9789189838062

Anna Svensson

Tack för bidrag som möjliggjort denna bokproduktion:

Aagot och Christian Storjohanns Minnesfond för värmländsk kultur, Stiftelsen Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur, Stiftelsen Kulturmiljöfond Värmland, Stiftelsen Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond, Stiftelsen Längmanska kulturfonden.

© 2024 Anna Svensson och Votum Förlag, Karlstad text Anna Svensson foto Anna Svensson där inget annat anges omslagsfoto ”Sola i Kallsta”, bronsskulptur av Herman Reijers, detalj, foto Håkan Bylund © Herman Reijers / Bildupphovsrätt 2023 form Per Kollberg

papper Magno Matt 130 g tryckt i Lettland 2024 isbn 978-91-89838-06-2

www.votumforlag.se

SWE

Foto: Håkan Bylund

Numera ses det som en självklarhet att den historiska personen Eva Lisa Holtz (1739–1818) är identisk med den mytiska figuren ”Sola i Karlstad”: den glada och vackra servitrisen som sparade ihop till ett eget värdshus.

Men när man tittar närmare på saken visar det sig att denna uppfattning har växt fram i en komplex process som tagit många år. Ett antal obekräftade uppgifter om Eva Lisa Holtz har återberättats så många gånger att de numera anses som sanningar – trots att de bara tar några minuter i anspråk att motbevisa.

Nej, hon blev inte tidigt helt föräldralös.

Nej, hon var aldrig ”servitris”, ett yrke som för övrigt inte fanns på 1700-talet, utan var hela tiden en självförsörjande kvinna med egna anställda.

Nej, det står inte inskrivet i dödboken att hon var ”Solen i Karlstad” (åtminstone inte i den dödbok som återfinns på Riksarkivet).

Nej, hon var inte rikast i Karlstad när hon dog.

Fakta om den verkliga Eva Lisa Holtz (i många källor kallad Eva Lovisa) finns att hämta bland annat i kyrkböcker och mantalslängder, i rapporten från utgrävningen av hennes gård och i tidningar som gavs ut under hennes livstid. Källorna visar att hon drev Karlstads enda gästgiveri i många år; hon var sannerligen inte ”bara” en glädjestrålande servitris.

I den här boken är det dags för fakta.

Första avsnittet handlar om Eva Lisa Holtz och hennes liv, från början till slut. Här presenteras en mängd omständigheter som tidigare inte varit kända och läsaren får en så detaljerad bild av bokens huvudperson som det bara är möjligt.

I andra avsnittet görs ett försök att teckna en mer allmän bild av hennes närmaste omvärld.

Vilka lokala företeelser måste hon ha känt till och påverkats av? På vilket sätt märkte hon och andra Karlstadsbor av de svenska krigen under perioden? Hur såg nöjeslivet ut i Karlstad? Vilka historiska händelser kan ha haft inverkan på hennes tillvaro och kanske rentav försörjning? Vilka villkor hade hon att förhålla sig till som näringsidkare och ogift kvinna?

Läsaren får också bekanta sig med Eva Lisa Holtz konkurrerande krogar, vinkällare och utspisningsställen.

Till sist söks svaret på den nu oundvikliga frågan: är det verkligen Eva Lisa Holtz som är Sola i Karlstad? Det har nämligen funnits ett antal andra ”solar” genom åren – Sola nummer två var rentav en av Gustaf Frödings bekanta. e

Idag förkroppsligar Sola värmländsk optimism, spridande av glädje och entreprenöriell framåtanda. Hur blev det så? Vem bestämmer över historieskrivningen? Och – vilket egent-

ligen är en betydligt större fråga som handlar om historieskapande genom mänsklighetens historia – vilka syften kan ligga bakom valet av vilken historisk information som förs vidare till kommande generationer?

Läsaren får inblick i processen som lett fram till att Holtz idag betraktas som ett säljande varumärke för en mellanstor, svensk stad. Här finns också ett erkännande gjort av undertecknad; en skamsen avbön för delaktigheten i spridandet av felaktiga och obekräftade uppgifter, vilket de facto har bidragit till just den vinklade historieskrivning som ifrågasätts i denna bok.

Även om detta är den hittills mest omfattande skriften om Eva Lisa Holtz finns med all säkerhet mer att forska fram. När det gäller domstolsprotokoll och juridiska dokument har det varit snårigt att hitta underlag. Dessvärre försvann stora delar av de lokala arkiven när Karlstad brann år 1865 vilket gör forskningsläget besvärligt.

Ett stort tack riktas till antikvarie Maud Forsberg, författaren Andreas Karlsson, släktforskaren Lars Liljenstolpe, fotograf Håkan Bylund och inte minst Johan Rosén, vilka alla har bidragit till arbetet med boken på olika avgörande sätt.

Tack för vänligt bemötande på Värmlands Museum, SMHI, Karlstads universitet, Karlstads kommuns stadsbyggnadsförvaltning, Karlstads kommunarkiv och Riksarkivet.

Ett särskilt tack riktas till Maria Eld, antikvarie, och Marcus Grahn, journalist och författare, som granskat manuset i sömmarna och vars kommentarer haft stor betydelse för den slutliga texten.

Tack också till min familj – mor och far, mina två döttrar och gubben min – för all praktisk hjälp och värdefulla synpunkter på text och bild.

Slutligen: Tusen tack till Mari Hermansson, förläggare på Votum, som hela tiden trott på boken, och till företaget JR Education AB, utan vars engagemang boken aldrig hade kunnat bli verklighet!

Karlstad, december 2023

Anna Svensson

”A Carlstad en Wermlande”, akvarell av Carl Gustaf Löwenhielm 1824. Målningen är en vy från Salttorget mot Västra bron och Västra Hamngatan (nuvarande Älvgatan). Bild: Uppsala universitetsbibliotek

Eva Lisa Holtz och hennes familj

Den första januari 1739 föddes en liten Karlstadstös som skulle växa upp och bli en berömd och karismatisk affärskvinna. Flickan ifråga var skräddarmästare

Johan Henrich Holtz och jungfru Emerentia Calotta Baggströms enda överlevande barn. Hon fick namnet Eva Lisa Holtz och minnet av henne finns ännu bevarat i hemstaden, flera århundraden senare.

När det gäller Eva Lisas far, skräddaren Johan Holtz, har det inte gått att utröna vare sig när han var född eller varifrån han kom från början. Hans namn dyker första gången upp i Karlstads mantalslängd år 1731. Detta borde innebära att det var detta år han vann burskap i staden, det vill säga fick rätt att idka borgerlig näring inom sitt hantverk.

Därmed kunde han då öppna eget skrädderi som mästare och borgare i Karlstad.

Hans skräddarverkstad verkar ha varit lönsam. Det gick så bra för honom att han i

Skräddare, bild ur Den Nyttige Bilderboken eller Vandringen genom Verkstäderna med 36 kolorerade planscher, Stockholm 1850.

Bild: Runeberg Project

perioder kunde ha upp till fyra anställda i sin verkstad. Han sågs säkert som ett ganska gott parti för giftermål!

Eva Lisas mor, Emerentia Calotta/Charlotta Baggström, kom från Rottneros i Värmland. Emerentia föddes 1716, men det är oklart vad hennes föräldrar hette och var de bodde.

I vigselboken står att Emerentia bodde ”på” Rottneros, vilket skulle kunna innebära att hon på något sätt var knuten till den bruksverksamhet som då fanns på orten.

Faktum är att självaste brukspatronen

Jonas Bratt på Rottneros bruk under åren 1731–1735 hade en husjungfru som hette Emerentia. Tyvärr uppges inte efternamnet i kyrkboken, men det skulle stämma ganska bra i tid om det faktiskt handlar om Eme-

rentia Baggström. Detta skulle också förklara hennes koppling till Karlstad – dit reste nämligen Värmlands brukspatroner titt som tätt för affärer och nöjen. Den Emerentia som var Jonas Bratts husjungfru var helt säkert med på en del resor ner till staden.

Var det också hon som var Eva Lisas blivande mor? I ett eller annat sammanhang kom i alla fall Johan Holtz och Emerentia Baggström i kontakt med varandra, i Karlstad eller annorstädes. Tycke uppstod, får man hoppas, och det bestämdes att de skulle ingå äktenskap.

Sagt och gjort: mäster Holtz och jungfru Baggström gifte sig i oktober 1735. De vigdes av komministern Magnus Öhman i Sunne församling och morgongåvan – antecknad i kyrkboken – uppgick till 200 daler silver-

”D 12 October Sammanwigdes af Hr Öman effter trenne föregångna Lysningar som skiedde d. 28 September, den 5:te och 12:te October Skreddaren Konsterfarne Mäster Johan Henrich Holtz i Carlstadh och Jungfrun Emerentza Baggström På Rottneroos, Morgongåfwan war Tvåhundrade dahler Sijlfr:mt”.

mynt. Detta var en i sammanhanget ansenlig summa.

D 12 October Sammanwigdes af Hr

Öman effter trenne föregångna Lysningar som skiedde d. 28 September, den 5:te och 12:te October Skreddaren Konsterfarne Mäster Johan Henrich Holtz i Carlstadh och Jungfrun Emerentza Baggström På Rottneroos, Morgongåfwan war Tvåhundrade dahler Sijlfr:mt

Den som gjorde anteckningen om Johan och Emerentia i församlingens vigselbok lade verkligen stor möda på den vackra handstilen. De flesta anteckningarna i samma bok är skrivna med en mycket enklare och slarvigare stil men paret Holtz vigsel verkar ha varit lite extra märkvärdig.

Emerentia flyttade efter vigseln från Rottneros till sin nya make i Karlstad. Det finns inget som tyder på att Johan Holtz ägde en egen fastighet. Det är väl inte helt omöjligt att

”Rottneros. Wermland”, akvarellerad blyertsteckning av Erik Westerling ca 1835–1857. Bild: Uppsala universitetsbibliotek

han gjorde det, men det mesta pekar på att han istället hyrde in sig med familj och skrädderi i någon av stadens gårdar.

Så var bodde de, går det att veta något om det? Ja, det gör det nog!

I de årliga mantalslängderna står stadsborna upptagna i en lång lista, och ju högre upp man stod i listan desto längre norrut i staden bodde man. Längs de båda gatorna Lilla och Stora Herrgårdsgatan fanns många framstående borgare och högreståndspersoner: superintendenten, borgmästaren, ett antal rådmän, lektorer, proster, mästare och handelsmän.

Från år 1737 går det med viss sannolikhet att placera Johan och Emerentia i gården nummer 29-30 som låg på dåvarande Lilla Herrgårdsgatan, vilket motsvarar en plats

mitt i nuvarande kvarteret Gripen mellan

Norra Strandgatan och Herrgårdsgatan.

I den gården bodde en guldsmed vid namn Niclas Warneck, och Johan står konsekvent uppräknad alldeles efter denne Warneck i mantalslängden fram till sin död.1

Warneck var en mycket kunnig mästare, och den som kan ett och annat om svenskt 1700-talssilver känner säkert till honom. e

Den första januari år 1739 kom Johan och Emerentias första dotter Eva Lisa till världen. Hon döptes i närvaro av fem faddrar som alla var välbärgade och framstående personer i Karlstad.

Platsen för Niclas Warnecks gård nummer 29-30. Foto: Håkan Bylund

Tre av faddrarna var män, nämligen befallningshavaren Michael Bergman, guldsmeden Niclas Warneck och skräddarmästaren Johan Fredrik Tiller. De två kvinnliga faddrarna var Lisa Rytting, hustru till en buntmakarmästare Clementz, och prostinnan Anna Fernholm, gift med magistern och kontraktsprosten Mattias Danielsson Kruse. Senare under 1739 blev Anna Fernholm änka och så småningom gifte hon om sig med brukspatron Daniel Strokirk, vilket innebar att Eva Lisa hade en brukspatronshustru till fadder.

Eva Lisa välkomnades alltså till livet av ett fint sällskap av borgare och ”herrskaper”.

Två år senare var Emerentia gravid igen och på sensommaren 1741 födde hon en flicka som fick namnet Sara Brita. Den lilla flickan var illa däran efter förlossningen och måste nöddöpas. I december dog hon, bara fyra månader gammal.

Ett drygt halvår passerade, och så, den sjunde juli 1742, dog även skräddarmästaren och familjefadern Johan Holtz. Emerentia blev således änka och ensamstående mor vid tjugosex års ålder och den treåriga Eva Lisa blev faderlös.

Det finns inga uppgifter om hur gammal Johan var när han dog eller vad dödsorsaken var.

Mycket tyder på att mor och dotter kunde fortsätta leva ett tämligen gott liv. Emerentias morgongåva kom till användning eftersom den ”löste ut” först när kvinnan, eventuellt, blev änka. Dessutom tog Emerentia över eventuella tillgångar i Johans skräddarverksamhet, vilket i teorin gav henne förutsättningar att driva vidare skrädderiet på egen hand.

Som änka blev hon för första gången i sitt liv myndig och kunde nu ha full kontroll över sin tillvaro. Hädanefter kallades hon omväxlande ”Madame Holtz” och ”Emerentia Baggström, skräddaränka” i mantals- och husförhörslängder.

Det verkar dock inte som om Emerentia

Eva Lisa föds den 1 januari 1739.

Silverfat med motiv av en kvinna (kanske gudinnan Juno) och en påfågel i rumsinteriör, tillverkat i Karlstad av guldsmeden Niclas Warneck, troligen 1741 eller 1744. Foto: Erik Lernestål, Skoklosters slott/SHM

drev skräddarverkstaden vidare, åtminstone inte att döma av mantalslängden. Inga manliga anställda finns skrivna hos henne åren efter Johans död.

Att hon kallas ”skräddaränka” skulle kunna tyda på motsatsen – hantverksänkor som drev verkstäder hade just den typen av titel, alltså ”hantverket” plus ”änka”.

Någon sorts egen försörjning hade Emerentia tveklöst.

I de bevarade mantals- och boskapslängderna kan man se hur många anställda en person hade och dessutom vilka djur vederbörande ägde. Dessa uppgifter ger en fingervisning om huruvida personen hade en inkomstbringande verksamhet eller inte. När det gäller Emerentia framgår det att hennes förutsättningar varierade en hel del från det att hon blev änka och fram till hennes död.

”Gården d 18 Junii 1797”, akvarell av Johan Gustaf Härstedt. Bild: Uppsala universitetsbibliotek

Kopp och fat av porslin, tillverkning Meissen ca 1730–1733.

Foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland/Smålands museum

Under en lång period hade hon en piga och en ko, vilket var ganska normalt för en skattskyldig, ensamstående kvinna i Karlstad vid den här tiden, vare sig hon var änka eller jungfru.

Från 1754 och fem år framåt fick hon även råd att ha en dräng, samt året 1758 två pigor istället för en. Samma år utökades hennes kreatursinnehav avsevärt: nu hade hon två kor, två får (eller getter) och två grisar.

Det relativt stora antalet anställda och djur skulle kunna bero på att hon vid den här tiden drev en egen rörelse; i själva verket ligger det nära till hands att gissa att Emerentia vid denna tid hade en krogverksamhet, antingen en vanlig krog eller ett så kallat kaffehus.

Att driva krog var ett mycket vanligt kvinnoyrke i svenska städer på 1700-talet. Delvis berodde detta på att krogbranschen inte hade den typ av stränga riktlinjer som reglerade hantverksväsendet, vilket alltså gjorde

Kaffekanna i koppar och mässing, produktion 1790–1810.

Foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland/Smålands museum

att kvinnor hade tillgång till yrket. Det kom också att bli en sorts ”socialhjälp” att bevilja kvinnor tillstånd att driva krog. På så sätt

Spelkortet ruter ess, anonym konstnär, ur ”Löjliga Spel Kort med Scener utur Fredmans epistlar”, ca 1820. Bild: Kungliga biblioteket/ Litteraturbanken.se

Uttrycket Sola i Karlstad är vida känt, men vad har det egentligen för ursprung? I den här boken, rikt illustrerad med kartor och bilder, berättas historien om gästgiverskan Eva Lisa Holtz (1739–1818) som anses vara den ”riktiga” Sola. Det har sagts att hon var en vacker och glad servitris som lyckades spara ihop till ett eget värdshus, men frågan är vad som är sant.

Här presenteras tidigare okända omständigheter om Holtz liv, och vi får följa med på en spännande resa till Karlstad under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, där vi bland annat bjuds på marknadsdagar, kvinnligt företagande och en historisk krogrunda.

Författaren, konst- och kulturvetaren Anna Svensson från Karlstad tar också itu med myterna kring Sola. Fler personer än Holtz har nämligen kallats för Solen i Karlstad och här beskrivs den snirkliga väg som gjort att just hon i dag är ett säljande varumärke för en mellanstor svensk stad.