9789188149978

SPRÅKoch kunskapsutvecklande arbetssätt i årskurs 4–9

Klassrumsnära exempel

Annsofie Engborg (red.)

Lärarförlaget

Lärarfortbildning AB

Box 17023

104 62 Stockholm www.lararforlaget.se info@lararforlaget.se

Kopieringsförbud

Förlaget påminner om att detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Kopiering är förbjuden, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt avtal och den mycket begränsade rätten att kopiera för privat bruk.

© 2024 Författarna & Lärarförlaget textredaktör Annsofie Engborg

grafisk form omslag Anna Hild

grafisk form inlaga Kristina Schollin-Borg foto porträtt Mats Högberg

tryck Tryckt inom eu via Printpool, 2024 isbn 978-91-88149-97-8

INNEHÅLL

INLEDNING

Grundläggande för elevernas förståelse för stoffet i ämnesundervisningen är att eleverna ges utrymme att reflektera över och samtala om ämnesinnehållen. De behöver sätta ord på och pröva de tankar de har. En risk i ämnesundervisningen är att göra eleverna till passiva konsumenter av innehåll – passiva i den mening att eleverna lyssnar och läser och själva inte aktivt producerar något innehåll. När eleven lyssnar och läser tar hen till sig någon annans kunskap. Eleven utvecklas genom att bearbeta och omvandla den passiva kunskapen till aktiv kunskap – och själv reflektera och sätta ord på innehållet genom reflektion och samtal.

Samtal bygger i hög grad på samarbete på lika villkor för att samtalet ska fungera. Med gemensamma samtalsregler, tydliga samtalsroller och stöttning i användbara fraser tränas eleven till att utveckla sin kommunikativa kompetens. Detta är något som behöver modelleras av lärare och efterarbetas via gemensamma metareflektioner.

Samarbete fungerar många gånger bättre efter övning och metareflektioner. Likaväl som eleven kan träna samarbetsövningar via kooperativa strukturer kan lärare utvecklas i kollaborativa övningar. Det välfungerande kollegiala lärandet är nyckeln till en kvalitativt bättre ämnesundervisning.

För att få elever att delta aktivt i samtal behöver ämnet eller uppgiftstypen inte bara vara intressant, utan även vara strukturerad och helst modellerad av läraren.

annsofie engborg (s. 17)

För att få eleverna att våga uttrycka sig i tal och skrift behöver de först känna sig sedda och hörda, samt känna tillit och trygghet.

veronica sköld lundin (s. 25)

Att skapa mening kring en förändring lyfts fram som centralt i förändringsprocesser. […] Det behöver skapas av lärarna själva. lena göthe (s. 40)

INLEDNING

En väg till elevens lärande av innehåll och ämnesspråkutveckling i ämnesundervisningen är genom att läsa och skriva. För att eleverna ska bli goda läsare och skribenter behöver lärare uppmärksamma eleverna och undervisa om lässtrategier, och tillsammans med eleverna öva textskrivande samt föra textsamtal med dem. I skrivandet behöver eleven därmed lotsas via modellering i textstruktur, ordval och språknivå. En väl beprövad modell för detta är cirkelmodellen. För elever som inte har svenska som modersmål eller svenska som sitt starkaste språk finns flera språkliga utmaningar i både läsning och skrivande. Därför behöver lärare vara särskilt uppmärksamma och inte bara arbeta med ämnesspråket, utan även både vardagsspråket och skolspråket i undervisningen.

Alla elever – elever med särskilda behov i synnerhet – har behov av tydliggörande pedagogik. Med den avses, vilket namnet antyder, en tydlig och välstrukturerad lektions- och uppgiftsstruktur, där frågor och bilder stöttar de steg eleven förväntas ta. Med specialpedagogisk stöttning kan lärare erbjuda varje elev en undervisning med god stöttning.

Att använda mallar för olika typer av text ger eleven ett stöd i processen och en strategi för framtida skrivande. annelie karlsson (s. 62)

Som lärare ska du alltså inte tveka att välja texter som utmanar eleverna, men väljer du en text som utmanar behöver du skapa stödstrukturer som gör att eleven kan gå in i läsningen och ha behållning av det hen läser.

jenny edvardsson (s. 69)

Läraren har en avgörande roll i klargöra hur vardagsspråk och ämnesspråk liknar och skiljer sig åt. robert walldén (s. 86)

ÅTERKOPPLING OCH BEDÖMNING

INLEDNING

För att eleven ska förstå sitt nuläge och nästa steg behöver eleven kontinuerlig återkoppling. Återkoppling kan ske i varierande omfattning och på olika sätt: muntligt, med skriftliga kommentarer eller via skärminspelning. För att återkopplingen ska komma till användning behöver läraren säkerställa att eleven har förstått sin återkoppling och hänvisa eleven vidare till sitt nästa steg, det vill säga vad eleven ska öva vidare, hur eleven ska gå till väga och vart eleven kan vända sig för att utvecklas vidare. Den mest effektiva återkopplingen är den som ges direkt och ofta.

Återkoppling som leder eleven vidare i sitt lärande kallas formativ bedömning. Den bedömning som visar elevens resultat kallas summativ bedömning. Även summativ bedömning kan användas i formativt syfte. Lärarens arbete med bedömning och betyg är kopplat till elevens positiva och negativa emotioner. Därför är det nödvändigt med samtal mellan lärare om hur stress och oro kan behandlas i samband med betyg och bedömning. Lärare behöver även samtala med eleverna om bedömning och betyg för att dämpa negativa tankar och känslor. En balans i bedömningsarbetet behövs för elevens fortsatta lust till lärande.

Genom att tillsammans sätta ord på vad som stärker eller vad som saknas i ett resonemang och genom att formulera vad som kan behöva utvecklas eller vad som saknar relevans i ett sammanhang, blir eleverna medvetna om vad de behöver förstå, analysera och vidareutveckla.

anna klockar & mia vestman (s. 108)

Elever behöver skolas in i att bli goda återkopplingsmottagare och det är viktigt att läraren visar att återkopplingen är viktig. [---]

Återkopplingen bör inte vara så omfattande att läraren gör jobbet åt eleven och den kan med fördel rikta in sig på ett lärande som kan generaliseras till andra, framtida uppgifter.

agneta grönlund (s. 115)

Ämnesundervisningen i årskurs 4–9 består till stor del av abstrakta, formella och informationstäta texter. Skrivuppgifterna ställer

många gånger krav på både stilistisk förmåga och förmåga att skriva längre, komplexa och målgruppsanpassade texter. Behovet av stöttning vid läsning och skrivande är stort. För att stötta alla elever i sitt lärande behöver utrymme ges till en reflekterande dialogisk under visning där samtal och modellerande driver lärandet framåt.

En språk- och kunskapsutvecklande undervisning kännetecknas av

· reflektion och muntlig interaktion

· fokus på språk och språkanvändning

· modellering och gemensamma övningar

· stöttning med exempelvis mallar, checklistor och digitala verktyg

· formativ bedömning.

Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i årskurs 4–9 – Klassrumsnära exempel är en antologi författad av forskare och yrkesverksamma lärare som visar hur undervisning på vetenskaplig grund och med beprövad erfarenhet kan stötta elevernas förståelse och produktion av tal och text med abstrakt och formellt språk. Bokens kapitel ger inblick i hur lärare kan möta elever i lärande, via planering, undervisning och bedömning. Dessutom visar ett kapitel hur lärare kan utveckla sin undervisning tillsammans genom ett kollaborativt lärande.

Annsofie Engborg är fil.kand. i språkdidaktik och lärare i svenska som andraspråk och religion. Hon arbetar som lärarfortbildare, verksamhetsutvecklare och redaktör.

ISBN 978-91-88149-97-8

9 789188

149978