Ettstadsmuseums uppgångoch fall
Strängnäs museums historia 1973–2018
DANIEL FJELLSTRÖM
Ettstadsmuseumsuppgång ochfall
Daniel Fjellström
Ettstadsmuseums uppgångoch fall
Strängnäsmuseums historia 1973–2018
©DanielFjellström2024
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8097-5049
Innehållsförteckning
Tidigmuseiverksamhet iSträngnäs
Grundandet av ettnyttstadsmuseum –
Strängnäsmuseum1973–197950
Strängnäsmuseumunder ny ledning1980– 1993
FörsäljningenavTryckerihuset ochett museum iträda 1993 –1997107
Mellan museum ochkulturhus 1998 –2003125
Multeum–Kulturoch kunskapscentrumi Strängnäs–Strängnäsmuseuminyskepnad –2003–2016137 NedläggningenavSträngnäs museum –2016– 2018
Bakgrund
Första gången jaghörde talasomSträngnäs museum var2012. Jagfick ettmejlfråndåvarande biträdande länsmuseichefeni Sörmlandsom undradeomjag varintresserad av en projektanställning iSträngnäs för attgöraenmuseiutredning. Projektetlät intressant ochjag tackadegladligenja. Tillsammansmed en kollegaskullejag utreda vadsom egentligen fannsi Strängnäsmuseisamlingoch vilkaalternativför framtidenviansågatt detfanns.Vårtuppdrag varatt göra en »översiktliginventering« där vi skulle försökaidentifiera »samlingarisamlingarna« ochförsöka bedöma dess potentialsamtdeproblem somfanns.
Efterutredningen så skedde egentligen ingentingpåett parår. Men på hösten 2016 befann jagmig på en arbetsresa iNorge då jagblev kontaktadavkommunantikvarien iSträngnäs;Katja Sinn.Kultur- och fritidsnämnden hade nu fattat beslut attavyttra hela museisamlingen. Honskullebegäratjänstledigti sambandmed dethär ochundrade om jagvar intresseradatt leda projektet. Om jagvar detkunde jagsöka tjänsten.Jag hade en dryg veckainnan jagåtervände till Strängnäsfrån Norge. Alltså gott om tidatt funderapåomjag villeåta miguppdraget.
Jaganade attjag skulle ha mycket goda chanseratt få tjänsten om jag sökteioch medmin tidigare erfarenhet av samlingarna. Jagförstod attdet skulle bliett mycket svårtprojekt.Men samtidigtsåintressant ochunikt attjag inte kundetacka nejom jagbleverbjudentjänsten. Närjag komtillbakatillSträngnäs söktejag tjänsten ochförstaoktober 2016 tillträdde jagtjänstensom tillförordnadkommunantikvarieoch projektledareiSträngnäs.
Idén till denhär bokenväxte fram undermin tidsom tillförordnad kommunantikvarie.Nedläggningen av Strängnäsmuseumärdet enda, hosMyndigheten förkulturanalys, dokumenteradefallet av ettkommunalt museum somhar lagtsner.Vilketgör detunikt isvenskmuseihistoria.
Jagärockså rädd attnedläggningen av Strängnäsmuseumkan bliett prejudikat förframtidanedläggningar av museer,och jaghoppasdärför attden härboken skakunna vara ettvarnandeexempel förandra museer ienliknandesituation.Det är ocksåviktigt föreftervärlden attvetaatt detengångfaktisktfanns ettkommunalt museum iSträngnäs.
Iboken kommer både positiva ochnegativaaspekteravmuseiverksamheten iSträngnäs attlyftasfram. Jaghar ocksåtillåtitmig själven avslutande analys därjag utifrånkällmaterialetoch mina egna erfarenheterlyfterframvad jagtrorvar problemenmed Strängnäsmuseumsom slutligenledde till dess nedläggning.
Detovannämndakällmaterialetbestårav: 1. arkivmaterialkopplat till SträngnäsmuseumfrånSträngnäs stadsarkiv ochSörmlands museumsarkiv.2.Det klipparkiv somvar delavSträngnäs museumsarkiv. 3. Intervjuer medpersonersom på någotsätthar haftmed Strängnäs museum attgöra.
Detarkivmaterial somjag hargåttigenomiSträngnäs stadsarkiv är allt arkivmaterialkopplattillNämnden förhembygdsvårdi Strängnäs (1920–1970),Strängnäs kulturnämnd(1971–1992),Strängnäs fritids– och kulturnämnd(1993 –2006) samt Strängnäskultur- ochfritidsnämnd (2007– 2018). Utöver dethar jaggåttigenomhelaSträngnäs museums diariummellan 1973 och1992. Diarietärvälordnat ochinnehållermycket material från dess attmuseetgrundas 1973 fram till 1993.Därefterfinns ingetdiarium atttalaom. Denprimära orsakentilldetta är attmuseiintendentensades uppfrånsin tjänst 1993.Det finns heller ingetdiarium över Strängnäsmuseumfråntiden 2003 –2018, vilket jagbenämner »Multeum-tiden«, enbart ettklipparkivför åren 2006 –2009.
Detarkivmaterial somjag hargåttigenompåSörmlands museum är Sörmlandsfornminnesförenings arkivsamtSörmlands hembygdsförbundsarkiv,åren1947–1962.I Strängnäsmuseums föremålsmagasin fanns»Strängnäsmuseiarkiv«.Det vardockinteett enhetligtarkiv igod arkivvetenskapliganda, utan utspritt i flera olikarum ochplatser.Det varintesjälvklartatt identifiera alltingsom ettenhetligt arkivutandet varsnarare »all tryckt informationkopplat till Strängnäsmuseum«.Del av
dethär museiarkivet varett mycket välordnatklipparkivfrån »Strängnäs
Tidning« samt »Tidningen Folket.
Jagvalde ocksåatt göra intervjuer föratt försökaförstådet sominte gåratt läsa sigtill, samt attförsöka få en uppfattninghur olikapersoner haruppfattat Strängnäsmuseumunder årenslopp.
Bokenärimöjliga månskriven kronologiskt.Detta gäller såvälkapitlens dispositionsom textensdispositionen ikapitlen. Ivissa fall hardet inte varitmöjligt attfölja en strikt kronologiskordning,dåvissa skeenden sträcker sigöverenlängreperiodmen måsteskrivas iett sammanhang.
VissaaspekteravSträngnäs museum harjag givitenskildakapitel ochenbartnämnt ikorta ordalagi denkronologiskatexten. Dettagörs av flera skäl.Ivissa fall handlardet om sakersom sträcker sigöveren sådanlångperiodatt jaganser attdet tarvar ettegetkapitel.I andrafall kanämnet vara så pass stortatt ettegetkapitel är nödvändigt.Vidarekan detävenberopåämnet isig inte passar in ien kronologiskt skriventext.
Strängnäsmuseums stadshistoriskabasutställning(1976 –1997) beskrevs som »enrundvandringblandbrickorurdetförflutna.«. Denhär boken kanpåsamma sättses som »brickor ur Strängnäsmuseums historia«.
Museernasoch samlingarnas historia
Museernashistoriaärgammaloch likt mycket annatärden föränderlig. Iden statliga museiutredningen »Minneoch Bildning« (1994) definierasett museum på följande sätt:
»Ett museum är en delavsamhälletskollektivaminne.Museetsamlarin, dokumenterar,bevararochlevandegörföremålochandravittnesbördommänniskorskulturoch miljö. Detutvecklar ochförmedlar kunskapför allmänhetenoch medverkarisamhällsutvecklingen.Museetssyfteärbildningförmedborgarna.«1
Detärnog ungefärsåde flestaidagskulledefinieraett museum.Men detärintealltidsåmuseerhar definierats ellersettut.
Förvad somofta ansesvaraEuropas första museum fårvigåtillbaka till 1444 och Medicipalatset(PalazzoMediciRiccardi) iFlorens. Medicipalatset är denförstabyggnaden isittslagsom byggdesutifrån vadviidagkan kalla»renässansprinciper«. Såvälutsidan sominsidan av palatset var noggrant dekoreradför attuppnå en harmoniskhelhetseffekt ochi de olikarummen (studiolos) fannsantikamöbler, konst, mynt,skulpturer, böcker,naturaliermm, somMedicéerna(Medicisläkten) kundevandra runt blandoch få inspirationoch kunskapav.2 1400-taletsFlorens präglades av ökat välstånd somärdirektkopplat till bankväsendet ochden utveckladehandeln.ByggetavMedicipalatsetvar ettsättför Medicéerna attframhävasin ställningsom Florensmäktigastefamilj. Bygget var politisktoch innebarenny form av makt.Det nyamateriellavälståndet flyttadefokus från detandliga ochkontemplativa,tilldet materiella och
1 »Minne ochBildning« SOU:1994:51(1994)
2 »Museums andthe ShapingofKnowledge« (2001) av Eilean Hooper-Greenhill
sekulära. 3 Detinnebar ocksåett nytt sättatt förhålla sigtillhistorien och nutiden. Historienskulleintelängreses ochförstås genomögonenpå medeltidamunkareller araber,utanklassiska texter skulle läsasdirekt ochförstås genomdenya idéersom renässanseninnebar.Påsamma sättskulleintelängreantikastatyer ochartefakterses sombärareav hedniska förbannelser,utankunde istället flyttas till en furstespalatsför attskänkakunskap ochfilosofiför ettframväxande nytt samhälle.Det fannsinteännuenidé om en italiensknationsom skulle byggas,utanden dominantaorganisationsformen iItalien varderivaliserande stadsstaternaoch detvar denenväldige furstensom ersatte detfeodala systemet. Kunskapvar makt ochden makten och»museerna«tillhörde furstefamiljerna likt Medicéerna.Detta varsamhälletsnaturliga ochstatiska hierarki.Den hierarkinoch skapandetavkunskap,skulleabruptavbrytas underdeitalienskakrigen1494–1498.Under dessakrigblevMedicéerna utkastadefrånFlorens ochden samlingsom fannskvargjordes om för attlegitimeraennyformavhierarki.4
Islutetav1500-talethade»museer«och föremålssamlingarblivitrelativt vanligaruntomi Europa.Dekunde se ut på olikasätt, menallahade sammasyfte;att skapaett kabinett,en privat modell,avden universella naturen. Varjeenskilt föremåli kabinetten placerades på ettsärskiltsätt ochhadetillfunktionatt representera en delav, ellerhela, världsbilden.5 Dethär brukar oftast benämnas för»kuriosakabinett« (eller konstkammare), eller »Wunderkammer/Kunstkammer« på tyska. Till skillnad mot vadsom ofta antassåvar kuriosakabinetteninteirrationellahögar av föremål, utan vartvärtom högstrationellasamlingar föratt representera världen.
Kuriosakabinettenanvändesofta förpolitiska ändamål. Exempelvisavhabsburgska furstarsåsom Rudolf II (1552– 1612)som hade ett av de störstaoch mest förnämstakuriosakabinetten iEuropaisittslott iPrag. Ambassadörer ficksom en ynnest avslutasittmötemed Kejsare
3Op. Cit.
4Op. Cit
5Op. Cit
Rudolf medatt besöka hans kuriosakabinett. Dethörde även till diplomatinatt skänka föremåltillkabinettet. Rudolfskuriosakabinett var en förlängningavhonom själv. Hanvar denfrämstaavkejsare;Helig RomerskKejsare,och hanvar därmed ocksåden främstaavsamlare med detmestförnämsta Kunstkammer. 6 Kuriosakabinettliktdet somKejsare Rudolf hade varenormaskapelser.Men detfanns ocksåmindre, »portablakonstkammare«,kallade »Kunstschränke« (konstskåp). Ettavdemest kändakonstskåpen är det Augsburgskakonstskåpet somöverlämnadesav PhilippHainhofer till Gustav II Adolfnär hanlämnade Augsburg 1632. KonstskåpetöverlämnadestillGustavIIAdolf underceremoniellaformer därHainhofer förklarade ochdemonstrerade konstskåpets olikadelar ochdesslänktillvarandraoch till världen. Detillustrerar en begynnande »museiprofession«där experten förklararinnebördenför betraktaren.7 Än så längehademuseerenbartvarit individuella angelägenheter. Menunder 1600-talet skulle detförändras.Ienlighetmed rådandetidsanda sågs nu vetenskap; sökandet efterkunskap,som en kollektivangelägenhet somockså skulle vara till hela samhällets gagn.Exempel på dessa kollektiva institutionerfrån1600-taletvar »AccademicadelCimento« iFlorens, »Accademicadei Lineci« iRom,»Académie desScientes« iParis samt »TheRepositoryofthe RoyalSociety« iLondon.8 Densenareinstitutionen grundades1660avengrupp gentlemänsom hade träffats på Gresham College. Medlemmarnai TheRepositoryofthe RoyalSociety ansågatt privatasamlare ageradepåett slumpmässigt sättmen genomatt samlai en kollektivorganisationkunde kontinuitetgaranteras. Samlingenskulle inte längreskingrasvid denindividuellasamlarens död. Organisationen skulle även ha professionellpersonalsom arbetade enligt vetenskapliga principer; en intendent.9 TheRepositoryhadeenmyckethög ambition. Syftetvar attsamla exempelav allting föratt på så sättskapa en univer-
6Op. Cit
7Op. Cit
8Op. Cit
9Op. Cit
sell taxonomi somkorrekt återspeglade naturens ordning.10 Trotshöga ambitioner ochvälvilligaförsökmisslyckades TheRepositorymed sina uppsatta mål. Detvar förvisso en kollektivorganisation, ochinteenprivatsamling,men organisationen ledalltidavbrist på pengar.Den var ständigt beroende av sina donatorersom inte alltid varlikavälvilliga medsinapengarsom medföremål.Bristande ekonomiinnebar ocksåatt föreningen inte aktivetkunde samladet somdeville föratt uppnådenna »enhetliga samling«,utanvar helt beroende av passivtsamlandegenom donationer.Ibrist på insamlingspolicy innebardet attegentligenvad somhelst somdonatorerna ansågvar viktigtfannsin vägini TheRepositorys samling, snarareänvad föreningen egentligen behövde. Eftersom föreningen hade en bakgrundsom varmycketliktengentlemannaklubb, innebardet attsamlingen fickenstorslagsidafrånövreståndssamhället. 11 Ijämförelse, så varsåväl Medicéernas studiolo,såväl somkuriosakabinetten betydligtmer »disciplinerade« då en enskildindivid aktivt bestämde vadsom behövdes ihanssamling.I slutet av 1700-talet blev klagomål gällande vanskötsel av samlingarnaalltmer återkommande och1779erbjöds hela samlingentillBritish Museum.Det hade blivit uppenbartatt en frivilligorganisationvarkenhaderum ellerpengarnog att underhålla en så stor samling. Idén om attskapa en universell taxonomi ansågs heller inte längre rationell.12
Detförsta »demokratiskamuseet«,som uttryckligen vändesig till allmänheten brukar ansesvara Louvren iParis.Ursprungligen ettkungligt palats,Louvren omvandladestillett museum förallmänheten efterden franskarevolutionen. Ienlighetmed revolutionensideal skulle allmänhetenfåmöjlighet attbeskåda detsom tidigare hade varittillgängligt enbart förenkungeller furste.Ett museum sågs numera somett statligt redskapför denallmännanyttan.Museetillustrerade»frihetensseger över tyranniet« och»filosofins segerövervidskepelsen«.13 Även om Louvren
kallas »det första demokratiska museet«, då detbrötmed dentidigare formen av museiverksamhetsom någotenbartför samhällets elit,ska detsamtidigt påpekasatt en stor delavföremålssamlingen på detnybildademuseetkom från stöldav privataeller kyrkliga samlingar, samt genomplundring underNapoleons aggressionskrig.14 Då dessasamlingar nu flyttades från sinursprungligakontext,var detviktigt att kunskapenintegickförlorad. Denfranska republiken skapadestatliga kommissioner förkonst,statyer ochartefakterför attkunna identifiera dessaenormamängder föremål. Dethär är inte bara framväxten av det »demokratiska museet«, utan även av det »professionellamuseet« meden profession av museitjänstemän.15 Denfranska revolutionen ochdess idealförvandladerevolutionärerfrånbildstormaretillkonservatorer. Från attibörjanavrevolutionenhasettdessa samlingarsom symboler förden förtryckande eliten,förändrades synenpådem till atti stället representera dennya franskanationen. Detärhär detfranska nationella kulturarvetskapas.16
Somett museum förallmänheten kundedetta första »demokratiska museum«ävenanvändasför statligpropaganda. Blandannat hängdes Bayeuxtapeten upp, föratt visa atteninvasionavEngland hade gjorts förut, ochkunde skeigen.
Attmuseerhar använtsför attvisapåden tidens tankeströmningar är inte någotunikt förLouvren.Tvärtom är detsåmuseertenderaratt alltid fungera. Någotsom ibland kantangera propaganda.Det härärett ämne somavmuseerframförallt diskuteras historiskt.Gärna poängterashur tankeströmningar tidigarehar använtspåmuseer. Menatt det fortfarandeärsåidag, anseskanskeintealltsåsåsjälvklart. Ettnuexisterandemuseumsom direkt användsför statligpropagandaär Yūshūkanmuseet iTokyo,ett militärhistorisk museum somhar en direkt historierevisionistiskagendagällande Japans agerande isamband medAndra
14 Op.Cit
15 Op.Cit
16 »TheHeritageCrusade andthe Spoils of History« (1998) av DavidLowenthal
världskriget.17 Detär svårtatt peka på någotmuseumidagiSverige somhar somdirektsyfte attspridahistorierevisionistiskpropaganda på sammasättsom Yūshūkanmuseet. Menviärsjälvfallet inte befriade från politisering av museer.I »Detsista museet« (2016) diskuterar Johan Lundberg huridentitetspolitiken hargjort sitt intågi kulturvärlden, och huridentitetspolitiken påverkar svenskamuseeroch dess arbete.Johan Lundberg pekarblandannat på rapporten »Museernaoch mångfalden« (2014) skrivenavEricFugelängpåuppdrag förRiksutställningar.Enligt
JohanLundbergärdet ettkonkret försök attpolitiseramuseernamed detidentitetspolitiska filtret,ofta istark kontrast motvad museiprofessionen själva vill.18 JohanLundbergs redogörelse föridentitetspolitiken kanillustreraexempel på huridéströmningaranvänds till attpolitisera museer även idag.
Sverigeärockså ettlandmed en mycket gammal museitradition.SverigesäldstamuseumärLivrustkammarensom räknas sommuseum1628.
Livrustkammarenskriver:
»Livrustkammaren räknas sommuseumfrånår 1628.Dåskänkte Gustav II Adolfdetvå dräktersom hanbar närhan såradesunder detpolskafälttåget.Sedandesshar kläderna varitutställda.När Gustav II Adolfstupade iLützen1632 sändesävenhansblodigakläderochskinnetavhanshäst«Streiff»tillStockholm. Kläderna sparades på Slottetoch hästhudensattesupp på en träskulptur.«19
Sveriges näst äldsta museum kanräknassom detäldstakommunala museet iSverige,liteberoendepåhur manräknar. Ornässtugani Borlänge blev museum 1748,och vari privat ägoframtill1987dåStatens fastighetsverk blev ny ägare, även om detärBorlängekommunsom driververksamheteniOrnässtugan.20 Om vi inte räknar Ornässtugansom
17 https://www.yasukuni.or.jp/english/yushukan/index.htmlbesöktpåplats november 2015
18 »Det sistamuseet« (2016) av JohanLundberg
19 https://livrustkammaren.se/sv/utforska/ett-museum-blir-till
20 Epostkorrepsondens medÅsa Ehlis, museichefOrnässtugan,2020-10-23
detäldstakommunala museet så är detiställetMalmö Museer somär detnuäldsta, existerandekommunala museet iSverige.21
NärSträngnäs museum grundas, 1973,skrivsdet iSträngnäs Tidning attdet förutomSträngnäs museum finns 13 kommunalamuseeri Sverige. Vidförstaanblick kandet låta somytterst få museer.Inteheller finns någonkälla fördetta påstående. Mendet är inte helt otänkbartatt detfaktisktstämmer.Att drivamuseeri kommunal regi är inte något somhar varitsjälvklarti Sverige. Traditionelltsåhar museiverksamhetdrivits antingen privat genomexempelvishembygdsförbund,eller statligt.Sverige harockså genomgått flertalet kommunreformer vilket kangöradet kompliceratatt definiera om ettmuseumheltoch hållet harvarit kommunalt. Detska ocksåpåpekas attvår »besatthet«avkulturarv ochsynen attnästintillallting är ettkulturarv är en företeelse somuppstod förstpå1980-talet. Detärhellerinteenslump attca95% av världens alla museer grundadesefterAndra världskriget.22 Iexemplet Strängnässåkan vi exempelvis se attden kommunalanämnden förhembygdsvårdbedrev museiverksamhet sedandessgrundade, 1921, menatt detförst blev ett kommunalt museum,1973. Detäralltsåfullt möjligtatt det1973barafanns 13 kommunalamuseeri Sverigeför att detdärefterskeddeennästanexplosionsartad ökning närmuseersom tidigare drevsavhembygdsföreningarövertogsavkommuner. Närden härboken skrevs fannsdet 290kommuneriSverige.2018definierade Myndighetenför Kulturanalys,99museeri Sverigesom kommunala. Året efterdefinierades 86 museer somkommunala.23 Detärinterimligt attantaatt 13 kommunalamuseerheltoch hållet harlagtner sin verksamhet mellan 2018 och2019. Mertroliga förklaringar är omorganisationer, byte av huvudman elleratt vissaavdemuseersom definieradessom kommunala2018heltenkeltintevar det. Efterkontakt med Myndighetenför Kulturanalys gällande hurmånga kommunalamuseer
21 Epostkorrepsondens medFredrik Lindström, statistikerMyndigheten för Kulturanalys,2020-10-23
22 »TheHeritageCrusade andthe Spoils of History« (1998) av DavidLowenthal
23 https://kulturanalys.se/wp-content/uploads/2020/09/museer2019_webb.pdf
Strängnäs är den äldstamuseistaden iSörmland.Det vari Strängnäs som föregångarentill Sörmlands museum,SörmlandsFornminnesförening,en gång grundades på 1800-talet. Härfanns ocksåSträngnäs läroverk meden av de mest imponerande samlingarna iSverige.
Idag finns ingetkommunalt museumi Strängnäs ochsamlingarna är skingrade.Som första kommun iSverigebeslutadeSträngnäsatt museet skulleläggas neroch samlingarna skingras.”Ettstadsmuseums uppgångoch fall”beskriverSträngnäsmuseumshistoria, vadsom fanns i samlingarna,den verksamhet som bedrevsoch de personer somjobbade på museet under årens lopp
Bokenbeskriver ocksåviktiga skeendenoch de problem sompersonalpå museet och politikerställdes inför under årenslopp.Problem somtillslut ledde till museets nedläggning.
Strängnäsmuseums stadshistoriskabasutställning beskrevssom ”en rundvandringbland brickor ur det förflutna”. Denhär boken kanpåsamma sätt sessom ”brickor ur Strängnäs museums historia”.
Daniel FjellströmärFilosofie Magister iMusei- och Kulturarvsvetenskap. 2016–2018 varhan tillförordnad kommunantikvariei Strängnäs med främstaarbetsuppgiftatt leda nedläggningen av Strängnäs museum.