Anna Thoresson
Barn, natur och hållbar utveckling
– Med hjärtat i jorden
Lärarförlaget
Lärarförlaget
Lärarfortbildning AB
Box 17023
104 62 Stockholm www.lararforlaget.se info@lararforlaget.se
Kopieringsförbud
Förlaget påminner om att detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.
Kopiering är förbjuden, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt avtal och den mycket begränsade rätten att kopiera för privat bruk.
© 2024 Anna Thoresson & Lärarförlaget
Redaktör: Annika Claesdotter
Grafisk form och produktion: Anna Bylund
Foto omslag och inlaga (där inget annat anges): Anna Thoresson
Tryck: Tryckt inom EU via Printpool, 2024
ISBN 978-91-988576-0-3
1. Höst: Att bli kompis med naturen
”Titta här!” – allt börjar med en mask
”Då kan de dö!” – om omsorgsfulla relationer
Att lära med ögon och händer – naturvetenskap som kroppslig erfarenhet
Vad är det som blinkar? – i skärningspunkten mellan upplevelse och reflektion
spanar på eken – fakta är på riktigt viktigt
Goa, glada träd – fakta och fantasi hör ihop
Berättelsen om löv och maskar – att synliggöra naturens kretslopp
2. Vinter: Att tänka om naturen
Ordlös vinter – om naturvetenskap som språk och samtal
Kan det växa glass? – att lära från det kända till det okända
Vatten, is och mittemellan – att tänka om orsaker och samband
Smälter snön i grillen? – om produktiva frågor och frågvisa barn
Att ställa frågor till en vattenpöl – om material som möjliggör lärande
Väder, vind och läroplanen i bakfickan – om utomhuspedagogikens villkor 82
I morgon kommer våren – om tiden som går men upprepas 85
3. Vår: Att förstå ekosystem 87
Videkissar och andra knoppar – om skillnader som gör skillnad 88
Vi hittar en tagg – att upptäcka naturens mångfald 91
Blåstjärna och rabarber – växterna får namn och blir Någon 96
Röda, gula och rosa blommor – ett nytt perspektiv på våra träd 100
Äckliga och gulliga djur – om etiska dimensioner i naturmöten 103
Årets första humla – vi blir medborgarforskare
107
Kompost och solrosor – om materian som aldrig försvinner 113
I potatislandet – ”learning by gardening” 117
4. Sommar: Att möta naturen genom konsten 121
Naturen i färg och form – om konst som förundran 122
Ränder, prickar och spröt – om konst som seende
”Kan det vara så här?” – om konst som motstånd
128
134
Att lyssna med alla sinnen – om konst som relation till naturen 138
Från jord till bord till jord – ett kretslopp sluts 145
5. Hållbar utveckling – allt hör ihop
147
De planetära gränserna – förutsättningen för våra liv 147
Hopp och handling – om hållbar utveckling i förskolan 151
Vi bygger djurhotell – om lärande i, om och för naturen 152
”Alla djur behövs” – om pluralism och demokratiska samtal 154
”Ej skräpa ner” – om handlingskompetens 159
Vi väver kunskaper – om lärande som helhet 162
Vad behöver en pedagog veta? – om att lyssna och leda 167
6. Tiden som den fjärde pedagogen 173
Barn är samlare – om att forma en relation 177
Naturen som vana – om ekologisk litteracitet 180
Being och becoming – att lära för en hållbar framtid 185
Tips på vidare läsning och lyssning
Pedagogisk litteratur om naturvetenskap och hållbar utveckling
Fakta om klimat och biologisk mångfald
Referenser
Prolog
Vi står mitt i den stora odlingsbädden och gräver ogräs, fem barn och jag. Vi ska rensa landet inför årets potatisodling. Grästuvorna är sega att få upp och kräver sin teknik: Hur hanterar man egentligen en grävspade? Det gäller att hitta rätt vinkel för att kunna trycka ner spaden i den ganska hårda jorden, lagom nära tuvans rotsystem. Vilgot börjar få vana, han ställer sig på spadbladet och gör en liten knyck med kroppen för att få extra kraft. Det svischar till när jorden ger vika och spaden hittar en väg ner i marken. Sedan måste man bända skaftet bakåt för att dra nytta av hävstångseffekten. Vilgot häver sig över skaftet med sin kroppsvikt. Jorden tvekar en sekund, ger sedan efter och släpper ifrån sig hela grästuvan. Både spaden och Vilgot dråsar i marken med en duns när kraften omfördelas, men Vilgot är blixtsnabbt på fötter igen och lyfter i triumf upp grästuvan. Jorden rasar ur dess dinglande rötter. – Kolla vilken stor! Var ska jag slänga den?
Så arbetar vi på med ogräsrensningen tillsammans en god stund. Några barn jobbar sig systematiskt från ena kanten till den andra och gräver bort allt i sin väg. Andra väljer i stället noggrant ut nästa mål bland allt som växer utifrån olika kriterier: storlek, blomfärg, svårighetsgrad… Maskrosorna lockar mest. De är lätta att känna igen på bladen och deras rötter fascinerar med sin variation i form och grovlek.
Plötsligt blir det ett väldigt liv i bortre hörnet och vi söker oss alla dit för att se vad som står på. Agnes har råkat gräva upp ett rödmyrebo under en grästuva och nu irrar förvirrade myror omkring åt alla håll, både på marken och upp på våra stövlar. Några myror kommer bärande på ägg som de försöker sätta i säkerhet. Andra verkar mest springa planlöst fram och tillbaka. Vi tittar med förundran på all aktivitet omkring våra fötter. Och så plötsligt ett utrop: – Ska vi döda dem?!
Ett barn börjar frenetiskt hugga med spaden bland alla myrorna. Tvåan följer snabbt efter och nu viner spadbladen åt alla håll. Jag hejdar barnen i rörelsen och sätter mig på huk för att fånga allas uppmärksamhet. Jag berättar om myrorna: att de bygger sina bon nere i marken och att vi råkade förstöra ett bo och skrämde dem när vi grävde. Jag berättar att myrorna nu är rädda och söker efter skydd åt sig och sina ägg – det är därför de springer runt överallt. Jag berättar om varför myrorna behövs i naturen och varför det är viktigt att vi är så försiktiga vi kan, så att vi inte råkar döda dem. Barnen står tysta och fundersamma runt mig en stund.
– Myror är insekter. Det vet man för att de har sex ben, säger Vilgot plötsligt. Javisst, olika sorters djur har olika många ben. Vi försöker räkna myrbenen, men det är svårt för djuren är både små och snabba.
– De här myrorna är mycket mindre än de myrorna som bor i myrstacken i skogen, säger Agnes.
Vi begrundar reflektionen tillsammans, försöker dra oss till minnes hur myrorna vi passerar på vägen till vår samlingsplats i skogen ser ut.
– De är både svarta och röda, minns Olivia och vi diskuterar skillnaden mellan stackmyror och rödmyror, både i storlek och färgsättning. Så utbrister Alessio:
– Fröken, varför heter de rödmyror egentligen? Jag tycker att de borde heta guldmyror i stället, för de ser ju ut som guld.
Vi rensar ogräs och hittar ett myrbo. Mer än så är det inte. Men inom loppet av bara några minuter rör vi oss i våra samtal mellan teknik, naturvetenskap, matematik, språk, etik och hållbarhet. Vi spänner
över nästan hela läroplanen där vi står i odlingsbädden. För så är det att arbeta i naturen. I naturen är ämnesområden inte uppdelade och separata. De hänger ihop och bildar en helhet, på samma sätt som livet inte är uppdelat utan helt. Att arbeta med naturen som pedagogiskt rum är att arbeta med livet självt.
Det här är en bok om barn, förskola, natur och hållbar utveckling. Jag vill berätta för er om hur vi arbetar utomhus året runt, med vår naturträdgård och våra odlingar som grund. Hela läroplanen finns utomhus. Vår trädgård och allt som pågår där ger oss ständigt nya saker att förundras över, undersöka och diskutera tillsammans. Det är en lärprocess utan slut.
Hållbar utveckling handlar om varsamhet och omsorg. Naturen är vårt hem och vi är helt beroende av den för att kunna leva våra liv. Vi behöver agera klokt och varsamt för att inte skada den. En sådan varsamhet bygger i sin tur på att vi har en relation till naturen, att vi känner den – med både kroppen och knoppen. Vi behöver få möta och uppleva naturen med alla våra sinnen. Vi behöver få känna förundran och nyfikenhet inför allt det vackra, märkliga och spännande som pågår. Vi behöver få bekanta oss med de växter och djur som lever där. Vi behöver få utforska naturens processer och fysikens lagar för att kunna förstå något om ekosystemen och de komplexa samband som bygger upp livet på jorden. När vi har en relation till naturen, när vi på riktigt känner den, då blir den också viktig för oss, något vi bryr oss om och vill vara rädda om. Då kan vi också fatta kloka, hållbara beslut.
Men det tar tid för relationer att växa. Därför är det här också en bok om tid. Det är genom att om och om igen få möta naturen i all dess mångfald som vi kan lära känna den och successivt bygga en relation. Tiden och upplevelsen av naturens återkommande processer är en nyckel till hållbar utveckling. Tiden är den fjärde pedagogen. Det är en bok sprungen ur nödvändigheten. Människan utmanar i dag naturen och livets förutsättningar till den yttersta gränsen. Vi behöver hitta tillbaka till ett mer hållbart sätt att leva, hitta sätt att bli kompisar med naturen i stället för att ställa oss i motståndar
hörnet. Vi behöver återknyta till biosfären, för att låna ord av Johan Rockström, professor i miljövetenskap och en av världens främsta klimatforskare (Rockström & Klum, 2015). Och vi som pedagoger behöver hitta vägar för detta i vår undervisning. Hur gör vi det? Jag hoppas att min bok kan bidra med ytterligare några pusselbitar i det samtalet.
Men framför allt är det här en bok sprungen ur den upptäckarglädje och kunskapslust som hela tiden virvlar runt på vår förskola.
Det är en alldeles vanlig tisdag i november. De senaste veckornas iskalla stormar har dragit över och nu är luften mjuk och ljum igen. Vi letar efter småkryp i vår trädgård. Tidigare under hösten såg vi dem lite varstans, men var är de nu?
– De finns inte här på vintern, för de klarar inte det. De fryser då, resonerar Olle.
– För det är för kallt, lägger Colin till.
– De gömmer sig i sitt bo då, säger Elton.
– Jag tror att de flyger till ett annat land, funderar Olle.
När vi resonerat vidare en stund har barnen ändå en del idéer om var vi kanske skulle kunna hitta djur. Uppe på vårt berg brukar de finnas. Eller under stenar? I sandlådan kanske, eller under löven? Barnen försvinner i väg åt olika håll för att leta.
Alex, Elton och Melker går till det stora djurhotellet som vi byggt i en av våra odlingsbäddar. De lyfter på tegelskärvor och gamla murkna stockar. Finns det några djur hemma? En ensam gråsugga springer förskräckt i väg när vi rotar runt, och en snigel ligger och kurar under ett löv, men i övrigt är det inte mycket liv och rörelse ens här i dag. Men så ber Alex mig om hjälp att lyfta undan en tung sten. Och det är då det händer:
– En mask! Den bajsar! ropar Alex och pekar.
Ja titta … Där slingrar sig en blekrosa daggmask halvvägs ner i jorden, och vid dess bakände formar sig sakta en brun kletig massa.
– Nu blir det ny jord, hojtar Elton uppspelt.
Vi tittar fascinerat på den lilla droppformade bajsplutten som masken lämnar efter sig när den drar sig längre ner i jorden.
Och innan den försvunnit helt händer det en gång till:
– Nu bajsar den igen, ropar Alex och gestikulerar åt mig för att jag ska se vad han ser.
En mask som bajsar – vilken grej! Vi tar kort på hela härligheten och visar för våra kompisar i samlingen en stund senare. Och så kommer det sig att vi plötsligt sitter och pratar om att gråsuggebajs, hästbajs och människobajs också kan bli jord, om utedass och om den där gången Ture var så kissnödig att hans pappa behövde stanna bilen mitt i skogen.
När livet är på riktigt blir också lärandet på riktigt och då tar samtalsämnena aldrig slut.
Jag heter Anna Thoresson och arbetar som förskollärare på Frida förskola i Vänersborg. Vi är en förskola med 80 barn från ett till fem år, delade i fyra åldersblandade grupper. Jag har en tjänst som utepedagog och jobbar i den rollen tillsammans med alla våra arbetslag. I mitt uppdrag möter jag samtliga barn, i mindre grupper, i planerad undervisning utomhus.
Jag har vid det här laget drygt 20 års erfarenhet av förskolepedagogiskt arbete. Men i min första yrkeskarriär var jag journalist med fokus på demokrati, utbildning och barns villkor i samhället. De frågorna har följt med mig in i förskolläraryrket. Jag tänker att demokratiuppdraget är förskolans kärna. Vi lever i den här världen som människor tillsammans med andra människor, och för mig är det vad utbildning i grund och botten handlar om; hur kan vi vara tillsammans i världen? I den här boken får det naturvetenskapliga ämnesinnehållet stort utrymme. Det är egentligen inte för att naturvetenskapen i sig skulle vara särskilt intressant (även om jag tycker att den är det, också). Men naturvetenskaplig kunskap är en central aspekt i demokratiprojektet utbildning. Vi lever i en fysisk värld, och för att kunna fatta kloka, hållbara beslut om våra enskilda och gemensamma livsvillkor behöver vi kunskap om hur världen är beskaffad. Det betyder givetvis inte att naturvetenskap är det enda viktiga ämnesinnehållet i förskolan. Naturvetenskapen är nära sammanflätad med många andra kunskapsdomäner, och jag hoppas att även det blir synligt i min berättelse.
Den här boken står på två ben: dels mina personliga erfarenheter av pedagogiskt arbete, dels den forskning om utbildning i allmän
het och förskola i synnerhet som bedrivs både i Sverige och internationellt. De forskare som omnämns i boken är verksamma på olika nivåer och inom olika delar av det utbildningsvetenskapliga fältet, om inget annat anges.
Alla barn som nämns i den här boken finns på riktigt, men av integritetsskäl eller praktiska skäl har några av dem fått andra namn. Alla situationer i boken har också hänt på riktigt. Men bokens händelser utspelar sig i olika barngrupper under olika år. Den går därför inte att läsa som en kronologisk beskrivning av enskilda barns kunskapsutveckling. De situationer jag valt ut finns med för att de på olika sätt är representativa för de lärprocesser som återkommande pågår hos oss.
Boken innehåller inga färdiga koncept eller mallar för undervisningens upplägg. Det är en berättelse, mer än en handbok. Jag vill ge exempel på vad undervisning för hållbar utveckling kan vara och hur vi kan göra naturens olika fenomen och processer synliga. Varje barns kunskapsresa är unik, och varje undervisningstillfälle likaså. Men kanske hittar ni någon tanke i min berättelse att bära med er in i er egen verksamhet?
Vad händer när barn får växa i takt med naturen?
Det här är en berättelse om en barngrupp, en förskola och en trädgård under fyra årstider. Den handlar om det lärande som tar sin början i sinnliga och estetiska upplevelser i naturen, i kroppens möte med maskar, träd och is.
Boken visar hur hållbar utveckling grundar sig i vår egen personliga relation till naturen. Det vi känner, det bryr vi oss också om. Genom återkommande naturmöten, platsrelationer och en processinriktad undervisning med långa tidsperspektiv ges barnen möjlighet att bli kompisar med naturen.
Upplevelser och erfarenheter väcker förundran och nyfikenhet, som leder vidare till kunskap, förståelse och omsorg om naturen – kärlek, om man så vill … Med hjärtat i jorden läggs grunden till ett mer varsamt ekologiskt förhållningssätt. Boken ger en pedagogisk vision om hur en av vår tids största frågor kan bli en del av förskolans dagliga verksamhet.
Anna Thoresson är förskollärare. Hon skriver och föreläser också om bland annat utomhuspedagogik och hållbar utveckling.