9789189149281 by Smakprov Media AB

MIKAEL BERGSTRAND

Det är 1960-tal och Jan och hans föräldrar ska åka till ett sommarhus de har hyrt på Österlen. Jan har packat serietidningar och schack. Han är förberedd på en långtråkig tillvaro.

Men så träffar han Ivar på bondgården intill och sommarlovet blir ett enda långt äventyr. Ett äventyr fyllt av hemligheter och hemskheter. Men också av värme, glädje och vänskap. Så där som det bara kan vara när det är sommar och man är tio år.

SOMMAREN PÅ ÖSTERLEN

Mikael Bergstrand blandar ofta humor och allvar i sina uppskattade böcker.

Sommaren på Österlen är en lättläst roman om ett sommaräventyr och en vänskap

ISBN 978-91-89149-28-1

9 789189 149281

Omslag: designstudioe.com

mellan två pojkar för mer än femtio år sedan.

Till Lykke

LL-förlaget ger ut lättlästa böcker för unga vuxna och vuxna. Läs mer på www.ll-forlaget.se Har du frågor eller tankar om lättläst? Mejla oss på ll-forlaget@mtm.se LL-förlaget är en del av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier. Läs mer på www.mtm.se

Lättlästnivå: 1 – Lättast Lättlästnivå: 2 – Lättare Lättlästnivå: 3 – Lätt Copyright © Mikael Bergstrand 2022 Omslag: Emma Graves Sättning: Gyllene Snittet bokformgivning Tryckt i Estland genom Italgraf Media 2022 Första utgåvan, första tryckningen ISBN 978-91-89149-28-1

Ut på landet Det var pappas första semesterdag och vi satt i vår vita Volvo Amazon. Vi skulle köra till en gård på Österlen som vi hyrt över sommaren. Mamma, pappa och jag. Jag fick sitta i baksätet med all packning. Bredvid mig stod mammas väska. Den var full med böcker. Ett fiskespö stack fram intill mitt huvud. Pappa hade sagt att vi två skulle fiska i en sjö nära gården. – Jag ska lära dig allt om fiske. Det blir kul, Jan, hade han sagt. Kanske skulle det bli det. Jag hade knappt varit utanför Malmö förut. Jag visste inte vad jag kunde förvänta mig av livet på landet.

Själv hade jag packat serietidningar och ett litet schackspel i min ryggsäck. Jag gillade att spela med mig själv. Och jag var inställd på att leka mycket själv den här sommaren. Pappa tände sin pipa. Det var varmt i bilen och jag mådde illa av röken. – Lite rök har ingen dött av, sa mamma. Veva ner fönstret bara. Jag gjorde som hon sa och det var skönt med frisk luft. Jag såg åkrar och ängar glida förbi det öppna fönstret. Till slut kom vi fram till Ludaröd. Så hette byn vi skulle bo i. Pappa saktade in nära en gubbe som gick längs vägen.

– Vet du var Lönngården ligger? frågade pappa genom fönstret. Gubben tittade på pappa och hånlog. – Är det ni som har hyrt det gamla rucklet? Hoppas det blir en torr sommar för taket läcker, sa han. Sedan pekade han ut hur vi skulle köra och lade in en snus under läppen. Mamma tittade oroligt på pappa när vi började köra igen. – Vad sa han om ruckel? frågade hon. – Nej, du hörde fel, sa pappa. Han sa att huset var rustikt. Lantligt och fint! Jag visste att pappa ljög men sa inget. Kanske hade gubben överdrivit. Ingen skulle väl hyra ut ett hus med läckande tak?

Jag tyckte lite synd om pappa som pratat så glatt om gården. Han drömde om att få en fin sommar. Lika fin som de han haft på landet som barn. Han sa alltid att det var hans bästa somrar. Vi körde in på en grusväg. Där stod en pojke lutad mot ett staket. I handen hade han en röd och vit polkastång. Han sög på den och tittade misstänksamt på vår vita Volvo Amazon. Pojken såg så annorlunda ut. Inte alls som mina vänner i stan. Han var kort till växten och väldigt smal. Hade grå avklippta byxor och en t-shirt med en tiger. Esso stod det på den. En blond lock hängde ner under skärmen på hans keps. Hans ansikte var smutsigt. På fötterna bar han träskor.

Jag följde honom med blicken genom det öppna fönstret. Plötsligt sträckte pojken upp sin polkastång i luften. Det såg ut som en hälsning. Eller kanske ett hot. Sedan sprang han därifrån. Hans träskor klapprade mot marken. Det lät som en häst i galopp. Jag såg efter honom genom bakrutan, nyfiken men samtidigt lite rädd. Jag hann inte fundera mer på honom förrän vi var framme vid gården. Mamma rynkade näsan när vi klev ur. – Det här var inte som jag tänkte mig, sa hon. Gården framför oss var i dåligt skick. Inte en fin skånsk korsvirkesgård som det stått i annonsen. Färgen flagnade runt fönstren.

Gården låg mörk under en stor lönn. Solen nådde inte igenom alla blad och grenar. Inne i huset fick mamma en ny chock. Därinne saknades nämligen både rinnande vatten och toalett. – Visste du det? frågade hon pappa irriterat. – Det är väl bara lite härligt? sa pappa. Det finns en brunn med friskt vatten. Och så utedass och dusch med varmvatten i uthuset. Mamma suckade bara djupt till svar. Jag såg mig om där vi stod i köket. Huset var verkligen gammalt och slitet. Så annorlunda mot vår lägenhet i Malmö. På köksbordet låg det en rutig vaxduk. Det gamla kylskåpet brummade högt när vi satte igång det.

Vi gick vidare in i vardagsrummet som pappa kallade för storstugan. Där hade tapeterna lossnat från väggarna. En stor klocka tickade högt och det luktade koskit trots att vi var inomhus. – Där kan du ha ditt schack, Jan, sa pappa och pekade på ett bord vid fönstret. Sedan tittade jag och pappa på rummet jag skulle sova i. Där stod en smal soffa i trä. Den såg hård och obekväm ut. – Här sov drängen på gården förr, sa pappa. Jag ställde ner min väska och satte mig på den smala bädden. Jag sparkade av mig tofflorna. Den hårda madrassen knarrade och kliade när jag lade mig ner. Det stack upp små halmstrån ur den.

Pappa gick ut för att leta upp mamma. Jag låg kvar och stirrade i taket. Det skulle bli en sommar utan lyx, så mycket förstod jag.