MARCUS CATO
Skärgårdens hemlighet
Fler böcker av Marcus Cato utgivna av Visto förlag.
Fyrvaktarens son och draken Äventyret på Hanö (2019)
Fyrvaktarens son och draken
Drakarna flyger i gryningen (2023)
Golfarens 201 bästa ursäkter (2024)
Fyrvaktarens son och draken Skärgårdens hemlighet
Utgiven av Visto förlag, Lerum 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Marcus Cato © Omslagsbild: Johanna Lindqvist
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-200-3
Till Gabriel Gå dit drömmarna leder dig!
Kapitel 1
Mörkrets
skuggor
Carl vaknar med ett ryck och kastar sig upp i halvsittande ställning. Hjärtat bultar. Något är fel. Han greppar musköten bredvid sängen och sätter sig upp. Han lyssnar. Inte ett ljud hörs. Natten tycks hålla andan. Fyrens strålar sveper förbi utanför det nattsvarta fönstret.
”Vad är det?” frågar Emma, som vaknat av Carls hastiga rörelse.
”Jag hörde något”, svarar Carl.
”Äh, du drömde bara. Det är tredje gången den här månaden du gör likadant”, konstaterar Emma.
Carl vet att Emma har rätt. Han har vaknat med ett ryck många gånger det senaste året. Oftast av drömmen att han landar i vattnet efter att ha hoppat från ett brinnande skepp. Fast detta är något annat.
”Det här är annorlunda”, säger Carl och fortsätter lyssna.
”Det är väl bara vinden?”
”Hör! Det är vindstilla. Det är något annat. Jag går ut och tittar”, fortsätter Carl upphetsat och reser sig upp.
”Det är väl bara Måns på dasset? Även en fyrvaktarassistent måste väl få bajsa på arbetstid?” fnittrar Emma. ”Han kommer ju skita ner sig om hans husbonde kommer ut med bössan i högsta hugg för att han råkat gå på dasset vid fel tillfälle”, fortsätter hon.
”Kanske det, men jag måste kolla”, svarar Carl samtidigt som han börjar gå mot ytterdörren.
Det skottskadade benet värker som alltid. Det är samma sak varje natt och morgon, innan han vaknat till så att cirkulationen kommer igång. Ett annat minne, förutom mardrömmarna, som han bär med sig från deras förra äventyr.
Carl öppnar ytterdörren och tittar ut. Ingenting konstigt i sikte. Bara mörker och fyrens ljussken som kastas ut över Hanöbukten. Han fortsätter ut på verandan för att ta steget ner på gräsmattan som ligger mellan huset och fyren. Det är helt vindstilla. Julinatten är varm. Det daggvåta gräset kyler hans bara fötter. Han stannar och lyssnar. Tyst. Eller? Han ser en skugga fladdra till i fyrljusets sken, en hastig rörelse, knappt mer än en viskning i mörkret. Han känner hur pulsen ökar. Musklerna spänns. Han håller andan. Tyst spänner han hanen på musköten.
Fotsteg bakom honom. Han hinner inte reagera. Skuggor kastar sig över honom och tvingar ner honom i gräset. I tumultet brinner ett skott från hans musköt av. Kulan slår rakt in i fyrens vita murvägg.
”Binn ena dau, kaa!” hör Carl en av dem ropa samtidigt som händerna bryskt förs bakom ryggen.
”Ja försöjer kaa. Hålln stilla kaa!” ryter en annan.
Carl kämpar allt vad han har. Han sliter med hela kroppen och försöker rycka sig loss med armarna. I kampen träffar hans armbåge något hårt. En kladdig sörja fastnar på huden och börjar sakta rinna ner längs armen.
”Helvede! Han träffa mej ragt på monnen kaa!” skriker en.
Kampen är förgäves. De trycker ner honom i det våta gräset.
Carl känner hur händerna binds ihop. Han har inte ork att hålla emot. De är flera och han är bara en. Det är detta Carl fruktat hela tiden. Det är därför han vaknar om nätterna. Förr eller senare skulle någon vara girig nog att våga utmana ödet att få en drakes vrede mot sig, i utbyte mot rikedomar. Han sliter förgäves i repen som skär in i handlederna, som knivar genom huden. Det för honom tillbaka till minnet då han och Emma satt bundna vid masten på John Ross skepp. Emma! Han måste varna henne!
”EMMMAAA!” hinner han desperat skrika innan han känner något hårt träffa bakhuvudet och allt blir svart.
Kapitel 2
Gamla fiender blir nya vänner
Det är svårt att avgöra vad som är värst, värmen som klibbar fast hans uniform mot ryggen eller de ändlösa diskussionerna som virvlar runt i salen på Storgatan i Örebro. John Ross känner sig lika malplacerad som en fisk i ett bibliotek, men han har inget val. Amiral Saumarez och prins Georg har gett honom tydliga order, att övervaka fredsprocessen samt samla in viktig information.
”Det här är en historisk dag för Europa!” utbrister den svenska utrikesministern Lars von Engeström, samtidigt som han signerar fredsavtalet med England.
John Ross kan inte låta bli att dra på munnen. Sverige är inte ett land som saknar självförtroende. För hundra år sedan hade de varit en stormakt att räkna med. Nu skulle britterna kunna äta dem till frukost om de ville. Ändå var det krig som nu avslutades mellan länderna mer av ett formellt spel än en verklig konflikt. Ett krig på papper. Sverige hade ju bara förklarat krig mot England för att Napoleon hade tvingat dem till det.
”Xорошо!” utropar den ryske delegaten Nikolai Korolenko, när han signerar det andra fredsavtalet som sluts denna dag.
England och Ryssland har länge stått på varsin sida i kriget, men nu blir gamla fiender till nya vänner. De har fått en gemensam fiende i Napoleon. Bara en månad tidigare har franska trupper korsat den ryska gränsen. De tidigare allierade franska och ryska trupperna har nu blivit fiender. Ryssland behöver nya vänner. De är här i Örebro för att skaffa sig dem.
John Ross är kanske inte diplomattypen, han är hellre ute på havet med sina mannar, men han är väl medveten om spelet bakom denna fred. Knappt tre år tidigare hade Sverige förlorat Finland till Ryssland. Nu sitter de tillsammans och skapar allianser. För det otränade ögat kan det verka mycket märkligt, men John Ross förstår att det finns något i potten för Sverige. Utan tvekan har både ryssarna och britterna gett löften om att backa upp Sverige i ett övertagande av Norge. I utbyte ger Sverige stöd med förnödenheter, vapen och trupper till kriget mot Napoleon. I Hanös hårda vindar hade lojalitet varit något enkelt. Som en kedja av orsak och verkan. Här i Örebros tunga, syrefattiga rum är lojalitet en handelsvara. Något du kan köpslå med. John Ross drar en djup suck. Han kommer aldrig vänja sig vid det här. Sverige behöver dessutom England. Den viktigaste handelspartnern de har. Det var därför John Ross hade hamnat på Hanö. Även om Sverige och England var i krig, skulle den svenska ekonomin havererat om de
inte fick möjlighet att handla med britterna. Hanö hade varit navet för den handeln.
Tankarna kring Hanö och den personen John Ross varit återkommer ständigt i hans tankar. Jakten på drakarna hade blivit en osund besatthet. Tiden efteråt i England hade fått John Ross att inse det. Han är idag glad att han slipper tänka på drakarna, Carl, Emma och alla andra som hade kommit i vägen för hans besatthet. Livet blir enklare av det.
”What a joy!” säger Edward Thornton när han signerar fredsavtalen med både Sverige och Ryssland.
Han reser sig och skakar hand med de andra representanterna.
Edward Thornton, det där rövhålet, tänker John Ross. Han har säkert haft ett finger med i spelet kring varför han skickades till Örebro. De har stött på varandra många gånger i London under åren, men de har aldrig kommit överens. Edward, född i London, var en typiskt överlägsen engelsman som alltid verkade se ner på John Ross och hans skotska ursprung.
Efter John Ross återkomst till London, där hans heder hade återupprättats på grund av Carl och draken, hade hans status höjts. Detta kan absolut inte ha landat väl hos den snobbige Edward, reflekterar John Ross. Nu vill han säkerligen visa John Ross att det är han, den stora Edward Thornton, som är högst upp på statusstegen. Som om John Ross bryr sig om det. Status är det minsta han bryr sig om numera. Men det retar honom att se hur det där rövhålet
njuter. Kanske för att han påminner John Ross om den drivkraft han själv en gång hade.
Denna dag, den 18 juli 1812, skapas en allians mellan Sverige, England och Ryssland. De enar sig mot Napoleons Frankrike och deras allierade. John Ross reflekterar inom sig att inget i livet är ristat i sten. Även de hårdaste klipporna slipas av tidens tand. John Ross vet att han själv inte är något undantag. Gamla fiender kan bli nya vänner. Gamla vänner kan bli nya fiender. Han lovar sig själv att hans lojalitet aldrig ska vara till salu. Vill amiralen att han är där för att övervaka och samla in viktig information, då är det vad han är satt till att göra. Kanske kommer det att leda honom ut på nya äventyr?
Kapitel 3
Fångar
Carl rycks ut ur sitt mörker i samma stund som en hink vatten hälls över hans huvud. Hela hans kropp är genomblöt och han försöker förstå var han är. Han känner gräsets fuktiga strån mot sidan av kroppen. Synen är grumlig. Han ser några silhuetter framför sig. Bakhuvudet dunkar som om någon bankade in spik i hans skalle. Händerna är bakbundna och en tygtrasa är bunden kring hans mun. En sånglärkas morgonpigga kvitter fångar hans öron. Han gör ett försök att komma upp, men misslyckas.
”Res hanna opp”, hörs en röst väsa.
Han känner en hand gripa tag i honom och dra upp honom ur gräset. Så fort handen släpper så faller Carl tillbaka till marken.
”Håll hanna opp”, säger samma röst.
Carl känner åter en hand som drar upp honom. Denna gång släpper den inte taget. Sakta klarnar Carls syn. Det har börjat ljusna. Han är fortfarande på gräsmattan utanför fyren. Han hör ett dovt rytande till vänster om sig. Han
ser Emma sittandes bunden bredvid honom. Hennes blick är som en galen hunds. Hon har en trasa bunden kring munnen. Carl förstår att rytandet han hör är alla jordens svordomar, fångade i trasans famn.
Carl vänder blicken till höger. Där sitter hans fyrvaktarassistent Måns, bunden på samma sätt som Emma. Skillnaden är att inga svordomar lämnar hans mun. Istället faller tårarna längs kinderna. Måns är bara något år yngre än Carl, men säkerligen inte lika härdad, tänker Carl. De två äventyren Carl och Emma varit med om, det har gjort något med dem. Som att de mognat snabbare än andra i sin ålder. Som stora händelser ofta gör.
”Vau haur ni de däringa gollet?” hör Carl en röst säga och han rycks bort från sina tankar.
Rösten är bekant. När Carl reser upp sitt huvud känner han igen ansiktet. Det är listerlänningen som han och Emma stötte på i skogarna vid Mörby backe för ett par år sedan. Som de då hade lyckats fly ifrån. Denna gång har han sällskap av två andra män. Säkerligen samma män som Vidrik hade berättat om, som Tommy Helfinger hade skrämt på flykten i Valje. Carl förstår genast vad Vidrik menat med att männen troligen har ett komplicerat släktskap med varandra. För det är tydligt att dessa män inte har alla hönsen hemma. Det är dock några envisa jäklar, det får man ge dem, tänker Carl, samtidigt som han hör en musköthane spännas.
”Vau haur ni de däringa gollet kaa?” upprepar mannen och sätter muskötens mynning mot Emmas huvud.
Carl försöker säga något, men trasan i munnen hindrar honom. Bara ett stön når den sommarvarma gryningsluften.
”Vau sea du kaa?” undrar mannen.
Carl fortsätter prata, men det är lönlöst. Han försöker nicka med huvudet för att få dem att förstå att de ska ta bort munkavlen. Tyvärr verkar inte spannarna gå hela vägen upp i dessa listerländska brunnar och gör de det är de troligen fyllda med sågspån.
”Hörr ni vau han sea?” frågar mannen sina kamrater.
”Naj, kaa”, svarar mannen som håller upp Carl.
”Naj, kanska sku vi ta ur lasen, kaa?” svarar den tredje.
Carl hinner tänka att det är den av dem som fått högst intelligens. Samtidigt känner han knuten på munkavlen lösas upp. Carl ser sin chans.
”OOOOOOUUU!” ylar Carl allt vad han har, innan han känner munkavlen dras åt igen.
Panik smyger in i angriparnas ögon. Det Carl gjort är inget dessa män förväntat. De flackar med blicken mot den ljusnande himlen. Ingenting i sikte. De blickar ut över horisonten i ytterligare någon halvminut. Ingenting. Paniken minskar åter i deras ögon när det de fruktar inte dyker upp. Istället tilltar den i Carls. Kanske har de inte hört. Kanske har Carl kostat dem alla livet.
Ledaren av gänget går fram till Carl och greppar hans käke med full kraft. Det känns som att den ska krossas.
”Da däa wa jävelö vedalö gjoat, kaa! Däin wen ka ente räa de nu, kaa!” säger han ilsket.
Carl förstår inte alla orden, men han förstår innebörden av det som sägs. Paniken sprider sig ytterligare.
”Skju dägan, kaa!” beordrar mannen sin kompis.
Kompisen stirrar tillbaka, förvånat och oroligt. Hota, ja det är okej, men att skjuta någon, det är en helt annan sak. Han tittar på Emma, som fortfarande är lika ilsken. Han tvekar. Och tvekar.
”Skju na, kaa!” skriker mannen igen, innan han sliter musköten ur händerna på kompisen.
Han höjer bössan och sätter den mot Emmas panna.
”Adjö”, säger han.
Carl blundar. Hjärtat slår hårt mot bröstet. Sånglärkans kvitter omsluter honom, som om världen höll andan. Det är hans fel att Emma nu dör och att han själv kommer att dö. Det finns inget liv utan henne. Han ser hela deras tid tillsammans passera. Från att han sprang in i henne den där dagen när han jagade fåglar, till gårdagskvällens mysiga stund på klipporna. Allt de genomgått rusar genom hans tankar i väntan på skottet. Fast det kommer inget. Istället hör han hur mannen som varit bakom honom plötsligt börjar springa.
Carl öppnar ögonen. Mannen står fortfarande kvar med bössan riktad mot Emmas tinning, men blickandes bort mot sin nu springande kompis, som redan är på väg över stenröset som leder in i tistelsnåren. Det taggiga snåret verkar inte hindra mannens framfart.
En sekund senare rusar den andre kompisen, tjutandes, åt samma håll. Som om han hade eld i baken! Och det har
han! Byxorna ryker! Hans rumpa sticker ut i det avsvedda hålet i byxorna.
”WOOAAUU!” skriker strax därefter mannen som håller musköten mot Emmas huvud. Han släpper vapnet och sätter av i samma riktning som de andra. Det enda han lämnar kvar, förutom bössan, är doften av skinkstek.
Carl ler stort när han möter drakens blick. Hans ylande hade nått fram, men det hade verkligen varit i sista stund.
Sommaren 1812 står hela Europas framtid på spel, när gamla fiender blir till nya vänner.
Ett brittiskt krigsfartyg har kapats. Topphemliga dokument, som kan vända hela kriget i Napoleons favör, är spårlöst försvunna. När John Ross och Clifford Williams oväntat återvänder till Hanö, är det inte främst för att säga förlåt, utan för att be om hjälp.
Carl, Emma och drakarna dras in i en desperat kapplöpning mot fienden. Från lugnet i fyrvaktarbostaden på Hanö till explosiva eldstrider i den nattmörka skärgården utanför Karlskrona, där insatsen aldrig varit högre. Men det är inte bara vapen som hotar dem. Gammal fiendeskap, tvivel och oväntade känslor väcks till liv. Går det att lita på dem man en gång kämpade emot? Och hur mycket får man offra när det handlar om kärlek, vänskap … och Europas framtid?
Skärgårdens hemlighet är den storslagna och actionfyllda finalen i serien om Fyrvaktarens son och Draken. Ett äventyr fyllt av eld, hjärta och avgörande val.
www.vistoforlag.se