9789186033200

Marja Bruzæus Monica Rönquist-Germanis

det var en gång…

om konsten att skriva sitt liv

Det var en gång... om konsten att skriva sitt liv

Marja Bruzæus Monica Rönquist-Germanis

Fjärde tryckningen © 2012 Författarna & Faun Förlag Omslagsbilder Maria Isaksson, Annika Rehn Redigering & grafisk form Siewert Carlsson Tryck Bording AB, Borås ISBN 978-91-86033-20-0

www.faunforlag.se

Förord Boken riktar sig till dig som sedan länge velat skriva om ditt liv.

Vi har alla en livsberättelse. Den är unik, för den är bara vår.

Vi känner själva bäst till den och har kanske länge burit på den tills man en dag känner att nu är det dags att börja skriva.

Känner du igen dig? Varför du vill skriva, vet du alltså. Vad vet du antagligen också, men ditt liv är ett hav av minnen och det kan vara svårt att veta vad du ska välja och börja med. Att du själv ska skriva din berättelse, vet du också och nu kommer frågan hur. I handledningen här har vi försökt bemöta dessa frågor: Varför, vad och hur.

Innehåll Varför skriva?

Vad? Hur? När?

I

sid 10 sid 13 sid 15 sid 18

Ett litet intro

sid 20

Så börjar vi Just nu Jag minns När jag var barn Tänk om…

sid 21

Mycket kan få oss att minnas Jag går in i ett hus Ett gammalt föremål Ett fotografi Minneslappen, telefonnumren…

sid 26

Att skriva ur olika perspektiv Vems berättelse är sann?

Att skriva som en tioåring

sid 35

Livets dramatik En avgörande händelse Vändpunkter

sid 39

Alla dessa dagar Vardagens berättelse

sid 42

Lyckan kommer och går När var du lycklig?

Besvikelse Vi har alla gjort en ökenvandring Livets smärtpunkter

sid 44

Det som inte går att ändra Det som har skett har skett Ingen återvändo

sid 51

Det som gick att ändra Våra värderingar

sid 54

Jaget i världen När livet korsade världens gång En dag på femtiotalet

sid 56

Och ute i världen Resorna vi minns

sid 59

Alla dessa ljud och dofter Ljuden vi minns En doft

sid 61

De gåvor som vi fått Om mina föräldrar innan jag var född Om Mamma Jag längtar stenarna Äldst, yngst eller mittemellan?

sid 67

Om att göra research Kära farmor

sid 77

Barndomen Jag minns de fria fälten Och allt utom min läxa Vi som aldrig åt dessert

sid 83

Mot vuxenlivet När knoppar brister Den första kärleken

sid 91

Vuxen Om sättet att tillhopa gå Bröllop i sorg – begravning i glädje Så minns jag mitt jobb Vart tog du vägen?

sid 94

Den tredje åldern Livet efter femtio När barnen flyttar Sista arbetsdagen När kroppen sviker Vart tog barnet inom mig vägen?

sid 104

Livet som poesi En lyrisk tillbakablick

sid 113

Sant eller falskt?

Hur skriver jag sanningen om mig själv?

Och om andra?

Självbiografin – fakta eller fiktion?

Att fiktionalisera

sid 117

Den personliga berättelsen bjuder in Privat eller personlig?

sid 126

II Hantverket

sid 130

Sinnenas betydelse Som du känner, känner också andra

sid 131

Gestaltning Att skapa bilder i läsarens huvud

sid 132

undertext Låt tystnaden tala

sid 134

Perspektiv Vem berättar, jag, du, hon eller han?

sid 136

Personskildring Det är personerna vi minns i en berättelse

sid 140

Dialog, monolog Dialog är mycket mer än bara tal I monologen möter vi människan

sid 142

Miljöskildring Miljön är berättelsens omgivning

sid 146

Dramaturgi Konsten att berätta en historia

sid 150

Komposition Hur får jag grepp om allt jag skrivit?

sid 152

Mitt livs novell

sid 157

Och så lite mer om det språkliga Välj dina adjektiv och verb med omsorg Tempusformerna har olika funktion Styckevis och delt – om styckeindelning Skiljetecken Håll undan byråkraten

sid 160

Om att våga stryka

sid 166

Om att skapa rytm i en text Det är på rytmen det kommer an

sid 169

III Att skriva i grupp En kursmodell

sid 177

Respons Hur man ger och tar kritik

sid 181

Litteraturförteckning

sid 186

Referenslitteratur

sid 187

Bokens bilder

sid 187

Varför, vad, hur, när?

Varför skriva?

Varför skriver jag är en fråga, som många har med sig när de kommer till vår kurs. Vi låter frågan bli en skrivuppgift.

Vi vill förstå Att försöka förstå våra liv, återkommer ofta i svaren på varför-skrivafrågan.

Vi vill hitta förklaringar till att livet tog just den här vändningen. Att det var så här det blev. Vi inser att vi inte är unga längre och förundras kanske över att allt har gått så fort. Frågar oss vad som hände medan åren gick. Vad vi gjorde med våra liv?

Att ställa frågor och vara nyfiken är A och O i allt skrivande. Det är drivkraften, som manar på och engagerar. Den som gör att vi skriver. Och fast vi innerst inne vet att vi nog aldrig kommer att uppnå den fullständiga insikten om våra liv – det finns inget facit – så lockas vi av utmaningen att ta reda på varför allt blev som det blev.

Jag vill hitta den röda tråden Att man vill hitta en röd tråd i livet, var ett annat svar på frågan varför man skriver.

Att skriva sitt liv betyder att man vet vad som har hänt. Historien finns där. Det egna livet är materialet. Man vet hur ens saga började och man vet hur den har blivit.

I romanerna är vi vana att leta efter den röda tråden, den snitslade banan, som gör det lätt att hänga med i den snåriga intrigen. Vi undrar kanske om det finns en sådan i våra liv – och hur vi ska upptäcka den i så fall – för vi har lärt oss att en berättelse behöver en röd tråd, att det måste finnas något som håller ihop händelserna. Romanförfattaren konstruerar sitt tema, men hur gör den som skriver sin självbiografi? Att våra liv inte är några romaner vet vi. Ska man då försöka hitta på en tråd och hur stämmer det i så fall med sanningen?

Vår erfarenhet är att i alla levnadsbeskrivningar finns linjer som kan följas och beskrivas. Genom att ställa frågor till sig själv, fundera över sitt liv, över handlingar och val om dessa var resultat av egna beslut eller om slumpen styrde, kan man lättare urskilja de mönster som finns och skapa den sammanbindande länken.

Tiden går oavsett vad vi gör. I vårt skrivande kan vi bemästra tiden.

Vi har perspektivet bakåt – vi vet vad som har hänt, och med hjälp av tillbakablickandets facit kan vi hitta den röda tråden. Och vi kan krydda den med spänning!

11

Jag vill veta vem jag är Att man vill veta vem man är och varför man blev den man blev är ett annat svar på varför man skriver.

Hur ofta har vi inte sett oss i spegeln och tyckt att det är Mamma eller Pappa som blickar emot oss? Denna upptäckt verkar bli vanligare ju äldre vi blir. Och man frågar sig om det är generna som är det största skälet till att vi blev som vi blev, eller den klassiska motpolen miljön? Var det ”stenarna där barn vi lekte” eller kraftmätningen i syskonskaran eller kanske frånvaron av en sådan som formade oss?

Nu som vuxen har man perspektiv och insikt och ser på sig själv mera utifrån. Att skriva sin berättelse blir en slags sammanfattning av livet och samtidigt ett sätt att komma till större klarhet om sig själv.

Jag skriver för barn och barnbarn Många skriver för att bli lästa. Man vill bli sedd.

Ett svar på varför-skriva-frågan var att man vill skriva för barn och barnbarn, att någon ska få ta del av ens livsberättelse. Många av våra skrivare har sagt att man saknar egna mor- och farföräldrars berättelser och därför vill man nu ge sina efterkommande släktingar detta som man själv inte fått.

Att skriva för efterkommande betyder dessutom att man har en läsare att det finns någon som är nyfiken på ens liv. Det stimulerar till skrivande.

Berättelserna hamnar inte bara i byrålådan. Och ännu en viktig aspekt är att samtidigt som man undersöker sin egen historia, ger man omvärlden ett unikt tidsdokument. Mycket har kanske redan skrivits om den tid vi har levat i och den vi lever i nu, men ingen har kunnat berätta om den ur ditt perspektiv. Det kan endast du göra!

Jag mår bra av detta Jag mår bra av att skriva var ett annat svar på skrivarfrågan. Vi får inte glömma bort att i skrivandet liksom i allt skapande ligger något lustfyllt.

Man åstadkommer något och känner tillfredställelse. En uppslukande aktivitet, som får en att glömma tiden har det sagts.

Att skriva för sin egen skull utan sidoblickar på vem som ska läsa eller vad det ska leda till är också något att uppmuntra. Till detta vill vi bara tillägga: Skriv!

Nu har jag tid I flera svar kom det fram att nu fanns tiden. Det är lätt att konstatera att tiden har gått fort och för att skriva – det som man länge har velat göra – har det inte funnits så mycket tid. Nu finns den!

12

Så här skrev Maria, en av våra deltagare: Nu när jag har tid vill jag tänka över mitt liv. Att skriva ner det blir som ett slags bekräftelse på att jag har levat. Det är, som om jag tycker att livet inte bara får passera förbi. Jag vill gå igenom det noggrant, syna det, försöka förstå det. Detta som blev mitt liv?

Jag undrar ofta vad meningen är. Kan jag hitta svaret om jag skriver ner det? Blir det tydligare om jag ser det på papper?

Nu när jag har tid vill jag ta tag i min berättelse. Den får inte bara glida iväg med alla de där starka, härliga bilderna, som så ofta dyker upp i mitt minne. De som försvinner när jag försöker fånga dem.

Varför ska jag låta dem försvinna?

Nu om någonsin ska de fästas här på mitt papper. Med min allra vackraste handstil ska jag fånga mina minnen. Här ska de få sin plats.

Just här ska mitt liv skrivas.

13

Ty havet självt är ett enda stort minne ett enda stort nu ur Oidipus vid havet av Rabbe Enckell

Vad ska jag skriva?

Vad du ska skriva om, det vet du. Ditt liv. Men vad i detta hav av minnen?

Var börjar man? Vad väljer man? Detta är frågor många ställer sig när man har bestämt sig för att börja skriva.

Var börjar jag?

Som svar på frågan var man börjar, svarar vi: Gräv där du står! Det är ett talesätt som blev vanligt på sjuttiotalet. Vi har travesterat uttrycket till skriv det, som ligger dig närmast, det som du känner mest för! De bästa historierna kommer från hjärtat. Uttrycket är slitet men i det här fallet finns inget bättre. Det är en självklar sanning, som stämde med vad vi själva, i vår tur helst har skrivit om.

Alltså sammanställde vi övningsuppgifterna efter principen, det som vi känner mest för vill vi också skriva om. Det är lättare att komma över motståndet och sätta igång med skrivandet om man får börja med det man helst vill.

Uppgifterna kommer alltså inte i kronologisk ordning med början vid födelsen. Det är lätt att fastna i den fantastiska barndomen – inget ont i det – det är en period när, oavsett om den var lycklig eller inte, sinnena

14

var fräscha och allt var nytt och spännande. Och oprövat! Visst ska man skriva om den. Men livet är långt och det finns mycket mer än barndomen att skriva om.

Alla stadier i livet har sina händelser, väl så intressanta och spännande att berätta om. Därför har vi tagit med övningar som riktar sig till olika stadier i livet.

Nedslag i din historia hjälper dig att få överblick Vi har alltså tänkt oss att man med skrivövningarna gör korta nedslag i den egna livshistorien. Syftet med detta tillvägagångssätt är att man på så sätt ska bli medveten om vad man vill skriva om, få en överblick, kanske upptäcka vad i livet som varit viktigt, vilka händelser som kan bli scener i den egna berättelsen. Det blir som ett slags inventering av minnesförrådet.

Kanske kommer det fram sådant, som man inte tidigare tänkt att det går att skriva om. Ett möjligt tema. Strindberg beskriver sig själv som rädd och hungrig i sin självbiografiska bok Tjänstekvinnans son.

Vad väljer jag?

Våra ämnesförslag är skiftande. Som livet. De handlar om såväl stora avgörande händelser som korta episoder; om konkreta tilldragelser, liksom om reflektioner över det liv man levt och hur man har blivit den man är, om lyckan och det svåra i livet, om föräldrar, förfäder och vänner; personer som har haft stort inflytande i våra liv.

Att ta med stort som smått, mörkt och ljust i sitt skrivande är alltså en medveten tanke bakom våra ämnesval. En berättelse behöver de dramatiska inslagen men även vilopunkterna. Det ljusa behöver sin kontrast i det mörka. Om man tar med olika sidor av livet i sin berättelse gör man skildringen till en varierad och omväxlande läsning. Den blir som livet självt.

15

det var en gång…

Det här är en bok för dig som bär på en livsberättelse som du vill förmedla till din omvärld. Kanske till dina barn, dina vänner eller kanske till och med för en större läsekrets än så?

Vi vill dela med oss av vår långa erfarenhet som skrivarlärare för vi har mött så många skrivare, fått dem att komma igång med sina skrivprojekt och sett dem lyckas berätta sitt livs historia.

Vi tar upp många aspekter av skrivandet och ger tips och råd som kan ge dig inspiration att komma igång och ta de första skriv­stegen.

Bokens skrivövningar ger dig möjlighet att skriva om såväl konkreta händelser som reflektioner över livet, hur det blev och varför man nu blev som man blev... Övningarna handlar om alla skeden i livet. Vi tar upp frågor som berör det självbiografiska skrivandet: Vad som är fakta och vad som är fantasi, sanningsbegreppet och hur man skiljer mellan att vara privat och personlig. Tips och konkreta övningar i skrivandets hantverk hjälper dig att göra din berättelse läsvärd och intressant. Då vi arbetar med skriv­are i grupp har vi lärt oss hur viktig responsen är för varje skrivare – för att få stöd och och hjälp och inspiration. ”Om konsten att skriva sitt liv” är underrubriken på vår bok. Och den konsten kan du lära dig tillsammans med oss. Första steget? Läsa och öva ihop med oss i vår bok.

Välkommen!

Marja och Monica

www.faunforlag.se