SKOLA FÖR
COOLA ÅSA ÖHNELL
Fler böcker av Åsa Öhnell från Idus förlag: Klarabelladeckarna, en bokserie i sex delar Supernova, en bokserie i fyra delar Gangsterälgarna En sömning zombie
Skola för coola Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2019 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Åsa Öhnell © Omslag: IStockphoto & Alexandra Lundquist, Idus förlag Grafisk form och sättning: Ulrika Slottner, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tartu, 2019 ISBN: 978-91-89055-24-7
SKOLA FÖR
COOLA ÅSA ÖHNELL
OVÄNTAT BESÖK
”Vi måste göra något åt trakasserierna nu! Ingen ska behöva vara rädd för att gå till skolan. Ingen!” Den skäggige mannen blänger ilsket på mig och det ser nästan ut som om han ska slå till mig. Jag riktar fjärrkontrollen mot teven och trycker med darrande hand på den röda knappen. Bilden slocknar. Fett mycket tjat om mobbning nuförtiden, tänker jag och puffar till kudden. Så rycker jag på axlarna, lutar mig tillbaka i soffan och drar på mig filten. Ingen jag känner är drabbad i alla fall. Särskilt inte jag. Ett plingplong bryter tystnaden. Min hjärna identifierar ljudet som dörrklockan. Mammas steg hörs över hallgolvet. Hon har inneskorna på sig och de klapprar mot stenplattorna. Själv ligger jag kvar i vardagsrummet och lyssnar, hör ytterdörren öppnas och mammas glada ”hej”. Jag spetsar öronen. Vem är det som kommer? Är det besök till mig? Någon av mina polare, eller ännu hellre 5
en av tjejerna? Förhoppningsvis Saga, snyggast i klassen. Snyggast på skolan. Och coolast. Nyfikenheten tar över. Jag föser filten åt sidan och sätter mig upp, väntar tills yrseln avtar. Så masar jag mig ur soffan och på darriga ben smyger jag in i köket och fram till fönstret. Jag ställer mig bakom den vita gardinen och kikar ut. ”Tack och hej då!” hörs mammas röst från hallen. Dörren slår igen. Genom den smutsiga rutan ser jag en rygg och en smal figur gunga iväg över uppfarten. Eller, gunga och gunga … Jag ser i alla fall en smal figur som varken är Abbas, Lukas eller Elias, utan en tjejs. Fast inte Sagas. I så fall har hon färgat håret. Men nej, det är absolut inte Saga, utan någon spinkigare. Det ser faktiskt mer ut som … Åh nej! Jag gnuggar mig i ögonen. Men jag har inte sett fel. Det inte bara ser ut som, det är. Exakt den person som det absolut inte får vara. Jag sväljer hårt och ruskar på huvudet. Det här får aldrig komma fram. Aldrig någonsin. Jag blundar och när jag öppnar ögonen är hon försvunnen. Gu-gu-gunilla.
6
TOO COOL FOR SCHOOL
Too cool for school. Det är jag det. Jason Granat. Egentligen heter jag Jan, fast det har ingen någonsin kallat mig. Inte på väldigt, väldigt länge i alla fall. Ärligt, hur coolt är det? Svar: Brutalt ocoolt. Passar inte alls en sådan som mig. Därav smeknamnet Jason. Just nu ligger jag hemma i soffan och skolkar. Det är i alla fall vad klasskompisarna tror. Egentligen har jag halsfluss. I går morse var jag och morsan på vårdcentralen. Doktorn lyste mig i halsen med en ficklampa och klämde mig i armhålorna medan jag febrilt försökte komma ihåg om jag hade borstat tänderna och använt deodorant (svar ja respektive nej). Sedan skrev hon ut ett recept på penicillin och sa till morsan att jag skulle stanna hemma från plugget ett par dagar. Nu ligger jag alltså här och softar i vårt vardagsrum, lite svag och yr, men på bättringsvägen. Framför allt kan jag ägna mig åt det jag gillar allra bäst. Fast just det är min hemlighet. Eller rättare sagt en av mina två största hemligheter. 7
SKOLA FÖR COOLA
Alla har hemligheter. För min del handlar det mest om att vissa saker inte passar min image. Saker som jag måste dölja. De är helt enkelt fel för Jason Granat. Jag smakar på mitt namn igen. Det var ett smart drag att byta från Jan till Jason samtidigt som jag började sjuan. Jag ler för mig själv, inser att jag verkligen är expert på att vara cool. Så bra att jag borde starta en egen Youtube-kanal och ge tips åt andra med mindre talang. Skola för coola skulle jag kalla den.
8
WIENERBRÖD OCH ETT SARDONISKT LEENDE ”Jan?” Mamma sticker in sitt välkammade, bleka huvud i vardagsrummet och slätar till sin kjol. ”Jason”, säger jag. ”Va?” säger mamma och får ett förbryllat uttryck i ansiktet. ”Kalla mig Jason”, säger jag. ”Jaha, ja just det.” Mamma ler. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att hennes leende är sardoniskt, alltså lite överlägset hånfullt. Eller åtminstone överseende. Jag gillar svåra ord. I smyg. Som sardonisk. Just det ordet slog jag upp igår eftersom jag inte själv visste vad det betydde. Nu bestämmer jag mig i alla fall för att mamma bara ler. Ett helt vanligt mammaleende. ”Det var din klasskamrat,” säger hon. ”Vad heter hon nu igen, den där söta flickan?” ”Söta?” säger jag och känner hur ögonbrynen åker ända upp till hårfästet. Det måste ha blivit något 9
missförstånd. Visst var det väl Gunilla jag såg genom fönstret? ”Pernilla?” gissar mamma. ”Gunilla?” säger jag tveksamt. ”Just det! Hon är så söt och käck! Varför umgås du inte med henne? Hur som helst tog hon med lite läxor.” Hon räcker över matte- och engelskboken medan jag försöker förstå vad som är fel på henne. Gunilla? Söt och käck? Längre än så hinner jag inte i tankarna. ”Wienerbröd”, fortsätter mamma. ”Jag har köpt. Såna där med pekannötter och lönnsirap på. Vill du ha?” Jag sätter mig upp i soffan och ler, inte alls sardoniskt, utan väldigt förväntansfullt. Klart jag vill. Halsontet känns nästan inte alls nu. Wienerbröd med pekannötter och lönnsirap kan man äta även om man är coolast i sjuan. Och Gunilla är glömd.
10
MÅNDAG MORGON
Min blick är fäst på asfalten framför mig där jag går över skolgården. Jag känner mig frisk som en nötkärna. Som en frisk nötkärna. En gång fick jag en härsken nöt i munnen och den var superäcklig. Men nu är jag alltså feberfri och har varit hemma och vilat hela helgen, fast alla på skolan tror att jag varit på värsta rejvfesten. Det kan eventuellt bero på att jag råkade lägga ut en bild på mig själv med fyllesuddiga ögon (i själva verket förkylningssuddiga), en shot i handen (i själva verket hostmedicin) och kommentaren ”Bästa kvällen ever” (i själva verket en riktigt skön kväll i tevesoffan). Jag rynkar på näsan åt lukten av blodpudding från bamba, men mitt humör är ändå på topp. Solens strålar bländar och jag ångrar att jag lämnade kepsen hemma. Trots att klockan inte ens är åtta, märks det att det blir en riktigt varm dag. Och snart är det sommarlov. Sista veckan i sjuan. Det innebär att jag har överlevt första året på högstadiet. Med bravur. 11
Den höga björken på skolgården är redan full av ljusgröna löv och har länge ställt till med problem för pollenallergikerna i klassen. Mycket riktigt hörs en nysning en bit bakom mig. ”Jason! Vänta!” Det är Abbas som ropar. En av mina bästa kompisar. Kanske den bästa. Ändå fortsätter jag gå utan att vända mig om. Det gäller att hålla stilen. Abbas börjar springa, inte ett dugg chill. Att han aldrig lär sig. ”Är du i skolan idag?” snörvlar han när han äntligen hunnit ifatt. Det piper lite i hans bröst och han får fram en sådan där mojäng som man andas i när man har astma. Inhalator. Jag kastar en blick på hans rödsprängda pollenallergiögon. ”Nej, jag ligger hemma i soffan ser du väl”, säger jag. ”Har du verkligen skolkat?” Abbas röst är full av beundran. Jag gäspar. ”Ibland måste man bara ta timeout. Något nytt?” Abbas funderar en stund. En lång stund. Han är inte bland de mest snabbtänkta. 12
”Det är slut mellan Saga och han den där Tobbe i åttan”, säger han när jag redan gett upp hoppet om att få något svar. ”Och vi ska få författarbesök idag.” Jag hajar till. Två viktiga saker på en och samma gång. 1. Saga är singel. 2. Författarbesök. ”Författarbesök?” fnyser jag. ”Du menar böcker och sånt?” ”Jag vet. Du kanske ska skolka igen?” föreslår Abbas och dunkar mig uppmuntrande i ryggen. ”Kanske det”, säger jag och öppnar den bruna, slitna träporten. ”Vi får se”.
Skola för coola, lektion 1: Astma = coolhetsfaktor 0 Första tipset i min imaginära skola för coola: • Ha inte pollenallergi. • Ha definitivt inte astma. Alla vet att det är töntarna som har astma, i alla fall i amerikanska college-filmer. Astma, fräknar och glasögon. Abbas har både astma och glasögon, fast inte fräknar. Och han är hyfsat cool ändå. Bra jobbat, Abbas. 13
Det är snart sommarlov och livet är fett najs. Särskilt om man heter Jason Granat och är cool. Lite av en expert på coolhet faktiskt. Jason funderar till och med på att starta en Youtubekanal, en skola för alla som vill bli lika coola som han. Viktiga regler: 1. Läs inte böcker (så att någon ser det). 2. Ha inga fobier (inte ens för ormar). 3. Få inte panik. Få. Inte. Panik.
Problemet är att Jason har svårt att följa sina egna regler. Han tvingas ljuga, fejka och är dessutom fett oschyst ibland. Han måste ju tänka på sin image. En dag ställs allt på sin spets. Kan han förbli cool och samtidigt vara schyst och ärlig? Skola för coola är en humoristisk ungdomsbok av författaren till Klarabelladeckarna och Supernova. En bok för dig som är lite ocool i smyg.
www.idusforlag.se