HÅKAN LINDGREN föddes i Göteborg men flyttade i slutet på 90-talet till Frankrike. Trots drömmar om att bli inredningsarkitekt hamnade Håkan i finansbranschen och har under många år arbetat i Luxemburg. Efter närmare ett kvarts sekel utomlands har Håkan nu flyttat hem till Sverige med familjen.
Håkan hade både låttexter och ett stort antal noveller i bagaget när han 2015 debuterade med romanen Att raka en zebra. Denna följdes år 2017 upp med Moscow Baby, en romantiserad skildring av hur han och maken fick sin dotter med hjälp av en surrogatmamma i Ryssland.
När greve Archibald Hill upptäcker att sonen hans hustru nedkommit med har grava missbildningar, bestämmer han sig för att byta ut bebisen mot sin knarkande älskarinnas son – ett beslut som får stora konsekvenser. Den vackre Hampus växer upp på familjens fina gods, medan Dante lever ett liv i utanförskap på grund av sitt utseende och sin ryktesomsusade mamma. Båda är ovetande om den andres existens, tills den dag Dante börjar söka efter sin härkomst. Snart anar han att den hemliga välgöraren som betalat deras räkningar i alla år kan vara hans far. Tanken på vilket liv han kunde ha levt om ödet hade velat annorlunda, sätter igång en jakt på upprättelse. En mörk plan tar sin form – Dante tänker ta sig in i den fina familjen och inta sin rättmätiga plats. Till varje pris. Med sin fjärde roman är Håkan Lindgren tillbaka med en spännande och underfundig berättelse om en kamp för rättvisa och sökandet efter ursprung. En historia i samma anda som hans föregående bok En fallen man.
Håkans tredje roman, En fallen man som utkom 2020, beskrevs som både pusseldeckare och förväxlingskomedi.
ISBN 978-91-89199-21-7
FÖRFATTARFOTO: Peter Cederling 9 789189 199217 >
Skuggan av par adiset
ROMAN
Av Håkan Lindgren har tidigare utgivits på Hoi Förlag: Roman: Att raka en zebra (2015) Moscow Baby (2017) En fallen man (2020) Novell: 15 minutes, novellantologin Vildsint (2013) Under lavan i Pompeji, novellantologin Bland molnen finns solen, Tallbergs Förlag (2022) E-noveller: Lunatique (2013) Soldier (2013) Femton minuter för Ann-Sofi Munter (2014) Ann-Sofi Munters trista balkongliv (2014) Ann-Sofi Munters franska band (2014) Mister President (2014) På andra förlag: Askungen, E-magasinet Sparv (2013) Fånga dagen, E-magasinet Sparv (2013/14) Ryska dockor, novellantologin Över en vinterfika, Ariton Förlag (2016) Rickyland, novellantologin Över en sommarfika, Ariton Förlag (2017) Jag kan inte andas!, novellantologin Över en fika i Svea Rike, Ariton Förlag (2017) Under min regnbågshud, novellantologin Dolt under ytan, Ariton Förlag (2018) Snart kommer han, novellantologin Över en regnbågsfika, Ariton Förlag (2018) Spökskrivaren, roman, Bookea (2021)
Copyright © Håkan Lindgren 2022 Utgiven av Hoi Förlag, Helsingborg 2022 www.hoi.se info@hoi.se Formgivning omslag: Cecilia Pettersson, Pica Pica design Formgivning inlaga: Mia Fallby, m-Dsign ISBN: 978-91-89199-21-7 Tryckt hos ScandBook, Falun 2022
Till hela min underbara familj, denna gång särskilt till mina mor- och farföräldrar, morfar Sven för din inspiration till den här berättelsen, mormor Kerstin, farmor Linnea och farfar Calle, och förstås också till min gudmor, farmor Rut.
Sarah Stening 8 augusti 1995 ”Archie, nu går jag sönder. Jag lovar dig, jag spricker på mitten. Gör något, snälla Archie.” Sarah Stening skrek på sin man, som inte verkade förstå allvaret i vad som höll på att hända. ”Ah! Det här kan inte vara normalt, det kan det bara inte. Gör något, för satiken!” ”Lugna dig, älskling”, sa greve Archibald Hill med en röst som verkade svettas av vånda. Sarah kunde inte urskilja honom där hon halvlåg på soffan men hon visste vilken fåraktig min han visade upp för den som behagade titta. Det var just det här tillfället som han väntat så länge på, som hela hans förbannade familj låtit henne förstå att det var det hon var ämnad för, att föda en arvinge till den förbannade grevetiteln. Ibland var hon beredd att tro dem, allt cirkulerade kring vad som höll på att hända. ”Nu, Archie! Gör något nu, annars adopterar jag bort ungen så fort han kommit ut.” Värkarna kom tätare och tätare, men ännu hade vattnet inte gått. Archie försökte spela lugn, men inombords, det visste hon, inne i hans trånga skalle, var det fullständigt kaos. Han skulle få en son och släkten skulle få sin arvinge, även om det skulle ske i Göteborg och inte i norra Storbritannien. Archibald var äldste sonen till den skotska grevefamiljen Hill, han var earl Archibald Hill, med blått blod och anor långt tillbaka till korstågen. Earlen hade fyllt fyrtiofyra och var hittills barnlös. Äntligen skulle det bli ändring på den saken. 7
”Vi kom ju överens om att du skulle föda hemma, som vi alltid gjort i släkten. Barnmorskan är på väg, hon ringde innan hon satte sig i bilen och borde snart vara här.” ”Jag skiter väl fullständigt i din satans barnmorska. Kör in mig till kliniken nu! Hör du det? Nu! Annars svarar jag inte för följderna.” ”Älskling, kan vi inte försöka som vi har sagt?” ”Försöka? Och sedan ge oss av i bil när ungen är halvvägs ute? Skulle inte tro det. Och vad då, ’vi’? Är det ’vi’ som ligger här med värkar? Ska du också föda barn, menar du? Håller du på att pressa ut en hel satans unge genom ditt adliga stjärthål, du som gnäller när du har förstoppning?” ”Älskling, jag …” ”Du ringer efter en taxi eller så kör jag själv. Vad som än händer kommer det att vara ditt ansvar, bara så att du har det klart för dig.” Sarah vred sig i soffan så att hon kunde se maken i ögonen. Om det var blicken eller hennes hårda ord visste hon inte, men Archie plockade upp telefonen och ringde både taxibolaget och privatk liniken dit de alltid vände sig, för att meddela den nära förestående ankomsten. Taxibolaget svarade inte, informerade Archie, inte ens på vip-numret han skrutit om när han fått det. Lövuddens privatklinik bekräftade professionellt att man skulle ha Sarahs rum ledigt när de kom dit. Utan taxi skulle det förstås bli komplicerat, Sarah hade svårt att tänka sig Archie köra i det tillstånd han befann sig, och själv, vad skulle hon göra om vattnet gick precis när hon var ute på motorvägen? Helt klart skulle hon klara sig bättre än Archie, men räckte det? Och så den här förbannade stormen som pågick utanför sedan en halvtimme, som ett mindre världskrig mitt i … Ännu en värk avbröt hennes tankearbete. Precis när Archie lagt på dök barnmorskan upp, med andan i halsen och flackande blick. Håret stod på ända, som om förlossningen redan var över, efter ett omänskligt antal hårda timmars arbete, medan leendet verkade vara menat som lugnande. 8
”Det är fullständig orkan där ute”, sa hon när både Sarah och Archie stirrade på henne. ”Agnes heter jag, förresten.” ”Nu överdriver du väl ändå?” Archie lät ängslig och inte alls som den självsäkre man Sarah en gång blivit förälskad i. ”Ringde inte kliniken dig och sa att vi skulle komma in dit istället?” ”Det blir tyvärr svårt”, sa barnmorskan. ”Det ligger nedblåsta träd överallt. Jag fick kryssa mellan dem för att komma hit och hade jag inte hunnit så långt när det satte igång på allvar, skulle jag nog ha vänt tillbaka. Men nu är det för sent och jag kan inte ta ansvar för att låta er ge er av på egen hand.” ”Vi ringer efter en taxi”, flämtade Sarah. ”En taxi i det här vädret? Skulle inte tro det.” Agnes var stursk på ett sätt som Sarah inte visste om hon gillade. Kunde kvinnan inte bara göra vad de bad henne om? Självklart gick vattnet innan de fått tag på någon taxi och Archie svor medan Sarah själv inte orkade mer än att stöna. Lakanet var dyblött och nu skulle de väl behöva byta ut hela satans madrassen igen, trots att den inte var mer än ett halvår gammal. Sarah önskade att hon redan befunnit sig på Lövudden, att hon kunnat glömma allt och bara låta sig tas omhand av kompetenta sjuksköterskor, barnmorskor, läkare och allt annat som kunde behövas. Hon förbannade sig själv för att hon inte insisterat på att få komma in till kliniken för flera dagar sedan. Satans grevetraditioner som hon blivit övertalad var nobla och hedervärda; barbariska var snarare ordet som kom för henne nu. Under en stund när värkarna ebbat ut drömde Sarah om att mötas upp av en snygg läkare med en tom rullstol framför sig, enkom för henne. Rummet skulle vara klart när hon kom dit, ingen skulle tala om stormen eller vilka problem den kunde föra med sig. Klockan var över åtta på kvällen och det var mörkt ute. Hon slöt ögonen och försökte vila en stund innan det var dags för nästa värk. Vid tiotiden satte det igång på riktigt. Ingen satans taxi och Lövudden vägrade att skicka en ambulans, trots att det uppenbarligen var en fråga om liv och död, både för ungen och henne själv, 9
om något gick fel. Hennes skrikande fick barnmorskan att luta sig över henne, äntligen skulle hon få lustgasen hon längtat efter, som hon behövde och som förhoppningsvis skulle hjälpa henne att överleva vad som nu kändes som en annalkande mardröm. ”Bara ge mig den nu”, flämtade hon. ”Förlåt, men vad menar du?” Hur korkad kunde människan vara? ”Lustgasen, förstås. Bara ge mig den omgående, gärna dubbel dos, tack.” ”Tyvärr, ingen kemisk smärtlindring vid hemmafödsel.” ”Du skojar?” ”Jag är ledsen, men ingen medicinsk smärtlindring.” ”Det var det mest idiotiska jag har hört! Vem satan har bestämt det?” Sarah frustade när en ny värk gjorde sig gällande. ”Sådant är regelverket, det är inget jag eller kliniken bestämt. En del kvinnor tycker att det känns bättre att föda i badkaret.” ”I badkaret? Skulle jag ligga och krysta i ett förbannat badkar? Skulle inte tro det!” ”Eller stående på knä, särskilt om barnet är stort.” ”Kom hit!” väste Sarah. ”Luta dig närmare.” Agnes gjorde som hon sa och kom närmare än Sarah vid normala tillfällen skulle funnit acceptabelt. Integritet var viktigt för henne, men den här kvällen skulle hon uppenbarligen få ge avkall på mer än det. ”Vad kan jag göra för dig?” En sådan otroligt löjlig fråga. ”Har du druckit?” frågade Sarah, osäker på om det var den återkommande smärtan som fick henne att hallucinera och inbilla sig saker. ”Självklart inte”, fick hon till svar. ”Du har druckit. Du stinker ju sprit.” ”Jag”, stammade Agnes, ”jag behövde bara lugna mig lite. Stormen är otroligt våldsam och jag visste att jag måste hinna hit. Ni skulle aldrig komma till sjukhus eller till Lövudden, alltså vilar hela ansvaret på mig.” 10
”Så du hade en flaska i bilen som du passade på att svepa?” Sarah kände paniken välla in och få ett ännu starkare grepp om henne än innan. ”Jag råkade bara ha en liten minibarflaska i handskfacket. Jag lovar, det var ingenting. Titta, handen darrar inte det minsta”, sa Agnes, som om hon var en hjärnkirurg som inte fick missa ett snitt i huvudet på sin patient. I samma ögonblick kom det ännu en värk som fick Sarah att skrika högt. ”Jag skiter i din minibarflaska, ge mig något för min smärta – nu! Tabletter, intravenöst, ryggbedövning, lustgas, sprit, ett slag i huvudet, vad som helst! Jag lovar att inte skvallra för sjukhusledningen.” Archie verkade tro att Sarah pratade med honom, han slängde ifrån sig telefonen på soffan och Sarah hörde hur han försvann ut i hallen; hon kunde bara hoppas att han skulle komma tillbaka med en arsenal av smärtstillande som han aldrig tidigare brytt sig om att tala om att han hade. Men att hon skulle ha en halvknarkande man som lyckats dölja sitt beroende fram tills nu var förstås för mycket att hoppas på. Om han bara kunde överraska henne positivt någon enda gång. En ny värk, och Sarah skrek. Fy satan, så ont det gjorde. Det var som om hela underlivet höll på att brisera, hon skulle säkert behöva sys, kanske skulle hon aldrig bli som tidigare igen. Ny värk, ny smärta, bara minuter efter den förra. ”Ge henne något”, sa Archie, med en förvånansvärt säker stämma. Hon hade inte hört honom komma tillbaka. ”Jag är ledsen, men jag kan inte …” ”Agnes, titta hit”, beordrade han. En ny smärtchock förhindrade Sarah att göra som han sa, men det var givetvis Agnes han talade med. Sarah kände ett stick när Agnes gav henne en spruta, Sarah hade ingen aning om med vad, morfin kanske, men hon brydde sig inte. Archie hade övertalat Agnes och det var allt som räknades. Hon visste att hon kunde räkna med honom, de skulle bli föräldrar, de skulle bli en familj, på riktigt. Sekunder senare kände hon ett lugn 11
lägga sig över henne, samtidigt som barnmorskans händer, snabba och effektiva, rörde vid Sarahs underliv för att se hur mycket liv moderhalsen hade öppnat sig. Tydligen var hon nöjd, Sarah urskilde ett leende mitt i det drömliknande rus hon nu befann sig i. ”Krysta”, sa Agnes, eller om det var Archie, plötsligt var de så lika att Sarah inte kunde se vem som var vem. Hon skrattade till, men var osäker på om det bara hände i huvudet på henne. ”Kom igen, älskling”, sa Archie och la en hand på hennes panna. ”Håll käften”, skrek Sarah till maken. Nu var Sarah säker på att det var han som pratade, men vart hade Agnes tagit vägen? Allt var som ett töcken, en dimma som hon visste att hon måste ta sig ur. Sarah krystade, andades och krystade igen. ”Nu kommer bebisen”, sa Agnes. Då var barnmorskan kvar, i alla fall. ”Nu kommer bebisen”, upprepade Archie. ”Nu kommer den, nu ko…” Sarah hade från början fallit för Archies mörka röst, det var bara under de sista dagarna av graviditeten som hon inte stod ute med den längre. Den liksom raspade hål på trumhinnorna. Men nu, nu var det något annat. Något var fel. Till och med i töcknet efter sprutan insåg hon att något var på tok. ”Är barnet ute?” Hon visste inte vad hon skulle känna. Det gjorde fortfarande så ont att hon inte kunde avgöra om ungen var född eller inte. Hon hörde ingenting, ingen som sa något, inte något barn som skrek. Archie höll om hennes hand, han knep så hårt att det gjorde ont, men det var bra, det tog bort tankarna på smärtan i underlivet. Så hörde hon skriket, det som hon väntat på. Hon släppte Archie och sträckte på armarna, ville sluta barnet till sig, hålla det mot bröstet och känna dess doft. ”Ge henne en till”, sa någon. ”Det kan jag inte, hon har redan …” ”Ge – henne – en – till!” 12
”Jag får inte …” Sarah orkade inte följa med i ordväxlingen, hon förstod ingenting. ”Ge mig … mitt barn”, viskade hon. Men hon fick inget barn i famnen. Doften hon kände när någon försvann bort med barnet var den av rädsla. Ja, något var fel. Någonting var riktigt satans fel, hann Sarah tänka innan hon försvann in i dimman.
13
Archibald Hill 8 augusti 1995 Hur stor var chansen egentligen? En på hundra, om ens det. Inte ens en på trehundrasextiofem, när han tänkte efter. När Archie det år han fyllde trettiofem inte ens varit i närheten av att bli pappa, hade han varit desperat. Sarah var vacker och han älskade henne, det gjorde han. Till en början hade han inte haft de rätta känslorna, det var han den förste att erkänna, men de hade vuxit fram, starkare år efter år, precis som pappa sagt när han hittat rätt äktenskapskandidat åt äldste sonen. Familjen Hill hade titlar och de hade ett stort slott på skotska höglandet. De hade känningar överallt, men det saknades något; sedan närmare ett decennium var pengarna slut. Bankkontona lyste tomma och han visste att pappan hatade kontoutdragen från banken som fick honom att rodna av skam. Archie skämdes med honom men visste inte vad han skulle kunna göra för att hjälpa till. Pappan hade sedan Archie var barn skickat honom till landets bästa skolor och sedermera finansierat en juristutbildning med kompletterande studier utomlands och praktikplatser på Storbritanniens mest prestigefyllda advokatbyråer. Resultatet var en på papperet synnerligen välmeriterad affärsjurist som av någon oförklarlig anledning därefter ändå inte lyckats få eller behålla ett enda arbete. Till slut hade pappan hjälpt honom att starta sin egen byrå med kontor på Aberdeens bästa affärsgata. Tyvärr uteblev klienterna och Archie fortsatte att leva på mamma och pappa. Så dök Sarah Stening upp från ingenstans. Snart förstod till och med Archie att det var långt från slumpen som gjort att deras vägar 14
mötts. Hans egen far hade lagt mycket krut på att just arvtagerskan till den svenska och mycket välbeställda Steningfamiljen befann sig på samma regatta i Cannes på Franska rivieran som Archie, vid just samma tillfälle och vid samma drinkbord. Sixten Stening hade tydligen inte varit svårövertalad till att fösa ihop dottern med aristokratin, det var precis vad som saknades i den annars närmast fullkomliga familjebilden, och Sarah själv verkade vara inne på samma bana. Åtminstone mötte hon hans närmanden med en entusiasm som få gjort de senaste åren. Det hade varit perfekt. Sarah var fulländad, på många vis. Hon var vacker och rik, hon var rolig och intelligent. Och hon hade en egen karriär. Förutom familjens pengar tjänade hon sina egna. Sarah Stening var operasångerska, en operadiva som visste vad hon var värd och vilken potential hon hade. Men en karriär som gick uppåt innebar också någonting annat. Hon hade inte varit beredd att sätta stopp och skaffa barn, inte förrän hon var trettiotre gick hon med på att sluta med p-piller. Om det sedan var hennes fel kunde han naturligtvis inte säga, men att det skulle ta ytterligare två år innan hon blev med barn hade väl ingen kunnat tänka sig. Inte konstigt att han börjat titta efter alternativ. Det var så deras hela äktenskap kommit till, som en opportun möjlighet. Inte ett lämplighetsäktenskap per se, men med nyttan i förgrunden och kärleken i andra hand. Det var inte så att han diskuterat saken med pappa, men Archie var övertygad om att fadern skulle anse att sonen gjorde rätt. Möjligtvis skulle han inte vara överens om med vem. Anna Ahlströmer var en slående vacker kvinna. Hon skulle kunna få vem som helst att bli förälskad, enbart med hjälp av sin skönhet. Det var för övrigt så hon tjänade sina pengar, och som callgirl, av det lyxigare slaget, det mycket lyxigare slaget, som hon träffat Archie. Eller rättare sagt, det var så Archie fått fatt i henne. Som sig bör en greve på rätt väg uppåt i samhället igen, när finanserna ordnat sig i och med bröllopet med Sarah Stening, hade earl Archibald Hill självklart hittat de herrklubbar som han borde, 15
läs måste, tillhöra. Medan Sarah var ute på turné satt Archie och drack whisky med de andra klubbmedlemmarna. Tills den dag en av dem berättade om Velvet. Velvet var kvinnan med stort K, älskarinnan med stort Ä, hon som hade allt det man inte fick hemma hos frugan. Något sa Archie att han måste träffa henne, han blev förälskad bara av det han hörde, såpass att alternativet att inte få se vem hon var, denna Velvet, var en omöjlighet. Att flera av klubbherrarna redan varit där, hos henne, spelade ingen roll. Archie kände att det han skulle få med henne, det hon skulle ha med honom, skulle vara annorlunda, bättre än något annat de båda varit med om, de var menade att mötas. De hade träffats. Det hade varit fantastiskt och den där känslan som Archie förväntat sig hade verkligen infunnit sig. Relationen de inlett var mer än en lyxprostituerad och hennes kund, de blev älskare, de blev förälskade, kort och gott. Och den som sa att det var synd om Sarah, hans kära hustru, som blev bedragen och möjligtvis skrattad åt av de herrar som var insatta i situationen, hade fel. Det var som om Sarah kände att något var på gång, hon visste självklart att hennes make var en sexuellt aktiv och dessutom attraktiv man. Hon gav sig åt honom, och Archies lustar, även gentemot Sarah, hade blivit starkare för varje gång han träffade Velvet, han var omättlig och hade så mycket att det räckte till att ge både Velvet och Sarah vad de bad om. Livet var toppen, it was fan-bloody-tastic. Archie fick missionärsställningssex hemmavid och vilt otämjt vadfansomhelstsex med Velvet. Tills Sarah blev med barn. Det var också ett drömscenario, han visste att han måste gå den vägen, han måste skaffa sig en arvinge, hans heder hängde på det. Det var ju inte så att han hade en massa annat att visa upp på sin troféhylla, förutom det faktum att Sarah Stening var ett kap, hon var rik, känd och talangfull. Men ett barn var precis vad som behövdes. Om inte Sarah hade tid att ta hand om ungen, fanns det alltid barnflickor att vända sig till. En nanny från Skottland var förresten just vad Archie skulle se till att skaffa.
16
Men en olycka kommer sällan ensam. Eller rättare sagt, när det hände igen kunde Archie inte hitta ett enda sätt att intala sig att det skulle komma något bra ur det. Velvet blev gravid på samma gång. In-fucking-credible! Det föresvävade honom inte att någon annan än han själv skulle kunna vara far till det blivande barnet. Anna hade lovat att hon inte längre frekventerade någon av sina tidigare kunder och att hon tog sig an nya dito föreföll fullständigt orimligt i Archies kärleksrus, ja, så otänkbart att han skulle gått på glödande kol i sin övertygelse om att deras kärlek var evig och förbehållslös. Nu var det Anna och Archie, ingen annan fanns med i bilden. Ja, förutom Sarah då, men Anna verkade inte ifrågasätta situationen och Archie tänkte inte komplicera tillvaron genom att ta upp den pikanta detaljen till diskussion. Självklart måste han ändå övertala henne att göra abort, om Velvet över huvud taget såg något annat alternativ. Aldrig att Archibald Hill skulle ha ett gäng oäktingar runt omkring. I samma stund som han tänkte tanken, på samma gång som han såg Velvet rakt in i ögonen och skådade hennes förtvivlan, insåg han att det inte var så enkelt, det här var ingen affärstransaktion som han, ens med all sin utbildning, skulle kunna avtala bort. Archie älskade Velvet och om han någon gång skulle skaffa sig ett kärleksbarn, var det med henne. Anna Ahlströmer, det var hennes namn och det var så han kallade henne. Velvet skulle upphöra att existera, Anna Ahlströmer bar hans barn och hon var enbart hans. Barnet skulle inte vara en oäkting, inte i hans hjärta, även om det var Sarah som var hans fru och ungen hon födde som skulle bli hans arvinge. Grevinnan Sarah Hill, född Stening, och deras son, skulle bli den perfekta familjen, skotsk adel goes Swedish, det bästa av två världar. Men Archie skulle ge Anna och deras barn allt han kunde, han skulle se till att de fick vad de behövde. Barnet skulle också vara greve, eller grevinna, även om bara Anna och han visste om det.
17
Sarahs och Archies son, hans förstfödde, det som borde vara hans stolthet, var inte som han skulle. Han var grotesk, en missbildning. När huvudet kommit fram, när ansikte dykt upp ur Sarahs underliv, hade Archie fått en chock. Han visste vad harmynt innebar, Archies egen pappa hade fötts så, men under skägget han alltid haft, syntes inte ett spår. Men hålet sonen hade där munnen borde sitta, kunde knappast definieras som harmynthet, det var, ja, det innebar … en katastrof, helt enkelt. Hur skulle Archie ens kunna presentera honom för familjen? Hur skulle världen se på dem efter detta, skulle de för alltid vara familjen med barnet utan ansikte? Sarah var fortfarande utslagen efter sprutorna hon fått av Agnes. Agnes, som först vägrat att göra som han sa, som valt att spela svår och säga emot honom, greve Hill, men Archie hade inte trott på hennes historia om en liten minibarsflaska och varit ute och kollat hennes bil. Han hade hittat ett helrör vodka, som då varit långt ifrån helt. Om hon druckit den hälft som saknades samma kväll, kunde han förstås inte veta med säkerhet, men hon hade bleknat och inte protesterat mer när han hållit upp flaskan framför henne. Agnes skulle vara utan både jobb och rätt att arbeta, om det kom ut att hon varit berusad när hon förlöst grevinnan Hill, förutom det faktum att alkoholhalten hon haft i blodet när hon kört bil måste ligga mil över gränsen för vad som var tillåtet. Han tittade på klockan, den var över midnatt och de ljusa sommarnätterna hade börjat avlägsna sig. Stormen hade i alla fall mojnat och han skulle kunna ringa till Lövudden. De måste ta sig in till kliniken så fort som möjligt och se till att pojken fick den hjälp han behövde. Själv hade Archie ingen aning om vad han skulle ta sig till, men det bästa vore om barnet redan var omhändertaget när Sarah kom till liv igen. Telefonens ringande signal väckte honom ur hans funderingar. Han skyndade sig att svara innan Sarah vaknade, han måste få chans att tänka klart innan han tog nästa steg. ”Archie? Är det Archie?” Han kände inte igen den gälla rösten, men paniken i den fick honom att skärpa sig. 18
”Vem är det jag talar med?” ”Mia, Annas kompis. Du måste komma hit!” ”Har det hänt något?” Archie blev med ens orolig. Varför skulle Annas kompis, en knarkande fjolla som han träffat en gång av misstag, ringa honom? Han visste givetvis att Anna missbrukade, men han skulle hjälpa henne att sluta. Mia däremot, var bortom all räddning, eller åtminstone bortom hans hjälp, hon skulle få hitta någon annan som tog hand om henne. Hur hade hon fått tag på hans nummer? Och varför ringde hon honom? ”Vi satt bara och snackade, jag lovar. Jag hade med mig superfina grejer, jag tänkte att hon är ju med barn och ska inte ha någon skit.” Mia babblade på, som om hon var hög och Archie insåg att det självklart var exakt vad hon var. Precis som Anna, uppenbarligen. ”Vad har hänt?” ”Hon fick ont i magen, alltså skitont. Efter ett tag blev det bättre, men sedan kom det tillbaka. Så blev allting blött. Fan, jag blev skitskraj att det var blod och att hon skulle dö, innan vi fattade att det var vattnet som gick.” ”Har vattnet gått? Men då måste hon till sjukhus! Jag ringer efter en ambulans.” ”Fatta hur snabbt det gick! Jag trodde att sådant skulle hålla på hela natten och jag tänkte ringa dig tidigare, men så kom en hel jävla våg av värkar och sedan var ungen på väg ut. Jag fick panik, jag visste inte vad i helvete jag skulle ta mig till. Jag hann fan inte ens tänka, plötsligt såg jag ungens hår komma fram. Anna krystade eller vad fan det heter, hon skrek, det gjorde nog jävligt ont, fatta hur en hel bebis kommer ut mellan benen, jag vet inte om jag någonsin vill vara med om det, sedan var huvudet ute. ’Dra’, skrek Anna men det vågade jag inte, jag höll så försiktigt jag kunde, Anna fortsatte att trycka på inifrån, sedan sa det bara plopp när ungen var ute. Jag blev helt paff, sedan kom jag ihåg att man ska lägga ungen på mammans mage.” ”Hur … hur mår hon? Och barnet? Vad blev det?” ”Anna tuppade av. Det blev väl för mycket med allt, fast hon 19
mår bra nu och knodden också. Först trodde jag att hon skulle dö, hon vaknade till och fick ut det där sista, jag kommer inte ihåg vad det heter, sedan försvann hon igen. Hon sover nu.” Mia lät som att allt nu var toppen och helt under kontroll. ”Efterbörden”, konstaterade Archie, som hört Agnes prata om det när Sarah på något sätt lyckats få ut den, i det töcken hon befann sig. Vad blev det?” ”En pojke.” ”Mår han bra?” ”Han mår finfint. Jag håller honom nu. I början skrek han så att jag inte skulle hört vad du sa, men nu sover han.” Archie höll andan medan hjärnan gick på högvarv. Vad skulle han göra? Han kunde knappast lämna Mia med barnet och Anna verkade inte vara kapabel att ta hand om honom, inte nu och kanske inte över huvud taget. ”Så både Anna och pojken sover?” frågade Archie, samtidigt som en idé började gro. En galen tanke, vansinnig till och med, men det skulle kunna fungera. Om han bara skötte allt på rätt sätt, skulle saker och ting kanske lösa sig, trots allt. Det skulle inte bli perfekt, men mycket bättre än alternativet.
20
Archibald Hill 8 augusti 1995 Archie hade tänkt vara med när Anna födde, deras kärleksbarn skulle komma till världen tio dagar efter Sarahs och hans perfekte lillgreve, och Archie skulle finnas där för att hålla hennes hand och ge henne allt stöd han kunde, även om barnet inte skulle kunna få samma plats i livet som Sarahs och hans son. Annas och hans barn skulle vara en symbol för deras kärlek, men Archie skulle inte kunna presentera barnet för familjen. Sarah skulle inte förstå, det insåg Archie givetvis, och Sixten Stening ännu mindre. Archie skulle inte bara förlora det månatliga ”underhåll”, som han lyckats förhandla sig till när Sixten insisterat på ett vattentätt äktenskapsförord, och som han själv kallade veckopeng, väl tilltagen, det måste han erkänna. Den var som en månadslön de flesta skulle vara avundsjuka på, men om somligt kom i dagen, skulle han antagligen bli utkastad från familjen helt och hållet. Han hade planerat allt i detalj, han litade på Lövuddens läkar sekretess och hade bokat ett rum för Anna, ifall hennes … beroende skulle medföra några komplikationer. När han sett till att Anna fått plats på kliniken, hade Sarah och han bestämt att hon skulle föda hemma, som man alltid gjort i grevefamiljen. Dessutom hade Sarah läst i ett nummer av Vogue att hemmafödsel var det bästa för barnet, att få komma till världen i lugn och stillhet, att slippa spring från sjukhuspersonal och annat löst folk. Det sistnämnda hade visserligen varit Archies tolkning som han inte varit sen att insistera på i sin övertygelse om att hans två kvinnor
21
HÅKAN LINDGREN föddes i Göteborg men flyttade i slutet på 90-talet till Frankrike. Trots drömmar om att bli inredningsarkitekt hamnade Håkan i finansbranschen och har under många år arbetat i Luxemburg. Efter närmare ett kvarts sekel utomlands har Håkan nu flyttat hem till Sverige med familjen.
Håkan hade både låttexter och ett stort antal noveller i bagaget när han 2015 debuterade med romanen Att raka en zebra. Denna följdes år 2017 upp med Moscow Baby, en romantiserad skildring av hur han och maken fick sin dotter med hjälp av en surrogatmamma i Ryssland.
När greve Archibald Hill upptäcker att sonen hans hustru nedkommit med har grava missbildningar, bestämmer han sig för att byta ut bebisen mot sin knarkande älskarinnas son – ett beslut som får stora konsekvenser. Den vackre Hampus växer upp på familjens fina gods, medan Dante lever ett liv i utanförskap på grund av sitt utseende och sin ryktesomsusade mamma. Båda är ovetande om den andres existens, tills den dag Dante börjar söka efter sin härkomst. Snart anar han att den hemliga välgöraren som betalat deras räkningar i alla år kan vara hans far. Tanken på vilket liv han kunde ha levt om ödet hade velat annorlunda, sätter igång en jakt på upprättelse. En mörk plan tar sin form – Dante tänker ta sig in i den fina familjen och inta sin rättmätiga plats. Till varje pris. Med sin fjärde roman är Håkan Lindgren tillbaka med en spännande och underfundig berättelse om en kamp för rättvisa och sökandet efter ursprung. En historia i samma anda som hans föregående bok En fallen man.
Håkans tredje roman, En fallen man som utkom 2020, beskrevs som både pusseldeckare och förväxlingskomedi.
ISBN 978-91-89199-21-7
FÖRFATTARFOTO: Peter Cederling 9 789189 199217 >