Nathalie Isaksson
I en småstad inte helt olikt den du och jag bor i bodde en gång en familj i ett hus, ganska likt det hus vi bor i. Där bodde två barn, storebror Knut och lillasyster Ylva-Lie. Barnen hade varsitt rum men sov gärna över i varandras. Oftast var det Ylva-Lie som smög in i Knuts rum mitt i natten med kudden under armen och snutten i handen. Knut vaknade varje gång Ylva-Lie smög in i rummet men öppnade aldrig ögonen. Han flyttade bara längre in i sängen så att lillasyster skulle få plats, sen mumlade han ner i kudden ett lugnt ”Sov gott” och somnade om på nytt.
Sådär var det jämt... förutom en natt då barnen inte sov alls. Det var en natt för inte så länge sedan. Allt började precis som vanligt, mamma nattade Knut och pappa nattade Ylva-Lie. Barnen hann precis slumra till innan de hastigt vaknade till igen av en stor smäll som fick taklamporna att skaka och några tavlor ute i hallen att falla till golvet. Ylva-Lie tog snutte och kudde och sprang ut ur sitt rum bort till Knuts. Hon slet upp dörren och ropade: “Knut! hörde du?” Knut satte sig upp i sängen, nickade och stirrade på lillasyster.
Planeten Calypso Colombia är i kris. Allt är inte som det brukar och Lakritshäxan är den skyldiga påstår Pepparkaksgumman.
I ett försök att rädda allt planetens invånare håller kärt beger sig en liten grön gubbe till jorden för att hämta syskonen Knut och Ylva-Lie. Han är säker på att ingen utom barnen kan rädda planeten
