



Jag är en ekorre i grunden, har alltid varit en samlare. Allt från gamla aktiebrev till fantastiskt glas från det småländska glasriket. Men kring 2010 tog mitt samlande en ny väg. Jag hade nyligen lämnat Svenssons i Lammhult, som jag utvecklat under många år, och jag såg hur fina möbler försvann till utlandet. Det blev en ögonöppnare – och jag ville rädda det småländska kulturarvet.
Och så tog det fart. Någon stor vision fanns inte, snarare utvecklade det sig från dag till dag. Nej, jag hade ingen aning om vilken omfattning detta skulle få.
Mitt samlande började med svenska möbler, men ganska snart insåg jag att det var ett alldeles för brett område. Så jag vässade siktet ytterligare och svenska designmöbler från Småland blev min inriktning.
Som den första möbeln i min samling räknar jag en möbelskulptur av Mats Theselius, som jag köpte i början av 90-talet. Han gjorde den av tolv osäljbara Ivar-hurtsar från Ikea som han köpt för 1 kr/st. Sockeln var densamma som på hans välkända National Geographic-hylla som tillkom i samma veva. Ivar dussin, heter den.
Naturligtvis anade jag inte att skåpet var början på en ny samling, men så var det. Och på den vägen har det fortsatt. Jag är ju både samlare och möbelnörd.
Historien om min samling och den här boken kan också sägas ha börjat i Stockaryd där jag växte upp. Här startade farfar 1922 hyvelbänksfirman Sjöbergs och både han och pappa – och resten av familjen – var snickare. Så känslan för trä och möbler har alltid funnits med mig.
Men den ursprungliga berättelsen om de småländska möblerna börjar egentligen på 1850-talet. Det är då som Henriette Killander på Hooks herrgård i Småland beställde den första svenska pinnstolen av snickaren Daniel Ljungquist i Svenarum. Det var en modell av amerikanskt ursprung som snabbt blev populär bland andra snickare och i sin förlängning födde den småländska möbelindustrin. Handgjorda allmogemöbler ersattes nu av arkitektritade designmöbler. Och nu startade de en efter en: Nässjö Stolfabrik, Svenska Möbelfabrikerna, Gemla
Fabriker, Lammhults Möbel, Karl Andersson & Söner, Stolab, Bruno Mathsson, Källemo, Swedese, Ikea… Ja, det var i Småland det hände.
Från Hooks herrgård utanför Vaggeryd är det för övrigt drygt 10 mil genom skogen ner till Huseby bruks gamla snickerifabrik utanför Växjö. Det är där min möbelsamling visats ett par år. Och tänk, här om året kom jag över
en pinnstol som kan räknas till en av de äldsta i landet, tillkommen just i Svenarum. Och mycket talar för att den är tillverkad av Daniel Ljungquist själv. Stolen har också fått en liten plats i den här boken fast den är tillverkad långt före 1900, då den här boken egentligen startar. Ett litet undantag som bekräftar regeln kan vi säga.
Hur många möbler som ingår i samlingen? Jag vet faktiskt inte, jag slutade räkna vid 1 000-strecket. Så fler än så är det. I den här boken har jag samlat ungefär 600 av dem, de flesta stolar. Av dessa har jag gett 61 möbler extra stort utrymme, både vad gäller bild och text. För dessa texter svarar en rad möbelhistoriker, skribenter med specialintresse och företagsledare i möbelvärlden. Liksom flera formgivare som skriver och berättar om sin egen möbels tillkomst: Jag riktar mitt stora tack till dem alla! Se vidare sid 414.
Med facit i hand önskar jag ibland att jag bara hållit mig till stolar och sluppit att släpa på en massa tunga skåp och otympliga soffor. Stolar, fåtöljer och pallar är enklare att flytta runt. Bland favoriterna kan jag nämna Carl Bergstens fina caféstol som togs fram hos Gemla till en utställning i Norrköping 1906 och solfjäderformade pinnfåtöljen Bågen av Sven Engstrand och Gunnar Myrstrand för Nässjö Stolfabrik 1952. Den senare en i mitt tycke perfekt förening av trä, luft och fantasi. Och så förstås Bengt Rudas Cavelli-fåtölj från 1958, en dyrgrip från Ikea som jag köpte härom året.
Ja, det är något visst med stolar. Det har visserligen sagts att stolen är en ganska onödig konstruktion. Vår kropp mår möjligen bättre av att sitta på huk, och hos nomadfolk och i de traditionella japanska husen var stolen långt in i förra seklet en okänd bekvämlighet. Men tider förändras – liksom behov – och sedan länge är det som om vår kultur är besatt av denna fyrbenta funktionalist. Liksom jag själv.
Det som driver mig är väl dels själva letandet och grävandet, jakten efter att hitta någonting som man inte sett förut eller ens visste fanns. Men framför allt en väldigt stark önskan att bevara arvet av småländsk möbelindustri och bygga en skattkista för framtiden.
Jag har inga planer på att vare sig sälja eller ta min samling med mig i graven, min förhoppning är att det ska bli ett eget museum i slutändan.
190 0 -tal
Redan på 1860-talet etablerade sig de första möbelfabrikerna här i Småland och på 1890-talet
slog massproduktionen igenom – men tillverkningen var och förblev hantverk långt in på
1900-talet. Det som i första hand producerades i massor var pinnstolar. Tranås–Nässjö–
Vetlanda var centrum för pinnstolsmakeriet; här fanns ett tiotal fabriker runt år 1900. Pinnstolen
får ses som avslut på en månghundraårig tradition av allmogemöbler. Från tiden kring sekelskiftet 1900 avlöste de fabriksproducerade stolarna de gamla hemmatillverkade möblerna.
För offentlig miljö gör böjträstolen entré. I början av 1900-talet tog Gemla Fabrikers upp
tillverkning av böjträmöbler, så kallade Wienermöbler och tillverkade 1906 en av de verkliga
ikonerna i svensk möbeldesign, Carl Bergstens Caféstol. Stolen ritades för Strömsholmens restaurang och var inspirerad dels av Wiener Werkstätte och Josef Hoffmann, dels av Charles Rennie Mackintosh i Glasgow. Stolen är den första moderna stolen i böjträ.
Strömsholmens caféstol – en av 1900-talets häftigaste svenska stolar och en stol som följt med mig ända sedan 1970-talet.
Jag hade sett Bergstens spännande möbel och förälskat mig… och så på antikmässan i Älvsjö i början av 1980-talet kom en välkänd antikhandlare gående med just denna min absoluta favorit. Jag stoppade honom och vårt samtal slutade med att jag köpte stolen för tusen kronor.
För mig personligen är den här stolen inledningen till den vurm för den moderna designen som inleddes vid den här tiden. Snart efter dök en Aalto-fåtölj upp. Även Alvar Aaltos möbler var vid den här tiden helt förbisedda. Den fåtöljen blev huvudnumret när jag i maj 1983 hos Bukowskis Oskarianska arrangerade den första specialauktionen i Sverige för modern design.
”Funktionalism” fick avdelningen heta och Aalto-fåtöljen klubbades för rekordsumman 36 000 kronor – och blev startskottet för det nya intresset för modern design. Fram till dess hade 1900-talets design betraktats som mindre intressant, allt handlade om barock, rokoko, gustavianskt, allmoge…
Arkitekten och möbelformgivaren Carl Bergsten (1879–1935) var uppvuxen i Norrköping och när han fick det ärofyllda uppdraget som huvudarkitekt till Industriutställningen i Norrköping 1906, ingick det även att inreda Strömsholmens restaurang.
Det var här han introducerade den stramare form av jugend som hade Wien och Glasgow som källa.
Carl Bergsten var efter en resa några år tidigare i Tyskland och Österrike hänförd av den nya strama formgivningen han sett. Det var ett stiliserat och geometriskt formspråk som Josef Hoffmann i Österrike och Charles Rennie Mackintosh i Skottland skapade vid denna tid. Han träffade också Hoffmann
och Otto Wagner på sin resa och cafémöbeln liknar i mycket deras möbler från samma tid.
Det var också böjträtekniken som intresserade och på Gemla leksaksfabrik i Diö hittade han sin tillverkare. Cafémöbeln är överraskande modern i sitt stramt geometriska uttryck. Formen är ovanlig med ryggstöd med kors i den högsmala ovalen, cirkelrund sits och utskjutande båge som håller stolsbenen; över den senare brukade kypare och servitriser snubbla och flera bågar sågades därför av.
Upphöjd på sina fem lackade träkulor ger stolen ett lätt svävande intryck.
Inte heller var stolen ergonomisk, tänkt mer för en stund på caféet än någon längre sittning. Det framgår tydligt av ett roligt brev jag fick av en musiker som tvingats sitta på en av stolarna när dessa långt senare efter cafétiden fick ett nytt uppdrag.
”Strömsholmen”, skrev den här personen, ”brann sedermera ned, olyckligtvis måste ett antal Bergstenstolar ha räddats undan lågorna. Det var på dessa vi musiker hade det tvivelaktiga nöjet att sitta under långa konsertkvällar. Med ty efterföljande ryggbesvär.” (Se brevet, sid 274).
Ja, restaurangen brann ner 1939. Förutom ett större antal stolar ingick även i möblemanget några
fåtöljer i svart böjträ och grönt läder liksom cafébord, och ett par av dessa överlevde också branden och finns kvar. Exemplar av samtliga möbeltyper har under senare år sålts för höga summor på auktion.
Antikvitetsexpert, chefsintendent och huvudägare av Uppsala auktionskammare, medverkat i SVT:s
Antikrundan sedan 1989.
På Baltiska utställningen i Malmö 1914 var de dåvarande östersjöstaterna, dvs Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland representerade. Baltiska utställningen var den sista manifestationen för jugendstilen i Sverige. En av utställarna hette Erik Svensson. Han hade mästarbrev och ställde tidigt ut möbler med stil. Med snickeri i torpet utanför Lammhult, lade han grunden till Svenssons Möbler i Lammhult.
”Konstnärerna till industrin” blev målet för den förmedlingsbyrå som Svenska slöjdföreningen startade 1914. Hemutställningen på Liljevalchs 1917 blev genombrottet för möbler tänkta för arbetarklass och lägre medelklass. Utställningen visade bland annat köks- och rumsinredningar av Carl Malmsten, Erik Asplund och Uno Åhrén.
Gunnar Asplund har varit en förgrundsgestalt för den svenska modernismen och har likt få andra bidragit till att sätta svensk form och arkitektur på den internationella kartan.
Hans karriär tar fart under 1910-talet med flera privata uppdrag och offentliga utställningar. Dit hör några
viktiga projekt så som Villa Snellman 1917–18 samt Hemutställningen på Liljevalchs i Stockholm 1917.
Stolarna i Johan Sjöbergs samling hör till en av de absolut första inredningsuppdragen Asplund
genomför, till häradshövding Olof Regnstad i Stockholm, beställt omkring 1916 men enligt uppgift genomfört under början av 1920-talet. Möblerna tillverkas av Emanuel Carlsson i Tranås.
Stolarna var del av ett större möblemang bestående av stolar, karmstolar, bord, skåp och sideboard som såldes på Bukowskis auktioner för att sedan hamna i bland annat Nationalmuseums samlingar.
Stilen på matgruppen var typisk för Asplunds tidiga möbler med klassicerande drag. Stilen är föregångare och fina exempel till Swedish grace-epoken. Idag betraktad som den svenska guldåldern.
Se Gunnar Asplunds ritning av stolen på sida 275.
Jonatan Jahn
Ansvarig specialist för samtida och modern design på Bukowskis.
Skåp • 1930-tal
Carl-Axel Acking • Svenska Möbelfabrikerna
Kastor och Pollux stol • 1930-tal
Carl-Axel Acking • Svenska Möbelfabrikerna
Soffa • 1940-tal
Carl-Axel Acking • Svenska Möbelfabrikerna
Soffbord • 1940-tal
Carl-Axel Acking • Svenska Möbelfabrikerna
Soffbord • 1940-tal
Carl-Axel Acking • Svenska Möbelfabrikerna
Nr. 41 stol • 1943
Carl-Axel Acking • Svenska Möbelfabrikerna
Skåp • 1950-tal
Carl-Axel Acking • Svenska Möbelfabrikerna
Wexio kyrkstol • 1955
Carl-Axel Acking • Källemo Möbelfabrik
Trienna fåtölj • 1957
Carl-Axel Acking • Källemo
Modell 821 fåtölj • 1940-tal
Karl-Axel Adolfsson • Gemla Fabrikers
Isabella 815 gungstol • 1953
Karl-Axel Adolfsson • Gemla Fabrikers
Modell 829 stol • 1954
Karl-Axel Adolfsson • Gemla Fabrikers
Dikken fåtölj • 1969
Ahlström & Ehrich • Lammhults Möbel
Stockholm II fällpall • 1995
Ahlström & Ehrich • Lectus Produktion
Yran stol • 1985
Björn Alge • Lindlöfs Möbler
Cirkus soffa • 1989
Gunilla Allard • Lammhults Möbel
Espresso bord • 1989
Gunilla Allard • Lammhults Möbel
Piano pall • 1989
Gunilla Allard • Lammhults Möbel
Cabinet skåp • 1992
Gunilla Allard • Lammhults Möbel
Cinema fåtölj • 1994
Gunilla Allard • Lammhults Möbel
Cargo vagn • 1999
Gunilla Allard • Lammhults Möbel
Chicago III bord • 1999
Gunilla Allard • Lammhults Möbel
En Lumen ljusstake • 1991
Olle Andersson • 2+Design
Ono skåp • 1991
Love Arben • Lammhults Möbel
Papegojan fåtölj • 1971
Ib Arberg • Ibar Design
”Häradshövdingen” stol • 1916
Gunnar Asplund • Heminredningen E. Carlsson
GA 1 stol • 1931
Gunnar Asplund • Källemo