9789180974011

De sista ljuvaåren

bokavEva Hellman ljuva åren

E bok av Eva

De sistaljuva åren

De sistaljuva åren

EvaHellman

©Eva Hellman2024

Förlag:BoD –BooksonDemand, Stockholm, Sverige

Tryck: BoD–BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland

ISBN:978-91-8097-401-1

Innehåll

Författarens förord

Det härärenberättelseom tvåheltvanligamänniskor islutetavsinaliv.De harbehov (mat,god hygien,värme, sömn ochsocialt umgängemed mera)som alla människor behöverfåuppfyllda föratt må bra. Parethar levt sitt livi en mellanstorstadi Sverige. Närdekommertillslutetav sina livblirdesjuka ochberoendeaväldreomsorg.Här är berättelsenomvad de fåruppleva de sistaårendär förtryck, vanvårdoch underkastelsepåverkarhelafamiljen. Iberättelsen finns även vittnesmål utifrånandra äldrei familjens närhet.Denna bokbeskriver en kamp föräldresfrihetoch människovärdei ettdemokratisktsamhälledär gruppen äldrekommer attöka förvarje år framåt.Författaren hänvisartillfakta enligt de lagarsom styr hälso- ochsjukvård samt äldreomsorg. Även läroplansmål från skolverket där vårdelevens kompetenskravreglerasfinnsmed.Enhel del samhällsbelysande diskussioner förs angående vadoch hur allt kunde gå så fel. Attfåett värdigtavslutavlivet är allas rättighet.

Arvidoch Astrid

Arvid sitter vidköksfönstret. Hantittaruti trädgården.Det är eftermiddagoch detbörjarbli mörktute.Omenmånad är detadventoch då fårde ta fram belysningarnaoch göra fintibåde trädgård ochinomhus.Det är turatt julenkommeroch lyserupp höstmörkret. Julens höjdpunktför honom de senasteårenärannarsjulklappspelet(1).Dåsitterde samlade hela familjen iden finamatsalenoch spelar.Arvid brukar trigga de tvåbarnbarnenoch ta deraspaket.Olofdet yngsta barnbarnet är en riktig tävlingsmänniska. Honomär detintesvårt attfåigång.Sedan serdealltidpåKarl-Bertil Jonssons jul. Dethör till attgöradet.

Astrid är på sjukhusetför attkontrollera sitt hjärta.Hon fick ta bussen ditför Arvidkan inte köra bilenlängre. Någonfärdtjänst fårdeintefastdeansöktomdet.Iblandhar någotav barnen tidatt skjutsamen denhär dagenarbetar både Christina ochSören.

Arvidgör iordning kaffeoch tarframenbit äpplekakafrån frysen så attalltär klartnär Astrid kommer hem. Äpplekaka gjordavdeegnaäpplena medmycketvaniljsås till.Hon borde kommavilkenminut somhelst.Hadehan varitpiggare skulle hangåtttillbusshållplatsen ochmötthenne,men nu finns det inte orktilldet.Efter en stundser hannågotrörasig imörkret. DetärAstrid. En varm känsla spridersig ikroppen.Nukan de äntligen dricka kaffeoch ätaäpplekaka ochsåska Arvid berättaför Astrid om sinidé medköksmattan.

Astrid är tröttefter utflykten till sjukhuset. Honser väldigt dåligt ochdet blir värrei mörkret. Detgör attdet är svårtatt se varhon skasätta fötterna.

På sjukhusethade de flyttat mottagningenhon skulle till, menhon fickledsagningavenRödakorsvärd. De gårtillsammans ikorridorer ochtrappor.Sedan kommer de fram till en skyltmed Kardiologmottagning.

Hithade jagaldrighittatsjälv.

― Nej, mennuärduhär.Anmäl digi luckan så attdevet att du är här.

Hjärtatmådde bramen honskullebörja medett nytt läkemedel föratt få nedblodtrycket ytterligare. Hongår till apoteket efterbesöket.Det är mångakunderförehenne på apoteket.Hon sätter signed ienstolför attvänta.När det blir hennestur visardet sigatt läkemedlet inte finns hemma. Astrid fårbesonen Sörenhämta ut detenannan dag. Apotekarenlovar attskickaett smsnär de fått hemläkemedlet. Sedantar Astrid bussen hem. Honhar ettbusskortsom Sörenladdat medpengar. Självklararhon inte attladda kortet. Detsvåra medatt åkabussnär detärsåmörkt är attvetavar hon är ochvar honska gå av.Hon berdärförbusschauffören ropa ut närdenärmar sighenneshållplats föratt honi tidska kunnaförbereda sigför attkliva av.När honklivitavbussen står honenstund imörkret föratt se åt vilket håll honska gå.Det lyserfrånden lillaaffärendär honbrukarhandla. Den känner honigenoch tarsikte på den. Sedanärdet bara att gå gatanner så är honhemma.Det regnar menhon bryr sig inte om atttaupp paraplyet. Lite blöt är inte farligtatt bli. Nu vill honbarakomma hem ochinivärmen.

Detkännssåskönt attvarahemma igen.Arvid ochhon skadrickakaffe. Sedanfår honnog vila en stundinnan det är dags förkvällsmat ochkvällenstv-program. Nu mera äter de inte så mycket på kvällarna. Astrid brukar dricka te och smörgås ochArvid tarnyponsoppa till smörgåsen. De vill gärnasenyheterna ochföljadet somhänderi samhället både lokaltoch nationellt.Det gördeför attsedan kunna diskuterautvecklingeni samhälletoch olikahändelserbåde negativt ochpositivt. Detärockså viktigtför dematt vara uppdaterade närdeträffar barn,barnbarnoch vännerför attprata.Detyckerdet är intressant atthörahur andraresonerar ochtänker. Framföralltbarnbarnensom harenhelt annan synpåsaker.Arvid ochhon tittar ocksåmycketpå frågesport, dokumentärer ochmusikprogram. Detgör de föratt hållahjärnan igång precis sommed korsordendelösertillsammans.Arvid harockså ettstort musikintresse. En gång itiden speladehan iett jazzband,men detvar länge sedan. Medårenhar hansamlatpåsig en fin samlingskivor. Ofta sitter hanisin fåtölj ochlyssnar.Dåhar hanhörlurarpå somtur är,för mycket av jazzmusikentyckerAstridbaraär etttutande av saxofoner. Denmusiken kanhon vara utan. Astridsfavoritmusikäri ställetdragspelsmusik. Tidigare gick de mycket på konsertermen nu blir detmer sällan.Ska de kommaivägbehöver någotavbarnenfölja meddem.

Efteratt de druckitkaffeberättarArvid förAstridhur han tänktgöramed köksmattan somdebrukarlämna in förtvätt till jul.

― Vi kanlägga mattan ibubbelbadkaret

Vilken braidé.Det provar vi.

De sistaljuva åren

Pappan viskar till sin dotter Christina: “Allaärintesnälla här, särskiltnågrapånatten.

Dom fårjag passamig för.

Du fårintesäga vadjag har sagtför då kanjag råka illa ut”.

Efter pappansbortgång börjar författaren skrivaomsina föräldrars sista tid ilivet där de är ibehovaväldreomsorg.

Bokenärskrivensom enberättelsedär vi fårfölja ett äldre par, derastvå vuxna barn och barnbarn

Berättelsenvill även ge röst åt andraanhörigas erfarenheter från äldreomsorgen.

Författaren är sjuksköterska medlångerfarenhet av arbete inomhälso-och sjukvård.

Hon har erfarenhet av attarbeta medpatientnäravårdoch förtvivlas över hurföräldrarna tas om hand.

Dagligenrapporteras imedia ommissförhållanden iäldreomsorgen. Iboken lyfts orsaker,som bristande kommunikation men särskilt vadsänkta krav på kunskap hos personal och ledare inom äldreomsorgen fårför konsekvenser fördeäldres omsorg