9789187411786

Försök att läsa Fallet Mirakel utan att inse att mirakel finns. Den här boken lägger fram det som vilken rättvis person som helst blir tvungen att kalla för ”bevis”, och jag rekommenderar den för alla som undrar om de verkligen kan veta om Gud är verklig och fortfarande är verksam bland oss idag.

ERIC METAXAS, #1 New York Times bästsäljande författare till If You Can Keep It: The Forgotten Promise of American Liberty Om din tro förnyades och styrktes av Fallet Jesus, då kommer du att falla på knä och tillbe medan du läser Fallet Mirakel. Än en gång lägger Lee Strobel fram tydliga och fullständigt genomtänkta argument. Den här gången visar han att Gud lever och verkar på mirakulösa sätt i vår värld just nu.

SHEILA WALSH, sångare, talare, tv-värd och bästsäljande författare Här är ett mästerverk om mirakel – en mäktig och övertygande bok som motbevisar skeptiker och lägger fram slagkraftig bevisning om att Gud fortfarande sysslar med mirakel idag.

JOSH D. MCDOWELL, författare och talare Än en gång använder Lee Strobel sitt lysande intellekt, sin lugna logik, tydliga prosa och gripande berättarkonst för att reda ut ett komplext ämne. Denna gång fokuserar han på det fascinerande ämnet mirakel.

Både skeptiker och troende – egentligen vem som helst som är intellektuellt ärlig – kommer att få nytta av denna rättvisa granskning av miraklens möjlighet, deras betydelse och konsekvenser för våra liv.

DR. RICK WARREN, författare till Leva med mål och mening Fallet Mirakel är ett underhållande och medryckande försvar av Guds mirakulösa handlande i världen. Lee Strobels behandling av ämnet är berömvärd för sin balans; där inte bara bevis för mirakel ingår utan även skeptikers argument mot mirakel. Den granskar inte bara berättelser om nutida helanden utan också mirakulösa verk i skapelsen och historiska händelser kopplade till Jesu liv. Den blundar inte för fall där man desperat behövt och länge sökt ett mirakel som inte inträffade. En rörande och övertygande avhandling.

WILLIAM LANE CR AIG, professor i filosofi vid Talbot School of Theology och professor i filosofi vid Houston Baptist University

Precis när man trodde att Lee Strobel hade berört alla relevanta ämnen i sina böcker om bevisning skriver han den här. Jag kunde inte släppa den!

Fallet Mirakel är magnifik i sin framställning av fakta och utomordentlig i sin gripande stil. Jag betvivlar starkt att du kommer att läsa en mer uppmuntrande bok under den närmaste tiden. Gud sysslar verkligen med mirakel i våra dagar och Strobel visar detta bortom varje rimligt tvivel.

CR AIG J. HAZEN, PhD, grundare och rektor för masterprogrammet i kristen apologetik vid Biola University samt författare till Five Sacred Crossings Fallet Mirakel är ett underbart tillskott till Lee Strobels serie om bevisning. Med sin vanliga journalistiska briljans och ärlighet spårar Strobel upp de bästa källorna, berättelserna och bevis för det mirakulösa.

Han lägger fram starka bevis för deras verklighet, men ryggar inte för de svåra frågorna som till exempel obesvarade böner. Denna bok stimulerar tankarna och rör hjärtat. Att läsa den är ett måste för både troende och skeptiker.

SEAN MCDOWELL, PhD, professor, talare och författare eller medförfattare till fler än femton böcker, inklusive Evidence That Demands a Verdict Lee Strobel gör mål än en gång när han bjuder med oss i sin ärliga utforskning. För den som undrar om mirakel är denna rätt bok att börja med.

CR AIG S. KEENER, PhD, F. M. och Ada Thompson, professor i bibelvetenskap vid Asbury Theological Seminary, samt författare till Miracles: The Credibility of the New Testament Accounts Fallet Mirakel är nästan ett mirakel i sig själv. Jag menar att den ger förbluffande starka bevis för mirakels verklighet – inklusive redogörelser för vetenskaplig forskning som de flesta troligtvis är obekanta med. Varje människa som är intresserad av det övernaturliga måste läsa denna bok.

Den river ner påståenden om att vetenskapen motbevisar mirakel.

ROGER E. OLSON, PhD, Foy Valentine professor i kristen teologi och etik vid George W. Truett Theological Seminary, Baylor University

Jag älskar den här boken! Lee Strobel tar med oss på en bladvändande resa genom upprymdheten av dokumenterade moderna mirakel till våndan som upplevs när Gud är tyst. Lee bemöter alla de svåra frågorna, och tillåter till och med utgivaren av tidningen Skeptic att presentera sina argument emot mirakel. Så oavsett om du är en sann troende eller en inbiten skeptiker öppen för bevis kommer du att bli upplyst och utmanad av denna briljanta bok.

FR ANK TUREK, PhD, medförfattare till I Don’t Have Enough Faith to Be an Atheist Lee Strobels bok är full av slående exempel på medicinskt bekräftade fysiska helanden och på Guds livsförändrande, övernaturliga ingripande i vanliga människors liv. Bevisen är helt enkelt överväldigande. Som vanligt ger Strobel skeptiker mycket att tänka på och kristna mycket att vara säkra på – med ett gripande kapitel för de vars mirakel fortsätter att utebli. Fallet Mirakel kommer säkert att förändra dina böner. Den kommer kanske att förändra ditt liv.

GREGORY KOUKL, ordförande för Stand to Reason samt författare till The Story of Reality and Tactics Lee Strobel antar ett okonventionellt tillvägagångssätt i Fallet Mirakel då han möter skeptikers argument rakt på sak och river ner alla systematiskt. Men han slutar inte där; han presenterar starka bevis för att mirakel faktiskt händer idag samt för andra gudomliga ingripanden.

Han duckar inte för någon av de svåra frågorna utan tillhandahåller tröstande och tillfredsställande förklaringar om varför Gud inte griper in med en övernaturlig lösning för varje problem vi har och utplånar allt mänskligt lidande på denna sida av evigheten. Det här är inte bara en ”feel good-bok” för hungriga troende; det är en tänkvärd behandling av ämnet som täcker dess fulla vidd – från det subjektiva, erfarenhetsmässiga och anekdotiska till det objektiva, rationella och teologiska. Boken är förstklassig – och är ännu ett superbt bidrag till Lees ovärderliga korpus av böcker.

DAVID LIMBAUGH, New York Times bästsäljande författare till Jesus On Trial

Med sin vanliga briljans och läsbara stil behandlar Lee Strobel genomgående ämnet mirakel genom en serie intressanta intervjuer. Han gör det klart att det sannerligen skulle vara ett mirakel om man kunde förklara alla myriaders vittnesbörd genom tiderna med en teori som inte tar med Gud. Rekommenderas starkt!

BEN WITHERINGTON III, PhD, Amos professor i Nya testamentet för doktrinstudier vid Asbury Theological Seminary Lee Strobel har gjort det igen. I Fallet Mirakel gör han teologiskt och apologetiskt hattrick vad gäller ämne, bevis och stil. För det första kräver de övergripande frågorna som bemöts i boken mod, om inte ren djärvhet.

Han tar sig an ett av de snårigaste problemen ständigt inbäddade i argument mellan tro och icke-tro – frågan om mirakel. För det andra tittar han direkt på belägg för och emot(!) mirakel i dagens värld – och berättelserna är häpnadsväckande. Till sist, när det gäller stil framlägger Lee sina argument genom att presentera historiska, vetenskapliga och bibliska material på ett sätt som inte bara är läsbart för en allmän publik, utan underbyggs av teologiskt och filosofiskt innehåll med substans. Jag rekommenderar denna bok starkt!

ROBERT B. SLOAN, rektor på Houston Baptist University Lee Strobels nya bok, Fallet Mirakel, är en resurs som har behövts inom apologetik i flera år. Många unga vuxnas avfärdande av kristendomen bygger på den starka partiskhet emot det övernaturliga som är så vanligt förekommande i klassrummen och i kulturen. Strobel är känd för noggrann forskning, gripande personliga intervjuer och övertygande apologetiska slutsatser – och Fallet Mirakel levererar starkt i dessa avseenden. Boken erbjuder ny forskning om Gud och möjligheten av hans ingripande i världen. Jag är helt säker på att Strobels arbete på ett påtagligt sätt hjälper folk att se bortom den naturalistiska partiskheten som har varit rådande i den akademiska världen alldeles för länge.

ALEX MCFARLAND, direktor inom apologetik och kristen världsåskådning vid North Greenville University

Den här är kanske min favoritbok bland de många favoriter som Lee Strobel har skrivit. Utan det mirakulösa faller kristendomen sönder under tyngden av sina anspråk. Än en gång tar Lee med sig en forskares nyfikenhet, en kriminalreporters skicklighet, en vetenskapsmans intellekt och en pastors hjärta för att lägga fram argument för mirakel på ett sätt som kommer att övertyga skeptiker, stärka tvivlande och inge mod i troende människor.

GENE APPEL, församlingsföreståndare för Eastside Christian Church, Anaheim, Kalifornien Lee Strobel riktar sitt utforskande intellekt mot frågan om moderna mirakel och intervjuar både kristna och ickekristna för att ge ett balanserat tillvägagångssätt. Jag rekommenderar Fallet Mirakel med glädje för att jag tror att vår Gud fortfarande verkar i världen, både för att visa sin makt för icketroende och för att stärka Jesu efterföljares tro.

ED STETZER, PhD, innehavare av Billy Graham distinguished chair vid Wheaton College En av de mest bekymrande verserna i Bibeln säger att Jesus undervisade i sin hemstad, men “gjorde inte många mirakel där på grund av deras otro”.

Kan det vara sant om mitt liv? Om ditt? Ett jättebra sätt att bygga upp din tro är att läsa Fallet Mirakel. Denna spännande nya bok kommer att utöka din förväntan på Guds mirakulösa verksamhet – även i ditt eget liv.

MARK MITTELBERG, bästsäljande författare till Confident Faith och The Questions Christians Hope No One Will Ask (with Answers) Genom åren har jag brottats med hur man på ett genomtänkt sätt kan formulera en tro på mirakel. En del av min brottningskamp kommer utifrån att jag mestadels varit uppfostrad med ateistisk naturalism. Jag tenderar att tvivla först och ställa frågor sedan. Efter att ha läst Fallet Mirakel ser jag nu att jag varit inkonsekvent i min syn på mirakel. Mina försök att förstå var osammanhängande och osystematiska. Lee Strobel granskar mirakel från många infallsvinklar, inklusive ateistisk skepsis, ögonvittnesskildringar, historiska belägg, vetenskaplig testbarhet, syner och drömmar, evangelikalers osäkerhet och obesvarad bön. Det är en virvelvind av vinklar skriven på en tillgänglig nivå, kryddad med Strobels vanliga torra humor. Om du någonsin har undrat om Guds mirakulösa verk i sin skapelse är denna bok för dig.

MARY JO SHARP, professor i apologetik, författare och direktor på Confident Christianity

Mer av Lee Strobel på svenska

Fallet Mirakel för barn, Pärlan Förlag, 2019 Fallet Jesus, Libris förlag, 2006

FA L L E T

M i r a kel En journalist undersรถker bevis fรถr det รถvernaturliga

LEE ST ROBEL

The Case for Miracles Copyright © 2018 by Lee Strobel

Pärlan Förlag Lisasandsgatan 3 667 30 Forshaga www.parlanforlag.se e-mail: christin@parlanforlag.se

Om inget annat anges är alla bibelverser tagna ur Svenska folkbibeln 2015 (SFB15).

Fallet Mirakel är tryckt vid ett miljövänligt tryckeri med Svanen-märkning.

Eventuella webbadresser (hemsidor, bloggar osv.) och telefonnummer i denna bok är givna som resurs. Nämnandet av dem utgör inte någon officiell rekommendation från Zondervans (och Pärlans) sida och Zondervan (eller Pärlan) svarar inte för innehållet bakom dessa hemsidor och telefonnummer under bokens livstid.

All rights reserved. Alla rättigheter förbehålls. Ingen del av denna bok får kopieras, lagras eller sändas i någon form eller på något sätt – elektroniskt, mekaniskt, fotokopiering, inspelning eller något annat sätt – med undantag för korta citat i tryckta recensioner, utan skriftligt lov av utgivaren.

Utges av Pärlan Förlag 2019, Published by arrangement with The Zondervan Corporation L.L.C., a division of HarperCollins Christian Publishing, Inc. All rights preserved. This Licensed Work published under license.

Omslagsdesign: Curt Diepenhorst Omslagsfoto: caracterdesign / Getty Images Design av inlaga: Kait Lamphere Titel: Fallet Mirakel Originaltitel: The Case For Miracles Författare: Lee Strobel Översättning: Joseph A. Davis Tryckt av Jelgavas i Lettland, 2019 ISBN: 978-91-87411-78-6

Till Emma Jean Mittelberg Mirakelflickan

Innehåll

FÖRORD:

Att granska det mirakulösa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 DEL 1:

Bevisningen emot mirakel

En intervju med Dr. Michael Shermer En skeptiker föds . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 KAPITEL 2: Ett dräpande argument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 KAPITEL 3: Myter och mirakel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 KAPITEL 1:

DEL 2:

Bevisningen för mirakel

En intervju med Dr. Craig S. Keener Från skepsis till tro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 KAPITEL 5: Från Hume till Jesus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 KAPITEL 6: En flodvåg av mirakel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 KAPITEL 4:

DEL 3:

Vetenskap, drömmar och syner

Vetenskapen om mirakel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 En intervju med Dr. Candy Gunther Brown KAPITEL 8: Drömmar och syner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 En intervju med missionären Tom Doyle KAPITEL 7:

DEL 4:

De mest spektakulära miraklen

Skapelsen, ett häpnadsväckande mirakel . . . . . . 163 En intervju med Dr. Michael G. Strauss K APITEL 10: Vårt mirakulösa universum och vår mirakulösa planet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 Den fortsatta intervjun med Dr. Michael G. Strauss KAPITEL 11: Uppståndelsens mirakel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 En intervju med kriminalpolisen J. Warner Wallace KAPITEL 9:

DEL 5:

Svårigheter med mirakel

Att skämmas för det övernaturliga . . . . . . . . . . . . 213 En intervju med Dr. Roger E. Olson KAPITEL 13: När mirakel inte händer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 En intervju med Dr. Douglas R. Groothuis KAPITEL 12:

SLUTORD:

Döm själv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255

Författarens tack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267 Möt Lee Strobel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 Rekommenderad litteratur för vidare studier . . . . . . . . . . . . 271 Guide för gruppdiskussion och personlig reflektion . . . . . . 275 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 311

Min vägvisare måste vara mitt förnuft, och vid tanken på mirakel gör mitt förnuft uppror. Personligen tror jag inte att Kristus gjorde anspråk på att göra mirakel eller påstod att han hade mirakulös kraft …

Det övernaturliga finns inte.

Thomas A. Edison1

Händelser som vi vanligtvis kallar för mirakel är inte övernaturliga, utan är en del av ett spektrum av mer eller mindre osannolika naturliga händelser. Ett mirakel, med andra ord, om det inträffar alls, är en väldigt lycklig slump.

Richard Dawkins2

En vetenskaplig lag är ingen vetenskaplig lag om den bara gäller när något övernaturligt väsen bestämmer sig för att inte gripa in.

Stephen Hawking3

Mirakel är ett återberättande i små bokstäver av en och samma berättelse som står skriven över hela världen i bokstäver för stora för en del av oss att se.

C. S. Lewis4

Om [en icketroende] konfronteras med ett mirakel som ett obestridligt faktum skulle han hellre tvivla på sina egna sinnen än erkänna faktumet.

Fjodor Dostojevskij5

Gud är inte naturlagarnas fånge… Gud, som bestämde regelbundenheterna där, kan själv mata in en ny händelse i systemet utifrån. Vetenskapen kan inte hindra honom från att göra det.

John Lennox6

Om mirakel överhuvudtaget existerar, så existerar de inte för sin egen skull utan för vår, för att peka mot någonting mer. Mot Någon mer.

Eric Metaxas7

”Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte.”

Jesus, i Johannesevangeliet 4:48

Det mest otroliga med mirakel är att de händer.

G. K. Chesterton8

FÖROR D

Att granska det mirakulösa

A

lla hade höga förhoppningar på Benjamin efter att han tog studenten som tredje bästa elev. Han gick på en skola som

mestadels hade färgade elever och han fick det högsta betyget på högskoleprovet som någon elev från Detroits kommunala skolor hade fått på tjugo år.

Han hade bara råd att betala anmälningsavgiften för att söka till en enda högskola, alltså valde han Yale University i Connecticut och fick ett stipendium som täckte hela utbildningen. Han tyckte att han var bäst – fram till slutet av sin första termin.

Ben höll på att få underkänt i kemi, en kurs som var en grundförutsättning för att uppfylla hans dröm om att bli läkare. Allt hängde på den sista tentan. Men han var inte redo för den, inte för fem öre.

Den kvällen bad han. ”Herre, medicin är det enda jag någonsin velat hålla på med”, sa han. ”Kan du snälla berätta för mig vad det är du verkligen vill att jag ska göra?”

Han tänkte plugga inför tentan hela natten, men sömnen övermannade honom. Det verkade som om allt var förlorat – tills han fick en dröm. Han drömde att han var ensam i en hörsal när en mystisk figur började skriva kemifrågor på tavlan. ”När jag gick för att skriva tentan nästa morgon var det som The Twilight Zone”, mindes han. ”Jag kände igen den första frågan som en av dem jag hade drömt om. Och så nästa fråga, och nästa och nästa – och 15

16

F alle t M i r a k el

jag klarade tentan med bravur och fick ett bra betyg i kemi. Och jag lovade Herren att han aldrig skulle behöva göra så för mig igen.”

Ben kom senare att uppnå sitt mål och bli läkare. Vid 33 års ålder blev han den yngsta chefen för barnneurokirurgi i hela USA och utförde banbrytande operationer vid John Hopkins Hospital.

Han delade på siamesiska tvillingar sammanvuxna vid hjärnan, utförde den första framgångsrika neurokirurgin på ett ofött barn, kom på nya metoder att behandla tumörer på hjärnstammen och i ryggmärgen, och belönades med USA:s högsta civila hedersutmärkelse: the Presidential Medal of Freedom.

En opinionsundersökning 2014 placerade Benjamin Solomon Carson Sr. bland de tio mest beundrade människorna i USA. Han ställde till och med upp i det amerikanska presidentvalet och var för en tid en av de ledande kandidaterna för det republikanska partiet.

Och allt detta hände på grund av att en dröm hjälpte honom att få godkänt i kemi nästan 50 år innan. 1 Vad tänker du? Var det ett sammanträffande? Var det en överdriven historia för att främja en politisk karriär? Eller var det ett mirakulöst ingripande av Gud?

*** I Afrika, nära ekvatorn, långt bort från apotek och sjukhus, dog en kvinna vid en förlossning. Hon lämnade efter sig en sörjande tvåårig dotter och ett för tidigt fött spädbarn som löpte risken att dö under den kyliga natten. Utan kuvös eller elektricitet och med få förnödenheter svävade den nyföddas liv i fara.

En medhjälpare fyllde en varmvattenflaska för att upprätthålla värmen som barnet så desperat behövde, men plötsligt brast gummit – och det var den sista varmvattenflaskan i byn.

Dr. Helen Roseveare, en missionär och läkare från Nordirland

Förord

17

som var där på besök, bad de föräldralösa barnen att be för situationen – men Ruth, ett tioårigt föräldralöst barn, var full av tro och verkade gå för långt. ”Snälla Gud, skicka en vattenflaska till oss”, bad hon. ”Den kommer inte att hjälpa imorgon, Gud. Bebisen kommer att dö, så skicka den nu under eftermiddagen.” Som om den förfrågan inte var tillräckligt fräck tillade hon: ”Och medan du ändå är i farten, skulle du kunna skicka en docka till den lilla flickan så att hon vet att du verkligen älskar henne?” ”Jag blev ställd mot väggen”, mindes Roseveare. ”Kunde jag ärligt säga ’Amen’? Jag trodde bara inte att Gud kunde göra det där.

Eller jo, jag vet att han kan göra allt. Bibeln säger så, men det finns väl begränsningar?”

Det enda sättet att få en vattenflaska skulle vara om den fanns med i ett paket skickat från hemlandet, men hon hade aldrig fått ett under de nästan fyra år hon hade bott där. ”Hur som helst”, tänkte hon, ”även om någon skickade ett paket, vem skulle lägga in en varmvattenflaska? Jag bor ju vid ekvatorn!”

Ett par timmar senare lämnade en bil ett paket som vägde tio kilo.

De föräldralösa barnen hjälpte till att öppna det och sortera innehållet: lite kläder till dem, bandage till leprapatienterna och lite mat.

Och förresten, det här: ”När jag stack in handen kände jag den… kunde det vara sant? Jag tog tag i den och drog fram den. Jo. En splitterny varmvattenflaska i gummi!” sa Roseveare. ”Jag grät.

Jag hade inte bett Gud att skicka den; jag hade inte riktigt trott att han kunde.”

Med ens kom lilla Ruth framrusande. ”Om Gud har skickat flaskan, då måste han ha skickat dockan också!” utropade hon.

Hon grävde i paketet och hittade den längst ner: en vackert klädd docka. Ruth frågade: ”Får jag gå dit med dig, mamma, och

18

F alle t M i r a k el

ge den här dockan till den där lilla flickan, så att hon vet att Jesus verkligen älskar henne?”

Paketet hade packats fem månader tidigare av hennes före detta söndagskoleklass. Ledaren hade känt sig ledd av Gud att skicka med varmvattenflaskan; en flicka bidrog med dockan.

Och detta paket, det enda som någonsin hade kommit, levererades samma dag som Ruth bad om det med ett barns tro.2 Är det bara ödets nyck? Är det en överdriven historia? Eller var det kanske ett mirakel?

*** Det bästa Duane Miller visste var att predika i sin lilla kyrka och sjunga lovsång. Det var inte bara hans levebröd att leda en baptistförsamling i Brenham, Texas; det var hans passion, hans kall och det som gav honom glädje och tillfredsställelse.

När han vaknade med influensa en söndagsförmiddag var hans strupe som sandpapper och hans röst stockade sig. Varje stavelse var smärtsam att uttala. Influensan försvann snart, men hans luftstrupe fortsatte brinna och hans röst var reducerad till en raspande viskning.

Hans strupe kändes åtsnörd, som om någon höll på att strypa honom.

I praktiken var Millers röst borta. Han kunde inte längre predika och sa därför upp sig från sin pastorstjänst. Så småningom fick han ett statligt jobb som registerutredare – en position han senare förlorade på grund av att hans oförmåga att tala innebar att han inte kunde vittna i rättegångar om det han upptäckt i sina utredningar.

Försäkringen slutade täcka hans behandlingar och han stod inför tusentals dollar i sjukhusräkningar. ”För första gången i mitt liv kände jag mig fullständigt värdelös. Min inkomst, min framtid, min hälsa, min känsla av välbefinnande, allt var plötsligt utanför min kontroll. Det var en skrämmande och förödmjukande erfarenhet”, sa han.

Förord

19

Under tre år undersöktes han av 63 läkare. Hans fall granskades till och med av ett schweiziskt symposium med världens ledande halsspecialister. Diagnosen: influensan hade förstört nerverna i hans stämband och gjort dem slappa. När Miller frågade om sin prognos för återhämtning svarade en läkare honom: ”Noll”.

Trots Millers invändningar övertalade hans före detta söndagskoleklass vid First Baptist Church of Houston honom att tala. En speciell mikrofon användes för att förstärka Millers låga, hesa, kraxande röst – och klassen gick med på att uthärda det smärtsamma ljudet på grund av sin kärlek till honom och hans undervisning.

Ironiskt nog var hans text Psalm 103, där den tredje versen säger att Gud ”botar alla dina sjukdomar”. Senare sa Miller: ”Med min tunga sa jag: ’Jag tror fortfarande att Gud helar’, men i mitt hjärta skrek jag: Men varför inte mig, Herre?”

Han fortsatte till nästa vers, som säger att Herren ”friköper ditt liv från graven”. Han sa till klassen: ”Jag har haft och ni har också haft erfarenhet av graven.”

Så snart han sa ordet graven försvann den strypande känslan. ”Nu, för första gången på tre år, kunde jag andas fritt”, erinrade han sig. ”Jag hörde en flämtning från folkmassan, och det var då jag också insåg att min röst hade kommit tillbaka. Jag kunde höra mig själv!”

Hans chockade publik började applådera och jubla, ropa och skratta; hans fru, Joylene, brast i gråt. ”Jag förstår inte det här just nu”, stammade Miller – med en färsk, ny röst.

Det dramatiska ögonblicket då Miller återhämtats fångades på band, som spridde sig viralt. Efterföljande läkarexaminationer visade att hans hals såg ut som om den aldrig hade haft några problem. Mot alla odds hade faktiskt till och med alla ärr försvunnit.

En läkare sa: ”Även om jag kunde förklara hur du fick tillbaka din röst av en slump – vilket jag inte kan – skulle jag aldrig kunna förklara vad som hände med ärren.”

20

F alle t M i r a k el

Idag är Miller pastor i Pinnacle Church och arbetar i Cedar Creek Lake-området i Texas. Han är också programvärd för ett dagligt program på en radiostation i Dallas – jo, han använder rösten för att berätta för andra om den Gud som han är övertygad om fortfarande utför mirakel. ”Ser du, Gud gjorde mer än att bara ge mig tillbaka livet”, sa han. ”Han förstärkte det.”3 På hans hemsida kan du lyssna på bandinspelningen av när hans röst kom tillbaka.4 Fråga dig själv sedan: ”Är det en övernaturlig handling av Gud? Eller är det bättre förklarat som någon slags ”spontan remission” som bara av en händelse inträffade precis medan han citerade vad Bibeln säger om helande?”

*** Jennifer Groesbeck var en ensamstående mamma i 25-årsåldern som pluggade till undersköterska. En kväll år 2015 körde hon hem på en mörk motorväg i Utah när hennes bil plötsligt slog i en betongbarriär och åkte av vägen.

Den röda Dodgen landade upp och ner, delvis nedsjunken i det isiga vattnet i en flod, inte synlig från motorvägen.

Fjorton timmar senare fick en fiskare syn på bilvraket och ringde polisen. När sedan fyra poliser kom dit fick de se en arm genom bilfönstret, men bilen var så skadad att de inte trodde att någon skulle ha överlevt en så pass hemsk olycka.

Det var då de hörde en kvinnoröst som kallade lågt: ”Hjälp mig, vi är här inne!” Orden var solklara. En officer ropade tillbaka: ”Håll ut! Vi försöker allt vi kan!”

Adrenalinet pumpade nu i de fyra poliserna och de kämpade hårt för att dra det vattenfyllda fordonet upp ur det nästan frysta vattnet. Vissa stunder nådde vattnet ända upp till deras halsar.

Hoppet om att kunna rädda en överlevande motiverade dem.

Förord

21

De gjorde en upptäckt som chockade dem. Groesbeck hade dött i krocken, men i baksätet hittade de en medvetslös flicka arton månader gammal, hängande vid sin bilstol upp och ner under hela den iskalla natten. Topparna av hennes blonda hår var bara några centimeter från vattnet.

Livräddarna bildade en kedja för att föra barnet i säkerhet. Hon lades in på sjukhus under en tid innan hon sedan skrevs ut med god hälsa.

Men den rösten – varifrån kom den? Inte från Groesbeck, som varit död sedan krocken. Inte från barnet, som var medvetslöst – och dessutom, sa en livräddare, var det definitivt en kvinnas röst.

Officer Tyler Beddoes sa att han inte skulle ha trott det som hände om de andra livräddarna inte hade hört rösten också. ”Det är den biten som verkligen får mig att fundera”, sa han till journalisterna. ”Jag är inte en typiskt religiös man. Det är svårt att förklara – det var absolut någonting. Varifrån och varför det kom är jag inte säker på.”

Många tvekade inte att kalla det för ett mirakel. Men skulle det kunna finnas en annan förklaring? Kanske missuppfattade livräddarna ljudet av en bris genom träden. Eller kanske vaknade den döda mamman till liv på något sätt vid precis rätt ögonblick för att ge poliserna det extra adrenalinet de behövde. Eller kanske var det en produkt av polisernas överaktiva fantasi, då deras sinnen var skärpta i det akuta läget?

Var det ett mirakel? Beddoes är inte säker, men under sådana omständigheter medgav till och med denna skeptiska polis: ”Det är det man tänker på.”5

*** Det finns fler än 1000 människor i den brittiska hörsalen. Ljusen är starka och gammaldags gospelmusik pumpas ut från orgeln. Den

22

F alle t M i r a k el

helande evangelisten talar ett okänt språk; han driver ut demoner; han rör människors ansikten och med ens ramlar de bakåt. Det finns en påtaglig förväntan i rummet och till och med även en känsla av eufori.

Evangelisten, som verkar ge respons på några kunskapsord han fått, börjar ropa ut sjukdomar som håller på att helas. Snart står människor på kö för att vittna om hur deras krämpor har försvunnit mirakulöst. Någon säger att närsyntheten har botats; en annan berättar att ett ihållande ringande i hans öron har lindrats; en tredje säger att hans vrickade vrist plötsligt har fått full styrka och att han kan gå utan smärta igen.

Kvällen har samma stämning som en karismatisk helandegudstjänst, men med en stor skillnad: den ”helande evangelisten” är en ateist.

Derren Brown är en före detta kristen som numera är en av Englands mest kända illusionister. ”Det är hans makalösa förmåga som ’mentalist’ som utmärker honom”, sa den kristna kommentatorn Justin Brierley. ”Genom att använda en blandning av suggestion, ’cold reading’ (en slags tankeläsning, övers. anm.), hypnos och ren och skär lurendrejeri har Brown förmågan att få människor att tro på Gud, mirakel och bönens kraft.”

Brown bekände sin tro på Jesus som ung och gick i en pingstkyrka, men han blev desillusionerad när han kände sig manipulerad till att tala i tungor och när hans kristna vänner varnade honom för att testa hypnos. Han sa att hans beslut att komma ut som homosexuell inte var en faktor lika mycket som hans växande tvivel på Jesu uppståndelse.

I föreställning efter föreställning av sin show Miracles skapade Brown en spännande och stimulerande atmosfär. ”Jag tänkte att om jag kunde skapa något slags adrenalin, då kommer någon med en dålig rygg att berätta för mig att de inte kan känna smärtan”, förklarade han. ”Det är en kemisk grej.”

Vidare tillade han: ”De skulle också falla till golvet när jag rörde

Förord

23

vid deras ansikten för att de har en viss förväntan. När man går till dessa arrangemang som troende vet man vad som ska hända. Alltså visar jag videoklipp på människor som gör det. När de sedan kommer upp på scenen finns det en liknande förväntan på vad de ska göra.”

Brown insisterar att han inte försöker avråda folk från att tro på Gud. Han citerar den tyske 1800-talsfilosofen Arthur Schopenhauer som säger att kristendomen kan vara användbar som en folkmyt om den hjälper människor att hitta mening i sina liv. ”Men det måste presenteras som verkligt om det ska verka och ha en verklig effekt”, sa Brown. Sedan erkände han: ”Det kan förstås låta mycket nedlåtande om du tror att det är verkligt.”6 Skapar dessa ”falska mirakel” en misstro mot andra påstådda mirakel? Eller är Browns show irrelevant i frågan om en del mirakel faktiskt är genuina och sanna på grund av att den atmosfär som råder i hans shower inte liknar den där de flesta helanden äger rum?

*** Nyligen pratade jag med en före detta kollega från mina dagar som kriminalreporter på tidningen Chicago Tribune. Jag var då ateist. ”Du var den sista människan jag någonsin trodde skulle ge upp journalistiken för att berätta om Jesus för folk”, sa han. ”Du var en av de mest skeptiska människorna jag kände. Om jag sa att delikatessaffären i kvarteret gjorde en god smörgås skulle du inte tro mig förrän jag plockat fram ett dussin recensioner, plus en certifierad kemisk analys av ingredienserna från Livsmedelsverket.”

Det är en uppenbar överdrift, men jo, min bakgrund inom journalistik och juridik tenderade att förstärka tvivlaren i mig. Men ironiskt nog var det mitt tvivel som till slut ledde mig till en tro på Jesus.

Detta på grund av att min fru Leslies nyfunna tro på Jesus

24

F alle t M i r a k el

provocerade mig till att utforska kristendomens historiska grund.

Jag var säker på att mina genomtänkta invändningar skulle till slut underminera hela religionen och rädda henne från denna ”sekt”.

Till min bestörtning övertygade vetenskapens upptäckter (från kosmologi och fysik till biokemi och mänskligt medvetande) mig om att det fanns en övernaturlig skapare och bevisen från historien övertygade mig att Jesus från Nasaret uppväcktes från de döda – vilket bekräftade hans identitet som Guds unika Son. Den oundvikliga slutsatsen att kristendomen är sann ledde mig till att bekänna min tro på Jesus och senare lämna min tidningskarriär för att ägna mitt liv åt att berätta för andra om hans försonande död för deras skull.

Men min skeptiska natur försvann inte fullständigt. Trodde jag på mirakel? Jo, naturligtvis – jag var övertygad om att uppståndelsen och andra mirakel inträffade som evangelierna rapporterade.

Men det lämnade frågan öppen om Gud fortfarande sysslar med mirakel idag.

Jag höll faktiskt med pastorn och författaren Timothy Keller som sa: ”Det finns inget ologiskt med mirakel om en Gud som är Skaparen existerar. Om en Gud existerar som är tillräckligt stor för att skapa universum med all dess komplexitet och storhet, varför skulle ett ynkligt mirakel vara så svårt att tro på?”7 Teologiskt var jag inte i samma läger som cessationisterna. Det är kristna som tror att under och tecken slutade efter att apostlarna hade dött och när Nya testamentets kanon hade etablerats. De tror inte att vi borde söka under och tecken idag.8 Till råga på allt hade jag sett Guds oförklarliga verk i mitt eget liv. Till exempel så kände jag mig ledd en dag under bön att skicka en check på 500 dollar anonymt till en ung kvinna i vår kyrka som kämpade för att kunna återhämta sig från ett liv med misshandel och ekonomiska svårigheter.

Förord

25

Leslie bad om saken och kände precis samma ledning. Vi visste att det inte var någonting frammanat ur våra egna tankar för summan var nästan så mycket som vi hade på bankkontot vid den tiden. Specifikt kände vi oss ledda att posta checken så att den skulle komma fram följande måndag.

På måndag morgon, innan posten kom, ringde den unga kvinnan i absolut panik. ”Snälla be för mig”, tiggde hon. ”Min bil gick sönder i lördags och de sa att det kommer att kosta nästan 500 dollar att fixa den. Jag har bara inte pengarna. Jag vet inte vad jag ska göra!” ”Okej”, sa jag och försökte gömma munterheten jag kände inombords. ”Leslie och jag ska be för dig.”

Den eftermiddagen fick hon den anonyma checken – och Leslie och jag upplevde glädjen av att vara svaret på någon annans böner.

Ett sammanträffande? Jag antar att det kunde ha varit det om det var den enda så pass förvånande händelsen som vi har upplevt i vårt kristna liv. För mig passar det in i ett pågående mönster där Gud lyssnar och svarar på ett övernaturligt sätt.

Men ändå …

Att känna sig kluven kring bön Som ung anställd i Willow Creek Church nära Chicago blev jag tillfrågad att vikariera för en pastor och leda en månatlig bönestund för människor som sökte helande från Gud. Cirka 100 människor samlades i vårt kapell medan vi praktiserade Jakobs brev 5:14: ”Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn.”

Min roll skulle vara att be en allmän bön för alla som hade samlats. Flera av våra erfarna förebedjare fanns till hands efteråt för de som ville ha enskild bön och smörjelse.

Jag måste erkänna att jag kände mig kluven. Mycket av bönen

26

F alle t M i r a k el

kom lätt – att be Gud att ge läkarna visdom, att trösta de som led, att lindra smärta, att stärka hopp och tro, att leda kirurgers händer och så vidare. Allt det där var förstås viktigt.

Men när det blev fråga om att be Gud specifikt om helande, hur frimodig borde jag vara? Hur starkt borde jag frasera min önskan?

Min outtalade rädsla var: Tänk om jag sticker ut hakan och ber Gud om helande – och ingenting händer? Var jag feg när jag avslutade min bön med: ”Ske din vilja”?

Jag bad så autentiskt som jag kunde och med så mycket tro som jag kunde frammana. Jag bad Gud faktiskt att övernaturligt ge hälsan tillbaka till alla som var där, men i mina tankar undrade jag om han verkligen skulle hjälpa dem i denna värld. Själviskt oroade jag mig för att min trovärdighet stod på spel.

För varje människa som upplever ett mirakel som det som hände Duane Miller, vars röst efter flera år återställdes plötsligt medan han predikade, finns det många andra vars helanden inte kommer att ske förrän i himlen.

Samma dag som Millers röst mirakulöst botades satt det faktiskt en 32-årig pappa till två barn i samma kyrka. Han hade fått diagnosen hjärntumör. Trots församlingens ivriga böner dog han två veckor senare.9 Jag kunde inte identifiera mig med vissa av mina vänner i Pingstkyrkan som citerar Jesaja 53:5 – ”genom hans sår är vi helade” – och hävdar att om någon har tillräckligt mycket tro på Jesus, då kommer fysiskt helande säkerligen att hända i detta liv. Naturligtvis betyder det att det omvända också skulle vara sant – om de inte blir helade, då är det på något sätt deras fel för att de brister i tro. Det tycker jag är ohållbart.

Miller är lika förvirrad som någon annan om varför han utvaldes för ett sådant dramatiskt övernaturligt ingripande. ”Jag kan inte ge dig ’tio principer för att förbereda dig för Guds helande’”, sa han.

Förord

27

”Det var inte min tro, det var inte mitt svar, det var inte min lydnad. Jag förtjänade ingenting. Jag fick bara hans favör oförtjänt.”10

Mirakel eller sammanträffande Jag körde genom Houstons centrum med dess gator igenproppade med bilar i rusningstrafiken. Jag kröp fram mot den skyskrapa där jag förväntades deltaga på ett möte – och mot alla odds fick jag syn på en ledig parkeringsplats nära ingången.

Ett mirakel, tänkte jag – och det var det kanske. Eller så var det kanske inte det. Sanningen är att vi ofta använder den termen för lättsamt.

Jag sitter med min dator och söker efter nyckelordet ”mirakel” bland tidningsartiklarna på nätet, och varje gång får jag träff på alla möjliga sorters artiklar. Just idag fanns det sådana rubriker som: ”Båtkapten räddar ’mirakelkatt’ slängd från bro”, ”Mirakel på Water Street: En läkare bevittnar bilkrock, räddar mans liv” och ”Mirakelbarn född i tennisbollstorlek hemma nu”. En fotbollsspelare sades behöva ett ”mirakel” för att återuppliva sin nedåtgående karriär, och en dykare som överlevde efter att ha slagit huvudet i plattformen under en tävling kallas för ”mirakelman”.

Vilket är det bästa sättet att definiera det mirakulösa? Filosofer och teologer har erbjudit olika beskrivningar. Augustinus var poetisk och sa att ett mirakel är ”vad helst som ser ut att vara svårt eller ovanligt och som står över det hopp och den makt som finns hos de som förundras.” Den skotske filosofen David Hume var skeptisk: ”Ett mirakel är ett brott mot naturlagarna”. Oxfords Richard Swinburne var rättfram och kallade ett mirakel ”en händelse av en extraordinär sort som orsakas av en gud och är av religiös vikt.”11 Personligen föredrar jag definitionen föreslagen av den framlidne Richard L. Purtill, professor emeritus i filosofi vid Western

28

F alle t M i r a k el

Washington University: ”Ett mirakel är en händelse (1) orsakad av Guds kraft som är (2) ett tillfälligt (3) undantag (4) till naturens vanliga gång (5) med syftet att visa att Gud har handlat i historien.”12 För att illustrera sin definition berättade Purtill hur han hade fått recept på nitroglycerintabletter för en hjärtsjukdom. Apotekaren sa någonting som fastnade i hans huvud: om två piller tagna efter varandra inte lindrar smärtan, ta en tredje, men ring en ambulans omedelbart.

Inte långt därefter vaknade han med smärta i bröstet. Han tog ett piller och senare ett till, men inget av dem hade någon verkan.

Han tog ett tredje. Hans fru erbjöd sig att köra honom till sjukhuset, men han bad henne att ringa efter en ambulans istället. Det gjorde hon. Ambulanspersonalen kom strax och hans liv räddades.

När han hade återhämtat sig fick han punktering under en bilresa och hans hjärta stannade medan han bytte däck. Han blev medvetslös och låg med huvudet på motorvägen. Två förbipasserande bilister stannade; både två råkade kunna HLR. En ringde till ambulansen. Purtills hjärta började slå igen och hans liv skonades ännu en gång. Även om han har sagt att han är tacksam till Gud för hur dessa händelser slutade betonade Purtill att ”det fanns ingenting i händelserna som tyder på några icke naturliga orsaker. Apotekarens anmärkningar, träningen hos de som hjälpte mig och den medicinska teknologin är alla saker som inte verkar behöva någon icke naturlig förklaring.”

Följaktligen betraktar han inte sin räddning som mirakulös. Å andra sidan tror han som kristen att ”Gud gömde, som han alltid gör, sin gudomliga handling helt öppet i naturliga händelser.”13 Så en del av det vi vårdslöst klassificerar som ”mirakel” verkar egentligen stå närmare lyckliga ”sammanträffanden”, eller Gud som verkar genom rutinmässiga processer. Hur kan vi skilja dem

Förord

29

åt? För mig börjar ”mirakelklockan” ringa i mitt huvud när jag ser någonting extraordinärt som har andliga övertoner och som bekräftas av en oberoende källa eller händelse.

Med andra ord är en dröm om en diffus figur som skriver kemifrågor på en tavla inte mirakulös i sig. Men om de ekvationerna är precis samma som de som dyker upp i på en oberoende förberedd tenta nästa dag, då verkar det sannerligen mirakulöst – särskilt när incidenten inträffar efter bön om Guds hjälp.

Spontana remissioner (”förbättringar i ett sjukdomstillstånd” övers.anm.) händer faktiskt ibland med allvarliga sjukdomar, men de brukar äga rum under en begränsad tidsperiod och ofta består de inte. Om en allvarlig sjukdom ögonblickligen och permanent försvinner i precis samma ögonblick som en bön om helande bes – då tenderar det att skjuta nålen över till ”mirakelkategorin” för mig.

Fler än 94 miljoner ”mirakel” Det är inte förvånande att min före detta stam av ateister förnekar det mirakulösas möjlighet, men det är häpnadsväckande hur många av dem som är så högljutt fientliga till tanken. ”För nya ateister och deras medresenärer… har skepsis blivit ett evangeliserande åtagande”, sa Noah Berlatsky, en av artikelförfattarna på tidskriften The Atlantic. ”Det räcker inte att sitta i ett hörn och tyst tvivla; de måste sprida sin otro med rationalismens skarpa svärd. Som en upplyst imperialistisk erövrare ska skeptikern befria dig från tyngden av tradition och vidskepelse – vare sig du vill befrias eller inte.”14 Den framlidne ateisten Christopher Hitchens använde sin enorma kvickhet och retoriska briljans för att försöka offentligt förödmjuka alla som vågade hävda offentligt att mirakel har ägt rum. I debatter med kristna brukade han fråga: ”Tror du verkligen att Jesus föddes av en jungfru? Tror du verkligen att han uppväcktes från de döda?”

30

F alle t M i r a k el

Om den kristne svarade ”ja” brukade Hitchens utropa med en dramatisk gest: ”Mina damer och herrar, min motståndare har precis visat att vetenskapen inte har gjort någonting för hans världsåskådning.”

Timothy McGrew, ordförande för filosofifakulteten vid Western Michigan University, sa: ”Det är alltid ett listigt drag att måla upp ens motpart som en fiende till vetenskapen, och Hitchens låter sällan ett tillfälle för bra teater passera. Men bra teater är inte alltid bra resonemang.”15 När jag började forska inför den här boken ledde min nyfikenhet mig till att ordna en landstäckande vetenskaplig undersökning som utfördes av Barna Research.16 Denna bok är det första stället resultaten har publicerats i.

Intressant nog sa hälften av amerikanska vuxna (51 procent) att de tror att Bibelns mirakel hände som de beskrivs.

På frågan om mirakel är möjliga idag svarade två av tre amerikaner (67 procent) ja, medan bara 15 procent svarade nej. Unga vuxna var mindre benägna (61 procent) än de som tillhörde efterkrigsgenerationen (73 procent). För övrigt var republikaner mer benägna att tro på moderna mirakel (74 procent) än demokrater (61 procent).

Jag var intresserad av vad som skapade skepsisen hos de som inte tror att mirakel kan inträffa i dag. 44 procent trodde inte på det övernaturliga, medan 20 procent var övertygade om att modern vetenskap har uteslutit möjligheten av mirakel.

Mest av allt ville jag veta hur många människor som har haft en upplevelse som de bara kan förklara som ett Guds mirakel.

Det visade sig att nästan två av fem amerikanska vuxna (38 procent) sa att de har haft en sådan erfarenhet – vilket betyder att häpnadsväckande 94 792 000 amerikaner är övertygade om att Gud har utfört minst ett mirakel för dem personligen.17 Det är en förbluffande siffra! Även om man skulle gallra bort exempel som egentligen var

Förord

31

”sammanträffanden” – som många av dem tveklöst skulle vara – lämnar det fortfarande ett överraskande antal till synes övernaturliga händelser.

Dock minskade procenten med utbildning – 41 procent av de med gymnasieexamen sa att de har varit med om ett gudomligt ingripande, jämfört med 29 procent av de med högskoleexamen. Samma sak stämde för inkomstnivåer, med mer skepsis bland de rika. När det gäller etnicitet gjorde mer än hälften av latinamerikaner och färgade anspråk på en sådan erfarenhet, jämfört med en tredjedel av vita.

Knappast förvånande seglade siffran upp till nästan 78 procent bland evangelikala kristna. Kanske skulle många av dem inte ens vara troende om de inte hade erfarit Gud på ett anmärkningsvärt sätt. Även om skeptikern Harriet Hall avfärdade rapporter om det övernaturliga som ”mer vanligt förekommande bland de ociviliserade och obildade”18, visar en undersökning från 2004 att 55 procent av amerikanska läkare har sett resultat hos sina patienter som de skulle betrakta som mirakulösa.19 Det kommer från högutbildade professionella tränade i medicin som jobbar i frontlinjen i behandlingen av sjuka och skadade.

Tre fjärdedelar av de 1 100 tillfrågade läkarna är övertygade om att mirakel kan inträffa idag – en procentandel som egentligen är högre än motsvarande hos USA:s befolkning i allmänhet. Så det är kanske inte förvånande att sex av tio läkare i USA säger att de ber för sina patienter personligen.20

Dags att ge mig av igen Den stora frågan är dock om tro på övernaturliga händelser har sin grund i misstag, missuppfattningar, förfalskningar, legender, rykten, önsketänkande, konfirmeringsbias, placeboeffekten – eller verkligheten.

32

F alle t M i r a k el

Frågan är om det finns en Gud som utför mirakel och om Gud i så fall har lämnat sina fingeravtryck på övernaturliga händelser genom historien ända till idag? Är Gud till och med tillgänglig för att kunna gripa in i ditt liv idag?

Det var det jag ville få svar på när jag bestämde mig för att skriva denna bok. Även om jag är en kristen vars övertygelser är mycket kända, var jag verkligen intresserad av att pröva styrkan i argumenten när det gäller mirakel. ”Here we go again”, muttrade Leslie med ett leende när hon såg hur jag stuvade ner kläder i min resväska.

Ja, jag skulle ge mig av för att ha samtal ansikte-mot-ansikte med ledande experter inom olika områden så att jag kunde använda deras mångåriga erfarenhet och expertis i min forskning. Det har varit metodologin i de flesta av mina böcker: att söka upp experter jag kan korsförhöra i grävandet efter sanningen.

Jag tänkte att det inte fanns något bättre sätt att börja på än att intervjua den mest kända tvivlaren i USA – Dr. Michael Shermer, grundare och redaktör av tidningen Skeptic.

Jag drog igen blixtlåsen på min packning och tog min flygbiljett till Los Angeles. Mitt mål med att fråga ut Shermer var helt enkelt att jag ville att han skulle lägga fram de starkaste möjliga argumenten emot mirakel. För om det är rationellt att tro på det mirakulösa, då borde det finnas bevis som står emot hans utmaningar.

I slutet av boken kommer jag att be dig att bedöma själv om det gör det eller inte.

DE L 1

Bevisningen emot Mirakel En intervju med Dr. Michael Shermer

K A PITEL 1

En skeptiker föds

D

etta var inte en plats där jag vanligtvis skulle hänga. Där satt jag, en övertygad kristen, vid ett konferensbord i tidningen

Skeptics kontorslokal som låg i ett trähus med två sovrum i ett bostadsområde precis norr om Los Angeles.

Inramade omslag av den bildrika tidningen hängde på alla väggarna. Byster av Darwin och Einstein var placerade över en öppen spis i rött tegel. Hyllor proppfulla med böcker och fräcka krimskrams fyllde varje kvadratcentimeter av utrymmet. Det fanns ett paket ”Tvätta bort dina synder”-tvål som lovade att minska skuld med 98,9 procent. Etiketten på en ölflaska införskaffad under en resa till Utah lydde: ”Polygamiporter: Varför nöja dig med bara en?”

På ett sätt besökte jag anti-kyrkan, en helgedom för vetenskap och förnuft som – enligt många skeptikers synsätt i alla fall – utestänger legitimiteten av att tro på Gud. Det fanns en tid då jag kunde ha varit en skribent för denna fritänkande tidskrift. Men det var många år sedan, under min ateistperiod, när jag inte njöt av någonting lika mycket som att förlöjliga kristna som höll fast vid läror från fåraherdar i första århundradets Mellanöstern. Under den tiden i mitt liv skulle jag ha njutit av en pilgrimsfärd till denna skepsisens kyrksal.

Numera är jag övertygad om att vetenskapen och historien – ja, förnuftet självt – egentligen stödjer den kristna världsåskådningen.

35

36

B evis n i n g e n em o t M i r a k el

Min ateism har vänts upp och ner och ut och in, om inte mirakulöst, så i alla fall oväntat och avgörande.

Idag kom jag till denna kontorslokal för att träffa min raka motsats ansikte mot ansikte. Han är någon vars resa har tagit honom från tro till tvivel och vänt honom från att vara en evangelist för Jesus till att bli en apologet för otro.

Kort sagt så är han skeptikernas skeptiker.

Efter att jag hade väntat i några minuter kom 61-årige Michael Shermer, kortvuxen och tanig, inrusande i rummet med ett språng.

Han såg fräsch ut efter sin sedvanliga torsdagscykeltur med två dussin vänner. Idag cyklade han 80 kilometer på sin tyska cykel i kolfiber, som väger bara sju kilo. Träningen var en etapp av de cirka 36 mil han cyklar varje vecka. ”Det är lite beroendeframkallande”, erkände han med ett leende.

Iförd en svart T-shirt, svarta byxor och sandaler satte sig Shermer bredvid mig vid konferensbordet och fällde upp skärmen på sin bärbara dator. Han hade ett varmt handslag och ett smittande leende. Hans grånande hår börjar bli tunt, men han har en tonårings energi och entusiasm.

Shermer verkade passa in på alla sätt för vad som är en stereotypisk Kalifornienbo. Träningsentusiast? Ja, han har till och med gett ut två böcker om cykling. Noggrann mathållning? Ja, han äter kyckling eller fisk bara en gång i veckan. ”Sällan rött kött”, sa han.

Elbil? Naturligtvis: ”Jag har inte besökt en bensinmack på över ett år.” Politiskt är han liberal när det gäller sociala frågor även om han är ekonomiskt konservativ.

Förr i tiden bodde Shermer i detta hus på 100 kvadrat, som byggdes 1941 och omges av ett högt trästaket. Nu är det ett hem för hans tidning Skeptic med en upplaga på 35 000 exemplar samt för the Skeptic Society – ett icke vinstdrivande initiativ som han

En skeptiker föds

37

grundade 1992. Fyra anställda jobbar här och garaget tjänar som postrum. Två andra anställda bor i Kanada och ger ut en Skeptictidning för barn.

Shermers kontor är trångt och kantat av reklamaffischer för olika debatter han deltagit i, som ”Existerar Gud?” och ”Kan vetenskap och religion förenas?” I foton på väggarna ler han bredvid ateisten Richard Dawkins från Oxford och evolutionärbiologen Stephen Jay Gould från Harvard.

Vi gjorde en paus och tog ett kort på oss själva leende tillsammans. Senare lade han upp det på Twitter. Jag är tveksam till om det kommer att hamna på hans vägg.

Både konstigt och sant?

Jag berättade för Shermer att jag har sökt upp honom av två anledningar. För det första uppskattar jag hans rykte som tveksamt inställd till religion, men ändå allmänt fri från den hånfulla ton som vissa av de mer militanta antiteisterna använder. Ja, det gäller även hans vän Dawkins som en gång uppmuntrade andra ateister att ”förlöjliga och visa förakt” för religiösa trosföreställningar och sakrament.1 Som kontrast gillar Shermer tillvägagångssättet hos den nederländska filosofen Baruch Spinoza, som år 1667 sa: ”Jag har genomgående försökt att inte förlöjliga, att inte beklaga, att inte förakta mänskliga handlingar, utan att förstå dem.”2 För det andra letar jag efter någon som kan lägga fram de bästa möjliga argumenten emot det mirakulösa, fria från känslor och med stöd av undersökningar och resonerade argument. ”Jag vill ha ditt bästa”, sa jag.

När intervjun strax skulle börja kastade jag en blick bakom mig. Hängande på en spik finns ett par boxningshandskar – Ett

38

B evis n i n g e n em o t M i r a k el

gott tecken, tänkte jag, för jag vill ärligt att han ska slå mig med sina bästa invändningar mot mirakel.

Jag uttryckte mig tydligt; jag är inte här för att debattera med honom. Jag flög inte hela vägen till Kalifornien för ett argument.

Jag vill lyssna och lära mig, föra dialog och diskutera. Jag såg ingen anledning till varför de troende och de icke troende inte kunde sätta sig ner och prata rationellt, även om ett ämne som till sin natur övergår rationalitet. Dessutom ville jag höra Shermers berättelse direkt från honom. Vad kunde jag lära mig från någon som har gjort den motsatta resan från den jag har gjort?

Jag kunde säkerligen inte hitta en bättre skeptiker än Michael Brant Shermer, vars CV är nästan 30 sidor långt. Han avlade kandidatexamen i psykologi och biologi vid Pepperdine University, mastersexamen i experimentell psykologi vid California State University och doktorsexamen i vetenskapshistoria vid Claremont Graduate University. Hans avhandling handlade om 1800-talets brittiska evolutionära tänkare Alfred Russel Wallace, som år 1861 förklarade sig vara en ”total icketroende gentemot nästan alla… de mest heliga sanningarna.”3 Shermer är kolumnist för Scientific American och skriver under rubriken: “Skeptiker: att se världen med ett rationellt öga”. Vid Chapman University i Orange, Kalifornien, undervisar Shermer en kurs i kritiskt tänkande med den lämpliga titeln ”Skepsis 101”.

Han har författat fler än ett dussin böcker, t.ex. How We Believe, The Science of Good and Evil, Why Darwin Matters, The Believing Brain, The Moral Arc, och hans senaste: Heavens on Earth.

Han har föreläst på mer än 100 högskolor och universitet, inklusive Harvard (tre gånger), Yale och Massachusetts Institute of Technology.

Han är vida utgiven i populära och akademiska skrifter (till exempel ”How to Be Open-Minded without Your Brains Falling Out” i hösten 2002:s utgåva av Journal of Thought). Han har medverkat i många

En skeptiker föds

39

tv-program och var producent och en av tv-värdarna för ”Exploring the Unknown” på Fox Family Channel. Hans TED Talks inkluderar en med titeln ”Why People Believe Strange Things”.

Jag småskrattade när jag läste titeln på den föreläsningen.

Säkerligen kunde få saker låta konstigare i en skeptikers öron än idén om en gudomlig skapare som griper in i människors vardagliga liv.

Frågan är dock om det är både konstigt och sant.4

Intervjun med Michael B. Shermer, PhD I samma ögonblick som Michael Shermer, som då gick i trean på gymnasiet, läste Johannes 3:16 – ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” – och sedan satte sin tro till Jesus som hans Herre och Frälsare, ylade en prärievarg utanför. ”Vi undrade om det var något slags tecken”, berättade Shermer för mig med ett litet leende som lekte i ena mungipan. ”Kanske klagade Satan över att han hade förlorat ännu en själ.”

Det var en lördagskväll 1971 och Shermers vän George, en troende kristen, ledde honom till tro i ett hem i San Gabriel-bergen i Södra Kalifornien. Kanske var Shermers motiv inte fullständigt rena vid det tillfället – han tänkte ju att en omvändelse kanske skulle öka hans chanser att få dejta Georges syster Joyce. Men det var tillräckligt seriöst för honom och han tog ett steg i tro vilken blev mer solid medan tiden gick.

Shermer återberättade historien om sin andliga resa. Han lutade sig bakåt i stolen med ett ben korsat över det andra och pratade nonchalant om gamla tider som om det hade hänt nyligen.

Jag satt längst fram på stolkanten, gripen och vägande varje ord han sa. Han hade gått från att vara en entusiastisk efterföljare till Jesus till att bli kanske världens mest kända andliga skeptiker.

40

B evis n i n g e n em o t M i r a k el

”Nästa dag tog George och hans familj mig till en presbyteriansk kyrka i Glendal. Pastorn var en riktig intellektuell – det gillade jag. I slutet av mötet sa han: ”Om du vill bli frälst, kom fram.” Jag tänkte: Okej, då går jag fram. Kanske skulle det bli mer officiellt om jag gjorde det i kyrkan.” ”Kom du från en troende familj?” ”Inte alls”, sa han. ”Mina föräldrar skilde sig när jag var fyra.

Ingen av mina föräldrar eller styvföräldrar var troende. När jag berättade att jag var pånyttfödd kristen är jag säker på att de tyckte att det var lite konstigt. För att använda ett av mina syskons ord blev jag ett Jesus-freak.” ”Vad innebar det?” ”Jag gick in för det till hundra procent. Jag gick på bibelstudium på ett ställe som hette Ladan, där kristna tonåringar och unga vuxna samlades varje onsdagskväll. Det var mycket 70-tal – någon spelade gitarr, vi sjöng om Jesus, vi hade långt hår och kedjor runt halsen allihop. Min var ichthys, den så kallade Jesusfisken vars grekiska bokstäver stod för ’Jesus Kristus, Guds Son, Frälsare’. Här – jag ska visa dig.”

Med några tangenttryck fick han fram ett foto på sig själv – solbränd, barbröstad och leende – medan han satt i solskenet på sin tjugoförsta födelsedag. Där, runt hans hals, hängde halsbandet. ”För mig förklarade det kristna paradigmet allt”, fortsatte han. ”Om någonting positivt hände var det Guds belöning för mina goda gärningar eller min kärlek till Kristus. Om någonting dåligt hände tänkte man att Gud handlar på mystiska sätt. Det var rent och fint – allt på sin plats och en plats för allt.” ”Kände du att du växte andligt?” ”Absolut, ja.”

Han talade om att dela sin tro med familj och vänner – vilket lockade fram mycket himlande med ögonen – och till och med

En skeptiker föds

41

om att knacka dörr i ett ärligt försök att sprida evangeliet. Hans ateistvänner tyckte att han var irriterande, men Shermer trodde att om kristendomen var sann, då var han skyldig att berätta om det för andra, även om upplevelsen gjorde honom obekväm. ”Kände du dig nära Gud?” frågade jag. ”Åh ja.” ”Du kände hans närvaro i ditt liv?” ”I allt som jag gjorde. Jag bad om allt, från att hitta en parkeringsplats vid YMCA där jag jobbade, till vilken karriär jag skulle välja, till min flickvän. Allt.” ”Om jag hade försökt att övertala dig att lämna din tro då, hur skulle du ha svarat?”

Han tänkte en stund. ”Låt mig säga så här: du skulle inte ha lyckats.”

Shermer skrev in sig på Pepperdine University, en institution tillhörande Church of Christ, där han njöt av andakter i kapellet två gånger i veckan, kurser i Gamla och Nya testamentet, Jesu liv och C.S. Lewis verk samt att bo bland likasinnade kristna. Hans intention var att läsa teologi. ”Jag ville bli professor i religion”, sa han. ”På det sättet får man teologins intellektuella värld och så får man fast anställning vid ett universitet där man får betalt för att undervisa och läsa och tänka.

Tankarnas liv – det var det som attraherade mig.” ”Vad hindrade dig?”

Han skrockade. ”För att bli professor behövde jag en PhD. Och för att få det skulle jag behöva lära mig hebreiska, grekiska, arameiska och latin. Jag kunde ju knappt ta mig igenom spanska.

Främmande språk var inte lätta för mig. Alltså bytte jag till psykologi, som intresserade mig för att jag tyckte om vetenskapen. Ändå var jag kristen hela vägen genom utbildningen. ”Och sedan då?”

42

B evis n i n g e n em o t M i r a k el

”Och sedan… tappade jag långsamt min tro.”

Jag satte mig rakare i stolen. ”Hur?” ”Gradvis, inom mig själv, som är det sätt jag tror att det vanligtvis händer. Jag tror inte att man resonerar folk ut ur detta. Som talesättet lyder: ’Man kan inte resonera folk ut ur någonting som de inte resonerade sig in i från början.’ Jag tror att det är sant i stora drag. Inte alltid, men så var det i mitt fall.”

Vägen mot skepsis Det var under Shermers masterstudier i experimentell psykologi som han började förlora sin tro. Egentligen var det kulmen av en process som började tidigt i hans kristna liv.

Han erkände nämligen att ”det fanns problem med min omvändelse från början”, där blandade motiv (på grund av hans intresse för sin väns syster), hans obekvämhet med att berätta om Jesus för främlingar och vanliga sexuella drifter som skapade intensiv konflikt och frustration. Innerst inne sa han att han visste att det fanns problem.5 Han blev förvirrad av responsen han fick när han berättade om sin nyfunna tro för en vän på gymnasiet. Shermer förväntade sig en varm omfamning. I stället, när Shermer sa: ”Jag fann Jesus i den presbyterianska kyrkan”, blev hans vän – ett Jehovas vittne – förskräckt. ”Åh nej”, utropade han. ”Fel kyrka!”

Shermer sa: ”Det fick mig att undra hur en annan religion kunde vara lika fullständigt säker på att de hade sanningen som jag var.”

Han gick till en pastor för att diskutera teologiska frågor: Om vi har fri vilja, betyder det att Gud är begränsad i kunskap eller makt? Med en professor vid Pepperdine brottades han med ondskans problem: Om Gud är alltigenom god och allsmäktig, varför händer det då dåliga saker? ”Till denna dag har jag inte hört ett svar på ondskans

En skeptiker föds

43

problem som verkar tillfredsställande”, sa han. ”När det gäller problemet med fri vilja innehåller de flesta svar komplicerade logiska vändningar och semantiska ordlekar.”

Vid Glendale College uppmanade han sin professor i filosofi att läsa en populär kristen bok som hävdade att bibliska profetior pekade mot Jesu återkomst. Men i stället för att böja knä för Jesus skickade professorn ett svidande tvåsidigt (radavstånd 1) svar på bokens argument till Shermer. Till denna dag har Shermer brevet fortfarande.

Efter sin kandidatutbildning slutade han att vara med i någon kristen gemenskap. ”Det fanns ingen diskussion om religion på universitetet. Ingen brydde sig om det”, berättade han för mig. ”I stället såg jag människor som var glada och lyckade medan de gjorde sin egen grej. Sedan, medan jag studerade antropologi, sociologi och socialpsykologi kunde jag tydligt se att religiösa trosföreställningar är kulturbundna. Till exempel: om du föds i USA är det troligt att du blir kristen; om du föds i Indien blir du troligtvis hindu. Så hur kan vi avgöra vilken religion som är den rätta? Jag började tappa intresset för kristendomen medan jag blev mer intresserad av vetenskapen. Snart blev vetenskapen mitt trossystem och evolution min doktrin.” ”Fanns det en tid då du tog av dig ditt ichthys-halsband?” frågade jag. ”Ja, efter ett tag kände jag mig som en hycklare när jag hade det på mig, för jag var inte säker på om jag verkligen trodde på de där grejerna längre. Jag slängde inte ner det i vrede. Jag tillkännagav inte att jag var ateist. Det var bara någonting jag gjorde tyst. Helt ärligt tror jag inte att någon märkte eller brydde sig.” Än en gång sträckte han sig efter sin bärbara dator och tog fram ett foto. ”Här är en bild på mig från universitetstiden. Det är när jag höll på att komma ut – se, inget fiskhalsband.”

44

B evis n i n g e n em o t M i r a k el

”Vad ersatte du det med?” ”Jag började senare ha på mig ett gyllene dollartecken. Vid den tiden gillade jag Och världen skälvde (roman av Ayn Rand, övers. anm). Nu har jag inte på mig någonting. Jag är neutral.”

Detta var ändå inte slutet på hans trosupplevelse. Det skulle bli ett sista försök att få kontakt med Gud. Mitt i en djup kris skulle det komma en innerlig bön om ett mirakel som aldrig infann sig.

Miraklet som inte hände Ibland återuppväcker en tragedi en tro. Smärta, som C.S. Lewis observerade, kan vara Guds megafon för att väcka de andligt döva.6 Men vad händer när, i stället för ett mirakulöst svar på bön, den tårögda bedjaren bara hör tystnad från ovan? Miraklet som inte inträffar kan leda till att tron avdunstar till ingenting.

Det var det som hände Michael Shermer. ”Min stora kärlek på högskoletiden hette Maureen, en vacker och underbar ung kvinna från Alaska. Vi träffades vid Pepperdine och dejtade fortfarande efter att jag hade tagit mastersexamen.

Hon jobbade för en inventeringsfirma – de brukade köra till företagslokaler mitt i natten och göra inventering medan det var stängt. En natt mitt i ingenstans körde bilen av motorvägen och rullade runt flera gånger. Hon hade inte på sig säkerhetsbältet – och bara sådär bröt hon ryggen.”

Jag rös. Det var hjärtekrossande. En skadad bil i mörkret i botten av en ravin. Skriken, stönen, förvirringen, sirenerna.

Förändrade liv, brutna drömmar, förstörda framtider. Det är en dyster och ohygglig scen, men extra mycket förstås när personen som lyfts upp på bår är någon du älskar. ”Hur fick du höra om det?” frågade jag. ”Hon ringde runt klockan fem på morgonen. Jag sa: ’Vad är

En skeptiker föds

45

det som händer?’ Hon sa: ’Jag är på sjukhuset.’ Jag var chockad, för hon lät ganska vanlig. ’Vad? Vad hände?’ Hon sa: ’Jag vet inte.

Jag kan inte röra mig.’”

Förlamad från midjan och neråt tillbringade Maureen sex månader på Long Beach Memorial Hospital. ”Jag brukade besöka henne nästan varje dag. Jag cyklade kring 40 kilometer”, sa Shermer. ”Det var mycket upprörande. Varför skulle detta hända en sådan underbar ung kvinna?”

Jag visste vad jag skulle göra om jag var i den situationen: som kristen skulle jag be. Men Shermer hade redan tagit bort sitt Jesushalsband. Fanns det fortfarande en smula tro kvar? ”Fanns det en punkt då du bad Gud att hela henne?” frågade jag. ”Det gjorde jag, absolut. Det var en av de där helkvällarna på akuten. Även om jag för det mesta hade checkat ut från min tro, tänkte jag: Jag behöver ge det här en chans och be Gud att hela henne. Det var inte som om jag satte Gud på prov. Jag tyckte bara så synd om henne att jag skulle försöka vad som helst.” ”Hurdan var din bön?” ”Jag stod på knä och böjde huvudet. Jag var lika ärlig som jag någonsin har varit. Jag bad Gud att ha överseende med mitt tvivel för Maureens skull, att hela henne, att andas in liv i henne. Så bra som jag kunde i stunden, trodde jag. Jag ville tro. Om det fanns en Gud som var mäktig och kärleksfull, om det fanns någon rättvisa någonstans i universum, då skulle han säkerligen hjälpa den här dyrbara, omsorgsfulla, medlidande unga kvinnan.”

Jag väntade på att Shermer skulle fortsätta. Det var tyst en stund. Sedan frågade jag: ”Vad hände?”

Han skakade på huvudet. ”Ingenting.”

Jag lät orden hänga i luften innan jag sedan frågade: ”Hur reagerade du?”

46

B evis n i n g e n em o t M i r a k el

Han ryckte på axlarna. ”Jag var inte särskilt förvånad. Jag tänkte: Nåväl, troligtvis finns det ingen Gud. Saker bara händer.

Det är ondskans natur. Varför händer dåliga saker goda människor? Nå, varför inte? Det är termodynamikens andra huvudsats.

Det är så världen är.” ”Var det sista spiken i likkistan för din tro?” ”Ja, man kan säga att det var det. Jag var liksom: ’Äh, åt helvete med det.’” ”Var du arg på Gud?” ”Det fanns ingenting att vara arg på. Han är inte där. Det är bara sådant som händer. Det goda, det onda – det är ganska slumpartat.” ”Alltså tror du att universum saknar mening”, sa jag mer som påstående än som fråga. Jag kom att tänka på Richard Dawkins välkända uttalande: ”Universum vi iakttar har precis de egenskaperna vi borde förvänta oss och det finns, i grunden, ingen plan, inget syfte, ingen ondska och ingen godhet, ingenting förutom blind, obarmhärtig indifferens.” 7 Shermer sa: ”Det finns ingen högre mening. Det är upp till oss. Vi måste skapa vår egen mening. Det är den enda meningen vi har i detta universum.”

Jag tittade ner i mina anteckningar. I marginalen klottrade jag; ”En trovärdig bok om mirakel måste bemöta det som aldrig händer.”

Sedan strök jag under det.

Två gånger.8