9789188955708

HISTORIA 7

Mikael Bruér

Fundament Historia 7

Copyright © Mikael Bruér och

Tukan läromedel 2019, 2023

Utgiven av Tukan läromedel 2023

Örlogsvägen 15

426 71 Västra Frölunda

www.tukanlaromedel.se

INNEHÅLL

Faktagranskning:

Carl-Johan Svensson, fil.dr i historiedidaktik

Redaktionell produktion:

KAP Pernilla Karlsson AB

Formgivning:

Anna Arturén, Gyllene Snittet

bokformgivning AB

Illustrationer/omslag:

Anna Lagerström, Lille fabrik AB

Kartor:

Petter Lönegård, Lönegård & Co

Andra upplagan, första tryckningen

Tryckt i Lettland 2023

ISBN 978-91-88955-70-8

Inledning

Vad är egentligen historia?

Ingenting som har hänt kan någonsin komma tillbaka. Trots det påverkar det förflutna oss. Hela vår vardag och världen runt omkring formas av historien, men också av hur det berättas om den. Många är de som vill förklara det förflutna, och oavsett om berättelserna om dåtiden är sanna eller falska påverkar de oss. På samma sätt kommer vår syn på historien och vad vi gör idag att påverka morgondagen. Därför är vi alla en del av historien.

Ordet historia är grekiskt och betyder ungefär ”att undersöka”. Historia är alltså undersökningen av allt som människor har gjort före vår egen tid. Historia handlar också om hur det som har hänt påverkar oss idag, och ämnet hjälper oss dessutom att förstå vår framtid. Man skulle kunna säga att historia handlar om fyra frågor: När? Var? Hur? Varför?

Varför läsa historia?

Det finns flera skäl att lära sig historia. Det första skälet är att vi behöver förstå den tid vi själva lever i. Eftersom allt som har hänt påverkar vår identitet är historia en förutsättning för att vi ska förstå både oss själva och det samhälle vi lever i. Med hjälp av historia kan vi också tänka om framtiden. Även om historien inte upprepar sig så kan historie ämnet hjälpa oss att förstå vad som skulle kunna hända. På samma sätt som historia hjälper oss att förstå samhället, kan den hjälpa oss att förstå andra människor.

Eftersom vi inte kan veta exakt vad som hände i historien, utan ständigt måste ifrågasätta, blir den som är bra på historia också bra på att tänka kritiskt. Det är mycket viktigt att kunna i vår tid.

Historia är en viktig del av samhället, och därför finns det många olika personer, grupper och företag som använder sig av historia. Om du inte vet vad som har hänt, eller varför, kan du lätt bli lurad eller påverkad av saker som inte stämmer. Historia är därför ett verktyg för den som vill kunna tänka fritt och självständigt.

Sedan ska man inte glömma att historia är roligt och spännande också! Ämnet ger oss chansen att blicka in i en värld som inte längre finns. Det är lite som att göra en tidsresa.

Bli bra på historia

Hur blir du bra på historia? Räcker det med att kunna många årtal eller att veta vilka personerna i historien var? Nej, att vara bra på historia är mycket mer än så.

Under dina tre år på högstadiet kommer du att få inblick i historia på många olika sätt. Den historia som du kommer att möta hanteras utifrån tre olika historiska frågor:

1. Vad var det som hände? Här lär du dig om årtal, människor, händelser, orsaker och konsekvenser, och om olika begrepp som du behöver använda för att kunna berätta om detta.

2. Hur vet vi vad som hände? Det här handlar om vilka källor till historien som finns. Hur gör vi när vi använder historiska källor? Vilka olika begrepp använder vi när vi jobbar med källor?

3. Hur berättar vi om det som hände? Här lär du dig om vilka olika sätt man kan använda för att berätta om historia. Varför används historia på olika sätt i olika sammanhang?

När du behärskar både vad som hände, hur vi vet det och hur vi berättar om det är du bra på historia. Fundament Historia är det redskap du behöver.

Detta ska du lära dig

Skolverket är den statliga myndighet som bestämmer vad du ska lära dig i skolan. Vad du ska lära dig i historia under högstadiet definieras i det centrala innehållet, som är indelat i tre övergripande områden:

• Samhällsomvandlingar: framväxten av civilisationer och industrisamhällen

Tiden från förhistorisk tid fram till cirka 1850. Om de forntida civilisationerna, antiken och de stora samhällsomvandlingarna på 1700-talet. Hur samhällen vuxit fram, förändrats och vad som varit utmärkande för dem. Den ökande handeln mellan världens olika delar, hur industrier växte fram och konsekvenserna det fick. Hur människor flyttade mellan olika länder och hur nya idéer ledde till revolutioner och samhällsförändring.

• Imperialism och världskrig, cirka 1850–1950

Tiden när de europeiska staterna erövrade världen och konsekvenserna av det. Om nationalismens framväxt i Europa och konflikter och samhällsförändring i dess spår. De förödande världskrigen, tiden mellan dem och förföljelser av människor i anslutning till detta.

• Demokratisering och ökad globalisering, cirka 1900 till nutid Tiden från 1900-talets början till vår egen samtid. Om tiden då Sverige blev en demokrati och hur det moderna Sverige kunde växa fram. Hur Europa och resten av världen utvecklades efter 1900-talets stora krig. Hur nya konflikter och försök att lösa dessa växte fram och bidrog till att forma vår egen samtid.

Inom ramen för alla dessa områden behandlas också frågor om hur historiska källor från tidsperioden kan användas för att förstå och lära om och av historia, men också analys av hur historia har använts och används.

Frågor och ordlistor

I varje kapitel finns flera frågor som handlar om kapitlets innehåll och som gör det lättare att lära sig. Med hjälp av dem kan du träna på att utveckla de kunskaper du behöver för att besvara frågorna: När? Var? Hur? Varför?

Vissa ord är tryckta med fetstil. De finns förklarade i ordlistan i slutet av varje kapitel. Orden i ordlistan är väldigt bra att kunna då de hjälper dig att förstå och förklara historia.

Lycka till!

Mikael Bruér

LÄSSTRATEGIER

En strategi är som ett recept

En lässtrategi visar hur du ska gå tillväga när du ska förstå en text. Nu ska du få lära dig några lässtrategier som du kan använda oavsett vad det är för text du läser.

Det finns saker du kan göra före läsning av en text, saker du kan göra under tiden som du läser texten och saker du kan göra efter att du har läst texten. Du kan antingen följa alla råden nedan eller välja ut en sak som du gör före, en som du gör under tiden och en som du gör efter läsningen.

Före

Det viktigaste du behöver fråga dig innan du börjar läsa är:

• Varför ska jag läsa den här texten, vad ska jag lära mig, vad ska jag använda texten till?

• Skriv ner vad du redan vet om det du ska läsa och vad du önskar veta.

• Läs textens rubriker och gör om dem till frågor. Fundera på vad det kan finnas för svar på frågorna innan du börjar läsa.

• Titta på bilder, illustrationer och faktarutor. Kan du utifrån dem gissa vad texten kommer att handla om?

• I texten finns de viktigaste begreppen markerade. Skriv ner dem och ta reda på vad de betyder. Diskutera med en kompis hur de hänger ihop.

Under tiden

Under tiden som du läser är det bra att markera i texten, till exempel så här:

• Något som är viktigt och användbart – markera med utropstecken.

• Något som du inte förstår och behöver kolla upp – markera med frågetecken.

• Något som du vill diskutera vidare eller ta reda på mer om – markera med en pil.

• Skriv en kort sammanfattning efter varje stycke du läser. Om du innan du började läsa gjorde om rubrikerna till frågor kan du nu kortfattat besvara frågorna.

• Ställ frågor till författaren under läsningens gång. Frågorna kan till exempel vara: Vad vill författaren säga? Vad menar författaren när hen säger …? Varför tycker författaren att det här är viktigt att veta? Vem är författaren som kan påstå detta, och var får hen sin information ifrån? Varför har författaren valt att skriva om just det här?

Efter

• Gå tillbaka och titta på de markeringar du har gjort. Har du markerat oklarheter i texten behöver du kolla upp dessa. Fundera också på om det fanns delar i texten som var svåra att förstå, och varför dessa delar var svåra.

• Om du innan du började läsa skrev ner vad du redan visste om ämnet och vad du önskade veta, kan du nu skriva ner vad mer du har lärt dig under läsningen.

• Anteckna tre saker du har lärt dig om textens innehåll. Anteckna två saker som var svåra att förstå i textens innehåll. Anteckna en sak som du vill lära dig mer om.

• Skriv frågor till texten du har läst.

ISKUB

Använd ISKUB när du bedömer en källa. Ställ de här viktiga frågorna – och håll huvudet kallt!

IIdentifiera

Vem har gjort källan (webbplats, bok, tidning m.m.)?

• Är det en myndighet eller organisation?

• Är det ett företag eller en privatperson?

• Är det någon som kan ämnet?

Spåra syfte

Varför är källan gjord?

• Är det för att informera om något eller för att luras?

• Är det för att sprida en åsikt?

• Är det för att sälja något eller för att underhålla?

Utred

Kan du få information från andra ställen?

• Har du jämfört med vad du redan vet?

• Har du jämfört med andra källor?

S K U B

• Är det någon du litar på?

Kontrollera

Hur ser källan ut?

• Finns det någon kontaktuppgift till den som skapat källan?

• Fungerar länkarna (om det är en webbplats)?

• Har källan trovärdiga källhänvisningar?

• Har källan senast granskad-datum, eller hur vet du när informationen lades upp på webbplatsen?

Bedömningen

är klar!

Kapitel 1

Historiska källor och begrepp

I det här kapitlet ...

ska du få lära dig vad historia faktiskt är. Ibland säger folk att historia bara är årtal, men det stämmer inte. Du kommer att få lära dig om alla de delar som historieämnet innehåller och hur de hänger ihop. Med kunskap om historiska källor, historiska begrepp och historiska epoker får du verktyg för att förstå och använda historien.

Historia eller arkeologi?

Ämnet historia uppstod i samma stund som människan började skriva ner saker. Historiker studerar i första hand källor som kommer från tiden efter att människan uppfann skriftspråket. Ju längre fram i tiden vi kommer, desto fler källor finns bevarade. Äldre källor är ofta i sämre skick, eller nedskrivna på gamla språk, och blir därför svårare att tolka och förstå.

Studierna av det förflutna kan delas in i två ämnen som tillsammans hjälper oss att förstå det förflutna: arkeologi och historia

Arkeologi är vetenskapen som studerar alla människans lämningar – det vi lämnat efter oss, från gamla hus och gravar till skräphögar och soptippar. Historikern studerar i första hand vad människor skrivit och berättat, medan arkeologen ägnar sig åt det vi har lämnat kvar

Idag jobbar arkeologer och historiker ofta tillsammans. Med gemensamma insatser utför de numera forskning som ger en mycket tydligare bild av det som hände i det förflutna.

Vad studerar en a) historiker, b) arkeolog?

Varför är det svårare att undersöka historia längre bak i tiden?

källor/ källmaterial

= det vi hämtar information om det förflutna ifrån

När blev historia historia?

Människan har förmodligen alltid berättat historier om saker som hänt i det förflutna. Men ämnet historia sägs ibland ha uppstått med den grekiske historieberättaren Herodotos (ca 485–425 f.v.t.). Herodotos var en av de första som på allvar skrev ner och återberättade händelser utifrån olika sorters källor . Herodotos, den romerske historikern Tacitus (ca 55–117 e.v.t.) och den kinesiske historikern Sima Qian (ca 145–86 f.v.t.) är antikens och forntidens stora historiker.

På den tiden hade historiker helt andra syften med att skriva historia än vi har idag. Det kunde till exempel vara att berätta om en kungs rätt att bestämma över ett land, eller för att visa på orsaker till att starta krig. De använde inte heller källor på samma sätt som moderna historiker. Deras historieskrivning anses därför inte vara särskilt trovärdig.

arkiv

= en plats där källmaterial förvaras

Den moderna historievetenskapen uppstod i Tyskland vid slutet av 1800talet. Leopold von Ranke (1795–1886) var professor i Berlin, och han menade att historiker bara skulle ägna sig åt det ”som verkligen hänt”. Tillsammans med sina elever gick han till Tysklands olika arkiv och började undersöka det källmaterial som fanns där. Metoden att använda sig av källor och försöka tolka dessa är grunden för historieämnet.

I Sverige kan man säga att den moderna historievetenskapen kom på 1900-talet, med bröderna Lauritz och Curt Weibull. De förde på allvar in metoden att arbeta med källor i svensk historieforskning.

Varför menar moderna historiker att äldre tiders historiker inte är trovärdiga?

Historiska källor

Det stora problemet med historia är att vi inte har direkt tillgång till det som hände. Den som studerar kemi kan göra olika experiment och den som studerar språk kan resa till de länder där språken talas, men vi kan inte resa i tiden.

Historiker kan bara studera det som lämnats kvar.

Vad är en historisk källa?

Historiska källor är allt som lämnats kvar för oss att studera. Historiker studerar texter, bilder, ljudinspelningar och filmer. En turistbroschyr från 1950-talet kan vara en källa, liksom en lista över dömda brottslingar i 1700-talets Stockholm eller en muntlig berättelse. Materialen blir källor till historien först när man ställer en fråga till dem. Då börjar tolkningen och de blir användbara.

Det förflutna är alltså allt som hänt, men historia är det vi just nu tror oss veta om det förflutna. Det betyder att historien ändras när nya tolkningar görs.

Hur kan spår från det förflutna bli källor?

Vad skiljer källkritik från historisk källkritik?

Man brukar säga att bra källor ska vara opartiska eller sanna. För historiker måste det inte vara så, utan allt handlar om vilken fråga som ställs till källorna.

Ibland säger man att ”vinnaren skriver historien”. Med det menas att den som har haft makten, vunnit ett krig eller liknande, är den som har haft möjligheten att berätta vad som hände. Nästan inga källor som är skrivna för att berätta något är opartiska. Om historiker bara ägnade sig åt opartiska källor skulle de inte ha så mycket att arbeta med. Historikerns uppgift är att ta reda på vad som hände, att tolka och förklara det. Två saker är extra viktiga:

1. Vilken fråga ställs till källorna? Vill man veta något om hur det var i antikens Rom är en film ingen bra källa. Vill man däremot veta något om hur man idag berättar om antikens Rom är filmen en jättebra källa.

2. Finns det andra källor att jämföra med? För att förstå historien behöver vi fundera över källornas innehåll. När det finns flera olika källor kan vi jämföra dem för att se om de berättar samma sak.

Det är alltså vilken typ av frågor som ställs till källorna som avgör vad källorna kan användas till.

Vad är det som avgör om en källa är bra eller dålig?

”Svearna äga taga konung och likaså vräka.” Äldre Västgötalagen från 1220-talet är en av våra allra äldsta skriftliga källor.

Olika sorters källor

Allt som är kvarlämnat från historisk tid är en sorts källor. Det som kan verka oviktigt för oss idag blir kanske viktigt för en historiker om 200 år. Vi kan inte veta vad som kommer att betraktas som viktigt i framtiden.

Kvarlevor och berättande källor

För att vi ska kunna ställa rätt frågor till de olika källorna måste vi förstå vad som skiljer dem åt. Källor kan delas in i två huvudgrupper: kvarlevor och berättande källor Kvarlevor är föremål som genom att finnas till ger ledtrådar till historien. En kvarleva kan till exempel vara ett mynt.

En berättande källa har syftet att berätta eller förklara något, som man kanske gör i en dagbok eller ett brev. Att brevskrivaren har ett syfte gör att innehållet kan vara mer eller mindre sant. Men ett brev eller en dagbok kan också vara en kvarleva. Historikern kan till exempel använda ett brev för att berätta att något skrivits ner eller vilka som skrivit ner något. Då används brevet som kvarleva. Alltså:

• Ett brev eller en dagbok är en berättande källa om vi intresserar oss för vad som har skrivits ner.

• Ett brev eller en dagbok är en kvarleva om vi intresserar oss för att något överhuvudtaget har skrivits ner.

Berättande källor är alla texter och muntliga berättelser som en historiker kan använda. Några exempel på berättande källor är dagböcker, brev, domstolsprotokoll och tidningsartiklar.

Vad är en kvarleva och vad är en berättande källa?

”Ang. Olämpligt upförande af militärpersoner. Nedannämnde militärpersoner hafva observerats uppehålla sig i närheten av pissoaren vid Nybron under omständigheter som antyda att de önskat tillhandagå andra manspersoner med olämpliga tjenster.”

En polisrapport från 1883 är en förstahandskälla som kan fungera som både berättande källa och kvarleva.

Första- och andrahandskällor

För att vi ska veta hur olika källor kan användas behöver vi mer information. Det räcker inte bara att veta om vi har en kvarleva eller en berättande källa. Vi behöver också veta om källorna är förstahandskällor eller andrahandskällor.

En förstahandskälla är en ursprunglig källa. Denna typ av källa beskriver en händelse utan att behöva använda andra källor. Det kan vara någon sorts ögonvittne, en dagbok, ett brev eller ett fotografi. Förstahandskällor skapas ofta i samband med eller kort efter en händelse.

En andrahandskälla är en källa som är beroende av olika förstahandskällor. Det kan till exempel vara en intervju, en målning eller ett uppslagsverk. En andrahandskälla kan vara skapad i samband med de händelser den beskriver, men den kan också ha tillkommit långt senare.

Gustaf Cederströms målning Karl XII:s likfärd (1878) är ett bra exempel på en mindre bra andrahandskälla, om man vill veta hur kungens likfärd gick till. Vill man däremot studera hur kungen framställts i konsten är målningen en bra andrahandskälla.

De olika källorna är bra till olika saker. Vill man veta varför det blev krig i Europa 1914 är sällan förstahandskällorna särskilt bra, eftersom de nästan aldrig är opartiska. Att använda till exempel den brittiska drottningens brev och dagböcker är i det fallet ingen bra idé. Istället kanske en bok där många olika förstahandskällor har använts kan vara mycket bättre som källa. Vill man däremot veta vad den brittiska drottningen tyckte om kriget är kanske hennes brev och dagböcker de bästa källorna.

Det är vad vi vill ta reda på som avgör om källan är bra eller dålig.

Vad är förstahandskälla och andrahandskälla?

Källkritiska frågor

Historikerns uppgift är att undersöka vad som har hänt, varför det hände och hur det kan tolkas. Källorna är som pusselbitar som används till att förklara det. Ju längre bakåt i tiden vi går, desto fler pusselbitar saknas.

För att avgöra hur användbar en källa är arbetar man med källkritiska frågor Svaren på frågorna avgör hur pålitlig källan är och vad den kan användas till.

Äkthet. Är källan äkta? Detta gäller framförallt förstahandskällor. Det finns många exempel på saker i historien som man har trott varit äkta men som visat sig vara förfalskningar.

Närhet. En källa som varit nära en händelse är mer trovärdig än en källa som inte varit det. Det kan vara närhet i tid, alltså att källan beskriver händelsen en kort tid efter att den har ägt rum. Vi människor glömmer och blir lätt påverkade av andra. Ju längre tid som har gått efter en händelse tills berättelsen om den skrivs ner, desto sämre är oftast källan. En förstahandskälla som skapats kort efter den händelse den beskriver är vanligen mer trovärdig. En källa med geografisk närhet är också mer trovärdig än en avlägsen. Tid och avstånd kan hjälpa till att avgöra källors trovärdighet.

Beroende En källa kan också ha ett beroende. Det betyder att källan inte har uppstått på egen hand eller att den inte har uppstått utan påverkan. Till exempel kan någon som skriver ett brev ha pratat med någon annan innan hen skrev, eller så kan den som skriver dagbok ha läst om händelsen i en tidning innan hen skrev. Ju längre tid som gått efter en händelse tills källan skapats, desto större risk för beroende.

Tendens. En källa som har en tendens är en källa som tar ställning för något eller har skapats på uppdrag av någon. Det behöver inte betyda att källan är dålig för en historiker, men om man inte tänker på det kan man bli lurad. En källa som har en tendens kanske inte håller sig helt till sanningen, och det är viktigt att historikern tänker på det och kanske använder andra källor också.

Alla frågorna används för att vi ska veta om och hur mycket vi kan lita på en källa. En historiker arbetar sällan med bara en sorts källa, utan många olika som hen jämför och tolkar för att få fram en så sanningsenlig och komplett bild som möjligt av en händelse.

Historisk källa

Berättande

Källkritiska kriterier

Historiska begrepp

För att kunna arbeta med historia behöver du förstå vissa begrepp. Några begrepp används för att förklara eller beskriva saker. De kallas metodbegrepp Andra begrepp förklarar olika tidsperioder. De kallas historiska epoker Begrepp som är särskilda för varje historiskt område kallas områdesbegrepp

Alla begreppen hör ihop med den första historiska frågan: Vad var det som hände?

Metodbegrepp

Metodbegrepp fungerar ungefär som verktyg gör i slöjden eller redskap i idrotten. Begreppen är metoder som används för att förstå historia.

Kontinuitet. Begreppet kontinuitet beskriver hur saker i historien hänger ihop, eller förändras väldigt lite, över lång tid. Ett exempel på kontinuitet är att människor i ett samhälle alltid har haft lagar och regler för hur de ska leva tillsammans. Att saker är lika varandra i olika tidsperioder är dock inte samma sak som kontinuitet.

Förändring. Motsatsen till kontinuitet är förändring. Begreppet förändring används om saker som är olika över tid. Lagar och regler är ett exempel på kontinuitet, men de kan också vara ett exempel på förändring. Att vi länge har haft lagar och regler är exempel på kontinuitet, men att vi har haft olika lagar och att innehållet i dem har ändrats är exempel på förändring. Vi kan ta lagar om straff som exempel. För 100 år sedan hade vi strafflagar som sa att man kunde straffas med döden. Vi har fortfarande idag strafflagar, men de har förändrats och nu har vi inte längre dödsstraff.

Kronologi. Begreppet kronologi betyder ungefär tideräkning eller tidsindelning. Begreppet används för att berätta att något sker i tidsordning. När vi skriver kronologisk ordning betyder det att vi börjar med att berätta om det som hände först och slutar med det som hände sist.

Att vi säger att vi lever på 2000-talet beror på att vi har bestämt att kronologin ska börja räknas från en särskild tidpunkt. På andra ställen i världen har man börjat räkna från en annan tidpunkt och därför kan årtalen skilja sig åt i olika länder.

I den här boken använder vi begreppen f.v.t. och e.v.t. för att beskriva kronologin. Det är förkortningar för före vår tideräkning (f.v.t.) och efter vår tideräkning (e.v.t.). Denna tideräkning är densamma som när man använder begreppen f.Kr. (före Kristus) och e.Kr. (efter Kristus)

Orsak och konsekvens. Begreppet orsak används för att beskriva varför något i historien hände, till exempel varför ett krig startade. Begreppet konsekvens används för att beskriva vad som skedde efter eller på grund av något, till exempel vad som hände när kriget tog slut. Konsekvenser kan vara både positiva och negativa skeenden.

Källa. Begreppet källa använder vi för att beskriva det vi hämtar information om det förflutna ifrån. Exempel på historiska källor kan vara gamla brev, dagböcker eller liknande. Läs mer om historiska källor på s. 16

Förklaring. En förklaring innebär att man beskriver eller berättar om något. I historia använder vi begreppet när det handlar om orsaker till eller konsekvenser av historiska händelser, eller när vi vill beskriva historisk förändring.

Identitet. Identitet är ett begrepp som berättar om vilka vi är, men också om hur andra uppfattar oss. I historia hör begreppet ihop med en persons, familjs, släkts eller ett helt lands historia. Ofta använder vi begreppet när vi talar om hur historia används, till exempel hur traditioner eller högtider används för att människor ska känna gemenskap, i en familj eller ett land.

Vad betyder de historiska begreppen kontinuitet, förändring, kronologi, orsak, konsekvens och identitet?

Historiska epoker

Innan vi fick en gemensam tideräkning var det vanligt att människor räknade tid utifrån naturens lopp eller händelser som krig eller katastrofer. Sedan 500-talet har vi i Västeuropa en tideräkning som utgår från Jesus förmodade födelse. Det året räknas som år 1. Därefter har tiden räknats framåt i kronologisk ordning.

Om man beskriver historia väldigt översiktligt kan man säga att historia

är all förfluten tid. Men för att lättare förstå historien delar vi in den i epoker Dessa epoker är i första hand europeiska. I andra delar av världen ser uppdelningen annorlunda ut. Inte ens i Europa är alla överens om vilka epoker som ska användas och hur det ska göras.

För att göra det lite enklare kan man tala om nyckelår eller nyckelhändelser Det är tillfällen då saker skett som anses ha påverkat tiden efteråt mycket.

epok = en historisk period, en tid som hör ihop

Det är viktigt att komma ihåg att all indelning av historien är en efterhandskonstruktion. Det innebär till exempel att ingen människa som levde under den tid vi kallar medeltiden faktiskt kallade sin samtid så. Det var människor som levde senare som bestämde sig för att kalla den perioden i historien för medeltiden.

Ofta har indelningarna i epoker gjorts utifrån stora politiska händelser eller berömda människor. Men indelningen av historien skulle också ha kunnat göras på annat sätt.

I den här boken använder vi följande epokindelningar:

Förhistorisk tid. Hela perioden från att människan blir människa tills skrivkonsten uppfinns och människor börjar samlas i större samhällen.

Forntid. Perioden från att skrivkonsten uppfinns tills de första stora samhällena börjar formas längs de stora floderna i Mellanöstern och norra Afrika. Sträcker sig från ungefär 3200 f.v.t. till ungefär 800 f.v.t.

Antiken. Perioden från den tid då det i dagens Grekland växte fram små stater till det romerska rikets fall. Sträcker sig från ungefär år 800 f.v.t. till 500 e.v.t.

Medeltiden. Perioden efter västromerska rikets fall till östromerska rikets fall. Kan delas in i tidig medeltid, högmedeltid och senmedeltid, och slutar år 1453 med Konstantinopels fall.

Den nya tiden. Perioden efter medeltiden fram till att de stora revolutionerna i Europa bryter ut. Revolutionen i Frankrike 1789 markerar slutet på perioden.

Det långa 1800-talet. Perioden efter revolutionen i Frankrike. Perioden sträcker sig över hela 1800-talet fram tills första världskriget bryter ut 1914.

Det korta 1900-talet. Perioden från första världskrigets utbrott och alla de händelser som sker därefter fram till 1991, då Sovjetunionen faller.

Samtidshistoria. Tiden efter 1991 fram till idag kallar vi modern historia eller samtidshistoria. Att den kallas samtidshistoria, trots att den inleds långt innan du föddes, beror på att väldigt många människor som lever idag har varit med om den tiden och kan berätta om den som en del av sin personliga historia.

Vad är en historisk epok?

I bokens tidslinjer finns inte år 0 med. Varför är det så?

En munk räknade på 500-talet e.v.t. ut vilket år Jesus föddes och kallade det för år 1. Vi vet dock inte hur han räknade, kanske gissade han bara?

Att han kallade året för år 1 och inte år 0 beror på att nollan inte kom till Europa förrän med araberna på 800-talet e.v.t. Så år 0 har inte försvunnit. Faktum är att det aldrig har funnits!

1800-talet 1789–1914 e.v.t.

Den nya tiden 1500–1789 e.v.t.

Antiken

800 f.v.t.– 500 e.v.t.

Det korta 1900-talet 1914–1991 e.v.t.

Områdesbegrepp

Under dina tre år på högstadiet kommer du att möta både olika epoker och mindre områden inom dessa. Epoker kan alltså delas in i mindre områden. Inom varje område kan det finnas begrepp som hör till just det området. De kallas områdesbegrepp. Ett exempel är begreppet hellenism, som du behöver förstå när du läser om epoken Alexander den store.

Alla de historiska begreppen hör ihop med den första historiska frågan: Vad var det som hände?

Ordlista

Andrahandskälla Källa som är beroende av en eller flera förstahandskällor, t.ex. en tidningsartikel.

Antiken Grekernas och romarnas storhetstid. Ca 800 f.v.t. till 500 e.v.t.

Arkiv Plats där källmaterial förvaras.

Berättande källa Texter och muntliga berättelser.

Det korta 1900-talet Tiden mellan första världskriget och Sovjetunionens fall. 1914–1991.

Det långa 1800-talet Tiden mellan franska revolutionen och första världskriget. 1789–1914.

Den nya tiden Tiden efter att Konstantinopel erövrats 1453.

Epok En historisk period. En tid som hör ihop.

Forntid Tiden efter att skrivkonsten uppfunnits. Ca 3200–800 f.v.t.

Förhistoria Tiden innan skrivkonsten uppfanns. Fram till ca 3200 f.v.t.

Förstahandskälla Ursprunglig källa, t.ex. en dagbok eller ett ögonvittne.

Identitet Hur vi ser på oss själva.

Kvarleva Något från historien som har lämnats kvar, t.ex. ett mynt.

Källa Det vi hämtar information om det förflutna ifrån.

Metodbegrepp Begrepp som används vid arbete med historia.

Medeltiden Tiden efter det västromerska rikets fall. 476–1453.

Områdesbegrepp Begrepp knutet till visst område eller viss tidsperiod.

Samtidshistoria Tiden från Sovjetunionens fall 1991 till idag.