KAPITEL 1
J
AG STÄLLER IN frekvensen och trycker på knappen. Samtidigt
sänder förstärkaren ut ljudvågor som ilsket tjuter i rosslande bastoner och gnisslande diskanter medan kontakten med den andra sidan förstärks. Jag får kontakt, det är en kvinna. Hon kommer till mig och jag känner hur håren reser sig upp på mina taniga armar samtidigt som hon talar ett budskap. Det är inte mer än en viskning men när jag förmedlar det till publiken är det både träffsäkert och välformulerat med en stadig röst. Ord från en sedan länge avliden person studsar mellan väggarna i den nedsläckta och till bredden fyllda salen. Allas uppmärksamhet är uppskruvad till max och riktad längst fram, mot mig. Samtidigt far tankarna genom mitt huvud. Vad är det jag egentligen håller på med? Eller rättare sagt, vad är det för galenskaper jag hängett mig åt helhjärtat det senaste året. Du läste rätt, det finns nog en hel del som anser att jag ägnat mig åt galenskap det senaste året. Eller iallafall något annorlunda mot hur min karriär sett ut innan. En karriär som gått via tidningar till tv och sedan radio. Jag har hunnit vinna något litet pris för min journalistik och gjort flera utlandsjobb, bland annat från revolutionen på Maidantorget i Kiev, Ukrania, 2014. Men det var på Sveriges Radio som jag fick ett personligt genombrott som öppnade upp nya vägar i mitt yrkesliv. Jag lyckades tjata mig in hos producenterna på dokumentärredaktionen för att få göra en dokumentär som sändes i riksradion på bästa sändningstid. Den heter ”När Manchester United mötte Laxå IF”. En P4-dokumentär om den osannolika historien om när världens största fotbollslag på grund av ett missförstånd kom till bruksorten Laxå och spelade en jämn match mot deras division fyra-lag.
5
Innan dokumentären sändes kunde jag inte ha gissat vilket otroligt genomslag den skulle få. Dagarna efter strömmade mejlen in från människor som hört dokumentären och skulle rekommendera den till alla de kände, oavsett om de var fotbollsintresserade eller inte. Dokumentären uppmärksammades också av flera stora medier som lovordade den. Det var som att jag efter flera år i motvind kunde känna hur seglen plötsligt fick liv och började föra mig framåt. Nu var det nära. Nu gällde det bara att smida så länge järnet var varmt. Och det kunde behövas. Jag var föräldraledig med vårt första barn. Min fru pluggade och var gravid med vårt andra barn. Den ekonomiska situationen var från början inte på topp. Därför tänkte jag att det var dags att skriva en bok. Jag hörde av mig till några av de stora förlagen och flera svarade snabbt och intresserat. I presentationen var jag han som gjort den där fotbollsdokumentären och förklarade att jag ville att de skulle betala mig för att skriva en bok. Det smickrade mig oerhört när de sa att de hade hört min dokumentär och att de gillade hur jag fick människor att prata och berätta. Men när jag presenterade bokens handling närmare tog det stopp. Att skriva en bok om andar och medium, och att inte från början slå fast att det inte är sant, det går inte ansåg de. Andar finns ju inte. Därför vet jag inte hur det egentligen kom sig att jag ändå valde att satsa den lilla öppningen jag nu fått i min karriär, samt en stor del av vår ekonomi och kanske i värsta fall mitt förhållande, på att lägga ned månader av jobb på att skriva en bok. Kanske var det ödet. Kanske var det den andra sidan som kallade på mig. Eller kanske är det bara min nyfikenhet på människor och hur de tänker. Du kanske inte tror att det finns andar, eller så gör du det. Men ett var säkert den där höstdagen i Folkets hus i Köping. Publiken trodde.
6
När jag berättar för en kvinna att jag fått kontakt med en mormor som gått bort blir hon rörd. Jag berättar om hennes stressiga vardag, något jag inte borde kunna veta utan andarnas hjälp eftersom vi aldrig träffats förut. Sedan kommer budskapet. Hennes mormor vill att hon ska sluta stressa, komma ner på jorden och bry sig om sig själv och fokusera på det som är viktigt i livet. Kvinnan i publiken nickar igenkännande och släpper ifrån sig en djup suck. Meddelandet är slut, eller nej vänta, det kommer mera. Jag vänder mig om och spänner sedan ögonen i kvinnan. – Hon saknar barnbarnen, hälsa dem, väser jag. Kvinnan ser skakad ut och ja, hon har barn som hon ska hälsa. Jag fylls av en mäktig känsla. Människor blir berörda och får något med sig. Det är bara ett problem. Jag är en bluff.
7