Fler böcker av Linda Gustafsson utgivna på Idus förlag:
Tiktokmonstret, 2022
Energitjuven, 2023
Heja Smilla!
Utgiven av Idus förlag, Lerum 2024 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Text: Linda Gustafsson | © Illustrationer: Helena Svedenberg Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Idus förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga 2024
ISBN: 978-91-8092-349-1
Hemlisar i stallet
Frosten sitter som glittrande stjärnor på fönstren när Smilla drar halm- och hästbajslukten långt ner i lungorna. Hästarna frustar nöjt medan de tuggar i sig kvällsmaten.
”Doften är svårslagen”, säger pappa där han står med röda örsnibbar. ”Men det är …”
”Vår hemlis”, fyller Smilla i. Att halm och hästbajs luktar gott kan hon aldrig säga till klasskompisarna. De skulle tycka att hon är knäpp. Den enda som vet är pappa, som håller med om att det slår alla parfymer som finns.
”Tänk om kollegorna visste”, brukar han muttra. ”Vi säger inget.”
Totalt har Smilla och pappa tre hemligheter ihop. Att de älskar stallukten är den första. Den
andra är en hemlig godislåda längst ner i städskåpet som inte ens mamma vet om. Den tredje
är att Smilla brukar vara uppe supersent på helgerna medan pappa läser böcker för henne. En gång läste de ut tre historier på samma kväll, utan att bli trötta! Hjärtat blir varmt när hon tänker på allt hon och pappa har för sig. Det är tack vare honom hon började med ridningen för snart ett år sedan.
Ridskolan skulle vara obligatorisk som skolan, tycker Smilla. Minst en dag i stallet per vecka borde det bestämmas om. Kroppen blir lugn av de ståtliga djuren som förstår utan prat. I deras närhet blir hon solstrålar om våren.
”Brrr”, säger pappa. Han har suttit med fem dynor under baken på läktaren för att rumpan inte ska frysa fast. ”Ska vi köpa pizza i kafeterian?”
”Snart”, svarar Smilla och kliar med fingret vid högra ridstöveln. Innanför är det varmt och kittligt. ”Jag måste rykta färdigt.”
En stund senare blänker pälsen på hästen och
mulen känns luddig som sockervadd när den nuddar fingrarna. De står i boxen, Smilla och
Sam. Det är tyst och varmt, som om de vore ensamma i hela universum.
”Du är den finaste ponnyn jag vet”, viskar Smilla. ”Vi ses om en vecka!”
När Smilla och pappa står vid frysboxen i kafeterian ser de lappen som sitter klistrad på locket.
Panpizza för tjugo kronor, betalas swish eller kontant.
”Det får bli kontant i dag”, säger pappa medan han gräver i jeansfickan. ”Här är fyra guldtior.”
Det klirrar när Smilla släpper mynten i den rosa spargrisen. Pappa lägger pizzorna på fat.
”Tur att mamma jobbar sent”, säger han. ”Hon gillar inte att vi äter pizza varje torsdag.”
”Hon är för nyttig”, säger Smilla. Pappa tar ett bett och smältost faller på hans jacka.
”Fortsätter hon äta så mycket grönsaker blir hon snart en morot själv”, säger han och
skrattar. ”Såg du lappen på anslagstavlan? Det är vinterhopp i december, vill du anmäla dig?”
Tusen fjärilar börjar flaxa i Smillas mage.
”Jag vet inte”, säger hon. ”Får jag tävla med Sam?”
”Det går att önska häst”, säger pappa. ”Det vore väl kul?”
Smilla betraktar ridbanan genom fönstret, två hinder står uppställda i manegen. Tänk att hoppa en hel bana! Men om något går snett, om hon glömmer vägen eller inte får till galoppen … Hur vågar man vara med på sin första tävling?
”Om du hjälper mig”, säger Smilla. ”Men det är maskerad, vad ska jag klä ut mig till?”
”Tomte eller lucia?”
Smilla fnissar och ser framför sig hur hon och Sam har glitter i hår och man, eller kanske varsin tomteluva?
”Ingen har skrivit upp Sam och det är fyra anmälda hittills”, säger pappa. ”Jag såg Tjorven, Busan, Smulan och … om det var Pia, kanske. Ingen Sam i alla fall. Inte än.”
”Bra”, säger Smilla. ”Jag vill rida på Sam.”
De andra hästarna är fina, men ingen är som honom. Dessutom har Sam aldrig heller tävlat här förut, eftersom han kom till ridskolan samma vecka som hon började. Det skulle bli hans första gång också. Tillsammans.
Pappa nickar långsamt.
”Det är omöjligt att lova”, säger han. ”Hästarna lottas ut om flera har önskat samma.”
”Jag VILL inte ha någon annan!” Orden blir högre än Smilla tänkt, de flyger ur munnen som raketer. Tomatsås flyger också, och landar på ridbyxorna.
”Smilla”, säger pappa och ser länge på henne. ”Du kan väl tala i vanlig ton, du skriker hål i huvudet på mig när du vrålar så där, det kan stressa hästarna.”
”Förlåt”, säger Smilla men suckar inombords.
Alltid ska föräldrar envisas med att barn inte får vara högljudda. Det är svårt att vara lagom när känslorna spritter i kroppen … Hon försöker att prata lugnare när hon fortsätter: ”Jag vill tävla med Sam mest i världen …”
”Jag håller tummarna”, säger pappa mjukt.
”Jag vill bara inte att du blir besviken.”
Fjärilarna i Smillas mage snurrar som torktumlare.
”Vi kör”, säger hon. ”Skriv upp mig och Sam!”
Smillas favoritplats i världen är i stallet och hon är anmäld till sin första hopptävling. Allt är bra fram tills Lotten också vill rida på Sam och pappa får en stroke och behöver bo på sjukhuset – fast han har lovat Smilla att vara med på ridskolan. Nu måste hon stå ut med farmor som stinker cigarettrök och går runt med sin fisande katt i handväskan. Dessutom blir Smilla och kompisen Dag påkomna när de utför ett hemligt uppdrag – hur ska de nu få reda på om det går att konservera halm- och hästbajslukt?
Heja Smilla! skildrar hur det kan vara att delta på sin första idrottstävling och hur vardagen kan kännas både annorlunda och som vanligt när en vuxen blir sjuk.
www.idusforlag.se