9789189838093

BARA BAD

SOFIE BERLIN

SOFIE BERLIN

SOFIE BERLIN

BARA BAD

BARA BAD

EN DJUPDYKNING

EN DJUPDYKNING

I SVENSK BADKULTUR

I SVENSK BADKULTUR

Tack för ekonomiska bidrag till denna bokproduktion:

Westman-Wernerska stiftelsen Åke Wibergs stiftelse

COPYRIGHT © 2024 Sofie Berlin och Votum Förlag, Karlstad

FOTO Sofie Berlin där inget annat anges

OMSLAGSBILD Bastubad i Bjurbäcken, Mangskogs socken i Värmland 1911. Foto: Nils Keyland / Nordiska museets arkiv

FORM Per Kollberg

TRYCK GPS Group, Slovenien 2024

PAPPER Amber Graphic 130 g

ISBN 978-91-89838-09-3

WWW.VOTUMFORLAG.SE

INNEHÅLL

7 Inledning – En riskfylld natt i mars

11 Simning i Saharaöknen

17 Kollektiv badskräck

27 Medevi Brunn

49 Loka Brunn

57 Linköpings hälsobrunn Ladugårdskällan

65 Badläkarna gör entré

79 Uppsala först ut i världen

83 Dränkningskommittén i Linköping

93 Huttrigt i kallbadhuset

107 Europas största konstgjorda badsjö

125 Ompysslad i varmbadhuset

151 Världsrekord i 25-metersbassäng

161 Fram och tillbaka till Sydpolen

169 Sveriges största simhall

174 Tack

175 Källförteckning

Foto:

INLEDNING

EN RISKFYLLD NATT I MARS

Du balanserar med ditt ena ben på en sparkstöttings smala och hårda med. Det andra benet svingar du fram och tillbaka för att sparka dig fram över isen på sjön Vättern. Du är van vid sjöns vatten sedan barnsben, men du är inte simkunnig. Foten slinter till ibland, men du har vind i ryggen och bra fart ändå.

Klockan börjar närma sig tre på natten och du är ensam. Månen lyser upp den blanka isen. Träden höjer sig mot skyn längs sjöns kanter, som mörka gestalter vajar de stilla i den lätta brisen. Det är både fridfullt och obehagligt på samma gång. Mörkret föll utan att du brydde dig om det. Fiskefångsten var god och upptog hela din uppmärksamhet. Tid och rum försvann. Över axlarna hänger din väska, i den ligger pimpelspö och elva lakar. Dina andetag är tunga och din andedräkt ser ut som rök i den kalla luften. Händerna är blöta och nedkylda, fingrarna kramar om sparkstöttingens handtag. Tusentals små iskristaller glittrar i ullen på din halsduk och dina vantar. Isen sjunger under dig, du skyndar på.

Det dånar plötsligt. Innan du hinner reagera öppnar sig isen under dig. Sparkstöttingen försvinner snabbt ner i det mörka djupa vattnet. Du börjar sjunka efter den. Dina stövlar vattenfylls omedelbart och du orkar inte släpa dig upp på isen. Du tappar känseln i fötter och händer. Dina läppar blir blå och du darrar. Men den stora flygaroverallen du har på dig håller dig flytande. Efter en halvtimmes kamp i vattnet kommer ett isflak drivande mot dig, det hotar att klämma fast dig mot ett annat isblock. Du samlar alla krafter du har kvar och inväntar exakt rätt ögonblick. Du har bara en chans.

Mödosamt lyckas du få upp en hand över isflaket och häver dig envist upp. Du får precis upp fötterna ur vattnet innan de stora isflaken slår ihop under dig med ett kraftigt brak. Isflaket tar dig sakta till land. Sparkstöttingen och nio av de elva lakarna du fångat tvingas du lämna åt sitt öde. Men du lever.

Min morfar PerOlof Ingvarsson (1939–2005).

Foto: Privat

Den här händelsen är sann och var en kamp om liv och död. Dramat utspelade sig några hundra meter ut på Vättern, i höjd med Visingsös norra udde, vid Uppgränna i Östergötland. Det var en kylig tisdagsnatt i mars 1958. En hård storm hade dragit in under natten till onsdagen och orsakat att stora råkar rivits upp i sjön. Dagens Nyheter rapporterade efteråt: ”Grännaynglingen kunde efter en hemsk kamp i det iskalla vattnet tacka sin flygoverall och det drivande isflaket för att han klarade sig med livet i behåll.”

Grännaynglingen var 18 år gammal när den här händelsen inträffade. Han bodde bara ett stenkast från Vättern och hans morfar var fiskare. Trots det kunde han inte simma. Han hade blivit uppfostrad att akta sig för vattnet, då vattnet ansågs farligt.

Faktum är att om Grännaynglingen inte hade tagit sig upp på isflaket den ödesdigra natten och om isflaket inte hade fört honom i land, så hade du inte haft den här boken i dina händer idag. Denna yngling kom nämligen senare att bli min morfar. Det dröjde ytterligare en tid efter olyckan tills han lärde sig simma vilket han gjorde under sin militärtjänstgöring.

Idag är simkunnighet något så självklart för de flesta i vårt samhälle att vi knappast reflekterar över det. Men det har faktiskt sett annorlunda ut i Sverige.

Välkommen att följa med mig på en resa genom badandets och simningens historia, med djupdykning i min hemstad Linköping.

Linköping våren 2024

Sofie Berlin

Flygaren, militären, författaren, racerbilsföraren och upptäcktsresanden László Almásy ses här köra rally i Polen 1925. Almásy är också förebild till filmen Den engelska patienten, som släpptes år 1996.

Foto: Brak Danych / Public domain / Wikimedia Commons

SIMNING I SAHARAÖKNEN

Den här berättelsen tar sin början i en forntida grotta i sydvästra Egypten. En grotta som upptäcktes 1933 av den ungerske äventyraren László Almásy.

Grottan ligger i den del av Saharaöknen som heter Wadi Sura, även kallad Valley of Pictures. Namnet syftar på den rika förekomsten av stenmålningar i området och här fann László Almásy det som idag kallas Cave of Swimmers, Simmargrottan.

Simning i förhistorisk tid

I Simmargrottan döljer sig en hälsning från stenåldern, i form av målningar på klippväggarna. Målningarna tros vara 6 000–9 000 år gamla och de flesta är målade med röd ockra i kombination med vitt pigment.

Flera av målningarna föreställer människor vars kroppar är formade som om de simmade. László Almásy argumenterade för att de simmande figurerna tydde på att det inte alltid hade varit torr öken på platsen, utan att det tvärtom funnits rikliga mängder vatten där en gång i tiden. Han menade att scenerna med simmarna borde vara verkliga skildringar från det dåtida livet på platsen. Att konstnärerna troligen hade målat av sina omgivningar, det som de såg

Vy över simmargrottan i Wadi Sura.

Foto: Roland Unger / CCBY-SA3.0 / Wikimedia Commons

Här syns simmarna som är målade på grottväggen i Wadi Sura. Det finns också teorier om att de simmande människorna egentligen föreställer döda personers själar som flyter omkring. Foto: Roland Unger / CCBY-SA3.0 / Wikimedia Commons

och upplevde. Detta var en radikal teori på den tiden men har sedan dess blivit bekräftad. 2007 upptäcktes nämligen att det har funnits en drygt 30 000 kvadratkilometer stor forntida sjö i Saharaöknen, i den norra Darfur-regionen i Sudan. Sjöns yta ska ha varit större än Massachusetts i USA. Kanske var det simmare i den sjön som konstnärerna iakttog och sedan målade av i grottan?

Även i den grekiska mytologin talas det om att simma. I en av dess sägner berättas det om Hero och Leander. Hero var gudinnan Afrodites prästinna och bodde i ett tempel i Sestos vid Hellespontens europeiska kust. Heros älskare Leander kom och besökte henne varje natt. Leander simmade då till henne från den asiatiska sidan över sundet Hellesponten (idag Dardanellerna). Han följde alltid ljuset från en fackla som Hero tände och satte upp högt i ett torn.

Men en stormig natt slocknade facklan, Leander tappade riktningen och omkom i vågorna. När Hero fick veta vad som hade hänt kastade hon sig ut från tornet i förtvivlan och dog även hon.

I textform hittar vi simning så långt tillbaka som 2 000 år före Kristus. Referenser till simning finns i verk som Gilgamesheposet, som tros vara världens äldsta litterära verk samt i de antika diktverken Iliaden och Odysséen. Även i Bibeln talas det om simning. Profeten Hesekiel skriver i Gamla testamentet omkring 500 år före Kristus: ”Nu var det en flod, jag kunde inte vada över den. Vattnet var så djupt att man måste simma [egen kursivering]” (Hes 47:5). Och profeten Jesaja skriver omkring 800 år före Kristus: ” Där skall han sträcka ut sina armar som simmaren gör” (Jes 25:11).

”Hero och Leander” av konstnären William Etty, 1828. Foto: Public domain / Wikimedia Commons

Urinblåsor från kor som simhjälpmedel

År 1538 släppte Nikolaus Wynmann, schweizisk-tysk professor i språk, den tidigast kända kompletta boken i världen om simning. Han skrev boken på latin och kallade den Colymbetes, sive de arte natandi, dialogus, på svenska betyder det ”Simmaren, eller en dialog om konsten att simma”. Syftet med boken var att minska risken för drunkning bland allmänheten. Boken innehöll metoder för att lära sig bröstsim och han föreslog sina läsare att använda hjälpmedel som luftfyllda urinblåsor från kor, vassbuntar eller korkbälten när de övade på att simma. Liknande metoder rekommenderades även 1555 i en bok av den svenske prästen, kartografen och författaren Olaus Magnus.

Olaus Magnus beskriver 1555 i sin bok Historia om de nordiska folken hur simredskap av säckar eller blåsor, fyllda med luft, samt knippen av lätta svampartade rör kan användas för att lära sig att simma. Bilder ur verket Historia om de nordiska folken, Olaus Magnus, 1555.

Engelsmannen Everard Digby skrev 1587 en bok på latin om simning: De Arte Natandi vilket betyder konsten att simma. Boken består av en teoretisk del och en del med 40 illustrationer av olika simstilar såsom bröstsim, ryggsim och crawl. Digby hävdade att människor kan simma bättre än fiskar. Han syftade på att människor kan simma vertikalt, horisontellt, framåt, bakåt, på sidan, upp och ner, på toppen av vågorna och under vågorna. Valar och delfiner kan visserligen ha många av dessa färdigheter, men de är inte fiskar.

Bilderna nedan är hämtade från boken The Art of Swimming, with Advice for Bathing från 1789.

Det finns alltså gott om bevis för att människan har kunnat simma alltsedan forntiden. Men en rejäl nedgång i simkonsten var på gång. Det skulle till och med gå så långt att vatten och renlighet började betraktas som farligt. En ordentlig smutsperiod stod för dörren.

Badstuga på gården Fundshult, Svinhult, Ydre 1904. Foto: August Christian Hultgren / Östergötlands museum

KOLLEKTIV BADSKRÄCK

Under medeltiden fanns det gott om badstugor i de svenska byarna och städerna. Badandet i badstugor var för medeltidsmänniskan högt uppskattat, näst intill ett livsvillkor. Badstugorna utgjorde en social medelpunkt och fungerade som ett slags hälsocenter. I stugorna samlades kvinnor, män och familjer för att bada, roa sig, äta, dricka och musicera. Till badstugan kunde folket gå för att få kroppsvård. Det var även hit de fattiga hjonen gick för att ”bränna av sig ohyran”. Men i badstugorna kunde det också ske torkning av säd, barnafödande och behandling av sjukdomar.

Att bada bastu ansågs öka motståndskraften mot onda makter och det fanns mycket magi och ritualer kopplade till badandet i badstugorna. Det var inte bara hett i badstugorna, det var även blodigt. Det var nämligen vanligt att i samband med bastubadet utföra koppning och åderlåtning. Vid åderlåtning stacks små hål i huden och med hjälp av

Så här kunde det se ut i en badstuga på medeltiden. Här syns en välvd ugn och den samling stenar som vid bad värmdes upp och som man hällde vatten över. Mannen som sitter på bänken dricker mjöd ur ett horn och har även små kopphorn på kroppen. Bild från verket Historia om de nordiska folken, av Olaus Magnus.

EN DJUPDYKNING I SVENSK BADKULTUR

Synen på, respekten för och tron på vattnets förmåga att både rädda liv och ta liv har förändrats genom historien.

Synen på, respekten för och tron på vattnets förmåga att både rädda liv och ta liv har förändrats genom historien.

Följ med på en inspirerande tidsresa genom svensk badkultur och brunnsdrickande. Här får vi fascineras av människans beteende, påhittighet och ibland också galenskap kopplat till vatten och hälsa. Vi får ta del av de stora kontrasterna mellan de rikas högtidliga brunnsdrickande till de fattigas enkla badbalja i hemmet eller bad utomhus med risk för att drunkna.

Följ med på en inspirerande tidsresa genom svensk badkultur och brunnsdrickande. Här får vi fascineras av människans beteende, påhittighet och ibland också galenskap kopplat till vatten och hälsa. Vi får ta del av de stora kontrasterna mellan de rikas högtidliga brunnsdrickande till de fattigas enkla badbalja i hemmet eller bad utomhus med risk för att drunkna.

En av 1600­talets rikaste män, Gustaf Soop, gör ett fynd som blir startskottet för kurorten Medevi Brunn och också en helt ny era i Sverige. Baderskor och badtjänare börjar skrubba svenskarna rena. En berättelse som mynnar ut i dagens gigantiska simhallar.

En av 1600­talets rikaste män, Gustaf Soop, gör ett fynd som blir startskottet för kurorten Medevi Brunn och också en helt ny era i Sverige. Baderskor och badtjänare börjar skrubba svenskarna rena. En berättelse som mynnar ut i dagens gigantiska simhallar.

Författaren går, med Linköpings badinrättningar som röd tråd, på djupet i ämnet men skriver också underhållande och lättsamt om en badkultur som går mycket långt tillbaka i tiden i vårt land.

Författaren går, med Linköpings badinrättningar som röd tråd, på djupet i ämnet men skriver också underhållande och lättsamt om en badkultur som går mycket långt tillbaka i tiden i vårt land.