9789198746563

Inledning 7 1.

Vad är din första tanke när du hör begreppet high performance?

13

2.

Skifta ut ur det traditionella sättet att se på prestation och hälsa

31

3.

Behöver du göra slut med industrialismen?

41

4.

Vad behöver du för att ta dig till dina mål?

49

5.

Är det alltid arbetet som gör oss sjuka av stress?

59

6.

Se upp för tillgänglighetsfällan

71

7.

Tänk om du inte har en prestationsbaserad självkänsla?

79

8.

Utgå från att du är ambitiös och vill göra ditt bästa

91

9.

Ditt inre driv utifrån ett stressfysiologiskt perspektiv

10.

7 vanliga kulturfilter som du kan förlora din personliga makt till om du inte ser upp

11.

Stå upp för den du är – det är nämligen inget fel på dig

139

12.

Dina personliga värderingar är en trygg grund i ditt inre ledarskap

145

13.

7 dagliga taktiker för ditt inre ledarskap

157

Avslutning

169

Författarens tack

173

Källor och lästips

176

105

115

INLEDNING

Kan du känna igen dig i att det ibland är svårt att få tiden att räcka till? Du vet, tid till jobbet, familjen, kärlekslivet, egentiden, renover­ingen och allt annat som du vill göra för att må bra, ta hand om andra, trivas hemma och samtidigt göra bra ifrån dig i karriären. Den där balansen i livet som alla pratar om – går den ens att få till? Kanske gjorde du till och med en avvägning innan du öppnade den här boken huruvida du egentligen hinner läsa den ...

Om du känner igen dig i det, är du inte ensam, och du har gjort ett klokt val som sitter med den här boken i handen precis just nu.

Du är på helt rätt plats, och tänk om du behöver känna känslan av att det är svårt att få tiden att räcka till och ha balans i livet för att du ska kunna utmana din befintliga horisont och ta sikte på nästa.

Min intention med den här boken är att lyfta fram saker i ett ljus som gör att du som är ambitiös och vill göra det bästa du kan ska kunna leda dig själv ännu mer medvetet. Du kan redan leda dig själv, det gör du varje dag. Min ambition med de perspektiv, insikter och verktyg som jag delar med dig i den här boken är att du ska utveckla ett ännu starkare inre ledarskap där du leder dig själv inifrån och ut.

Det här är inte en generell bok om självledarskap. Det här är en bok om hur du kan prestera högt och hållbart med ditt inre ledar­

–3–

skap när du är ambitiös och instinktivt vill göra det bästa du kan.

Den här boken är för dig som har fått höra och kanske även tänkt själv att du är lite för ambitiös, att det vore bättre om du sänkte dina ambitionsnivåer, att du ska nöja dig med det du redan har åstadkommit och att du inte behöver göra ditt bästa i allt du gör.

Om du känner igen dig i det, gissar jag att du också har upptäckt att det inte fungerar särskilt bra att göra sämre ifrån dig än vad du vet att du kan och att den där egentiden ändå inte blir av i den utsträck­ ning du skulle vilja, även om du håller dig inom ramen för ”good enough”. För hur slutar man vara något som man är? Medan du försöker balansera mellan att hålla dig undan från att ha för mycket att göra och stå emot viljan att göra det du gör bättre eftersom du inte gillar känslan av att lämna ifrån dig något som du tycker är halvdant, så byggs en inre konflikt upp som inte bara skapar dåligt samvete, frustration, skuld och skam. Det skapar även ett sätt att vara och age­ ra på, som är allt annat än hur du egentligen vill vara och agera på.

Det är precis därför jag har skrivit den här boken, för att lös­ ningen inte är att vi som är ambitiösa ska sluta vara det. Vi ska inte vara mindre av oss själva. Om vi slutar vara något som vi är, ja då kan du säkert räkna ut att det sättet att leva på varken blir härligt, kul eller hållbart i längden. Vi ska inte hålla oss själva tillbaka eller låta oss hållas tillbaka av andra. Vi ska lyfta. Vi ska bidra. Vi ska leva. Vi ska uppleva. Ditt inre ledarskap är vägen dit.

Lösningen är inte att vi som är ambitiösa ska sluta vara det.

–4–

De senaste tio åren har jag ägnat mig åt att träna mitt inre ledar­ skap, ta en aktiv roll i mitt liv och att skapa en livsstil som låter mig vara ambitiös och behålla viljan att göra mitt bästa. I den här boken berättar jag om resan som har lett mig dit jag står i dag. Min resa startade i att jag valde att göra en förändring efter att ha blivit sjuk av stress. Då kunde jag inte föreställa mig att det var språng­ brädan in i ett liv där jag skulle coacha och utbilda ambitiösa per­ soner som också vill göra sitt bästa med energi och kraft.

Sedan 2016 har jag coachat, rådgivit och utbildat över två tusen personer inom olika branscher i Sverige och bland mina formella utbildningar finns bland annat en fil.kand. i medie- och kommu­ nikationsvetenskap, jag är diplomerad stresspedagog och avspän­ ningspedagog, har genomfört utbildningar inom high performance och är internationellt certifierad NLP-practitioner.

Min främsta erfarenhet kommer dock från sessioner med perso­ ner som har gett mig sitt förtroende att coacha dem från en vardag av stress till ett liv där de tar en aktiv roll, leder sig själva till höga och hållbara prestationer där deras hälsa, välmående och relationen med sig själva sätts i första rummet. För varje person jag möter blir jag ännu mer motiverad och övertygad om att vi som är ambitiösa och vill göra vårt bästa ska fortsätta med det. Utifrån mitt perspektiv är det tydligt att det finns en oslagbar kraft och hållbarhet när vi låter oss vara de vi innerst inne är och utvecklas i takt med det vi vill till.

Om du liknar mig, har du aldrig känt dig hemma i standard­ mallen. Du har aldrig nöjt dig med näst bäst, och har alltid sökt dig till mer, det som ligger utanför det som de allra flesta håller sig till. Och jag vill att du ska fortsätta att vilja mer. Den här boken kan vara lösningen du har letat efter för att få ihop ditt välmående, din hälsa, dina prestationer, dina relationer och din tid.

–5–

I slutet av varje kapitel har du möjlighet att reflektera. Min upp­ muntran till dig är att ta det utrymmet för din skull, inte för min skull. Det är med dina reflektioner som du går inåt och det gör dig kraftfull när du sedan fortsätter framåt.

Men innan vi går vidare vill jag att du ska göra en sak. För mig och för dig. Släpp föreställningen om vad balans i livet innebär, allt som du har fått höra fram tills nu. Sätt det åt sidan. Var sedan öppen och nyfiken på hur du kan skapa ett liv där du får och kan göra ditt bästa, ha höga ambitionsnivåer och samtidigt må bra, ha energi och djupa, varma relationer med dem du älskar och bryr dig om. Det är dags att lyfta.

Med värme, Sandra Furulund

–6–

KAPITEL

1

VAD ÄR DIN FÖRSTA TANKE NÄR DU HÖR BEGREPPET HIGH PERFORMANCE?

Jag kallar mig high performance coach, och några av de vanligaste reaktionerna jag får när jag frågar andra vad deras första tanke är när de hör begreppet high performance är att de känner sig stress­ ade, att pulsen höjs och att de känner en press att de måste pres­ tera. Alla har inte dessa associationer till high performance, men jag har mött tillräckligt många för att det ska vara en indikation på hur lätt till hands vi har att sammankoppla prestation med stress.

Det sker en association från begreppet prestation (performance) till någon form av krav vilket skapar en känsla av stress och press.

Det intressanta är att syftet med high performance är raka mot­ satsen till stress och press. Om vi lyfter blicken och tittar på vad high performance handlar om, är det nämligen att leva hållbart på ett sätt där vi gör plats för både höga resultat och hög livskvali­ tet. Det innebär i sin tur att vi vill prestera högt och hållbart över

–7–

tid, vilket förutsätter hälsa, välbefinnande och goda relationer med personer som finns i alla delar av vårt liv. För att uppnå det behöver vi ett starkt inre ledarskap (eller med andra ord, ett starkt person­ ligt självledarskap). ÄR DET PRESTATIONEN SOM ÄR PROBLEMET?

En av förklaringarna till associationen mellan prestation, krav, stress och press kan vi hitta i vår samtid. När det skrivs och talas om prestation i Sverige görs det många gånger i samband med just stressrelaterad ohälsa där utmattningssyndrom ingår. Och det är här vi har trampat snett. Vi har skapat rubriker, texter och ett sätt att prata med varandra om prestation och stress där prestationen framstår som problemet och något vi ska akta oss för, göra mindre av eller återhämta oss från för att orka. Det har gått så långt att vi till och med har en del stressforskare i Sverige som utan att skäm­ mas kallar ambitiösa, högpresterande kvinnor för prestationsprin­ sessor, vilket i min mening är ett sätt att göra färgstarka, kraftfulla personer till försvagade, osäkra, grå möss som ska foga sig. Tre exempel på påståenden som jag särskilt vill synliggöra som florerar på nätet och i hur vi pratar med oss själva och varandra är: ”Vi har ett alldeles för prestationsinriktat samhälle.” ”Det är farligt att prestera.” ”Akta dig så du inte presterar för mycket, du kan bli sjuk.”

Kan du känna igen dig i att du har läst, tänkt eller sagt så till dig själv och/eller andra? Och om du har känt dig stressad någon gång, har du då fått höra från någon annan att du ska sänka dina ambitionsnivåer och prestera mindre?

Att sådana påståenden och råd får ta plats är inte bara synd, det är också missvisande. Det leder till att vi har ambitiösa, högpreste­

–8–

rande personer i det här landet som går runt och gör sitt bästa för att göra sig mindre än de är, i tron om att det är vägen till att inte bli sjuk av stress. Och även om fysiska stressymptom kan försvinna genom det sättet att vara på, uppstår förr eller senare en inre kon­ flikt och en känsla av att ”jag har mer att ge men jag vågar/kan/får inte” vilket i sin tur kan föra oss med ambitioner och viljan att göra vårt bästa in i nedstämdhet, tvivel på oss själva och en känsla av att vi inte är viktiga, med resultatet att självvärdet sjunker.

Jag skulle därför vilja lyfta tre alternativa perspektiv utifrån de tre ovanstående påståendena baserat på min professionella och personliga erfarenhet: • Perspektiv 1: Vi har inte ett prestationsinriktat samhälle.

• Perspektiv 2: Det är inte farligt att prestera.

• Perspektiv 3: När du känner dig stressad, är inte lösningen att du ska sänka dina ambitionsnivåer eller prestera mindre.

Som jag ser det finns det nämligen ett annat sätt att se på det: Vi har ett problem i dag som innebär att många lever sitt liv som om allt är lika viktigt, som om allt är lika brådskande och där resultatet blir att många (re)agerar utifrån känslan i stunden istället för att använda sitt sunda förnuft, sin personliga makt och ett tidsperspek­ tiv som sträcker sig längre än 24 timmar.

Många presterar dessutom i dag utan att samtidigt prioritera sin hälsa, sina professionella och personliga behov och sätter sig i ett passivt läge där makten över val i vardagen och livet lämnas bort till annat och andra – ibland omedvetet och ibland medvetet.

Vi kan kalla det för ett reaktivt sätt att leva på. Ingen som gör det, gör något fel. Det vill jag vara ytterst tydlig med. Vi agerar uti­ från det bästa vi känner till och jag lägger ingen skuld eller skam på

–9–

någon av oss som gör det. Tvärtom, när vi vågar se på oss själva uti­ från de här perspektiven skapar det handlingskraft till att aktivt välja något nytt som går i linje med den riktning som vi vill leva vårt liv.

FRÅN REAKTIVITET TILL EN AKTIV ROLL I DITT LIV

Hur kommer det sig då att vi är många som lever på det reakti­ va sättet? Vi styrs till hög grad av de föreställningar, övertygelser, tankar och beteenden som kommer automatiskt för oss (våra auto­ piloter), som innebär att vi (re)agerar på ett sätt som sker automa­ tiskt såväl utifrån som inifrån. Vi har lätt till hands att göra som andra gör, istället för att sticka ut från mängden och göra det vi vet att vi egentligen vill och behöver göra. Vi har också lätt till hands att göra som vi alltid har gjort, istället för att anstränga oss och välja nytt.

När vi lever på det reaktiva sättet känns det ofta som att vi är aktiva som i: sysselsatta och upptagna. Den aktiviteten är dessvärre inte sy­ nonym med att ta en aktiv roll i sitt liv, vilket är grundläggande för att leda sig själv och skapa ett liv där prestation, hälsa och goda relationer tar plats. Ett liv där vi kan leva utifrån vår obegränsade potential.

Personligen, levde jag på ett reaktivt sätt majoriteten av tiden fram till jag var 28 år. Jag var konstant sysselsatt och upptagen och såg mig själv som en person som tog en aktiv roll i sitt liv. Jag älskade mitt jobb och har älskat att arbeta sedan jag var runt tolv år, då jag hjälpte till i en vägkyrka i Småland tillsammans med min farmor och farfar un­

Vi har lätt till hands att göra som andra gör, istället för att sticka ut och göra det vi egentligen vill och behöver göra.

– 10 –

der en vecka på sommarlovet. När veckan var slut fick jag ett kuvert med en femhundring som belöning för min insats och fina ord där de tackade och uppmuntrade mig. Sedan den sommaren har jag tyckt om att jobba av tre anledningar: jag gillade att vara behövd, jag gilla­ de att göra något så bra jag kunde och jag gillade att äga mina egna pengar eftersom det förstärkte min självständighet, och gör än i dag.

Som tolvåring valde jag att spara femhundringen för att kunna köpa något som jag verkligen ville ha. Jag kan samtidigt minnas känslan av att pengarna i kuvertet varken var anledningen eller drivkraften till att jag ville göra mitt bästa där i vägkyrkan. Jag ville göra mitt bästa för att det kom naturligt för mig. Det var ingen som tvingade på mig det. Jag ville självmant se till att bullarna och kakorna låg vackert uppdukade på serveringsfaten, att kopparna och assietterna stod snyggt på borden, att det fanns nybryggt kaffe till varje besökare och att det var rent och snyggt i lokalerna. Jag hade inga krav kopplade till det. Det var lust. Det fanns en glädje i arbetet. Jag fick lära mig något nytt och se resultatet det gav.

Så här runt 25 år senare kan jag se att de delarna som finns i mig i dag, fanns även då: Min passion för att lära mig nya saker, träffa nya människor, upptäcka nya platser, genomföra och leda projekt och en nyfikenhet på vad som finns bortom nästa horisont. De delarna var bidragande till att det inte fanns någon hejd på saker som jag tog mig för och i allt jag gjorde ville jag göra det bästa jag kunde, såväl i skolan, privat, som i så småningom arbetslivet. De delarna är otroligt värdefulla för mig och jag är tacksam över att jag har dem i mig. De var också bidragande till att jag som tonåring stod i Eiffeltornet med min familj på en sommarsemester och be­ stämde mig för att jag skulle lära mig franska och en dag bo i Paris.

– 11 –

FRÅN TOPPEN TILL BOTTEN

Drömmen om Paris höll jag vid liv och efter gymnasiet valde jag att arbeta och studera en tid där. Efter ett tag var det dags för ett nytt äventyr och jag och en vän köpte oss varsin enkelbiljett till Mexico City och en returbiljett fyra månader senare från Panama City. Vi reste runt i Centralamerika och upplevde fantastiska mil­ jöer, kulturer och möten med människor innan jag landade i vad jag ville studera på högskolan.

Under den här perioden började jag hoppa över måltider, av den anledningen att jag tyckte att de tog onödig tid från allt jag ville göra. Jag kände också att jag inte behövde äta alla måltider eftersom jag inte var hungrig. Med facit i hand vet jag att jag inte hade en chans att känna hunger eftersom jag var aktiv mer eller mindre konstant och hungerkänslor är något som kroppen sätter åt sidan när den befinner sig i stress (det är till exempel därför du kan uppleva minskad aptit när du ska hålla ett föredrag eller gå på en jobbintervju). Även om jag inte upplevde mig själv som stressad, hade min kropp förhöjda stressnivåer redan då till följd av min konstanta akti­vitet. När jag började arbeta heltid efter högskolestudierna blev det inte direkt lugnare, men jag ska vara ärlig med dig och säga att jag såg det som en styrka att inte behöva äta så ofta. Jag kunde ju få så mycket gjort!

Pauser var inte heller en del av min vardag. Jag tyckte att pauser var ett slöseri med tid som jag definitivt inte hann med! Jag irriter­ ade mig på kollegor som tog kaffepaus två gånger om dagen och tänkte att de inte tog sitt uppdrag på allvar.

Det här sättet att leva var ett resultat av att jag dels saknade kun­ skap om hur min kropp och hjärna fungerar och vad jag behöver

– 12 –

för att fungera och prestera i längden. Dels saknade jag förmågan att leda mig själv utifrån hur jag ville känna mig om dagarna och vad som var viktigt för mig, på riktigt. Jag var också motvillig till att lära av andra då jag tyckte att mitt sätt var det enda rätta, vilket såklart inte var något jag gick runt och var medveten om – det tog mig flera rundor av självreflektion att komma till insikt om den sidan hos mig.

Vid den här tiden sov jag dessutom bara några få timmar om nätterna och då sov jag oroligt. Mina sömnproblem hade börjat i samband med en personlig kris under högskoletiden då min älsk­ ade lillebror dog strax innan sin 21-årsdag. Jag saknade kunskap om hur viktig min sömn var och istället för att ta tag i mina sömn­ problem, såg jag timmarna på nätterna som ett utmärkt tillfälle att sysselsätta mig. Jag stannade helt enkelt vid att konstatera att ”jag sover dåligt och jag kan inte göra något åt det”.

Mina sömnproblem hängde med mig i ungefär åtta år och de första fem valde jag att arbeta, studera, renovera eller fixa på hemma­plan istället för att sova den tid min kropp och hjärna hade behövt. När sömnbristen var alldeles för påtaglig och jag förstod att jag verkligen måste sova, drack jag många gånger alkohol för att kunna slappna av och somna.

Som du säkert kan räkna ut, var mitt liv till slut inte särskilt ro­ ligt. Lusten, glädjen och nyfikenheten försvann. Min kropp försök­ te flera gånger säga till mig genom en mängd fysiska stressymptom och även om jag kände dem ignorerade jag dem och till slut vande jag mig vid att de alltid fanns där. Jag anpassade mig. Huvudvärken blev en del av min vardag. Nacken som smärtade likaså. Till och med återkommande ångestattacker blev något jag vande mig vid, och en hel del andra stressymptom följde med mig under några år.

– 13 –

Vid ett tillfälle när jag körde bil började vänsterarmen sticka på ett obehagligt sätt, mitt huvud kändes som om det skulle sprängas och synfältet minskade. När jag väl hade kört av på en parkerings­ ficka svartnade det helt och jag fick panik. Min mamma hade haft en stroke några år tidigare och det var det första som kom upp i mina tankar; att jag höll på att få en stroke. I panik ringde jag mamma som lugnade mig och såg till att jag ringde 112. En ambu­ lans kom efter en kort stund, ambulanspersonalen fick hjälpa mig ur bilen och köra mig till närmsta sjukhus.

Efter många undersökningar konstaterade de att det inte fanns några fysiska fel på mig. Alla värden var bra och jag fick frågan om jag hade haft mycket på senaste tiden varpå mitt svar var något i stil med ”inte mer än vanligt, kanske lite mer att göra just nu”.

Läkaren berättade att jag förmodligen fått en kraftig migränattack och jag fick åka hem med rådet att ta värktabletter och vila.

Dagen efter mådde jag fortfarande dåligt (tänk dig kraftfull huvud­värk, ångestattacker och känselbortfall i armarna och ansik­ tet). Samtidigt hade jag en stark känsla av att jag hade uppgifter på jobbet som var viktiga och hängde på mig, vilket gjorde att jag fortsatte ignorera mina personliga behov som rörde min fysiska hälsa, till förmån för att prioritera mina professionella behov som innebar att leverera och slutföra det jag lovat att jag skulle i min yrkesroll. Så där låg jag sjukanmäld i sängen med datorn i knät.

Det här skriver jag inte för att du ska tycka synd om mig eller bekla­ ga dig över att andra borde ha sett till att jag gjorde på ett annat sätt.

Det var mitt val och det baserades på okunskap och avsaknad av själv­ respekt och självinsikt. Ingen hade kunnat göra annorlunda åt mig.

Med den kunskap som jag har i dag om stressrelaterad ohälsa är min bedömning att jag fick en akut stressreaktion där i bilen, och att med­

– 14 –

vetenheten då (2011) inte var som den är i dag runt stress­relaterad ohälsa. Du kan säkert dra slutsatsen vart det var på väg, och du har helt rätt, jag blev sjuk i utmattningssyndrom ungefär ett år senare.

Då, för ganska exakt tio år sedan från när den här boken skrivs, arbetade jag i en annan bransch och hade en annan yrkesroll. Jag arbetade med kommunikation i den offentliga sektorn.

Det tog mig ungefär tre år innan jag mådde bra fysiskt igen efter min utmattning och jag kommer inte gå in djupare på den resan mer än att berätta att min rädsla och skam för att sjukskriva mig var dominerande i mitt beslut där och då. Det innebar att jag valde att inte sjukskriva mig. Jag valde istället att använda mina sem­ esterdagar, flextimmar och ansökte om tjänstledigt som en del av lösningen för att skapa utrymme för att vara ledig från jobbet och sova. Nästa del av min lösning var att söka mig till en deltidstjänst och jag avslutade min heltidstjänst. Anledningen till att jag berät­ tar om det är för att jag tycker att det är viktigt att bredda bilden av antalet personer som upplever stressrelaterad ohälsa. Det är inte bara personerna som syns i sjukskrivningsstatistiken. Det finns ett mörkertal som vi inte ser och jag har själv varit en del av det.

FOKUS PÅ DE FYSISKA BEHOVEN VAR INTE TILLRÄCKLIGT

Det jag gjorde för att bli fysiskt bra igen var en hel del livsstils­ förändringar som innebar att jag prioriterade min fysiska hälsa för att skapa nedvarvning, lugn och vila. Jag fokuserade bland annat på avslappningsövningar, yoga, att återhämta mig varje dag och att sluta göra sådant som hemmasysslor och annat som tog mer energi än det gav i just den stunden.

Efter tre år hade jag betydligt färre stressymptom och kände äntligen igen mig själv igen fysiskt. Ett av mina starkaste minnen

– 15 –

från den tiden är när jag kunde köra bil längre än 15 minuter utan att bli yr och få tunnelseende och åkte på en roadtrip med mig själv till Östergötland. Där besökte jag olika slott, njöt av vacker natur och miljö, reflekterade och var oändligt tacksam och glad över att äntligen kunna njuta av upplevelser och intryck igen, utan att kän­ na den brännande känslan i hjärnan.

Samtidigt insåg jag att jag mådde sämre än tidigare inuti. I själ­ en. Därför att vad jag hade gjort, utöver livsstilsförändringarna, var att jag hade lyssnat till råd som liknar påståendena från bör­ jan av det här kapitlet. Råden kom från olika auktoriteter som sa till mig att jag skulle sluta göra mitt bästa, sänka mina ambitions­ nivåer, sluta vara så engagerad och vara lite mer lagom. Jag litade på dem och lydde råden, men det innebar att jag tryckte undan delar av min personlighet. Jag slutade ju vara något som jag in­ stinktivt var: Driven. Engagerad. Passionerad. Nyfiken. Ambitiös.

Redo att göra det bästa jag kan.

TRÄNADE UPP MITT INRE LEDARSKAP

Jag tänkte att jag inte ville ha det så, och att det inte kunde vara meningen att jag skulle må sämre inuti. Det ledde till att jag valde att vända på steken och gå emot auktoriteterna genom att ställa mig frågan: Om jag nu är ambitiös, vill göra det bästa jag kan, är nyfiken på livet, passionerad, driven och engagerad – vad behöver jag då för att samtidigt kunna må riktigt bra utanpå och inuti?

Med den frågeställningen fick jag fatt i nya lösningar som jag började använda mig av och göra till en del av mitt liv, mitt sätt att vara och agera på. Lösningar som bidrog till att jag mådde och fortfarande mår bra fysiskt, emotionellt, mentalt och själsligt.

– 16 –

Själva kärnan i det jag gjorde var att jag började utveckla och träna upp mitt inre ledarskap, att välja ännu mer medvetet och tillåta mig själv att vara jag. Majoriteten av lösningarna som jag använde mig av kom från high performance. Men jag visste inte då att det jag gjorde kallades så. Det var först 2019 som jag fick kännedom om begreppet och det var då som jag fördjupade mig i high performance, vilket jag kommer berätta mer om snart.

Det som jag berättar i det här kapitlet är min personliga resa som ledde mig in i att träna upp och använda mitt inre ledarskap aktivt och medvetet, sätta mig och min hälsa högst upp på dagordningen och med det höja mina prestationer och min livskvalitet. Rejält.

VÄNDE MIG TILL MINA PERSONLIGA VÄRDERINGAR FÖR ATT LEDA MIG INIFRÅN OCH UT

När jag vände på den där steken, satte jag bland annat ord på mina personliga värderingar. Då såg jag klart och tydligt att hälsa och relationen med mig själv är det som är viktigast för mig. Det är förutsättningen för att jag ska kunna vara ambitiös, göra det bästa jag kan och ha energi för att vara med min familj. Jag insåg också att även om jag fortfarande älskade kommunikation som arbets­ fält, hade jag en sida i mig som jag hade stängt in; min passion för hälsa. Jag har alltid tränat, jag spelade fotboll och andra sporter från sjuårsåldern fram till jag var 17–18 år och hur paradoxalt det än kan låta med tanke på att jag satte min hälsa åt sidan i många år, hade jag en självbild av att jag alltid hade varit hälsomedveten.

Men jag hade begränsat mitt sätt att se på hälsa till att bara omfatta träning. Att jag var hälsomedveten så länge jag tränade regelbundet. Men vid den här tidpunkten hade jag mött fler delar inom hälsa som jag ville fördjupa mig inom och jag valde att öppna

– 17 –

upp min passion för hälsa igen genom att leta efter utbildningar på området. Till slut valde jag att utbilda mig till diplomerad stress­ pedagog och avspänningspedagog.

Under utbildningen bestämde jag mig för att det var något jag ville jobba med framöver. Jag såg tydligt hur jag kunde kombi­nera min personliga erfarenhet med den nya kunskapen tillsammans med min längtan efter att få hjälpa människor och bidra till att de kan ta sig ut ur stress, utmattning och leva hållbart.

När utbildningen närmade sig sitt slut hade jag en affärsidé och en plan för mitt nästa steg. En vårdag 2016 samlade jag mod och ringde min dåvarande chef och sade upp mig från min anställning som kommunikatör. När uppsägningstiden var över och jag gick ut från entrédörren kände jag en känsla som jag hade längtat efter att få känna igen. Jag kände mig fri.

Den verksamhet jag startade upp var en mottagning inriktad på stressrådgivning i Jönköping. De flesta människor som valde att anlita mig hade ett av två utgångslägen. Antingen ville de ha hjälp att reducera stress i livet innan det gick så långt som till en utmattning, eller så hade de varit sjuka i utmattning och ville komma vidare genom att skapa ett liv där personlig hållbarhet stod i fokus.

När jag var ute och föreläste på olika arbetsplatser och organisa­ tioner om stress, stressfysiologi och återhämtning mötte jag ett brett spektrum av branscher och yrkesroller, allt från lärare och under­ sköterskor till IT-konsulter och säljare, såväl medarbetare som chefer.

Ett mönster som utkristalliserade sig var att majoriteten av dem som valde att anlita mig, också liknade mig: De var ambitiösa, drivna, engagerade, nyfikna. Ville göra det bästa de kunde. De var lojala och omtänksamma.

– 18 –

När jag mötte dessa personer lärde jag dem verktyg och meto­ der som jag personligen hade använt mig av när jag vände på den där steken. Flera av verktygen låg utanför det som jag hade lärt mig på yrkesutbildningen, vilket bidrog till att jag inte längre kände mig hemma i begreppet stressrådgivning. För det sade inte allt om vad jag gjorde. Det sade heller inte allt om resultatet som mina kunder fick. Men jag hade inget annat ord för det. ”DU GÖR VAD VI KALLAR FÖR HIGH PERFORMANCE”

Fram till sommaren 2019 när jag anlitade Hanna Horner, en Business Coach från Kanada. När jag berättade för henne hur jag jobbade, om metoderna jag använde, resultaten som mina kunder fick och om hur jag själv levde, sade hon till mig: ”Sandra, det du gör är vad vi här i Nordamerika kallar för high performance”. Jag hade aldrig tidigare hört talas om det begreppet och gjorde det som de allra flesta av oss gör i dag: jag googlade. De svenska träff­ arna på Google handlade om bildäck, och det sade mig ju absolut ingenting så jag sökte vidare tills jag fick tag på amerikanska och kanadensiska träffar. Och där fann jag en guldgruva.

När jag läste om high performance blev jag varm, pirrig, glad och entusiastisk inuti för jag kunde konstatera att det var precis det jag gjorde! Det var så jag själv levde, det var det jag lärde ut till mina kunder och dessutom fick jag fatt i ännu fler lösningar som höjde min och mina kunders livskvalitet ännu mer. Jag hade äntli­ gen hittat ett begrepp för det.

Det bästa av allt var att jag äntligen fick tillgång till forsknings­ resultat. Jag tycker nämligen att fakta är viktigt och även om det mesta jag använde mig av i min yrkesroll var förankrat i forsk­ ning, saknade jag en förankring i studier som gav fakta utifrån ett

– 19 –

helhetsperspektiv när det kom till att vilja prestera högt och håll­ bart över tid och samtidigt ha en hög hälsa och högt välbefinnande.

Så länge jag saknat den biten hade jag haft ett skav i magen som sade till mig att det jag gjorde och lärde ut inte var ”rätt”.

Tanken härstammade från att jag inte litade till mig själv fullt ut när det mesta jag fick höra gick tvärtemot det jag stod för. En del stressforsk­are i Sverige och andra människor som jobbar som stresscoacher och stressföreläsare sade – och en del säger än i dag – att det är farligt att prestera och att du kan bli sjuk av det. Jag har till och med läst artiklar med rubriken att högpresterare är farliga att anställa. Och där satt jag och sade till mina kunder att det är inte alls farligt att prestera, vi behöver bara bygga dig hållbar.

Ju mer jag utbildade mig inom high performance, desto mer ebb­ ade det där skavet ut. Jag blev tryggare och säkrare i det som jag länge hade tänkt, nämligen att vi behöver se till nyanserna hos indi­ viden för att den ska kunna vara hållbar. Vi kan inte fortsätta i spåret av att alla som mår dåligt av stress ska in i samma lösningar och sam­ ma mall. Det är ett traditionellt sätt att agera på i Sverige, att alla ska göra, vara, ha samma. Det fungerar inte. Vi som är ambitiösa, drivna, engagerade, nyfikna, omtänksamma och lojala behöver mer än stresshantering och återhämtning. Att dessutom säga till en per­ son som är ambitiös och som vill göra det bästa den kan att den ska undvika det och sluta vara det, är som att säga till en blåögd person att sluta vara blåögd. Du kan sätta på bruna kontaktlinser och låtsas som att det blå har försvunnit, men den blåögda personen kommer se sig själv i spegeln varje dag och känna sig som att hon förställer sig för att passa in i mallen.

– 20 –

DET GÖR DIG TRÖTT OCH ENERGILÖS ATT SLUTA VARA DEN DU ÄR

Om du vet att du är ambitiös, vill göra det bästa du kan och är engagerad, lojal och omtänksam är jag ganska säker på att du från och till känner dig trött, som att du aldrig riktigt hinner ta hand om dig själv på det sätt som du skulle vilja och att du också har fått höra att du ska prestera mindre, sänka dina ambitionsnivåer och nöja dig med att vara och göra ”good enough”. Men det fungerar inte särskilt bra, eller hur?

För hur presterar du mindre, hur sänker du dina ambitionsnivåer, hur gör du sämre ifrån dig än du vet att du kan och hur nöjer du dig med precis tillräckligt när du instinktivt känner att du vill göra bra ifrån dig, förbättra och utveckla, vara engagerad, lojal och se till att få saker gjorda? Det gör dig trött och energilös att sluta vara något som du är. Du får använda mycket kraft till att dämpa och lägga lock på dig själv. Men det gör dig också trött och energilös när du inte tar hand om dig själv först och sätter andras behov och viljor framför dina egna. Du ska alltså inte sluta vara något som du är. Du ska leda dig själv medvetet, sätta dig själv högst upp på dagordningen varje dag och fylla på dig innan du fyller annat och andra.

För sanningen är den att det inte är farligt att prestera. Det är snarare tvärtom: i att prestera ingår att vi är behövda, att vi ger och delar med oss av vår kompetens, kapacitet och erfarenhet. Med våra prestationer, kunskaper och erfarenheter kan vi dessutom bi­ dra till att andra människor får växa, utvecklas och känna sig sed­ da. Som människor mår vi bra av att känna oss behövda, lösa pro­ blem, utveckla idéer, göra skillnad och känna en meningsfullhet när vi bidrar på olika sätt till andra människor i våra yrken och privatliv.

När vi leder oss själva medvetet behöver vi släppa taget om en

– 21 –

traditionell föreställning där hälsa skulle vara en motpol till presta­ tion, samtidigt som vi konstaterar och utgår från att det är vi själva som har makten över våra liv – oavsett hur provocerande någon än kan tycka att det är. När vi leder oss medvetet bryter vi oss loss från traditionella standardmallar och föreställningar som flera av oss bär på i våra tankar och som vi kan se som ett resultat i vårt beteende och bland människor runt omkring oss. Det här kommer vi gå närmare in på senare i boken.

Innan vi går vidare till nästa kapitel vill jag att du stannar upp i fem minuter och lyssnar inåt med hjälp av reflektionsfrågorna nedan.

REFLEKTERA: Vilka är dina tre viktigaste insikter som du tar med dig efter att ha läst det här kapitlet?

På vilket sätt kan du använda dig av dem från och med nu i dina tankar och i ditt agerande?

– 22 –

KAPITEL

2

SKIFTA UT UR DET TRADITIONELLA SÄTTET ATT SE PÅ PRESTATION OCH HÄLSA

Föreställ dig två cirklar, där den ena symboliserar ”prestation” och den andra ”hälsa” (se bild nästa sida). Det traditionella sättet att för­ hålla sig till prestation och hälsa är nämligen att skilja på dessa två områden; cirklarna är slutna, utan någon koppling till varandra. I vardagen innebär det att vi ser det vi utför på jobbet som en del och det som har med hälsan att göra som något vi gör vid sidan av. Inom det traditionella sättet är dessutom hälsan ofta begränsad till att bara innefatta den fysiska hälsan samt att hälsan är något vi vill förbättra först när vi mår dåligt.

Men det här är inte det enda sättet att se på prestation och hälsa. Det går nämligen att se dem som två delar i en helhet. Låt mig förklara.

Ingen av oss kan prestera om vi inte har energi. Ingen av oss kan prestera om vi inte kan tänka klart. Ingen av oss kan prestera när vi inte ger oss själva det vi behöver som människa och individ. Ingen av

– 23 –

PRESTATION

HÄLSA

Det traditionella sättet att se på prestation och hälsa

oss kan heller ha en god hälsa om vi inte bidrar och känner menings­ fullhet och att vi har ett syfte.

När vi ser hälsa och prestation som två delar i en helhet gör vi slut med beteendet som innebär att springa runt i konstant förhöj­ da stressnivåer eftersom de stegvis gör dig trött, orkeslös, trögtänkt, dimmig i hjärnan, försämrar närminnet och sänker ditt självvärde då du oftare talar om för dig själv genom ditt beteende och dina tankar att allt annat och alla andra är viktigare än du. Du förflyttar dig istället in i ett sätt att se på hälsa och prestation där vi kan ha både hälsa och prestation, inte antingen eller. Hälsan är en förutsättning för dina prestationer och dina prestationer är en förutsättning för din hälsa. De ryms här inom samma cirkel och tillhör samma kretslopp.

När du förflyttar dig hit talar du om för dig själv i handling och tanke att du är den viktigaste personen i ditt liv och att du spelar roll.

Hälsan är en förutsättning för dina prestationer och dina prestationer är en förutsättning för din hälsa.

– 24 –

HÄLSA & PRESTATION

Det aktiva sättet att se på prestation och hälsa

FYRA STEG FÖR ATT SKIFTA FOKUS

När vi skiftar ut ur det traditionella sättet att förhålla sig till presta­ tion och hälsa behöver vi ta fyra steg: 1. Vidga begreppet hälsa till att inkludera fysisk, mental, själslig och emotionell hälsa.

2. Släppa taget om förhållningssättet till hälsa som innebär att hälsan är något vi gör något åt först när vi mår dåligt. Vi konsta­ terar istället att vi kan göra något med vår hälsa redan när vi mår bra – så att vi mår ännu bättre, känner oss starkare, piggare och gladare utan att det blir en hetsgrej av det. Vi kan både vara nöjda med det vi har och välja att utveckla när vi vill det.

3. Släppa taget om beteendet där vi knyter näven i fickan och håller god min tills det gör för ont och först då gör något åt det. Vi konstaterar istället att vi alla är värda att må bra och förtjänar lösningar som lyfter oss.

4. Släppa taget om förhållningssättet där prestation och hälsa ses som två separata (mot)poler. Vi konstaterar istället att häl­ sa och prestation hänger ihop och är beroende av varandra.

– 25 –

Samtliga fyra steg ger dig frihet. Personlig makt. Du tar en aktiv roll i ditt liv. Det betyder inte att det är lätt. Det betyder att du tar ställning för dig och ditt liv och ser till att du sätter dig själv i förarsätet.

När du gör ditt skifte in i det aktiva sättet att förhålla dig till prestation och hälsa behöver du också släppa tanken på att: • någon annan ska säga att det är okej att du gör skiftet • vänta på att någon annan ska börja, innan du börjar

Det skriver jag inte för att provocera dig. Jag skriver det efter­ som det är en klassisk fälla som jag möter hos andra, och även hos mig själv från och till. Nämligen fällan som innebär att vi omedvetet väntar innan vi sätter i gång. Vi håller oss kvar i ett observerande och passivt läge och väntar på att någon annan ska säga till oss vad vi ska göra eller inte göra. Vi gör inget fel när vi går in i den här fällan. Vi gör utifrån det bästa vi känner till och när vi ser att det inte längre gynnar oss, väljer vi att göra nytt utifrån det bästa vi vet då.

Men om du ändå väntar på att någon annan ska säga att det är okej att skifta fokus från det traditionella till det aktiva sättet att se på hälsa och prestation, så säger jag det nu: Det är okej.

Du förtjänar att göra skiftet så att du kan prestera högt med full kraft och energi, leva ditt liv inifrån och ut och ha goda relationer med människor som du älskar, bryr dig om och värdesätter. Vi är flera som har gått före, jag är bara en av alla som världen över har fått upp ögonen för hur viktigt det är. Och nu är det din tur.

För att ge dig ett konkret exempel på hur du kan förankra detta i din vardag: ta en sådan sak som pauser. Med största sannolikhet känner du till att pauser gör gott för hälsan och för dina prestationer.

– 26 –

Men du kanske ändå inte alltid får till de där pauserna?

Nu pratar jag om mer än fikapauser, nämligen: • Mikropauser.

• Ställtid mellan möten, aktiviteter och i skiftet mellan arbete och privat tid.

• Reflektion mellan uppgifter, möten och i skiftet mellan arbete och privat tid.

• Lunch- och fikapauser.

Samtliga är utrymmen i tiden där du låter hjärnan och kroppen få ett kort avbrott. Dessa utrymmen kallar jag för Mellanrum. De finns överallt i ditt liv och den stora hemligheten är att de syns och endast tar plats när du aktivt väljer att se och ta dem.

Den främsta anledningen till att människor som jag möter tyck­ er att det är svårt att ta pauser är just för att de väntar; de väntar på att de ska bli klara, de väntar på att de ska hinna, de väntar på att någon annan ska ta de där pauserna så att det känns okej för dem att också ta dem. Inte av illvilja eller okunskap. Igen, det är bara en fälla de omedvetet vandrar in i. Och tro mig, jag har själv haft svårt att ta pauser. Som jag skrev om tidigare gled jag länge in i den fällan konstant, eftersom jag trodde så starkt på att jag förlorade tid på att ta pauser, när det i själva verket var precis tvärtom.

Dessutom finns även skärmar lättillgängliga för oss och det är lätt till hands att plocka upp mobilen och skrolla på sociala medier, läsa nyhetsrubrikerna, svara på mejl eller ringa tillbaka ett missat samtal när det egentligen är tid för paus. Men det vi gör då är att lura oss att tro att vi tar paus, när vi i själva verket fortfarande håller hjärnan aktiv, och vips så har mellanrummet försvunnit. Re­ sultatet kan till och med bli att du har förhöjda stresspåslag till följd av intrycken som kom från mobilen. Pausen blev istället en språng­ bräda in i stresspåslag när syftet egentligen var att låta hjärnan vila.

– 27 –

BRYT DINA GAMLA FÖRESTÄLLNINGAR OM PAUSER

Du kanske tänker precis som jag gjorde tidigare, att det känns onö­ digt att ta en paus, så du väntar med att ta den tills du inte har något val längre eftersom kroppen börjar göra ont eller ögonen är trötta? Du kanske hör dig själv tänka att du ”bara ska” eller inte hinner pausa för du har så mycket att göra, så du väntar med att ta den där pausen i hopp om att du en dag kommer ha tid.

Det kan också vara så att du associerar pauser med att vara im­ produktiv, lat, till ingen nytta eller som att du förlorar tid genom att ta en paus. Så du väntar med att ta den där pausen för du ska vara produktiv först, till nytta och använda tiden effektivt. Du kanske oroar dig över vad andra ska tycka om du tar pauser medan alla andra jobbar, så du väntar med att ta den där pausen.

Dessa känslor, tankar och associationer är baserade på det tra­ ditionella sättet att se på prestation och hälsa, vilket leder oss in i den klassiska fällan av att vänta. Inte för att du gör något fel. Utan för att du har en föreställning om att prestation och hälsa ska hållas isär, vilken dessutom dagligen förstärks genom beteenden som du förmodligen ser andra människor vara i.

Du är i grunden ett flockdjur och har en instinktiv vilja att göra som andra gör. Det är precis det du behöver leda dig själv med­ vetet ut ur från och med nu. Att aktivt välja att se prestation och hälsa som tillhörande i samma pol och som samarbetspartners som håller ihop och är beroende av varandra. Du hämtar aktivt hem makten över din egen förmåga att ta en paus. För du kan det. Du har förmågan att leda dig in i en paus. Om du lyfter blicken och ser tillbaka på tillfällen där du fram till nu har tänkt att du inte hinner ta en paus – handlar det verkligen om att du behöver ha mindre att

– 28 –

göra och mer tid eller handlar det om att du behöver göra ett skifte i hur du ser på hälsa och prestation?

Och du, den där känslan av att du inte hinner eller du ska bara, den sitter förmodligen starkt i dig. Påminn dig dagligen om att dina mellanrum (pauser) gör att du vinner tid eftersom din hjärna blir mer klartänkt, fokuserad och därmed snabbare på att slutföra upp­ gifterna. Men! Du tar dem inte för att ”hinna med mer”. Du tar dem för att känna känslan av att ha energi hela dagen igenom.

Fokus. Uthållighet. Glädje när du möter dig själv och din familj.

Lusten att fortsätta bidra med det som just du är fantastisk på. Det är det som gör hela skillnaden.

REFLEKTERA: Vilka tre konkreta förändringar kan du nu välja att göra när du leder dig själv utifrån det aktiva sättet att se på prestation och hälsa?

– 29 –

TA ETT MELLANRUM INNAN DU BLÄDDRAR VIDARE Okej, vi är mitt emellan två kapitel, två delar, vilket innebär att här finns ett mellanrum för dig att ta så låt oss ta det tillsammans: Ta ett andetag in genom näsan. Och ut genom munnen.

En gång till: Andas in genom näsan. Och ut genom munnen.

Samla på insikter du fått med dig i kapitlet, låt dem landa i dig.

Lita till att precis det som du behöver behålla, kommer du att behålla.

Släpp taget om stunden du varit i.

Grunda dig. Du är här. Du är nu. Knyt dina händer och känn för­ nimmelsen av dem. Andas in genom näsan. Ut genom munnen. Öppna dina händer igen.

Och bestäm dig nu för din intention inför nästa kapitel. Vill du vara närvarande? Öppen? Nyfiken? Annat? Välj medvetet din intention. En intention är när du medvetet väljer ditt syfte och samlar ihop dina tankar och din energi inför det du ska gå in i.

Behåll din intention i nästa kapitel när du nu andas in genom näsan och ut genom munnen och vänder blad.

Min intention för nästa kapitel:

– 30 –

Hur var det att ta ett mellanrum och fylla på med energi så att din hjärna kan fortsätta vara fokuserad i läsningen? En av nycklarna till att ha energi och fokus är just att ta ett mellanrum även när du inte är trött och även när du inte känner att du behöver. Är du med? Vi gjorde ju slut med att göra något åt hälsan först när vi inte orkar/har ont/är trötta, eller hur! Nu går vi vidare in i nästa föreställning som många av oss behöver syna.

– 31 –

Ta nästa steg mot ett liv där det går att få ihop ditt välmående, dina prestationer, dina relationer och din tid. Är du ambitiös och alltid vill göra ditt bästa? Vill du ha ut mer av livet, både i karriären och det privata? Har du fått höra att du ska ”nöja dig” och ”sänka dina ambitioner” för att inte bränna ut dig, eftersom livet går lite väl fort ibland? Då är det här boken för dig.

För vi som är ambitiösa ska inte sluta vara det. Vi ska inte vara mindre av oss själva. Vi ska inte hålla oss själva tillbaka eller låta oss hållas tillbaka av andra. Vi ska lyfta. Vi ska bidra. Vi ska leva. Vi ska uppleva. Och vi ska hålla i längden, utan att sänka våra ambitioner. Ditt inre ledarskap är vägen dit.

Prestera hållbart – Hur du presterar högt med kraft och energi är en bok om hur du kan prestera högt och hållbart med ditt inre ledarskap när du är ambitiös och instinktivt vill göra det bästa du kan. Boken slår hål på gamla myter om hälsa och prestation och visar hur det går att ha ett liv där du får och kan prestera högt, ha höga ambitionsnivåer och samtidigt må bra, ha energi och djupa, varma relationer med de du bryr dig om.

High performance-coachen Sandra Furulund delar med sig av personliga och professionella insikter, perspektiv, verktyg och nycklar för ambitiösa personer att utveckla och träna upp sitt inre ledarskap för ett liv med hållbara prestationer.

ISBN 978-91-987465-6-3 ISBN 978-91-987465-6-3

9 789198 746563 > www.peopleandstories.se