MAYA MANSNERUS TOMTARNA I TORNET
Förord
Detfinns platseri världensom vi passerarvarje dagutan atttänka på dem. Trapphus vi stressarigenom,hissarsom suckar under vårvikt, lampor somblinkarenextra gång utan attviläggermärke till det. Vi tror attalltdetta bara är teknik, slumpoch vardagliglogik.
Mensåenkelt är detinte.
Undervårafötter, bakom väggarna, irören ochde bortglömdaskrymslena, finns detsmå varelser somvakar öveross. Varelser somsopar undan damm,rättartillsmå feloch ibland ställertilldet lite –men bara föratt livet skabli lite roligare.
Tomtar.
De är inte sagor från förr.
De finns kvar.
De bor mittiblandoss.
Ochi vissa höghus…lever de meräventyrligt än någon kanana.
Denhär boken bjuderdig in ideras hemligavärld. In iTornblick 27 –huset somnästanvaknade,folketsom kämpadei skuggorna,och vänskapensom växtedär ingentroddeatt denkundegro.
Detärenberättelseommod, skratt,katastrofer, strumpchipsexperiment ochenflicka somsåg något ingenannansåg.
Framföralltärdet en berättelse om attingetärför litet föratt göraskillnad.
Så öppna boken. Stig in itunnlarna. Menvar försiktig– detkan glimmatilli ögonvrån.
Då vetduatt du inte är ensam.
Epilog –Tomtari
skuggorna av en stad
Staden brusadesom vanligt. Bilarkörde,lampor blinkade,cyklister ringladesig fram sommyror i morgonsol.Ingen av människornasom passerade Tornblick27anade atthuset hade etthjärtasom en gång dunkati panik. Ingenvisstehur nära de varitnågot märkligt, magisktoch oförklarligt.
Mentomtarnavisste.
De levde vidare isinasmå rumoch tunnlar,skrattade i kvällsskenet,stökade itvättstugan(menintelikamycket somförr),smögi väggarnaoch hjälptehuset hålla sig helt ochtryggt.
Tjoffe
…fortsatte muttraomordning, listor ochrutiner,men alla märkte hur hans röst blivit mjukare.Han brukadestanna till vidhjärtstationens panel, lägga handen på metallen ochviska:
– Sov gott, gamle vän.
Gnistur
…blev tomternasmestrespekteradetekniker– ochäven densom fick städas upp efter. Hanskrev nercentralens
signaleri en litenbok, somomhan antecknade ordfrån en gammal sagoberättare.
– Huspratarinte, brukade hansäga.
Ochsedan,tyst:
– Menvårtgör detändå.
Mimsan
…smögvarje kväll upp till våning 7. Honoch Elsa bytte småpresenter:kaksmulor,pysselglitter,bilderpåtomtar (som Mimsan inte borde ge bort, men gjorde ändå). De varvänner– ihemlighet– somfåsåg menallakunde känna.
OchElsaskrev isin dagbok:
“Min bästa vänärliten somenmjukmössa,snabbsom ettskrattoch modigsom tiobarn. Ingenfår vetaom henne.Hon är minhemlighet.”
FruBacklund
…fickenextra kopp te varjenattfrånokänd avsändare. En litensöt bulle dök alltid upp bredvidtekoppen. Ingen visste hur denkom dit.
Honvisste.
Ochhon log.
HusetTornblick 27
…sov lugnt igen.Hjärtstationenlåg tyst idjupet, lika stilla somengammalbok somväntarpåatt läsasendag.
Menibland, bara ibland, blinkade en lampai korridoren somomhuset sträckte på sigoch mumlade:
– Tack.
Tomtarna svaradeintehögt.
De logmot väggarna.
De fortsatte sitt arbetOch Tornblick27, mitt i stadebrusstod därsom alltid:Ett vanligthöghus fövärlden.
Ett magiskthem förtomtarna.
Mitt istorstadenstårTornblick27, ett höghus som ser helt vanligt ut men under golvbrädor,i rör och ventilationstrummorleverett
Härbor Tjoffe,den stressade vaktmästartomten, Gnistur som kan prata med eluttagen, och Mimsan busig, modigoch alltidpåfel
När tomtarna upptäcker en gammal förbjuden central djupt inne i källaren börjar huset vakna till liv. Lampor blinkar,dörrar öppnas av sigsjälva och människor börjar ana att något mer än teknik spökari huset.Samtidigtborrar byggarbetarna alltnärmare
tomternas huvudgång.
Med en flicka som tror på magi,enportvakt som ser skuggor,en gammal dam som vet mer än hon säger,och ett hus som nästan får
egen vilja, måste tomtarna göradet omöjliga: Rädda sitt hem utan att någonsin bli upptäckta.
En varm, rolig och spännande saga om mod, vänskap, katastrofer hemligtfolkvardagstomtarna. plats vid fel tillfälle.
och hemligheter som gömmer sig precis bakomväggen.
