9788187895330

FRU BENGTSSONS ANDLIGA UPPVAKNANDE

CAROLINE L JENSEN

Söndagarna hemma hos makarna Bengtsson innebar av tradition en sen och överdådig middag, oftast stek, följd av inrikespolitiska program på TV som Herr Bengtsson somnade ifrån ganska snabbt, mätt som han var. Så också den här söndagen.

I normala fall lät hans hustru honom sova i ungefär en timme där på soffan innan hon varsamt väckte honom så att han kunde lägga sig i sängen istället. Men just den här söndagen blev hans tupplur hela tre timmar lång.

Under den första av de tre timmarna tittade Fru Bengtsson lite halvkoncentrerat på TV:n, men suget, det välkända suget hon kände som kom sig av att ha funnit ett nytt projekt, en ny sak att lära sig, fick henne att stänga ute det sövande ljudet och istället gräva ner sig i första mosebok.

Efter två timmar var hon ännu mindre upptagen med att fundera på om hon trodde – det hade hon ju ändå fastslagit ganska snabbt – än hon hade varit på förmiddagen.

Hur hon trodde var hela företagets mål att ta reda på, men inte heller detta var vad hon ägnade sig åt. Nej. Under de där två timmarna av läsning, där hon hann igenom båda skapelseberättelserna, fördrivningen av människan från paradiset, syndafloden och Noa, Abraham – stackaren! – och Lot och förstörelsen av Sodom, blev Fru Bengtsson mer och mer förfärad och ja, även lite arg.

Just som stackars Fru Lot vänt sig om och blivit en saltstod – ett övergrepp på hennes fria vilja om något – gav herr’n i huset ifrån sig en ljudlig snarkning med en oroande anstrykning av sömnapné, och då lade hon boken åt sidan, småilsk som sagt, och strök honom varsamt över kinden. ”Älskling?” ”Hmmpf?” ”Du har sovit i tre timmar och missat slutet på dokument inifrån. Ska vi inte gå in och lägga oss?”

Herr Bengtsson, som var en lättväckt man, slog upp ögonen och sa: ”Va? Tre timmar? Men Herregud, klockan är ju nästan tolv.” Han suckade och rullade upp sig i sittande position. ”Spelade du in det?” ”Nej, jag läste så jag glömde bort att titta själv också.” ”Jaja. Det går väl an att missa. Vi går och lägger oss, jag ska upp tidigt imorgon.”

Makarna gjorde en sparsam nattoalett, kröp under sitt duntäcke och pussade varandra god natt utan att ha sex. Det var ju söndag.

Tystnaden hade inte mer än knappt lagt sig och på hans lätta andetag kunde Fru Bengtsson höra att hennes man inte sov ännu. ”Du?” Det tog någon sömnig sekund innan han hummade frågande åt hennes håll. ”Tror du på Gud?” Än en gång var det tyst i några sekunder men när hon var nästan säker på att han hade somnat och skulle till att släppa det hela svarade han: ”Inte på något rättvist sätt, i så fall.”

”Rättvist? Hur menar du?” ”Jag tror väl om någonting är tillräckligt mystiskt. Om jag inte har någon förklaring till något. Kanske på samma sätt som urtidsmänniskor trodde att åskan var Gud. Eller om något skrämmer mig, så kan jag tycka att jag tror. Fast utan att binda mig vid det.

För så fort jag lär mig, så fort vetenskapen gör nya framsteg och förklarar saker och ting för mig som jag innan inte har förstått så liksom … avskriver jag Gud lite mer.

Det kanske är en orättvis tro, eller så är det ingen tro alls. Det beror väl på hur mycket jag kommer att lära mig, kanske.” ”Jaha. Jag gör det i alla fall.”

Bara tystnad till svar.

Sedan: ”Är det här som den där gången du gick runt och sa till alla att du var synsk, bara för att du hade gissat rätt på lottosiffrorna två veckor i rad?” ”Jamen jag gjorde ju det!” ”Utan att lämna in några kuponger, ja. Det var kanske inte så framsynt?” ”Men. Det var väl ändå inte poängen?” Hon vände sig på sidan, bort ifrån sin man, häftigt så att dunet sprakade. ”Nej, jag vet. Jag bara önskar att du hade gjort det. Gud vet att det hade gjort livet en hel del lättare och roligare.”

Hon fnös så att han förstod att han inte hade sagt rätt sak och därför tillade han: ”Men visst. Du tror på Gud. Det är väl fint?” Mindre än en minut senare andades han sovande. ”Fint?” viskade Fru Bengtsson. ”Det vete fan.”

Strax innan hon också somnade tänkte hon på Noas stackars son Ham och hans son Kanaan som blev dömd till ett liv som slav, förbannad av sin egen farfar, för att Ham råkat gå in i sin pappas tält och se honom naken. Att gubben Noa själv hade supit sig full, klätt av sig och somnat så där spritt språngande brydde sig tydligen inte Herren om, utan köpte den där förbannelsen rakt av.

Gubben Noa, gubben Noa, var en hedersman.

Hon fnös argt. Varför tutade man i barnen sådant skitsnack istället för att säga sanningen? För det var väl vad bibeln gjorde anspråk på att vara – sanningen?

Gubben Noa, gubben Noa, var ett gammalt fyllo med kort stubin och helt utan känsla för proportioner. Kanske inte lika välklingande.

Var det hennes Gud som stod ut med att sonsonen dömdes till ett liv i slaveri, för att det gamla fyllot inte kunde dra täcket över sig innan han däckade? Det hade hon svårt att tro.

Fast om hon inte trodde skulle hon väl inte ha varit arg?

När hon också till sist blev en sovande kulle täckt av fjädrar drömde hon om sin mans ständigt retirerande Gud, och den passade fint för tillfället.

Fru Bengtssons andliga uppvaknande är en komediroman om gamla testamentet, de tio budorden, och om vad som kan hända när en helt vanlig hemmafru möter Gud i sitt badkar, och Satan på andra sidan villaförortsgatan. ”Fru Bengtssons andliga uppvaknande är en humoristisk diskussion om Guds kärleksbudskapkontra Gamla testamentet. Den är hejdlös och charmig och tappar aldrig fart”.

<< BTJ LEKTÖR: YLVA FLOREMAN

”Caroline L Jensens bokidé är fantastisk, jätterolig och uppfriskande. Hennes språk är rappt och humoristiskt”.

FRU BENGTSSONS ANDLIGA UPPVAKNANDE

”Det var som fan, sade Djävulen.”

<< SKÅNSKA DAGBLADET

<< GOTLANDS TIDNINGAR

ORD TEXT MENING

CAROLINE L JENSEN

”Vitsen med boken är just att vara ologisk och där påminner den om Jostein Gaarders filosofiska bok ”Sofies värld”.