världskriget mänskliga rättigheter getts ett mellanstatligt skydd, vilket innebär att mänskliga rättigheter vilar på en folkrättslig grund.

24

Manskl_rattigh_2.indd 24

2011-02-21 10.55

2. Olika perspektiv på mänskliga rättigheter

Tanken är att en stats brott mot enskilda människors mänskliga rättigheter samtidigt är ett brott mot folkrätten, vilket kan leda till rättsligt ansvar på internationell nivå. På så sätt kan man säga att den internationella folkrätten kommit att ersätta naturrätten som argument för att det finns mänskliga rättigheter som står över statssuveräniteten och den nationella rätten.

Det grundläggande dokumentet som kom att bli startpunkten för utvecklingen av mänskliga rättigheter i modern tid är 1948 års ”allmänna förklaring om mänskliga rättigheter” från FN. Denna omfattar såväl politiska och medborgerliga rättigheter som ekonomiska och sociala rättigheter: Artikel 3 Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4 Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former är förbjudna.

Artikel 5 Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6 Envar har rätt att allestädes erkännas som person i lagens mening.

Artikel 7 Alla är lika inför lagen och är utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla är berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad.

Artikel 8 Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lands behöriga domstolar mot handlingar, som kränker de grundläggande rättigheter, vilka tillkommer honom genom lag eller författning.

Artikel 9 Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas.

Artikel 10 Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rann-

25

Manskl_rattigh_2.indd 25

2011-02-21 10.55

2. Olika perspektiv på mänskliga rättigheter

sakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott.

Artikel 18 Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.

Artikel 19 Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Artikel 20 1. Envar har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.

2. Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21 1. Envar har rätt att ta del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land.

3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet.

Denna vilja skall uttryckas i periodiska och verkliga val, vilka skall äga rum med tillämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning eller likvärdiga fria röstningsförfaranden.

Artikel 22 Envar äger i sin egenskap av samhällsmedlem rätt till social trygghet och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som är oundgängliga för hans värdighet och för en fri utveckling av hans personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete med hänsyn tagen till varje stats organisation och resurser.

Artikel 23 1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.

26

Manskl_rattigh_2.indd 26

2011-02-21 10.55

2. Olika perspektiv på mänskliga rättigheter 2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete.

3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd.

4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.

Artikel 24 Envar har rätt till vila och fritid, innefattande rimlig begränsning av arbetstiden och regelbunden semester med bibehållen lön.

Artikel 25 1. Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.

Det är inte svårt att hålla med om dessa ideal. De flesta gäller spontant i demokratiska stater. Samtidigt är det heller inte svårt att upptäcka brott mot samtliga av dessa grundläggande principer, även i den så kallade utvecklade världens demokratier. Häri gömmer sig en rättssociologisk paradox som går ut på att mänskliga rättigheter behövs just på grund av att det sker brott mot mänskligheten.

Regler införs ofta till stöd för en företeelse när den är hotad. Vissa mänskliga rättigheter betraktas som absoluta, medan andra kan betraktas just som ideal, det vill säga de uttrycker en policy att sträva efter. Artikel 23 om allas rätt till arbete och till fritt val av sysselsättning är ett exempel på det sistnämnda. Vidare kan man ju konstatera att rätten till en levnadsstandard, som är tillräcklig för individens egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, är något som tillgodoses på väldigt skiftande sätt sett över världens alla länder. Innebörden blir därmed inte densamma i länder som Sverige och Moçambique till exempel.

Med FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter var grunden lagd för den expansion av mänskliga rättigheter som ägt rum under det senaste halvseklet.

De mänskliga rättigheterna kan delas in i tre olika generationer. Den första generationen mänskliga rättigheter är de civila och politiska rättigheterna. De

27

Manskl_rattigh_2.indd 27

2011-02-21 10.55

2. Olika perspektiv på mänskliga rättigheter

brukar också kallas för de blå rättigheterna. Det är de rättigheter som framförallt USA under det kalla krigets dagar drev i den ideologiska kampen mot dåvarande Sovjet. De civila rättigheterna handlar om rätten att fritt få bilda föreningar, fackliga organisationer och politiska partier. Detta är av vikt för det civila samhällets uppbyggnad, men också för ett politiskt system i en parlamentarisk demokrati.

Här spelar också rätten att få rösta och gå till val en viktig roll, vilket är en av hörnstenarna i de politiska rättigheterna.

Sovjet förde å sin sida i den ideologiska krigföringen fram de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. De handlar bland annat om att inte ha tiggare på gatorna eller rasåtskillnader, och bygger i stället på att alla och envar ska åtnjuta ett socialt skydd i enlighet med FN:s allmänna förklaring. Dessa rättigheter kallas därför för de röda rättigheterna i och med att de förutsätter inslag av socia­ lism och välfärdstänkande, något som i vart fall i ett historiskt perspektiv förknippas med vänsterideologi och kommunismens röda fanor. Den andra generationen av mänskliga rättigheter om sociala rättigheter handlar också exempelvis om att fritt få röra sig och bo var man vill. De kulturella rättigheterna är framför­ allt viktiga för olika minoritetsgrupper i ett samhälle som måste ges rätten att få uttrycka sin särart och odla sina traditioner inom ramen för majoritetsbefolkningens seder och bruk.

Slutligen har vi de gröna rättigheterna. Namnet för dessa är givet genom rätten till en ren miljö, som vi vet politiskt förknippas med den gröna färgen. Hit hör även rätten till utveckling2 och rätten till fred. Dessa rättigheter kallas grupprättigheter eller folkens rättigheter, vilket markerar att de har en kollektiv prägel3.

Man kan säga att den första generationen av mänskliga rättigheter är en klassisk relation mellan staten och medborgarna som handlar både om skydd för den enskilde i form av rätten till liv, förbud mot tortyr och liknande, och om friheter att agera i samhället på det sätt som nämns ovan. Den andra generationen av mänskliga rättigheter ställer krav på staten att agera i olika hänseenden. Man lägger genom dessa mänskliga rättigheter vissa krav på staten att vara verksam med att avsätta och fördela offentliga resurser till medborgarnas fromma, genom till exempel sjuk- och socialförsäkringar och genom att tillhandahålla ett utbildnings- och sjukvårdssystem. Dessa rättigheter har en tydligare politisk prägel än den första generationens rättigheter, då de som sagt förutsätter ett politiskt system som självt ombesörjer effektuerandet av rättigheterna. I de tider av sam2 FN:s deklaration om rätten till utveckling (1986).

3 Gutto, Shadrack B. O. (1993).

28

Manskl_rattigh_2.indd 28

2011-02-21 10.55

2. Olika perspektiv på mänskliga rättigheter

hällsförändring vi befinner oss i, med ökade inslag av privatisering och konkurrens om tjänsteproduktion, kan mänskliga rättigheter bli ett argument mot denna förändring i och med att ansvaret enligt mänskliga rättigheter förutsätts ligga på staten.4 Till och med den svenska modellen med kommunalt självstyre kommer här i farozonen.5 Än mer problematisk när det gäller utkrävande av ansvar blir den tredje generationen av mänskliga rättigheter. Rätten till ren miljö ålägger visserligen den egna staten att vidta åtgärder mot miljöförstöring och att själv avhålla sig från miljöförstöring, men rätten till utveckling och rätten till fred är företeelser som huvudsakligen förutsätter stöd från andra än den egna staten. Vem som ska anses ansvarig i det särskilda fallet är också svårt att göra gällande.

2.2 Mänskliga rättigheter som rättslig företeelse I ett rättsligt perspektiv bestäms utveckling och diskurs av rättsvetenskapens strävan efter att skänka rättslig reglering ett auktoritativt innehåll som kan tjäna som vägledning för praktiskt handlande, företrädesvis i rättsliga fora. Viktiga ingredienser är att behärska existerande rättskällor på området samt att värna om koherens och konsistens i den rättsliga behandlingen av mänskliga rättigheter.

Systematik är då ett viktigt inslag. Det vetenskapliga arbetet handlar mer om metod än om teori i det rättsvetenskapliga sammanhanget.

De mänskliga rättigheterna är som vi sett i ett rättssystematiskt perspektiv en del av folkrätten. Rättigheterna finns nedskrivna i olika typer av internationella överenskommelser. Dessa har olika beteckningar beroende på vilken form av skyldigheter de innehåller. Konventioner och protokoll blir juridiskt bindande genom att staterna uttryckligen förklarar sig bundna av dem, medan förklaringar och deklarationer är politiska förpliktelser.

Mänskliga rättigheter är således som rättslig företeelse sådana rättigheter som har ett mellanstatligt skydd, det vill säga rättigheterna vilar på en folkrättslig grund.6 Ursprungligen ansågs varje stat vara suverän, vilket innebar att ingen utomstående kunde lägga sig i hur människor behandlades inom det egna territoriet. Med mänskliga rättigheter infördes grundläggande rättigheter som tillkommit på ett överstatligt plan genom en konvention eller någon annan folkrättslig källa såsom sedvanerätt. Det hävdas ibland att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som inte i sig är bindande för någon stat, ändå 4 Se Ds 2001:10.

5 Hammarberg & Nilsson (2005) s. 52.

6 Fisher (2005) s. 13.

29

Manskl_rattigh_2.indd 29

2011-02-21 10.55

När problem avseende mänskliga rättigheter diskuteras, ligger fokus oftast på vår omvärld och på länder med svag politisk, ekonomisk och social utveckling. Syftet med den här boken är att lyfta fram situationen i Sverige.

Mänskliga rättigheter i svensk belysning ger ett helhetsperspektiv och tar upp såväl juridiska som samhällsvetenskapliga aspekter. Dessutom redovisas gällande rättsregler, som kombineras med fallstudier inom områden som äldreomsorg, invandring, arbetsmarknad, funktionshinder, rättssäkerhet och intersektionalitet.

Den här reviderade upplagan är uppdaterad i förhållande till aktuell lagstiftning på området, framför allt när det gäller diskrimineringslagen.

Boken är lämplig kurslitteratur vid undervisning på universitet och högskolor inom ämnesområden som juridik, rättssociologi, statsvetenskap, sociologi, etnologi och socialt arbete, samt på personalutbildningar och fackliga kurser.

Författare är Annika Staaf (red.), Lars Zanderin (red.), Håkan Hydén, Finnur Magnússon, Birgitta Nyström, Annika Rosén, Eva Schömer, Daniel Silander och Maria Wolmesjö.

Mänskliga rättigheter i svensk belysning Annika Staaf & Lars Zanderin (red.) 2 uppl

Mänskliga rättigheter i svensk belysning

Annika Staaf & Lars Zanderin (red.)

Mänskliga rättigheter i svensk belysning

Best.nr 47-09654-1

Tryck.nr 47-09654-1-00

2 upplagan Manskl rattigh i sv bel - omslag.indd 1

11-02-24 13.19.32