9789113023618

isbn 978-91-518-xxxx-x

www.norstedts.se

Elaine Bergqvist Du 채r din generation

Tummy niam incilis ad er ipsusto conullam, venit wissent ip exercip er si blan venibh et, vel eros nosto delesendio commy nosting ea commy nim in vendre consequamet do coreet, sequisl inibh ex esequis at.

Facidunt at, velenim iustie dipissisl ut lorperiure magna ad modit ullutpat atumsandio commy nit, quat il utat nim in ea feu feuisl utpat.Tio od modoloborem iriustio dolor si blamcon hent irilit, se dolore dolore dio con henismod te veliquatue Ibh erat laore modo ercipisim ex eugait duiscin exer at niam autpat.

Put nibh ea feumsan volenit vero odipsumsan et, velit ad modio dolorem dolessi ex eui ectem ilit ullamet wissi.

Du 채r din generation Elaine Bergqvist

Elaine Bergqvist

Du är din generation

NORSTEDTS

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 7

09-06-30 12.53.29

Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2009 Elaine Bergqvist och Norstedts, Stockholm omslag: Miroslav Sokcic/Anna Hild form: Anna Hild redaktör: Inger Östman prepress: Italgraf Media, Stockholm Tryckt i Slovenien ISBN 978-91-1-302361-8

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 6

09-06-30 12.53.29

Inledning Tycker du att människor i din egen ålder förstår dig bättre än andra?

Irriterar du dig över att det finns folk som använder ord som »neger« och noterar du när någon säger »sweet«? Kanske har du lagt märke till att yngre män kramas mer än äldre män. Varför är vi så olika?

Jag minns ett kundmöte som jag och en före detta kollega i samma ålder hade. Min kollega hade hört talas om kunden och var exalterad inför mötet.

– Du fattar inte hur fet hon är, sa min kollega, och ögonen lyste på väg upp i hissen.

– Coola ner dig lite, det är ju inte precis Dalai lama vi ska möta, sa jag och blev lite bekymrad. Min kollega hade glidit in i något slags beundrartrans och stirrade rakt ut med dimmig och lycklig blick.

– Äsch, man ska visa beundran. Jag har aldrig träffat henne, men jag vet att hon har gjort ett grymt jobb och förändrat folk – på riktigt.

Kunden, som min kollega hyllade, stod vid hissen och väntade på oss. En satt dam med pondus och graciös utstrålning. Min kollega sträckte ut armarna och drog en lycklig suck.

– Asså du fattar inte hur FET du är, utbrast hon och gungade fram som en bebis i blöjor med utsträckta armar och kramade om vår nu förskräckta och fortfarande potentiella kund.

– Vad menar du? sa kunden och skrattade lite nervöst.

– Ja, men du har gjort ett sånt GRYMT jobb, sa min kollega som om det var det mest självklara i världen och kramade om kunden igen som nu såg lite lättad men samtidigt förvirrad ut.

Du har säkert varit med om samma sak själv. Generationskrocken. Men förmodligen har du inte sett det så, utan istället konstaterat att det var ett märkligt personlighetsdrag hos den du stötte ihop

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 9

9

09-06-30 12.53.29

med. Men faktum är att vi alla är formade av vår tid. Och när jag säger tiden menar jag det samhälle som påverkade dig under dina mest formbara år (mellan 0–20 år). Det som den rysk-amerikanska psykologen Urie Bronfenbrenner kallar för makrosystem – generella drag i det samhälle som du växte upp i; levnadsstandarden, politik, globala händelser och andra kulturella faktorer. Det handlar kort och gott om normerna under de två decennier du var som mest formbar. Därför är det kanske inte så konstigt att många känner sig som 20 år i knoppen men egentligen är 60 år i kroppen.

Vare sig du vill det eller inte, har tiden satt sina spår i din karaktär och du har vissa gemensamma drag med dem som är födda under samma tid. Ta bara en sådan sak som språket. Hur likartad vokabulär har en 30-talist med en 80-talist?

Det som du har gemensamt med din generation är referens­ ramar, ordförråd, kulturell kompetens, prioriteringar och i vissa fall värderingar. Allt vi tänker och säger tar vi många gånger för givet, samtidigt som vi låter oss chockas av sådant som andra generationer tar för givet. Kulturkrocken som min kollega hade med kunden är exakt det som definierar dem båda. Det är när de olika generationerna möts som konturerna definieras.

Det finns självklart andra saker än tid som formar ens karaktär.

Vilket land du växt upp i, genetik, klass, social omgivning, föräldrar, skola, ekonomi, utbildning, gener … listan kan göras lång. Men i den här boken har jag valt att fokusera på en del – tiden.

Min kollega och den potentiella kunden var formade av olika tider, och när de sågs för första gången uppstod en typisk generationskrock. Det är tur att kroppsspråket utgör en större del av kommunikationen än de uttalade orden. I det här fallet låg den generationskulturella krocken i orden, men också i kramen. Allt det här gick att läsa mellan raderna, men är inte uppenbart för den som inte behärskar eller känner till genrationskultur. Professionellt krama10

inledning

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 10

09-06-30 12.53.29

des man inte förut, men de yngre generationerna och den etniska mångfalden gör det mer eller mindre till vardagsmat. Den svenska kulturen är under ständig uppdatering.

Kvinnan som vi träffade tillhörde en annan generation och hade varken de referensramar eller kulturspecifika ordförråd som jag och min 80-talistkollega hade. När man tillhör en annan generationskultur, eller kultur överhuvudtaget, ser och hör man saker och ting genom ett filter. Vår potentiella och mycket graciösa kund hörde genom sitt filter att hon var »fet« och att hon dessutom inte hade insett hur överviktig hon faktiskt var. Sedan fick hon höra att hon hade gjort ett »grymt« jobb, om man bokstavstroget tolkar det som min kollega sa.

Det har redan skrivits generationsböcker fullproppade med fakta som grundar sig på ifyllda formulär och enkäter där slutsatser­na presenterats i procentenheter och statistik. Man ska inte under­skatta fakta. Men inte heller den rörliga kommunikationen, den som till­ för nyanserna, det som statistik och »svart-på-vitt-fakta« inte kan berätta om. Inom retoriken anses faktadelen vara en av tre viktiga delar som kallas för logos – det någon säger (eller det som händer).

Men man ska heller inte underskatta det som står mellan raderna: det är något vi retoriker, tillsammans med logos, lägger stor vikt vid – ethos – vem som säger/gör något – och pathos – känslan och meningen bakom ordet/handlingen.

Om vi går tillbaka till min kollega och den potentiella kunden och tittar »mellan raderna« hittar vi något mer. Min kollega menade: »Du är fantastisk«, med det generationsspecifika ordet var »fet« (fet betyder i det här fallet »bra«). Sedan menade hon även att kunden hade gjort ett »riktigt bra« jobb där det generationsspecifika ordet blev »grymt«.

Jag fick översätta vad min kollega menade för vår potentiella kund, som sedan, tack och lov, också blev vår kund.

Men vilken generation har rätt, ska man till exempel krama potentiella kunder eller inte?

Den här boken är till för att belysa de generationsspecifika dragen – inte värdera dem som »bra« eller »dåliga«. Det är inte en bok inledning

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 11

11

09-06-30 12.53.29

om generationsklyftorna, det är istället en retorisk betraktelse över hur tiden har format oss – generationskultur.

Att vissa kramas kommer jag inte att värdera. Skulle jag göra det skulle det säga mer om mig och, i viss mån, min generations värderingar.

Vilka ord är generationsspecifika? Hade en 40-talist skrivit denna bok hade hon inte reagerat över samma saker eller ord som jag gör i boken. Att hyckla och säga att boken är helt objektiv mot­säger helt min tes om att du, och även jag, är min generation. Självfallet är den här boken i viss mån skriven ur ett 80-talistiskt perspektiv, men främst ur ett retoriskt perspektiv. Jag har studerat varje generation, retoriskt och jag har inte gjort det primärt via formulär, utan genom möten.

Det finns vissa saker som skiljer sig åt i varje generation, och det är bland annat stor- och småstadsfenomenet och om man är född sent, eller tidigt, under sitt decennium. Är man till exempel född 1979 minns man ju inget av 70-talet och förstår sig då bättre på 80-talister.

Men det finns de 80-talister som inte förstår sig på sin egen generation.

Jag minns en skola, i en etniskt homogen befolkad stad, där alla 80-talister tyckte att man kunde säga »neger« och »negerboll« utan att det skulle vara rasistiskt. De enda generationer som jag hört tycka samma sak är de äldre. Hur går det ihop, är dessa 80-talister då fortfarande sin generation? Svaret är ja, men det finns saker som man måste ta hänsyn till, som den sociala kretsen. Det Sverige som 50-talisterna levde i är det Sverige som många småstäder idag lever i, befolkningsmässigt – mindre etnisk mångfald. Och visst stämmer det att det finns 50-talister från Göteborg som känner att de har mer gemensamt med 90-talister från samma ort än med en 50-talist från Småland. På det stora hela har, trots allt, varje generation mest gemensamt med människor i den egna generationen, men det utesluter inte att det finns gemensamma nämnare med andra generationer. Jag kommer dock inte titta på likheterna, utan på vad som skiljer generationer åt.

12

inledning

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 12

09-06-30 12.53.29

Efter min forskning upptäckte jag att jag hade två saker gemensamt med samtliga generationer. Den ena är att jag inte vill förenklas till en generation. Och den andra är att jag trots det har klara åsikter om andra generationer.

Känner du dig som ett undantag, eller inte alls som »din generation«, kan du vara lugn. Jag tänker inte berätta för dig vem du är, utan istället formulera hur du kanske är tack vare, eller på grund av, tiden. Är du undantaget? Grattis! Du är unik och många med dig.

Men har du starka åsikter om andra generationer är jag övertygad om att även du är din generation. Generationskultur och skillnader är nödvändiga. Du är utrustad för att klara din tid och du är expert på din generations värderingar och retorik – det är en del av dina karaktärsdrag. Men du märker det kanske inte själv. Tyvärr ses många gånger skillnaderna som enbart ett problem istället för något värdefullt som tillför kompetens. När jag sökte på ordet »generationskultur« på Google fick jag frågan: – Menade du: generationsklyftor.

Skillnaden mellan de olika generationerna har redan en negativ utgångspunkt när man använder ordet »klyftor«. Jag hör och läser om företag som »rustar« inför generationsskiftet då 80-talisterna kommer in och 40-talisterna går mot pinacoladalivet i hängmattan.

Att rusta för 80-talisterna låter skrämmande, nästan som något man ska skydda sig emot.

Alla generationsspecifika egenskaper behövs. Alla är precis lika viktiga. Tar man sig över generationsgränserna vänjer man sig vid, och accepterar, skillnaderna.

Det gäller att vara öppen, och se vem som säger vad och ta till sig känslan bakom ordet. Det är en konst att sätta sig själv och andra i perspektiv. Men lär man sig det har man fått det verktyg som öppnar upp generationsbarriären och rensar bort generationskrockarna.

inledning

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 13

13

09-06-30 12.53.29

Tore, fĂśdd

82

1953

30-talisterna

Du aĚˆr din generation inlaga ny_IM.indd 82

09-06-30 12.54.55

»Jag minns stunder när jag var med mamma på socialkontoret. Vi åkte i en hiss och mamma började gråta. Det var i de stunderna jag bestämde mig för att de personerna med all makt och som var utan empati är dem jag vill avslöja.« janne josefsson, 50-talist

åsiktsgenerationen: 50-talisterna

30-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 83

83

09-06-30 12.54.57

Kända 50-talister: Jag gick inte med i socialdemokraterna, jag gick med i Olof Palme. Han satte ord på den ilska jag M ona S ahlin –

kände över Vietnamkriget och han förde världen in i Sverige.

Ingmar S tenmark

– Åk bättre själv din jävel!

S tellan S karsg ård M aud O lofsson Agnetha F ältskog P eter Eriksson L inda H aglund P eter S tormare Björn B org M arika L agercrant z B örje S alming C hrister F uglesang Ted G ärdestad Dolph L undgren

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 84

09-06-30 12.54.58

Vad hände då?

1950-talet skiljer sig från 30-talets depression och 40-talets krig och sparsamhet. Välfärdssamhället, tekniksatsningar och den offentliga sektorn är i fokus. Från 1950 till 1960 fördubblades landets BNP. 1950 fanns det cirka 250 000 personbilar i landet och tio år senare var de drygt en miljon.

Flyttlassen från landsbygden rullar och de första höghusen med hissar och stålblanka sopnedkast byggs. Tonårskulturen slår igenom och begreppet tonåring föds. 1950 avlider Gustav V och Sverige får en ny kung. Samma år öppnas första tunnelbanelinjen i Stockholm, sträckan Slussen–Hökarängen. Relationerna mellan öst och väst var kyliga efter andra världskriget, och 1951 bildas organisationen NATO, en militär allians mellan USA, Kanada och flera europeiska länder.

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 85

85

09-06-30 12.55.00

Elvis Presley inleder sin första turné i USA 1955. Ingmar Bergman blir internationellt känd med Det sjunde inseglet, 1957. 1958 tar Sverige silver i fotbolls-VM på Råsundastadion mot Brasilien, och 1959 blir Ingemar Johansson världsmästare i tungviktsboxning.

Vilka är de idag?

50-talisterna är en frispråkig generation, vilket kanske inte är så kons­ tigt. Politikintresset blomstrade under deras uppväxt på 60-talet.

– Jag vet inte hur många föreningar och politiska organisationer jag gick med i. Inte för att jag var särskilt aktiv, men det låg i tiden och så kunde man träffa en snygg tjej där, säger Per, född 1953.

De som var politisk aktiva, och de var många, ville förändra världen.

Grupp 8, FNL-grupperna och Black Power-rörelsen med Svarta pantrarna var stora under 50-talisternas tonårstid.

Flera av partiledarna idag är 50-talister: Lars Ohly, Peter Eriksson, Mona Sahlin och Maud Olofsson. Programledarna för de stora debattprogrammen likaså, Janne Josefsson och Lennart Ekdal. Nog har de åsikter.

Vad känner de idag?

Mycket!

Politiskt aktiv?

Ja visst!

Politisk korrekt?

Varför det?

50-talisterna tar sig rätten att säga vad de tycker, och visst är det skönt med en generation som inte är »jante« utan rensar luften ibland. Det har mycket makt och pengar, och är knappast förtryckta av Glidarna, 40-talisterna, på något sätt. När Glidarna uttrycker sin politiska ståndpunkt med glimten i öga gör 50-talisterna det med eld 86

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 86

09-06-30 12.55.01

i ögonen. Och det gäller alla ståndpunkter och åsikter, inte bara de politiska. Så, vad formade Åsiktsgenerationen?

Barndomen På 50-talet var det fortfarande skola och arbete på lördagar fram till klockan ett och på söndagarna var det inte ovanligt att man gick i söndagsskola. Till söndagsskolan hade man med sig en slant som skänktes till välgörenhet (vissa hade med sig en peng till skolan i stället på lördagar) och många 50-talister minns hur myntet lades i en plastfigur som föreställde en negerpojke som bockade när bidraget till Afrika trillade ner.

Nyckelbarn var fortfarande ett begrepp men sågs som lika skamligt som för 40-talisterna. Kvinnans roll i hemmet var inte längre självklar. Dock var det inte ovanligt med hembiträde, barnflicka eller mormor som hjälp eller substitut om mamma jobbade.

30-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 87

87

09-06-30 12.55.03

En krona i veckopeng – om familjen hade det bra ställt – och för den kunde man få en hel del. Godis, som nötcrème (ja, det fanns redan då) eller små gröna Riff-tuggummin handlades över disk, av ett biträde som plockade fram det man pekade på. En kola kostade två öre, det fanns 25-öres glass och 25-öres tablettaskar, och ville man gå på bio så fick man spara lite, för en biljett kostade 1 krona och 25 öre.

Tidningen Lyckoslanten var fortfarande populär med serien om mönsterbarnet »Spara« och den magra godisgrisen »Slösa«, och så fick 50-talisterna lära känna de två tandtrollen »Karius och Baktus«, som skapades 1949 av författaren och illustratören Thorbjörn Egner. Baktus var ful och körde en skottkärra full med godis som alla visste vad det ledde till. Kariesbekämpningen skedde på bred front.

Särskilda »fluortanter« kom till skolorna och delade ut en plastkopp till eleverna med fluorlösning från en rullvagn. Där stod barnen på rad och gurglade runt fluoret, samtidigt som de försökte hålla sig för skratt, och spottade sedan ut allt igen i en gemensam skål. Och visst var det äckligt att spotta där alla andra spottat. »Lite skitig« var 50-talisten också, eller som en 50-talist berättar: – En vardaglig skillnad är att vi aldrig duschade. Vi »punkttvättade« oss, och sedan blev det karbad mellan varven. Vi använde samma kläder flera dagar i rad, och alla plagg kollades igenom noga innan de lades i tvätten. Miljövänligt, när man ser det i lite perspektiv.« Alla i familjen som råkade vara hemma på lördag förmiddag fick hjälpas åt att städa. Det skulle dammsugas och dammas, och sedan upprepades en konstig procedur: Fönstrena öppnades och hela familjen gick in i badrummet och väntade på att lägenheten skulle vädras ut.

Det skulle ske kort och intensivt. Mamma hade fått höra att vädring sker bäst genom total och snabb luftväxling. Efter kanske fem minuter gick mamma ut först och stängde allt som hade öppnats.

88

l.l, född 1956

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 88

09-06-30 12.55.03

Städtekniken var inte det enda som var annorlunda, även om det hade börjat komma en hel del hushållsmaskiner som gjorde arbetet lättare. Mjölken började säljas i tetrapak och djupfryst mat som »fyrkantig torskfilé« och kakmix och pulvermos fanns nu med i utbudet.

1959 introducerade Electrolux succén bänkdiskmaskinen. Det nya materialet plast dök upp och plötsligt kunde man köpa formpressade hårdplastserviser i glada färger. År 1955 kom den otroligt populära Ericofonen, »Kobran«, i plast.

50-talisterna var kanske inte som 30-talisterna rädda för telefonen, men i likhet med dem fick de tidiga 50-talisterna prata med en växel­ telefonist innan de kom fram till den de ville prata med.

Väntan på tomten var svår på julaftonen och vi undrade så när han skulle komma. »Ring och fråga honom«, sa morfar. Min syster lyfte luren, vevade ett varv och väntade. När växeltelefonisten svarade frågade hon: »När kommer tomten?« »Ja, jag förstår att du väntar, men han har precis gett sig av här­ ifrån, och kommer nog när som helst nu …«, gav hon till svar. Det gjorde väntandet roligare, för nu visste vi ju. Tomtemor hade ju sagt att han var på väg. kerstin hed, född 1952

Växeltelefonisterna var väldigt praktiska för tvivlande 50-talistbarn på julafton. När jag var liten satt jag mest och funderade över vems pappa som dolde sig bakom tomtemasken för min pappa hade ju en av grannarna »lånat«. Hade jag fått ringa tomtemor kanske jag fortfarande hade trott på tomten. Telefonsvarare fanns inte då, och växeltelefonisterna var inte alltid så roliga. Vissa växeltelefonister var kanske uttråkade och tjuvlyssnade och drog sig inte för att blanda sig i samtalet och till och med ifrågasätta varför man ringde till en viss kille.

– Vad vill du med han? minns en 50-talist att telefonisten frågade innan hon blev framkopplad.

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 89

89

09-06-30 12.55.04

Så småningom ersattes växeltelefonisterna av automatiserade växelstationer och samtalen kopplades inte längre manuellt. I städerna försvann växeltelefonisterna tidigt och vissa 50-talister minns inga växeltelefonister, men däremot Televerkets instruktioner.

Televerket instruerade alla att svara med nummer. Jag minns fortfarande vårt nummer i Skövde, 125 44, men kommer knappt ihåg mitt hemnummer idag. Förr var telefonerna bara till låns från Televerket, man skulle lämna tillbaka den om man skaffade ny eller sa upp telefonabonnemanget. Och att sabba telefonen var det samma som åverkan på statens egendom. janne sundling, född 1953

Det finns fortfarande många äldre som svarar med nummer. Lugnt och fint ska man lyssna på deras välartikulerade sifferkombination.

Vilken kontrast det måste vara för dem när de ringer och man svarar endast med förnamnet.

Vissa lekar som 50-talisterna lekte är fortfarande populära idag: hoppa hage/twist/hopprep, bygga kojor och leka kull. Att föra dagbok var vanligt liksom att ha »mina-vänner-böcker«. Det kommersiella utbudet var inte lika stort då. Nu finns tevespel och skateboards, men då var sparken het.

Sparken var ett viktigt fordon. Det stod sådana parkerade på rad utanför ICA och Konsum hemma i Vilhelmina, alla försedda med namn, så man skulle ta rätt. Vi barn byggde ihop flera sparkar och lekte sedan tåg. Vi rände från den högsta backen, så långt vi kunde.

Gärna när det var mörkt.

kerstin hed, född 1952

Undrar om dagens föräldrar skulle tillåta sina barn att åka med spark från höga backar? Curlingföräldrarna skulle antagligen förbanna sparken. Eller ha överseende om barnen hade på sig skyddsdräkt 90

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 90

09-06-30 12.55.04

och backen var gjord av bomull. 50-talisterna blev inte curlade, inte det minsta. Föräldrarna var inte särskilt paranoida, kriget var ju över och vad kan vara värre än det. Inte en hög backe i alla fall. Åsiktsgenerationen, 50-talisterna, levde lugnt men utsattes för en hel del faror. Bilbälte i bilarna fanns till exempel inte på den tiden utan man åkte fritt och ingen klagade. Det var inte förrän 1969 som det blev obligatoriskt med bilbälten monterade i framsätet.

Vissa barn satt till och med i det lilla utrymmet över baksätet om det var många som skulle få plats på söndagsutflykten. Bilen var inte det enda farliga. Om man hamnade på sjukhus och blev sövd användes eter eller kloroform. Öroninflammation behandlades med att trumhinnan stacks hål på. När de blev lite äldre och gjorde som förebilderna i filmerna – rökte – så förmanade lärarna på skolan dem att röka i rökrutan, ingen annanstans. Ingen lärare idag skulle säga »rök där, men inte här«. De var före »O’boy-generationen« och drack choklad utrörd i varmt vatten, och de hade inte påslakan utan ett under- och ett överlakan.

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 91

91

09-06-30 12.55.06

Skolmognadstestet som alla 50-talistbarn skulle göra kunde vara stressande. Testet skulle avgöra om man var mogen nog för skolan och innehöll olika uppgifter, bland annat skulle man klara av att fatta tag i vänsterörat med högerarmen över huvudet. Gjorde man det var man tillräckligt stor.

Jag skulle börja i ettan ett år tidigare eftersom jag kunde läsa och skriva och behövde därför gå igenom ett »skolmognadsprov«. Jag satt i en skolbänk i en skolsal med andra barn och vi fick en blyertspenna och papper och några frågor att besvara. Udden på min blyertspenna gick av när jag skulle börja rita, så jag klarade inte skolmognadsprovet eftersom jag inte vågade berätta för fröken att udden gått av ...

ylva dalén, född 1954

Lilla Ylva klarade inte skolmognadstestet men fick börja i skolan året därefter. Hon mår bra och är framgångsrik idag trots att udden gick av den där gången. Lärarnas och föräldrarnas auktoritet upplevdes som jobbig på 50- och 60-talen. Denna auktoritetsrespekt var på sätt och vis bra, men rädslan kunde också skapa ett avstånd till föräldrarna. Ett avstånd som 50-talisterna inte vill ha till sina egna barn och därför istället uppmuntrar dem att ifrågasätta. »Tro inte att jag har rätt för att jag är din pappa – säg till om du inte håller med«, berättare en man född 1953 att han uppmanade sina barn. Majoriteten blev föräldrar på 80-talet. De upplever också att de har mycket närmare kontakt med sina barn än de hade med sina föräldrar. Vad de däremot saknar är respekten för lärarna och för de äldre.

Farmor och mormor bodde runt hörnet tillsammans med andra vuxna som man kunde ty sig till – det saknas idag. Jag kände ingen press vare sig på mig själv eller från min familj. Men det var viktigt hur saker och ting såg ut. All tvätt skulle strykas eller manglas och vikas fint i skåpen. Och så skulle det vara fina dukar på borden, sju sorters kakor och allt det där. Idag bryr vi oss inte alls på samma sätt. brit t-marie, född 1957

92

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 92

09-06-30 12.55.06

Det fysiska eller mentala avståndet mellan generationerna var inte lika stort som det är idag. Tekniken hade inte slagit igenom i vardagen. 50-talistbarnen kunde fortfarande ha sin värld ifred och föräldrarna var inte särskilt involverade. Ramarna och reglerna var tydliga och gränsen till vuxenlivet gick i vissa avseenden vid konfirmationen och innebar en del förändringar. Vid släktträffar kunde man till exempel få lämna barnbordet och istället sitta med vid vuxenbordet.

Tillhörde man en högre klass och hade finrum var det tillåtet att kika in där utan föräldrarnas övervakning.

Du-reformen hade börjat slå igenom. Nu var det även tillåtet att säga »du« istället för »ni« till vuxna. Du-reformen var en förändring i språkbruket som växte fram på 60-talet då man övergav de komplicerade artighetsreglerna med namn eller titel vid tilltal – »magis­ tern«, »fröken«, »tant«, »farbror«, »herr Berg« för att säga »du« något som ibland var svårt eftersom det tidigare ansetts ofint.

På söndagsmorgnarna väckte mamma oss, så att vi skulle vara påklädda ifall någon kom och hälsade på. Man umgicks på ett annat sätt, gick och knackade på hos någon man kände, som sen alltid bjöd på fika. Jag lekte ute med kompisar varje kväll. Kurragömma och den här leken när en står med ryggen mot de andra och man ska försöka gå fram och kulla den personen så fort som möjligt. När han/hon vände sig om var man tvungen att stå helt blickstilla. Teve var nytt men jag kommer ihåg Andy Pandy och Hylands hörna. marianne wiesl ander, född 1951

Idag dominerar »Planerarkulturen«. Det är nästan lika otänkbart att inte planera som att lämna hemmet utan mobil. Ville man leka på 50-talet gällde det att vara beredd, folk kunde komma och knacka på när som helst. Visst låter det mysigt, men många skulle säkert bli stressade idag. »Knackkulturen« gjorde sig kanske bäst på 50-talet och i glesbefolkade orter idag.

En av de få saker man planerade var tevetiderna. » Vadå, man 50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 93

93

09-06-30 12.55.07

kan ju se reprisen«, kanske en annan generation tänker. Men repris var det inte tal om på 50-talet – ordet existerade inte ens i den betydelsen. Det fanns ett eller två barnprogram och de tittade alla på.

Vissa hade lyxen att ha en filmprojektor där man kunde se Humle och Dumle i svartvitt om och om igen. Onsdagar var tevefria. Radion var fortfarande i fokus, där sändes Barnens brevlåda med »farbror Sven«, Sven Jerring, som under åren 1925–72 gjorde 1 785 program som alla började med hälsningsfrasen »God dag, flickor och pojkar!«.

En 50-talist berättar hur han som barn vann en tävling och fick komma till studion och uppträda. Väl på plats fick han något så exotiskt som vindruvor, det var en stor sak då, och tio kronor – som var mycket pengar.

Mina föräldrar tyckte att teve var skadligt för barn; vi skulle läsa läxor och möjligen böcker.

Ett av de tidigaste teveminnena var det fruktansvärda nyhetsinslaget om polischefen i Vietnam som sköts ner på öppen gata. Jag vill minnas att det ingick i en årskrönika.

Det gav förstås min mamma vatten på sin kvarn om tevens farlighet och jag minns tydligt hur hon vände sig till pappa, som nog tyckte det var dags för teveinköp, och sa: »Där ser du, är det sådant här du tycker barnen ska se? git te, född 1956

50-talisterna var klart mer tevefrälsta än 40-talisterna, teveutbudet expanderade ju under deras uppväxt. 1957 kom Vi unga, Sveriges Televisions första ungdomsprogram med programledaren Karin Sohlman och gäster som Gunnar Wiklund och Lill-Babs. Hylands hörna, Vi på Saltkråkan, Drop in, Musikfrågan, Kullamannen, Tant Anita och Televinken och Hvar fjortonde dag med Ulf Thorén, bara för att nämna några, kom alla på 60-talet. Det expanderade utbudet tyckte föräldrarna var »sådär«. De var oroade och tyckte att delar av 94

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 94

09-06-30 12.55.08

det som sändes verkade farligt, men det förbjudna lockade och teven blev ett fönster ut mot världen. Teven visade också upp en ny och annan bild av dåtidens kändisar och strama politiker. Statsminister Tage Erlanders skämt i Hylands Hörna 1962 och slutklämmen »Göbber å kärringar! Huk er i bänkerna, för nu laddar han um!« blev en klassiker som många fortfarande kommer ihåg.

Högteknologisk var teveapparaten knappast men eftersom man inte kände till något annat upplevdes den som avancerad och alla förstod inte riktigt den invecklade tekniken.

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 95

95

09-06-30 12.55.12

Aprilskämtet som alla gick på De tidiga 50-talisterna och 40-talisterna minns säkert 1 april 1962.

Det fanns fortfarande bara en kanal, 2:an kom 1969, och alla sändningar var i svartvitt. Sveriges Televisions dåvarande tekniske expert, Kjell Stensson, framträdde i en nyhetssändning och påstod att det nu fanns en enkel metod som gjorde det möjligt att se sändningarna i färg. Han visade hur man genom att fästa en nylonstrumpa framför skärmen förvandlade sin svartvita teve till färg. Det sägs att hundratusentals nylonstrumpor klipptes sönder den kvällen i de svenska hemmen. Att man inte tänkt på det förut, lösningen satt på foten! Idag rankas fortfarande aprilskämtet som ett av världens bästa på www.museumofhoaxes.com.

Det var under OS i Mexiko 1968 och vi var hemma hos en tevefrälst faster till min mamma, Alice, född 1890. Det var ett långdistanslopp och när de med röda kortbyxor sprang »fladdrade« den röda färgen en meter efter löparen. Jag var inte imponerad men faster Alice som hade hittat knappen där man »fyllde på mera färg« hade skruvat upp till max så det såg ännu konstigare ut ... Vi köpte dock en färgteve till jul hemma. Det sändes inte så många program i färg då, och de som fanns kollade man på bara för att de var i färg.

annika åberg, 50-talist

Tekniken utvecklades. Första provsändningen med färg skedde 1965 – en modeshow från Stockholm – och så småningom blev de fler och fler. 1968 fanns färgteve i 30 000 svenska hem och apparaterna då kostade mellan 3 800 och 4 000 kronor.

Men förutom de magiska ögonblicken framför teven var det annat som upplevdes som »magiskt« och många 50-talister kommer ihåg första gången de fick se en utomnordisk invandrare.

96

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 96

09-06-30 12.55.12

Jag var nyinflyttad som elvaåring till Stockholm från en by i Västerbotten. När mamma och jag kom gående hand i hand längs Humlegårdsgatan mötte vi en neger. Nyfiken och plump som jag var pekade jag och frågade: Vad är det där? Mamma hyschade och sa diskret: Det är en neger. Jag höll på att gå rakt in i en lyktstolpe, så fantastiskt var det. Jag var glad länge efter det.

ylva d, född 1950

Sverige var inte det mångkulturella samhälle det är idag. Av de cirka 70 000 »finlandsbarn« som evakuerades under andra världskriget stannade 15 000 kvar i Sverige för gott och de började nu växa upp.

1954 fick alla nordiska medborgare fritt ta anställning inom Norden.

Den offentliga sektorn växte i Sverige och behovet av arbetskraft var stort. Under perioden 1945–85 invandrade cirka 450 000 finländare hit. Fördomarna om »finnarna«, som var ett skällsord på den tiden, var många. Men det var annorlunda för finlandssvenskarna. De svensktalande finländarna hade lättare att smälta in.

Det får mig att tänka på dagens invandrare eller de som kom under 80-talet och därefter. Jag har inga minnen av att någon förklarade de kulturella skillnaderna, att vi skulle ta hänsyn och förstå varandras olikheter, när jag växte upp. Istället fick vi se löpsedlar som sa »Kör ut dem«.

Jag är född i Finland 1958 och när vi kom till Sverige 1965 kallades vi alltid nedlåtande »finnar«. Jag tvingades slåss nästan varje dag i skolan för att jag var en sådan där finne. Sen fick vi höra att vi hade kniv också, men det ingav viss respekt så den fördomsvågen red jag på. Jag avskyr fortfarande ordet finne. esko, född 1958

Finländarna idag är långt ifrån lika särbehandlade som på 50- och 60-talen och många svenskar har nog glömt bort hur illa de många gånger behandlade dem, men fråga vilken finländare som helst och 50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 97

97

09-06-30 12.55.12

han minns. Jag frågade en gång en taxichaufför med finsk brytning om han kände sig som en invandrare: – Jag är inte invandrare, jag är finnvandrare! svarade han.

Skillnaderna mellan stad och land var fortfarande stora. En 50-talist berättar att hon inte visste vad en »gympasal« var för något när hon var barn, de gympade utomhus i skolan, medan de i städerna drog på sig sockeplasten och sprang in i gympasalarna.

Skrivmaskinen användes flitigt under en stor del av 50-talisternas barn-, ungdoms- och vuxenliv. Har de lämnat spår idag, dessa stora tangentbord med tangenter som fastnade om man tryckte ner dem för hårt? Jag tror det, men mer om det längre fram i boken.

Jag skrev mina hemarbeten på en skrivmaskin med slitet färgband, som ideligen hakade upp sig så att man måste peta loss det silkiga tygbandet med fingrarna. Sedan blev det svarta fingeravtryck på papperet när man drog loss det ur valsen, och fingertopparna luktade av färgbandet. Själva skrivmaskinen luktade damm och oljig metall.

Ville man ha en kopia fick man sätta två papper i skrivmaskinen samtidigt och lägga ett karbonpapper emellan. Kopians bokstäver blev blå och luktade på ett särskilt vis.

stefan moberg, född 1952

Lekar som 50-talisterna minns: Kurragömma, Burken, fotboll. Hoppa twist och byta bokmärken och leka med Barbie, pappersdockor/ klippdockor och dockskåp. Utomhus var det mycket lek i lekparkerna med redskapsgymnastik där man gjorde volter och hängde i knävecken. Kasta boll mot en vägg ­– hela shower och program.

Hopprep. Spela sällskapsspel, kula och kort.

98

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 98

09-06-30 12.55.12

Ungdomen 50-talisterna minns och har varit med om en hel del magiska ögonblick. Månlandningen 1969, Woodstockfestivalen, Beatles turné i Sverige 1963 och deras konsert på Hovet 1964.

Mot slutet av 60-talet hade ett motstånd mot 50-talets expansion och köplust börjat växa, och i studentkretsar över hela västvärlden ifrågasattes samhällets auktoriteter. Roten till det onda ansågs ligga i kapitalismens profithunger. USA:s krigföring i Vietnam sågs som djupt orättvis. Många valde att revoltera mot det etablerade samhället och provocerade genom att bli mods, och leva bohemiskt. Eller så drogs de till hippierörelsen, klädde sig i blommiga broderade skjortor, hade pannband och använde slagord som »Flower-power« och »Make love, not war«. I sina »fredskläder« diggade de Led Zeppelin, Janis Joplin, Beatles och Ted Gärdestad för att nämna några få.

Samtidigt växte också ett missnöje mot ändrade utbildningsregler. Protesterna kulminerade 1968 i Paris och spred sig snabbt till Sverige och övriga Europa. I Stockholm ockuperade 500 studenter i maj sina kårlokaler i protest mot planerna på en mer strömlinjeformad universitetsutbildning. Parallellt växte de svartas uppror och Black Power-rörelsen i USA. De globala orättvisorna debatterades. Att ta ställning var självklart och många var »anti«: antikapitalistiska, antiauktoritära, antiimperialistiska, antikommersiella och antiamerikanska.

Den historiska anti-retoriken gör att jag förstår den pajkastningsretorik som många av partiledarna använder sig av i debatter idag.

De pekar på – och är anti – sina motståndare, men sällan hör man vad de är för. Och i de fall när de är för något är retoriken formulerad i diffusa men vackra begrepp som »solidaritet« eller »mångfald«.

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 99

99

09-06-30 12.55.12

100 

30-talisterna

Du aĚˆr din generation inlaga ny_IM.indd 100

09-06-30 12.55.13

När Världsbanken hade möte i Göteborg och den amerikanske affärsmannen Rockefeller var där, då var det protester som hette duga.

Det slängdes tegelstenar mot allt som var amerikanskt, bilar och McDonald’s. Demonstranterna krävde att USA skulle ut ur Vietnam.

Samtidigt hade vi Levis-jeans på oss … jag minns fredliga stunder också. Det var när FNL-grupperna i Göteborg samlades för att lyssna till en vietnamesisk orkester bestående av tre personer. De sjöng super­gnälligt och där satt vi, trogna FNL:are, och tyckte det var skitbra. Det var politiskt korrekt att tycka det var bra. veikko wennerhill, född 1953

– Jag minns en 1:a maj på 60-talet, berättar Veikko. Sven Wollter var hederstalare och publiken var slarvigt klädda ungefär som modsen.

Då kliver Wollter upp på scen klädd i kritstrecksranding kostym. Reaktionerna var starka och till slut skrek någon: »Va fan kommer du här i ka­pitalistkläder?« Publiken hejade på, men Wollter gav svar på tal: »Man måste inte se ut som en pajas för att vara radikal.« Det blev alldeles tyst och alla lyssnade på hans tal från första till sista ord.

Röda skor är socialistiskt och kostym är kapitalistiskt, vilken sida väljer du? Det var viktigt att ta ställning och en hel del 50-talister lever fortfarande idag med »svart-eller-vitt-syndromet«, och ser många gånger saker och ting genom ett politiskt färgat filter.

The Beatles.

Jag låg i lumpen i Luleå 1975 och satt tillsammans med några grabbar och lyssnade på musik i biblioteket. En kille hade precis diskuterat politik med sin pappa och var upprörd. Pappan hade tidigare varit anställd och uttalad socialdemokrat. Sedan en tid hade pappan drivit egen affärsverksamhet och nu hade sympatierna flyttats ut åt högerkanten, till moderaterna. Vi var chockade. Hur kunde en människa förändras så radikalt? Vi var övertygade om att vår kompis skulle vara tvungen att flytta direkt efter muck. Så lite medvetna om livets olika faser och skeden var vi. leif löf, född 1956

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 101

101

09-06-30 12.55.14

Din pappa blev förrädare om han bytte politisk åsikt. Man röstade inte på socialdemokraterna, man var socialdemokrat. Ens politiska ståndpunkt var knuten till ens person, och visst kan det vara så än idag.

Musikerna tog ofta politisk ställning och man tyckte antingen om Beatles eller Rolling Stones. Som barn lyssnade många 50-talister på Gullan Bornemark och hennes »Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min …« Men sedan blev det annat. Creedence Clearwater Revival, Chicago, Elton John, Ted Gärdestad, Janis Joplin var stora under det tidiga 70-talet. Proggmusiken var viktig. Contact, Björn Afzelius, Mikael Wiehe och Nationalteatern.

Jag minns hur jag och kompisarna rökte braj utanför skolgården. Vi visste inte hur farligt det var, eller vad det kunde leda till. Men skoj hade vi! Vi hängde på ungdomsgårdarna men allra helst ville vi ju in på Club 54 i Malmö, dit innefolket gick. kerstin, född 1954

Att röka på och rulla en marijuana-cig var ingen stor sak under 50talisternas ungdom. I slutet av 60- och början av 70-talet var tiderna drogliberala och man propagerade för friare sex. 1964 blev det tillåtet att köpa p-piller i Sverige. 1967 kom Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken – gul med en upprorisk Lena Nyman som far runt och ställer frågor till folk hon möter. I filmen bråkar hon med Börje Ahlstedt och har sex med honom. Filmen väckte en enorm upprördhet och sågs av över en miljon svenskar. 1968 kom fortsättningen Jag är nyfiken – blå.

De politiska debatterna var många, men det fanns de som hade fokus på annat håll.

Håret var en viktig sak för 50-talistungdomarna, och Beatles med sina farligt långa luggar satte mallen. Vissa hade Benny Andersson som idol. Hans hår var inte lätt att efterlikna, och 50-talistgrabbarna fick repa ordentligt med mod för att gå till damfrisörskan: 102

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 102

09-06-30 12.55.14

Jag gick i 7:e klass i Årsta, 1970, och modet dominerades av utsvängda jeans från Gul & Blå och blommiga skjortor med stora kragar för oss killar.

Det var ju rätt lätt att hänga med i klädstilen, men håret krävde också en viss skötsel. Jag hade långt, ljust och rakt hår som gick ner till axlarna. Den tiden kunde man köpa en spray som fungerade som torrschampo. Jag sprayade håret rent mest varje dag, med den påföljden att det blev allt torrare och stripigare. Benny Andersson var idol och känd redan då, och jag tyckte att han hade perfekt längd på håret och rätt slags mjuka vågor. Han hade »star quality«, så jag rev ut en bild på honom ur en veckotidning.

Med glada steg gick jag in på damfriseringen i Årsta: – Kan ni göra samma hår till mig?

– Javisst, blev svaret, och jag satte mig förväntansfull ner i en stol bland tanterna. Papiljotterna blev fler och fler och till sist såg jag inte riktigt klok ut. När torkhuven kom på fick jag en damtidning i handen och sedan väntade jag i en evighet medan värmen steg.

När väl huven kom av och spolarna var borta fick jag en chock. De hade förstört hela min framtid! Håret låg i små tantkorvar över hela huvudet och jag var en galax från Benny Andersson. Jag fick panik.

Dessutom skulle jag betala för tjänsten med mina egna veckopengar. Tårarna rann och jag rusade in i duschen när jag kom hem. Efter två schampoflaskor kunde jag se en viss förändring. Lockarna hade raknat lite. Jag samlade mod och gick till skolan nästa dag och mötte kompisarnas leenden och fick en del beska kommentarer. Sen dess har jag alltid låtit håret växa naturligt, och Benny Anderssons frisyr var ju egentligen överskattad, redan då.

leif löv, född 1954

Långt hår var populärt, men med åren har åldern tagit ut sin rätt, och till skillnad mot 30-talisterna har 50-talisterna inte gärna krans, utan samlar istället håret i en lång svans. Visst kan man ha långt hår och flint, enda skillnaden är att hårfästet börjar lite längre bak.

50-talisterna

Du är din generation inlaga ny_IM.indd 103

103

09-06-30 12.55.14