Malin Stehn
– Lundeby IK –
Sebbe på bänken Illustrerad av Catharina Nygård
Opal
I följande böcker kan du läsa mer om fotbollsspelarna i Lundeby IK: En oväntad räddning (2010) En tjuv i laget? (2010) Alla helgons blodiga cup (2010) Värsta måltorkan (2011) Tränartrubbel (2011)
Skriv gärna till Malin Stehn eller ställ en fråga i gästboken på hennes hemsida
www.malinstehn.se
www.opal.se
© Text: Malin Stehn, 2011 © Illustrationer: Catharina Nygård, 2011 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed by Scandbook, Sweden, 2011 ISBN: 978-91-7299-491-1
1. Ett problem Lundebysjön glittrade i solskenet. Sebbe låg på bryggan vid badplatsen och studerade den ljusblå himlen. – Kolla! Han pekade på ett par ulliga moln som just seglade förbi. De ser ut som benskydd. Linus vände upp blicken. Sen såg han på sin bästis med bekymrad min. – Har du fått solsting? Fredde fnissade. – Det är inte solsting, det är fotbollsabstinens! – Absti-vadå? undrade Linus. – Äsch, glöm det, svarade Fredde. Jag menar bara att Sebbe saknar fotbollsträningen så mycket att han börjar se i syne. Linus hasade fram till bryggkanten och doppade ner tårna i vattnet. – Det gör jag också, sa han och plaskade lite med fötterna. Saknar träningen, alltså. Sebbe, Fredde och Linus spelade alla tre i Lundeby IK:s P12-lag. Fredde, som egentligen hette Fredrika, var målvakt och lagets senaste tillskott. Hon bodde granne med Sebbe och det var han som hade värvat henne för snart ett år sen. Många av spelarna hade varit tveksamma till att sätta
3
den smala tjejen med flätor mellan stolparna. Kunde hon verkligen ta de riktigt hårda skotten? Men en enda träning hade räckt för att överbevisa de mest skeptiska killarna i laget. Fredde var vig, hade snabba reflexer och tvekade aldrig att kasta sig efter bollen. Nu var det sommarlov och sommarlov var kul, men träningsuppehållet var inte lika roligt. Sebbe brukade tycka att det var skönt att vila från träningen i en vecka eller så. Sen började det alltid klia i kroppen. Självklart spelade de fotboll ändå. På stranden, i trädgården, nere på idrottsplatsen eller på planen vid lekplatsen. Men det var inte samma sak att spela utan någon som styrde upp saker och ting. Sebbe ville gärna spela med riktiga regler, det var lätt att det flippade ur när det inte fanns någon vuxen i närheten. Vissa ville bara skjuta bombskott. Eller så sprang de i väg med bollen utanför planen bara för att retas. Nej, Sebbe saknade Lasse, lagets tränare, och längtade efter organiserade träningspass. Som tur var skulle träningen starta samma vecka som skolan började. Och dessutom fanns ett litet träningsläger inplanerat sista helgen på sommarlovet. Det såg Sebbe verkligen fram emot. – Hur tror ni det blir när höstsäsongen drar i gång? Fredde låg kvar på rygg med slutna ögon. – Med vad? Sebbe anade vad hon var ute efter men frågade ändå. Fredde öppnade ena ögat och såg på honom.
4
– Med laget, förstås! Nu när vi ska börja träna mer på elvamannaspel. Sebbe suckade. Han ville inte riktigt tänka på det där. Samtidigt som han gladde sig åt att snart få börja spela riktig fotboll – med elva man på plan, offside och allt det där – så fanns en oro som låg och lurade i bakhuvudet. En oro för hur det hela egentligen skulle gå till. För Lundeby IK:s P12-lag bestod av nio personer. Varken fler eller färre. Och med nio spelare var det svårt att spela elvamannaspel. Det kunde ju vem som helst räkna ut. Linus drämde båda fotsulorna i vattenytan med följden att en mindre vattenkaskad vällde upp över bryggan. – Iiih! Vad gör du? Fredde satte sig upp och slog huttrande armarna omkring sig. Linus vände sig om och log älskvärt mot henne. – Förlåt, sa han glatt. Det var meningen! Fredde räckte ut tungan men Linus låtsades inte om det. – Tror ni att vi kommer att bli uppflyttade till trettonåringarna? frågade han. – Ingen aning. Sebbe ryckte på axlarna. Är de inte rätt många i P13-laget? – Jo. Fredde sträckte sig efter sitt linne. De är sjutton eller arton. Precis lagom för ett elvamannalag med avbytare. Hon drog linnet över huvudet och lyfte ut de blöta flätorna. – Tänk om vi får en massa elvaåringar i laget i stället! sa
5
Linus. I så fall lär vi hamna sist i serien. De är så himla klena allihop. Motståndarna kommer att kunna tackla omkull dem hur lätt som helst. Sebbe försökte komma fram till vilket av förslagen han tyckte var bäst. Att spela med de ett år äldre killarna hade förstås varit coolt. Men då skulle väl han och Linus få höra att de var små och ynkliga … Å andra sidan hade Linus helt rätt i att deras lag skulle få svårt att hävda sig i seriespelet om man bara plockade in yngre spelare i truppen. Inget av de två alternativen kändes lockande. Men Sebbe trodde innerst inne att det lutade åt den senare varianten. Lundebys trettonåringar var en av klubbens bästa årskullar. De var nog inte särskilt intresserade av att få ett gäng tolvåringar på halsen. Och några jämngamla spelare fanns inte att få tag på. Lundeby var inget stort samhälle och hela orten var finkammad på fotbollsspelare. De som inte redan spelade fotboll i Lundeby IK ville helt enkelt inte göra det. Sebbe suckade igen. – Några av killarna i P11-laget är snabba och tekniska, sa han till slut. Då gör det inget att de är klena. – Kanske det, svarade Linus fundersamt. I vilket fall som helst ska det bli intressant att höra hur Lasse har tänkt lösa problemet. Sebbe nickade. För det var faktiskt ett problem.
6
2. Kärleksbrev? När Sebbe klev in genom dörren på Plommongatan 12 blev han genast överfallen av Vilda – familjen Olssons stora blandrashund. Hon kom skuttande som om hon inte sett en levande själ på flera veckor. – Hej gumman! Sebbe satte sig på huk och vände bort ansiktet när den sträva hundtungan blev för närgången. Såja, sa han. Det räcker nu. Sebbes mamma, Lena, kikade in genom altandörren på husets baksida. – Hej! Hon drog av sig de jordiga trädgårdshandskarna och släppte ner dem på trätrallen. Är du redan hemma? Vad är klockan? Sebbe gick ut i köket och tittade på den digitala klockan ovanför ugnsluckan. – Kvart över sex! ropade han. – Oj! Lena hoppade ur sina träskor, klev in i vardagsrummet och skyndade vidare till köket. Då är det dags att börja tänka på middagen. Ska vi grilla korv? – Gärna. Sebbe var alltid sugen på korv. – Om du går ut och hänger upp dina badgrejer så börjar jag med maten, bestämde Lena. Kom och hjälp mig här sen! ropade hon efter honom.
7
Några minuter senare var Sebbe tillbaka. Och först då upptäckte han ett kuvert som låg på diskbänken. Det var adresserat till Sebastian Olsson. – Jag har fått brev! utropade han. Sebbe fick nästan aldrig någon post så det kändes lite högtidligt. Han vände och vred på det vita kuvertet. – Ja, just det. Lena log. Jag undrar vad det kan vara för något. Ett kärleksbrev kanske? Sebbe gjorde en ogillande grimas. Han kunde inte förstå varför hans mamma tyckte det var så kul att skoja om tjejer och kärlek. Fanns det egentligen någonting som var jobbigare än vuxna som tjatade om sånt? – Säkert, muttrade han och började sprätta upp kuvertet med pekfingret. Så småningom kunde Sebbe fiska upp ett vitt papper med ett välkänt emblem tryckt uppe i det högra hörnet. Lena böjde sig nyfiket fram. – Jaså, det är från Lundeby IK. Står det något om när träningen börjar igen? – Nä … Sebbe skakade på huvudet och höll fram lappen så att Lena kunde läsa.
8
9
Informationsmöte för Lundeby IK:s P12-lag! Alla spelare och föräldrar hälsas välkomna till kansliet måndagen den 6/8. OBS! Det är mycket viktigt att alla kommer. Ring mig vid förhinder. Hälsningar Lasse Sebbe vek ihop pappret och tittade förvånat på sin mamma. – Ett möte? Jag undrar vad det ska handla om. – Lasse ska väl informera om lägret. Lena drog upp kylskåpsdörren och fortsatte prata med huvudet halvvägs inne i kylskåpet: Och så är det kanske dags att betala medlemsavgifter eller något … Hon plockade fram senap och ketchup och ställde de båda plastflaskorna på bordet. Därefter började hon rota i grönsakslådan. Sebbe hade varit på håret att släppa fram den lilla oron som låg och gnagde i bakhuvudet. Den som handlade om hur det skulle bli med laget inför höstsäsongen. Men Lenas ord lugnade honom. – Antagligen, svarade han och bestämde sig raskt för att fokusera på sin kurrande mage i stället.
10
Höstsäsongen närmar sig och Lundeby IK:s tolvåringar ser fram emot att komma igång med fotbollen efter sommaruppehållet. Samtidigt finns en oro för vad som ska hända med laget: Alla vet nämligen att det snart är dags för elvamannaspel. Alla vet också att truppen består av nio spelare. Det går inte ihop. Sebbe är kluven. Problemet måste lösas, men om laget blir större kanske han inte längre platsar och hamnar på avbytarbänken. Det vore nästan det värsta som skulle kunna hända. Det värsta? Att inte bli uttagen till match över huvud taget ...
Med illustrationer av Catharina Nygård
ISBN: 978-91-7299-491-1
Opal 12